Hårda klappar

Ingen har väl undgått att det återvunna plagget är årets julklapp och det tycker jag är en alldeles förtjusande present! Men den bästa julklappen är ju ändå som vi alla vet det hårda paketet och jag kan liksom inte tycka att böcker är en dålig grej att konsumera, hur jag än försöker och de flesta blir väl ändå glada av att få nåt att bläddra i. Eller? Därför tänkte jag idag ge lite tips på julklappsböcker för alla tänkbara julklappsmottagare. Häng med!

Till mammatypen mitt i livet

Stina Wollter Kring denna kropp
Det här är en bok som känns som en kram. Stina Wollter skriver mjukt och varmt, men med sting, precis som hennes Instagram-konto. Klokt och snällt om kropp, åldrande, skapande och döden. 

Till pappafiguren som gillar deckare

Leïla Slimani Vaggvisa
Boken börjar med meningen  ”Den lille pojken är död”. Sen fortsätter en av de mest obehagliga och spännande böcker jag läst i år. Men det här är ingen regelrätt deckare, istället är det en mångfacetterad roman om klass, rasism och ett samhälle idag. Helt briljant.

Till kulturintresserade morföräldern

Tuva Korsström Älvan och jordanden
Otroligt fin och sorglig biografi över Tuva Korsströms föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström, också kända som författare och konstnär. Älvan och jordanden kan man gott läsa även om man (sorry, heh) inte har koll på Mirjam och Torsten från förr, det är en berättelse om skapande, kvinnoroller och kärlek.

Till syskonet som hellre spelar zombiespel än läser

Niklas Natt och Dag 1793  
Så jävla vidrig - men på ett bra sätt! - deckare som utspelar sig i ett smutsigt, halvruttet Stockholm. Jag älskade det här, jag älskade den historiska autenticiteten och det äckliga och också personporträetten. Det märks att det här är en omsorgsfullt skriven roman.

Till kompisen som hatar sitt jobb

Erika Petterson Drottningen i kassan
Åh, vad jag kände igen mig i Erika Pettersons bitska och väldigt roliga betraktelser om att jobba i servicebranschen! Jag tror att man kan bedöma en person enligt hur hen bemöter servicepersonal och helst skulle jag vilja att alla som skällt ut, ignorerat, dumförklarat och sliskflirtat med mig under mina år bakom diverse diskar och kassor skulle få läsa den här. Men den funkar också som pepp-litteratur!

Till den som vill förlåta, men inte vet hur

Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen
Khemiris stora talang är att han lyckas med så små medel måla upp en så stor värld. Pappaklausulen är berättad ur växelvis olika perspektiv och ens sympatier ändrar ständigt, beroende på vem som är berättaren, utan att man egentligen märker av det. Fint om vem vi är i relation till vem vi har omkring oss.

Till gubben som helst läser om Hitler

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen
Vi vet alla typen - the gubbsters som helst av allt slukar ännu en bok om Flugorna i Hitlers kök eller nåt annan mikroskopisk detalj från andra världskriget som inte blivit dissekerat ännu och fine, var och en med sitt. Men att bredda vyerna är sällan fel. För att inte chocken ska bli alldeles för stor kan du ge en historisk roman som handlar om en anna spännande historisk tid som också har mycket om medmänsklighet att lära oss.

Till kompisen som postar memes du ganska sällan förstår

Johannes Ekholm Kärlek liksom  
Du vet, kompisen vars nihilistiska världsyn och postpostpostironiska humor alltid gör dig lite fundersam. Kompisen som kanske är över fenomenet böcker WELL LET ME TELL YOU Kärlek liksom är ingen vanlig bok, är det ens en bok, till och med formatet påminner om en telefonkatalog. Den gjorde mig irriterad, förvirrad och slutligen helt, helt förälskad. En roman (?) man inte slutar tänka på.

Till teaterfantasten

George Saunders Lincoln i Bardo
En av mina största läsupplevelser i år. Shit pommes, vilken sällsam historia vävd av sällsamma historier som utspealr sig mellan de här pärmarna. Teaterkoftan som gärna diskuterar perspektiv, persongalleri och manus - här får hen något att bita i. Lika omöjlig att förklara som att inte falla platt för.

Till den som egentligen inte orkar läsa

Moa Romanova Alltid fucka upp  
Man kanske inte är van vid att läsa böcker, man kanske är trött och ledsen och har ångest. Oavsett orsak så är Moa Romanovas serieroman Alltid fucka upp en anledning att börja älska historieberättande till pappers. Det är samtida, det är otroligt roligt och on point (psykologens “keep calm and privatisera vården”-tavla <333) och det är hoppingivande på ett märkligt sätt.

Till det coola barnet

Malin Klingenberg Älgflickan
Jag kanske inte skulle ha kommit mig för att läsa en ungdomsbok om en flicka som blir kompis med älgar om jag inte råkade känna Malin, men oj vad jag är glad att jag gjorde det! Älgflickan är en lustig berättelse om en nybliven tonåring som börjar tämja älgar. Det är lika delar absurt som självklart på nåt sätt.

