Hej konsument!

Vi bara låtsas som ingenting, som att det inte gått två månader sen sist. Jag har ändå mest varit sjuk så ni har inte missat nåt. Vi bara fortsätter med en hej konsument-lista, i stil med Flora och alla andra som fyllt i den.

Bästa mikromaten: 
Jag äter olika former av snabbnudlar till lunch typ tre av fem vardagar. Annars äter jag matlåda eller en kall sallad eller ute på byn. Det är inte ett skryt om att jag inte äter mikromat, men jag föredrar värma med hjälp av vattenkokare-mat. Till middag äter vi också nästan aldrig mikromat. Får väl säga varm macka då. Alltså typ brödskiva + sås + pålägg + ost. Det är ju gott!

Dagens lunch som bevis.

Favoritförort: 
Har noll koll på förorter. Hälsade på en kompis i Hässelby i vintras, det var väl ändå rätt mysigt.

Fikar gärna på: 
Jag inser nu i stunden att detta är en lista av och för stockholmare. Men jag ger mig inte! Jag besöker de flesta av Jakobstads caféer regelbundet. Tycker om att jobba på café. Tycker om att hänga på café. Tycker om café! Och om vi ska prata om Stockholm så tycker jag hemskt mycket om Ritorno på Odengatan. Gammeldags mys utan att bli för snyggt.

Bästa lunchställe: 
Äter nästan enbart lunch på After Eight här i stan. Ohejdad vana men också genuin kärlek till det stället.

Favoritdrink: 
Är mer än vin-människa än drinkar. Tycker drinkar ska vara så väldigt välgjorda för att vara värt det. Men gillar amaretto och whiskey sours, tycker en gin & tonic (gärna med gurka istället för citron) är fräscht ibland. Häromveckan drack jag en pornstar martini och den var jättegod, men det täcks man ju knappt beställa pga så fånigt namn. Jag blir också orimligt ofta sugen på en Bloody Mary, utan att egentligen nånsin gå det suget till mötes. Kanske det får bli helgens program? Äntligen unna mig en riktigt pepprig Bloody Mary. Mmm.

Bästa fyllekäket: 
Makkaraperunat kaikeilla mausteilla.

Lyssnar på: 
Min bästa tid på året är runt nyår när folk och fä publicerar årsbästa-listor. Håller fortfarande på att beta mig igenom några utvalda förtroendeingivande människors listor. *gate-keepar :-)*

Bästa förfestmusiken: 
Schlagerklassiker eller 90-tals boyband. Sånt som får en att gå i barndom lite.

Bästa promenad: 
den som blir av. MVH livscoachen. Nej men oavsett var du promenerar tycker jag det är en bonus om det finns vatten att titta på. Eller skog. Eller för all del, en kyrkogård. Här hemma går jag alltså oftast runt Gamla hamn och församlingshemmet, där får lite av alla tre.

Senaste Stockholmsupptäckt:
Stockholm överlag. Jag var där en vecka i december och var jättestressad inför det eftersom jag sällan har haft så kul i den stan. Alltid bara känt mig som en ful bondlurk. Vet inte om jag bara embraceat att jag är en ful bondlurk och det är okej eller om jag och Stockholm bara behövde lite tid, men jag känner faktiskt att jag kan förstå charmen med stan. Gamla Stockholm liksom. Och då menar jag inte Gamla stan per se, vilket i och för sig är en mysig stadsdel, men mer vad Stockholm varit och spelat för roll i kulturen. Det ÄR ju kul att gå i kulisserna av allt man nånsin läst och sett typ.

Senaste föreställning: 
ser aldrig föreställningar. Skyller delvis på geografin där. Men också en skepsis mot teater och allt det. Men 2024 ska jag ju skriv litt dramatik, så nu har jag lovat mig själv (och min regissör) att öppna upp mig för även det. No fear! Jag är väldigt intresserad av det skrivande hantverket när det kommer till teater och vad det är att jobba fram en text på det sättet, men jag är har bara svårt att ta till mig det som publik. Kan det hänga ihop med intimetetsrädsla? Har ju inte alls samma tveksamhet inför film, men det är ju för att det finns ett avstånd mellan mig och eh, skådespelarna.

När vi var på Munch-muséet i Oslo i höstas.

Senaste utställning: 
Däremot går jag gärna och ser en utställning! Tyvärr är den senaste jag sett Vasa-muséet hahaha. Det känns inte representativt för mig, men jag har också varit mycket sjuk/eller upptagen senaste veckorna erhm.

Favoritlyxartikel: 
Parfym. Älskar en riktigt bra jävla parfym och hur den bär en genom dagen och förhöjer allt du har på dig. Är inte så mycket för beauty eller så annars, orkar oftast knappt sminka mig, men parfym. Fy fan vad gött det är. När det är bra!!! Hatar också att känna nån liten pudrig rosa slinga i luften på fel tillfälle, typ gymmet eller skogen.

