Det Yttre

Rött, ansikten, rutigt, svartvitt och rutigt igen

Ibland får jag en slags utomkroppslig upplevelse när jag tänker på mitt sätt att komponera ihop en outfit - eller hur jag för den delen inreder. Jag ser mig själv stå i min garderob, hålla upp plagg efter plagg och med frenesi kasta dem över axeln vart efter jag ratar dem. Plötsligt får jag syn på något, kanske ljussättningen i garderoben ändrar, ett plagg liksom lyses upp inifrån. Mina ögonbryn drar  ihop sig, mina mungipor dras uppåt, uppåt, uppåt och sen lite neråt när näsan börjar darra, läpparna skaka och det hörs ett hackande ljud. Hacket stegras och växer och stegras och jag vinklar huvudet tillbaka och öppnar munnen för att släppa ut ett galet skratt. 

Klipp till jag som stiger ur garderoben wearing this: 

IMG_3408.JPG

Ibland när jag slänger på ännu ett lager, ännu ett mönster, ÄNNU en färg tänker jag verkligen att jag är som ett barn som plötsligt fått tillgång till nån förälders smyckeskrin och hänger på sig pärlhalsband efter pärlhalsband. 

Jag fattar att det inte är allas smak, jag fattar att det i vissa fall inte räknas som ”smak” alls, men så länge jag är glad, bekväm och (i mina ögon) snygg - vem bryr sig? Jag tycker också om de deviser som förs fram i min favorit-modeblogg Man Repeller. Redan i namnet hör man vad det handlar om; mode killar inte gillar.

Andra bra inspirationskällor online är emiliavincenta, rastlosheten, stylememaam och anotherblog.se. Se det som tips om ni är ute efter att uppdatera er stil i det nya året (who isn’t?).

Det samtliga av dessa förmedlar och som jag haft trubbel med att fatta före rätt nyligen är att en hållbar, långsiktig garderob inte nödvändigtvis behöver vara vit skjorta, finstickade kashmirtröjor i naturfärger och jeans i rätt tvätt och annat som går i samma sobra nyansskala. Det kan så klart vara det, men hållbart mode kan också vara precis så spretigt, färgglatt och mönstrat som du vill. 

 Är mode något ni tycker jag borde blogga mer eller mindre om för övrigt? Berätta gärna i kommentarsfältet, så ska jag laga mat så länge.

IMG_3450.JPG

 *walking into 2019 like*

 

Saker jag är sugen på just nu

Stora plastiga örhängen

Från & Other Stories, Asos, H&M och Weekday.

Allt som ser ut ha hängt i en gallerists öronsnibb i skiftet mellan 80- och 90-talet är av intresse. Av en händelse har jag samlat på örhängen där i början på 2000-talet, men rensat ut det mesta för ett par år sen. Men ska ta en titt vad jag har kvar i mina gömmor.

Till Sista Smulan

bild från okottsligs instagram

bild från okottsligs instagram

Okottslig är ett av mina favvo-vege-mat-konton på Instagram och nu har det kommit en bok! Amanda Hellberg och Eveline Johnsson heter personerna bakom vegetariska restkokboken Till sista smulan. Känns exakt som den kokbok jag behöver. Finns att köpas t ex här.

Åka till lilla byn Hohenschwangau i Bayern

Ni ba, hostade nån eller vad var det för ljud där i rubriken? Nej, men jag lyssnade på Stil i P1s senaste avsnitt om Ludvig II av Bayern här i helgen och blev som besatt av honom. Har googlat på honom och hans slott nu sen dess och nästan bestämt mig för att jag och Pär måste ta en tur i södra Tyskland och åtminstone besöka hans kändaste slott, Neuschwanstein som ligger strax utanför byn Hohenschwangau (underbart språk, tyskan). Det är inget obskyrt turistmål direkt, men hallå, ni pratar med nån som åkte till Stonehenge i somras, så jag har inga såna pretentioner. Ludde 2 har kallats både excentriker och galen, men boy oh boy, kunde han bygga och inreda slott?! Googla interiörerna på det här sagoslottet så får ni se. Han byggde tre slott runt om i Bayern, men Neuschwanstein är det mest kända och det mest spektakulära och även det som stått inspiration för Disney-slottet i deras logga. Det är också värt att sätta några minuter på att läsa om Ludvigs livshistoria, så mycket STOFF att hämta där, jag väntar med spänning på att Wes Anderson ska sätta tänderna i det och filmatisera.

