En kalender från Cardiff

Här om veckan sa jag att jag skulle köpa ny kalender. Och nu - äntligen - har jag hittat precis en sån som jag vill ha. Eller ok ärligt talat så visste jag redan från början att jag inte skulle nöja mig med nåt annat än att gå tillbaka till min gamla kärlek Moleskine. och idag köpte jag en - i Wales!

FullSizeRender.jpg

Vi sov länge idag men kom sent på eftermiddagen i alla fall iväg till Cardiff. Tåget från Bristol till Wales tar mindre än en timme och är nästan värt att ta bara för att det alltid är trevligt att åka tåg och speciellt i engelsk landsbygd. 

Vi hann bara med absoluta stadskärnan eftersom vi kom dit så sent, t ex hade jag gärna gått in på Cardiff Castle men det stängde typ samma minut som vi satt och drack kaffe och kollade upp öppethållningstiderna. Synd :-((( men så är det när man sover länge, slöar med frukosten och dessutom ska hinna med ett klassiskt litet semestergräl och bli sams hehehehe. 

IMAGE.JPG

Cardiff kändes ganska mycket som vilken stad som helst men man ÄLSKAR ju att alla skyltar står på både engelska och welsh. T ex lärde jag mig att polis är heddlu! Inget är så spännande som språk. På nåt sätt hade jag fått för mig att man skulle ha nån slags fördel av att prata Ett Nordiskt Språk men nej, inte alls.

FullSizeRender.jpg

Biblioteket - eller Llyfrgell som vi också säger - var vi inte in i, men väl en bokhandel med väldigt, väldigt trevlig personal och atmosfär. Där köpte jag min kalender.

FullSizeRender.jpg

En ärtigt grön Moleskine Weekly Planner blidde det. Blir 100% glad av färgen. 

FullSizeRender.jpg

Älskar också känslan av en ny kalender; att få skriva in alla grejer och alla möjligheter och löften en tom kalender innehåller. Det är kanske löjligt men jag får skolstartsfeelis och jag ÄLSKAR skolstartsfeelis. ÄLSKAR!!!! Och speciellt den här hösten med nya jobbet och alla bokmässor och så. 

FullSizeRender.jpg

Och blir hösten regnig och grå och tråkig trots alla möjligheter och löften så har jag i alla fall en fin kalender.

We don’t shag our sisters

I lördags gick vi på fotboll, Bristol Rovers vs... nån? Jag kommer inte ihåg, jag var i ärlighetens namn mest med pga jag älskar Pär och Pär älskar fotboll. Och when in Rome, ni vet.

IMG_0226.JPG

Vi tog bussen ut till arenan som ligger liksom i ett bostadsområde med ganska många polska livsmedelsaffärer. Redan när vi steg av den såg vi att Pärs röd-vita Adidas-jacka...

FullSizeRender.jpg

... den här ⬆️ var ett STORT MISSTAG för horden av människor som gick in genom portarna var alla klädda i blått och då klart var motståndarlaget klädda i rött. Snabbt som attan knölade vi ner jackan i väskan och köpte halsduk och jacka i supportershopen, hehe. Hela läktaren med över 8000 pers var verkligen mörkblå så det kändes bäst så.

I kön i shoppen hände också det mest brittiska nånsin. Pär började prata med nåt Rovers-fan och frågade vad skillnaden mellan Bristol City och Bristol Rovers är (City är ett annat lag i en högre liga) och fick svaret ”we don’t shag our sisters” och ett megaskratt av alla i kön. Men sen fick vi veta att skillnaden är en rik ägare, precis som man kunde ha föreställt sig.

IMAGE.JPG

Det spöregnade konstant de 90+ minutervi stod på läktaren. Det låter kanske inte så trevligt och på sätt och vis var det kallt och vått. Men det är också något väldigt trevligt i att stå mitt i en hop gubbar som ropar ”oi, dick’ead!” åt domaren och tillsammans lida av underläget och regnet. Autentiskt. Det blev en regelrätt höjdpunkt just för det.

Sen åkte vi hem och jag frös resten av kvällen. 

FullSizeRender.jpg

Idag har vi varit på stan i duggregnet. Först gick vi till Arnolfini som är ett center för modern konst och ett café och en bokhandel och ja, ni fattar. Det var tyvärr inte så mycket öppet där men ett väldigt trevligt ställe ändå. Ville köpa cirka ALLT i bokhandeln men köpte ingenting för jag har redan shoppat mer än vad jag hade tänkt. 

FullSizeRender.jpg

Sen drack vi en cider nere vid hamnen och skrev vykort åt mommo och fammo. 