Till eviga singeln

Maria Maunsbach Bara ha roligt
If there ever was igenkänningsfaktor… Maria Maunsbachs relationsroman känns som det mest äkta jag läst om längtan efter kärlek och vad man blundar för i relationer, kanske ibland för relationens egen skull. Jag fullkomligt hetsåt Bara ha roligt och jag tror både den som längtar efter en relation, den som vägrar en relation och den som är i en relation kan känna igen sig i detta.

Till morbrorn som var cool på 90-talet

Fredrik Strage 242
Musiknörderi på allra högsta nivå. Det som är bra med Strage är dock att han inte slutat vara nyfiken och sugen på ny musik. Även den som svär att ingen bra musik gjorts på den här sidan You are the quarry kan nog hitta sig själv inspirerad.

Till stora KAJ-fanet

Peter Sandström Mamma november  
Hur Peter Sandström inte har haft sin egen show på Wasa Teater han också är mig ett mysterium - inte för att förringa humorgruppen Kajs insats alls. Men just det här både ur-österbottniska och totalt allmänmänskliga och den varma humor som ligger som ett tunn fernissa över det bråddjupa allvaret - det har både Sandström och KAJ gemensamt. Det låter som en klysha, men jag både skrattade och grät till Mamma november. Speciellt allra sista sidorna, oj vad jag grät då.

Till trendmedvetna syskonet

Caroline Ringskog Ferrada-Noli Rich boy
Kanske den bok som synts mest i mitt instagram-flöde det här året och det med all rätt. En fantastisk roman om nedärvda kvinnoroller. Caroline är liksom till lika stora delar iskall och varmt igenkännande. Hennes språk är precis lika nonchalant hållet som historien är briljant.

Till den som gjorde dig illa

Dammen brister
Nyutkomna samlingen av finlandssvenska #metoo-upproret är ett praktiskt format om man vill slänga den i ansiktet på någon förövare. Båda fysiskt och bildligt. Det är svårt att inte bli berörd av de sammanställda vittnesmålen.

Till bokälskaren

Yaa Gyasi Vända hem
Jag återkommer till den hr varje gång nån frågar mig om en bra bok jag läst på senast, fast det snart är ett år sen jag faktiskt läste den. Men den är helt. fantastisk. Ingen som gillar böcker kan undgå att älska den här släktkrönikan som spänner över flera hundra år och inte bara berättar en släkts historia, men också hur rasismen i vårt samhälle är konstant, men tar sig olika uttryck genom tiderna. HELT FANTASTISK.

Till lilla barnet

Sanna Mander Nyckelknipan
Jag har en förkärlek till barnböcker på rim, allt från kungen Lennart Hellsing till our very own Sanna Mander. Jag har köpt Nyckelknipan till flera barn vi känner och det har varit en hit både hos föräldrar och barn. Det är också det kittlande i att få kika in hos sina grannar. Ljuvlig bok!

Till dig själv  

;-))) Får man vara så fräck som att tycka att ens egen bok skulle göra sig ypperligt under vilken gran som helst? Förra julen minns jag att jag publicerade ett utdrag ur Jaga vatten och det var så pirrigt. Nu har den funnits och levat i snart ett år och jag är så långt in i mitt nästa manus att jag nästan blev lite förvånad över att jag faktiskt skrivit en bok redan när jag googlade fram pärmbilden. Den här är min bok! Men den kan bli din också, hehe.

Kulturkonsumenten vecka 47

Dags för en good old kulturkonsument! Den senaste veckan har jag….

Sett

Jag och syrran gick på bio för att se den mycket omtalade A star is born. Sällan har jag läst och sett så många hyllningar till en film i mitt flöde, nästintill Titanic-hysteri skulle jag vilja påstå. Faktiskt så påminner det ganska mycket om sättet folk som hade sett Titanic pratade om Leonardo DiCaprio och om man ifrågasatte snyggheten i Leo fick man bara ett menande blick och “se filmen, så förstår du”. Sen såg man filmen och så förstod man. Så jag var liksom beredd att joina hyllningskören, meeeeen… Nja. OBS SPOILERALERT HÄR NU DÅ.

Plus med A star is born: musiken och skådespelarna. Och att Shangela och Willam är med!

Minus: storyn. Karaktärerna. Förutom att ploten är alldeles för tunn och enkelspårig, så undrar jag vad som riktigt är sensmoralen? Att enda sättet för en man att leva med en mer framgångsrik kvinna är att ta livet av sig? Att man säljer ut sig om man gör annan musik än vad du kan spela på ett piano? Att kärlek ska se ut så där? Nej, jag vet inte. Det lämnade en fadd eftersmak.

Lyssnat på

Min nya playlist Hemifrån. Det är en två timmar lång, helt fantastisk (om jag får säga det själv) 70-talsdoftande sentimental lista, designad för att ha i lurarna när man sitter i en buss och det regnar och man är lite ledsen och lite orolig och lite hoppfull. Ni fattar. Jag säger det för varje playlist jag gör, men det här kan vara den bästa jag gjort.

