Januari på instastories

Året och månaden började med att jag fortsatte med min mycket populära “ställ en fråga om ditt kommande år och jag spår dig”-serie som jag påbörjade på nyårafton (finns sparat som höjdpunkt). Uppdatera mig gärna om jag hade fel eller rätt under året.

Var superduktig och gjorde mat på alla julrester i flera veckor - här ett gött mos med getost, veganbratwurstar och rödkål.

Städade bort julen.

Bad om hjälp med att bestämma nästa bok jag skulle läsa och fick mer eller mindre bra förslag. Min kontorskollega Robin tyckte jag skulle fördjupa mig i hans specialintresse Formel 1. Det tyckte inte jag. Det blev för övrigt Där musiken började av Lars Sund. Har inte läst klart den ännu, heh.

Man tröttnar ju ändå nån gång på julmat och går tillbaka till klassiska “orkar inte laga mat”-rätter; så som stekt ägg med edamamebönor och ost. Också gott.

Fredagshandlade nödvändigheter som chips och choklad.

Dagen efter var jag och syrran på utflykt till Losten och gjorde upp eld. Mäkta nöjd pingade jag Anna som tidigare på dan hade morrat om att hon behövde en hel julhelgs-Husis för att göra upp en brasa.

Senare samma dag spelade vi Kan du ta en hint? första gången. I sju timmar. Kanske roligaste spelet jag vet? Här hade jag försökt rita Roxette - ganska bra om jag får säga det själv. En annan höjdpunkt var när Pär gjorde charader om huvudstäder och började med att slå hårt i väggen för att sen gå in i köket och ropa “jag står vid spisen”. Kommer ni på rätta staden? Svaret längst ner i inlägget :)

Sen blev det #10yearchellenge för hela slanten. Här är jag som 21-åring. Tycker jag ser både yngre och äldre ut då. Jag är ju otroligt fin i rött hår förresten, är det dags för en comeback för det…?

Såg på allas vår Gretas medverkan i Skavlan. Varför är Skavlan fortfarande ett fenomen?! Han suger ju rätt så ofta.

Pär fick presentkort till city-gruppen av Secret Santa och han hade tänkt köpa jeans åt sig, men så fanns inte hans favoritjeans inom citygruppszonen, så vi storhandlade för pengarna istället. Passade bra i slutet på årets fattigaste månad. Vi blev dessutom riktigt löjligt nöjda med hur bra vi uppskattade kostnaderna.

Samma dag försatte konmarinerandet av hemmet. Här är all våra örngott, ljuvligt vikta.

På väg ner till Helsingfors gjorde jag en snabb gallup. Blev CHOCKAD och FÖRFÄRAD av resultatet.

Fick Julias bok på förlaget och bläddrade förtjust i den när jag satt på Ekbergs och jobbade lite. Hade tänkt läsa den på tåget hem, men jobbade största delen av tiden istället. Men snart!

Hade en mycket skön lördag i lördags, när Pär var borta (no offence Pär) på fotbollsresa hela dagen. Såg hela The Assassination of Gianni Versace , drsack tre baljor kaffe och städade och möblerade om. Allt iklädd pyjamas.

Och månadens sista selfie, en kall och rödkindad sådan.

Bra månad! Följ mig på @din.bff.ellen för fler fantastiska insta-stories.

Rätt svar: Bangkok.

Veckans vecka

Untitled, av tyska konstnären Günther Förg

Hej hej! Ny vecka, nya möjligheter ahahahaahahahaa. Skämta bara. Höll på att dö av köldchock när jag kom ut imorse, jag älskar sånt här kallt väder, men var liksom inte bara beredd på det eftersom jag inte satt det i system att titta på termometern före jag går ut. Men när chocken lagt sig var det trevligt, friskt liksom. Jag hade ju ändå vinterkläder på mig liksom, det var ju inte som att jag gick ut i tron om att det skulle va 15 grader och mulet.

Den här veckan är lite speciell för den här veckan ska vi ner till Helsingfors och gå på First Aid Kit och Sarah Klang!!!!! Är orimligt pepp, har inte varit på en konsert på hundra år, delvis för att jag inte brukar gilla konserter men mest för att jag aldrig lyckas få tummen ur. Men ska vi gå igenom veckan dag för dag? Okej!