IMG_0243.JPG

Det är ju sånt här som är det bästa med att resa - oplanerade dagar när man bara går runt och tittar. Hittade Feathers McGraw - en av de obehagligaste skurkarna i filmhistorien och blev nöjd. Det är en grej här, ”Spot the Gromit”, kända W&G-figurer finns utplacerade på olika ställen i stan. 

FullSizeRender.jpg

Vi gick på Bristol Aquarium också, men det kändes ganska dyrt och lite mycket barn. 

IMAGE.JPG

Men ändå fint, älskar i regel undervattensdjur.  Också skönt att de inte hade några stora valar eller sånt där, mest gulliga sjöhästar och nån liten haj.

FullSizeRender.jpg

Sen åkte vi pariserhjul! Så där bara! Jag tycker ju inte om höga höjder och är ingen berg-och-dal-vän meeeeen man ska väl va lite wild and crazy när man semestrar, lol. 

FullSizeRender.jpg

Funktionären var väldigt gullig och sa ”you’re   gonna be alright, I promise” på ett sätt som kändes väldigt övertygande. Och jag överlevde ju.

FullSizeRender.jpg

Och that’s that! Imorgon tänkte vi kanske åka till Cardiff. Kul!

Första dagarna i Bristol

Här bor vi, nästan högst upp på backen ⬇️ Tänkte att det bara var jag som tyckte den här uppförsbacken var jobbig att gå i men igår åkte vi buss med en mamma och ett barn som bara tog bussen från hållplatsen där nere till hållplatsen där uppe. 

IMG_9909.JPG

Vi bor i gamla delen av stan, här i backen finns det bokhandlar, vintage shops, bubbelté-caféer och små designaffärer. Verkar kanske va lite coola gatan, vilket man kan se som positivt om man är sån lagd. Vi hade så klart ingen aning om nåt alls, vi bara bokade. Vi visste inte heller att the International Balloon Fiesta går av stapeln den här helgen, men det gör det. Det är tydligen Bristols stora happening på året och är en slags folkfest där luftballonger står i fokus. 

FullSizeRender.jpg

Vi bor förresten på ett lägenhetshotell utan reception. Det är en liten, liten etta med kokvrå vi bor i, långt ifrån lyxigt men funkar bra som base camp. Men den engelska standarden you guys... Det är så opraktiskt allting. Parkettgolv i toan och ingen tröskel dit och duschen ser ut som en leksak och allt känns lite temporärt på nåt sätt. Ni vet inte hur jag uppskattar de traditionellt starka socialdemokratiska staterna vi växt upp i! NO JOKE så skönt att veta att storebror ser mig och got my back.

FullSizeRender.jpg

Överlag märks ju engelska klass-samhället av  lite hela tiden. Nu har ju jag bara upplevt innerstads-England men det känns verkligen som att det finns två mode liksom: gammalt och tjusigt och hålla den papperstunna tekoppen med lillfingret spretandes ELLER så är det slitet, smutsigt och dåliga tänder. Det är inte svårt att föreställa sig i vilket läger man själv skulle hamna här.

När folk säger att ”det ska löna sig att arbeta” så menar dom oftast att den som är rik redan ska få bli ännu rikare i fred, helst utan att arbeta alls. Jag tror att man kan vara rik och bli rikare ganska långt ifred här, men jag tror inte det lönar sig att arbeta på riktigt. Jag tror att du som arbetare (vilket är den största delen av oss) får jobba väldigt, väldigt hårt för att få en dräglig tillvaro här. Och det kanske ändå inte går och i slutändan är du bara ännu en slutarbetad kropp och själ som dör i förtid medan överklassen skuttar vidare genom livet. MEN NU SKULLE INTE DET HÄR BLI POLITIK UTAN RESESKILDRING SORRY.

IMG_9932.JPG

Vår första dag här, igår alltså, gick åt att försöka få ett hum om stan. Det känns ungt och hippt och lite som de bra delarna av London men med mycket mindre folk. Banksy är härifrån och det syns. Mycket fin gatukonst.

IMG_9944.JPG

Wallace & Gromit är också härifrån, det syns nästan ännu mer. Vi fixade busskort, fotbollsbiljetter och handlade frukostvaror. Sen gick vi på bio. Såg Hearts beat loud, den var så där. 

På vägen hem såg vi en sliten man i en trappuppgång, ligga i sin sovsäck och sin stickade mössa och uppslukat läsa en pocketbok. Mitt hjärta brast, jag vet inte ens varför.

FullSizeRender.jpg

Igår var vi på zoo. Det var som det alltid är. 50% roligt, 50% dåligt samvete pga djur i bur. Här hade dom i alla fall inte några riktigt stora djur, inga elefanter och inga giraffer så det kändes lite bättre.  

FullSizeRender.jpg

Jag tyckte bäst om sälarna.  