Läst

Läste Roxane Gays Hunger förra veckan, för en text jag skrev på och jag älskade den. Sällan känt igen mig så i en bok och sällan velat stryka under så många smarta formuleringar som liksom fångar precis det jag tänkt på, men inte kunnat sätta i ord. Hunger är en lättläst och rörande essä om kropp, mat och fetma. Om hur det är att vara fet i ett samhälle och en tid som hatar feta människor. Jag skulle personligen vill skicka ut den här boken till varje nättroll som jämt går bananas i kommentarsfält så fort nån nämner kroppsaktivism. Dom borde läsa den och om det inte hjälper, kunde man smacka dom i fejset med den. Bara en tanke :-)))

Hur man närmar sig ett stort hål

Mina kompisar Sawandi och Quynh vann en manustävling för kortfilm för nåt år sen. Nu må jag vara högst subjektiv eftersom jag känner och älskar dom, men redan då visste jag att det här kommer bli fantastiskt. De är båda två begåvade på det där sättet så att jag low-key lite hatar dem av avundsjuka.

Skärmdump från Yle.

Och nu finns filmen! Den heter Hur man närmar sig ett stort hål (briljant titel) och går att se på Arenan. Såg den för första gången nu och jag är så stolt att jag kunde spricka. Jag kunde skriva precis hur fin och stämningsfull och vacker den är, men jag tycker helt enkelt ni ska ta 20 minuter av era liv och se en riktigt bra finlandssvensk kortfilm. Se den HÄR. 

Bonus: en mycket söt statist vid namn Pär skymtar förbi i ett skede. 

Alla mina favoritpoddar. Kanske.

Med reservation för att jag kanske glömt bort nån jätteviktig (might edit this later) så tänkte jag besvara den eviga frågan - vilka poddar lyssnar jag på? Jag lyssnar SÅ KLART på alla de bästa poddarna, så det är ju givet att jag vill sprida the gospel.

Okej här är dom som hållit i sig ganska länge, utöver de här evergreensen har jag lyssnat på ströavsnitt och nån säsong av andra. Ni får gärna tipsa om poddar ni tror jag skulle gilla baserat på den här listan men nej, är inte intresserad av nånting Alex Schulman med familj gör :-))))

OKEJ HÄR ÄR DOM ENDA PODDARNA NI BEHÖVER UPPDELADE I BEHÄNDIGA KATEGORIER:  

Två kompisar 

I säng med Ronja & Taika

En av de nyare favoriterna, men jag lyssnade på förlagan A lady lever tells till den här nystartade Yle-podden ganska länge. Konstnären Taika Mannila och musikern Ronja Stanley pratar om att va kreativ och kvinna. Kort sagt. Ungt, finlandssvenskt och coolt. 

Filip & Fredrik

Min äldsta favoritpodd. Håller inte alltid med i allt de uttrycker, men jag tycker de är föredömliga i kategorin: bjuda på sig själva. De känns ganska typ... ärliga? Idk, men vad jag vet är att det är enda podden jag skrattar högt åt. Speciellt när Filip spinner iväg med nåt och Fredrik får ångest över det. 

En varg söker sin podd

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli pratar om kulturella och samhälleliga fenomen på ett jättevasst och roligt sätt. Man blir matad med delikata analyser som alltid känns som aha-upplevelser. Älskar dom.  

Kulturens ABC 

Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag hittade Cecilia och Cajsa för att jag pratade med dem på bokmässan i GBG men förr eller senare skulle jag nog ha hittat dem ändå, för det känns som ödet vill att vi skulle träffas. Det är flamsigt men aldrig tramsigt -  I love.

 Intervjuer

Under Huden med Kakan Hermansson

Är ganska ointresserad av hudvård och beauty - eller i alla fall så pass ointresserad att jag inte orkade höra på Under Huden före före inte alls så länge sen. Tack och lov handlar Kakans intervjupodd om ganska mycket annat än hudvård och beauty, men ändå lite. Och mitt i allt plockar man kanske upp nåt tips.

Fördomspodden med Emil Persson

Lite grabbigt, men ofta är Emil så on point med sina fördomar att jag köper det ändå. Konceptet är alltså att Emil berättar mer eller mindre detaljerade fördomar (istället för att ställa frågor) om sin gäst som de får ta ställning till. Roligast är när man fattar att gästerna ljuger eller blir lite kränkta, hehe.

Hemma hos Strage

Fredrik Strage är Sveriges kanske bästa musikjournalist och även om man kan himla med ögonen lite åt personkulten kring honom som gör att han kan ha en intervjuerie hemma hos sig MEN man kan ju också tycka att det är lite cute att han fortfarande vill bjuda hem sina idoler och spela låtar dom förhoppningsvis aldrig hört förr för dem. Mycket bra musiktips.

 Gott folk 

En ganska ny podd med HanaPee som intervjuare. Utgångsläget är moral och etik och gästerna får svara på allt från sopsortering till otrohet. Ganska kul.