Klaus Haapaniemis kuddar

Klaus Haapaniemis kuddar gör mig nästan galen av ha-begär, men tyvärr ryms dom inte alls in i min kuddbudget i år. Men nån gång, nån gång. Finns bl a här.  En tapet i hans design på fondväggen skulle inte heller direkt störa ögat.

Colette

Är lite småsur, för det verkar inte som att vår biograf tar in Colette. Synd, för den hade säkert gjort sig mycket bra på bio. Nu får jag väl se den på annat sätt. För se den ska jag, kostymfilm + Keira Knightley? Ja tack.

Glubbel

5OkDgjBeTKSr5d83VUZ3jw.jpg

Hörde om glubbel, dvs glögg och bubbel, förra veckan och jag spetsade öronen direkt. Jag tycker ju inte om glögg i vanliga fall, speciellt inte varm, men blandat som drink med bubbel känns det plötsligt.. fräscht? Tror jag ska inviga mina loppisglas med glubbel nu under julhelgen. Har hört att årets Blossa-glögg ska vara ypperlig som glubbel-virke.

Ångestråttor vs glitterstrumpor

Jag har haft en riktig skit- och pissdag idag. Eller egentligen började det igår med mitt redan nämnda nackspärr. Jag blir så himla grinig av att ha så ont, jag bara fräste åt Pär vad han än försökte säga. Dessutom låg jag på soffan hela dagen och fick väldigt lite gjort och om nåt matar ångestråttan i magen, så är det att inte göra något.

Vaknade imorse och kände redan från början att det här inte blir till nåt. Steg upp när Pär åkte till Piteå och eftersom ångestråttan vid det här laget redan hade matats med tankar om min allmänna oduglighet kände jag mig bara ensam och övergiven där hemma i vår rymliga lägenhet. Duschade och tvättade håret och sminkade mig, men gjorde allt i snigelfart.

Åt frukost men orkade inte plocka i diskmaskinen. Inga vänner svarade på mina “vgd”-meddelanden och ingen hade jag att ringa åt och beklaga mig. Öppnade mejlen men visste inte var jag skulle börja. Kröp ner under täcket och kände mig värdelös och helt utan vänner.

Och där kunde jag ha stannat, där ville jag stanna.

Men man måste mata det man vill ska växa. Så jag drog mig upp, ringde Sawandi och den här gången svarade han. Ignorerade smärtan i axeln när jag klädde på mig min bästa bh, glittriga strumpor och silversneakers.

Gick ut med sur stör ej-min och Rage against the machine i hörlurarna. Jag kan inte lyssna på glad musik när jag har ångest för jag kan inte relatera. Jag kan inte lyssna på riktigt sorglig musik för då går jag alldeles säkert sönder. Nä, riktigt tonårsarg musik är det enda som duger.

En timme senare hade jag ätit jag en dammsugare (bakverket obs, inte hushållsapparaten), druckit en kaffe, tagit två värktabletter och beklagat mina sorger åt Sawandi och var på betydligt bättre humör. Kom hem, städade undan frukosten, satte i gång en diskmaskin och satte mig och jobbade lite till.

Det är knappast en magisk bh, det är knappast strumpor med superkrafter, mina sneakers är bara helt vanliga sneakers. Men bland behöver man intala sig om att den kraft man själv för tillfället saknar sitter i några plagg eller accessoarer. För det är nämligen precis så löjliga saker som glittriga strumpor och en favorit-bh som kan vara grejen som får dig att orka gå upp och ut ändå. Och bara man orkar det, brukar det mesta lösa sig.

Det blev kanske inte en bra dag eller en dag att minnas ens, men ångestråttan har somnat.

En pasta, ett mönster och en skön bok

Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:

FullSizeRender.jpg

Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.

FullSizeRender.jpg

Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad. 

IMAGE.JPG

En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.

IMG_1705.JPG

Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också.  Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.

IMG_1710.JPG

Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer. 

Så på sätt krigar jag vidare.  

Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much. 

Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?  