IMAGE.JPG

Pär var mest rädd för gorillan. Om jag ska va helt ärlig så var Pärs rädsla för apor orsak nummer ett varför jag ville gå dit. Har bara hört talas om den förr men nu fick jag se den i praktiken. Strax före den här bilden togs ropade han till när han fick ögonkontakt med gorillan. Det var kul. 

FullSizeRender.jpg

Sen tog vi bussen in till stan och gick och shoppade (!)  lite. Pär köpte t-shirts och jag köpte skor som Ellen 11 år skulle ha dött av förtjusning över. Ellen 30 är också ganska nöjd. De är bekväma som Crocs och snygga som öööh... rocks. Vet inte vad rocks är men ville helst att det skulle rimma.

Köpte också Imodium because IBS är så jävla KUUUUL när man reser, speciellt i ett land vars kollektiva diet består till 95% av bröd. S/o till Marks & Spencers offentliga toaletter förresten ✊🏻✊🏻✊🏻

So far, so good, snart börjar det ”riktiga programmet”  - jag har bl a bokat äkta penisonärig busstur åt oss genom the Cotswald Villages hihihihi.

Det har förresten redan blivit den här resans stående skämt - hur sura och motvilliga turister både jag och Pär är. Ingen av oss har nån slags äventyrslust, vi går helst invanda turiststråken och för det mesta går vi bara runt och konstaterar hur bra vi har det hemma. Jag älskar verkligen att va här och uppleva det här men det är ju också ganska jobbigt att va på resa. Jag är noll procent världsvan. Pär tyckte att vi borde ha gjort det till nån slags serie man kunde följa och han har fan rätt. Yle - det är inte för sent ännu, hit us up!  

Nu ska vi gå ut och surmulet och motvilligt turista i närområdet. Cheerio!

 

Andra sidan semesterstrecket

Det blev aldrig "så där" igen, visserligen blev jag trött men alltså, jag kan ju nästan lol:a åt min dramatik i förra inlägget. Jag VAR jättetrött men dagarna efter att jag skrivit det där fick jag ett ACTUAL värmeslag. Inte bara som man säger, utan jag blev verkligen sjuk. Alltså värmeslag och värmeslag, det slår ju inte en sådär så att man svimmar med en hand klädsamt på pannan, det kommer krypande. Precis som det mesta annat. Säkert höll jag på att bli sjuk redan då och därför låter jag som en domedagsprofet i förra inlägget också, hehe. I alla fall så fick jag också feberfrossa, märkliga utslag som nässelfeber nästan på hela ryggen, förvirrad och kraftlös och eeew, well, toalettrelaterade problem. Men efter en vecka på stadig diet av vätskeersättning och extra mycket vila så är jag back on track. Och TACK GUD att vädret är humant igen, fuck 30 grader varmt alltså, ge mig pissregn, slask och sju plusgrader tack. 

 Så här back on trackig var jag I morse. 

Så här back on trackig var jag I morse. 

Eller back på ett annat track kanske vore mera rätt. Jag har fått semester och tjänstledigt nu. Jag jobbar inte på After Eight längre. I alla fall inte för ögonblicket. Det närmaste året kommer jag inte jobba där i alla fall. Jag skulle kunna skriva så mycket om AE och om hur det känns att inte jobba där längre, men om jag säger att jag grät och skrattade hysteriskt samtidigt hela vägen hem på cykeln när jag cyklade hem i fredags så kanske ni förstår vilka stora känslor det uppbringade. 

Jag sitter som bäst på café - inte musikcafé After Eight hehe - och det är lunchtid och utanför fönstret såg jag just stamkunder komma gåendes i riktning AE. Det tror jag var första gången jag förstod att jag faktiskt inte ska tillbaka dit efter semestern. Kändes hisnande. 

38734215_1877709605623694_4203044254152392704_n-2.jpg

MEN VA SKA JAG GÖRA NU DÅ tänker ni kanske och okej så här är det: jag ska

1. försöka skriva en till bok, eller kanske två vem vet
2. delta i ett par bokmässor och nåt skolbesök och lite sånt
3. dra arbiskurs
4. planera litteraturvecka här i stan
5. jobba 50% som projektkoordinator för ett ordkonstprojekt dvs dra lite workshops, ordna fortbildning och typ ~*utveckla ordkonsten i Jakobstad*~ ; det är lite flummigt men på ett bra sätt! 

Det låter som ganska mycket nu när jag radar upp det, men det mesta är ganska flexibelt och dessutom hundra procent kul så jag är inte nervös alls. Bara så satans glad!!!! Så många barndomsdrömmar går i uppfyllelse nu alltså. Jag ska skriva böcker, jag ska försöka hjälpa andra att skriva och jag ska få prata, tänka, leva med text som min uppgift.

