Det Vardagliga

Ömmande tänder och värkande romaner

Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken. 

Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.

Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.

uuC461XQTOCl8Lmu0wB%xQ.jpg

Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.

Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.

Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.

Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.

Måndag, måndag

Då var det måndag då igen och helgen vecka 48 är slut. En helt vanlig måndag, även om den infaller i den magiska julmånaden december. Jag sitter som bäst på After Eight, har just haft ett trevligt lunchmöte och tänkte skriva en timme eller två. Förra veckan hade jag sån sprutt på, men nu känner jag saven ebba ut igen. Eller nån annan, mycket mindre äcklig liknelse.

Den här veckan är härligt o-uppbokad och så ska jag försöka hålla den. Det jag har skrivit upp i kalendern, förutom jobb som vanligt är en Författarverkstadsträff ikväll och se på Balen med Måndagsklubben hemma hos oss på torsdag. På fredag eftermiddag ska jag hänga med Grim och på lördan ska jag hjälpa till på Jul på Södermalm. Jag har ju jobbat på Jul på Södermalm de senaste åtta åren, så jag är osäker på om jag får nån julstämning utan det. Därför anmälde jag mig som talkokraft redan när min tjänstledighet började, hehe.

 Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Så så värst o-uppbokad var kanske inte den här veckan sist och slutligen, men om inget oväntat händer (och det har det gjort cirka varje vecka hittills) så borde det vara lite lugnare på jobbfronten. På det ena jobbet vill säga, på det skrivande är det full rulle. Borde få ihop ett första råmanus snart, snart. Förra veckan älskade jag mitt manus, nu hatar jag det igen och ser bara bristerna. Nåja, så där är det.

Och så två meddelanden till allmänheten;

  1. Tack för all feedback angående min Yle-essä. Tack för meddelanden, mejl och delningar. Jag är så glad att ni vill läsa det jag sitter på kammarn och svettas ut.

  2. Jag har dragit en vinnare i kalenderlotteriet! LINN vann med namnförslaget Petter. Jag har mejlat dig Linn, hoppas du svarar! Tack till alla andra som deltog.

Nu ska jag försöka skriva ett kapitel eller två.
Blä.

Ett hej från här och nu

Längesen jag skrev ett inlägg som inte har nån riktning eller poäng eller struktur, utan bara en liten betraktelse från var jag sitter just nu. Jag sitter just nu i vår soffa och ute blåser det upp till storm. Från vår lilla fågelholk på tredje våningen ser jag trädkronorna vaja i vinden och på vår balkong smäller vår ljusslinga i räcket då och då.

Jag började morgonen med att baka brownies, tro det eller ej. min syster Julia fyller år idag och hon kom förbi på en kopp kaffe när hon kom hem från sitt nattskift. Det var en trevlig början på dagen, jag tycker oftast att det känns som något extra när man umgås på andra tider än de vanliga. Hon åkte hem för att sova för några timmar sen och nu sitter jag här och jobbar lite.

 Flätor jag har sovit med.

Flätor jag har sovit med.

Radion spelar lugn musik och katterna ligger och tvättar sig i varsin stol. Diskmaskinen snurrar och ur biblioteket hörs knatter. Pär sitter och jobbar. Det är precis så rofyllt som det låter. Det förstärks också av att det ligger och sover en liten brorsson i vår säng, Grim är här med oss i eftermiddag. Märkligt vilket lugn ett sovande barn kan skänka ett hem, även fast barnet inte ens är det egna.

Ikväll har jag Arbis-kurs och jag strugglar lite som bäst med vad jag ska hitta på för skrivövningar ikväll. Oftast brukar jag inte ens behöva tänka på det, övningarna föder sig själv. Men nu är det som att det skulle ha stannat av. Jag har några övningar på lut, men jag tycker oftast det är som roligast när vi gr nåt jag kommit på samma dag. Nåja, kanske det kommer till mig ännu.

Jag har för övrigt varit JÄTTEDUKTIG den här veckan, jag måste ändå säga det. Alla punkter på veckans to do-list är avkryssade, det är ett så tillfredställande. Ja, det kanske är skryt men må så vara.