Samvetskjolen

Idag hade jag den första av en serie workshops i gymnasiet. Det är alltid spännande när man ska ställa sig inför en ny grupp och kanske speciellt en ny grupp tonåringar, så jag låg länge och tänkte vad jag skulle ha på mig igår kväll. Det brukar va mitt sätt att somna; tänka ut olika outfits till dagen därpå. Man kanske inte slipper nervositeten helt, men det är lite enklare att spela självsäker iaf om man har en outfit man känner sig åtminstone bekväm - och helst lite snygg - i. 

Lyckligtvis var jag lite för tidig till mitt möte med Nina på Projekt Liv igår, så jag gick in till Lindex (som ligger mitt emot Projekt Livs kontor), har inte varit där inne på... Vet inte hur länge sen sist? Nu vill jag inte alls uppmuntra till impulsstyrd rea-shopping, men där på en galge, inklämd mellan en massa strunt hittade jag den. Samvetskjolen. 

IMG_0967.JPG

Jag tror det är Lotta på Bråkmakargatan som pratar om att hon vill ha sin ”röda samvetsklänning”, nånstans har jag tagit det ifrån och eftersom min garderob lider brist på äkta sammet kan vi väl fortsätta kalla diverse plagg samvets-den och den. 

IMG_0983.JPG

För er skull hoppas jag ni läser detta på mobilen så att ni åtminstone slipper se kornigheten i dessa sen eftermiddag i oktober-bilder uppblåsta på stor skärm. JAG ORKAR INTE LÄRA MIG SYSTEMKAMERAN SORRY!!!! 

IMG_0988.JPG

Polotröjan är en jättegammal sak från H&M (undrar om jag t o m ärvt den av syrran...?), t-shirten en svart t-shirt, eventuellt även den med härstamning H&M och kjolen då, den kostade mig sex euro på Lindex igår.

FullSizeRender.jpg

Känner mig snygg OCH bekväm i den. Plus att alla nyanser av lila och gredelin är så trevligt så här års. Tror jag kommer få stor nytta av min sex euros samvetskjol i vinter.

Och workshopen gick bra! Kanske tack vare kjolen, vem vet. Nu är jag ledig helakvällen och det har jag firat genom att dammsuga och laga makaronilåda. 

Luffarschack och skulptursneakers

Idag har jag en sån där dag där jag tycker att jag är skiiiitsnygg. Det händer ganska sällan, för det är många stjärnor som ska rätt på himlavalvet för att den känslan ska uppstå. Det ska va en bra hårdag, du ska ha sovit tillräckligt, dina favoritkläder för tillfället ska vara rena och hormonkurvan ska peka uppåt, eller neråt eller vart de nu pekar. Och idag! Idag tänkte jag modeblogga.

43557716_253422428653956_8357920840922169344_n.jpg

Så här ser jag ut idag! Lite moderiktigt trulig uppsyn och lite artsy touch med den suddiga kvalitén. Jag har en (ganska ny faktiskt!) klänning med polokrage från Asos, en rutig rock från Asos och good old leggings från Kappahl. Jag samlar mer eller mindre på svarta raka vardagsklänningar och det här nyförvärvet är en favorit för tillfället, mycket tack vare polokragen.

43469921_330203147556925_4850525765323718656_n.jpg

Kappan köpte jag på rea i den varmaste sommarhettan och den är en av orsakerna till att jag längtat till detta nu, när vädret tillåter kappor. Jag kallar den för min författarkappa, för jag känner mig otroligt intellektuell i den och jag invigde den på Bokmässan nu, trots att det egentligen var lite för varmt. Svettades enormt hela helgen, men det kan det va värt. Kappahls leggings är bäst ingen protest, den som säger emot är en idiot. De är föredömligt höga i midjan och påsar sig inte vid knäna trots konstant användning.

43444014_1164291853722127_616181013583757312_n.jpg

Jag har också mina älskade Reeboks på mig idag. Skor är verkligen en sak det lönar sig att satsa på. Skor och ytterplagg - det är ju det man har på sig varje dag. Kan känna mig som värsta mommon ibland med mina “förlåtande” tunikor och “smickrande” sjok, men BOOM! lägger jag på mig mina skulpturala sneakers och jag är plötsligt Kakan Hermansson, jag är plötsligt medveten, jag har plötsligt en stil. Jag är plötsligt en sån som inte bryr mig om att världen i o m den här bilden ser allt damm under min byrå :-)))) Hempositivitet, kallas det visst?

