Önskerubrik: Hur man får till den perfekta hemmafesten

Det här var en rolig önskerubrik! Jag tycker väldigt mycket om att ha hemmafest. Eller gör jag? Blir jag inte ett otrevligt, stressat vrak när det vankas hemmafest? Både och kanske. I alla fall så har jag haft en hel del hemmafester. Eller fester och fester, vad är en fest egentligen? Folk brukar i alla fall ha en tendens att samlas där jag bor. Dels är jag för lat för att gå nånstans (hehe) men mest är det väl för att mina livssituationer de senaste åren har gjort att jag oftast är den med kaffe hemma om vi säger så. Och nu för tiden när det vaknas fest så är det oftast mes praktiskt hemma hos oss, eftersom de flesta av våra vänner bor på annat håll och sällan har möjlighet att fixa fest.

Jag tänkte berätta lite om de olika fester jag fixat de senaste åren och hur jag har tänkt kring det. OBS försöker verkligen inte vara nån Michael Bindefeld här men när ni nu frågade!

Jag gillar ju teman eller maskerader, tycker det är för lite av den varan i dagens samhälle. Så det är väl mitt första tips. Ha ett tema! Tycker dina kompisar det är lame har du fel kompisar - alla gillar väl att klä ut sig? Man behöver ju inte gå all in med maskeraden heller, jag har t ex nån gång varit på en fest med godis-tema där alla skulle klä sig i något godis-relaterat och vi knytkalasade ihop en godisbuffé. Så här såg det ut:

En bild Bea har tagit, var festen till och med vid Beas? Kommer inte ihåg. 

Det är alltså jag och Nikko som har lite olika take på lakrits. Nikko hade sytt dreads av lakritssnören i en mössa och jag var helt svartklädd, men hade frågat hårtopparna rosa och gjort smycken av lakritssnören, t ex är snöret i pannan jag har av lakrits. Nikko håller alltså på att spraya nån slags godisspray i munnen på mig om ni undrar vad som händer. I alla fall, det är ett exempel på ett tema som är tillräckligt brett för att alla ska kunna inkorporera det lite i alla fall.

Teman jag haft på mina egna fester:

Harry Potter
Alla var utklädda till personer ur Harry Potter (min kompis Nayab var helt magiskt klädd som Hedwig med vita fjädrar i ögonbrynen <3) och jag bjöd t ex på grissini (trollstavar), Adava Kedavra-shots (gröna jello-shots) och Jelly Beans (Bortie Botts bönor). Sen hade vi gjort en Moaning Myrtle på toaletten genom att rita glasögon och ny frisyr med sprittusch på en Pekka Haavisto-valaffisch jag snodde nånstans ifrån. Dessutom hade jag satt små budskap med dymo-tejp överallt, på lampknapparna stod det “lumos” osv osv.

Guld
Ärligt talat minns jag inte så mycket av den här kvällen, inte för att jag skulle varit så full, men för att det kanske var ett lite luddigt tema. Minns i alla fall att folk hade tolkat temat på en massa olika sätt; jag var helt guldsminkad i ansiktet, nån hade en guldig slips, IB var klädd som en guldig ikon (hon vann för övrigt kostym-tävlingen) och en de hade gått all in på bling-temat. Jag bjöd på alla godisar jag hittade med guldigt papper och hade gjort nån guldig bål tror jag…? Och ostbågar! Plus guldgirlanger och ballonger, så klart.

’Murica!
Ett år hade jag tema US of A. Det var väldigt enkelt snacks-wise i alla fall, det mesta är ju typ… amerikanskt. Jag var utklädd till Soccermom och pratade med riktigt dålig amerikansk accent hela kvällen. Här finns bevis. Jag hade gjort en jättelång playlist med bara riktigt testo-stinn country. Minns att Beppe var amerikansk turist med hawaii-skjorta, pilotbågar och fiskarhatt.

Livet efter Döden
Det här är kanske den mest ambitiösa festen jag nånsin haft! Jag och Nikko hade gemensam nyårsfest, det var alltså på den tiden vi bodde vägg i vägg. OBS, mitt andra tips lyder: ha inte hemmafest på en högtid där folk ofta är lite utan att göra. Du kommer plötsligt ha väldigt mycket gäster. Okej, på Livet efter Döden inredde vi min lägenhet som helvetet, med röda lampor och chilibål och och dekadent ostbricka. I Nikkos lägenhet igen projicerade vi en bild av en blå himmel med moln på väggen, vi hade lånat en sockervaddsmaskin och gjort en blåbärsbål och marshmallows. Nikko var klädd i helvitt och jag i svart- och rött. Sen fick folk gå som de ville mellan himlen och helvetet. Det var så roligt! Meeeen det kom en massa oinbjudet folk och det hela spårade ut lite, men det gick bra till slut.

Teman jag inte haft men gärna skulle vilja ha nån gång: bokstaven E, horoskop (kom som ditt stjärntecken!), havet, Hänt Extra! och kungligheter. Plus tvåtusen andra, det är ROLIGT med tema!