46999046_586071531830729_8759096015006466048_n.jpg

En bekant som jag har haft kontakt med den här veckan skrev här om dagen att jag måste vara en “planerare och fixare” eftersom jag var ute i så god tid. Jag blev jätteglad, för jag har aldrig fått höra något annat än hur slarvig och opålitlig jag - vilket ganska ofta har varit sant - men faktum är att jag är jävligt effektiv och organiserad också när jag sätter den sidan till. Men det har kanske att göra med att jag är på exakt rätt plats nu också. Jag har kanske inte alltid varit det. Men jag är ju också en slarvmaja av Guds nåde också, så jag vet inte. Oh well, den HÄR veckan i alla fall kan ingen toucha mig, jag har levererat och presterat som en drottning.

Dessutom har jag skrivit 5000+ ord på mitt lilla romanprojekt. Har mejlat min förläggare på alla möjliga tider på dygnet och i all möjliga tonlägen, jag tror jag ska ta det lugnt en stund med mejlen. Men jag är så in i den här texten just nu. Vill bara prata om den, vill bara vara i den.

Och just där vaknade Grim. Så det får vara det för idag.

En måndag

Tänkte jag skulle berätta om min måndag. Hade tänkt köra ett klassiskt ett foto i timmen, men det blev typ, nästan det.

46806641_358266711592992_4088114408234942464_n.jpg

Så här såg jag ut, det såg ni ju redan igår. Här har just upptäckt att jag har nåt mellan tänderna. Det är för övrigt det bästa med min livssituation just nu - att jag oftast kan ta god tid på mig att vakna om mornarna. Jag behöver rätt mycket tid på morgonen före jag beger mig ut i världen, tycker om att ta min tid när jag sminkar mig och väljer kläder.

46830992_1914510791978341_7878062991256584192_n.jpg

Men sen gick jag ut i världen och där hade det snöat.

46836856_352974685269508_7785392852732739584_n.jpg

Kom till kontoret och där väntade Tove Jansson i blomkrukan på mig. Fick kortet av Ronja till födelsedagen. Satte mig ner och jobbade på rätt bra i ganska många timmar. Hade ett kort möte vid 12-tiden.

46814807_2219569908289161_2119825961284272128_n.jpg

Vid ett-tiden åt jag en osedvanligt oinspirerad lunchlåda. Makaroner och mandelbullar. Man kan inte vara inspirerad jämt och det var gott så ¯\_(ツ)_/¯

46785148_2232140373726177_6988809644915294208_n.jpg

Jobbade vidare ett par timmar. Svarade på mejl, gjorde lite anteckningar om skolbesöken och städade skrivbordet.

46712854_259746398055521_6343742291911376896_n.jpg

Vid halv tre-tiden var jag så socialt svulten att jag gick till After Eight. Kollade in deras nyöppnade pop-up-julshop. Mycket mysigt.

46888129_466325597105222_7096718366060052480_n.jpg

Sen satte jag mig med en kaffe och skrev en timme. Fick ihop ett kapitel!

47005044_323636048233178_5491815780490149888_n.jpg

Mycket nöjd med mig själv gick jag till posten för att hämta ut ett par paket. På vägen träffade jag av en slump den här unge herremannen som just hade halkat omkull (därav snön på ärmen) men var glad ändå.

46804321_2213449242020899_4399152151650107392_n.jpg

Paketen jag hämtade ut innehöll en julklapp (som jag givetvis inte kan visa upp här) och månadens bokcirkelsbok, Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci. Väl hemma hade jag också fått Dammen Brister-boken av Förlaget, tack för det. föredömligt rosa båda böckerna.

46897816_309490996566653_3688307219889127424_n.jpg

Sen åt vi, men faktum är att vi åt mandelbullar nu också (gjorde cirka 10 000 i söndags så), så här har in en fin bild på oss istället. Vi råkade matcha med våra tröjor! Tycker för övrigt att vi ser ut som nån slags barnprogramsledare här.