43419381_2727210760836791_3938410089022488576_n.jpg

Swag, swag.

43490686_338229543415820_1532583458088419328_n.jpg

Till och med mina naglar är nylackade och fixade! Älskar att missmatcha med nagellack, älskar väl kanske att missmatcha överhuvudstaget. Och ja, det är ett ärr från en piercing jag hade i läppen när jag var 17 som ni ser under underläppen. Det är en sån grej som folk alltid kommenterar, lite på samma sätt som “är du vänsterhänt!”. Hade en ring i underläppen i nåt år, tills jag tröttnade. Haft ärret i tretton år nu? Helt klart värt det - obs, ej ironisk. Hellre lite ärr än aldrig vågat pröva mig fram.

43497156_352319158841143_7432244316484927488_n.jpg

Ja, så det var dagens modeblogg det. Som ni märker har jag en del att lära ännu kring poserande, städande och fotografering. Men dagar som denna tycker jag faktiskt jag i alla fall har stil nog att va modebloggare.

Peace out!

Have you heard about this new thing called lagom?

I England sålde dom böcker med titlar som Danish hygge and Swedish lagom - the scandinavian way of living och sånt cräp. Nu när jag tänker efter så kanske det var "swedish fika" och inte lagom, men det är väl i så fall bara en tidsfråga för svenskans mest hatälskade ord att exporteras som begrepp och säljas vid kassorna på M&S. 

I alla fall, jag gillar tanken på det lagom:iga, men jag har svårt att omsätta det i praktiken. Jag är sällan lagom av nåt alls. Ta smink till exempel (och DÄR börjar dagens egentliga inlägg). Jag har i princip två ansiktslooker. Dragshow ELLER statarkärring från 1800-talet med 11 barn och en sönderarbetad höft. Dvs allt eller inget. Jag har varken problem med det ena eller det andra, men så är det bara. Sminkar mig gärna mycket och länge, men prioriterar sällan (aldrig?) det framför att t ex sova länge på mornarna. Har inte heller problem med att gå ut utan smink och min första instinkt är att fnysa åt människor som inte vill göra det men jag kväver fnysningen pga

1. de perioder där jag sminkat mig varje dag på jobbet t ex har jag märkt efter en stund att tröskeln att göra nåt utan smink blir högre. Det är en vanesak helt enkelt. 
2. jag har aldrig haft problem med akne eller nåt sånt, vilket gör att jag sällan känt behov att sminka över något på det sättet. 
3. jag är inte totalt empatilös

I alla fall, i sommar har jag utvecklat en ansiktslook som jag verkligen tangerar lagom. Det beror på att jag fått två nya produkter som jag verkligen tycker om och för att jag sommartid i alla fall får lite lätt gyllenton på mitt annars glåmiga och av dåliga sömnvanor och annars ansvarslösa leverne märkta anlete. Det är en look som ligger ganska nära det killar tror är "osminkat" - if u know what I mean. Nu vet jag inte om jag tycker det är en look att eftersträva MEN KAN EN KVINNA FÅ LEVA LITE och känna sig patriarkalt fräsch ibland?

40347614_254408305218653_8757121919188205568_n.jpg

Så här ser jag alltså ut utan smink. Nyvaken, lite lätt stirrig. En nästan unikt blå nyans under ögonen. Inte ful, men tvivlar på att Joakim Hillson skulle kalla mig vacker, hur ospacklad jag är. MEN DET ÄR SÅ HÄR VERKLIGHETEN SER UT JOAKIM!!!!

40467148_883575235164581_3983902867953025024_n.jpg

Och så här ser jag ut i detta nu, sminkad och grann och sittandes i en arbetskupé på tåget tillsammans med två tonåringar som verkar lagom roade av min och Pärs närvaro. Vi är på väg ner till Helsingfors för en hänga med vänner och gå på musem-helg. Ignorera förresten gärna märkena av mina brillor på näsryggen :-)) Men visst är det det bra lagom-look?!

Mellan dessa två bilder hände i och för sig en frukost, ett tillvaknande och ett ombyte i ljusförhållanden, men det hände också exakt tre produkter. Let me presentera min vardagsarmé av smink:

40355691_320530675392357_93622208219316224_n.jpg

Längst fram i bild har vi alltså Glossiers Boy brow som jag redan tidigare skrivit om. Mycket bra brynprodukt när man inte vill ha knivskarpa bryn. Jag använder färgen blond. 