Även om man inte orkar köra ett tema helt ut, så tror jag att alla fester mår bra av att ha En Grej, nåt som är lite annorlunda eller kul. När jag ordnade överraskningsfest åt brorsan för några år sen så hade jag fixat en vuxen fiskedamm där folk fick kondomer, små spritflaskor, godispåsar och små grejer jag köpt på loppis. Metspöet gjorde jag av en gammal turkisk yoghurt-burk och ett sopskaft. På våra julvakor vi har hat 23:e december ett par år i rad nu har vi spelat Bingo de senaste åren. Jag och Pär plockar ihop små grejer; 1€s-lotter, Novellix-noveller, nagellack och ansiktsmasker och så får våra gäster spela bingo. Bingospelet har jag köpt på loppis for 30 kronor en gång. På vårt bröllop hade vi karaokehörna - det var väldigt uppskattat! Här kan ni förresten läsa mer om den festen. Att göra en gästbok genom att sätta kraftpapper på ett bord eller en vägg brukar var ganska kul också. Och om inget annat - en bra playlist MÅSTE du ha. Det gör hela skillnaden.

Man kan också bjuda på nåt som bara är typ nån grad mer avancerat än öl och chips, folk brukar tycka det är kul. På min 30-årsfest hade vi chipsbuffé! Det var kul - och enkelt, vi bara köpte alla chipssorter vi hittade i stan. Allt tog slut, vilket jag aldrig trodde skulle ske, vi pratar ändå om typ 20 påsar. Jelloshots är också kul och enkelt att göra och folk brukar uppskatta grejen, även om de flesta håller med om att det är vidrigt att äta alkohol i geléform, hehe. Nu på nyår hade jag gjort en isbädd av en gammal balkonglåda och is jag frågat loss på lokala McD. Nån gång har jag gjort Strawberry Margaritas med färska jordgubbar som välkomstdrink. Senast jag, Moa och Jennifer skulle ha tjejkväll gjorde vi sangria med syrenblad i. Det behöver inte vara så mycket, men det ger en nånting att hänga upp minnet av kvällen på och att särskilja den ifrån andra.

Förutom de här festliga tipsen skulle jag säga följande:

1. Kom ihåg att meddela dina grannar i god tid om du bor i höghus. De flesta grannar är chill med en vanlig fest bara man meddelat. Jag har satt upp lappar i trapphuset och bjudit in alla om de vill och lagt med telefonnummer till mig, så de kan höra av sig om vi har för mycket ljud.
2. Du ska inte bli pank på din hemmafest. Eftersom jag sällan haft pengar har jag blivit ganska bra på att skrapa ihop en fest på minimibudget. Det gäller bara att vara kreativ., man kan göra spel eller lekar med massa shit du hittar där hemma. Kommer förstås inte på nåt nuuuu men… Dessutom är knytkalas alltid bra, folk tycker om att känna att de kan bidra med något. Se till att ha ut påsar för pantflaskor så får du kanske lite pantpengar tillbaka i alla fall.
3. Bjud folk från olika håll! Jag tycker det är roligast när det blandas friskt. Var inte rädd för att bjuda äldre människor eller föräldrafigurer heller. Jag är typ känd för att alltid bjuda med folk - även till andras fester. Mitt rekord är när jag kom till Petters Halloweenfest med 40 tyskar som var besök på After Eight. Men jag frågade faktiskt först och han bodde jättestort, men jaja. Det blev kul!
3. Städa innan du går och lägger dig! Hur trött du än är - plocka ihop lite innan du går till sängs. Det är 100 gånger tyngre att städa bakfull och dagen efter än lite småfull och samma kväll. Plocka i diskmaskin/diskhon, släng chipsrester och torka upp fläckar. Du kommer tacka dig själv sen.
4. Tänk på dina gäster! Ha tillräckligt med toapapper och plats för jackor och skor. Bjud på nåt veganskt eller glutenfritt om du har såna gäster. Erbjud hårspray och hårnålar på toan om nån behöver. Ha nåt alkoholfritt alternativ. Bjud på varmkorv vid midnatt när folk är hungriga. Ni fattar.
5. Tänk på dig själv! Det här är jag sämst på när det gäller fest. Är ofta så stressad och mån om att alla ska ha det bra att det slutar med att jag bara står i köket eller på balkongen svettas. Var inte rädd för att ställa upp lite regler, skriv det redan i eventet på FB; man får bara röka där ner, inte byta låt mitt i utan köa om man vill höra nåt, ingen får vara i sovrummet osv osv. Så länge du inte är Monica i Friends så fattar folk och du slipper oroa dig. Göm undan värdesakerna och fragila arvegodsen, skit i dammsugningen och ha bekväma kläder så fixar sig det mesta. Om inte du som värd har roligt så kommer ingen annan ha det heller.

En fin bild av mig Linnea tagit på min 25-årsfest.

Festa lugnt!

Hur pratar jag med Pär?

Fick en fråga i kommentarerna (ställ gärna sådana, jag svarar på alla trevligt ställda) av en Karolina som löd så här:

 Ellen, totalt off topic men jag är så VANSINNIGT nyfiken: hur låter du när du talar med Pär? Talar du klockren finlandssvenska (dialekt?) också med honom, eller anpassar du ditt ordval och din intonation? Frågar pga att jag nyligen kommit på mig själv med att tala mer ”sjungande” när jag talar med rikssvenska och jag känner liksom inte igen mig i det, ändå gör jag det. (Pär, du kan se det här som en önskerubrik för nästa Pärspektiv: att tala med finlandssvenskar/österbottningar).

