Julkulor, cirkelsågar och en halloumi carbonara

Hjälp, jag är så trött idag. Det är alltid så på måndagar, jag kommer aldrig till ro på söndagkvällarna och så får jag lida hela måndagen istället för min oförmåga att ha en ansvarsfylld dygnsrytm. Men bara jag kommer i säng i ordentlig tid ikväll ska väl det här också reda upp sig.

46434256_318467485416537_6877372964619157504_n.jpg

Och!!!! Det var SÅ JÄKLA HÄRLIGT att solen lös och det var minusgrader imorse!!! Kände hur kroppen fylldes med lite mer liv för varje kallt andetag jag tog imorse. Frost! Solsken! Så här ska det ju vara.

Gick alltså till ännu ett lågstadium imorse för att dra ännu lite ordkonst. Jag ska tillbaka dit tisdag och onsdag ännu, sen är den mesta ordkonsten dragen för hösten. Och det är ju lite sorgligt, men också ganska skönt, för än är det mycket som ska hända före jag kan ta jul med gott samvete.

Förutom ordkonsten är veckan som kommer är lite oklar i kanterna ännu, så vi kanske går igenom vad som hände i helgen istället?

fullsizeoutput_1f7c.jpeg

Vi började helgen med att besöka Åldringsvännerna. Jag köpte hem ännu lite mer julkitsch. Läskig, säger Pär om stora tomten, kul säger jag.

eG7YaXxRT3SHilHz2gVUWQ.jpg

Julkulor alltså! Såna mönstrade och mångfärgade är kanske det finaste jag vet - skulle gärna ha en klase framme året runt. Men nån måtta på vansinnet får det ju vara.

IMG_1750.JPG

Fredagskvällen tillbringade vi i soffan med en handfull The Office-avsnitt och en kaka jag bakade på torsdagkvällen; kladdkaka med dulche de leche och smält choklad och jordnötter. Smakade som Snickers, men mycket bättre. Hade köpt en flaska vin och riktigt sett fram emot att dricka den, men drack ett litet glas och sen somnade jag. 30+:igt av mig.

I+c1D4R4TSmcgskFt3eM+w.jpg

Lördag förmiddag och solen sken! Katterna njöt och jag gjorde en välbehövlig storstädning av vårt lilla råttbo. Sen tog jag inte fler bilder för resten av dagen gick åt att göra Kulturfondsansökningar tillsammans med Jennifer, Johan och Moa. Det är faktiskt ett dundertips; samla ett gäng vänner som alla ska göra fondansökningar, sätt en eftermiddag på det och ät sen middag ihop. Återstoden av vinflaskan från fredagkvällen kom också till användning. Och jag fick klart en ansökan! Tror jag aldrig varit ute i så god tid förut, så nu är jag ju så klart jättenojig att jag ska ha glömt nåt eller missförstått nåt eller så. Nåja, det bär eller så brister det och oavsett torde jag ändå överleva.

46517355_2098987806832538_6743080581497618432_n.jpg

Söndag morgon började med den här dramatiska synen. Björne, det röda offret som ligger på golvet bredvid vad jag antar är förövaren är min barndomsnalle - som ska sitta på fönsterbrädet i gästrummet. Husdjur <333

46441139_261057638098680_2117241473303838720_n.jpg

Till middag gjorde jag halloumi carbonara efter det här receptet och det kan vara det godaste jag gjort på mycket, mycket länge. Jag har haft för mig att carbonara är svårt att laga, men pffft, det var hur enkelt som helst. Vi åt oss mer eller mindre fördärvade båda två och gick bara och ojade oss resten av kvällen. Varning för matkoma alltså, men ååååååh så gott det var! Tips tips.

46503993_10214891246769578_6169964427601772544_n.jpg

På kvällen hade vi bokcirkelsträff hemma hos Anna-Maija. Månadens bok var Khemiris Pappaklausulen och det är väl ingen större överraskning att vi alla var väldigt vänligt inställda till boken. Jag älskade den, men fick en aha-upplevelse när jag insåg hur lika och tyvärr kanske lite platta och distanserade kvinnoporträtt Khemiri skriver.