47028534_457700768092574_7416053599744032768_n.jpg

Efter maten satte jag mig för att skriva lite till. Pratade med Malin som nämnde att hon hade skrivit 1700 ord före klockan 9 på morgonen. Så då skrev jag 1000 ord bara på pin kiv, så att jag skrev 2000 ord igår. Allt efter klockan 9 visserligen, men ändå.

46749156_1964299750321223_340083941518082048_n.jpg

Sen följde ett par timmar av just ingenting. Jag läste lite och pratade lite med Pär och så lyssnade vi på Richard Eklunds vinyl Pär hade köpt. Och lekte med katterna, så klart. Sylvi är superkär i Pär och följer efter honom som en liten hund. Det är ganska gulligt. Lite creepy.

47140210_2068699493440826_4838763649491271680_n.jpg

Vid nio kom Jennifer förbi för att se Vår tid är nu. Så jävla deprimerande avsnitt förresten, allt gick ju skit.

46774715_1369092639894122_341934204839264256_n.jpg

Kvällsmacka.

46819158_263130671052250_2764037503399755776_n.jpg

Sen gick jag och lade mig, tillsammans med Viola, i relativ tid! Fast jag låg ändå och läste till långt in på småtimmarna, så vad spelar det för roll. En gång kvällssuddare, alltid kvällssuddare.

Världens bästa byxa

Då var det måndag igen! Och för första gången på länge en helt vanlig vecka. Inga skolbesök, inte jättemånga möten, utan bara helt, vanligt kontorsjobb. Känns skönt, har en massa saker som blivit liggande de senaste veckorna som jag ska ta itu med. Ser också fram emot att typ, bara vara på kontoret, har inte varit här på jättelänge. Nu när jag ser mig omkring så inser jag att en städning av mitt skrivbord vore på sin plats också, meeeen det får bli lite senare i veckan i så fall.

46736728_337196213735086_4955026567358054400_n.jpg

Så här ser jag ut idag förresten. Det syns inte, men byxorna är mörkt grönrutiga och de bästa byxorna jag nånsin ägt, jag svär på mitt liv. Dom är liksom mjuka och litelite stretchiga men ändå ganska tungt tyg och bra fall. Plus hög midja. Skulle dom finnas i flera olika färger och mönster skulle jag köpa alla, no joke. Här finns dom. Nej, det är inte en sån där reklam-länk, för jag vet inte hur man gör såna. Det är bara ett genuint tips från en storrövad syster till en annan.

Ska vi se hur veckan ser ut? Well, förutom klassiskt kontorsjobb så kommer torsdag bli en rolig dag, då ska jag först hänga med Grim på eftermiddan och sen är det Arbis-kurs så klart. På fredag åker jag till Vasa för ordkonstledarutbildning, på lördag är det Spektakeldag här på campus och på kvällen på lördag händer det magiska!!! Vi ska äntligen klä granen! Skulle jag ensam ha fått bestämma skulle det ha hänt för två veckor sen, men vi kom överens om lillajul som en lagom kompromiss. Kanske ganska bra att dra ut på det lite i alla fall, för nu ser jag liksom ÄNNU MER fram emot det. Har också börjat preppa julfeelisen genom att se alla Hallmarkiga julfilmer som finns på Netflix - japp, dom där riktigt, riktigt dåliga - och det funkar faktiskt lite grann. Kan inte säga att jag rekommenderar en enda av dem, meeeen de funkar som bakgrund när man till exempel skriver ansökningar. För just det, denna vecka är det deadline till Kulturfonden också!

Sen är det första advent på söndag. Tänk det.

Julkulor, cirkelsågar och en halloumi carbonara

Hjälp, jag är så trött idag. Det är alltid så på måndagar, jag kommer aldrig till ro på söndagkvällarna och så får jag lida hela måndagen istället för min oförmåga att ha en ansvarsfylld dygnsrytm. Men bara jag kommer i säng i ordentlig tid ikväll ska väl det här också reda upp sig.