Dricksprocent: 
Ju fullare jag blir, desto mer dricksar jag. Är ofta generös i överkant när det kommer till dricks pga nån slags märklig i’ve been you, i see you-känsla för restaurangpersonal.

Senaste fyndet:
Det är alldeles för längesen jag gått på loppis inser jag nu. Kommer inte ihåg senaste fyndet.

Användbar pryl: 
En gång köpte jag en pissdyr ballogvisp på Stockmann för att vi behövde en ny ballongvisp då och jag råkade vara i Helsingfors. Varje gång jag använder den blir jag glad, för den är verkligen så sjukt bra. Man tror inte det ska vara skillnad på ballongvispar, men den är verkligen bara så trevlig. Jag tänker också väldigt ofta på en potatisskalare jag en gång använde hemma hos ett par kompisar och bara blev blown away av hur bra den var. Sånt kan jag verkligen gå igång på: att hitta den bästa av just den grejen. Inte den flashigaste, inte den dyraste (tyvärr hänger det ju ibland ihop), men den bästa. Det är väl en favorit-lyxgrej då. KVALITÉ.

Återvinner: 
skulle säga vi är rätt duktiga på det och skulle också säga att det är 100% Pärs förtjänst. Är så satans lat själv och kommer jag in i ett “nu ska det rensas!”-mode skulle jag gärna bara göra som man gjorde förr: bränna upp skiten i en tunna på gården eller gräva ner det, oavsett vilka material. Bara jag slipper se det. Drömmen om ett sopnedkast med no questions asked-policy, mmmm. Men tack vare Pär blir det sorterat och omsorgsfullt nerlagt i rätt kärl.

Jag på tåg

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: 
Lyssnar, läser, stickar, jobbar. Oftast när jag åker kollektivtrafik är det längre sträckor så man hinner göra sig rätt hemmastadd där i sätet.

Senast gnolade: 
Ariana Grandes nya.

Spelar: 
Candy crush-liknande spel på mobilen. Just nu ett som heter Block blast. Sen ungefär en gång i månaden så raderar jag det och beslutar mig att en gång för alla jobba ner skärmtiden. Tre dagar senare laddar jag ner nåt liknande igen.

Äter lyxmiddag på:
andras bekostnad helst :-)

Mode jag aldrig vill se igen: 
Alltså jag vet inte, det är så lätt att dissa nåt och så står man där fem år senare och ba mmm, yaas iconic shit, vintage! Så mycket som jag minns som fult från min ungdom är nu tillbaka och ser ganska… fräscht ut. Och jag säger inte det här för att vara duktig klimathjälte eller snobbig men fast fashion gör verkligen modet inga tjänster. De flesta stilar har nåt bara det finns en tanke eller hantverk bakom det. MEN med det sagt så kommer jag inte fråga efter det glansiga, strömlinjeformade, tajta, perfekta, Kim K-modet anytime soon. Är så fucking trött på Photoshop, filler och döda blickar. Ge mig nåt som lever. Sagt på ett icke-verklighet vs instagram-sätt, också så trött på den diskursen.

Att det är lagligt

Varje gång tänker jag: nu blippar det till
nu lyser det rött
nu säger dom nej, nu kommer spärren emot
nu får jag inte låna mer
Men kortet bara blippar vänligt och frågar
om jag vill ha kvitto
Jag tackar alltid nej och skyndar mig ut

Varje gång tänker jag
snart säger de nog till
snart får jag nog en blick
Snart säger dom: lämna kvar nåt av nyheterna till nån annan
Men det händer aldrig
Istället öppnas skjutdörrarna och vädret kommer in och en tant kommer in
snöstormen flimrar förbi, som en tiktok-video i flödet
före dörrarna stängs igen
och det blir varmt och tyst igen

Tanten ruskar på sig och bibliotekarien
säger att det i alla fall är perfekt läsväder
och ägnar inte mig nån uppmärksamhet
fast jag IGEN står vid nyinkommet
IGEN plockar på mig
Aya Kanbar (jag har redan den första hemma, lånade den förra veckan men nu har Aftongata kommit in också), en Sylvia Plath-novell med nytt förord och Moral
(den är augustnominerad, jag satt bredvid henne på en middag en gång)
IGEN haffar åt mig före nån annan hinner
i förbifarten tar jag en färgglad bok på engelska från #booktok-hyllan också
man vet aldrig vad man blir sugen på

Och precis när jag skriver det här får jag en påminnelse på mejlen
Jag har tre böcker hemma som borde börja lämnas in så småningom
Jag förnyar lånen om det går
Ibland glömmer jag och så får jag betala böter,
några euro, då kan kortet faktiskt blippa till
men jag försöker bli bättre, komma ihåg att förnya
Man får göra det fem gånger, om ingen annan reserverat
Fem gånger fyra veckor
Jag skäms för att det hunnit bli snöstorm nu,
när jag första gången lånade böckerna
De nu påminner om hade jag jeansjacka på och
solbränna kvar
Smuts under naglarna kvar från potatislandet

tror jag.
Eller så är den andra högen
Som det var så med
Jag lånar i omlott, vill aldrig ha kvitto
lägger böckerna i en hög (jag är väldigt sugen på att köpa en boksnurra)
när jag packat upp dem från väskan
glömmer ibland bort dem
blandar upp dem med köpta, ägda böcker
Systemet fungerar tack vare påminnelserna.