Vi firade ett lite inofficiellt ettårsjubileum med cirkeln nu och vi har under hela året funderat vad vi ska heta, en modern bokcirkel idag behöver ju nån slags namn. Under vår första träff sa nån på skämt att vi kanske borde heta Cirkelsågarna, när vi var så hårda i bedömningen av boken vi hade läst. Det var visserligen bara ett skämt, men hittills har vi inte hittat på ett bättre namn och vi har alltid återkommit till det namnet när diskussionen om ett namn kommit upp igen. Igår visade dessutom vår medlem Ella en logo hon ritat åt oss till årsdagen och den var så fin att jag tror vi blir tvungna att heta Cirkelsågarna nu. Jag tycker hemskt mycket om vår lilla bokcirkel oavsett namn, diskussionerna är alltid 10/10.

Det var den helgen, en bra blandning tycker jag ändå. Nu ska jag släpa min trötta kropp hem genom eftermiddagsmörkret. Sitter på min vanliga plats på mitt vanliga café och det är nästan så ögonlocken faller ihop. På återbloggande.

Ritualer

Pär ska redan tidigt säga ”vet du vad vi ska göra idag” och han ska helst dra ut på ”idaaaag” som man gör när man ska berätta något roligt. Och jag ska redan då sucka och säga nej, fast jag vet precis vad han ska säga härnäst, för han tvättade igår och Ikea-kassarna har stått framme nån dag redan.

”Vi skaaa... vika lakan!” ska han säga med överdriven entusiasm och jag ska låtsas bli akut trött eller sjuk eller upptagen. Kanske skylla på att min läkare sagt att jag måste undvika textila hushållsarbeten. Och jag ska förhandla till mig lite mer tid; ”får jag äta frukost/blogga/lacka naglarna först” och Pär ska säga jaja och jag ska dra ut på det och i nåt skede ska jag ändå sitta sysslolös och då ska han säga ”nu gör vi det!”. Och jag ska sucka och stöna som en tonåring och med stor dramatik dra mig upp och ställa mig i vardagsrummet där vi alltid ska stå.

Vi ska lyssna på musik - kanske Richard Eklund om det är han som är aktuell just då. Och vi ska sjunga med och byta ut ord mot ”katt”  eller nån av våra katters namn, så att det kanske blir ”Viola låg just bakom kniuten och hon bryr se szchit”. För Viola och Sylvi ska vara precis lika intresserade som vanligt av lakanen som bres ut i luften och spänns och viks ihop och vilja hoppa upp i lakanet.

Vi ska vika örngotten ett och ett och jag ska med en bestämd klapp lägga dem alla i samma hög och kanske vika om dom som Pär vikt fel, för kontrollbehovet tolererar inga avvikelser i vikteknik. 

Vi ska tävla om vem ska kan dra hårdast och Pär ska säga ”står du och sover, Strömberg?” och ”jag tycker det är så tråkigt när vissa inte anstränger sig” och jag ska göra fisljud med munnen för att störa hans ansträngning och så ska jag ropa ”men dra då!” och till slut ska nån av oss börja skratta. Och vi ska mötas i mitten med våra respektive lakanshörn och jag ska vika ihop det och stuva in det i vårt alldeles för fulla linneskåp och jag ska lova mig själv att ordna upp där nån dag. Och sen ska jag stänga dörren och glömma bort det och så ska jag och Pär ta några danssteg till de sista tonerna av Finland.

Och så ska det alltid vara. Åtminstone nån gång i månaden ska allt det här hända, precis som en helig ritual vi båda två vet vi deltar i. Det ser kanske ut som ingenting för nån utanför, men det är allt för den som är inuti det. Det är i de här små ritualerna ett förhållande finns. Alla insideskämt, alla hemligheter, alla underförstådda meningar. Det är i dom här ritualerna vi finns. 

Veckans skrivövning: Inköpslistan

Skriver ni inköpslistor? Jag gör det ibland, men jag följer dem sällan. Oftast räcker det med att jag skrivit upp grejerna en gång, jag minns genom att skriva eller rita. Rätt så ofta blir jag överväldigad av  utbudet och kan inte fokusera och kommer hem med 52 andra saker än dom tre jag gick för att handla. Jag lyckas liksom inte sortera intrycken i stora mataffärer. Min syster är tvärtom med listorna. Hon är manisk när det gäller sina inköpslistor och skriver dem i ordningsföljd i hur varorna kommer i affären och det är inte bara en gång när vi handlat tillsammans när hon mer eller mindre skällt ut mig för att jag inte har nån inköpslista eller att jag inte följer den.