Måndag ska jag jobba och frysa verkar det som. Ska också träffa Malin för att skriva, för det behöver jag verkligen. Det har inte gått så bra med skrivandet de senaste veckorna. Imorgon tisdag är det pressinfo för Runebergsveckan och på onsdag åker vi ner till Helsingfors! Onsdag kväll deltar jag tillsammans med Unga Scenkompaniet i en kväll på Luckan; Alla får vara med: en kväll om kropp, kropppositivism och identitet. Kom dit! På torsdag ska jag ät lunch med Förläggarn och på kvällen är det då konsert. Det är kanske det smartaste på länge att köpa biljetter till något kul den här tiden på året, det bryter av de här oxveckorna riktigt passligt. På fredag ska vi åka tåg hem och sen är det helg! Lördagen kommer Pär åka iväg på nån fotbollsmatch och jag ska gå och lyssna på Fågelmannen och Burning Hearts på After Eight! Två konserter på en och samma vecka, vilket överflöd! Och på söndag är det bokcirkelsträff och så är veckan slut. På det hela en väldigt trevlig vecka får man väl ändå säga.

Utöver det ska jag försöka hinna läsa om Sandra Beijers böcker eftersom jag ska prata med henne på scen under Runebergsveckan! Ni har väl sett? Ni som läser både min och hennes blogg - eller endera - är det nåt särskilt ni skulle vilja att jag frågade eller tog upp? Här har ni en gyllene chans!

Och så ska jag försöka få in lite yoga i min morgonrutin, mest för att mjuka upp kroppen lite mellan allt detta kontorsjobb. Jag har nämligen ny yogamatta! Nu kanske ni tänker, vänta nu, hade inte du köpstopp? Jo, det har jag, men på Citymarket fick man en yogamatta på köpet om man köpte två Kellogs-produkter. Jag äter ändå flingor mellan varven, så det var ingen excess att köpa två paket. Och mat får jag ju handla. Ja, det är kanske en gråzon, men nu har jag i alla fall en yogamatta där hemma och det är väl bra?

Och så ska jag banne mig äta åtminstone en Runebergstårta. Är såååå sugen.

Kära dagbok,

idag skulle jag skicka ett mejl till tekniknsvarige på jobbet, men istället råkade jag skicka det åt hela personal-listan. Dvs 60-70 pers.  

Det är måndag.  

Synd med en sån pensionärig tabbe, när jag fick till en sån bra färgmix imorse när jag klädde mig. Vi ser på den istället lite:

Tack och lov ska jag hålla workshops för ett gäng sexor onsdag till fredag, så jag kanske kan undvika mina kollegor tills dom glömt det heh. 

Utöver det ska jag rensa min garderob med Johanna den här veckan och försöka skriva tre kapitel. Eller så står det på to do-listan i alla fall. Vi får väl se vad det blir.

Stora stenar, roliga spel och en förskräcklig huvudvärk

Hej kompisar, se detta som det dyraste beviset på min dedikation till er läsare, ty jag ligger här i smärtor och kval.

Nå nej, men jag har dragit på mig en överjävlig huvudvärk på grund av onödigt stort prosecco-intag igår, som det så lätt blir. Vilket är synd, för förutom huvudvärken idag, så har jag haft en jättefin helg. Äh, vet ni vad, vi tar det från början.

Helgen började med Fridays for Future-manifestationen efter jobbet. Mellan 15 och 16 står vi varje fredag på Rådhustrappan. Kom gärna med om du befinner dig i Jeppis med omnejd, det är väldigt trevligt och liksom, välgörande. Man behöver inga förhandskunskaper eller nån skylt eller nånting alls - det räcker med att du har erkänt klimatkrisen som det problem det faktiskt är och att du vill göra något åt det. Det känns fint att vara delaktig i något större; såna här manifestationer händer ju varje fredag runt om i världen. Dessutom är det en utomordentlig trevlig skara människor med massor av bra tips och tankar som står där på trappan, som inget annat är det en timmes trevligt umgänge.Ser jag alldeles extra glad ut så är det för att en stor uppgift på jobbet som hängt över mig i flera veckor äntligen blev inlämnad.

Efter den kalla timmen utomhus behövdes varm mat. Vi handlade hem zucchini, paprika, grädde, halloumi och chili och gjorde pasta på det. Gräddigt och hett - det bästa!

