Filmfetton

I helgen har jag kollat på en hel del film, först Gone Girl på bio med min bio-partner nr 1. Den var bra. Typ 3½ tomma och flottiga popcornslådor av 5 möjliga. Sen hyrde jag och brorsan film i lördags. Lukas Moodyssons superfina Vi är bäst! (Som jag visserligen sett förr, men inte brorsan. Och jag älskar den filmen, för den påminner så mycket om min egen högstadietid, plus att den är så genial i detaljer, så klockren, en 4½ av 5) och till den filmen jag vill prata om idag, Nebraska. Nebraska är gjord av samma kille som gjort Sideways och The Descendants, två gubbiga men ändå bra filmer. Nebraska är lite lika, gubbig, men ändå bra. Den handlar om en on the edge of Alzheimers-pappa som tror sig ha vunnit en miljon och hans son som efter många om och men går med på att köra honom till Nebraska för att hämta upp "vinsten". Det är en fin och lågmäld (svartvit for some reason, men det funkade) historia om familj och försoning och bla bla bla. Se den, om ni har två timmar över. Också en bra skildring om den punkterade amerikanska drömmen. Och är en svag för spökstäder och obskyra motels så är det en fullträff, typ.

Men. Och det här är vad jag egentligen ville säga om filmen. Huvudrollen, David, har en ex-flickvän, som figurerar kort i historien och... HON ÄR TJOCK! UTAN ATT DET GÖRS TILL EN GREJ!!!

Och nej, hon är inte "kvinnlig" (wtf, vad är det?) och "kurvig" (<- det här är alltså uttryck som brukar användas för att beskriva smala människor som t ex Kate Winslet eller Jennifer Lawrence men som av nån anledning ses som plus size och  underbara för att de fångas på bild ätandes hamburgare, aaaargh, så många fel i världen, errro, error, error) utan sådär vanligt Midwest-tjock. Hon är inte rolig, hon är inte skämt, hon är inte elak, hon är inte dum, hon är inte lat och det kommenteras inte ens att hon är tjock. Hon bara är. Det här kanske låter som en konstig grej att haka upp sig på, men om ni riktigt börjar tänka efter - när har ni senast sett en tjock människa på film som inte är rolig eller dum? Eller tillskriven nån annan fördumsfull tjock-egenskap? Tänk riktigt noga efter. Och ge mig gärna ett exempel om ni kommer på nån.  Det var så befriande att se Missy Doty (som skådisen heter) spela en HELT. VANLIG. TJEJ. Så om inte för annat så kan ni ju se filmen.

Sen att filmen inte klarar Bechdel-testet på långa vägar eller  är sjukt vit, det är klart. Men allt är ju hemåt och jag jublar för minsta lilla steg. En helt vanlig tjockis, wohoo!

Augenentzündung

Som rubriken skvallrar åt den tysklärde läsaren har jag åkt på en liten ögoninflammation. Eller nåt. Ont som satan gör det i alla fall. Orkar i stunder inte hålla upp ögjäveln så då får en ta till vad en hittar i skrivbordslådorna i kontoret. Vet inte varför jag köpt den här, men säkert hade jag nån fin tanke bakom det.

För övrigt har det inte hänt så mycket, jag har pms-at hela veckan och mest legat i sängen och ätit godis och sett på film. Såg bl a Grand Budapest Hotel (helt underhållande, men har lite svårt för Wes Andersons hysteriskt quirky:iga värld gpa finns aldrig kvinnor med betydande roller och dessutom är det så mycket fokus på ytan att innehållet blir lite platt, men jo, okej, helt sevärd) och Her (superfin och intressant framtidstolkning, kändes trovärdig. Plus fina skådespelare!) på en och samma dag. Ikväll fortsätter jag på filmtemat och går på bio, Gone Girl. Har sjukt höga förväntningar.

Om jag ser nåt genom ögoninflammationen d v s.

Hänt extra. Eller nåt.

Det roligaste som hänt mig förra veckan var att jag fick guldgrillz av Ronja till födelsedagspresent. Som jag önskat mig!!! Har tagit fler selfies än vad jag vågar erkänna och känner mig coolare/vitare än vad jag heller vill erkänna.

Det oroligaste som hänt på senaste var när Kantele var på veterinärbesök. Eller alltså, sjävla besöekt gick bra och hon är nite sjuk, hon skulle bara putsa tänderna. Men efteråt, när hon vaknade upp - jag har adlrig sett nåt så ynkligt i hela mitt liv. Hon ylar, hon ramlar, hon dreglar, hon gråter, you name it. Och.

Hon sket ner sig.

Nu känner jag mig lite elak som berättar om det här, men det är det konstigaste någonsin, hon ba låg på sidan och bajsade. Helt lealös. Men på bilden har hon just somnat in, efter tio minuters ylande och hulkande. Viola är av en annan sort, hon bara somnar och stiger upp sen, raglar lite, men inte värre än your average Joe på väg hem från krogen.

Sen så har vi ju fått tillskott i Måndagsklubben. inte bara en bebis, utan två.  Så i torsdags hade vi baby-träff. SÅ SMÅ HÄNDER!!! Cuteness overdose.

Annars är det väldigt mycket höst, vilket illustreras här med en klassisk höstlövs-bild. Jag svär, ser jag ett ruska-träd till på Instagram somnar jag av tråkighet. Alltså, ja, det är skitfint, men eh. Bidrar ju själv till den här hösthetsen, vilket jag är medveten om, men det är en annan sak.