46434256_318467485416537_6877372964619157504_n.jpg

Och!!!! Det var SÅ JÄKLA HÄRLIGT att solen lös och det var minusgrader imorse!!! Kände hur kroppen fylldes med lite mer liv för varje kallt andetag jag tog imorse. Frost! Solsken! Så här ska det ju vara.

Gick alltså till ännu ett lågstadium imorse för att dra ännu lite ordkonst. Jag ska tillbaka dit tisdag och onsdag ännu, sen är den mesta ordkonsten dragen för hösten. Och det är ju lite sorgligt, men också ganska skönt, för än är det mycket som ska hända före jag kan ta jul med gott samvete.

Förutom ordkonsten är veckan som kommer är lite oklar i kanterna ännu, så vi kanske går igenom vad som hände i helgen istället?

fullsizeoutput_1f7c.jpeg

Vi började helgen med att besöka Åldringsvännerna. Jag köpte hem ännu lite mer julkitsch. Läskig, säger Pär om stora tomten, kul säger jag.

eG7YaXxRT3SHilHz2gVUWQ.jpg

Julkulor alltså! Såna mönstrade och mångfärgade är kanske det finaste jag vet - skulle gärna ha en klase framme året runt. Men nån måtta på vansinnet får det ju vara.

IMG_1750.JPG

Fredagskvällen tillbringade vi i soffan med en handfull The Office-avsnitt och en kaka jag bakade på torsdagkvällen; kladdkaka med dulche de leche och smält choklad och jordnötter. Smakade som Snickers, men mycket bättre. Hade köpt en flaska vin och riktigt sett fram emot att dricka den, men drack ett litet glas och sen somnade jag. 30+:igt av mig.

I+c1D4R4TSmcgskFt3eM+w.jpg

Lördag förmiddag och solen sken! Katterna njöt och jag gjorde en välbehövlig storstädning av vårt lilla råttbo. Sen tog jag inte fler bilder för resten av dagen gick åt att göra Kulturfondsansökningar tillsammans med Jennifer, Johan och Moa. Det är faktiskt ett dundertips; samla ett gäng vänner som alla ska göra fondansökningar, sätt en eftermiddag på det och ät sen middag ihop. Återstoden av vinflaskan från fredagkvällen kom också till användning. Och jag fick klart en ansökan! Tror jag aldrig varit ute i så god tid förut, så nu är jag ju så klart jättenojig att jag ska ha glömt nåt eller missförstått nåt eller så. Nåja, det bär eller så brister det och oavsett torde jag ändå överleva.

46517355_2098987806832538_6743080581497618432_n.jpg

Söndag morgon började med den här dramatiska synen. Björne, det röda offret som ligger på golvet bredvid vad jag antar är förövaren är min barndomsnalle - som ska sitta på fönsterbrädet i gästrummet. Husdjur <333

46441139_261057638098680_2117241473303838720_n.jpg

Till middag gjorde jag halloumi carbonara efter det här receptet och det kan vara det godaste jag gjort på mycket, mycket länge. Jag har haft för mig att carbonara är svårt att laga, men pffft, det var hur enkelt som helst. Vi åt oss mer eller mindre fördärvade båda två och gick bara och ojade oss resten av kvällen. Varning för matkoma alltså, men ååååååh så gott det var! Tips tips.

46503993_10214891246769578_6169964427601772544_n.jpg

På kvällen hade vi bokcirkelsträff hemma hos Anna-Maija. Månadens bok var Khemiris Pappaklausulen och det är väl ingen större överraskning att vi alla var väldigt vänligt inställda till boken. Jag älskade den, men fick en aha-upplevelse när jag insåg hur lika och tyvärr kanske lite platta och distanserade kvinnoporträtt Khemiri skriver.