Klockan sju hade jag badminton-dejt med syrran. Vi fick igång ett riktigt bra spel. Vissa gånger står vi mest och pratar, men i fredags spelade vi så svetten rann.

Jag hade bett Pär boka bastun, så jag gick direkt i den när jag kom hem. Bra post-bastulook här med illrött ansikte och utsmetat smink, hehe. Det var både en jättebra idé och en superdålig idé, för efter badminton + bastu (en fredagkväll!) orkade jag knappt ta mig upp för trapporna till lägenheten efteråt. Väl uppe drack jag en öl framför På spåret och somnade nån gång strax efter det.

På lördan hade jag och syrran bestämt oss för att åka till Losten, Finlands största flyttblock, som står i Purmoskogarna. Jag hade aldrig varit dit förr, det är ju ganska sjukt egentligen. Nästan 32 år utan ett endaste litet besök där.

Vi gick en liten bit i skogen. Jag hittade En Riktigt Bra Pinne!

Och plötsligt var den där, Lostenen.

Vi klättrade upp, såg lite på utsikten och så klättrade vi ner igen.

Och gjorde upp en eld och drack vårt termoskaffe och åt våra bullar. Få saker är ju så gott som kaffe med lite fadd termossmak utomhus i minusgrader.

Te’ medda’ blev det tortillas. Bästa fyllningen är pulled havre med majs, svarta bönor stekt i rökarom, chili och lök. Plus en massa guace ofc.

På kvällen kom syrran (jag umgås med andra också, lovar) och Richie hit på spelkväll. Vi invigde Pärs andra julklappsspel, Kan du ta en hint?. Så HIMLA roligt!!!! Det är liksom en blandning av charader, Alias, Pictionary och frågesport. Det är väldigt svårt att vara bra på allt i det här spelat, men jag lovar att alla är bra på nåt element.

Pärleken (haha, den kom jag på just nu!), chibe och den där proseccon då. Det går väl så där med mina och Pärs clean eating-ambitioner, men vad gör väl det. Så länge man mår bra. Vi spelade i nästan sju timmar i sträck! Tror jag aldrig spelat ett spel så länge. Klockan hann bli fyra innan Julia & Richie gick hem och vi hann med ganska mycket prosecco på den tiden.

Och här är vi nu. Jag har legat på soffan sen jag steg upp imors- , nej man kan faktiskt inte ens med god vilja kalla det “imorse”, den tiden jag vaknade. Hur som helst, jag har legat på soffan precis hela dan. Lyssnat på den bästa skivan som finns dagar som denna, Fred Åkerströms Två tungor och sett på Bröderna Lejonhjärta. Och det är ju visserligen trevligt så det förslår det med, men huvudvärken, den kunde jag ha varit utan.

Imorgon är det måndag. Hur känner vi inför det?

Vecka 2

Det är väl mer regel än undantag att man ska ha nån slags veckorrapport varje måndag nu för tiden, så here I am. Jag tycker om ramar och gränser och regler, på så sätt har man något att förhålla sig till. Om man sen spränger eller bryter dessa är en annan sak. Hur som helst passar det mig bra att inleda veckan med en liten lägesrapport.

Så hur är läget? Well, jag tog den här bilden idag;

och upplevde en sällsam symbolik. Första “riktiga” veckan på året, början på oxveckorna, en tunnel och ett slut. Ja, jag kanske drar på lite för höga växlar, så häftig var kanske inte den här bilden ändå. Mikrosekunden efter att jag tagit den gick en dam förbi mig också som jag inte hade upptäckt eftersom jag lyssande på ljudbok i mina hörlurar. Pinsamt sånt där tycker jag, när någon kommer på en mitt i nån halvdan bildkompositionsambition. Klarar inte heller av att ta selfies så nån annan ser, tycker det ofantligt pinsamt.

I alla fall, orsaken till varför jag var i Strengbergshuset över huvudtaget var för att hämta vårterminens närvarolistor för min Arbis-kurs. På torsdag börjar den igen och jag är väldigt pepp på att komma igång - har planerat ett helt nytt upplägg för våren, mohahaahaha.

Egentligen är jag ganska glad att vara tillbaka i vardagen, det känns inte alls som en mörk tunnel, snarare som att hitta tillbaka till en välkänd stig igen efter att ha varit lite småvilse i skogen.

