Det Fundersamma

Andra sidan semesterstrecket

Det blev aldrig "så där" igen, visserligen blev jag trött men alltså, jag kan ju nästan lol:a åt min dramatik i förra inlägget. Jag VAR jättetrött men dagarna efter att jag skrivit det där fick jag ett ACTUAL värmeslag. Inte bara som man säger, utan jag blev verkligen sjuk. Alltså värmeslag och värmeslag, det slår ju inte en sådär så att man svimmar med en hand klädsamt på pannan, det kommer krypande. Precis som det mesta annat. Säkert höll jag på att bli sjuk redan då och därför låter jag som en domedagsprofet i förra inlägget också, hehe. I alla fall så fick jag också feberfrossa, märkliga utslag som nässelfeber nästan på hela ryggen, förvirrad och kraftlös och eeew, well, toalettrelaterade problem. Men efter en vecka på stadig diet av vätskeersättning och extra mycket vila så är jag back on track. Och TACK GUD att vädret är humant igen, fuck 30 grader varmt alltså, ge mig pissregn, slask och sju plusgrader tack. 

 Så här back on trackig var jag I morse. 

Så här back on trackig var jag I morse. 

Eller back på ett annat track kanske vore mera rätt. Jag har fått semester och tjänstledigt nu. Jag jobbar inte på After Eight längre. I alla fall inte för ögonblicket. Det närmaste året kommer jag inte jobba där i alla fall. Jag skulle kunna skriva så mycket om AE och om hur det känns att inte jobba där längre, men om jag säger att jag grät och skrattade hysteriskt samtidigt hela vägen hem på cykeln när jag cyklade hem i fredags så kanske ni förstår vilka stora känslor det uppbringade. 

Jag sitter som bäst på café - inte musikcafé After Eight hehe - och det är lunchtid och utanför fönstret såg jag just stamkunder komma gåendes i riktning AE. Det tror jag var första gången jag förstod att jag faktiskt inte ska tillbaka dit efter semestern. Kändes hisnande. 

38734215_1877709605623694_4203044254152392704_n-2.jpg

MEN VA SKA JAG GÖRA NU DÅ tänker ni kanske och okej så här är det: jag ska

1. försöka skriva en till bok, eller kanske två vem vet
2. delta i ett par bokmässor och nåt skolbesök och lite sånt
3. dra arbiskurs
4. planera litteraturvecka här i stan
5. jobba 50% som projektkoordinator för ett ordkonstprojekt dvs dra lite workshops, ordna fortbildning och typ ~*utveckla ordkonsten i Jakobstad*~ ; det är lite flummigt men på ett bra sätt! 

Det låter som ganska mycket nu när jag radar upp det, men det mesta är ganska flexibelt och dessutom hundra procent kul så jag är inte nervös alls. Bara så satans glad!!!! Så många barndomsdrömmar går i uppfyllelse nu alltså. Jag ska skriva böcker, jag ska försöka hjälpa andra att skriva och jag ska få prata, tänka, leva med text som min uppgift.

Och jag ska få sitta i ett eget kontor!!!! Vet ni hur besatt jag var av tanken på ett eget kontor som barn?! Jag har liksom alltid älskat papper och pennor och mappar och stansapparater och sånt och som barn kunde jag inte tänka mig nåt härligare än att få sitta i ett kontor och vända papper. Så märklig grej egentligen men jag är kanske inte mer rocknroll än så, heh. 

38542140_471653986632020_7694497974516187136_n.jpg

Idag var jag och hälsade på på mitt nya deltidsjobb och jag är så barnsligt hoppa-upp-och-ner-peppad att få komma igång med det att jag knappt ser fram emot vår Englandsresa vi åker på imorgon, jag vill bara börja jobba! Men med tanke på min tendens att springande huvudet före in i allt, även väggar, så är det kanske bra att åka bort i två veckor och tvingas andas lite först. Och nog ser jag fram emot resan också herregud, så blasé har jag inte blivit. Vi åker imorgon och som vanligt har jag har varken packat, städat eller överlämnat nycklar till kattvakterna YOLO. 

38600218_356979811505928_6043402444447154176_n.jpg

Viktigast är att jag kommer ihåg att packa ner baddräkt, bekväma skor och läsning. Ska åtminstone ta med månadens bokcirkelbok Lincoln in the Bardo och Sabine Forsbloms Betinkan. Sabine är en av de bästa människorna i hela Svenskfinland och jag har SÅ höga förväntningar på Betinkan. Här om dagen matchade den förresten min frukost fint. 

Tycker det är så skönt att vi ska vara borta så pass länge att vi kommer ha en hel del dötid, trots att vi har inplanerat flera olika dagsutflykter och program. 

Annat som har hänt recently är bl a : 

38490781_1072956306199820_8337335522233942016_n.jpg

Världens bästa barn har fyllt två år och t ex lärt sig att spotta, tror det är det han gör på bilden. Av sin farfar och sina fastrar fick spott-proffset en gungställning med tillhörande rutschkana till trädgården. 

38536219_239031506721289_2973345918457217024_n.jpg

I lördags hade vi återträff med vår LittSkap-grupp och det var sommarens hittills bästa dag tror jag?! Vi gjorde skrivövningar, åt kladdkaka, hängde i olika soffor hemma hos Malin och åkte och badade. Det var också den första dagen på över en månad som jag gick ut genom dörren och INTE möttes av en helvetesvägg av hetta. Det här är förresten Malins tupp som poserade som ett proffs för min kamera. 

38496523_228250198022760_3568742060582240256_n.jpg

Jag har nått bana 1000 på Candy Crush. Nikko skrev att det var "sorgligt". 

38600579_652139601824971_8232279870554505216_n.jpg

Min bok har synts på Sandra Beijers blogg OCH Instagram, vilket utlöste en LAVIN av meddelanden likt det här av Linnea (fast Linnea gjorde det snyggast). Visar ju lite genomslagskraften Sandy B har. Kul men också stressigt för med den genomslagskraften så är jag dödens om Sandra sågar boken hehehe. Men kul hur som helst! Ett av mina delmål med Jaga Vatten var att synas även i den svenska bloggosfären och det har jag väl ändå gjort nu med både sightings på Sandras och Floras blogg. 

 Bara  Boy brow  och solbränna on this face. 

Bara Boy brow och solbränna on this face. 

På tal om hypade saker i bloggvärlden så har jag ett nytt favorismink; Glossiers Boy Brow. Trodde aldrig jag skulle frångå ABHs Dipbrow Pomade MEN Boy Brow är perfekt när man vill ha en mjukare, mindre sminkad look. Glossier fraktar bara till Sverige (och UK och USA), men de flesta av oss sitter väl på en svensk kontakt vi använder vi dylika ärenden, hehe. Hade mamma att beställa både boy bror och det flytande rouget Cloudpaint och jag är _inte_ besviken på nåndera. Men eftersom jag älskar ögonbryn mer än kinder smäller ändå Boy brow högre. Ett hett tips!