 Specialintressen

Stil i P1

Enda modepodden du behöver lyssna på. Jättenördigt, jättedjup och jättelärorikt. Om man är intresserad av mode ur ett mer etnologiskt perspektiv är det här THE podd.

My favorite murder

Den podd som sist och slutligen fick mig in i true crime-fällan. Karen och Georgia pratar om olika mord och olika märkliga spökhistorier och gör det jätteroligt. JÄTTEROLIGT. Kan man verkligen görs underhållning av andras tragedier? Jag vet inte, jag ifrågasätter ständigt hela true crime-vurmen, meeeeeen MFM är och förblir superkul. Älskar deras jargong.

Mellan raderna

Också en av mina äldsta favoriter med Peppe Ö och Karin Jihde. En riktigt bra podd om litteratur och böcker. Lagom nivå, lite pretto och lite topplista. 

Lilla Drevet

Jag började lyssna mest på Lilla Drevet för att få min Liv Strömquist-fix lite oftare än vad jag får med En varg söker sin podd. Och så är det väl kanske ännu, men det skadar ju inte att man får lite lättsam samhälls- och nutidsorientering på köpet. Bra analyser av alla inblandade, men det är klart hjärtat klappar för Liv lite extra.

 Billgren Wood

Jag har ju läst Elsa Billgrens blogg länge, så det kändes rimligt att börja lyssna på hennes trendspanarpodd med Sofia Wood. I deras podd pratar dom helt enkelt om trender och ”lifestyle”. Det är Stockholmscentrerat och väldigt, väldigt medelklassigt på sätt och vis, men jag gillar ändå det, jag tycker dom är duktiga på att prata om skiftningar och trender i samtiden. Minus för överanvändning av ordet ”härlig”. 

Hietanen och Henriksson

Och till sist - svenska Yles bokpodd Hietanen och Henriksson. Helt enkelt en finlandssvensk podd om läsning och böcker. Också det här en jättebra blandning av högt och lågt. 

Okej, det var det! Alla poddar finns där poddar finns. Hoppas ni kanske fick nåt nytt tips och om inte - kanske du kan tipsa mig om nån? 

Kiss it, kiss it better baby

Hej! Den dåliga dagen jag hade senast vi hördes av blev inte direkt bättre av att jag senare på eftermiddagen när jag kom hem hade hög feber och vad jag i efterhand bara kan tolka som nån slags… kräksjuka. Inte nödvändigt att gå in på detaljer, men vid ett tillfälle kände jag mig så svag och sjuk att jag inte orkade sätta mig upp i sängen för att ta en febernedsättande tablett.

Jag har fått ställa in allt igår och idag och försökt koncentrera mig på sova. Febertoppen var intensiv men kort och jag vet inte om det blev som nån slags urladdning för kroppen för jag har sovit jättemycket sen dess?!

Jaja, allt det här är egentligen ointressant för nån annan än den av sjukdom drabbade. Idag har jag känt mig nästan back on track och det har jag på klassiskt jag-är-rastlös-men-för-trött-att-göra-nåt-på-riktigt-manér och gjort en ny playlist till mitt nystädade Spotify-bibliotek!

Jag ger er Efterfest på 2, den enda sexiga playlisten du nånsin behöver. Perfekt när alla andra droppat av och du äntligen blivit ensam med hen du flirtat med hela kvällen och ni båda är redo att starta the next big love adventure tillsammans. Varför inte också för er som varit gifta i några år och druckit en extra whiskey framför Skavlan? Eller för all del - för dig som äntligen är ensam hemma och tänker göra det bästa av det *blinksmajl blinksmajl blinksmajl*?

Jag har försökt A) att inte inkludera Let’s get it on pga för självklar och B) inte ta med mer än en låt per artist/band, även om vissa artisters hela livsgärningar (Kylie Minouge, Leonard Cohen) skulle ha passat in.

Musik kan vara en viktig stämningsbyggare men kom ihåg att du kommer aldrig få ligga hur bra musik du än spelar om den du riktat in dig på inte vill? Den här listan kan och ska inte användas för att göra ett nej till ett ja. Ett nej är alltid ett nej, men du kan kommunicera ditt ja högre genom lite varmsamt valda låtar. Den här här listan i bakgrunden och ett smoothly utfört “gäspar och lägger armen runt den andra”-trick och du har nog kommunicerat vad du vill.

Men för den delen - är du hemma hos nån nu ikväll och dom ba mm, ska lägga på lite soft musik och så hör ni den här listan, se då ett stort flytande Ellen-huvud framför er som säger “apapapap det är inte säkert hen vill ligga ändå, hen kanske bara tycker det är skön musik att lyssna på” för let’s face it, man kan lyssna på sexig musik även när man inte känner sig sexig. Till exempel har det visat sig vara precis lagom för när man ligger i schleten pyjamas och repar sig efter nån slags magåkomma som för 500 år antagligen skulle tagit livet av dig.

