Kulturkonsumenten v 27

Tusen miljarders skvattiljoners tack för alla fina kommentarer och pepp ang mitt inlägg igår ❤️ Och så roligt med så många smarta inlägg, ÄLSKAR kedjereaktions-bloggande ❤️❤️❤️ Läs t ex Jennas, Alexandras, Marias, Karros eller Kugges inlägg om saken! 

Men nu - MOVING ON - tänkte drämma en gammal hederlig Kulturkonsument i huvudet på er. Ni kanske behöver se-, hör- och lästips nu till semestern också? Vem vet?

Den senaste tiden har jag i alla fall

LÄST

IMG_8223.JPG

Jag lyssnade klart boken Comedy Queen av Jenny Jägerfeld här om dagen och jag tyckte så otroligt mycket om den att det är orsak nummer ett varför jag ens kom på att göra en kulturkonsument.

Boken handlar om Sasha som är 12 och vars mamma tagit livet av sig. Sasha bestämmer sig för att inte bara vara ett ”glatt och normalt barn” (som hon presenterar sig som på BUP), utan hon ska också bli stand up-komiker. Allt för att överleva. Jag tycker så himla mycket om Jenny Jägerfeld, jag skulle vilja att alla tweens och teens läste hennes böcker. Gillar också henne i varje tv-soffa hon suttit i, skulle liksom vilja va lite kompis med henne. Hon skriver så bra om depression och sorg och livet ba. Ska strax ta itu med Blixtra Spraka Blända! och är enormt pepp!

LYSSNAT PÅ

måsarnas skrik, vågornas brus, regnet mot fönstret och soundtracket till Dirty Dancing.

Fick äran att inviga Nora till the magical world of Baby and Johnny förra veckan och ett par dagar senare hittade jag soundtracket på vinyl på loppis! Ödet.

SETT

IMG_8222.JPG

Jag, Julia och Nortti såg Ocean’s Eight på bio ikväll. Det var en helt okej film. Eller okej, den är okej för att Rihannas är med. Och Sandra Bullock, GUD vad jag crushar på henne. Och Cate Blanchett. Och Mindy Kaling. Ja, ni fattar. Storyn är nätt och jämt en story och det är bara de karismatiska skådespelarna och de många cameo-rollerna som håller upp den. Skulle gärna lärt känna rollerna lite mer, hade gärna sett en fördjupning av the obvious lesbian tension mellan Sandra och Cate och en lite mer twistas eller ens spännande plot hade varit önskvärd. Men ett helt okej tidsfördriv en regnig eftermiddag.

Det här med kroppar. Igen.

Igår kom Daniela och Karros nya poddavsnitt ut, Två blondiner och ingen tiger med tema komplex och utseende. Tycker ni ska lyssna t ex HÄR. Jag tycker mina två vänner är både kloka och roliga och i det mesta höll jag med dem om. Förutom en sak angående kroppsposivitet.

Mitt hatade älsklingsämne, så klart. Nu kommer jag inte ihåg ordagrannt vad blondinerna utan tigrar sa, men i princip handlade det om att kroppspositiviteten borde vara till för alla, även normsmala med komplex. 

Jag pratade med dem (vi har en Whattsapp-grupp där vi mestadels brainstormar kring bloggande) igår kväll och skrev då så här:

FullSizeRender.jpg
FullSizeRender.jpg

OBS! Det här inlägget är alltså inte kritik mot Karro och Daniela, utan bara en vidare fördjupning av det jag skrev åt dem. Det är liksom tankegångar jag stöter på ganska ofta. Och orsaken till att jag klippt bort deras svar är för att de höll med och förstod (förutom när Karro skrev ”är hög på Eminem, kan int prata” hehe), så det är inte så intressant.

Som de flesta andra folkrörelser och kamper vattnas det ur när kapitalismen får nos om det. Gradvis blir #bodypositivity lite smalare, lite vitare, lite mer normativ, lite mer lik precis vilken reklam som helst.

Och plötsligt är min kropp precis lika freakshow där som över allt annars.

Det som skulle va min trygga zon.