En annan ny och väldigt trevlig kompis från Glossier är deras Cloud paint; rouge i krämformat. Jag skulle aldrig annars frivilligt använda kräm-varianten av nästan nåt, min hy är too oily för that shit. MEN Cloud painten lägger sig som den allra tunnaste lilla silkesduk på dina kinder och ger dig precis det där nypt i kinden-rosiga man vill åt. Jag använder nyansen Beam

Och till slut, mina mascaror. Jag har använt mascara från Lancôme i några år nu och tycker de passar bra till mina små fransfjun. Senast jag köpte köpte jag nån slags presentförpackning som reades ut på mellandagarna och fick små varianter av flera olika sorter, därför har jag små och flera tuber. Jag upplever inte nån större skillnad mellan dem meeen som de flesta mascaror är de som bäst när de just ska torka, så snart får jag nog slå till och köpa ny. 

Den här looken har nog också ett bäst före-datum är jag rädd, i vinter sen när min hy förlarat allt vad glow den nånsin haft, kommer jag nog reträttera tillbaka tlll primers och foundations och concealers igen. 

De här tre produkterna tar i snitt fyra minuter att applicera och tar mig från statarfru från 1800-talet med 11 barn och sönderarbetad höft till... the white girl i publiken på en dragshow. Och det är precis där jag vill va. Lite så där lagom helt enkelt. 

Nu ska jag störa de här ungdomarna mitt emot oss ännu mer genom att ta fram en av våra MEDHAVDA smörgåsar och äta. Hej då! 

 

Jeansbyxans vara eller icke vara

Hej hej bloggen! Idag hände något oväntat och storartat: jag hade jeans på mig! 

FullSizeRender.jpg

Kolla! Här är jag i jeans på jobbet! Här ser ni kontoret förresten. Jag delar det med två andra, mitt skrivbord är det med blomman på. 

Jag kan inte komma ihåg senast jag har haft jeans på mig, det är inte bara den varma sommaren som utgjort pausen utan också kanske nåt år av en evig tights & klänning-look. Det här är första gången i hela mitt liv som jag har ett jobb som inte kräver en särskild klädsel eller ens funktionell klädsel på det sättet - jag kan basically ha på mig vad jag vill! Inom rimlighetens gränser då, misstänker det skulle börja harklas menande om jag kom in i t ex ringbrynja och bikini.

Jeans har jag visserligen kunnat ha på mig på After Eight också, men eftersom jag har värdesatt funktionalitet OCH bekvämlighet när man går från att servera lunch till att sitta och skriva utan att byta om, så har jeansen i min garderob fallit i glömska. 

IMG_0931.JPG

För det är ju jävla obekvämt med jeans alltså! Jag KAN inte köra 12 timmars dagar i jeans, speciellt inte när halva dagen är att sitta ihopsäckad framför en dator. Det går bara inte. Det känns som att ha tvångströja på sig. Och när det finns så mycket equally snygga alternativ! Tights och klänning - sällan fel.

Fattar inte Pär och hans likar som går i jeans 24/7. Om jag haft jeans på mig en dag på jobbet så är det  absolut första jag gör när jag kommer hem att ta av mig dem. Men Pär, nä han ligger i soffan och kollar tv i jeans, går promenader i jeans och äter frukost i jeans. Helt ofattbart för mig. Jag har en teori om att det här är ett manligt beteende (om vi nu ska prata om manligt och kvinnligt men), men det här baserar sig bara på studier i min egne nära familj. Är ni såna som kan vistas i jeans längre tider eller är ni team Ellen?

Satt som i givakt i min kontorsstol hela dan och krossade eventuellt nån mjälte när jag hoppade på cykeln i morse pga denna kompromisslösa linning och stadiga tyg. Man kan ju fråga - varför? Är det värt detta självspäkeri? 

FullSizeRender.jpg

Ja, kanske. Ibland i alla fall. För det är ju jävligt snyggt med jeans, det är det.

Igår kväll låg jag och funderade ut vad jag skulle ha på mig nästa dag och mina tankar drogs nästan omedelbart (via en ribbad pennkjol som jag älskar men inte riktigt hittat användningsområde för ännu) till dessa mom jeans jag köpte på Asos rea i somras men inte använt än.  