Och nu har jag inte mer att berätta och det är väl lika bra, för det här inlägget är två kilometer långt redan men så där blir det!!!! Tror jag ska gå och köpa mig en kalender nu. Skulle egentligen helst vilja ha en sån där Frida skolkalender man fick förr men dom finns väl knappast längre och är dessutom osäker på trovärdigheten i en sån kalender när man är vuxen och projektkoordinator (jag, en projektkoordinator!!!). Och dom som försöker tipsa om att "göra en egen" och "bujo" hit och dit - BUUUUUU jag har inte tid med sånt tjafs, den kalender jag inte ens har ännu är redan full. 

Nästa gång vi hörs så är det ganska på engelska because I get very påverkad of vad people around me are talking. Cheerio! 

😎✌🏼

Idag är det nåt så fånigt som Världsemoji-dagen. Orkar inte med alla dessa påhittade hit-och-dit-dagarna. Men eftersom min inspiration och kreativitet är på samma nivå som grundvattnet i södra Sverige, tar jag ändå tillfället i akt och publicerar denna lilla lista jag hittade på Elsa Billgrens blogg för ganska länge sen.

Vilken emoji använder du mest?

😏

Jag vet inte, jag är väl på ett självgott humör ofta.

Vilken emoji tycker du är finast?

🐳

Älskar blåvalen!

Vilken emoji brukar du ha till frukostbilder?

Tror jag använt 🍊och 🥑 nån gång but thazz it.

Vilken av djuremojisarna är mest du?

🐊

Slö och långsam och nöjd med att lurka precis under vattenytan för det mesta - men också oberäknelig, opålitlig och blodtörstig mellan varven :-))))

Vilken emoji hatar du när andra använder?

🙈🙉🙊

De där tre jävla aporna gör mig galen. Dom är så låtsas-fejk-”oj va sa jag just” som inte funkar i skriven kontext. De här aporna är skenheliga, präktiga och wannabe-gulliga - mina tre HATegenskaper.

Vilken emoji har du dille på just nu?

🌞

pga 30 grader varmt.

Vilken emoji använde du senast och i vilket sammanhang?

✊🏻

I ett samförstånd angående att jobba i den här värmen.

Vilken emoji fattar du inte vad den föreställer?

😜

Det är ju inget riktigt ansiktsuttryck! Har du nånsin (förutsatt att du inte är Miley Cyrus) räckt ut tungan och blinkat med ena ögat samtidigt?! 

Vilken emoji tycker du är roligast?

😑

För att det är exakt mitt ansiktsuttryck när t ex Nikko säger nåt dumt.

Vilken kombination av emojisar gillar du bäst?

🌿🍊💶

har ingen favoritkombo, men gillar att färgkoordinera.

Vilken emoji är mest ”influencer”?

🔥🔥🔥

Som kommentar på en selfie tänker jag.

Vilken emoji får du av dina föräldrar?

😆 pappa

😮 mamma

Vilka emojisar använde du i ett extra minnesvärt instagraminlägg?

Använder faktiskt inte emojis så mycket på Instagram. Eller i alla fall inte i några av mina ”extra minnesvärda” inlägg.

Vilken emoji beskriver ditt humör just nu?

😑😓🤯

Är jättestressad och uppgiven och svettig. Dels vädret, dels annat.

Vilka tre emojisar beskriver dig bäst?

🤓😈😭

Nördig, elak och gråtmild.

En smoothie bowl och tankarna som föds ur den

Vaknade med en lätt slöja av huvudvärk igår pga AW i fredags. Det var ändå inte så mördarjobbigt att enda alternativet är att ligga kvar i sängen och få cokis & pizza intravenöst, utan mest bara som ett lite mysigt segt filter över tillvaron. 

Jag kommer aldrig säga att jag gillar att va bakis, men när det inte är sååå jobbigt eller när det mest jobbiga gått över så upplever jag ett slags lugn jag sällan har annars. Just det där sega, som att assocciationsbanorna får vila lite. T ex är det en av få gånger jag har tålamod att se film. Det här låter ju farligt nära alkoholist-logik så jag kanske ska påpeka att jag sist och slutligen dricker ganska sällan och ändå föredrar att vara icke-bakfull. 

FullSizeRender.jpg

Gårdagens seghet resulterade i att jag gjorde brakfrukost. Äggröra & smörstekt purjo, smoothie med jordgubbar och banan och stor mugg kaffe. Liksom designat för att möta alla mina bakosbehov. Åt allt tillsammans med nya numret av tidningen Sex. Vi beställde tidningen för en stund sen och fick den tidigare i veckan, men jag har inte haft ro/tid att sätta mig ner med den förr. Dessutom hade jag visualiserat den här stunden hela veckan för att stå ut - lördag förmiddag är det bästa jag vet. 

Känner mig alltid töntig när jag fotar mina frukostar eller min mat pga det är ju samtidens BÄSTA skämt: folk som fotar sitt liv istället för att leva sina liv. Alla gubbar ba: HÖHÖHÖHÖ. Som att man inte kan göra båda. Liksom fine, man behöver kanske inte fota varje macka man äter och det är väl hälsosamt att se upp från skärmen ibland. Men det här att man inte skulle kunna leva i nuet om man vill fota grejs man gör - pffffff bitch please. 

Instagram hjälper faktiskt mig att fokusera på nuet, om nuet nu är det ultimata att fokusera på - jag vet inte riktigt. Fokusera är inte min starka sida alls pga scatterbrain och att bokstavligen fokusera kameralinsen på nåt hjälper mig se det stora i det lilla osv. Jag har liksom svårt att komma ihåg att den här lördagsfrukosten har varit målbilden hela veckan om jag inte gör det till en actual bild. Det är nog lite därför jag bloggar också. Samtidsskadad? Säkert. Är jag ok med det? Ja va fan. Det är jag. 

IMG_8870.JPG

Jag tycker det är skönt att få ett utanförperspektiv på skit ibland. Även om det är nåt så fånigt som en smoothiebowl. Det hjälper som sagt mig att fatta vad som händer. Klart det är en jakt på likes också, det är jag den första att erkänna. Och det är inte alltid så avslappnat, det håller jag med om.

Men det är liksom nåt annat också. Ett utryck, en dagbok, ett hjälpmedel. Sen får gubbarna höhöhö:a så mycket de orkar. 

30 år av snabba beslut - en studie i hår

Hej! Idag tänkte jag bjuda med er på en tidsresa, en walk down memory hair line - jag tänkte gå igenom frisyrer jag haft. I alla fall de frisyrer som fastnat på bild genom åren; jag har ju nämligen levt en stor del av mitt liv so far före selfies och kameror i varje telefon. När jag tog studenten fick jag en digital kamera. En liten, klumpig sak värd cirka noll euro idag. Bara som jämförelse liksom. Därav också varierande kvaliteten på bilderna här nedan. 