Och jag hatar att jag känner att jag måste IGEN påpeka att jag inte ignorerar eller nonchalerar normsmalas komplex eller kroppsångest men som jag också skrev igår när Daniela tyckte att jag verkade ha så skön och avslappnad inställning till mig själv:

FullSizeRender.jpg

Jag skiter egentligen fullständigt i om folk uppfattar mig som snygg eller vacker. Utseende är ganska sekundärt i mitt liv, jag behöver det inte till så mycket om ni förstår vad jag menar. Jag har aldrig krävt att få va med på snyggast-listorna. Jag vill bara få finnas till.

Att känna sig ful eller hata nån del av sitt utseende är jobbigt och tärande oavsett storlek. Men att vara tjock är inte att känna sig ful, det är att känna sig ovärdig att finnas. Hela, hela tiden. Det går liksom inte riktigt att jämföra.

Även om du som smal eller normis har komplex har du betydligt mycket mer spelrum än jag har. Samhället är byggt för dig. Du får vara i de flesta rum. Saker som är självklara för dig är långt ifrån sanningar för mig. Och det handlar inte bara om utseende.

Men om det ändå skulle handla om utseende - om det då är ett fucking statement att visa upp en helt vanlig kropp - var hamnar jag då?

FullSizeRender.jpg

Därför skulle jag vilja behålla kroppspositiviteten tjock. För att den var det ENDA trygga rummet. Betoning på var, för idag är den nåt annat. Urvattnad och alienerande.

Det finns rum för alla, kampen räcker till (och blir över!) även om just du som normsmal inte är poster girl för kroppspositiviteten. Det är inte vi mot ni, men låt mig gå framför. Bara  den här gången. 

Ibland har jag fått frågan ”men vad kan jag göra som normsmal för att visa att jag stöttar kampen?”. Och svaret finns i frågan: stötta kampen, men du behöver kanske inte nödvändigtvis föra den. Fattar ni skillnaden där? Eller så här, om vi pratar kampen som en hashtag - för just i det här fallet är set ju nästan det: likea gärna, posta kanske inte. Det räcker med att du för din egen kamp, du behöver inte övertyga mig eller nån annan desto mer.

Nästa fråga blir nästan alltid: ”ja men hur tjock måste man VA då?”. Om vi säger som så här: om du fortfarande inte förstår eller känner för att ifrågasätta smalas privilegier över tjockas, så är du antagligen inte tjock nog :-)))

IMG_7861.JPG

Men oavsett kropp och oavsett komplex hoppas jag du orkar, vågar och vill bada i sommar. Det är alldeles för härligt för att låta bli.

En elefant om dagen

Ni vet när man köpt en ny grej till hemmet och man börjar ifrågasätta allt annat man har? Det har hänt mig idag.

IMG_8024.JPG

Så här såg jag ut idag när jag åt en stående frukost förresten. Jag fick en kommentar om jag kunde skriva om hur jag klär mig i sommar och om jag kunde visa det i bilder. Tja, det kunde jag väl göra, men jag tror att jag ska försöka inkorporera lite outfittebilder till vardags istället, känns så maffigt att dedikera ett helt inlägg till mina svarta bomullsshorts liksom. Så vi gör så här istället.

FullSizeRender.jpg

Vi körde modern till flygfältet i Vasa, hon åkte hem och Nora stannade kvar. Både jag och Nora somnade i bilen i omgångar. Vet inte när senast jag skulle sovit i en bil på det sättet. En skön och lite märklig känsla att vakna när man stannar. 

Efter att vi vinkat av mamma gick vi på lite loppis. Jag fyndade lite vinyler, en mugg, ett spel och så den här:

FullSizeRender.jpg

En grönoljig liten keramikelefant. 

Eller liten och liten, den väger ganska tungt. Grävde fram den bakom en massa överprissatt bråte, nästan målinriktat, nästan som att den ropade till mig. Fem euro fick jag ge för den och det kan den va värd.

IMAGE.JPG

 ”Den är ju bredare än vad den är lång” var Pärs kommentar angående den och jo, den delar kroppsform med Fem myror-elefanten.

IMAGE.JPG

Gullig rumpa. 