Jag läser inte allt jag lånar,
så klart läser jag inte allt
Jag tror inte ens att jag ska läsa allt när jag lånar det
även om allt som får följa med hem passar in i fantasin
om hur jag ska se ut när jag läser, var jag ska vara,
vad jag ska dricka, hur håret ska vara rent och elden ska vara tänd (vi har ingen eldstad)
Läser jag hälften är det bra
Men mycket av det jag lånar umgås jag bara med
läser baksidan, läser första sidan, bläddrar igenom, stryker med handen över, fantiserar om att jag ska ta upp den nästa gång jag tvättat håret

Det är inte alltid så här
men nu är det så här
Jag är inne i ett stim, jag kommer ihåg biblioteket
Jag går dit, åtminstone en gång i veckan
lämnar tillbaka, lånar mera
reserverar en titel, plockar upp en annan

Sen kan det gå veckor, månader utan att jag kommer ihåg
att mitt i stan finns ett stort hus
fullt med böcker
som man får gå runt i och plocka på sig
vad man än vill
Hur mycket man vill (eller jag antar det finns en övre gräns men jag har inte nått den än och jag har enligt hemsidan 17 böcker hemma för tillfället)
Men så öppnas skjutdörrarna igen
vädret flimrar förbi och hittar in
och jag kommer ihåg

DNA

Jag såg en äldre man på Tiktok häromdan, en dansare som var otrolgit duktig på Michael Jackson-koreografi. Han dansade framför en tv-skärm med videos från Jacksons turné och gjorde varje move precis som han. Kontrollerade slängar med armarna, exakta steg åt sidan, ta sig i skrevet. Ni vet.

Jag såg flera videos han hade lagt upp. I en hade mannen skrivit I can’t stop, it’s part of my dns now, I’ve been doing it for so long.

Lite så känns det med den här bloggen ibland. Jag kan inte sluta. Jag vet inte om jag vill heller, men it’s part of my dna, även om tiden har sprungit ifrån oss. Jag vet inte om jag levde ett mer spännande liv förr eller om jag bara har tappat förmågan att känna igen content när jag ser det. Men jag försöker hitta tillbaka till bloggen igen, våga skriva utan att planera.

Igår kväll när jag gick hem från körövningen var det en sån där perfekt september-kväll, en sån det bara finns ett par av varje år. När mörket är nytt och mjukt. Som en gäspande kanin i slutet av en godnatt-bok, så känns dom september-kvällarna. Sorry för ovass liknelse. I alla fall, jag gick hem, det var perfekt september. Jag lyssnade på Michael Jackson. They don’t care about us. Uppe i en lyftkran fladdrade en flagga i skenet av en röd lampa. Tänkte på regeringen, lol.

Jag mår ganska bra nu, har faktiskt lyckats skala bort en hel del ångest och rädsla. Infört nya beteendemönster med våld. Tvingat mig att känna igen signaler som till exempel: nu vill jag ta en promenad hem, även fast det hade varit skönt att skjutsas hem och fortsätta prata.

Men beredskapen, de ligger så nära huden. På vägen hem fick jag ett meddelande, ett helt ofarligt meddelande med en enkel fråga. Men före jag låst upp telefonen och läst frågan, min puls alltså. Scenariona jag hann bygga upp i huvudet. Jag förväntar mig fortfarande det värsta jämt. Att det ska vara för sent, att jag inte har gjort tillräckligt. Att nästa gång jag ringer är det ingen som svarar.

Kanske det går att skala bort, kanske jag får lära mig leva med det. Maybe it’s in my dna now.

Vår bästa tid är nu

Mysigaste som finns, roterande listor att fylla i! Det kanske inte är fullblown höst ännu, men det är fucking augusti och alla vet att augusti och september är bästa månaderna på hela året och en del av allt det bästa är att det är höst och mys i luften men sommar på marken än.

Vill fokusera på

Jag vill skriva! Ser fram emot långa, dammiga dagar på kontoret, utan speciellt många övriga uppdrag eller förströelser. Har faktiskt varit ganska duktig under våren redan att bädda för en sån höst. Jag har några större block i kalendern - bokmässor och sånt - men nästan inga enstaka workshops eller skolbesök och så vill jag gärna hålla det fram till jul i alla fall.