Men nu börjar vi! 

IMG_8430.JPG

En gång var jag barn och rockade klassisk barnfrisyr. 

Tjock lugg osv. 

FullSizeRender.jpg

Det här är jag på ettans klassfoto. Av nån anledning tog vi foto på våren det året. Det sammanföll dessutom med en hemsk pollensäsong och det här är resultatet. Fin med rosett i det råttfärgade iaf.

IMG_8432.JPG

Jag vet inte om det var ett aktivt beslut, men mitt hår fortsatte växa i takt med mig själv. 

FullSizeRender.jpg

Mitt långa och fina hår var liksom min grej, var ganska stolt över det. Jag och en annan på klassen tävlade om vem som hade längst pannlugg. Pannluggen stylade man genom att dra den bakåt med ett diadem och sen puffa fram den lite, så att man fick den åtrådvärda volymen.   

IMG_8434.JPG

På fyran var det så här långt. Det gick mig ner till röven när det var som längst.

IMG_8437.JPG

Sen på femman sa jag åt mamma att klippa mig som Jennifer Aniston. Du måste ju börja föna det varje dag om du ska se ut som hon, sa mamma. Jaja, sa jag. Så mamma klippte. Och jag fönade aldrig, mohahaha!

IMG_8450.JPG

På sexan snaggade jag mig och klippte kort och färgade trendriktigt mörkt underhår, precis som det skulle va 2000. Hittade inga bilder från den tiden (online, orkade inte söka irl) men på sjuan hade det växt ut så här mycket till klassfotot. Snyggt ostylat med sömnrufs i luggen också. 

FullSizeRender.jpg

I samband med att mamm och papp skilde sig på sjuan bestämde jag mig för att bli annorlunda. En fördel med när ens päron ligger i skilsmässa är att ingen har riktigt energi eller tid att övervaka dig. Så börjar de Experimentella Åren. Här är en ganska modest rödaktig nyans.

FullSizeRender.jpg

 Åttan och imagen var allt. Man kunde ju givetvis inte vara blondin och lyssna på Broder Daniel. Luggen började kammas snedare och snedare tills min panna såg ut som en gubbe med hämtehårs flint. 

36737328_10155868552179107_3912938669509443584_n.jpg

Här gör diademet comback! Nians kompisfoto och kajalen vässtes tills den brann! Luggen den... Nej, jag vet inte.

36952840_10155868552184107_8412928235133730816_n.jpg

Peak panda.

36889874_10155868552239107_1737043215845949440_n.jpg

Lagom till gymnasiet lättades looken upp med blonda slingor to the max. Plus tonade brillor MMMMM 2003 du var ett läckert år.

FullSizeRender.jpg

Jag höll nästan på att glömma min mest ikoniska frisyr?! Den millimeterkorta feministluggen anno 2005!!! Såg helt jävla galen ut och vet ni vad? DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT PÅ MITT KÖRKORT HAHAHAHA!!! Bildbevis: 

FullSizeRender.jpg

Luggen, ögonbrynen, glasögonen.... It’s a look. 

36957602_10155868552139107_7280198084749950976_n.jpg

Annars var gymnasiet ganska lugna hår-år vill jag minnas, dels för att jag var för deprimerad för att tänka på hår HAHAHAHA. Minns att Jutta klippte mitt hår under ett träd i Skolparken en gång. Obrytt med utstuderat. Så här såg jag ut när jag tog studenten i alla fall. En ganska fin chokladig ton men är osäker om jag skulle försöka mig på den idag. 

FullSizeRender.jpg

Klipp till Åbo! Men där emellan hann jag faktiskt med en permanent också, det är sant :-D Oh Well. Här rökte jag inomhus, hade gärna djupt urringat och håraccessoarer. Det här teatrala flapperbandet med fjädrar och paljetter hade jag köpt på UFF. Gick kanske inte omkring med det till vardags, men ändå. Håret det var hemmafärgsrött.

IMG_8447.JPG

Lite blondare rufs. Här inleds mina bohemiska år. Marknadssjalar, smycken som klirrade när jag rörde mig och aldrig, aldrig borstat håret.  

IMG_8448.JPG

Här har jag stulit en blomsterkrans och dekorerat rufset med. Det syns inte här, men hade nån grön och rosa slinga i luggen eftersom jag hade färgat en kompis mohikan och tyckte det var onödigt att slänga färgen som blev över. YOLO.

IMG_8444.JPG

Sen flyttade jag till Tyskland och bohemstilen blomstrade. Tyckte en bakfull söndag att hemmagjorda dreads var en bra idé så då gjorde vi såna. Dom såg FÖR JÄVLIGA ut.  

IMG_8441.JPG

När jag kom hem tvingade mamma mig att reda ut skiten. Jag sov med balsam i håret en vecka och kammade hela tiden. Tack och lov var dom inte så noggrannt gjorda så det gick till slut. Blev lite tunnhårigare bara. 

IMG_8440.JPG

Sen klippte jag lugg igen.  

FullSizeRender.jpg

Och hade jätterött hår och mycket solpuder. 

IMG_8544.JPG

Hux flux klippte jag kort hår!  

IMG_8546.JPG

Och färgade det... Well, grått. Här har jag börjat jobba på AE om ni undrar över bilderna.  Minns att håret nästan frasade sönder mellan fingrarna efter den här chockblekningen. 

IMG_8545.JPG

Så jag blev brunett igen. Och lockade håret stort för AEs 25-årsfest. 

IMG_8549.JPG

Håret växte (mitt hår växer som ogräs, tack och lov) och det blev först lila en kortkort period, ett par veckor kanske, pga jag och Hillbom tyckte det skulle va kul, sen blev det rött igen.

FullSizeRender.jpg

 Håret växte...

FullSizeRender.jpg

 ... och växte. Bra gardinlugg här ändå!

FullSizeRender.jpg

Blekte det igen. Var superblond!

FullSizeRender.jpg

Klippte lite lugg mellan varven.  

IMG_8436.JPG

Men hade också längre hår än på länge! Scrunchien var min bästa vän ett par år. 

FullSizeRender.jpg

Så här såg jag ut ungefär när jag och Pärlan börja fri. Snygg ändå.

FullSizeRender.jpg

Och här har vi ganska precis flyttat ihop.

FullSizeRender.jpg

Sen gifte vi oss och då kapade jag håret! För det gör man väl som gift kvinna? Ellör? 

FullSizeRender.jpg

Det var kul i några veckor...

FullSizeRender.jpg

 ...sen såg jag mest ut så här i massa månader. ALL TIME LOW. Och då har jag haft dreads.