Och jag ska få sitta i ett eget kontor!!!! Vet ni hur besatt jag var av tanken på ett eget kontor som barn?! Jag har liksom alltid älskat papper och pennor och mappar och stansapparater och sånt och som barn kunde jag inte tänka mig nåt härligare än att få sitta i ett kontor och vända papper. Så märklig grej egentligen men jag är kanske inte mer rocknroll än så, heh. 

38542140_471653986632020_7694497974516187136_n.jpg

Idag var jag och hälsade på på mitt nya deltidsjobb och jag är så barnsligt hoppa-upp-och-ner-peppad att få komma igång med det att jag knappt ser fram emot vår Englandsresa vi åker på imorgon, jag vill bara börja jobba! Men med tanke på min tendens att springande huvudet före in i allt, även väggar, så är det kanske bra att åka bort i två veckor och tvingas andas lite först. Och nog ser jag fram emot resan också herregud, så blasé har jag inte blivit. Vi åker imorgon och som vanligt har jag har varken packat, städat eller överlämnat nycklar till kattvakterna YOLO. 

38600218_356979811505928_6043402444447154176_n.jpg

Viktigast är att jag kommer ihåg att packa ner baddräkt, bekväma skor och läsning. Ska åtminstone ta med månadens bokcirkelbok Lincoln in the Bardo och Sabine Forsbloms Betinkan. Sabine är en av de bästa människorna i hela Svenskfinland och jag har SÅ höga förväntningar på Betinkan. Här om dagen matchade den förresten min frukost fint. 

Tycker det är så skönt att vi ska vara borta så pass länge att vi kommer ha en hel del dötid, trots att vi har inplanerat flera olika dagsutflykter och program. 

Annat som har hänt recently är bl a : 

38490781_1072956306199820_8337335522233942016_n.jpg

Världens bästa barn har fyllt två år och t ex lärt sig att spotta, tror det är det han gör på bilden. Av sin farfar och sina fastrar fick spott-proffset en gungställning med tillhörande rutschkana till trädgården. 

38536219_239031506721289_2973345918457217024_n.jpg

I lördags hade vi återträff med vår LittSkap-grupp och det var sommarens hittills bästa dag tror jag?! Vi gjorde skrivövningar, åt kladdkaka, hängde i olika soffor hemma hos Malin och åkte och badade. Det var också den första dagen på över en månad som jag gick ut genom dörren och INTE möttes av en helvetesvägg av hetta. Det här är förresten Malins tupp som poserade som ett proffs för min kamera. 

38496523_228250198022760_3568742060582240256_n.jpg

Jag har nått bana 1000 på Candy Crush. Nikko skrev att det var "sorgligt". 

38600579_652139601824971_8232279870554505216_n.jpg

Min bok har synts på Sandra Beijers blogg OCH Instagram, vilket utlöste en LAVIN av meddelanden likt det här av Linnea (fast Linnea gjorde det snyggast). Visar ju lite genomslagskraften Sandy B har. Kul men också stressigt för med den genomslagskraften så är jag dödens om Sandra sågar boken hehehe. Men kul hur som helst! Ett av mina delmål med Jaga Vatten var att synas även i den svenska bloggosfären och det har jag väl ändå gjort nu med både sightings på Sandras och Floras blogg. 

 Bara  Boy brow  och solbränna on this face. 

Bara Boy brow och solbränna on this face. 

På tal om hypade saker i bloggvärlden så har jag ett nytt favorismink; Glossiers Boy Brow. Trodde aldrig jag skulle frångå ABHs Dipbrow Pomade MEN Boy Brow är perfekt när man vill ha en mjukare, mindre sminkad look. Glossier fraktar bara till Sverige (och UK och USA), men de flesta av oss sitter väl på en svensk kontakt vi använder vi dylika ärenden, hehe. Hade mamma att beställa både boy bror och det flytande rouget Cloudpaint och jag är _inte_ besviken på nåndera. Men eftersom jag älskar ögonbryn mer än kinder smäller ändå Boy brow högre. Ett hett tips!

Och nu har jag inte mer att berätta och det är väl lika bra, för det här inlägget är två kilometer långt redan men så där blir det!!!! Tror jag ska gå och köpa mig en kalender nu. Skulle egentligen helst vilja ha en sån där Frida skolkalender man fick förr men dom finns väl knappast längre och är dessutom osäker på trovärdigheten i en sån kalender när man är vuxen och projektkoordinator (jag, en projektkoordinator!!!). Och dom som försöker tipsa om att "göra en egen" och "bujo" hit och dit - BUUUUUU jag har inte tid med sånt tjafs, den kalender jag inte ens har ännu är redan full. 