Men med den lilla introduktionen går vi på veckans skrivövning. Den handlar nämligen om inköpslistor!

De här tre inköpslistorna hittades när det städades i en supermarket nära dig. Det är alltså tre olika människor som skrivit dessa . men vem är dom? Nu vill jag att du, utgående från de här inköpslistorna, skriver en scen där en av de här människorna betraktar en interaktion i supermarketen mellan de två andra. Gör det på 10 minuter och posta gärna resultatet i kommentarerna!

Nu ska jag försöka skriva själv lite också. Håhåhåjaja, det skrivande livet.

En pasta, ett mönster och en skön bok

Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:

FullSizeRender.jpg

Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.

FullSizeRender.jpg

Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad. 

IMAGE.JPG

En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.

IMG_1705.JPG

Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också.  Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.

IMG_1710.JPG

Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer. 

Så på sätt krigar jag vidare.  

Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much. 

Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?  

Pärspektiv: Ekenäs

 Äntligen! Idag är det dags för den länge efterlängtade andra delen av Pärs följetong av instick här på bloggen, med det otroligt vitsiga namnet Pärspektiv. Vilket passar alldeles utmärkt, eftersom jag är strängt upptagen med att bl a titta på Sopranos och sätta upp julstjärnor i fönstren. Varsågod, Pär!

En sak jag ganska snart lade märke till efter det att jag flyttat till Finland vårvintern 2016 var den stora hypen runt mors och fars dagar.

Visst finns de här begreppen också i Sverige och för många är det kanske viktigt även där, men jag har aldrig ägnat dem särskilt mycket uppmärksamhet, lika lite har jag eller någon annan, vad jag vet/minns, avsatt skoltid till att göra kort åt föräldrarna inför firandet. Det är en tanke som känns helt främmande för mig.

Kanske är det bra att lägga fokus på att i enlighet med vilket budord i ordningen det nu är hedra modern och fadern, men behövs det verkligen speciella dagar för det? Man ska vara så snäll som som möjligt mot sina föräldrar så mycket och ofta som möjligt, oavsett dag, menar jag. Nu ropar du kanske att det finns väl ingen motsättning mellan det och att ge föräldrarna en egen högtid, och nej, så klart inte, men det viktiga(ste) i relationen förälder-barn är ändå den grå (så passande att fars dag är just i november) vardagen.

Det går inte, eller är åtminstone svårt, att ha kvalitetstid utan kvantitet. Det gäller alla relationer och inte minst denna. Föräldrar och barn ska ju göra massor tillsammans. Slabba ner/städa, gå och handla, spela fotboll, pyssla, läsa, kanske resa och så vidare. Har man inte den där grunden att stå på finns förmodligen inte lika mycket att fira heller om det väl är dags för det.

Men. Det här skulle inte (bara) bli familjepolitik. En av mina egna föräldrar, min pappa, är död sedan snart tio år. När han levde var han intresserad av lite allt möjligt. Musik (kanske mest Bob Dylan och jazz av olika slag), lägga patiens, läsa (jo, alla de där ”pappaböckerna” om andra världskriget och diverse ledare och tänkare dök upp förr eller senare) och så prenumererade han på en tidning som hette/heter Byggnadskultur. Han gillade att se på hus och hur de var byggda. Visst var han typiskt medelklassig på många sätt? Jo, och snäll och smart också. Gjorde alltid något bra av det han kunde påverka. Till yrket var han datorförsäljare, och innan jag föddes var han på marknadsavdelningen (eller något sådant) på Kockums Jernverk i Kallinge. När jag var liten var det exklusivt att kunna säga att pappa jobbade med datorer. Det är inte riktigt lika speciellt längre. 