Kände mig så jävla phresh imorse när jag drog på mig dom och en vit tisha. Kände mig som Dylan i Beverly Hills, vilket vi väl alla kan enas om är en eftersträvansvärd känsla.

FullSizeRender.jpg

Kände mig snygg ännu när jag kom hem, nu med en min favorittröja som värmande lager. Jeans ändå - så snyggt. Och jag får ju försöka komma ihåg att det här är ju ändå första gången jag använder just de här jeansen, jag har ett par ingångna i garderoben som är betydligt mer förlåtande. Och även de här ska väl nötas ner och mjukna i sinom tid.

30 sekunder efter att jag tagit den här bilden, sprungit upp för trapporna och stängt dörren bakom mig slet jag av mig brallorna. Nån måtta med snyggheten får det ändå va.

Och nu ska jag iförd min mjuka, jättesköna, inte alls Dylan-i-Beverly-Hills-iga tights laga mat. 

30 år av snabba beslut - en studie i hår

Hej! Idag tänkte jag bjuda med er på en tidsresa, en walk down memory hair line - jag tänkte gå igenom frisyrer jag haft. I alla fall de frisyrer som fastnat på bild genom åren; jag har ju nämligen levt en stor del av mitt liv so far före selfies och kameror i varje telefon. När jag tog studenten fick jag en digital kamera. En liten, klumpig sak värd cirka noll euro idag. Bara som jämförelse liksom. Därav också varierande kvaliteten på bilderna här nedan. 

Men nu börjar vi! 

IMG_8430.JPG

En gång var jag barn och rockade klassisk barnfrisyr. 

Tjock lugg osv. 

FullSizeRender.jpg

Det här är jag på ettans klassfoto. Av nån anledning tog vi foto på våren det året. Det sammanföll dessutom med en hemsk pollensäsong och det här är resultatet. Fin med rosett i det råttfärgade iaf.

IMG_8432.JPG

Jag vet inte om det var ett aktivt beslut, men mitt hår fortsatte växa i takt med mig själv. 

FullSizeRender.jpg

Mitt långa och fina hår var liksom min grej, var ganska stolt över det. Jag och en annan på klassen tävlade om vem som hade längst pannlugg. Pannluggen stylade man genom att dra den bakåt med ett diadem och sen puffa fram den lite, så att man fick den åtrådvärda volymen.   

IMG_8434.JPG

På fyran var det så här långt. Det gick mig ner till röven när det var som längst.

IMG_8437.JPG

Sen på femman sa jag åt mamma att klippa mig som Jennifer Aniston. Du måste ju börja föna det varje dag om du ska se ut som hon, sa mamma. Jaja, sa jag. Så mamma klippte. Och jag fönade aldrig, mohahaha!

IMG_8450.JPG

På sexan snaggade jag mig och klippte kort och färgade trendriktigt mörkt underhår, precis som det skulle va 2000. Hittade inga bilder från den tiden (online, orkade inte söka irl) men på sjuan hade det växt ut så här mycket till klassfotot. Snyggt ostylat med sömnrufs i luggen också. 

FullSizeRender.jpg

I samband med att mamm och papp skilde sig på sjuan bestämde jag mig för att bli annorlunda. En fördel med när ens päron ligger i skilsmässa är att ingen har riktigt energi eller tid att övervaka dig. Så börjar de Experimentella Åren. Här är en ganska modest rödaktig nyans.

FullSizeRender.jpg

 Åttan och imagen var allt. Man kunde ju givetvis inte vara blondin och lyssna på Broder Daniel. Luggen började kammas snedare och snedare tills min panna såg ut som en gubbe med hämtehårs flint. 

36737328_10155868552179107_3912938669509443584_n.jpg

Här gör diademet comback! Nians kompisfoto och kajalen vässtes tills den brann! Luggen den... Nej, jag vet inte.

36952840_10155868552184107_8412928235133730816_n.jpg

Peak panda.

36889874_10155868552239107_1737043215845949440_n.jpg

Lagom till gymnasiet lättades looken upp med blonda slingor to the max. Plus tonade brillor MMMMM 2003 du var ett läckert år.