Den här veckan ser ganska vanlig ut. Ska jobba så klart, hänga med Den Mäktige Grimbolo på onsdag, spela badminton nån gång och eventuellt faktiskt gå ut i actual skogen nån dag?!?! New year new me, ni vet. Och så Arbis-kursen då. Inga fyrverkerier och raketer i programmet direkt, men väl ett sånt där trevligt småputtrande. Som från en kaffekokare.

På tal om skrivande så skrev jag & Förläggarn idag för första gången en typ, synopsis av mitt manus jag skriver på som bäst. Typ en text som skulle kunna va på baksidan av boken, även om det kanske inte blir precis den här texten sen. Om det ens blir en bok, det är ju det också. Vill ni läsa? Jag hade inte riktigt tänkt bjuda in er i texten ännu, men jag behöver sätta lite press på mig själv OCH jag har redan läst ur texten vid två tillfällen, så varför inte.

Varje natt kliar kroppen något fruktansvärt. Det är svårt att sova när fingrarna måste riva och tankarna maler på. Medan pojkvännen ligger och sover intill, för en kvinna en nattlig monolog. Ett försvarstal i 40 nätter. Hon berättar om sin relation, sitt arbete, sina vänner... Och om Helena. Nånting har hänt Helena, något som inte borde ha hänt. Något som inte ens går att nämna i en tyst nattlig monolog.

Efter succédebuten Jaga Vatten är Ellen Strömberg tillbaka med en roman som också den präglas av träffsäkra personporträtt, ett eget ärende, okonventionella scenarier och ett skoningslöst men avväpnande tilltal. 

Obs! Inte jag som skrivit det sista lilla stycket, jag tvekade om jag överhuvudtaget skulle ta med det här, men var ska man skryta om inte på sin egen blogg?

Med lite tur och en jävla massa jobb blir det kanske en bok i år också. Men den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att det väcker nån slags nyfikenhet i er. Annars var ju det här ett fatalt misslyckande som pr-trick sett i alla fall.

Oh well

 Jag har redan brutit två nyårslöften och fått ett annat. De jag har brutit är att jag inte var utomhus  15 minuter igår, vara ett par minuter före vi gick i bastu. Fast ska snart gå ut och gå åtminstone en halvtimme, så det jämnar väl ut sig. Eller?

Och så har både Pär och jag övergett vår clean eating-grej med inget godis och ingen alkohol - PÅ PÄRS BEGÄRAN OBS! Eller begäran och begäran, men strax efter att jag i fredags ädelmodigt gett bort min lilla chokladbit jag fick till kaffet på ett möte, träffade jag Pär som med en utmaning i blicken sa att han tänkte äta choklad till På Spåret senare på kvällen. ”Om man håller det till fredagarna” sa han och jag hånade honom en stund för hans svaga karaktär och sen kom jag ihåg att jag hade överbliven Daim hemma från jul så då ryckte jag på axlarna och sa ”va fan”. Och igår efter bastun blev jag så vansinnnigt sugen på en öl så då drack jag en. Ångrar ingenting.

Istället har jag blivit utmanad av Malin att hänga med på hennes köpstopp i fyra månader framöver. När hon föreslog det började jag ögonblickligen komma med ”men tänk om...”-ursäkter och det är väl just därför jag behöver det här köpstoppet. Fyra månader är ändå inte lång tid och jag har sannerligen shoppat den här hösten ändå. Men med mina andra nyårslöften går det bra.

Jag har satt tidslås (ett löfte!) på de appar som jag tyr mig mest till (gissa vilka) och sakta men säkert försöker jag öva mig på att lämna telefonen i ett annat rum än det jag är i osv. Det kanske låter löjligt, men det har blivit som en reflex, min telefon följer hela tiden med och är alltid i min hand. Not cool. Jag har börjat sticka (ett löfte!) för att ha nåt att göra med händerna när vi ser på tv. Jag har snart använt upp alla små rester den julhelgen vi hade i kylskåpet och på sätt undvikt matsvinn (ett löfte!). Jag och syrran hade årets första badminton-dejt i fredags (ett löfte!) och jag har till och med haft matlåda (ett löfte!) med en gång till jobbet i veckan. Jag har läst TRE BÖCKER (ett löfte!) redan i år och är djupt inne i den fjärde. 