En gång för länge sen, kanske i mitten av 00-talet, när jag skulle till Helsingfors i något ärende när jag ännu bodde i Sverige sa pappa ”Ska du inte åka till Ekenäs en dag?”. Han hade läst och hört om den fina trähusstaden, och för egen del var hans erfarenheter av Finland huvudsakligen koncentrerade till olika jobbresor, mer eller mindre spritindränkta. Mamma har berättat att pappa nån gång på en fest i kanske Järvenpää fått så mycket sprit att han snabbt bedömt att han inte skulle klara att dricka upp det och flydde till en balkong för att hälla ut det. När han kom tillbaka uppfattade värdarna det som att han druckit upp och behövde mer, så problematiken återkom snabbt.

Hur som helst, jag åkte aldrig till Ekenäs den där gången, men det blev av senaste helgen i stället. Faktiskt på fars dag. Hans dag i Ekenäs kom aldrig, men det gjorde alltså min till sist. Jag har via vänner med konkret erfarenhet förstått att Ekenäs kanske är lite som till exempel Jeppis på det sättet att det kan vara både idyll och helvete på samma gång. Småstaden kan likaväl vara fond för en stillsam (pensionärs-?)tillvaro som ett fängelse för uttråkad ungdom eller människor som av olika skäl blir socialt kontrollerade till leda (eller ännu värre).

Inget är enkelt (stickspår: allra minst de ”förhållanden” som fattiga många gånger sägs komma ifrån), allt har en massa ansikten, och så vidare. Jeppis är till exempel helt fantastiskt händelserikt för sin storlek, och Ekenäs är helt ljuvligt vackert, kan jag konstatera efter ett och ett halvt dygn där.

Jag följde med Ellen när hon skulle delta i Ekenäs bokkalas. Det sägs kanske alltför ofta om städer att de är fina och lever upp på sommaren, men i fallet Ekenäs verkar det faktiskt stämma. Med det sagt vill jag gärna skjuta fram sommarstäderna övriga årstider. Det finns något väldigt tilldragande med den övergivenhet som präglar tomma, blöta kvarter vid havet i november. Särskilt om de är så snygga som i Ekenäs. Jag traskade runt i stan på lördagen och det kändes som en sagovärld. Mitt i allt detta bodde vi på Motell Marine, där tiden tycktes ha stannat nån gång på 70- eller 80-talet. Kallt och dragigt, lampknappar som höll på att lossna och sängöverkast med stora revor i. Billigt och helt funktionellt, samt en om inte härlig så i alla fall kontrast till den omgivning som var så pittoresk att man kunde spy. Är det här något som stadens turistbyrå blir överlycklig av att läsa? Jag vet inte, men jag vet att det är väldigt fint i Ekenäs, så åk gärna dit.

Granen står så grön och grann i stugan

Där står den nu. 

FullSizeRender.jpg

Julgranen.

Fast än är den inte så grön och grann. Det är alltså det vita paketet som står lutat i hallen. Jag ligger i gästsängen och funderar och har inte kommit längre. Det blev en tvåttäkta, allergivänlig plastgran i något kortare modell och jag är riktigt nöjd. Men när är det riktigt okej att klä åbäket? Inte riktigt än, men snart kanske?   

Hemma i Larsmo tog vi alltid in granen dan innan julafton, men jul är ju alltid som roligast inför. Så kanske det är klokt att som min syster (som jag var på granshopping med idag) göra det redan nu och sen plocka ner den före nyår helst. Vem vet, vem vet. Vad har ni för regler? 

Köpa gran är ungefär vad jag åstadkommit idag. Kom hem sent från Ekenäs igår och jobbade undan det jag hade på schemat redan igår kväll, så jag kunde ta sovmorgon idag. Imorgon ska jag ut och dra lite ordkonst i en femteklass. Annat som händer veckan är att jag ska skriva en artikel och allra helst inte lämna kommungränsen (Larsmo är okej). Ekenäs var min sista tågresa för i år och jag kunde inte vara gladare.  

Papp

Min pappa jagar. Jag tror det är hans bästa hobby. Han tycker också om att vara på sjön, spela gitarr och lyssna på musik. Han är också väldigt barnkär och envis som en get. Han tycker om jordnötter och snus. Han visslar ofta. Han har ett sjuhelvetes temperament. Men jakten; det är nog det jag tänker på först när jag tänker på pappa. Eller papp, som jag säger.