Jag tänkte att det här svarar jag och Pär bäst på tillsammans och tillsammans i en video. Så här är svaret, håll till godo! 

Instant julfeelis-tips!

Jag har länge haft en känsla av att absolut mest och bäst julfeelis får man tidiga mornar. Jag vet inte vad det är, men det riktigt pirrar till lite av julfeelis i mig när jag tassar runt i i nattlinne och tänder alla ljusstakar i fönstren. Det är ju synd att den här julfeelisen ska ligga så opraktiskt tidsmässigt för nån som är väldigt morgontrött, men bara man orkar nån gång så är det absolut värt det. Igår hade jag en riktigt julig, ljuvlig morgon.

Jag och Emmi skulle till Vasa på ett par ärenden - I will not lie; de sista julklapparna och skatteåterbäringen är en del av det hehe. Jag tog bussen till Nykarleby och Emmis redan åtta imorse och där bjöd Emmi på frukost först, vilket var tur för jag hade inte ätit nåt före det.

Hos Emmis var det julpyntat till max, så det kan ju ha hjälpt till att maxa stämningen.

Kanske lussebullarna (utan djävulspåfundet russin, tack för det Emmi <333) också gjorde sitt.

Men även utan allt det tror jag att julfeelisen skulle ha infunnit sig; det är nåt speciellt med att umgås morgontid alltså. Jag fattar ju att inte alla har möjlighet att bestämma över sin arbetstid på det sättet, men kanske man skiftar eller kanske man har en helg ledigt. Hur som helst tycker jag du ska boka in en frukostdejt med en kompis snarast möjligast.

Imorse vaknade jag också tidigt, men av en betydligt mindre rolig orsak. Jag har den jävligaste nackspärr jag haft på flera år. Ni som känner mig vet att det ska till mycket för att jag ska stiga upp 07:30 utan väckarklocka. Jag har halvlegat på soffan i en av cirka två ställningar jag kan va i nu i ett par timmar och tittat på Musikhjälpen, också det en mysig decembertradition. Tycker Musikhjälpen är så himla trevligt, precis lagom grej att ha på tv:n när man kanske gör nåt annat. Men det kunde ju vara under trevligare omständigheter.

Men även med nackspärren från helvetet så är det nåt med decembermornar. Kanske är det Musikhjälpen, kanske den tjuvöppnade julchokladen eller kanske är det himlen utanför som gått från djupt mörkblå till nästan lavendel sen jag kom upp.

Julfeelis finns.

Finlandssvenska blogglistan

1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra:

Amanda Audas-Kass. Jag skulle med lätthet kunna plocka ut hennes inlägg ur en hög med anonyma texter och det är inte alla jag kan säga det om. Dessutom har hon en behaglig och varm ton och skriver om livet precis så o-flärdigt som det oftast är.

2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten:

Daniela! Daniela, urmodern till denna lista, skulle göra sig bra på flera av de här punkterna, men det skulle inte vara rättvist åt nån annan, så nu hamnade hon här. Har den senaste tiden verkligen varit superimpad av Danielas samarbeten. Både höjden och bredden och relevansen. Plus att de alltid känns personligt skrivna, vilket är ett måste för att man ska orka läsa bloggsamarbeten.

3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet:

Alexandra på Soulmama Arts. Hon skriver vackert och ärligt om sorg och kropp och skapande. Tips att hon nyligen kommit ut med en diktsamling också!

4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare:

Karin Lindroos. Skulle jag stjäla ett hem av nån i finlandssvenska bloggosfären, ligger Karins Folkets hus illa till. Så. Snyggt. Får också alltid jättemycket inspirerad av Karkki, därför hade jag gärna fått en daglig dos. Men är glad för allt!

5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin:

Karolinas Kaos. Tycker väldigt mycket om Karros lite lätt fräcka stil, men som ändå alltid håller hög proffsighet. Liksom inga onödiga clickbaitande provokationer men ändå alltid rakryggat och vasst. Hon är precis så IRL också, kan jag ju avslöja. Fast kanske ännu lite fräckare, hehehehehe.

6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många:

Linn Jung. Statistiken talar sitt tydliga språk. Linn gör dessutom mycket gott med den ”makt” eller vad man ska kalla det, som hon har, tycker hon ofta belyser viktiga ämnen på ett sätt många kan till sig av.

7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör:

Malin! Både på bloggen och IRL trivs jag som en prins i en bagarbod i Malins sällskap. Jag skrattar faktiskt ovanligt ofta i sällskap med Malin tror jag.

En här i nuet-bild av när jag bloggar om bloggar.

8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign:

Solklart Linnea. Har ALLTID den snyggaste bloggen, vi andra kan bara försöka. Alltid personligt och alltid med en tydlig linje och aldrig, aldrig o-läsvänligt.

9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap:

Catzo. Har ni sett att hon blivit med podd?