Skulle gärna vilja veta lite mer om den, känns som att den lika gärna kunde va danskt 60-tal och konsthantverk som nåt en fjärdeklassare gjort i skolan. Men oavsett tycker jag den är jättejättefin och nu känner jag en plötslig lust att kasta ut all färgglad plast och ljusa textilier och satsa på naturmaterial, tunga saker, konsthantverk och nåt smidat. Men, lagom är bäst och i slutändan gillar jag ändå vår blandning av ljust och mörkt, lätt och tungt, billigt och lite mindre billigt.

IMAGE.JPG

Glad för min lilla elefant är jag i alla fall. 

FullSizeRender.jpg

För övrigt kan jag rapportera från livet att vårt lilla minihushåll på 2 katter + 2 mänsk har växt tillfälligt. Nora (a k a den vackraste 15-åring världen beskådat) ska ju bo här en månad fram över och dessutom är vi hundvakter åt en liten pudel. Så plötsligt är vi en ganska stor familj. Rätt så trevligt får jag ändå säga. 

Dessutom har det nästan omöjliga hänt; Yukiko Duke har tipsat om min bok på sin youtube-kanal. Hurra! Det var ett delmål det med; få Yukikos uppmärksamhet. Är så väldans stolt och glad över vart den lilla bokajäveln tagit mig. 

Låtlistan!

En låt jag kan varje ord till:

Varje ord, varje wail, varje betoning.

En låt jag gråter till:

Det är klass-samhället, det är det tysta, trägna, det är barndom, det är allmoge. Vill alltid höra på den när jag druckit ett par öl. Går ej att hejda tårkanalerna.

En låt jag dansar till:

Även känd som världens bästa låt.

En låt jag kör bil till:

Det är nog på grund av videon jag tycker det här är en så trevlig låt att köra till.

En låt jag hånglar till:

Kurr-kurr. 

En gammal låt jag gillar:

En märkligt hoppfull, uppgiven sång. 

En ny låt jag gillar:

Gillar allt me Janelle <333. 

En låt vars musikvideo jag gillar:

Kylie är för övrigt en av mina favoritartister, tycker hon är underskattad som popdiva.

En underskattad låt:

På tal om underskattad, tycker det här är en riktigt bra poplåt. 

En somrig låt:

Håkki H hör till sommaren, så är det bara. 

En låt jag blir glad av:

Speciellt liveframträdandet där hon announcar att hon är gravid. 

En låt jag blir tröstad av:

Den är fin helt enkelt. 

En låt som påminner mig om barndomen:

Hade Ken Ring-affisch uppe i pulpeten på femman. Thug life i Risö lågstadium. 

En låt som påminner mig om första kärleken:

Den fanns på en Absolut Music-skiva jag lyssnade på i sjuan. Tyckte jag var djup när jag ifrågasatte my love. Vuxen liksom. 

En låt som påminner om ett roligt minne med en kompis:

Fest med Nikko, Ellu och Vlaicu. Luftmaracas och vodkashots och den här på repeat av outgrundliga anledningar. Så otroligt märklig låt, men också ohjälpligt catchy. 

En låt jag gillar av en artist jag egentligen inte gillar:

Tyckte så om den här låten förra året, men blev så sur på hans stöddiga attityd efteråt. 

Senaste låt jag lyssnat på:

Nya skivan med Lykke Li är fem stjärnor, tips tips. 

En låt jag aldrig tröttnar på:

Spela Shoreline! 

En låt jag hatar:

Usch. 

Vill du också fylla i listan kan du copypastea här: 
En låt jag kan varje ord till: En låt jag gråter till: En låt jag dansar till: En låt jag kör bil till: En låt jag hånglar till: En gammal låt jag gillar: En ny låt jag gillar: En låt vars musikvideo jag gillar: En underskattad låt: En somrig låt: En låt jag blir glad av: En låt jag blir tröstad av: En låt som påminner mig om barndomen: En låt som påminner mig om första kärleken: En låt som påminner om ett roligt minne med en kompis: En låt jag gillar av en artist jag egentligen inte gillar: En låt jag aldrig tröttnar på: En låt jag hatar:

Nu ska vi ut på tigerjakt

Hej hej hallå dagboken! Tillåter ni mig att slänga ur mig ett par högst impulsiva och ofärdigtänkta tankar? Jag har nämligen tänkt på det här med personlig utveckling och grejer kring det och känner för att uttrycka mig lite hejvilt utan att va riktigt klar med tankegången.