Papp har varje helg, varje höst så länge jag kan minnas  åkt ut i skogen och jagat. Eller åtminstone tittat till nån fälla eller nåt. 

Så länge jag kan minnas så har hans rutiner sett precis likadana ut. Skulle nån väcka mig i sömnen och be mig beskriva papps förberedande rutiner inför jaktmornarna skulle jag kunna rabbla dem som rinnande vatten. 

De svarta stövlarna (med gråa sockor hängande redo på skaften) står i källartrappan. Mössan - som han hade i 30 år, tills han för några år sen köpte en ny, precis likadan - ligger framme. Den gröna, vattentäta ryggsäcken med två fickor frampå står i kökssoffan. Den röda LA-radion står på laddning på köksbänken och kaffetermosen står färdig att fyllas.

På morgonen ska papp koka kaffe, fylla termosen och stoppa den i ryggsäcken. Han ska bre två smörgåsar; två ljusa semlor med ost och prickig korv. Eventuellt skinka. Smörgåsarna går utmärkt att förvara i en gammal brödpåse man knyter med en lös knut. Utöver det har han en påse Södermans mjuka pepparkakor och ett korvpaket med sig.

Allt packas ner i ryggsäcken, den av svett nästan styva mössan placeras på huvudet och fötterna träs först i de grå och under tårna lappade sockorna och sen i gummistövlarna, även dom lappade. 

Och så går han ut, sätter sig i bilen, tar eventuellt en Sisu eller Mynthon ur asken som alltid ligger i bilen (alltid lakrits-smak) och kör ut i skog och mark. Och gör vad man gör när man jagar.

 De senaste åren har papp ibland när andan fallit på postat ett foto från en av sina jaktturer på instagram, som det här. Jag tog det med minst döda djur på.

De senaste åren har papp ibland när andan fallit på postat ett foto från en av sina jaktturer på instagram, som det här. Jag tog det med minst döda djur på.

Varje helg, varje höst. Precis samma sak.  

Jag och mina syskon retas gärna med papp om att man kunde ställa klockan efter honom. Han har jobbat på samma ställe längre än jag levt. Han dricker gärna en konjak framför fredagsunderhållningen på tv. På fredagseftermiddagarna svänger han in med sin Suzuki via kiosken och köper en lottolapp. Och varje helg, varje höst utförs rutinerna jag just beskrivit.

Nu kanske ni tänker att papp låter som en ganska tråkig man. Och förvisso - vill man ha spontanitet och överraskningar är det inte papp ni ska gå till.

Men jag skulle inte kalla papps förutsägbarhet tråkig. För det bästa med papp är nämligen just det att han - i åtminstone 31 år - gjort precis samma sak. Hur världen än ändrar och vart livet än far, så kan jag alltid räkna med papps två smörgåsar, korvpaket och Södermans mjuka pepparkakor.

Varje helg, varje höst.

Veckans Skrivövning: Diskussionen

Hej på er från ett grått men väldigt mysigt Ekenäs! Jag ligger i vårt MOTELL-rum (aldrig bott på motell med M tidigare; tänk USA, tänk nyskilda män, tänk Twin Peaks, tänk 80-tal; både lite läskigt och lite trevligt) och skriver, har deltagit i ett samtal på bibblan tidigare idag och ikväll ska jag på supé *lyfter på hatten och rättar till monokeln*. Där emellan ligger jag alltså här och tänkte bjuda på en Veckans Skrivövning. 

Igår hade vi ett par timmar på oss i Helsingfors och Eleonora tog med oss till Mujis pop-up-shop i Kamppen med förevändningen: de har bra pennor. Den som känner mig vet att få  saker gör mig så upphetsad som bra pennor och papper, så vi gick glatt med.

FullSizeRender.jpg

Köpte ett par pennor och ett par anteckningsböcker (FÖR JAG HAR JU INTE EN BYRÅLÅDA FULLPROPPAD MED TOMMA ANTECKNINGSBÖCKER HEMMA) och nu testade jag dem just för första gången. 

IMAGE.JPG

Alltså herregud de här pennorna <33333 Varför köpte jag inte fler?! Om nån vill skicka en bukett 0.38 tjocka pennor till mig så ja tack! 