10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa:

Tror jag och Chevelle skulle klicka bra! Daniela sa en gång att vi borde träffas, för “Chevelle är som en yngre version av dig”. Vet inte om det är jag som ska känna mig lastgammal eller Chevelle som ska vara orolig för sin framtid.

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg

Jennifer Sandström. Det märks att Jennifer satsar mycket på sin blogg och kan grejen. Innehållet är väl-producerat, helt enkelt.

12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder:

Nanó . Tycker hon har ett otroligt behagligt bildspråk helt enkelt.

13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl:

Nu tänker jag säga två faktiskt; Nummer ett: Lina Björkskog! Är man Larsmo-bo så är man, hehe. Och nummer två: Hanna på Söstrami.

14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt:

Kugge! Känner att hon är totalt unik i sin ihärdighet och i sin stundtals bråddjupa öppenhjärtlighet. Det känns som Kugge mer än någon annan är ett helt eget begrepp, om ni förstår vad jag menar!

15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg:

Grön i Åbo-Julia imponerar med hela sin livsstil. Men jag uppskattar bloggen enormt, alla inlägg känns genomarbetade och snygga och liksom, informativa! Ser väldigt mycket fram emot hennes bok som kommer i vår!

och, bonuspunkt:

16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg:

Jag tycker jag är rolig och ärlig. Det hoppas jag ni tycker också.

Om ni känner er bortglömda mer era bloggar och besvikna att jag inte nämnde just er - SORRY! Ni är bara bortglömda här och nu, inget annat. Det är skitsvårt att fylla i såna här listor. Ni hittar den här listan hos Daniela, om ni vill fylla i den. Och det tycker jag ni ska, även om det är svårt!

Papp

Min pappa jagar. Jag tror det är hans bästa hobby. Han tycker också om att vara på sjön, spela gitarr och lyssna på musik. Han är också väldigt barnkär och envis som en get. Han tycker om jordnötter och snus. Han visslar ofta. Han har ett sjuhelvetes temperament. Men jakten; det är nog det jag tänker på först när jag tänker på pappa. Eller papp, som jag säger.

Papp har varje helg, varje höst så länge jag kan minnas  åkt ut i skogen och jagat. Eller åtminstone tittat till nån fälla eller nåt. 

Så länge jag kan minnas så har hans rutiner sett precis likadana ut. Skulle nån väcka mig i sömnen och be mig beskriva papps förberedande rutiner inför jaktmornarna skulle jag kunna rabbla dem som rinnande vatten. 

De svarta stövlarna (med gråa sockor hängande redo på skaften) står i källartrappan. Mössan - som han hade i 30 år, tills han för några år sen köpte en ny, precis likadan - ligger framme. Den gröna, vattentäta ryggsäcken med två fickor frampå står i kökssoffan. Den röda LA-radion står på laddning på köksbänken och kaffetermosen står färdig att fyllas.

På morgonen ska papp koka kaffe, fylla termosen och stoppa den i ryggsäcken. Han ska bre två smörgåsar; två ljusa semlor med ost och prickig korv. Eventuellt skinka. Smörgåsarna går utmärkt att förvara i en gammal brödpåse man knyter med en lös knut. Utöver det har han en påse Södermans mjuka pepparkakor och ett korvpaket med sig.

Allt packas ner i ryggsäcken, den av svett nästan styva mössan placeras på huvudet och fötterna träs först i de grå och under tårna lappade sockorna och sen i gummistövlarna, även dom lappade. 

Och så går han ut, sätter sig i bilen, tar eventuellt en Sisu eller Mynthon ur asken som alltid ligger i bilen (alltid lakrits-smak) och kör ut i skog och mark. Och gör vad man gör när man jagar.

De senaste åren har papp ibland när andan fallit på postat ett foto från en av sina jaktturer på instagram, som det här. Jag tog det med minst döda djur på.

Varje helg, varje höst. Precis samma sak.  

Jag och mina syskon retas gärna med papp om att man kunde ställa klockan efter honom. Han har jobbat på samma ställe längre än jag levt. Han dricker gärna en konjak framför fredagsunderhållningen på tv. På fredagseftermiddagarna svänger han in med sin Suzuki via kiosken och köper en lottolapp. Och varje helg, varje höst utförs rutinerna jag just beskrivit.

Nu kanske ni tänker att papp låter som en ganska tråkig man. Och förvisso - vill man ha spontanitet och överraskningar är det inte papp ni ska gå till.

Men jag skulle inte kalla papps förutsägbarhet tråkig. För det bästa med papp är nämligen just det att han - i åtminstone 31 år - gjort precis samma sak. Hur världen än ändrar och vart livet än far, så kan jag alltid räkna med papps två smörgåsar, korvpaket och Södermans mjuka pepparkakor.

Varje helg, varje höst.

Sylvi & Viola

Här är våra katter, Sylvi och Viola. De är två ytterst viktiga medlemmar i det Strömbergska- Jonassonska hushållet, så jag tänkte jag skulle presentera dem lite bättre idag. Fast, egentligen fick jag bara till så fina instagram-bilder av dem idag att jag tänkte jag måste mjölka det mesta möjliga ur dom.