För nån vecka sen hörde jag ett nytt ord av en bekant: ambivert. Det är alltså namnet på såna som varken är extroverta eller introverta. Först tänkte jag: aha, det är det jag är! Äntligen en kategori för unika lilla mig. Sen började jag tänka på hela det där uppdelningssystemet.

Det kanske inte är direkt kopplat till det du tänker på när du tänker på personlig utveckling men för mig hänger det absolut ihop. Det är liksom del av samma trend. Trenden om att ~*lära känna dig själv*~.

Jag är både en bohem och en neurotiker. Jag oroar mig för allt och tar ofta projektledarrollen SAMTIDIGT som jag är en slarvig, oborstad, obrydd typ som tycker få saker i livet är en big deal. Jag är både en dramaqueen och en stoiker. Jag lever för skvaller och älskar stora uttryck, samtidigt som jag helst smälter in i mängden. Jag är både feg och modig, både en optimist och en pessismist.

Jag har alltid svårt att bestämma mig för alternativ i olika Vem är du?-test, för ofta känns flera lika sanna och lika rimliga. Får kortslutning i hjärnan när det är ”beskriv dig själv med tre ord”-tajm.

Det är inte det att jag tror jag är väldigt mycket mer mångfacetterad än andra, jag tror inte jag är en snöflinga. Det är bara systemet som är så LOL. För vem är bara tre ord egentligen? Vem är 100% nåt och 0% nåt annat? Och även om nån är det (I can hear the ”men jag är totally introvert!!-kommentarerna rulla in) - SPELAR DET NÅN ROLL? Vad har du för praktisk nytta av det?

Jag tror inte heller på det här ”Omgiven av idioter”-snacket, om att det finns fyra olika färger man kan va och that’s it. Jag tror inte det finns nån enkel och instrumentell lösning för att förstå eller kommunicera med sina medmänniskor, tyvärr. Sen ska vi inte prata om den här jävla införstådda rangordningen i såna system. Det är ju fan så mycket finare att va introvert än extro.

Jag är SÅ TRÖTT på vår samtids behov av att kategorisera in folk i introvert-extrovert-liknande diagram eller färger eller whatever. Som att en människa skulle vara så enkel! SOM ATT DET SKULLE VA SVART ELLER VITT. Alla människor är många olika saker och hur man är beror ju på vem man har runt sig.

Jag tror ärligt talat tror jag inte på nån slags nytta med sånt definiera dig själv-krafs. Jag sitter här belåten i mitt glashus och slänger smågrus vilt runt om kring mig, för jag är den första att glatt klicka in mig på alla möjliga ”Välj en frukt och vi berättar vem i Spice Girls du borde ligga med”-kind of quiz. Men jag är trött på det i alla fall! För det gör ingen nytta, förutom att eventuellt ge dig en känsla av att du är ett steg närmare kärnan i dig själv och kanske, kanske ge dig en falsk känsla av tillhörighet och gemenskap som du saknar i dagens globaliserade och individualiserade samhälle.

Jag hatar lite att personlig utveckling idag är en mångmiljon-industri. Det är inte det att jag är emot att människor utvecklas, herregud så konservativ är jag inte. Men den slags forcerade varianten som består av den här flodvågen av självhjälpsböcker, youtubeprofeter, instaquotes och framgångsrecept suger hästballe om jag ska va helt ärlig. Jag tror inte att den slags navelskådning hjälper dig att bli en bättre människa, om det är det som är målet. Och vad är en bättre människa?

Jag tror helt enkelt inte på snabba, smärtfria lösningar. Livet ska ju inte vara smärtfritt. Det är slitigt att va människa och det är slitigt att umgås med människor. Men det är ju också i det mellanmänskliga som lärdomarna finns. Lärdomarna om andra och om dig själv. Men det är nog inget man kan lära sig ur en bok. Eller jo, i skönlitteraturen finns det nog lärdomar att hämta men det är ju också en del av det mellanmänskliga.