Vi firade ett lite inofficiellt ettårsjubileum med cirkeln nu och vi har under hela året funderat vad vi ska heta, en modern bokcirkel idag behöver ju nån slags namn. Under vår första träff sa nån på skämt att vi kanske borde heta Cirkelsågarna, när vi var så hårda i bedömningen av boken vi hade läst. Det var visserligen bara ett skämt, men hittills har vi inte hittat på ett bättre namn och vi har alltid återkommit till det namnet när diskussionen om ett namn kommit upp igen. Igår visade dessutom vår medlem Ella en logo hon ritat åt oss till årsdagen och den var så fin att jag tror vi blir tvungna att heta Cirkelsågarna nu. Jag tycker hemskt mycket om vår lilla bokcirkel oavsett namn, diskussionerna är alltid 10/10.

Det var den helgen, en bra blandning tycker jag ändå. Nu ska jag släpa min trötta kropp hem genom eftermiddagsmörkret. Sitter på min vanliga plats på mitt vanliga café och det är nästan så ögonlocken faller ihop. På återbloggande.

En pasta, ett mönster och en skön bok

Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:

FullSizeRender.jpg

Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.

FullSizeRender.jpg

Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad. 

IMAGE.JPG

En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.

IMG_1705.JPG

Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också.  Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.

IMG_1710.JPG

Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer. 

Så på sätt krigar jag vidare.  

Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much. 

Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?  

Pärspektiv: Ekenäs

 Äntligen! Idag är det dags för den länge efterlängtade andra delen av Pärs följetong av instick här på bloggen, med det otroligt vitsiga namnet Pärspektiv. Vilket passar alldeles utmärkt, eftersom jag är strängt upptagen med att bl a titta på Sopranos och sätta upp julstjärnor i fönstren. Varsågod, Pär!

En sak jag ganska snart lade märke till efter det att jag flyttat till Finland vårvintern 2016 var den stora hypen runt mors och fars dagar.

Visst finns de här begreppen också i Sverige och för många är det kanske viktigt även där, men jag har aldrig ägnat dem särskilt mycket uppmärksamhet, lika lite har jag eller någon annan, vad jag vet/minns, avsatt skoltid till att göra kort åt föräldrarna inför firandet. Det är en tanke som känns helt främmande för mig.

Kanske är det bra att lägga fokus på att i enlighet med vilket budord i ordningen det nu är hedra modern och fadern, men behövs det verkligen speciella dagar för det? Man ska vara så snäll som som möjligt mot sina föräldrar så mycket och ofta som möjligt, oavsett dag, menar jag. Nu ropar du kanske att det finns väl ingen motsättning mellan det och att ge föräldrarna en egen högtid, och nej, så klart inte, men det viktiga(ste) i relationen förälder-barn är ändå den grå (så passande att fars dag är just i november) vardagen.

Det går inte, eller är åtminstone svårt, att ha kvalitetstid utan kvantitet. Det gäller alla relationer och inte minst denna. Föräldrar och barn ska ju göra massor tillsammans. Slabba ner/städa, gå och handla, spela fotboll, pyssla, läsa, kanske resa och så vidare. Har man inte den där grunden att stå på finns förmodligen inte lika mycket att fira heller om det väl är dags för det.

Men. Det här skulle inte (bara) bli familjepolitik. En av mina egna föräldrar, min pappa, är död sedan snart tio år. När han levde var han intresserad av lite allt möjligt. Musik (kanske mest Bob Dylan och jazz av olika slag), lägga patiens, läsa (jo, alla de där ”pappaböckerna” om andra världskriget och diverse ledare och tänkare dök upp förr eller senare) och så prenumererade han på en tidning som hette/heter Byggnadskultur. Han gillade att se på hus och hur de var byggda. Visst var han typiskt medelklassig på många sätt? Jo, och snäll och smart också. Gjorde alltid något bra av det han kunde påverka. Till yrket var han datorförsäljare, och innan jag föddes var han på marknadsavdelningen (eller något sådant) på Kockums Jernverk i Kallinge. När jag var liten var det exklusivt att kunna säga att pappa jobbade med datorer. Det är inte riktigt lika speciellt längre. 