Sen vill jag träna. Hur, var och när återstår att se, men tänker mig att det vore bra att inleda eller avsluta de där långa, dammiga dagarna nån gång i veckan i alla fall med att bli riktigt svettig.

Vill ha mindre av

Ångest, depp och utmattningssymptom. Is that too much to ask?

Vill ha mer av

I söndags bjöd jag spontant in Jennifer på middag hos oss. Jag långrostade körsbärstomater i ugn och vi åt pasta. Det var o-dammsugat, o-planerat och o-fixat. Men vi tände ett par ljus som råkade stå fram, jag kom på att det stod två vinslattar kvar i sina flaskor sen helgen och så drack vi kaffe på maten.

Att orka göra det där lilla extra fast det inte blir perfekt eller fast inte allt är som du tänkt det. Det vill jag göra.

Vill titta på

Film på bio, skit samma vilken nästan. Nån riktigt göttig och välgjord mini-serie. Public service.

Vill lyssna på

Riot grrl-punk, Thåström och Take That. Om man ska tro vad som snurrat på Spotify nyligen. Med andra ord: samma som alltid.

Vill läsa

mycket! Nya böcker jag ser fram emot är bland fucking andra: Mjölkat av Sanna Samuelsson, Min bokvärld av Kerstin Ekman, Portal av Edith Hammar, Khemiris nya och mmmm… Ja, det där brukar lösa sig själv på bokmässan i GBG. Kommer aldrig hem med mindre än förti tusen kilo böcker.

Vill ha på mig

friluftskläder. Nä men typ funktionella plagg, sköna material. “““Färgklickar””””. Jag vet inte, det vanliga där också skull jag tro. Känner mig lite trött på styling atm, vill bara ha typ Kläder på mig.

Utflykter och resmål

Som vanligt kommer jag säkert åka till Helsingfors pga jobbet en och annan gång, inget fel med det. Sen ska vi ju faktiskt till Oslo jag och Pärry för Nordiska rådets prisutdelning. Aldrig varit i Oslo så det blir säkert kul. Och på tal om nordiska huvudstäder så ska jag hänga i Köpenhamn ett par dagar före GBG bokmässa i september, bar för att. Sitta och skriva där! Och i december åker vi till Wien för att gå på julmarknad och opera. HAHAHA vem är jag ens, men vet ni - det är flera meter mellan mig och sargen i höst.

Vill köpa

En riktigt spejsad och glittrig julkula på weinachtsmarkt i Wien. Annars behöver jag snart ny telefon, suck.

Vill dricka

var dag som en gyllne skål, till brädden fylld med vin.

Vill äta

prinsesstårta när jag fyller 36. Vietnamesisk lunch när jag i Helsingfors. Frukost varje dag. Småkakor och kaffe hos fammo. Grytor, långkok, svamp blablablabla you know the drill.

Skolstart, typ

Jag tog ett djupt andetag när jag tryckte igång datorn imorse. Givetvis var det enda svar jag fick en symbol som berättade att den laddat ur och behövde sin sladd. Nåt annat hade varit underligt, jag har inte haft igång datorn på…. många veckor.

Igår kväll lackade jag naglarna för första gången på mycket länge. Smörjde in mig efter duschen, flätade håret hårt, tittade på väderappen en gång till och var nöjd med vad jag såg: regn hela veckan. Då kan man lika gärna arbeta.

Jag har dessutom, de senaste dagarna, haft en märklig känsla av att jag inte har något att stiga upp för. Inga planer, inget på to do-listan, ingen som frågar efter mig. På ett icke-depressivt sätt alltså. Det är ju en skön känsla och inte helt sann förstås ,det finns väl alltid något område som borde städas, rensas, fixas och jag är no stranger till att hitta på projekt om det finns extra tid. Men jag tror det är min hjärnas sätt att säga jag är redo. Börja jobba igen.

Igår köpte jag nya highlighters när jag handlade. Idag plockade jag fram dem och lade ner dem i min penal. Samtidigt föll mina ögon på min främsta hjälpreda i livet, det enda som står mellan mig och totalt kaos: min kalender. Jag provade på en ny slags Moleskine vid årets början. En ny variant med habit trackers och månatliga analyser och… spiralrygg. I know, right!!! Anarchy in the UK.

Jag är inte helt missnöjd med den, men inget gick ju som jag tänkt i vintras och våras. Nu ligger den här, som en salvia-grön påminnelse över hur jag misslyckades prioritera rätt och dagar när jag inte orkade något. Men ingen orsak att sörja, eftersom jag inte har någon som helst impulskontroll så var det snabbt fixat. En ny, traditionell weekly planner XL Moleskine är beställd och på väg till mig. Det är fånigt, men jag vill verkligen bädda för en bra höst. En nystart.

Det smidigaste med hela den strategin är att jag tror att jag är nåt nytt på spåren, when in fact, jag gör det samma varje år. Tror att nya pennor och papper ska lösa vilken kris jag än har just det året.