Vi börjar med familjens nyaste tillskott. Sylvi hette egentligen Silvia när vi hämtade henne från Purmo, men vi ändrade det till Sylvia eftersom det sitter bättre i mun. Till vardags har det dock blivit Sylvi. Vi har haft Sylvi i nästan exakt ett år nu och vilket år det har varit. Hur många blommor har åkt i golvet, hur många hårband har blivit söndertuggade och hur många gånger har man vaknat av hennes små nålar till tänder i tårna? Sylvi driver mig till vansinne varje dag, men så kommer hon pipande och vill gosa och så glömmer jag bort allt och älskar henne hejdlöst igen.

Sylvi kommer i och för sig inte så ofta till mig, för hon är helt klart Pärs katt. Hon ligger gärna i hans famn när han jobbar och väcker honom gärna med att stå och pussa honom i ansiktet. Gulliga saker som Sylvi gör är att hon gömmer sig under täcket i sängen när man dammsuger och att hon låter som en duva när hon rör sig. Hon tycker om att krypa in i olika väskor och påsar och hennes favoritleksak är egentligen allt, men mina hårband är speciellt roliga. Hon klättrar också obehindrat precis som hon vill. Hon är regelbundet upp på våra bokhyllor, på våra köksskåp och på hatthyllan.

Viola är familjens självklara matriark, som jag delat liv med längst av alla i hela fyrklövern. Viola kom till mig som liten fluffboll för snart sex år. Under åren har hennes personlighet så klart utvecklats och fördjupats och åldrats, de första åren var hon en lika galen som vilken kattunge som helst, men de senaste åren har hon blivit en lugn, lat och allt igenom självgod katt. Viola är definitivt mer min katt, tror inte det händer nånsin att Viola självmant skulle lägga sig i Pärs knä. Jag kan däremot sällan sätta mig utan att hon lägger sig som en kurrande värmedyna i famnen på mig. Pär säger att Viola är opålitlig, men jag skulle inte säga hon är värre än nån annan katt som är van att få som hon vill.

Viola är har alldeles för mycket värdighet för att leka speciellt mycket längre, men om ett buntband dyker upp är hon inte allt för omöjlig. Dessutom är ju den dagliga sprängmarschen med Sylvi genom lägenheten nästintill obligatorisk, där de turas om att jaga varann. Förr kunde hon apportera leksaker, men det går inte att göra utan att Sylvi lägger sig i längre, så jag vet faktiskt inte om hon kan det längre. Viola har nån del maine coon-blod i sig och är därför ganska fluffig och lång. Dessutom har hon lite hundliknande egenskaper, hon möter mig alltid vid dörren när jag kommer hem (det gör iofs Sylvi numera också) och följer gärna med när man gör nåt på ett sätt jag inte upplevt att andra katter gjort.

Gemensamt för båda katterna är att de är väldigt snälla och ordentliga. De rör aldrig mat man ställt fram, de går alltid på lådan och tuggar aldrig på sladdar. Så om man bortser från sånt som man får räkna med som kattägare: blomkrukor i golven ibland, sönderklösta möbler, hår på/i allt och omöjligheten att nån gång få göra nåt ifred utan att nån kommer och buffar med nosen och vill ha uppmärksamhet, så har vi riktigt trevliga innekatter. De kommer relativt bra överens, mycket maktkamper mellan varven, men det är sällan allvarligt.

Jag har svårt att föreställa mig ett hem utan katter och för mig är de lika viktiga som vilka familjemedlemmar som helst. Okej, att jag kanske inte skriker och tar Pär i nackskarven om han gör nåt jag inte tycker om men vad jag vill ha sagt att de är väldigt viktiga för mig. Jag skäms lite över att jag är så svag för dem och ofta pratar babyspråk med dem OCH kallar dem “mammas lilla bebisarna”. Och köper julklappar åt dem. Pär är inte heller så förtjust i när jag kallar honom pappa när jag pratar med katterna hehehe men lite sånt får man ta.

Tycker vi avslutar dagens kattiga inlägg med denna klassiker. Gonatt!

bild från runeberg.org

Shake it like a polaroid picture

Ni kanske vill höra om min venetzianska afton? Ja men visst, varsågoda:

Nämen vad är det här? Cigaretter? Det var ju inte bra. 

Jo, det var faktiskt bra! För det visade sig igår kväll att mina tagna polaroidbilder passade perfekt in i ett tomt cigarettpaket. Nu säger jag inte att man ska röka cigaretterna själv, men man kan med fördel snappa åt sig ett tomt paket eller två om man ser ett. Utfall att man vill ha ett ställe att förvara sina polaroidbilder. 

Vilket jag gärna vill eftersom jag har en ny polaroidkamera! Har velat ha en sen Spice Girls släppte sin polaroidkamera , via mina panda-år då polaroiden var the shit och nu - ÄNTLIGEN - för ett par veckor sen klickade jag hem en från Adlibris. Inte en Spice Girls-version tyvärr, men en trevligt päronglassig variant. Jag har snusat kring dom en bra stund men inte riktigt känt mig unnig enough före jag fick ett presentkort från AE när jag slutade som täckte en del av priset och hux flux kändes det mycket lättare. 