Nästa gång vi hörs så är det ganska på engelska because I get very påverkad of vad people around me are talking. Cheerio! 

Så där nu igen

De få timmar jag faktiskt sover per natt vrider och vänder jag på mig så mycket att till och med dra-på-lakanen med gummiband korvar ihop sig i mitten på madrassen. Jag vaknar svettig, somnar svettig. Vill inte tänka på allt som rinner av mig och ner i madrassen. Man ska väl byta madrass var femte år eller nåt, men vem gör det. 

Jag har inte lagat mat på flera veckor, vi livnär oss på hämtetofu och smörgåsar. Diskmaskinen är full av glas, men inga kastruller alls. Katterna ligger stilla nästan hela dagarna, som små ryamattor längs med golvet. Helst under fläktarna. Fläktarna, ja. Vad glad jag är att jag hann haffa dom innan allt sålde slut. 

På jobbet är det till och med varmare än hemma i lägenheten. Jag har en termometer vid mitt skrivbord, varje gång jag tittat på den har kvicksilvret varit över 30 grader. Det råde nån slags undantagstillstånd; takten är långsammare, kaffepauserna längre och kläderna ljusare. 

Även där hemma råder en parentes i tiden. Vi har haft konstant besök nu i över en månad. Jag har druckit öl in i veckan flera gånger. Familjen har varit här, men också vänner. Vissa har sovit i vårt gästrum, andra har sovit annanstans. Så roligt att folk vill hälsa på, men jag minns inte när senast jag och Pär varit ensamma tillsammans. Eller när jag skulle haft en dag utan en plan. Det är nio dagar kvar till semestern.

Jag jobbar, jag umgås, jag sover alldeles för lite varje natt.  

Jag har börjat glömma saker igen, jag har börjat ha svårt att multitaska. Har inget tålamod med något. Minsta lilla ansvar känns tungt som sten. Värmen, säger jag och förklarar på så sätt det tröga för mig själv och andra. I hemlighet är jag livrädd att det ska bli så där nu igen. Som förra sommaren. 

Idag pratade vi om förra sommaren och jag blev chockad över att jag inte mindes nåt alls nästan. Det är som att nån skulle ha kluddat med tusch i en gammal kalender. Jag minns brottstycken när nån påminner mig, men inget mer. Det är breda tuschränder över det.

Men då är inte nu. Kvällsdoppen varje kväll - för det är verkligen varje kväll - sköljer bort mycket. Jag har haft och har fortfarande större energireserver än förra året, jag har en vinter av välmående bakom mig. Jag har en höst av spänning framför mig. 

Men det börjar nog vara dags för semester snart. Nio dagar till. Tills dess får bloggen gå på sparlåga tror jag.

 

😎✌🏼

Idag är det nåt så fånigt som Världsemoji-dagen. Orkar inte med alla dessa påhittade hit-och-dit-dagarna. Men eftersom min inspiration och kreativitet är på samma nivå som grundvattnet i södra Sverige, tar jag ändå tillfället i akt och publicerar denna lilla lista jag hittade på Elsa Billgrens blogg för ganska länge sen.

Vilken emoji använder du mest?

😏

Jag vet inte, jag är väl på ett självgott humör ofta.

Vilken emoji tycker du är finast?

🐳

Älskar blåvalen!

Vilken emoji brukar du ha till frukostbilder?

Tror jag använt 🍊och 🥑 nån gång but thazz it.

Vilken av djuremojisarna är mest du?

🐊

Slö och långsam och nöjd med att lurka precis under vattenytan för det mesta - men också oberäknelig, opålitlig och blodtörstig mellan varven :-))))

Vilken emoji hatar du när andra använder?

🙈🙉🙊

De där tre jävla aporna gör mig galen. Dom är så låtsas-fejk-”oj va sa jag just” som inte funkar i skriven kontext. De här aporna är skenheliga, präktiga och wannabe-gulliga - mina tre HATegenskaper.

Vilken emoji har du dille på just nu?

🌞

pga 30 grader varmt.

Vilken emoji använde du senast och i vilket sammanhang?

✊🏻

I ett samförstånd angående att jobba i den här värmen.

Vilken emoji fattar du inte vad den föreställer?

😜

Det är ju inget riktigt ansiktsuttryck! Har du nånsin (förutsatt att du inte är Miley Cyrus) räckt ut tungan och blinkat med ena ögat samtidigt?! 

Vilken emoji tycker du är roligast?

😑

För att det är exakt mitt ansiktsuttryck när t ex Nikko säger nåt dumt.

Vilken kombination av emojisar gillar du bäst?

🌿🍊💶

har ingen favoritkombo, men gillar att färgkoordinera.

Vilken emoji är mest ”influencer”?

🔥🔥🔥

Som kommentar på en selfie tänker jag.