Men är det inte ljuvligt att inbilla sig ibland!

Bu eller bä

Antingen eller kändes lagom utmanande för denna solsvedda hjärna ikväll. Plus när Flora frågar, svarar man.

Spaghetti eller pizza? 
Kaffe eller te? 
Fotboll eller tennis? 

Gillar spaghetti också, men åt makaroner och körv till middag för inte alls så länge sen så just i denna stund känns pizza mer lockande. Kaffe över te any day och fotboll… Ja, det är väl mest för att Pär skulle välja det.

Cykel eller bil? 
Sushi eller hamburgare? 
Engelska eller franska? 

Kör bil mycket oftare än jag cyklar, tyvärr. Är inget jättestort fan av varken hamburgare eller sushi, inte så att jag ogillar det heller, men meh. Väljer ändå sushi pga älskar ingefära. Je ne parlez francais över huvud taget, tyvärr.

Matematik eller språk? 
Ryggsäck eller resväska? 
Karriär eller familj? 

Je ne parlez matematik heller. Har ryggsäck varje dag och älskar att ha händerna fria, så inget svårt val. Jag är väldigt familjekär men jag älskar också mitt jobb väldigt mycket, så sorry familjen, idag drog ni kortare strået. Fast i och för sig, är inte så intresserad av att “göra karriär”, vill bara fortsätta ha mitt roliga jobb.

Röd eller grön? 
Bok eller podcast? 
Motorcykel eller skoter? 

Röd är min favoritfärg, politiskt och estetiskt så det var inget svårt val. Böcker for life och när det kommer till fordon… Ja, har verkligen ingen åsikt. Snöskoter kanske?

Cola eller Pepsi? 
PC eller surfplatta? 
Korv eller ost?

Cola Zero är en av världens bästa drycker någonsin, amen. Ska faktiskt köpa surfplatta för första gången i livet snart och inbillar mig att det ska underlätta mitt jobb nåt enormt. På mackan korv, men som snacks ost.

Kaos eller ordning? 
Windows eller Apple? 
Netflix eller Prime? 

Jag strävar efter ordning med sanningen ligger närmare kaos, tyvärr. Har använt Apple i flera år nu, har svårt att se hur jag skulle orka byta, även om jag inte känner nån direkt lojalitet. Just nu tycker jag Netflic är så jävla dåligt så det fick bli Prime. Grattis Jeff Bezos.

Höra eller se? 
Lukt eller smak? 
Tidigt eller sent? 

Det här har jag tänkt på mycket! Skulle 100% hellre förlora hörseln än synen. Gillar att lukta på saker, gillar att vara uppe sent.

Hiss eller trappa? 
Cornflakes eller müsli? 
Frukost eller lunch? 

Lat bitch väljer hissen. Kunde inte välja pga gillar inte riktigt varken cornflakes eller müsli. Tycker lunch är en ganska onödig måltid, så frukost vinner.

Lördag eller söndag? 
Sked eller gaffel? 
Parkeringsgarage eller parkeringsplats? 
Buss eller tåg? 

Lördag, för då har du söndagen framför dig ännu. Tycker mycket om att äta med en bra gaffel, tycker sked ofta känns lite ovärdigt? Tårta ska till exempel givetvis ätas med en nätt gaffel, ingen klumpig sked. Vi har ett garage, så ja, det blev det då. Och tåg! Tåg är romantiskt och bekvämt och insprierande. Buss är tråkigt, skumpigt och luktar illa.

På andra sidan resan

Nu har jag sett Håkan Hellström på en svettig klubb
Nu har jag sett Beyonce på maffig arena
Nu har jag badat i Medelhavet
Nu har vi kommit hem igen

Den där initiala paniken över att vara hemifrån i tio dagar sjönk undan mer och mer och när det faktiskt var dags att åka hem kändes det mest jobbigt. Ska inte ljuga, det var jävla skönt att lägga sig i sin egen säng, att vakna i sitt eget hem, att kunna sin egen gata. Men vi hade det väldigt bra i Barcelona, bättre än nån av oss vågat tro på tror jag. Det kanske är det som är hemligheten: åka på semester med den enda förväntningen att bryta ihop - och sen inte göra det? Kanske hemligheten är att gå sig trött varje dag, inte ha speciellt många programpunkter, men bara gå och gå och kika in där och när det passar. Sitta i skuggan på en bänk i en timme och diskutera alla som går förbi. Stanna på första bästa uteservering och dricka cortado con giallo. Köpa ett snett litet hjärta i tunn metall på en mexikansk krimskrams-affär, gömma det i boken du går och bär på men aldrig får tid att plocka upp och läsa i. Skrynkla ihop ännu en vattenflaska i mjuk plast när den är tom, slänga den i soporna och känna sig kriminell.

Jag vet inte vad hemligheten är, men något bra gjorde vi. Utan att göra så mycket alls.