Nu blev det här en lektion i samtycke, men let’s face it, jag har 95% icke-manliga läsare och det är sällan ni som är problemet ammaright ni vet det här - va snäll, tacka för maten och borsta tänderna. Ni vet - folkvett. Med det folkvettet in mind - gå ut och föröken eder. Till tonerna av Efterfest på 2.

En stor jävla bokmässehaul

Pärs inlägg igår blev så läst och omtyckt att jag/vi funderar på att helt enkelt låta Pär bli en återkommande kolumnist på bloggen - kanske en gång i veckan, kanske mera sällan skulle han få skriva om lite vad han vill under kategorin Pärspektiv (fattar ni? fattar ni?). Han vill inte ha en egen blogg, men behöver få komma till tals ibland. Plus det skulle underlätta för mig om jag fick en dag inläggsledigt. Om ni tycker det här är en bra idé - säg hepp! Annars blir det inget.

Jag har den sämsta jävla skitdag jag haft på år och dagar idag. Söndrig telefon, tandläkartid, ont i halsen och en kroppstemp som inte kommer upp till det normala, en IBS-mage som lider av bokmässan, mycket på jobbet, kappa som fastnade i cykelhjulet… Ja ni fattar. ALLT SUGER. Jag bara väntar tills jag avklarat allt idag så jag får lägga mig ner och gråta under täcket. När ni skrivit hepp får ni gärna skriva något riktigt snällt och inställsamt åt mig, jag behöver alla klappar på axeln jag kan få idag.

Tänkte att vi skulle gå igenom det jag fått mest frågor om efter bokmässan (förutom: vilka kändisar har du sett?) nämligen vad jag köpte. Både jag och Pär köpte en hel del, så här är ett info- och bildladdat inlägg.

Det såg ut så här när vi packat upp. Vi åkte dit med nästan tomma väskor och kom tillbaka med två fullpackade ryggsäckar och en kappsäck så tung att jag tror jag spräckte nåt när jag bar upp den för våra trappor sen. Man kan inte släppa lös oss två på en bokmässa, det går inte. Vi skulle inte köpa nåt utöver ett par titlar var vi hade bestämt oss för på förhand meeeen… HEH.

Nåja, här är en ganska osentimental uppräkning av grejs vi köpte:

Ett par lösnummer av Historiskan, en favorittidning och Moa Romanovas Alltid fucka upp. Moa bjöd mig på fest när jag träffade henne för att få den signerad men jag vågade inte gå. Aldrig kommer jag förlåta mig själv för det.

Gun-Britt “Maken” Sundströms Skrivliv kändes som en nödvändighet because, hellooo, jag lever skrivliv? Vigdis Hjorths Arv och miljö har ju varit inneboken nummer ett i sommar och nu läser man den i Elsa Billgrens nystartade bokklubb (en ljuvlig idé för övrigt, skulle jag ha tid och ork för sånt skulle jag stjäla den direkt!). Kan aldrig motstå en it-bok, hehe.

En samling urklipp från lokalpressen under namnet Dagens ris, utgiven av fantastiska Teg Publishing. Ett litet, väldigt sympatiskt förlag med Norrlandsfokus. Brukar oftast va lite intresserad av allt dom ger ut. Och så den lokale sonens nyaste, Där musiken började av Lars Sund. På tal om honom skämdes jag ganska ordentligt efter att stegat fram självsäkert till honom och skakat hand och presenterat mig med bara förnamn. Lite “det är alltså jag som är Ellen”-style. Jag vet inte varför jag tänkte att han skulle veta vem jag är, bara för att jag vet vem han är. Oh well.

En annan it-bok fick följa med, Sheila Hetis Moderskap. Allting växer av Lyra Koli FICK jag faktiskt av Lyra herself, eftersom vi hamnade mitt emot varandra på middagen på lördag.

Det gulligaste på hela mässan (förutom Leif GW Persson) var Novellix lilla litterära smågodis-monter. Man fick plocka i en påse och välja fritt av deras noveller och köpa i lösvikt - 60 kr hektot eller nåt sånt. Dessutom hade de delat in novellerna i sött, surt och salt. Genialt! Jag köpte en helt bunt, de är så bra som gå bort-present om inget annat.

Ett impulsköp och ett måste-köp. Sara Stridsberg älskar jag, så att jag skulle köpa hennes Kärlekens Antarktis var givet. Dave Goulsons Galen i insekter däremot har jag aldrig hört talat om förut, men blev väldigt sugen där och då på att köpa den. Så då gjorde jag det. Jag brukar gilla passionerat och lite lätt filosofiskt skrivna faktaböcker, så hoppas, hoppas.

Jag visste inte ens att Sami Said hade kommit ut med en ny roman, men självklart ville jag ha Människan är den vackraste staden när jag såg den. Har tyckt mycket om hans två tidigare böcker. Tid att städa av Fanny Ambjörnssen kändes som att den träffade alla rätt, städning som politik, städning och feminism, städning och litteratur. Ser mycket fram emot att läsa den.