Eftersom det är så ljuvligt att skriva med bra pennor (och bra, linjerat papper) passade jag på att göra Veckans Skrivövning för hand. Så här blev det:

FullSizeRender.jpg

Ser ni ens vad det står?  

FullSizeRender.jpg

Ser ni nu då?

Det stör mig ENORMT den där lilla fläcken vid ”tacksamhet” och ”tvivel” , men utöver det blev det väl en ganska fin första sidan i boken? Älskar att skriva för hand, önskar man hade fler orsaker att göra det. Ni får förresten fråga om ni inte kan tyda min handstil, orkar inte skriva ut allt. Är också osäker på hur populära de här skrivövningarna är på bloggen - är det nån vits med att publicera dem så ofta som en gång i veckan?

Undrar vänligen, 

eder Bloggare

Alla mina favoritpoddar. Kanske.

Med reservation för att jag kanske glömt bort nån jätteviktig (might edit this later) så tänkte jag besvara den eviga frågan - vilka poddar lyssnar jag på? Jag lyssnar SÅ KLART på alla de bästa poddarna, så det är ju givet att jag vill sprida the gospel.

Okej här är dom som hållit i sig ganska länge, utöver de här evergreensen har jag lyssnat på ströavsnitt och nån säsong av andra. Ni får gärna tipsa om poddar ni tror jag skulle gilla baserat på den här listan men nej, är inte intresserad av nånting Alex Schulman med familj gör :-))))

OKEJ HÄR ÄR DOM ENDA PODDARNA NI BEHÖVER UPPDELADE I BEHÄNDIGA KATEGORIER:  

Två kompisar 

FullSizeRender.jpg

I säng med Ronja & Taika

En av de nyare favoriterna, men jag lyssnade på förlagan A lady lever tells till den här nystartade Yle-podden ganska länge. Konstnären Taika Mannila och musikern Ronja Stanley pratar om att va kreativ och kvinna. Kort sagt. Ungt, finlandssvenskt och coolt. 

FullSizeRender.jpg

Filip & Fredrik

Min äldsta favoritpodd. Håller inte alltid med i allt de uttrycker, men jag tycker de är föredömliga i kategorin: bjuda på sig själva. De känns ganska typ... ärliga? Idk, men vad jag vet är att det är enda podden jag skrattar högt åt. Speciellt när Filip spinner iväg med nåt och Fredrik får ångest över det. 

FullSizeRender.jpg

En varg söker sin podd

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli pratar om kulturella och samhälleliga fenomen på ett jättevasst och roligt sätt. Man blir matad med delikata analyser som alltid känns som aha-upplevelser. Älskar dom.  

FullSizeRender.jpg

Kulturens ABC 

Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag hittade Cecilia och Cajsa för att jag pratade med dem på bokmässan i GBG men förr eller senare skulle jag nog ha hittat dem ändå, för det känns som ödet vill att vi skulle träffas. Det är flamsigt men aldrig tramsigt -  I love.

 Intervjuer

FullSizeRender.jpg

Under Huden med Kakan Hermansson

Är ganska ointresserad av hudvård och beauty - eller i alla fall så pass ointresserad att jag inte orkade höra på Under Huden före före inte alls så länge sen. Tack och lov handlar Kakans intervjupodd om ganska mycket annat än hudvård och beauty, men ändå lite. Och mitt i allt plockar man kanske upp nåt tips.

FullSizeRender.jpg

Fördomspodden med Emil Persson

Lite grabbigt, men ofta är Emil så on point med sina fördomar att jag köper det ändå. Konceptet är alltså att Emil berättar mer eller mindre detaljerade fördomar (istället för att ställa frågor) om sin gäst som de får ta ställning till. Roligast är när man fattar att gästerna ljuger eller blir lite kränkta, hehe.

FullSizeRender.jpg

Hemma hos Strage

Fredrik Strage är Sveriges kanske bästa musikjournalist och även om man kan himla med ögonen lite åt personkulten kring honom som gör att han kan ha en intervjuerie hemma hos sig MEN man kan ju också tycka att det är lite cute att han fortfarande vill bjuda hem sina idoler och spela låtar dom förhoppningsvis aldrig hört förr för dem. Mycket bra musiktips.