Jag har varit jätteduktig med andra ord och ni inte unnar mig en ynka liten chokladbit om fredagskvällen eller en öl efter bastun - ja, då är ni faktiskt hjärtlösa!!!! 

Dessutom var det Pärs idé. 

Ömmande tänder och värkande romaner

Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken. 

Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.

Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.

Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.

Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.

Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.

Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.

Måndag, måndag

Då var det måndag då igen och helgen vecka 48 är slut. En helt vanlig måndag, även om den infaller i den magiska julmånaden december. Jag sitter som bäst på After Eight, har just haft ett trevligt lunchmöte och tänkte skriva en timme eller två. Förra veckan hade jag sån sprutt på, men nu känner jag saven ebba ut igen. Eller nån annan, mycket mindre äcklig liknelse.

Den här veckan är härligt o-uppbokad och så ska jag försöka hålla den. Det jag har skrivit upp i kalendern, förutom jobb som vanligt är en Författarverkstadsträff ikväll och se på Balen med Måndagsklubben hemma hos oss på torsdag. På fredag eftermiddag ska jag hänga med Grim och på lördan ska jag hjälpa till på Jul på Södermalm. Jag har ju jobbat på Jul på Södermalm de senaste åtta åren, så jag är osäker på om jag får nån julstämning utan det. Därför anmälde jag mig som talkokraft redan när min tjänstledighet började, hehe.

Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Så så värst o-uppbokad var kanske inte den här veckan sist och slutligen, men om inget oväntat händer (och det har det gjort cirka varje vecka hittills) så borde det vara lite lugnare på jobbfronten. På det ena jobbet vill säga, på det skrivande är det full rulle. Borde få ihop ett första råmanus snart, snart. Förra veckan älskade jag mitt manus, nu hatar jag det igen och ser bara bristerna. Nåja, så där är det.

Och så två meddelanden till allmänheten;

1. Tack för all feedback angående min Yle-essä. Tack för meddelanden, mejl och delningar. Jag är så glad att ni vill läsa det jag sitter på kammarn och svettas ut.

2. Jag har dragit en vinnare i kalenderlotteriet! LINN vann med namnförslaget Petter. Jag har mejlat dig Linn, hoppas du svarar! Tack till alla andra som deltog.

Nu ska jag försöka skriva ett kapitel eller två.
Blä.

Ett hej från här och nu

Längesen jag skrev ett inlägg som inte har nån riktning eller poäng eller struktur, utan bara en liten betraktelse från var jag sitter just nu. Jag sitter just nu i vår soffa och ute blåser det upp till storm. Från vår lilla fågelholk på tredje våningen ser jag trädkronorna vaja i vinden och på vår balkong smäller vår ljusslinga i räcket då och då.

Jag började morgonen med att baka brownies, tro det eller ej. min syster Julia fyller år idag och hon kom förbi på en kopp kaffe när hon kom hem från sitt nattskift. Det var en trevlig början på dagen, jag tycker oftast att det känns som något extra när man umgås på andra tider än de vanliga. Hon åkte hem för att sova för några timmar sen och nu sitter jag här och jobbar lite.

Flätor jag har sovit med.

Radion spelar lugn musik och katterna ligger och tvättar sig i varsin stol. Diskmaskinen snurrar och ur biblioteket hörs knatter. Pär sitter och jobbar. Det är precis så rofyllt som det låter. Det förstärks också av att det ligger och sover en liten brorsson i vår säng, Grim är här med oss i eftermiddag. Märkligt vilket lugn ett sovande barn kan skänka ett hem, även fast barnet inte ens är det egna.

Ikväll har jag Arbis-kurs och jag strugglar lite som bäst med vad jag ska hitta på för skrivövningar ikväll. Oftast brukar jag inte ens behöva tänka på det, övningarna föder sig själv. Men nu är det som att det skulle ha stannat av. Jag har några övningar på lut, men jag tycker oftast det är som roligast när vi gr nåt jag kommit på samma dag. Nåja, kanske det kommer till mig ännu.

Jag har för övrigt varit JÄTTEDUKTIG den här veckan, jag måste ändå säga det. Alla punkter på veckans to do-list är avkryssade, det är ett så tillfredställande. Ja, det kanske är skryt men må så vara.