FullSizeRender.jpg

Men allt hår växer och i höstas kunde jag äntligen ha det i liten stram tofs. Gick också över till mittbena efter 30 år som sidbenist.

IMG_7914.JPG

Och härom veckan tog Rosie den här selfien på oss två där ni ser min nuvarande hästsvans in all it’s glory. Mitt hår är långt igen och jag är rätt trött på det. Är sugen på lugg, är sugen på nån ny färg, är sugen på lite allt möjligt. Har ni en favorit av mina gångna frisyrer får ni gärna uttrycka en önskan om favorit i repris. Jag är - som ni säkert förstått vid det här laget - ganska medgörlig när det kommer till min kalufs.

Nu ska vi ut på tigerjakt

Hej hej hallå dagboken! Tillåter ni mig att slänga ur mig ett par högst impulsiva och ofärdigtänkta tankar? Jag har nämligen tänkt på det här med personlig utveckling och grejer kring det och känner för att uttrycka mig lite hejvilt utan att va riktigt klar med tankegången.

För nån vecka sen hörde jag ett nytt ord av en bekant: ambivert. Det är alltså namnet på såna som varken är extroverta eller introverta. Först tänkte jag: aha, det är det jag är! Äntligen en kategori för unika lilla mig. Sen började jag tänka på hela det där uppdelningssystemet.

Det kanske inte är direkt kopplat till det du tänker på när du tänker på personlig utveckling men för mig hänger det absolut ihop. Det är liksom del av samma trend. Trenden om att ~*lära känna dig själv*~.

Jag är både en bohem och en neurotiker. Jag oroar mig för allt och tar ofta projektledarrollen SAMTIDIGT som jag är en slarvig, oborstad, obrydd typ som tycker få saker i livet är en big deal. Jag är både en dramaqueen och en stoiker. Jag lever för skvaller och älskar stora uttryck, samtidigt som jag helst smälter in i mängden. Jag är både feg och modig, både en optimist och en pessismist.

Jag har alltid svårt att bestämma mig för alternativ i olika Vem är du?-test, för ofta känns flera lika sanna och lika rimliga. Får kortslutning i hjärnan när det är ”beskriv dig själv med tre ord”-tajm.

Det är inte det att jag tror jag är väldigt mycket mer mångfacetterad än andra, jag tror inte jag är en snöflinga. Det är bara systemet som är så LOL. För vem är bara tre ord egentligen? Vem är 100% nåt och 0% nåt annat? Och även om nån är det (I can hear the ”men jag är totally introvert!!-kommentarerna rulla in) - SPELAR DET NÅN ROLL? Vad har du för praktisk nytta av det?

Jag tror inte heller på det här ”Omgiven av idioter”-snacket, om att det finns fyra olika färger man kan va och that’s it. Jag tror inte det finns nån enkel och instrumentell lösning för att förstå eller kommunicera med sina medmänniskor, tyvärr. Sen ska vi inte prata om den här jävla införstådda rangordningen i såna system. Det är ju fan så mycket finare att va introvert än extro.

Jag är SÅ TRÖTT på vår samtids behov av att kategorisera in folk i introvert-extrovert-liknande diagram eller färger eller whatever. Som att en människa skulle vara så enkel! SOM ATT DET SKULLE VA SVART ELLER VITT. Alla människor är många olika saker och hur man är beror ju på vem man har runt sig.

Jag tror ärligt talat tror jag inte på nån slags nytta med sånt definiera dig själv-krafs. Jag sitter här belåten i mitt glashus och slänger smågrus vilt runt om kring mig, för jag är den första att glatt klicka in mig på alla möjliga ”Välj en frukt och vi berättar vem i Spice Girls du borde ligga med”-kind of quiz. Men jag är trött på det i alla fall! För det gör ingen nytta, förutom att eventuellt ge dig en känsla av att du är ett steg närmare kärnan i dig själv och kanske, kanske ge dig en falsk känsla av tillhörighet och gemenskap som du saknar i dagens globaliserade och individualiserade samhälle.

Jag hatar lite att personlig utveckling idag är en mångmiljon-industri. Det är inte det att jag är emot att människor utvecklas, herregud så konservativ är jag inte. Men den slags forcerade varianten som består av den här flodvågen av självhjälpsböcker, youtubeprofeter, instaquotes och framgångsrecept suger hästballe om jag ska va helt ärlig. Jag tror inte att den slags navelskådning hjälper dig att bli en bättre människa, om det är det som är målet. Och vad är en bättre människa?

Jag tror helt enkelt inte på snabba, smärtfria lösningar. Livet ska ju inte vara smärtfritt. Det är slitigt att va människa och det är slitigt att umgås med människor. Men det är ju också i det mellanmänskliga som lärdomarna finns. Lärdomarna om andra och om dig själv. Men det är nog inget man kan lära sig ur en bok. Eller jo, i skönlitteraturen finns det nog lärdomar att hämta men det är ju också en del av det mellanmänskliga.

Correct me if I’m wrong, men är inte LIVET i sig personlig utveckling nog? Det finns ju inget slutgiltigt pris, man ska bara leva. DET FINNS INGET FACIT och det suger JAG VET, men man måste bara igenom det. Det är som den där Mora Träsk-låten. Livet är en jävla tigerjakt, både för extro-, intro- och oss vanliga dödliga ambiverta.

 

Problem jag inte har

Jag har en jävligt dålig vecka.

Jag upplever som många andra, den värsta pollensäsongen i kvinnominne och dessutom är det väldigt mycket på jobbet just nu och sen finns det ett par orsaker i privatlivet som jag varken kan eller vill gå in på här meeeeeen låt mig bara konstatera: det har varit bättre. Hade skrivit flera långa stycken om hur jävla uppgiven och trött jag är at this point, men jag raderade dem alla. Visst älskar jag att gnälla och visst älskar jag att vara smolken i den finlandsvenska jävla härliga bloggarbägaren men nån gräns på eländet får det va. Tänkte försöka vända på det hela och istället låna Danielas idé om problem jag inte har. Här är problem jag inte har:

1. Jag har inte barn. 
Jag vet att barn inte är bara problem utan välsignelser och bla bla bla men eftersom jag som barnlös ändå jämt får höra om hur lite man vet om livet före barn och hur man inte visste vad trötthet var före barn och livet börjar när man får barn kan jag ju gladeligen PUSTA UT nu och njuta av att min lilla rough patch den här veckan och det faktum att jag känner mig mentalt dränerad: det är antagligen bara inbillning. Har jag riktigt tur får jag aldrig barn och då behöver jag aldrig uppleva nåt äkta jobbigt!!!! KUL!!!!! Nej men this bitterness aside så är det faktiskt jävligt skönt att jag inte behöver ta ansvar för nån just nu, jag bara kommer hem från jobbet, påminner Pär (Pär, Pär, min stöttepelare) att mata katterna och drar täcket över mig. No muss no fuss. 