Vilken emoji får du av dina föräldrar?

😆 pappa

😮 mamma

Vilka emojisar använde du i ett extra minnesvärt instagraminlägg?

Använder faktiskt inte emojis så mycket på Instagram. Eller i alla fall inte i några av mina ”extra minnesvärda” inlägg.

Vilken emoji beskriver ditt humör just nu?

😑😓🤯

Är jättestressad och uppgiven och svettig. Dels vädret, dels annat.

Vilka tre emojisar beskriver dig bäst?

🤓😈😭

Nördig, elak och gråtmild.

En smoothie bowl och tankarna som föds ur den

Vaknade med en lätt slöja av huvudvärk igår pga AW i fredags. Det var ändå inte så mördarjobbigt att enda alternativet är att ligga kvar i sängen och få cokis & pizza intravenöst, utan mest bara som ett lite mysigt segt filter över tillvaron. 

Jag kommer aldrig säga att jag gillar att va bakis, men när det inte är sååå jobbigt eller när det mest jobbiga gått över så upplever jag ett slags lugn jag sällan har annars. Just det där sega, som att assocciationsbanorna får vila lite. T ex är det en av få gånger jag har tålamod att se film. Det här låter ju farligt nära alkoholist-logik så jag kanske ska påpeka att jag sist och slutligen dricker ganska sällan och ändå föredrar att vara icke-bakfull. 

FullSizeRender.jpg

Gårdagens seghet resulterade i att jag gjorde brakfrukost. Äggröra & smörstekt purjo, smoothie med jordgubbar och banan och stor mugg kaffe. Liksom designat för att möta alla mina bakosbehov. Åt allt tillsammans med nya numret av tidningen Sex. Vi beställde tidningen för en stund sen och fick den tidigare i veckan, men jag har inte haft ro/tid att sätta mig ner med den förr. Dessutom hade jag visualiserat den här stunden hela veckan för att stå ut - lördag förmiddag är det bästa jag vet. 

Känner mig alltid töntig när jag fotar mina frukostar eller min mat pga det är ju samtidens BÄSTA skämt: folk som fotar sitt liv istället för att leva sina liv. Alla gubbar ba: HÖHÖHÖHÖ. Som att man inte kan göra båda. Liksom fine, man behöver kanske inte fota varje macka man äter och det är väl hälsosamt att se upp från skärmen ibland. Men det här att man inte skulle kunna leva i nuet om man vill fota grejs man gör - pffffff bitch please. 

Instagram hjälper faktiskt mig att fokusera på nuet, om nuet nu är det ultimata att fokusera på - jag vet inte riktigt. Fokusera är inte min starka sida alls pga scatterbrain och att bokstavligen fokusera kameralinsen på nåt hjälper mig se det stora i det lilla osv. Jag har liksom svårt att komma ihåg att den här lördagsfrukosten har varit målbilden hela veckan om jag inte gör det till en actual bild. Det är nog lite därför jag bloggar också. Samtidsskadad? Säkert. Är jag ok med det? Ja va fan. Det är jag. 

IMG_8870.JPG

Jag tycker det är skönt att få ett utanförperspektiv på skit ibland. Även om det är nåt så fånigt som en smoothiebowl. Det hjälper som sagt mig att fatta vad som händer. Klart det är en jakt på likes också, det är jag den första att erkänna. Och det är inte alltid så avslappnat, det håller jag med om.

Men det är liksom nåt annat också. Ett utryck, en dagbok, ett hjälpmedel. Sen får gubbarna höhöhö:a så mycket de orkar. 

Girl look how fucking orange you look girl - En kärleksförklaring

Jag fick en förfrågan om att skriva om RuPauls Dragrace och SJÄLVKLART kan jag skriva lite om ett av mina all time favoritprogram.

IMG_8650.GIF

Jag kommer att peppra det här inlägget med GIFs & referenser som kanske makes no sense för dig om du inte är bekant med programmet, men som funkar som fyrljus mellan oss fans. Men du kanske känner igen nåt även om du är novis på området: så mycket citat och klassiska gifs härstammar från RuPauls Dragrace. 

Sen en liten disclaimer: jag är ganska nytt fan av RPDR och har sett allt vad jag sett (dvs allt från säsong 3 framåt, inklusive All Stars-säsongerna) det här senaste året. Jag kan tyvärr inte berätta nån historia om hur jag såg den suddiga första säsongen redan DÅ, eller hur jag såg på det före det slog på bred front. Jag hade blivit tipsad från höger och vänster om RPDR i flera omgångar och nånstans visste jag att jag skulle älska det. Men ni vet när det är nån serie som alla hypear och alla pratar om och du fattar att du borde se på den men du kommer inte bara dig för, för plötsligt växer det till ett enormt projekt.