En bekant som jag har haft kontakt med den här veckan skrev här om dagen att jag måste vara en “planerare och fixare” eftersom jag var ute i så god tid. Jag blev jätteglad, för jag har aldrig fått höra något annat än hur slarvig och opålitlig jag - vilket ganska ofta har varit sant - men faktum är att jag är jävligt effektiv och organiserad också när jag sätter den sidan till. Men det har kanske att göra med att jag är på exakt rätt plats nu också. Jag har kanske inte alltid varit det. Men jag är ju också en slarvmaja av Guds nåde också, så jag vet inte. Oh well, den HÄR veckan i alla fall kan ingen toucha mig, jag har levererat och presterat som en drottning.

Dessutom har jag skrivit 5000+ ord på mitt lilla romanprojekt. Har mejlat min förläggare på alla möjliga tider på dygnet och i all möjliga tonlägen, jag tror jag ska ta det lugnt en stund med mejlen. Men jag är så in i den här texten just nu. Vill bara prata om den, vill bara vara i den.

Och just där vaknade Grim. Så det får vara det för idag.

En måndag

Tänkte jag skulle berätta om min måndag. Hade tänkt köra ett klassiskt ett foto i timmen, men det blev typ, nästan det.

Så här såg jag ut, det såg ni ju redan igår. Här har just upptäckt att jag har nåt mellan tänderna. Det är för övrigt det bästa med min livssituation just nu - att jag oftast kan ta god tid på mig att vakna om mornarna. Jag behöver rätt mycket tid på morgonen före jag beger mig ut i världen, tycker om att ta min tid när jag sminkar mig och väljer kläder.

Men sen gick jag ut i världen och där hade det snöat.

Kom till kontoret och där väntade Tove Jansson i blomkrukan på mig. Fick kortet av Ronja till födelsedagen. Satte mig ner och jobbade på rätt bra i ganska många timmar. Hade ett kort möte vid 12-tiden.

Vid ett-tiden åt jag en osedvanligt oinspirerad lunchlåda. Makaroner och mandelbullar. Man kan inte vara inspirerad jämt och det var gott så ¯\_(ツ)_/¯

Jobbade vidare ett par timmar. Svarade på mejl, gjorde lite anteckningar om skolbesöken och städade skrivbordet.

Vid halv tre-tiden var jag så socialt svulten att jag gick till After Eight. Kollade in deras nyöppnade pop-up-julshop. Mycket mysigt.

Sen satte jag mig med en kaffe och skrev en timme. Fick ihop ett kapitel!

Mycket nöjd med mig själv gick jag till posten för att hämta ut ett par paket. På vägen träffade jag av en slump den här unge herremannen som just hade halkat omkull (därav snön på ärmen) men var glad ändå.

Paketen jag hämtade ut innehöll en julklapp (som jag givetvis inte kan visa upp här) och månadens bokcirkelsbok, Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci. Väl hemma hade jag också fått Dammen Brister-boken av Förlaget, tack för det. föredömligt rosa båda böckerna.

Sen åt vi, men faktum är att vi åt mandelbullar nu också (gjorde cirka 10 000 i söndags så), så här har in en fin bild på oss istället. Vi råkade matcha med våra tröjor! Tycker för övrigt att vi ser ut som nån slags barnprogramsledare här.

Efter maten satte jag mig för att skriva lite till. Pratade med Malin som nämnde att hon hade skrivit 1700 ord före klockan 9 på morgonen. Så då skrev jag 1000 ord bara på pin kiv, så att jag skrev 2000 ord igår. Allt efter klockan 9 visserligen, men ändå.

Sen följde ett par timmar av just ingenting. Jag läste lite och pratade lite med Pär och så lyssnade vi på Richard Eklunds vinyl Pär hade köpt. Och lekte med katterna, så klart. Sylvi är superkär i Pär och följer efter honom som en liten hund. Det är ganska gulligt. Lite creepy.

Vid nio kom Jennifer förbi för att se Vår tid är nu. Så jävla deprimerande avsnitt förresten, allt gick ju skit.

Kvällsmacka.

Sen gick jag och lade mig, tillsammans med Viola, i relativ tid! Fast jag låg ändå och läste till långt in på småtimmarna, så vad spelar det för roll. En gång kvällssuddare, alltid kvällssuddare.