33204828_10155764953084107_2587387766258008064_n.jpg

2. Jag har inte läst klart 1793 ännu. 
Den är så jävla sick. På ett bra sätt. Det är alltså en deckare av Niklas Natt och Dag som utspelar sig 1793 och är helt galet äcklig *mysryser*. Jag vet att det låter lite osexigt med en historisk deckare, men jag är inte på väg att boka resa till Medeltidsveckan. Men eftersom jag mest blir paranoid av nutida mordhistorier (fyra säsonger Bron är orsaken till att jag får panik av hus med stora fönster på marknivå, ni vet "modern nordisk arkitektur" - mördare kan ju stalka dig och se på dig genom dem!!!) så är det här perfekt - jag kan intala mig själv att såna här sjuka mördare bara fanns på 1700-talet. 

3. Jag har inte dålig smak. 
Jag slipper till exempel åka på Medeltidsveckan.  

4. Jag har mycket människor runt omkring mig, med olika expertisområden som jag kan rådfråga om ditten och datten. 
Häromdagen rådfrågade jag gråtigt en Pärs kompis (som jag träffat hela två gånger) per telefon om en grej. Skämdes bara lite. Utöver det vet jag precis vem jag skulle kontakta om min cykel gick sönder, jag inte förstod ett slang-uttryck, jag behövde smakråd i ett skoköp, om jag behöver veta vad en tre-åring vill ha i julklapp, om datorn krånglade, om jag ville ha musiktips osv osv osv. Jag glömmer ofta bort det, för jag har ganska svårt att be om hjälp, men jag har faktiskt vänner som ställer upp med det mesta. Skulle jag nu bara skaffa en generös miljonärskompis så är cirkeln vara sluten, hehehe. 

5. Jag har inte skilt mig ännu. 
Det har inte ens varit på tal nån gång och den här veckan har jag och Pär Penna varit gifta i två hela år. Min magkänsla har egentligen aldrig tvivlat på att vi är everlasting, men jag är inte van med att jag gör bra val i livet, så lite förvånad är jag ändå. Men, även en blind höna kan hitta ett korn och jag är jävligt glad att jag hittade just det här lilla kornet. Mina två bästa moments från mina två bästa år i äktenskapet är:
1. När jag lärde Pär att jag inte vill ha lösningar på problem när jag gnäller om problem, utan bara sympatier. Game changer. 
2. När jag lärde mig själv att tänka "är det värt det?" före jag rage:ar om nåt. Låter simpelt, men funkar. 8 av 10 fall är det inte värt det och så är det enklare för att alla inblandade om jag bara stänger köksluckan. Det gör faktiskt inte mitt liv sämre. 
Bubblare: när jag lärde mig säga förlåt. 

  Claes Andersson

Claes Andersson

6. Jag behöver inte stiga upp speciellt tidigt om mornarna. 
Jag kan ändå inte sminka mig för mina ögon rinner och kliar och frukost äter jag på jobbet. Jag kissar, borstar tänderna, klär på mig och går ut. Behöver i genomsnitt tjugo minuter max (om jag slöar och scrollar whilst peeing). Ganska skönt. 

7. Jag har ingen större identitetskris på gång
Utöver den här veckan som har varit tuff, känner jag mig ganska precis där jag tror jag ska vara. Jag är väldigt nöjd med hur mitt liv utvecklar sig atm. Jag känner mig lite som ett vattenglas som burits runt och skvalpats runt och nu blivit nedsatt och vattenytan har stillnat. Jag skulle inte vilja säga stark, men jag är nog rätt lugn. 

8. Jag lider inte nöd på saker att blogga om.
För jag stjäl bara från Daniela, hehe. Nej, men ärligt talat så har jag svårt att komma på saker att blogga om för tillfället som inte är min pollenallergi. Jag bad er på Instagram att komma ed frågor eller inläggsidéer men INGEN svarade så nu upprepar jag min önskan. Om ingen svarar den här gången heller tänker jag fortsätta blogga om exakt hur mycket jag nyser och hostar i åtminstone två veckor till.

 

Om-listan

Jag ligger och förtvinar här i gästrummet ännu. Kan det här vara värsta flunssan på många år? Tror tack och lov jag hade min värsta febertopp igår hur som helst, så nu kan det bara bli bättre. Mellan att jag sover bor jag på internet och tror att jag läst de flesta bloggar och buzzfeedartiklar som finns nu. Idag hittade jag den här listan på Elsas blogg, snodde den för det får man göra när man är sjuk. Tog mig en hel dag att fylla i den, men här är den:

Om jag hade fem miljoner skulle jag:

Köpa lägenheten, köpa en sommarstuga nånstans i Larsmo, ge åt familjen + nån flyktinghjälp och ta tjänstledigt en tid och bara skriva. Fast i verkligheten skulle jag säkert plåttra upp det på typ loppisporslin eller nåt annat onödigt. Kan _inte_ hålla i pengar.

Om jag fick byta ansikte med en kändis skulle jag:

FullSizeRender.jpg

Välja Barbra!

Om jag kunde spela ett instrument jättebra skulle jag:

vilja spela piano tror jag. Det är så trevligt. Men det hade ju också varit coolt att kunna spela nåt mera mobilt, så att man kunde dra av en trudelutt på fest. Men gitarr känns så lame. Men nåjo, gitarr kanske.

Om jag inte hette Ellen skulle jag:

mina föräldrar hade aldrig nåt alternativ till Ellen och jag kan faktiskt inte se mig som nåt annat än en Ellen heller. Tycker många namn är fina, men jag är nog mitt namn fullt ut.

Om jag bara fick lyssna på ett band resten av livet skulle jag:

jag lyssnar mest på soloartister insåg jag när jag försökte komma på nåt här. Men jag tror att Nirvana hade legat bra till, dom har jag gillat sen jag var sex-sju och gör fortfarande.

 Om jag kunde skapa mitt eget drömplagg skulle jag:

Den perfekta, skräddarsydda kostymen med tillhörande byxa. Jag vet att det är fusk för det är två plagg, men det vill jag ännu nån dag äga. Tycker det är SÅÅÅÅÅÅÅ snyggt.

Om jag kunde få uppleva en dag en gång till skulle jag:

Hur mycket misstag jag än har gjort så har de ju ändå på nåt sätt lett till att jag är där jag är idag. 🎶🎵God bless this broken road that led me home to youuuuu 🎶🎵 osv osv osv. LOL jag tror inte på ödet, även om det ska erkännas att det är jävligt mkt enklare att tro på ödet när man mår bra och har det bra. Men jag borde ha sagt ifrån vid några tillfällen som verkligen grämer mig att jag inte gjorde. Men en specifik dag, hmmm? Jag skulle nog ta nån dag i barndomen då, bara för att refresha minnet då.