Så det var först en bakfull söndag när Nikko med milt våld satte mig ner i soffan och sa ”nu börjar vi bara”. Tror det var säsong fyra. Jag. Föll. Handlöst.

IMG_8671.GIF

Så klart.

Fram tills dess hade min bild av drag bestått Babsan och After Dark. Kanske nåt suddigt minne av Dame Edna. Jag hade knappt hört talas om RuPaul för att vara helt ärlig. Och jag visste inte alls historien bakom drag, jag fattade kanske inte riktigt varför man gjorde drag, jag såg inte drag som den konstform det faktiskt är.

RuPauls DragRace har gått i tio säsonger och tre All Stars-säsonger. Dessutom finns det extramaterial i form av avsnitt som går jämsides och kallas Untucked.

IMG_8653.GIF

RPDR är en ganska klassisk talangjakt där drag queens från hela USA tävlar om titeln och kronan. De bedöms enligt det rent estetiska så klart; hår och smink och kläder. Men de tävlar också i humor - både stand up och kändisimitationer, dans, sång och over all show. Varje avsnitt sker en utslagning där de två som placerat sig i botten ska lipsync for their lives. Det vill säga mima och dansa till kända låtar. I finalen lipsyncar också finalisterna mot varandra. 

IMG_8669.GIF

Mina favoritmoment är Snatch Game, en återkommande utmaning i varje säsong där deltagarna ska imitera en kändis. Jag älskar också när de är på catwalken. Jag är kanske minst intresserad av musikalgrejerna de brukar göra. Även om det finns guldkorn där också: 

IMG_8670.GIF

Deltagarna är ofta stora personligheter, både på och av scen. Precis som i alla (amerikanska) talangjakter och dokusåpor innehåller den en hel del drama mellan deltagarna.

Det som jag tycker skiljer RPDR från andra dokusåpor är att det finns en snäll ton under allt. En stor del av drag är ”reading”, dvs förolämpa varandra och varandras stilar på ett roligt sätt. Man ska va bitchy, men man ska också kunna ta bitchyness. Och man ska kunna göra det med hjärta! Dessutom poängteras det i nästintill varenda avsnitt vikten av att äga sig själv och använda sig av både sina styrkor och sina svagheter. Det läggs också stor tyngd på det faktum att alla är familj och man får vara sig själv.

Frågor som familj, religion, kön, kropp, rasism, aids, övergrepp, utanförskap, psykisk ohälsa och missbruk har diskuterats och tagits upp under åren. Jag har gråtit ganska ofta av rördhet. Det är liksom långt ifrån opolitiskt och speciellt frågor som berör HBTQ-delen av befolkningen tas upp. Jag gråter inte alldeles sällan.

IMG_8654.GIF

Sen att man fått höra weird ass-shit om produktionen och hur deltagarna behandlas må så vara, tror inte förhållandena är värre än nån annan reality-serie.

Elsa Billgren har skrivit ett jävligt bra introduktionsinlägg till RuPauls som jag tycker du ska läsa här.

Vilka är mina favorit-queens genom säsongerna då? WELL det där är svårt, men...

IMG_8652.GIF

Man måste ju älska Bianca Del Rio! Hon personifierar allt det bra med RPDR - hon är elak, rakt på sak och otroligt rolig, samtidigt som hennes goda hjärta lyser igenom jämt. 

IMG_8655.GIF

Och hennes vänskap med Adore är ju bäst!

IMG_8656.GIF

Jinx Monsoon är också en stor personlig favorit, ÄLSKAR hennes Little Edie.

IMG_8657.GIF

Katya är världens charmigaste, älskar att hon är så ful i mun. Dessutom liknar hon out of drag min kompis Björn skiiiitmycket.

IMG_8659.GIF

Pearl dreglar jag över både out of and in drag. Så snygg. Och så flazéda!

IMG_8660.GIF

En annan pretty one är Milk. Tyvärr gjorde AS3-säsongen mig besviken på henne.

IMG_8664.GIF

Av uppenbara orsaker gillar jag ofta the big girls lite extra. Jiggly Caliente! Ginger Minj! Latrice Royale! Eureka Ohara också för den delen!

IMG_8665.GIF

Darrienne Lake undantaget. Such a shady bitch.

IMG_8666.GIF

Fashionwise är det ju svårt att slå Violet Chachki.

IMG_8667.GIF

Men Raja är inte långt efter.

IMG_8668.GIF

Detox är inte dålig hon heller.

IMG_8682.GIF

På tal om fashion: man måste väl nämna Aquaria.

IMG_8683.GIF

Älskar Sasha Velours intellekt...

IMG_8684.GIF

... och Bob the Dragqueens charm.