FullSizeRender.jpg

 Gott folk 

En ganska ny podd med HanaPee som intervjuare. Utgångsläget är moral och etik och gästerna får svara på allt från sopsortering till otrohet. Ganska kul.

 Specialintressen

FullSizeRender.jpg

Stil i P1

Enda modepodden du behöver lyssna på. Jättenördigt, jättedjup och jättelärorikt. Om man är intresserad av mode ur ett mer etnologiskt perspektiv är det här THE podd.

FullSizeRender.jpg

My favorite murder

Den podd som sist och slutligen fick mig in i true crime-fällan. Karen och Georgia pratar om olika mord och olika märkliga spökhistorier och gör det jätteroligt. JÄTTEROLIGT. Kan man verkligen görs underhållning av andras tragedier? Jag vet inte, jag ifrågasätter ständigt hela true crime-vurmen, meeeeeen MFM är och förblir superkul. Älskar deras jargong.

FullSizeRender.jpg

Mellan raderna

Också en av mina äldsta favoriter med Peppe Ö och Karin Jihde. En riktigt bra podd om litteratur och böcker. Lagom nivå, lite pretto och lite topplista. 

FullSizeRender.jpg

Lilla Drevet

Jag började lyssna mest på Lilla Drevet för att få min Liv Strömquist-fix lite oftare än vad jag får med En varg söker sin podd. Och så är det väl kanske ännu, men det skadar ju inte att man får lite lättsam samhälls- och nutidsorientering på köpet. Bra analyser av alla inblandade, men det är klart hjärtat klappar för Liv lite extra.

FullSizeRender.jpg

 Billgren Wood

Jag har ju läst Elsa Billgrens blogg länge, så det kändes rimligt att börja lyssna på hennes trendspanarpodd med Sofia Wood. I deras podd pratar dom helt enkelt om trender och ”lifestyle”. Det är Stockholmscentrerat och väldigt, väldigt medelklassigt på sätt och vis, men jag gillar ändå det, jag tycker dom är duktiga på att prata om skiftningar och trender i samtiden. Minus för överanvändning av ordet ”härlig”. 

FullSizeRender.jpg

Hietanen och Henriksson

Och till sist - svenska Yles bokpodd Hietanen och Henriksson. Helt enkelt en finlandssvensk podd om läsning och böcker. Också det här en jättebra blandning av högt och lågt. 

Okej, det var det! Alla poddar finns där poddar finns. Hoppas ni kanske fick nåt nytt tips och om inte - kanske du kan tipsa mig om nån? 

Saker jag ser fram emot just nu

Så här i mitten av november som vi är nu blir mitt behov av målbilder större och större. November känns som ett everlasting marathonlopp utan saftstationer och jag känner redan nu hur bröstvårtorna börjar blöda och skorna skava och magen mullra olycksbådande. Jag vet att alla inte bajsar på sig när de springer marathon, men det är bara en av många orsaker varför jag inte ger mig i den verkliga marathon-businessen - risken att det skulle hända.

 Skulle ta en action-bild härom dagen på AE, men så här blev resultatet. LOL. Det blev ändå en ganska talande bild.

Skulle ta en action-bild härom dagen på AE, men så här blev resultatet. LOL. Det blev ändå en ganska talande bild.

Nu har ju jag aldrig sprungit ett marathon, men jag gissar att det det börjar kännas lättare när man börjar skymta mållinjen och allt som hägrar efter den. Så här är nu de målbilder jag springer emot;

44064446_10156305828768300_4890147117802192896_o.jpg

Try Poetry 2018
Okej, you got me - det här är lite lagom smygande reklam för ett event jag är ledare för. Men tro mig, jag skulle inte försöka prångla på er nåt jag inte trodde skulle bli skitbra.

Try Poetry är en årligt återkommande kurshelg i skrivande som arrangeras av Svenska Österbottens litteraturförening. Varje år vill man liksom skapa ett möte mellan poesi och nån annan konstform - i år fotografi. Nu låter det här kanske megaflummigt men ta det av nån som deltagit: det är inte alls så flummigt, det handlar bara om den där härliga symbiosen olika konstformer faktiskt kan leva i. Kreativitet föder kreativitet och då spelar det ingen roll vilket uttryck kreativiteten din tar. Så oavsett om du bara är intresserad av foto eller bara av att skriva - kom med i alla fall, man kan själv välja lite vad man pysslar med!