En gång för länge sen, kanske i mitten av 00-talet, när jag skulle till Helsingfors i något ärende när jag ännu bodde i Sverige sa pappa ”Ska du inte åka till Ekenäs en dag?”. Han hade läst och hört om den fina trähusstaden, och för egen del var hans erfarenheter av Finland huvudsakligen koncentrerade till olika jobbresor, mer eller mindre spritindränkta. Mamma har berättat att pappa nån gång på en fest i kanske Järvenpää fått så mycket sprit att han snabbt bedömt att han inte skulle klara att dricka upp det och flydde till en balkong för att hälla ut det. När han kom tillbaka uppfattade värdarna det som att han druckit upp och behövde mer, så problematiken återkom snabbt.

Hur som helst, jag åkte aldrig till Ekenäs den där gången, men det blev av senaste helgen i stället. Faktiskt på fars dag. Hans dag i Ekenäs kom aldrig, men det gjorde alltså min till sist. Jag har via vänner med konkret erfarenhet förstått att Ekenäs kanske är lite som till exempel Jeppis på det sättet att det kan vara både idyll och helvete på samma gång. Småstaden kan likaväl vara fond för en stillsam (pensionärs-?)tillvaro som ett fängelse för uttråkad ungdom eller människor som av olika skäl blir socialt kontrollerade till leda (eller ännu värre).

Inget är enkelt (stickspår: allra minst de ”förhållanden” som fattiga många gånger sägs komma ifrån), allt har en massa ansikten, och så vidare. Jeppis är till exempel helt fantastiskt händelserikt för sin storlek, och Ekenäs är helt ljuvligt vackert, kan jag konstatera efter ett och ett halvt dygn där.

Jag följde med Ellen när hon skulle delta i Ekenäs bokkalas. Det sägs kanske alltför ofta om städer att de är fina och lever upp på sommaren, men i fallet Ekenäs verkar det faktiskt stämma. Med det sagt vill jag gärna skjuta fram sommarstäderna övriga årstider. Det finns något väldigt tilldragande med den övergivenhet som präglar tomma, blöta kvarter vid havet i november. Särskilt om de är så snygga som i Ekenäs. Jag traskade runt i stan på lördagen och det kändes som en sagovärld. Mitt i allt detta bodde vi på Motell Marine, där tiden tycktes ha stannat nån gång på 70- eller 80-talet. Kallt och dragigt, lampknappar som höll på att lossna och sängöverkast med stora revor i. Billigt och helt funktionellt, samt en om inte härlig så i alla fall kontrast till den omgivning som var så pittoresk att man kunde spy. Är det här något som stadens turistbyrå blir överlycklig av att läsa? Jag vet inte, men jag vet att det är väldigt fint i Ekenäs, så åk gärna dit.

Saker jag ser fram emot just nu

Så här i mitten av november som vi är nu blir mitt behov av målbilder större och större. November känns som ett everlasting marathonlopp utan saftstationer och jag känner redan nu hur bröstvårtorna börjar blöda och skorna skava och magen mullra olycksbådande. Jag vet att alla inte bajsar på sig när de springer marathon, men det är bara en av många orsaker varför jag inte ger mig i den verkliga marathon-businessen - risken att det skulle hända.

 Skulle ta en action-bild härom dagen på AE, men så här blev resultatet. LOL. Det blev ändå en ganska talande bild.

Skulle ta en action-bild härom dagen på AE, men så här blev resultatet. LOL. Det blev ändå en ganska talande bild.

Nu har ju jag aldrig sprungit ett marathon, men jag gissar att det det börjar kännas lättare när man börjar skymta mållinjen och allt som hägrar efter den. Så här är nu de målbilder jag springer emot;

44064446_10156305828768300_4890147117802192896_o.jpg

Try Poetry 2018
Okej, you got me - det här är lite lagom smygande reklam för ett event jag är ledare för. Men tro mig, jag skulle inte försöka prångla på er nåt jag inte trodde skulle bli skitbra.

Try Poetry är en årligt återkommande kurshelg i skrivande som arrangeras av Svenska Österbottens litteraturförening. Varje år vill man liksom skapa ett möte mellan poesi och nån annan konstform - i år fotografi. Nu låter det här kanske megaflummigt men ta det av nån som deltagit: det är inte alls så flummigt, det handlar bara om den där härliga symbiosen olika konstformer faktiskt kan leva i. Kreativitet föder kreativitet och då spelar det ingen roll vilket uttryck kreativiteten din tar. Så oavsett om du bara är intresserad av foto eller bara av att skriva - kom med i alla fall, man kan själv välja lite vad man pysslar med!