Har tänkt läsa Roxane Gays Hunger hela livet typ, så jag kunde lika gärna köpa den nu som nån annan gång. Mats Strandbergs Slutet var ett måste, så är det bara.

Fabian Göranzons nya grafiska roman, Drömmen om Europa och en liten gratisbok som Arena delade ut. Det är inte en rasistisk bok, obs, men väl en bok om rasism.

En bok om vår tids prestationssamhälle, skriven av en filosof - ja men visst! Såg ett reportage om Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans på Kulturnyheterna nån vecka före mässan och gjorde en mental note att den kunde va värd att köpa. Så klart kom jag inte hem utan en ny kokbok heller - Vegansk snabbmat ska jag nu börja laga.

En bok med intervjuer från tidningen Sex och Pärs kompis Alice’ nya bok, Borderline fick också följa med hem.

Böcker om eller av Pärs två stora idoler; Göran Greiders Bergspredikan för socialister och en bok om Skandia-mannen och Olof Palme. Pär SLUKAR allt om Palme-mordet och ibland om kvällarna när vi ligger i sängen kan han plötsligt säga “det stör mig att dom inte vet vem som gjorde det”. jag svara oftast, “kanske vi aldrig får reda på det” och scrollar vidare och Pär suckar djupt.

Fredrik Strages nya samlade krönikor i 242 och nån fotbollsbok som jag gömde undan lite för jag vet inte alls vad det är och jag bryr mig inte, sorry. Strage-boken fick jag signerat och han skrev t o m “snygga tatueringar!" vilket han säkert skriver åt alla med en tatuering, men det kändes ändå kul. Han luktade ganska mycket svett för övrigt, men det kan jag förlåta Sveriges i särklass bästa musikjournalist för. GUD vad jag ville bli krönikör för typ Aftonbladet och gå på konserter och namedroppa en massa och bara vara cool när jag var tonåring, allt pga Strage och i nån mån Andres Lokko och Linda Skugge och dom. När dessutom Per Bjurman stormade scen under en Håkan Hellström-konsert och kysste honom för att han tyckte det var så bra blev det ju ännu mer attraktivt att va musikjournalist - hångla med Håkan på arbetstid? Helt okej.

Och så en stor bunt tidskrifter och tidningar.

Det var det, men jag tycker det räcker till - mer än väl. Är lite gladare nu när jag påmint mig själv om allt gött jag har att läsa där hemma. Men mest är jag faktiskt trött och ledsen. Heut’ ist nicht mein Tag, för att parafrasera Blümchen.

Nerför backen, över torget, åh, jag älskar, älskar den här stan

För något år sen gav jag er (lol, låter så högtidligt men) en playlist med 30 låtar som hette Peed sulo. Den trogna BFF:aren kommer säkert ihåg det med fröjd.

Den var designad för att precis möta ditt behov av lagom up tempo-iga, (inte nödvändigtvis glada men) låtar på väg hem från jobbet. Den där känslan när man susar genom stan på sin cykel en lite kall höstdag och det känns som att man har en glad hemlighet, den känslan ville jag åt. Jag tänker ofta, lagd åt både det romantiska och narcissistiska hållet, att jag går eller cyklar i en film, precis den där scenen när protagonisten i historien (i det här fallet jag) sagt ifrån på ett bitigt sätt eller på nåt sätt fått ett bra break through. Den innehöll t ex såna här godingar:

HÄR hittar ni den.

Jag skulle inte säga att alla mina playlist på Spotify är genomtänkta direkt, men just den här har visat sig vara mycket bra ihopplockad. Om jag får säga det själv. Det visade sig att jag själv hade mycket nytta av just den här typen av låtar som ger hemvägen en filmisk touch. Jag har lyssnat på Peed sulo till leda. Men nu har jag fixat det problemet, Peed sulo har fått ett litet syskon;

Peed sulo 2! 30 låtar TILL perfekta för allt det där orginal-Peed sulo var bra för. Den innehåller, förutom låten inläggets rubrik är hämtat från, t ex lite sånt här:

Ni hittar den HÄR.

Jag hoppas ni gillar den! Jag har dessutom städat upp min Spotify-kanal lite och gjort sånt ni inte behöver, t ex listor som heter “hör på det här” och innehåller tre låtar från april 2014 (har en miljon såna), hemliga så nu borde ni bara se de lite mer genomtänkta och bättre paketerade listorna. Ni hittar t ex en jättebra lista med tryckare där, vår bröllopslista och ett musikaliskt tvärsnitt över min högstadietid.

Med jämna mellanrum tänkte jag försöka göra små listor åt er, det är nämligen en liten hobby jag har. Ni får ju gärna hojta till om ni tycker det är en bra idé. Eller om ni tycker det är världens värsta idé och att jag och min musiksmak borde gå och gömma oss. Vi kommer inte att göra det ändå, men.

Shit jag sparat på Instagram lately del 3

Hej hej mitt i torsdagen! Jag kom på att det är längesen vi tittat på vad jag sparat på Instagram på sistone, så ett sånt inlägg blir det idag. Vill ni se tidigare inlägg kan ni se klicka här och här.