Om jag fick ändra tre saker med mitt utseende skulle jag:

Det är ett svårt tankemönster att komma från det här med ”om jag bara vore smalare så skulle allt annat va bra”. Jag VET att det inte är så, men det är då lätt att fastna i. Jag tänker att folk skulle ta mig på ett annat sorts allvar om jag inte var tjock, jag skulle inte först och främst vara hon där tjocka. Jag är så otroligt trött på att prata om kropp ska ni veta, jag vet att jag satt mg i den ekan och by god, jag ska ro den i land också, men så jävla skönt det vore att inte få en fråga om kroppar i nån jävla intervju nån gång!!! Hur många böcker jag än skriver kommer jag antagligen alltid att få prata kropp.

Som tjock har du två val: du kan andas ut och sträcka på nacken eller låta bröstkorgen sjunka ihop och försöka försvinna, på olika sätt. Jag har valt att inte försvinna, för jag mår mycket bättre av det. Enda jag gjort är att andas ut. Jag kräver faktiskt inte så mkt annat.

För det är det, jag drömmer inte om att bli beundrad för min kropp, jag drömmer inte om att få komplimanger. Jag drömmer om att inte behöva förhålla mig till min kropp. Jag drömmer om att va på stranden utan att det är en fucking politisk handling.

Nej, vet ni vad? VET NI VAD JAG DRÖMMER OM? Bekanta på Facebook som inte delar fettföraktande memes, bekanta som inte ”uppmuntrande” frågar hur det går med badmintonen om jag skippat en vecka, bekanta som inte skrattar åt fet-filter på snap, bekanta som inte gör ett stort nummer av dom inte borde äta den där bakelsen, läkare som inte säger ”gå ner i vikt” när allt man vill ha är ett sjukintyg för förkylningen, läkare som inte säger ”gå ner i vikt” när skär deprimerad och vill dö, klädkedjor som inte gör ”inkluderande kollektioner” upp till strlk 42, klädkedjor som inte ska göra ”allt tillgängligt för alla” och i praktiken raderar plus sizekläderna, kläddesigners som inte HITTAR PÅ mindre storlekar som size zero men inte kan göra nåt större än en 38:a. Jag drömmer om att kunna gå hem från krogen, halv tre på natten, SNYGGARE ÄN NÅNSIN OCH NYUTGIVEN SUCCÉDEBUTANT och inte möta ett gäng av fullväxta män som ropar och skrattar efter en.

Men det är ju saker som ska ändras i samhället. Så om jag skulle ändra tre saker i mitt utseende? Hmm, då får det nog bli: Större näsa, fetare röv och ett längre långfinger.

Om jag skulle byta jobb imorgon skulle jag:

Skriva på heltid. Skulle också tycka det skulle va superintressant att sitta i kassa i nån mataffär. ÄLSKAR att spionera vad folk handlar.

Om jag hade en superkraft skulle det vara:

Att bli osynlig! Åååh, vad jag skulle uppskatta det. Tänk vilket skvaller man skulle få tillgång till!!! Och kunna smyga in gratis överallt! Peta på Mona Lisa eller vad man nu gör.

Om jag var tvungen att bo i en annan stad för resten av mitt liv skulle jag:

kanske flytta till Malmö? Har så många vänner där. Fast helst skulle jag bo mindre än så. Karlshamn är fint!

Om jag bara fick äta en rätt varje dag resten av veckan skulle jag:

Den här veckan har jag enbart ätit nudlar och glass och det är typ allt jag är det minsta sugen på också, sååå... nudlar och glass.

Om jag var tvungen att vara otrogen med någon skulle jag:

FullSizeRender.jpg

Efter den här bilden på ASAP så får jag nog säga ASAP.

Om livet tog slut på söndag skulle jag:

inte bli förvånad. Satan vilken influensa alltså.

Det jag har och det jag vill

Malin publicerade en lista på sin nya blogg, designad för personlig utveckling. Tyckte den va lite kul, så fyllde i den med. 

28537743_10155579259649107_889977207_n.jpg

1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Vaknar tidigt utan väckarklocka, skriver på förmiddan eller drar kanske nån skrivworkshop eller nåt sånt. Äter kanske lunch med nån kompis. Går en promenad och det är högt till himlen och ljudboken jag lyssnar på är jättebra. Jag och Pär ser nåt bra på TV. När jag går och lägger mig känner jag att dagen varit givande men inte stressig. En bra dag hinner/orkar jag både producera och konsumera nån slags text.

2. Vad ville du bli när du var yngre?
Arkitekt, rekvisitör, arkeolog, konstnär, författare, journalist.

3. Vilken ovana skulle du vilja bryta?
Jag är fullkomligt besatt och beroende av min telefon, det vill jag komma bort från. 

4. Vilken ny vana skulle du vilja införa i ditt liv?
Har nyligen infört en del förändringar till det bättre - promenerar mer, äter bättre, sover bättre, sparar mer, jag till och med för schema över min pms! - men skulle ännu vilja få tillbaka min läsrutin.

5. Tänk på en person du verkligen beundrar. Vad har den person för kvaliteter som du tycker om?
Rakryggad, snäll, fantasifull, kvicktänkt, trygg. 

6. Vad gör du för att slappna av?
Oftast så lägger jag mig och spelar Candy Crush + ser nåt avsnitt av nån sitcom jag sett tidigare. Jag är funtad i huvudet att jag inte kan slappna av helt utan aktivitet, jag kan inte bara sitta och stirra, jag förlorar fokus då. Men jag behöver nåt som är helt fritt från prestation. Därför är TV + Candy Crush det ultimata. Andra grejer jag gör är att gå promenader, ha sex eller städa. Gillar också att sticka och virka, tycker det är meditativt. 

7. När gjorde du senast något som skrämde dig?
Jag ger ut en bok nästa vecka, har aldrig skrämts mer av nåt jag gjort. Men det är en bra slags skrämsel, det killar i magen på det där berg- och dalbanesättet. Jag tror att man ska va lite rädd om man gör nåt man riktigt vill. 

8. När kände du dig senast stolt över dig själv?
Förutom alla små grejer i vardagen som ”jag plockade i diskmaskinen!”, ”jag steg upp i tid!”, ”jag åt frukost!” Så var det när jag drog workshop i kreativt skrivande för ungdomarna i vår ungdomsverkstad och märkte att jag är ganska bra på det. Eller nej, jag är faktiskt riktigt bra på det! Kände knappt igen mig själv. 