I går bestämde jag min för att inviga min nya leksak. Eftersom filmen är så pass dyr som den är till polaroidkameror (1€ per bild typ) tog jag bara med mig filmen jag hade i kameran, alltså sju bilder. Spöket här på bilden hade kombinerad avskeds- och ventzianskfest och här är hur det såg ut genom polaroidlinsen. 

Pär va så klart med. Och Beppe!

Jag har inte riktigt lärt mig alla finesser, eller ens några, ännu och det är ganska svårt att ta en snygg bild mörka augustikvällar. Men jag tycker ändå de är charmiga. Här försökte jag ta en bild av hela gänget. Nikko hade dukat upp utomhus i ett tält åt oss med mycket lyktor. Precis som det ska va. Rent estetiskt är nog venetziansk min absoluta favorithögtid. Det är liksom den bästa tiden på året med lite värme kvar, men mörkret som lagt sig. For u non-ostrobothnian readers: venetziansk eller villaavslutning som det också heter firas sista helgen i augusti som ett avsked till sommaren, traditionsenligt med fyrverkerier, lyktor och fashionabla lager-på-lager-looks med stickasockor i sandaler osv eftersom man absolut ska sitta utomhus men det egentligen är lite för kallt. Lite samma princip som kräftskivor skulle jag väl tro. 

När Moa, Jennifer, Mikki och Val kom hade de med sig party-hattar åt hela gänget och därför ser vi ut som små tomtar på alla bilder. Andra saker folk hade med sig va bl a japanska värmepatches som man skulle klistra på insidan av kläderna. Såg ut som om en tepåse och en våtservett skulle fått barn och funkade oväntat bra. 

Och Mikki hade med sig Lobin! Kvällens gulligaste gäst. 

Förutom lyktor och raketer hade vi en lägereld och det var kanske det bästa! Vi satt runt den större delen av kvällen och lekte sanning eller konsekvens och sjöng. Det låter kanske lite konfirmationsläger men det va jättekul! Kanske hjälptes av vinflaskorna och shotglasen som skickades runt också. Bäst va ganska Beppe som fick som utmaning att "äta ett valfritt löv" och Pär som skulle ladda upp en film på sin instastory (om ni skyndar er kanske ni hinner se den!). 

Det var meningen vi skulle sova där, men när möjligheten att åka hem dök upp var vi ganska snabba att hugga den. Jag tycker alltid det är asjobbigt att sova över nån annanstans än hemma, även om det är hos nån som man är så bekväm med som Nikko och hans föräldrar. 

Vi kom hem halv sex (HALV SEX) och jag hann knappt få av mig jackan (som luktade av elden = bra doft) innan jag somnade. Idag har jag varit så. himla. trött. Men det får det va värt! 

Nu behöver jag kanske så småningom köpa ett fotoalbum. Ett riktigt fotoalbum, tänk det. Det har jag inte haft på snart 20 år. 

En bra dag bara

När jag vaknade i morse trodde jag att den här dan skulle vara en helt vanlig torsdag - förutom att ❤️❤️PÄR❤️❤️ kommer hem ikväll då.  Det borde ju i och för sig firas med nationell flaggning och specialgjord bakelse, men i alla fall. 

Men!  Idag blev en särdeles trevlig torsdag! På lunchen fick jag meddelande av Jonne. Han bor i Tammerfors, men härstammar härifrån och har den bästa hälsa på-strategin: han säger aldrig på förhand när han kommer hit, utan skickar bara och frågar om man bjuder på kaffe hux flux. Bra överraskningsmoment i det. 

Så klart bjöd jag på kaffe och sen gick vi på loppis. Jag fyndade storartat! 

En Camilla Mickwitz-bok till Grim-lådan (har inrett lägsta lådan i vår byrå med saker åt Grim för extra fasterspoäng), älskar hennes illustrationer. Fem stycken exakt såna äggkoppar jag sökt efter, slet dom så snabbt till mig när jag såg dem att jag säkert sträckte nån muskel. Ska inviga dem i helgen på lördagsfrukosten tänkte jag. En turkos skål (heter det skål fast den är fyrkantig?) från Kockums emaljfabrik i Ronneby. Min favoritfärg på småprylar och geografisk anknytning till min favoritperson. Som gjort för mig, så klart. Och till sist en vinyl med inspelade tal av Lenin. Egentligen helt värdelöst, för jag kan ju ingen ryska, men det GÅR ju inte att motstå kommunism-kitsch. 

Efter loppisvarvet var jag hungrig som en österbottnisk varg (too soon?) så jag bestämde att vi skulle testa falafeln på (ganska) nya Arabi Restaurant här i stan. Alltså lyckoruset i att det äntligen går att få falafel i Jeppis och att det dessutom är SUPERGOTT?! Betalade inte ens 8€ för jättestor (och god!) portion, värsta stora salladsbordet och världens bästa service. Jag lovar, är inte sponsrad av nån men är bara så glad över att det äntligen finns annat än två miljoner olika hamburgare i stan. Vi åt tills vi bara satt och stirrade in i väggen av mätthet. Se det som dagens tips! Ligger på Skutnäsgatan (i fd Lisas Pizza). 