Det är inte alls dyrt - är du under 25 kostar det 30€ och är du över 25 och inte medlem i SÖL kostar det visserligen 60€. MEN då är mitt bästa hustla-tips att bli medlem i SÖL, som kostar 30€ och sen bara betala medlemsvgiften för kursen som är 15€. Således sparar du 15€ du kan köpa godis för. I priset ingår dessutom mat och boende!!!

Jag är en ganska dedikerad och rolig skrivkursledare HEHEHE och Martin som är med-dragare av helgen är världens mest sympatiska typ och Malakta (där kursen hålls i år) har ganska hög wow-faktor som ställe. Det finns alltså inga orsaker att inte unna sig själv en go’ jävla lägerhelg! Okej, slut på reklam.

Jul, jul, strålande jul
Mest den där granen då, hehe. Jag tänker mig hur en massa barn ska sitta och titta på den med tindrande ögon - men jag är osäker på varifrån de här många barnen ska komma ifrån. Jag har också helt valt att bortse från det faktum att katterna antagligen kommer se julgranen som en mycket välkommen ny leksak och förstöra både den och mina nerver på nåt dygn eller så.

Jag ser också fram emot att få spela min loppisfyndade Tommy Körberg-julskiva på repeat, på skålar med nötter och konfekt, på paketpapper och Karl-Bertil Jonsson på tv, på färg och ljus och värme. På gemenskap och rödvin. Och på alla dofter; kanel, nejlika, apelsin, tejp, mandelbullar, janssons och förhoppningsvis minusgrader. Och speaking of…

Minusgrader
Jag ser fram emot den dag jag kommer ner på morgonen och det ryker ur munnen när jag andas. Vill också kunna börja använda den fina mössa jag fick av min svägerska i födelsedagspresent.

First Aid Kit
Jag och syrran med våra respektive har köpt biljetter till First Aid Kits konsert i Helsingfors i januari. Vet inte när senast - om nånsin - det har hänt att jag gått på arenakonsert, men nu så! Vi köpte biljetterna redan för nån månad sen när vi kände att vi måste GÖRA NÅT. Älskar First Aid Kit och har lyssnat massor på deras senaste skivor, så hurra hurra!

Bebisar i bekantskapskretsen
Att vara “runt 30” innebär att an alltid har åtminstone en gravid kompis. Just nu har vi flera havande nära vänner och jag är så pepp på att få träffa alla nya nytillskott i umgänget. Det är nåt speciellt när folk man tycker mycket om förökar sig. Det är som att hitta två leksaker i cornflakes-paketet eller nåt. Plötsligt är det dubbelt så kul. Okej, asdålig liknelse, men ni fattar.

Runebergsveckan 2019
Okej, jag avslutar med lite reklam också SO SUE ME. Sitter med och planerar Jakobstads egen lilla litteraturvecka detta år och jag ser fram emot så många av de programpunkter vi fått ihop - och tro mig när jag säger att ni kommer få höra mer om dem sen - men en av dom sakerna jag ser mest fram emot är så klart att jag ska samtaaaala som det heter med ingen mindre än Sandra Beijer på scen. Vi ska prata om bloggande, bokskrivande och livet, typ. Jag är också ganska nervös för det här, för tänk om vi inte alls klickar och Sandra tycker att jag är världens tråkigaste? Plats, tid och hur ni ska göra för att inte missa detta historiska möte mellan bloggande giganter (LOLOLOLOL) kommer så småningom med det här händer alltså i februari. Men visst kan ni börja peppa redan?

Nästa Arbiskurs-tillfälle
Okej, en liten bonus. Kom just hem från kvällens kurstillfälle och det är en så fantastisk grupp jag får leda. Alltså verkligen! Blir så glad av få göra det här. Ser redan fram emot nästa veckas torsdag när jag får höra mera av vad de skriver. Jag vet jag låter nyfrälst och löjlig när jag pratar om skrivande ibland men va ska man göra när man älskar det man gör?