Correct me if I’m wrong, men är inte LIVET i sig personlig utveckling nog? Det finns ju inget slutgiltigt pris, man ska bara leva. DET FINNS INGET FACIT och det suger JAG VET, men man måste bara igenom det. Det är som den där Mora Träsk-låten. Livet är en jävla tigerjakt, både för extro-, intro- och oss vanliga dödliga ambiverta.

 

Och (de väldigt sent lottade) vinnarna är....

OK vet inte vad som hände, det blev midsommar och jag glömde lite bort min tävling och det, men nu har jag, med hjälp av mina systrar, dragit två vinnare av Hästar-antologin! Hurra! 

vinnare1.png
vinnare2.png

Ida Fagerlund med sin imaginära häst Sillen och Tidstjuvs-Maria med sin Sigvard! Hör av er så fixar vi med leverans och sånt! 

Och vilka roliga namnförslag ni har på hästar! Själv tror jag att jag skulle döpa en eventuell häst efter nån av mina favoritqueens från RuPauls DragRace. Beroende på rasen så klart, men tänkt er ett arabsto vid namn Alaska Thunderfuck eller varför inte Violet Chachki? Eller en liten shettis som heter Ginger Minj? En liten islandshäst som heter Ben Dela Creme elelr Adore Delano? Eller varför inte en ordentlig nordsvensk häst vid namn Latrice Royale? Möjligheterna är oändliga! 

 

Tävling: Vinn Hästar!

I våras när det var som absolut mest med boken och Astra-texten och allt möjligt tog jag så klart på mig en grej till för när det regnar ska det ösa ner, hehe. Frida, som pluggade förlagskunskap, frågade om jag ville skriva en text till en antologi hon skulle göra som slutarbete. Först hade jag tänkt tacka nej men så nämnde hon temat och mina associationsbanor gick bananas SOM ALLTID så då tackade jag ja i alla fall.

IMAGE.JPG

 Temat var ”Hästar”. Kul, det finns så mycket där att ta fasta på. Hästflickor och stallmiljö, till exempel. 

FullSizeRender.jpg

I fredags fick jag hemskickat ”Hästar”-antologin och den blev jättefin! Förutom jag själv medverkar Vilhelmina Öhman, Hanna Ylöstalo och Satu Laukkanen med texter. Sara Östman har gjort det fina omslaget.

IMAGE.JPG

Den här lilla antologin ska eventuellt säljas nånstans (alltså jag kommer helt enkelt inte ihåg, minns att det vart prat om nåt iaf), men tro mig när jag säger att det är some rare shit det här! Vill du vinna ett ex och läsa min hästnovell Gabriel? Klart du vill, sluta fåna dig. Jag lottar ut två ex, för så godhjärtad är jag.

KOMMENTERA MED DITT NAMN OCH  VAD DU SKULLE DÖPA DIN HÄST TILL OM DU HADE EN så är du med i utlottningen! Jag drar två vinnare på ONSDAG 20/6 KL 19. 

Tack Frida för att jag fick va me!  Nu ska jag se på Sveriges mästerkock och plocka ögonbrynen. 

Det var en helg i juni

Vi kör ett klassiskt ”vad gjorde jag i helgen”-inlägg, för vad ska man annars göra. Gud vad jag låter livstrött men vad jag menar är att jag tycker om de här små vardagssummeringarna. Hoppas ni gör det med! 

IMG_7288.JPG

Min helg började så här i fredags; med Spanien-Portugal i bakgrunden, ett glas vin och Caroline Ringskog Ferrada-Nolis superhypeade Rich boy. Lever den upp till hypen? Well... JA! Blev kär i boken tre sidor in. Har lånat den från bibban, men ska skynda mig att läsa klart den och lämna tebax så ni kan låna den också. Senare försökte jag se filmen Joy men gav upp halvvägs, jag var för trött och den för dålig.

FullSizeRender.jpg

 Igår tassade jag upp tidigt och åt långfrukost för mig själv. Invigde mina nya äggkoppar. 