Nu börjar vi!

Vi börjar mjukt med en målning av en gullig stor humla i famnen på nån brud. Eller för den delen, nån person av annat kön iförd klänning.

En ung Hugh Grant. Alltså visst, han är en sexköpande scumbag, men vad kan man när arv och miljö gör så att man ändå tycker han är charmig? Suck.

Som motvikt till mansgrisar - girl power. Otroligt fin bild på Ginger. Kan ljusa slingor som inramning till ansiktet PLEASE göra en comeback, det är så snyggt.

På tal om hår, kan jag få Robyns hår? Varför har hon alltid perfekt hår? Ända sen Do you really want me-pagen till det här senaste svallet - alltid perfekt hår. Skulle jag för ett ögonblick tror att jag kunde ull this off skulle saxen va i håret fortfarande än du hinner säga Agnetha Fältskog.

Har skrattat så tårarna runnit till den här memen. Vet inte varför, ibland prickar dom bara rätt.

Från skratt till klump i magen. Det bästa som skrevs på Instagram inför det svenska valet skrevs av Jonas Hassen Khemiri. Här kan du också läsa hela texten. Gör det.

En glittrig kattunge. Varför inte liksom.

Laura Palmer i drag. Igen, varför inte?

Man älskar ju behind the scenes-bilder från klassiska filmer. Behöver knappast säga vilken film det här är ifrån? *knyter näven i luften till tonerna av Don’t you (forget about me) *

En fin målning. Älskar färgerna.

Jenny Jägerfeld svarar på frågar i KP och hon delade den här HJÄRTEKNIPANDE frågan hon fått IN. Jag hoppas ni ser att läsa och jag hoppas skogsmusen klarade sig.

Perfekt look på Julia Roberts och han där från den där advokatserien jag aldrig orkar se.

Och på tal om looks kände jag mig väldigt träffad av den här som Ronja skickade till mig här om dagen.

Alicia Keys delade den här gamla 8?) bilden på Janet Jackson. Så fin.

Och det bästa till sist - ett gäng häxor från ungefär 1875. Man älskar ju allt med den här bilden!!!!

Det var det. Nu ska jag gå hem och äta och sen är det Arbis-kurs ikväll - pepp!

Kulturkonsumenten vecka 37

All the women who’s independent, throw your melatonin-tabletter at me för den här självständiga feministen kan absolut inte sova när hennes man är out of town. Har varit en zombie hela dan. Ska gå och lägga mig alldeles strax (bredvid PG för nu är han hemma, hurra!) men först ska jag rapportera om mina senaste utflykter i underhållningens och tidsfördrivets förlovade land.

Senaste tiden har jag

LÄST

Jag fick en kommentar förra veckan om jag kunde tipsa om finlandssvenska författare. Det ska jag också göra i ett helt skilt inlägg, men här kommer ett första finlandssvenskt pangtips! 

Pär har länge sagt att jag borde läsa Maskrosguden och Maskrosgudens barn av Sabine Forsblom och efter att ha blivit bekant med Sabine har jag själv tänkt på det flera gånger. Men det är som det är ni vet, den där att läsa-listan krymper ju aldrig och tiden den bara går och går och aldrig får man tummen ur.

Men så här om veckan kom Sabines nya roman Betinkan ut, den tredje och avslutande  delen i Maskrosgud-trilogin och jag fick den av Schildts & Söderströms. Så jag gjorde som man inte ska göra, jag började från slutet.

Men vad spelar det för roll när det är så jävla bra?!?! Ok, hiss-pitchen lyder: arbetarklass-tjej, Betinkan kallad, växer upp på 70-talet och är kär, har skeva vänskapsrelationer, super och är olycklig. Låter som en ganska klassisk historia och på sätt och vis är det det men det är också så mycket mer. Det handlar om hur vi gör klass och kön vad som är fint och vad som är fult och familj och arv och miljö. Tycker verkligen inte om att beskriva folks språk som ”mustigt”, men vet inte vad jag annars skulle skriva. Jag känner verkligen kylan och lukten i bussen på väg till dansen och när Betinkan har ångest, ja då har jag också ångest. Jag har sällan känt igen mig så väl i en ångestbeskrivning. 

Det är också fint, för det känns som att min Rakel i Jaga Vatten och Sabines Betinkan-Betina är släkt på ett sätt, men jag kommer aldrig dra några som helst paralleller annars mellan mig och Sabine Forsblom, jag kan bara hoppas att jag nån dag skulle få en droppe av hennes magiska berättarstil, som nästan blir magisk realism ibland.

Jag ska mos def läsa Sabines två andra böcker efter det här, Betinkan körde över mig som en ångvält. På ett bra sätt!

SETT 

Jag såg Dangerous Liaisons i söndags kväll så länge jag vek kläder. Påbörjade bara nån på måfå som uppfyllde mitt kostymfilmekriterie för tillfället och blev pleasantly surprised! Jag visste inte det då, men efter en stund stod det klart att min gamla tonårsfavorit Cruel Intentions är baserad på samma pjäs! Kul! Så en kostymfilm, besläktad med Cruel Intentions och med Glenn Close (som är hårresande bra) i huvudrollen. Hur har jag inte sett den förr?!? Vad annat har jag missat i livet?