Väl hemma då.

Jag håller på att putsa det sista i mitt manus, det som kommer ut i september. Det ska till tryck före semestrarna och det ääär så motigt. Jag vill inte alls jobba med det, jag vill inte alls konfronteras med min egen text, jag vill inte alls kännas vid att jag skrivit en bok. Men det måste göras. Den paniken ska väl också sjunka undan, så småningom.

Veckans alla dagar

Såg att Julia & Sardellen bloggat om veckans alla dagar och vet ni - det vill jag också göra! Det var ett så bra blogginlägg för det fick mig verkligen att tänka lite på hur mina, ganska oregelbundna, veckor ser ut. Jag påbörjade det här inlägget förra veckan, en ganska konstig vecka med ordkonstläger varje dag - tills jag blev kraftigt magsjuk och fick feber. Så det var en väldigt ovanlig veckan. Den här veckan bjuder också på en del ovanligheter men jag hoppas den är lite normalare, i alla fall frisk om inget annat.

Det här blir kanske ett mer utopiskt blogginlägg, med hur en riktigt bra vecka skulle vara för mig. Men ibland, när livet är snällt med en (men när är det det egentligen?) så ser mina veckor ut ungefär så här.

Måndag

Måndag är en grön dag (ja, även veckodagar har färger). Jag gillar måndagar, det är början på nåt nytt, det är ogrusade förhoppningar och det är nystart. På måndagar bokar jag helst inte in så mycket möten eller liknande, för den bästa måndagen för mig är den då jag får sitta en hel, lång dag ostört i mitt kontor och jobba. Gärna skriva några tusen ord, strukturera upp veckan som kommer, gå igen kalendern och se till att jag är on top of my mejlinkorg. Spoiler alert: jag är aldrig on top of den.

Måndag drar jag gärna över ett par timmar extra i kontoret om det behövs, går en lunchpromenad för att se nåt annat mitt i dan. Kommer hem i skymningen, äter dag 2 av söndagens storkok till middag med Pär, slappar framför tv:n eller läser en bok. Får jag en sån start på veckan brukar det kännas bra.

Tisdag

Tisdagen är blå, mörkt blå. På tisdagskvällar drar jag ordkonst och har körövning, så då brukar jag börja jobba lite senare. Spelar jag in podd sker det också på tisdagar, så tisdagar är en lurig dag att få grepp om arbetsmässigt. Brukar inte få något skrivet då, utan det blir mera administrativa grejer och planering för ordkonsten och andra workshops.

Tisdag är ingen favoritdag på grund av det här, men tisdagskvällar har seglat upp som bra kvällar. Mellan min ordkonstlektion och körövningen fikar jag oftast med Emmi, det är en bra tradition. Sen går vi och sjunger och klockan är halv tio före jag är hemma igen. Fika och körövning är perfekt tisdagskvälls-sysslor, men jag skulle vilja ha en starkare rutin under dagen.

Onsdag

Onsdag är en grå dag, den har knappt nån färg. Onsdagar och torsdagar är dom dagar jag helst har möten på om jag ska på möten, men det kan man ju inte alltid styra över. Onsdag eller torsdag ses jag också gärna på nåt café och jobbar tillsammans med oftast Malin, men ibland också andra gäststjärnor så att säga. Onsdag vill jag gärna bara skriva, inte göra så mycket utöver det, men det låter sig inte alltid göras. Jag tror att jag skulle vilja få in i rutin ett träningspass på onsdag förmiddagar för att liksom liva upp det lite.

Onsdagkvällar går Pär rätt ofta på quiz med sitt quizgäng, så då har jag ensam hemma-tid. Då brukar jag göra precis det jag annars gör, men ensam hemma; läsa nåt, se på nåt, pyssla med nåt. Kanske göra ett nytt storkok.

Torsdag

Torsdag, denna rödgula sörja till dag. Torsdagar och onsdagar är rätt likadana, bara att torsdagar har lite mer udd tycker jag. Det är kontor eller caféjobb som gäller. Ibland nån lunch eller möte, ibland nån workshop. Jag tycker torsdagar är hårda dagar, kräver pannben att ta sig igenom.

Torsdagskvällar är därför idealiska för kafferep med familjen eller vänner. Sjunka in i någon annans soffa, dricka en kaffekopp sent - det är ju ändå fredag imorgon! - , äta en kaka, skvallra. Torsdagar har jag ofta nån idé om att jag ska städa inför helgen, men som vanligt när det gäller mig och städning så ser verkligheten inte alltid ut så.

Fredag

En grön dag igen! En lite ljusare grön, som nyutsprungna björklöv. Som en sval vårkväll är fredagen när den äntligen kommer. Fredag jobbar jag gärna lite kortare och passar på att göra ärenden eller sånt under eftermiddagen. I en perfekt värld är det ärenden som att köpa ett gott bröd och lämna in en bok till bibblan, skynda fram genom den lilla staden meden blomsterkvast under armen, som en romcom-hjältinna. I verkligheten är det oftast mindre glamoröst än så, jag kanske tvättar bilen eller köper nåt onödigt krafs på en svettig loppisrunda.