FullSizeRender.jpg

Här är ett annat av loppisfynden in action. Färgkombinationen ljusblå emalj + rödlök ger mig lyckorysningar långt ner i maggropen, jag VET det är löjligt men så är det. Vi har för övrigt inte alltid så här mycket rödlök hemma, det är bara jag som glömde att vi redan hade en påse hemma när jag handlade. 

FullSizeRender.jpg

På tal om saker i köket som ger mig lyckorusningar - väggen!!!!

IMAGE.JPG

Resten av förmiddagen låg jag precis blixtstilla och läste. Sylvie var inte heller speciellt pigg som ni ser.

FullSizeRender.jpg

Lagom till att Pär vaknade hade jag blivit trött och slumrat till lite på soffan. Kokade en redig espresso åt mig för att piggna till och drack den ur nya Mumin-muggen. Vet inte hur det gått till, men plötsligt är jag en sån som håller koll på nysläppen?! Och köper dem?! Tror det är min kompis Jennifers fel, hon är i princip besatt av Mumin-muggar, det smittar av sig.

FullSizeRender.jpg

Efter espresson fortsatte jag läsa. 

FullSizeRender.jpg

Och Sylvie fortsatte sova. 

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte deltog i Kokkola Pride alls, jag vill så gärna visa mitt stöd. Men jag behövde en lugn helg hemma och stora människosamlingar kändes inte det minsta lockande. Lovade mig själv tyst att va en extra bra medmänniska till vardags istället. Det är ju viktigt det med. 

IMG_7372.JPG

Till middag gjorde jag Västerbotten-paj och sallad med rostade nötter. Pajen blev inte riktigt bra, eller så passar inte sorten mig. Tycker det gott kan va lite mer tuggmotstånd än vad ost och grädde ger.  men Pär tyckte om den. Om ni undrar vad han gjorde hela dan kan jsg berätta att han jobbade. Det har han gjort hela dan idag med. The life of a freelancer.

Sen tog jag inga fler bilder igår, men tog en liten tupplur på maten och sen kom Beppe och Marie hit och drack öl. De gick vidare ut och jag och Pär gick och lade oss, gamla som vi är.

FullSizeRender.jpg

Vaknade astidigt idag också (delvis för artiga hade lite huvudvärk av ölen igår), men just när jag satt och skulle klä på mig tänkte jag så här: ”varje morgon när jag ska till jobbet tänker jag på hur skönt det vore att få krypa tillbaka i säng, varför gör jag inte det nu när jag har chansen?” och så gjorde jag det. Sov nästan hela förmiddagen och det var så sköööönt. Sen ställde jag mig och steka plättar till brunch, jag har varit matinspirerad i helgen (som ni kanske märker) för en gångs skull. Pär blev glad, plättar är hans favoritmat.

 Sen skulle jag städa garderoben men blev så klart tvungen att titta på nya Beyonce & Jay-Zs videon. Den är så snygg, herregud så snygg den är. Allt från Jays dubbelknäppta turkosa kavaj till kamscenerna framför Mona Lisa. Så mäktigt. 

FullSizeRender.jpg

Sen måste jag så klart gosa med Viola lite också. 

FullSizeRender.jpg

Som i sin tur ledde till att jag blev tvungen att klippa Viola lite. Hon får såna jävla tovor sommartid, klippte säkert ett kilo päls av henne.  

Sen städade jag faktiskt garderobjäveln.  Men det är inte så roligt att fota. Nu är i alla fall alla mina kläder tillbaka upp på sina hyllor och jag har rensat bort två kassar kläder. Grattis jag.

IMG_7421.JPG

Sen blev det jätteroligt för då kom min bästis Grim hit! Brorsan skickade och frågade om jag kunde va barnvakt en timme och jag är inte direkt svårövertalad när det gäller Grimbolo. Vi lekte så klart med båda favoriterna Boll och Dammsugare. 

IMAGE.JPG

Men även Grim-lådan inventerades. Sen åkte Grim hem och mina barndomsbästisar Emmi och Emma kom på besök. Min vana trogen tog jag inga bildbevis av att jag nånsin umgås med nån annan än min familj, men det gör jag!

FullSizeRender.jpg

Emmi och jag åkte och handlade efter att Emma kört iväg hem till Umeå-färjan för att åka hem. Så mycket trevligare att handla med sällskap.