FullSizeRender.jpg

Jag höll nästan på att glömma min mest ikoniska frisyr?! Den millimeterkorta feministluggen anno 2005!!! Såg helt jävla galen ut och vet ni vad? DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT PÅ MITT KÖRKORT HAHAHAHA!!! Bildbevis: 

FullSizeRender.jpg

Luggen, ögonbrynen, glasögonen.... It’s a look. 

36957602_10155868552139107_7280198084749950976_n.jpg

Annars var gymnasiet ganska lugna hår-år vill jag minnas, dels för att jag var för deprimerad för att tänka på hår HAHAHAHA. Minns att Jutta klippte mitt hår under ett träd i Skolparken en gång. Obrytt med utstuderat. Så här såg jag ut när jag tog studenten i alla fall. En ganska fin chokladig ton men är osäker om jag skulle försöka mig på den idag. 

FullSizeRender.jpg

Klipp till Åbo! Men där emellan hann jag faktiskt med en permanent också, det är sant :-D Oh Well. Här rökte jag inomhus, hade gärna djupt urringat och håraccessoarer. Det här teatrala flapperbandet med fjädrar och paljetter hade jag köpt på UFF. Gick kanske inte omkring med det till vardags, men ändå. Håret det var hemmafärgsrött.

IMG_8447.JPG

Lite blondare rufs. Här inleds mina bohemiska år. Marknadssjalar, smycken som klirrade när jag rörde mig och aldrig, aldrig borstat håret.  

IMG_8448.JPG

Här har jag stulit en blomsterkrans och dekorerat rufset med. Det syns inte här, men hade nån grön och rosa slinga i luggen eftersom jag hade färgat en kompis mohikan och tyckte det var onödigt att slänga färgen som blev över. YOLO.

IMG_8444.JPG

Sen flyttade jag till Tyskland och bohemstilen blomstrade. Tyckte en bakfull söndag att hemmagjorda dreads var en bra idé så då gjorde vi såna. Dom såg FÖR JÄVLIGA ut.  

IMG_8441.JPG

När jag kom hem tvingade mamma mig att reda ut skiten. Jag sov med balsam i håret en vecka och kammade hela tiden. Tack och lov var dom inte så noggrannt gjorda så det gick till slut. Blev lite tunnhårigare bara. 

IMG_8440.JPG

Sen klippte jag lugg igen.  

FullSizeRender.jpg

Och hade jätterött hår och mycket solpuder. 

IMG_8544.JPG

Hux flux klippte jag kort hår!  

IMG_8546.JPG

Och färgade det... Well, grått. Här har jag börjat jobba på AE om ni undrar över bilderna.  Minns att håret nästan frasade sönder mellan fingrarna efter den här chockblekningen. 

IMG_8545.JPG

Så jag blev brunett igen. Och lockade håret stort för AEs 25-årsfest. 

IMG_8549.JPG

Håret växte (mitt hår växer som ogräs, tack och lov) och det blev först lila en kortkort period, ett par veckor kanske, pga jag och Hillbom tyckte det skulle va kul, sen blev det rött igen.

FullSizeRender.jpg

 Håret växte...

FullSizeRender.jpg

 ... och växte. Bra gardinlugg här ändå!

FullSizeRender.jpg

Blekte det igen. Var superblond!

FullSizeRender.jpg

Klippte lite lugg mellan varven.  

IMG_8436.JPG

Men hade också längre hår än på länge! Scrunchien var min bästa vän ett par år. 

FullSizeRender.jpg

Så här såg jag ut ungefär när jag och Pärlan börja fri. Snygg ändå.

FullSizeRender.jpg

Och här har vi ganska precis flyttat ihop.

FullSizeRender.jpg

Sen gifte vi oss och då kapade jag håret! För det gör man väl som gift kvinna? Ellör? 

FullSizeRender.jpg

Det var kul i några veckor...

FullSizeRender.jpg

 ...sen såg jag mest ut så här i massa månader. ALL TIME LOW. Och då har jag haft dreads.

FullSizeRender.jpg

Men allt hår växer och i höstas kunde jag äntligen ha det i liten stram tofs. Gick också över till mittbena efter 30 år som sidbenist.