Min brorson är ofta hos oss nån eftermiddag i veckan och inte sällan har det råkat vara just på fredagar. Då äter vi pasta och varvar ner efter veckan. Är det bara jag och Pär, ja, då brukar vi äta pasta och varva ner efter veckan.

Lördag

Lördag är violett, lila och plommon. Jag älskar verkligen ha att ha tomt i kalendern på helgerna. Lördagsdagar vill jag gärna göra nåt som ger veckan nån slags mervärde. Gå en tur i skogen, göra en loppisrunda eller utflykt nånstans eller vara på torpet. Att dricka kaffe utomhus, oavsett var det utomhuset råkar vara, ser jag som en stor framgång när det kommer till lördagar.

Lördag kväll vill jag dricka vin, gärna i sällskap av några väl valda typer. Eller gå på bio, se en föreställning, kanske dricka det där vinet på lokal? Vem vet. Det är lördag, vad som helst kan hända. Jag sörjer inte heller om det bara är jag och nåt kreativt projekt som firar lördag tillsammans, älskar att försvinna in i nåt sånt.

Söndag

Söndag är iskallt blå, som ett kylskåp. Söndagar vill jag vakna tidigt, tassa upp med Viola och låta Pär och Sylvi ligga kvar. Dricka morgonkaffe framför en film eller ett par avsnitt bra skriven serie. Söndagar vill jag gå en promenad med ett syfte, kanske köpa en ingrediens till nåt. Läsa en bok och prata med en kompis. Nä men ni vet, det absolut vardagliga, jag har så få önskemål utöver det. Har vi träff med bokcirkeln brukar det ske på söndag eftermiddagarna, det är en ypperlig söndagsaktivitet faktiskt.

Till middag gör jag nåt lagom rustikt storkok och röjer upp inför veckan som kommer. Jag är ingen beauty-människa, jag har inga hudvårdsrutiner eller ritualer kring mitt utseende, men om jag tar bort avskavt nagellack så sker det kanske på söndag kväll. Sorterar den rena tvätten i sina lådor, så att jag inte ska behöva gå barrövad till kontoret måndag morgon.

Sen börjar allt om.

Syskonbarn och mat

Nu blir det klassisk blogg i form av: vad jag gjorde i helgen.

Fredagen var en historisk dag, eller i alla fall en ovanligt lyxig dag. Min Helsingfors-based förläggare var på besök här uppe och vi hade manussamtal- i vårt vardagsrum??? Sylvi fann sig direkt till ro bredvid Anna. Får jag pluspoäng i eko-boken för den rosa garn-lagningen av soffan förresten?

Manussamtal är en ganska märklig grej, sist och slutligen. Lika delar härligt att få släppa lös egot och lika delar… Om inte besvikelser, så nån slags “jaha”-ig känsla. Så texten var alltså inte felfri? Så hemskt.

Efter att jag kört Anna till bussen hämtade jag upp Grimbolo Grimbert Grimsson och vi gick till affären för att köpa fredagsgodis. Och eftersom han har en faster helt utan impulskontroll köpte vi också en pulka, eller ursäkta, snow flyer. Helt ogenomtänkt var köpet kanske inte, jag anser ändå att varje hushålls fordonspark behöver innehålla åtminstone en pulka, men det har inte riktigt blivit av förrän i fredags, då jag hade experthjälp i valet av pulka. Vi teståkte ett par varv, men ingen av oss orkade uppbringa nån större entusiasm den tiden på dygnet och veckan så vi åkte hem ganska snabbt.

Och åt monsterspaghetti framför tv:n. Monsterspaghetti är en pastarätt där alla ätande får välja topping själv och så äter man det under högljudda monsterljud. Vissa valde noll topping…

… andra valde de långsamt ugnsrostade körsbärstomaterna som puttrat med en hel vitlök i ugnen under eftermiddagen, parmesan och solrosfrön.

Efter att Grim åkt hem såg vi på På spåret och slöade. Vi var båda ganska sega efter veckan.

På lördag åkte jag och syrran till fammos med syrrans kids. Papp och Mia kom också dit, de hade med sig en Spidermandräkt åt Julia, så glad hon blev!

Skoja! Hoho, haha. Det var ju Ruben Rubensson som fick dräkten. Det är mycket Spiderman just nu, så det var en hit. Jag såg precis ut som papp här när jag tog den här bilden.

“Nå, skåda hii tå!”

Vi åt Runebergstårtor för vad är en Runebergshelg utan tårtor?

När vi åkte hem brann himlen.