IMG_7442.JPG

När jag kom hem lagade jag mat rekordsent. Men äter man plättbrunch kan man gott kosta på sig att va kontinental och äta middag vid nio. Testade en paprikasås från kokboken Din nya vegetariska vardag och den blev sviiiingod! Rostade en hel chili också och mixade ner, precis som det stod i boken att man kunde göra och OMG perfekt hetta. Rekommenderar överlag kokboken, så många recept som känns överkomliga! Till såsen blev det typiskt somrigt ihopplock - lite sallad från igår, ett kokt ägg från igår, nypotatis och morot. 

IMAGE.JPG

Och så här ser jag ut idag och nu är både helgen och inlägget slut. Vad har ni gjort?

En bra dag bara

När jag vaknade i morse trodde jag att den här dan skulle vara en helt vanlig torsdag - förutom att ❤️❤️PÄR❤️❤️ kommer hem ikväll då.  Det borde ju i och för sig firas med nationell flaggning och specialgjord bakelse, men i alla fall. 

Men!  Idag blev en särdeles trevlig torsdag! På lunchen fick jag meddelande av Jonne. Han bor i Tammerfors, men härstammar härifrån och har den bästa hälsa på-strategin: han säger aldrig på förhand när han kommer hit, utan skickar bara och frågar om man bjuder på kaffe hux flux. Bra överraskningsmoment i det. 

Så klart bjöd jag på kaffe och sen gick vi på loppis. Jag fyndade storartat! 

FullSizeRender.jpg

En Camilla Mickwitz-bok till Grim-lådan (har inrett lägsta lådan i vår byrå med saker åt Grim för extra fasterspoäng), älskar hennes illustrationer. Fem stycken exakt såna äggkoppar jag sökt efter, slet dom så snabbt till mig när jag såg dem att jag säkert sträckte nån muskel. Ska inviga dem i helgen på lördagsfrukosten tänkte jag. En turkos skål (heter det skål fast den är fyrkantig?) från Kockums emaljfabrik i Ronneby. Min favoritfärg på småprylar och geografisk anknytning till min favoritperson. Som gjort för mig, så klart. Och till sist en vinyl med inspelade tal av Lenin. Egentligen helt värdelöst, för jag kan ju ingen ryska, men det GÅR ju inte att motstå kommunism-kitsch. 

IMG_7243.JPG

Efter loppisvarvet var jag hungrig som en österbottnisk varg (too soon?) så jag bestämde att vi skulle testa falafeln på (ganska) nya Arabi Restaurant här i stan. Alltså lyckoruset i att det äntligen går att få falafel i Jeppis och att det dessutom är SUPERGOTT?! Betalade inte ens 8€ för jättestor (och god!) portion, värsta stora salladsbordet och världens bästa service. Jag lovar, är inte sponsrad av nån men är bara så glad över att det äntligen finns annat än två miljoner olika hamburgare i stan. Vi åt tills vi bara satt och stirrade in i väggen av mätthet. Se det som dagens tips! Ligger på Skutnäsgatan (i fd Lisas Pizza). 

IMG_7262.JPG

Och nu ligger jag och väntar på att Pär ska komma hem. När som helst nu. Här är ett par veckor gammal bild av oss som syrran just skickade åt mig. Våra miner är väldigt oss - jag som är misstrogen och sur och Pär som är gullig och pillemarisk.

Vilken trevlig dag ändå. 

Min inredningsfilosofi

Som ni vet har ju jag hängett mig åt lite lätt renovering den här veckan. Vår älskade köksvägg har jag redan visat upp, och nu är också vårt ”nya” gästrum klart! Det blev rosa och inte så lite rosa heller.

FullSizeRender.jpg

Jag valde helmatt färg och en nyans från Tikkurila som givetvis heter ”Barbie”. Jag ville ha en knallig, men ändå lugn och behaglig färg; precis som vi har i vårt knallblåa sovrum. Nu är båda sovrummen som två färgoaser i vår annars vitväggade (ja, utom köksväggen då) lägenhet. Jag är såååå nöjd!