Och nu ligger jag och väntar på att Pär ska komma hem. När som helst nu. Här är ett par veckor gammal bild av oss som syrran just skickade åt mig. Våra miner är väldigt oss - jag som är misstrogen och sur och Pär som är gullig och pillemarisk.

Vilken trevlig dag ändå. 

Fyra bra frågor och fyra helt okej svar

Peppe gav mig en mängd uppslag/frågor när jag efterlyste såna och här har jag buntat ihop några av dem! Here goes: 

Gör en fiktiv regering med dina bästa (blogg)kompisar.

Shit, först tänkte jag att det här skulle vara väldigt mycket enklare än vad det var. Jag har en tendens att tänka för mycket på såna här frågor och ta det för allvarligt och jag kan inte låta bli att tänka ”tänk om det skulle bli så här, skulle allt gå åt helvete då?” Som att ett scenario där mina kompisar bara MÅSTE bilda regering och börja styra Finland nånsin skulle ske. Så med lätt sinne ska jag försöka göra det här som normala människor gör; utan att tänka på det för mycket.

Jag skulle så klart själv roffa åt mig statsminister-rollen, eller den är ju nästan nödvändig om jag ska bilda regering. Jag skulle eventuellt tröttna ganska snabbt på att gå i dräkt och vända papper och med varm hand ge över jobbet till Li Andersson, den finländska politiker jag litar mest på. Men före det skulle jag dela ut följande poster:

• inrikesminister: min bokcirkelskompis Johanna. Hon har alltid massa bra idéer på att förbättra olika saker och olika system och jag vet att hon skulle se till de utsatta och svaga grupperna i samhället. Dessutom har hon jävlar anamma OCH diplomatisk läggning.
• utrikesminister: som tack för dina rubrikförslag Peppe får du rollen som utrikesminister. Du verkar också vara världsvan och huvudet på skaft. 
• kultur- och idrottsminister: kalla det nepotism eller jäv men så klart är det Pär, min Pär som blri det! Intresserad och engagerad i både kultur och idrott och med bra värderingar.
• social- och hälsovårdsminister: Daniela! Aldrig träffat nån som brinner så för sitt jobb, som ändå faller inom ministeriets område.
• miljöminister: min kompis Anna-Maija som av en händelse råkar vara Grön politiker och klok som en uggla. 
• försvarsminister: Linnea serverar alltid de elegantaste och övertygande argumenten och skulle säkert kunna debattera sig ur en kris.
• familje- och omsorgsminister: Catzo! Självskriven på den posten skulle jag vilja påstå.
• arbets- och justitieminister: min syster Julia, den rättvisaste människan jag känner. 
• kommunikationsminister: min kompis Hedda som jobbar på S&S. Maken till välorganiserad människa som får saker gjort OCH har stenkoll på sociala medier (för det är väl det kommunikationsministrande går ut på ellör?) finns inte. 
• skolminister: Kaffepausen, så klart! 
• finansminister: min kompis Lisen. Tror hon skulle ta från dom rika och ge till dom fattiga på ett föredömligt sätt!
• partyminister: som statsminister kan jag väl komma på ministrar som behövs och jag tycker att min BFF Nikko ska bli hela Finlands partyminister, mest för att jag längtar efter en äkta festkväll med honom, det är så länge sen. 

OCH NU ORKAR JAG INTE KOMMA PÅ MER!!! Li, du får ta över och tillsätta som där tråkiga posterna jag inte kommer på ens. Keep it rödgrönt bara mmkay tack.

Du är 85 och en journalist gör ett stort reportage om dig, vad står det i det?

Det står att jag är just firat vår 56:e bröllopsdag med Pär. Vi är gamla och lite skröpliga så klart, men lugna på det där sättet man är när man vet döden är på G men det är ok för man har levt fulla liv. Bokhyllorna är fulla av böcker och manusskript, jag har just avslutat ett manus för teaterscenen, därav intervjun. Jag har fått de flesta nordiska stora litteraturprisen, eller i alla fall blivit nominerad. Första upplagan av Jaga Vatten är något av en raritet, dyr som stryk på andrahandsmarknaden. Jag har fortfarande långt hår, men det är kritvitt. Den unga journalisten frågar nervöst om hur det var i vår ungdom; om alla rykten stämmer och jag ler och svarar ärligt att visst, vissa rykten så. Det var några färgstarka år där på 20-talet. Många av mina närmsta vänner från den tiden är framgångsrika inom sina områden  och verkligen influerat vår samtid, kulturellt så klart men även politiskt. Journalisten drar paralleller till Bloomsbury-gruppen på sin tid, men jag viftar bort det. I mitten av intervjun tvingad jag avbryta eftersom Viola behöver laddas. ”Våra katter var två av de första som gjordes biomekaniska i Finland. Det är ju härligt att kunna ha kvar sina husdjur livet ut om man så vill, men Viola har fortfarande ett av de här äldre batterierna och håller inte för nåt.” 

Kanske hålls intervjun på vår sommarstuga, kanske den illustreras av en bild av mig när jag naken går för att bada eller nåt, Jörn Donner-style. 

Lista på bloggar du ALLTID läser.