Väl hemma försökte jag väga upp Runebergstårtlunchen med mycket grönsaker till middag. Man känner sig 300% mer som en masterchef om morötterna har olika färg.

Rötterna af mo ugnsrostades och blev ärligt talat, PERFEKTA i tuggmotstånd och rostningsgrad. Däremot blev den “indiska grytan” jag gjorde ett slags mandomsprov eller vad man ska säga.

Jag hade köpte nån slags “autentisk” korma-kryddblandning som jag ba “mm, korma brukar ju vara rätt mild”. Gjorde en gryta med kikärter och bondost och nånstans måste det ha gått fel eller så har jag varit naiv i min barnatro om kormans mildhet. Det ringde i öronen, så hett var det. Men vi åt det, både jag och Pär. Men det var för starkt, det kan jag utan skam erkänna.

Lördagskvällen tillbringade jag med att måla om min låda för tryckeribokstäver jag köpte (på samma utflykt i södra Österbotten) som jag köpte körsbärstomaterna!). Obs det är otorkat och ojämnt och klottigt ännu, jag vet det, bear with me.

I vanliga fall tycker jag inte att man ska måla om trägrejer på loppis allt för lättvindigt, men just den här lådan (som jag tänkte hänga på väggen som hylla) var fläckig och ojämn och inte alls speciellt vacker i innanmätet, så nån slags åtgärd var nödvändig. Jag tänkte att de små nicknacksen som ska få stå i den sen skulle komma till rätt med en dramatisk svart bakgrund.

Slut på bortförklaringar.

Söndag hängde jag med mina syskonbarn igen. Vi handlade till exempel.

Vid middagstid plockade jag fram korman igen, spädde ut den med creme fraiche och tomat och hoppades på det bästa. Fortfarande galet stark, men mer ätbar.

Resten av dagen satt jag i soffan och stickade och kollade tv. Såg Cunk on earth - skrattade. Såg The last of us - grät. Tredje avsnittet, hello???? Viola förblev oberörd.

När klockan slagit kväll joinade Pär, Sylvi och en stor skål popcorn oss på soffan. Vi såg ett par gamla avsnitt av Alla mot alla och jag stickade frenetiskt vidare. Jag började se mållinjen nämligen.

Mycket senare än jag vill skriva ut stupade jag i säng och imorse iklädde jag mig MIN FÄRDIGA TRÖJA!!!! I call it Johnny Rotten goes to Bretagne. Mycket nöjd med den men den är inte designad för nära umgänge med katt. Viola har redan fastnat med klorna i två olika maskor.

Det var den helgen på det stora hela. Kul med lite gammeldags blogg ibland också, det kanske händer igen. Vem vet. Man behöver inte bestämma.

I sängen

Stressiga dagar brukar jag fantisera om att jobba i sängen. Att inte behöva stiga upp. Jag har också nyligen bett Pär “överraska” mig med kaffe på sängen nån morgon. Jag vill ligga kvar och kanske läsa och dricka mitt kaffe på sängen, sa jag när jag bad honom om detta. Jag har liksom en bild av hur härligt det skulle vara. Jag vet liksom inget bättre än att ligga under ett fluffigt täcke i ett riktigt svalt, nästan kallt rum. Tänk att göra det hela dan!

Igår hade jag en sällsynt dag där jag skötte alla mina ärenden från sängen. Det var både ett val och ett måste, tbh. Pär har varit bortrest ett par dagar och jag och Emmi passade på att dricka upp allt vin vi hittade, äta tre kilo sushi och kolla på gamla musikvideos till arla gryningstimma. Så där som man behöver göra med sin äkta gal pal ibland.

Följdaktligen hade jag svårt att stiga upp dagen därpå, igår. Jag åt middag i sängen, jag lyssnade på ljudbok och lade digitalt pussel i timmar i sängen, jag skötte min korrespondens i sängen (såg alla Tiktoks jag hade i inkorgen och skickade nya i gengäld) i sängen. Jag hade fram min kalender och planerade arbetsveckan som komma skall - i sängen. Jag steg upp ett par gånger för att gå runt och oja mig en stund, men 95% av dagen tillbringade jag i horisontalläge. I sängen.

Precis det här har jag sett fram emot sen Pärs resa blev bokad. Få vara lite ensam hemma och kanske tillbringa en del dag i sängen. Precis det här drömmer jag ju också om de stressiga dagar Pär är hemma också. Att inte behöva stiga upp.

Men nu, med drömdagen bakom mig måste jag säga det var något av en besvikelse. Kanske det var bakfyllan? Kanske man måste ha nytvättade linnelakan i beigea toner för att det ska va så där lyxigt. Prassliga kuddar, inte knöliga.

Varför är den hett efterlängtade vilan, dekadensen och ensamheten aldrig så kul när man väl är mitt i den? Det är samma som bada badkar. Fy fan så härligt - i tanken. I verkligheten: not so much.

Jag känner mig lurad av livet.