Det är inte alls dyrt - är du under 25 kostar det 30€ och är du över 25 och inte medlem i SÖL kostar det visserligen 60€. MEN då är mitt bästa hustla-tips att bli medlem i SÖL, som kostar 30€ och sen bara betala medlemsvgiften för kursen som är 15€. Således sparar du 15€ du kan köpa godis för. I priset ingår dessutom mat och boende!!!

Jag är en ganska dedikerad och rolig skrivkursledare HEHEHE och Martin som är med-dragare av helgen är världens mest sympatiska typ och Malakta (där kursen hålls i år) har ganska hög wow-faktor som ställe. Det finns alltså inga orsaker att inte unna sig själv en go’ jävla lägerhelg! Okej, slut på reklam.

Jul, jul, strålande jul
Mest den där granen då, hehe. Jag tänker mig hur en massa barn ska sitta och titta på den med tindrande ögon - men jag är osäker på varifrån de här många barnen ska komma ifrån. Jag har också helt valt att bortse från det faktum att katterna antagligen kommer se julgranen som en mycket välkommen ny leksak och förstöra både den och mina nerver på nåt dygn eller så.

Jag ser också fram emot att få spela min loppisfyndade Tommy Körberg-julskiva på repeat, på skålar med nötter och konfekt, på paketpapper och Karl-Bertil Jonsson på tv, på färg och ljus och värme. På gemenskap och rödvin. Och på alla dofter; kanel, nejlika, apelsin, tejp, mandelbullar, janssons och förhoppningsvis minusgrader. Och speaking of…

Minusgrader
Jag ser fram emot den dag jag kommer ner på morgonen och det ryker ur munnen när jag andas. Vill också kunna börja använda den fina mössa jag fick av min svägerska i födelsedagspresent.

First Aid Kit
Jag och syrran med våra respektive har köpt biljetter till First Aid Kits konsert i Helsingfors i januari. Vet inte när senast - om nånsin - det har hänt att jag gått på arenakonsert, men nu så! Vi köpte biljetterna redan för nån månad sen när vi kände att vi måste GÖRA NÅT. Älskar First Aid Kit och har lyssnat massor på deras senaste skivor, så hurra hurra!

Bebisar i bekantskapskretsen
Att vara “runt 30” innebär att an alltid har åtminstone en gravid kompis. Just nu har vi flera havande nära vänner och jag är så pepp på att få träffa alla nya nytillskott i umgänget. Det är nåt speciellt när folk man tycker mycket om förökar sig. Det är som att hitta två leksaker i cornflakes-paketet eller nåt. Plötsligt är det dubbelt så kul. Okej, asdålig liknelse, men ni fattar.

Runebergsveckan 2019
Okej, jag avslutar med lite reklam också SO SUE ME. Sitter med och planerar Jakobstads egen lilla litteraturvecka detta år och jag ser fram emot så många av de programpunkter vi fått ihop - och tro mig när jag säger att ni kommer få höra mer om dem sen - men en av dom sakerna jag ser mest fram emot är så klart att jag ska samtaaaala som det heter med ingen mindre än Sandra Beijer på scen. Vi ska prata om bloggande, bokskrivande och livet, typ. Jag är också ganska nervös för det här, för tänk om vi inte alls klickar och Sandra tycker att jag är världens tråkigaste? Plats, tid och hur ni ska göra för att inte missa detta historiska möte mellan bloggande giganter (LOLOLOLOL) kommer så småningom med det här händer alltså i februari. Men visst kan ni börja peppa redan?

Nästa Arbiskurs-tillfälle
Okej, en liten bonus. Kom just hem från kvällens kurstillfälle och det är en så fantastisk grupp jag får leda. Alltså verkligen! Blir så glad av få göra det här. Ser redan fram emot nästa veckas torsdag när jag får höra mera av vad de skriver. Jag vet jag låter nyfrälst och löjlig när jag pratar om skrivande ibland men va ska man göra när man älskar det man gör?