Utöver det har jag inte knappt sett nåt intressant. Ett halvt dussin Netflix-producerade high school-filmer typ. The usual.

LYSSNAT PÅ 

Blood Oranges nya. Mmmmmmästerverk.

Och som bonus, den här lilla visan med Anneli Saaristo som råkade börja spela på Spotify en dag och som jag föll för, utan att jag egentligen vet varför. Tycker den är fin, behöver ju inte vara svårare än så ibland.

PS Såg att Jenna hade gjort en kulturkonsument idag också, tips tips! 

Kulturkonsumenten vecka 34

Hej alla människor! Shit vad den här veckan har gått fort! Kanske är det nya jobbet som gjort att den bara svischat förbi. Det går bra tror jag förresten, tackar som frågar! Jag har väldigt mycket flikar upp på webbläsaren hela tiden och det beskriver väl det ganska bra. Känns som att jag har ganska många flikar upp i huvudet också. Mitt skrivbord ser redan trevligt inbott ut; här samsas handkrämer med bananer, böcker och post-itlappar. 

I alla fall, tänkte köra en good old kulturkonsument idag, även om ni inte tycks direkt brinna för det här upplägget, hehe. Men JAG gillar det och det här inte public service tyvärr. 

Den senaste tiden har jag

LÄST

Det här var månadens bokcirkelbok och oj, vilken bok. Jag vet inte hur jag ens ska berätta om den här boken och göra den rättvisa. För att vara ärlig ska jag säga att åsikterna om den i bokcirkeln gick ganska mycket i sär, några av oss gillade den och andra var väldigt mycket mer tveksamma till den. 

Lincoln in the bardo är baserad på en sann historia; Abraham Lincoln och hans son Willie som dog som 11-åring. Det sägs att Lincoln blev nedbruten av sorg och nattetid besökte Willies grav upprepade gånger. George Saunders tar avstamp i det, men skriver en helt egen historia kring det skeendet. Berättelsen drivs framåt av massa olika röster, dels citat hämtade ur historiska dokument om det verkliga skeendet, dels röster av själar Willie Lincoln möter i bardo - som alltså är en buddhistisk term för vad vi kanske skulle kalla för limbo, stället mellan himmel och helvete där rastlösa själar som inte vill släppa taget om jordelivet kommer. Rösterna pratar i mun på varann och säger emot varandra och avbryter och är alla är måna om att få sin historia berättad samtidigt som de berättar vad som händer med Willie och Abraham. 

Jag kan inte förklara på ett bättre sätt hur boken är skriven och det tog en bra stund före jag fick grepp om berättartekniken, men efter att den polletten föll ner så älskade jag boken. Den är lättläst och rolig och vemodig och poetisk, Saunders får till och med de historiska citaten att flyta på som poesi. Det är dessutom längesen jag läst något som känts så eget och nytt - ordet "gränslös" kom upp flertal gånger under diskussionen kring Lincoln in the bardo och det är nog ett bra ord. Boken får en också att tänka på hur man lever sitt liv och vad som egentligen betyder nåt. Jag skulle säga boken var en 5/5:a. Läs den! Finns bl a här. 

SETT

Jag började kolla Love Island UK under min tid i UK och jag älskade det pga så klart älskade jag det. Nu har ju också en svensk säsong startat och Pär har på eget initiativ börjat kolla det med mig och det gör mig så glaaad! Jag tycker om såna där vardagliga traditioner, att vi sitter i soffan och kollar nåt tillsammans varje kväll. 

Love Island är för den oinvigde snarlikt med Paradise Hotel, där snygga och unga singlar låses in i ett lyxigt hus utan några tidsfördriv eller nån input från omvärlden, vilket så klart är bäddat för dramatik. Alla är vältränade och liksom, polerade och putsade och det spelas alltid in på tillräckligt varm ort för att uppmuntra deltagarna att gå klädda i badkläder så ofta som möjligt. 

Dom ska bilda par, stå emot frestelser som oftast utgörs av att "ett bombnedslag" kommer in i villan och raggar på endera parten. Skillnaden mellan PH och Love Island är att Love Island sänds med bara nån dags fördröjning vilket gör att tittarna kan  vara med och påverka genom att rösta på sina favoriter, rösta ut folk osv osv. 

So far känns svenska säsongen ganska sval jämfört med brittiska versionen, men det har potential. Svenska säsongen och tredje säsongen av brittiska finns på svenska Cmore. 

LYSSNAT PÅ

Mest Nicki Minajs nya skiva Queen, som jag tycker är riktigt bra. Finns här på Spotify. Tycker Nicki är ganska fantastisk som rappare och så får ni säga vad ni vill. Har nynnat Ganja Burns hela, hela veckan. Vi klipper in den låten, va? Jo, jag tror det. 

Trevlig helg!