IMAGE.JPG

Visst är det lite gambling att smälla till med en så stark färg i ett helt rum men jag tycker det ändå blev behagligt. Eftersom färgen är helmatt är den ganska levande och ändrar med dagsljuset. Och före nån frågar vad Pär tycker om ett helrosa rum - han tycker om det jättemycket, han gillar förmodligen rosa mer än vad jag gör! Så då kan vi lämna dom unkna genusfunderingarna före vi ens närmat oss dom :-))))

Eftersom vissa har sagt att dom avundas mitt ”mod” och vissa har med lite skepsis sagt ”det var ju... rosa” tänkte jag förklara min inredningsfilosofi i några tydliga punkter. Kul? Kul! Då börjar vi:

Det är inte så noga.

Det ÄR faktiskt inte så noga. Det är bara en vägg liksom. Ångrar du dig går det alltid att måla/tapetsera om. Så länge det inte handlar om att du slagit ut en vägg eller nåt så går det mesta att göra om. Det är ute heller jättefarligt om favoritfåtöljen är lite noppig eller mattan katthårig. Sånt är livet. Dessutom kan man alltid vinkla kameran lite annorlunda så syns det inte på Instagram, hehe.

FullSizeRender.jpg

Var läser jag?

Som jag tidigare har skrivit så vill jag att mitt hem ska fullkomligt drypa av trevliga ställen att ligga/sitta och läsa på. Kan jag föreställa mig en lässtund i detta rum? Ja, då är jag nåt på spåren. Oavsett din hobby kommer du tacka dig själv om du inreder funktionellt för just dina intressen. 

FullSizeRender.jpg

Köp inte hela paketet.

Oavsett vilken stil man gillar så tycker jag man ska undvika att gå all in. Alla stilar mår bra av att blandas upp lite. Jag gillar ju till exempel retro-grejer, men jag tycker de gör sig bäst i kombination med lite annat också, både nyare eller äldre. Därför tycker jag också ett hem ska växa fram, då blir det bäst. Speciellt med tavlor och sånt; låt det ta tid och köp från olika ställen. Då blir det inte heller daterat så snabbt.

FullSizeRender.jpg

Alla färger passar ihop.

Det är faktiskt så! Jag har aldrig förstått tanken på att inreda ett rum i en färgskala. Jag ligger i soffan och skriver det här och det finns knappt en färg här i vardagsrummet som inte finns representerad. En inredare skulle säkert på hjärtflimmer, men jag tycker det går ihop. Jag utgår hellre från en känsla än en färg när jag föreställer mig ett rum. Känslan här i rummet är väl typ ”medelålders kulturarbetare”, hehe.

FullSizeRender.jpg

Vad är det för vits att va vuxen om man ändå inte gör som man vill?

Vill man inte ha gardiner ska man väl inte ha det. Vill man ha leksaksdinosaurier på byrån ska man väl ha det. Man är ju faktiskt vuxen av en orsak. Till exempel har jag ett eget täcke i soffan. Varför? För att jag kan! Att dra täcket över sig vinterkvällar framför tv:n är ju mer eller mindre livsviktigt, så varför skulle jag inte ha ett extra täcke här? Det skulle aldrig ha kommit på tal hemma hos pappa att ha ett täcke i soffan, men nu är det jag (och Pär så klart) som bestämmer.

FullSizeRender.jpg

Vem hälsar på?

Jag vill att min brorson Grim ska tycka det är kul att hälsa på här. Jag vill också att det ska kännas inbjudande för våra vänner att sitta i vardagsrummet eller sova i gästrummet. En gång sa en kompis ”jag blir alltid så trött hemma hos er, för ni har det alltid så hemtrevligt”. Det är nog det bästa jag hört. Vill inte att nån ska känna att dom måste bete sig på nåt särskilt vis hemma hos oss.

IMAGE.JPG

Blir jag glad?

Kanske det viktigaste. Jag blir så himla glad av att komma hem. Det är färgglatt och utan nån genomsyrande tanke och katthårigt och loppätet på sina ställen, men det gör mig lugn och glad. Och det är ändå det viktigaste.

Bonustips: det enklare och snabbaste sättet att få en personlig inredning är att använda böcker. Böcker ger själ till vilket rum som helst.