Världens bästa self-care tips!

Ett trendigt ord jag snappat upp den senaste tiden är: self-care. Att ta hand om sig själv. Det pratas om ansiktsmasker och egentid och badbomber och yogapass och antiinflammatorisk kost. Allt detta rätt och riktigt, man bestämmer ju själv vad self-care är för en själv och vad man mår bra av. 

Jag är ganska svag när det gäller att prioritera mitt eget välmående; träning är till exempel det första som ryker på foten när jag har det stressigt. Det är så lätt att flytta på timmen man egentligen skulle simma till förmån för en timme jobb extra. 

Men det är ju just när man har det som stressigast som self-care:n är som viktigast. En sak som jag verkligen försöker att inte kompromissa med (längre) när det kommer till self-care: att ha ett så jämställt förhållande som möjligt.

Som ena parten i ett heterosexuellt förhållande är jag bound att uppleva nån slags skevhet i fördelningen av sysslor och ansvar, det går knappt att komma ifrån, men det betyder inte att man ska sträva efter nåt annat än just det: total jämställdhet.

De här senaste veckorna har varit gah-ha-halna. Jag jobbar jättemycket, det har varit och är bokmässa och bokkalas stup i kvarten och utöver det har jag ett par skrivprojekt som pressar på och en del förfrågningar att ta ställning till. Plus ett aktuellt lägenhetsköp och en del annat. Vad gör jag då för att ta hand om mig själv?

Jo, jag gör mindre.

Till vardags-vardags - när det är lite lugnare än vad det är just nu -  har jag och Pär en ganska tydlig och välfungerande uppdelning av det hushålleliga. Pär byter kattsand, tar ut soporna, skurar toan och tvättar kläder. Plus att han är den som springer de flesta ärenden; hämtar ut från posten, köper en mjölkliter till och pantar burkar när det behövs. Jag dammsuger, lagar mat, storhandlar och står för det jag brukar tänka på som ”pynt och plock”. De här små, men ack så viktiga grejerna: torkar en yta här, vattnar en krukväxt där och kommer ihåg födelsedagar där emellan. Vet inte om det är 100% jämställt och uppdelat, men tror vi båda två är ganska nöjda med upplägget. 

De här senaste veckorna har jag lyft väldigt få och väldigt svaga fingrar här hemma. Det stör mig så klart, för duktig flicka-delen i hjärnan på mig är välutvecklad. Men när det börjar gnaga så försöker jag tänka: apapapap, nu utöver jag self-care här!

Jag gör vad jag kan och så lämpar jag över det som går på Pär. Han dammsuger köket som hastigast och går och hämtar hämtetofu när jag inte hinner/orkar laga mat. Och resten kan man skita i.

Nu är det ju inte meningen att Pär ska göra allt forever, det kommer nog en tid när jag får dra ett tyngre lass istället. Men, jag tror en viktig del av att leva så nära 50-50 uppdelning man kommer är att våga va bekväm med en 20-80 uppdelning i perioder också, i alla fall som kvinna i ett heteroförhållande.

Total jämställdhet är nämligen inte bara att på en tandemcykel trampa precis lika hårt hela tiden. Det är också att våga lita på att den ena trampar vidare och lite hårdare på tandemcykeln när man själv inte orkar. Att veta att cykeljäveln inte stannar för att man vilar benen en stund.

Det låter kanske som en självklarhet, men för mig har det långt ifrån alltid varit det. Tror det finns få män som skulle ens fundera över att man försummar sin del i förhållandet och hushållet i stressiga tider, men desto fler kvinnor som konstant har dåligt samvete. Och som stretar på, även när man egentligen inte hinner eller orkar.

Men idag är det faktiskt min viktigaste self-carerutin och tips: treat yourself till lite jämställdhet. Det är mer välgörande än vilken antiinflammatorisk smoothie som helst.