Sen så har jag dansat hela natten, handlat fyllemat, låst ut mig och sovit på grannens golv i helgen. Känner mig som en ungdom på 18 igen. Ska eventuellt försöka komma ihåg min egentliga ålder och vad det innebär (i Österbotten om inte annat) och inte stå halv fyra vid en bardisk och tycka att den här sista drinken är ju ändå en bra idé. Och nu ska jag springa iväg på kommunfullmäktigemöte. Alltså, ytterligheterna i mitt liv.  Fattar inte hur jag har tråkigt nånsin, men det har jag, rätt ofta.

Känslan när en antologitext är färdig och inskickad

PS Överlevde tandläkaren, hade inte ett hål.

PPS Sak skriva längre blogginlägg nu när jag är klar med det här. Men inte idag pga things to do.

Ska till tandläkaren om 20 minuter

Om vi inte ses mera... It's been an honor. (jag spyr snart av nervositet)

Always on my mind

Alltså förlåt bloggen, jag har försummat dig. Jag glömde bort dig när jag hittade ett yngre och snabbare socialt media. Jag lät mig förblindas och i nyförälskelsenrosa dimmor försvann du för ett ögonblick. Men jag kommer aldrig ifrån dig, bloggen. Vi har en livslång kärlekshistoria på gång, du och jag. Vi är Romeo och Julia, vi är Jack och Rose, vi är oslagbara. Allt det andra, det är bara krafs. Twitter, Insta, Facebook - allt sånt är förgängligt. Du, Bloggen, du är för evigt. Även om jag inte alltid behandlar dig som jag borde. Men in the immortal words of Willie Nelson; http://www.youtube.com/watch?v=R7f189Z0v0Y

DEN BANDANAN!!!

PS Som sagt, @larsmoellen på din närmaste smartphone. Så här ungefär ser min Instagram ut;

Försök att vara artsy plus skryt om talanger jag egentligen inte har, i det här fallet gröna fingrar.

Katter och alkohol.

Reklam för mitt jobb, t ex för vår dagsfärska tidning! Vill nån ha ett exemplar, så hojta till, jag postar mer än gärna.

Kompisar och snabbmat.

Och gryniga selfies som inte alls speglar verkligheten.

Men som sagt, bloggen först. Heh.

Instis

Hej, jag har skaffat Instagram, sist av alla heh, men nu säger jag som Jesus - följ mig! Ni hittar mig under namnet larsmoellen. Förstås.

Lilla Berlin

Av Johanna fick jag Lilla Berlin 2: Mina Vänner till födelsedagspresent och som jag älskade den! Var inte alls bekant med Ellen Ekman (som hon heter, hon som skriver) innan, men nu känns det som ba I just can't get enough! Så det får bli veckans tips, Lilla Berlin. Finnas få saker som är så roliga som när det drivs med hipsters och klockren svar på tal-feminism och Lilla Berlin bjuder på båda.

En sak som inte är rolig är alla dessa vegetarianskämt. Alltså, sure, driv gärna med mina kostvanor men gör det på ett innovativt sätt - visa lite kreativitet! Inte min middag äter din middag höhöhöhö kaninmat höhöhö bacon är så jävla gott höhöhö. Det är så gammalt, så gjort, så 2002. En släkting till mig postade ett dylikt skämt idag på Facebook och jag kunde inte hålla mig så jag postade en näbbig kommentar tillbaka och nu ångrar jag mig lite redan för det kanske känns lite elakt. Men samtidigt, hur elakt är det inte att posta en bild på en ko som skiter och ba höhöhöh kolla min mat skiter på din mat med undertexten fy fan, vad du är dum som inte äter kött. Jag skulle ha velat posta en bild på en döende jord och skriva Kolla, din mat förstör jorden ditt oansvarsfulla mähä, hoppas baconet smakar bra när du sitter i din postapokalyptiska värld och grinar.

PMS. Det är definitivt PMS.

Nu ska jag gå och vara kommunalpolitisk en stund och sitta i ett möte.

PS Snö?

Måndagen efter

Okej hej, det blev en oplanerad paus i o m att jag firade min födelsedag hela helgen - och lite till! Det började med torsdagsbesök av Johanna, som jag lärt känna via bloggen; älskar när sånt händer. Hade en supertrevlig eftermiddag med både Prisma-besök och dammsugning (livin on the wild side). På fredag hade vi personalfest med allt vad det innebär och jag blev bjuden på "hipsterdrinkar" av chefen. Och sen på lördag hade jag först handledarsamtal och sen hade jag min guldiga 27-årsfest som var fantastiskt kul, har inte skrattat så på väldigt länge. Men jag vet inte hur jag ska bevisa hur kul den var det för jag har inga bilder från den och inget glatt humör kvar idag (se ovan).Tack hur som helst till alla som gjorde festen till vad den var, vad den var, är ett minne för livet.

Kan hända humöret idag beror på omständigheter långt utanför den här bloggen, kanske beror det på att det roliga så abrupt är slut nu, kanske är det hormonändringar och pms (hoppas!!!! not) kanske är det den mycket dramatiska stumfilmen La Passion de Jeanne d'Arc  (du kan se hela här på youtube eftersom den är tillräckligt gammal, rekommenderas!) jag såg igår, kanske är det sista versen måndagsblues jag sjunger  eller så är det helt enkelt vetskapen om att jag blir så svinig i fyllan. Aaah, ljuva morkkis, speciellt ljuv är den ju när en har orsak till den. Ugh. Såna här dagar vill jag bara vara invirad i något.

Morgonstund osv

Två senaste mornarna har jag varit på promenad med Minerva och hennes två hundar. Här är dom när dom gömde sig i skogen för en annan hund pga ilska mellan hundarna. Jag, har alltså gått på promenad halv sju på morgon två dagar i rad. Ville bara skryta med det.