9. Vilka praktiska färdigheter önskar du att du hade?
Jag har inga praktiska färdigheter alls. För ett par veckor sen grät jag och sa att jag skulle byta ut den kreativitet och talang folk tillskriver mig vilken dag som helst om jag bara vore mera duglig. Mindre rastlös, mindre impulsiv, mera händig, mera ekonomisk, mera ansvarsfull, mindre opålitlig. Jag skrev för några veckor sen om att jag på vissa sätt knäckt koden för hur jag funkar, men det är fortsättningsvis så frustrerande. Jag drömmer dagdrömmar om piller, medicin som skulle göra allt enkelt, men så funkar ju inte livet. Det känns som att jag saknar en bit i hjärnan, nån bit som de flesta andra verkar ha. Jag säger inte att det är lätt för andra, men ju vuxnare jag blir desto tydligare blir det hur scatterbrained jag är. Jag blir arg och ledsen när jag verkligen försöker, och det gör jag nästan jämt, och det inte ger resultat som nån ser. Äh, jag vet inte hur mycket mer jag orkar gnälla på det här och nu, men JA jag skulle gärna ha nån praktisk färdighet, vilken som helst, 

10. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?
Jag tycker om att människor att skratta. 

11. Vad gör dig exalterad? 
Riktigt juicy skvaller, hehe. Men också att få bolla idéer och kläcka idéer, jag älskar att planera evenemang på jobbet, då är jag mitt bästa! Älskar också känslan av att nå fram till andra, gärna ungdomar, genom skrivande. Det låter så cheesy, som att jag är fem före att börja rappa i klassrummet, men jag blir nästan adrenalinhög på att gå och/eller dra skrivarkurser. 

12. Vad gör dig nedstämd?
När jag inte blir sedd för vad jag gör. Att cykla i motvind - bokstavligen och symboliskt. 

13. Vad skulle du vilja säga till ditt femåriga jag? 
Det heter DIADEM, inte diarré. 

14. Vad skulle du vilja säga till ditt sextonåriga jag?
Du kommer få allt du vill ha, så  du kan sluta stressa. Läs en bok istället. 

15. Fantisera att du är 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta? 
Jag skulle vilja berätta om färgstarka middagar och fester, om vänner i olika områden och tider av livet, om stor kärlek och outtröttlig kamp. Sen skulle jag visa på mina hyllmetrar med böcker jag skrivit och säga "resten står här". 

28832810_10155579273964107_350201979_n.jpg

30 frågor

Stal en lista av Catzo, så här den!

1. Berätta om ditt bloggnamn!

När jag började läsa plus size fashionbloggar för vad som känns som ett liv sen, pratade jag och syrran om att vi inte riktigt kunde relatera till de här solbrända, snygga brudarna med glansiga hår och sponsrade garderober även om de var feta. Vi skämtade om att jag borde byta namn på min blogg till Blejk, Fejt och Fab. And the rest... *dramatisk paus* is history.

FullSizeRender.jpg

2. Vem inspirerar dej och varför?

Rihanna. Ja, varför också? För att hon får mig att tänka på nya sätt ideligen, ideligen. Men det finns ju så klart många andra som inspirerat mig på olika områden.

3. Bryr du dej om vad andra tänker om dej?

Både ja och nej. Jag vill gärna att folk ska prata, men vad dom säger sen är inte så viktigt, hehe. Men jag är väldigt mån om att mina vänner ska tycka om mig och helst också ha lite förtroende för mig i smakfrågor. 

4. Vad ser du mest fram emot?

Skulle jag ha svarat imorse skulle jag ha sagt min medhavda frukostlåda som jag gjorde i ordning igår. Yoghurt, nötter, kanelrostat bovete, blodapelsin och kiwi MMMMM, meeen eftersom den är vorbei vid det här laget det så har jag gått tillbaka till ”när Boken kommer”.

5. Vilket är ditt livsmotto, eller ett av dem?

”Var å ejn me sett”.  

6. Vilket är ditt drömjobb?

Jag har så många! Författare, så klart. Men också arkeolog, talkshow-värd, skolkurator, regissör, kostymör, nån slags forskare inom typ etnologi, copywriter, bibliotekarie osv osv osv.

7. Vilken fiktiv karaktär vill du träffa?

Harry Potter, is that you? Tänk att få levande bevis på att ALLT existerar 😍 och så tror jag att jag skulle bli bästis med Elizabeth Bennett om jag bara fick chansen!

8. Vad ville du bli som vuxen när du var barn?

Arkeolog, författare, rekvisitör, ”sån som ritar Disney-filmer”, nyhetsuppläsare, nåt obestämt forsknings-  och bokrelaterat som skulle innebära att man fick sitta i ett eget rum med mycket böcker och kanske nån uppstoppad uggla, helst i ett torn.

IMG_1213.JPG

9. Om du var en seriefigur, vem skulle du vara?

På ettan i gymnasiet klädde jag ut mig till Enid i Ghost World på en maskerad med serietema. Ingen fattade vem jag var, TROTS att jag hade ritat en dinosaurie på min grönrandiga t-shirt, hade tjocka glasögonbågar och rödrutig kjol och kängor. Tror det var för att a) jag liknade mig själv b) too cool for school. Men alltså ja, Enid i Ghost World.

10. Vilken talang önskar du att du hade?

Tror helt och fullt att mitt självförtroende hade varit 100% bulletproof om jag kunnat sjunga fint. Ibland önskar jag också att jag hade kunnat byta ut min kreativa ådra mot vardagskompatibelt förnuft. Som att jag hade varit lyckligare och en bättre människa om jag istället för att kunna kläcka trettio novellidéer på en dag hade haft ett ekonomiskt sinnelag.

11. När känner du dej mest utanför din bekvämlighetszon?

På interaktiv teater.

12. Vilken artist gillar du, men pratar sällan om att du gillar (alltså skämsartist)?

Försöker inte skämmas för sånt jag gillar, men okej, är väl ganska medveten om minimala crednivån hos min soft spot - Björn Skifs, hehe. Tycker han är så myyysig.

13. Vad upprör dig?

Den härliga växelverkan mellan kapitalism, rasism och patriarkat som är dagens samhälle. Att vanliga hederliga VAD SOM BORDE VA sossetankar anses va ”extremvänster” nuförtiden.

14. Vad irriterar dej mest just nu?

Har en finne på överläppen som känns onödig. Har också gått med mensvärk hela dan.

15. Hur blir du av med stress?

Har tre knep jag kan dela med mig av:

Det finns två olika sätt, beroende på stressarten. Ibland är det bäst att ligga tyst i ett mörkt rum med en spinnande katt som enda sällskap, eller gå en promenad eller det bästa - kvällsdopp i skogsnära sjö. Men det funkar ju bara tre månader i året så. Det andra sättet är när man behöver en urladdning av nåt slag. Då tycker jag man ska träna (jag har börjat spela badminton, så roligt!) eller ha sex.

16. Du måste eliminera en dag ur ditt liv. Vilken väljer du?

Ööööh... Är rädd att mitt liv idag skulle va så annorlunda om jag ändrade en hel dag och jag är ganska nöjd med mitt liv atm så även om det har funnits två miljoner rövdagar så är det väl bra att ha dom bakom sig. Men kanske nån riktig händelselös och fittig krapulasöndag då.