IMG_7914.JPG

Och härom veckan tog Rosie den här selfien på oss två där ni ser min nuvarande hästsvans in all it’s glory. Mitt hår är långt igen och jag är rätt trött på det. Är sugen på lugg, är sugen på nån ny färg, är sugen på lite allt möjligt. Har ni en favorit av mina gångna frisyrer får ni gärna uttrycka en önskan om favorit i repris. Jag är - som ni säkert förstått vid det här laget - ganska medgörlig när det kommer till min kalufs.

11 saker i min sminkväska*

*= tack Julia för rubrikförslaget

IMAGE.JPG

Det här är min sminkväska. Tänkte vi skulle ta en titt i den idag. Själva väskan har mamma köpt i Stockholm på slutet av 80-talet. Den är alltså typ lika gammal som jag. Borde kanske, av hygienskäl om inget annat, köpa ny, men vet ni vad? Kom närmare ska jag viska nåt i örat på er: jag orkar inte

Under tiden jag skrev det här inlägget insåg jag att jag sorgligt nog aldrig kommer bli beautyblogger. Man måste ju ha rent smink för det! Mitt smink är alltid halvglittrigt och dammigt av nån ögonskugga som gått sönder eller av smulorna från nån penna jag vässt rakt över väskan. Kalla mig äcklig om jag vill men vem har tid att rengöra smink? Hur som helst. 

I present to you, meine Damen und Herren und Icke-binären: det viktigaste ur min sminkväska:

IMAGE.JPG

Minns ni att jag skrev för nån månad sen att jag inte vill leva utan pincett? Well kort därefter tappade jag bort min trotjänare och blev tvungen att köpa ny. Köpte den här roseguldiga Tweezerman. Dyr, ja. Bra, också ja. 

IMAGE.JPG

När vi har noppat klart brynen går vi över till grunden. En primer som inte är så bra och en under ögat-concealer som är helt okej, båda från Lumene.  

IMAGE.JPG

Jag har aldrig tyckt om eller använt foundation, men jag har nyligen börjat använda den här. Blev desperat när solen försvann för i år och köpte cirka tio olika produkter med ”glow” i titeln. Den här funkar som en foundation men är så lätt och skön och o-kakig att jag inte märker att jag har den på. Täcker det mesta och ger faktiskt ett glow. Älskar den. 

IMAGE.JPG

Den bästa brynprodukten jag nånsin prövat. Mitt bästa smink överhuvudtaget, brynen är det viktigaste för mig. Anastasia Beverly Hills Dip Pomade i färgen Taupe.  

IMAGE.JPG

Ett litet sketet countouringkit jag köpte från Primark för 2£. Ändå haft ganska bra användning av de mörkare skuggorna. 

IMAGE.JPG

Svinbra solpuder och rouge från LilyLolo. Så sjukt mycket pigment i dem och håller i en halv evighet. 

IMAGE.JPG

Ett litet highlighter-stick från elf. Hatade det först, älskar det nu. Vet inte vad som har ändrat. Perfekt på kindbenen och lätt att bara smeta på. 

IMAGE.JPG

En flytande eyeliner från Maybelline. Sminksaker som inte är värda att lägga mycket pengar på: flytande eyeliner. Har provat många olika pga använder eyeliner ofta och gärna, även svindyra märken - inte bättre än H&Ms. 

IMAGE.JPG

Mascara däremot är jag lite mer kinkig med. Senaste åren har jag varit Lancôme trogen. Köpte nyligen ny och då tog jag en presentförpackning med lite prover i också, tänkte kolla om nån är bättre. För tidigt att uttala mig om nån av de här ännu, men deras Grandiose är en av de bästa mascaror jag provat.

IMAGE.JPG

En av de få ögonskuggor jag har och använder, en röd från H&M. Ögonskuggor är inget jag lägger pengar på, använder det för sällan. 

IMAGE.JPG

Och till sist: nåt jag gärna lägger pengar på: läppstift. När jag plockade upp alla de här märkte jag att jag saknar flera nyanser som jag med säkerhet vet att jag haft, t ex alla mina Kylie-Jenner-made-me-do-it nyanser av buse som jag köpte förra året - var är dom? Oh well. Älskar läppstift, söker alltid efter de perfekta nyanserna. Tyvärr är det aslänge sen jag använt läppstift nu, för typ två-tre år sen använde jag läppstift JÄMT. Blev lite sugen på att börja på nytt bär jag satt och gosade med dem nu.

Det var det! Ses imorgon!