I alla fall på datorversionen av blögga finns det en liten lista till höger med bloggar jag gillar och läser i Svenskfinland. Sen läser jag en del svenska, the usual typ: Sandra Beijer, Elsa Billgren, Flora Wiström, Kakan Hermansson, Brita Zackari, High five livet, Julia mitt i prick osv osv. Plus lite inredningsbloggar, lite modedito och en del skvaller, men inte lika regelbundet.

Ord du älskar/undviker.

”Utgång” i betydelsen en kväll på krogen. Vill slå vilt runt mig med ett basebollträ varje gång nån använder det. Tycker också det har gått inflation i ordet pepp, försöker undvika det själv, men ibland går det inte. 

Smaska är ett lika äckligt ord som aktivitet. Jag har också en bekant (DU VET VEM DU ÄR) som envisas med att säga gnaska och det är fan ännu värre. Jag har överlag lite svårt med ord som börjar på kn- eller gn-, det är nåt som inte stämmer i dem. Jag ser ord/text i färger (synestesi kallas det) och det är nåt med den kombinationen bokstäver jag inte får ihop. Jag tycker heller inte om -S och K i direkt kombination, speciellt inte inne i ett ord, vilket är lite konstigt eftersom S och K i sig själva är vackra och bra bokstäver. Men i conclusion - mothereffin GNASKA kanske är det vidrigaste ord som finns. 

Mitt favoritord är sveda, tycker det är perfekt. Blyerts är också snyggt, lite 30-taligt på nåt vis. Karmstol, mmm, det ligger bra i munnen. Tandkött är lite trevligt småäckligt. Sen gillar jag många dialektord, tycker t ex ejsmend är mycket finare än ensam. Vidfäälo är ett bra ord också som jag faktiskt inte riktigt vet finsvenskevarianten till. 

När katten är borta

Visserligen är båda katterna hemma, men min gode vän och livspartner Pär är i Sverige och hälsar på familjen den här veckan. Jag har en lista på grejer jag passar på att göra när jag är ensam hemma: äter tomatsås (Pär är allergisk), somnar med Netflix på i sängen och eeeh, ja. Det är väl det då. 

Men jag har också växt upp med två kvinnor som influerat mig ganska mycket. Varje gång pappa åker bort möblerar styvmorsan om. Eller målar om nåt rum. Och mamma snapchattar regelbundet nåt litet renoveringsprojekt hon kommit på en timme tidigare. Alltså är jag uppfostrad att tänka att A) man ska följa sina impulser angående heminredningen och B) det är bäst att göra det när man är ensam hemma. 

Ha det i bakhuvudet när jag berättar de senaste timmarnas händelseförlopp. Vid lunchtid på jobbet nämnde nån nåt om tapeter. En idé fick fäste. Två timmar senare hade jag köpt två rullar tapeter och ett par liter lim. Vår lilla fondvägg i köket skulle bli tapetserad!

Tog så klart ingen före-bild, men ni som är bekanta med vårt hem vet kanske den illblå väggen med Bibel-kartan på? Ni andra får nöja er med att föreställa er väggen bakom Viola i sin helhet.

Tack och lov är min syrra Lina hemma från Helsingfors den här veckan så jag tog henne till hjälp. Betalade henne i Chicken McNuggets. 

Jag förälskade mig handlöst i tapeterna i affären, men fick klassisk ”vad i helvete har jag gjort”-ångest när jag kom hem med rullarna. Fast min magkänsla ropar JA! så blir jag ändå värsta Thomas Tvivlaren och vet inte ens om jag tycker den är snygg alls plötsligt. Men va ska man göra? Lika bra att smätta upp skiten och hoppas på det bästa. 

Jag behövde inte oroa mig, redan efter första våden var självförtroendet tillbaka. Och kolla hur jävla SKITBRA det blev!!!!!!!!!!! Köket är som ett helt nytt kök.

 Det var förresten förvånansvärt enkelt att mönsterpassa och jag fick inte ett enda rage-anfall?! Det här är alltså andra gången jag tapetserar och förra gången hade jag hjälp av proffs-kompisar. Jublade när vi var klara (på typ en och en halv timme) och bestämde att jag och Lina genast skulle byta karriärer och starta inredningsfirma.

Skulle gärna låtsas som att jag hade tänkt hur bra tapeten skulle passa till lampan, men det är bara en väldigt lyckad slump, jag tänkte mest ”papegojor, ananaser, kul!”.

Det bästa med starka färger och mönster på väggarna är när det skymtar fram i ett dörrhål med vita väggar runt. Balans och allt det där.

Och vad Pär sa? Jo, han tyckte det blev fint. Jag hade tänkt hålla det hemligt och överraska honom vid hemkomsten, men om ni inte förstått det av det här inlägget redan så är jag 100% otålig så jag messade honom och erkände. och hur kan man hålla nåt så snyggt hemligt?! Går inte, måste ju instagramma skiten ur det asap.

Jag köpte också en bunke färg till gästrummet idag, så this inredningsblogg to be continued, hehe. OBS det var inte på impuls, hade tänkt måla redan när vi flyttade in och nu, ett år senare, är tiden inne. I’ll keep u posted.

Nu ska jag somna. Med Netflix på.