17. Hur snabbt drar du slutsatser om människor?

Hela tiden. Liksom varje sekund av en interaktion med en annan människa drar jag nån slags slutsats, en ny hela tiden. Min bild av människor skiftar och växlar hela tiden. Sen så är väl min tanke om en människa ungefär medeltalet av alla de här intrycken. Förstår ni vad jag menar? Jag låter ofta hård och nyanserad när jag pratar om folk, men egentligen är jag ganska överseende och generös med chanser. Eller jag har varit i alla fall, jag har lägre tolerans för bullshit numera.

18. Om du var en docka, vilken accessoar skulle säljas tillsammans med dej?

En katt och en bok kanske!

19. Vad i ditt liv har gett dej mest tillfredställelse?

Jag stönar av vällust varje gång jag lägger mig i vår säng efter en lång dag. Värd varje penni och mer därtill.

20. Vad skulle du aldrig sätta i en pinjata?

Russin. Vill fortfarande low-key hämnas på dom man fick russin av när man var påskhäxa förr.

21. Den sämsta du satt pengar på?

En Flowbiljett för 180€ som jag sen inte kunde använda (och inte fick vidaresålt?!) för att faffa dog och det blev begravning samma helg. Men så det är det, döden tar inte hänsyn till värdsliga saker som festivalbiljetter, det är egentligen inget grämas åt. Men det är den dyraste papperslapp jag nånsin köpt.

22. Vilken vanlig missuppfattning är du trött på att höra om och om igen?

”De kommer hit och lever på våra pengar”

”Undrar vem som är liksom mannen och vem som är kvinnan i förhållandet?”

”Lägre skatter gynnar alla”

osv osv osv

23. Vilket är det bästa stället att hitta fantastiska människor?

Internet, precis som Catzo skrev. Skrivkurser brukar också innehålla åtminstone 50% bra människor, oftast mer.

24. Vilken mat äter du helst?

Tycker om när det är lite av allt: nåt salt, nåt sött, nåt mjukt, nåt knaprigt osv osv. Så kanske en riktigt välkomponerad sallad då kanske? Men man kan ju fan inte svara SALLAD när världen är full av pizza och sushi och indisk mat. Indisk mat! Det gillar jag.

IMG_1214.GIF

25. Vilken tv-serie kan du se om och om igen?

På tal om Liz Bennett; BBCs Pride and Predjudice. Den blir ALDRIG dålig. Känner nu när jag nämnde den ett sug att se den igen.

26. Vad är du mest känd för inom din kompiskrets?

När jag i gymnasiet så sa folk alltid att man måste vara försiktig när man bjuder mig på fest, för jag har alltid med mig åtminstone en ny människa som ingen sett förr. Mitt rekord är för några år sen när jag en Halloween dök upp vid Petters med 40 tyskar som råkade vara på besök på AE i släptåg. Lolololol. Men jag hade frågat!!! Och det blev jättekul. Men jag tror annars att jag är mest känd för att jag är så tankspridd och opålitlig.

27. Vem av dina vänner liknar dej mest?

Min syster är väl ett givet svar, men utöver det så har folk tagit fel på mig och Ninna som är med i samma bokcirkel som mig ett flertal gånger.

28. Vilken är det mest traumatiska händelsen i ditt liv?

Mina föräldrars skilsmässa, även om det börjar va så längesen att det känns märkligt att ens ta upp. Men sånt formar ju en, mer än vad man kanske först tänker på.

29. Vilken är din största livsvisdom?

Att ingenting nånsin blir färdigt och skönt är väl det.

30. Vad kommer du aldrig att göra igen?

Smaka på en sån där godisböna med spysmak som finns i de här godisspelen. Vidrigt.

Je suis Charlotte

Fick en kommentar av Danielamitt inlägg om den perfekta helgen som jag tyckte var lite kul:

 Men vaaaa, e du PRYD? :D :D :D De sku jag aldrig ha trott! :D :D

Tänkte jag kan lika gärna bygga ett inlägg kring den här frågan *kokar soppa på en spik*.

Först och främst ska det klargöras att det inte krävs mycket för att vara Den Pryda i min umgängeskrets. Skulle jag vara Carrie Bradshaw skulle mina bästisar vara Samantha, Samantha och den där Texasbruden som Samantha tycker är för vulgär.

Jag är ganska, eller vill vara i alla fall, avslappnad kring min egen kropp och andras. Jag tycker det är viktigt att ha ett odramatiskt men ändå respektfullt förhållande till kroppen och allt den kan göra. Behandla kroppen som en kompis helt enkelt. En bra kompis kan man skratta  åt, irritera sig på och beundra på en och samma dag och så är det ju med ens köttsliga lekamen också - i bästa fall.

En stor del (för många, inte alla, obs) av ens kropp är ju sexualiteten och allt vad den för med sig. Många grejer är onödigt tabubelagda och det är fint att kunna prata med vänner om sex och speciellt kanske om definierar sig som nåt annat än straight, cis och man. Det är viktigt att kunna utbyta erfarenheter med nån annan än en liksom själlös porr-regissör, som annars ofta blir go to-referens när man undrar över nåt. Jag är liksom för sexprat.

Likaså är jag för att ha sex. Om man själv och ens partner(s) vill. Jag skulle aldrig drömma om att snörpa på mun åt nån som ligger runt, eller inte ligger runt. Vem du bjuder in till ditt sexliv och vilka roller och scener ni spelar där - det är inte min sak. Så länge alla mår bra så kunde jag inte bry mig mindre.

Och det är just det. Jag bryr mig inte speciellt mycket, tycker inte det är speciellt intressant. Och jag tycker inte nån behöver bry sig heller vad jag gör eller inte gör. Jag tycker det är mycket roligare när man håller saker för sig själv. Hur ska man annars överraska?

Jaga Vatten handlar en del om sex. Det var inte planerat så, men det blev så. Det kanske låter märkligt att jag skrivit en bok som till stor del handlar om sex när jag just sagt att jag inte tycker det är så intressant, men vem jag är och vad jag skriver är inte samma sak. Att skriva är många gånger ett slags frikort, ett rum att vara nån annan, ett sätt att prova på en annan personlighet. När jag skriver lever jag ut andra liv, liv jag kanske inte nödvändigtvis längtar efter, men liv jag är lite nyfiken på. I Jaga Vatten får jag var Rakel och Hanna. Dom är inte speciellt pryda alls.

För kanske är jag lite pryd ändå.

Jag tycker ju inte om att säga ”knulla”. Jag är alltid den som rodnar om nån är naken på scen. Jag är också den som skruvar på sig till sexscener på tv. Kanske är jag inte alls Carrie, eller Miranda som jag alltid trott.

Kanske är jag... Charlotte.

FullSizeRender.jpg

WokeCharlotte av bästa @everyoutfitonsatc