IMG_8685.GIF

Kennedy Davenport är hilarious och snäll - bra kombo. Dör av hennes Little Richard. DÖR.

IMG_8686.GIF

Alaska,

IMG_8687.GIF

Kim Chi,

IMG_8688.GIF

Trinity K Bonet, man kunde nämna många.

IMG_8690.GIF

Sen finns det ju så klart dom man tycker mindre om *host host* Roxxy Andrews *host host*...

IMG_8691.GIF


eller Thorgy Thor 😬😬😬

IMG_8692.GIF

Och så finns det dom som man liksom älskar och hatar samtidigt.  Blir liksom inte klok på Alyssa Edwards.

Och hon är inte nån deltagare, men jag måste ändå till sist nämna: 

IMG_8693.GIF

Michelle Visage - jurymedlem och RuPauls högra hand. Älskar henne för att jag känner en slags gemenskap med henne. Högljudd, storbröstad, faghag. 

Säsong 8 och 9 finns på Netflix (förr fanns det fler, vad hände Netflix?!) men jag skulle förslå att du börjar med säsong 3 eller 4. Tidigare än så är budgeten mycket mindre och det märks (bl a väldigt konstigt ”glamour”-filter över hela bilden?). Senare än så och du hänger kanske inte med så bra, för det är mycket insideskämt, Du blir nog kanske tvungen att fulstreama de tidigare säsongerna, men så är det ibland. 

BONUS: 

Gillar du RuPauls Dragrace redan eller om du verkligen vill göra hemläxan innan du tar itu med serien har jag två bra tips.

  1. Dokumentären Paris is burning (finns på Netflix). Där får du bekanta dig med ballroom-kulturen i NY på åttiotalet. Hela upplägget med kategorier och baler RPDR bygger på kommer från den lilla subkulturen. Hjärtskärande på både bra och dåliga sätt.
  2. Ganska nya serien Pose (HBO). Det har kommit sex avsnitt hittills men det är SÅ BRA!!!! Om Paris is burning är dokumentären är Pose dramatiseringen av samma sak typ. Det här måste ni nästan se hörni. Också stort plus för att alla transroller spelas av transmänniskor och inte av typ Scarlett Johansson.

Det var väl allt för idag? Och nu -

IMG_8694.GIF

30 år av snabba beslut - en studie i hår

Hej! Idag tänkte jag bjuda med er på en tidsresa, en walk down memory hair line - jag tänkte gå igenom frisyrer jag haft. I alla fall de frisyrer som fastnat på bild genom åren; jag har ju nämligen levt en stor del av mitt liv so far före selfies och kameror i varje telefon. När jag tog studenten fick jag en digital kamera. En liten, klumpig sak värd cirka noll euro idag. Bara som jämförelse liksom. Därav också varierande kvaliteten på bilderna här nedan. 

Men nu börjar vi! 

IMG_8430.JPG

En gång var jag barn och rockade klassisk barnfrisyr. 

Tjock lugg osv. 

FullSizeRender.jpg

Det här är jag på ettans klassfoto. Av nån anledning tog vi foto på våren det året. Det sammanföll dessutom med en hemsk pollensäsong och det här är resultatet. Fin med rosett i det råttfärgade iaf.

IMG_8432.JPG

Jag vet inte om det var ett aktivt beslut, men mitt hår fortsatte växa i takt med mig själv. 

FullSizeRender.jpg

Mitt långa och fina hår var liksom min grej, var ganska stolt över det. Jag och en annan på klassen tävlade om vem som hade längst pannlugg. Pannluggen stylade man genom att dra den bakåt med ett diadem och sen puffa fram den lite, så att man fick den åtrådvärda volymen.   

IMG_8434.JPG

På fyran var det så här långt. Det gick mig ner till röven när det var som längst.

IMG_8437.JPG

Sen på femman sa jag åt mamma att klippa mig som Jennifer Aniston. Du måste ju börja föna det varje dag om du ska se ut som hon, sa mamma. Jaja, sa jag. Så mamma klippte. Och jag fönade aldrig, mohahaha!

IMG_8450.JPG

På sexan snaggade jag mig och klippte kort och färgade trendriktigt mörkt underhår, precis som det skulle va 2000. Hittade inga bilder från den tiden (online, orkade inte söka irl) men på sjuan hade det växt ut så här mycket till klassfotot. Snyggt ostylat med sömnrufs i luggen också. 

FullSizeRender.jpg

I samband med att mamm och papp skilde sig på sjuan bestämde jag mig för att bli annorlunda. En fördel med när ens päron ligger i skilsmässa är att ingen har riktigt energi eller tid att övervaka dig. Så börjar de Experimentella Åren. Här är en ganska modest rödaktig nyans.

FullSizeRender.jpg

 Åttan och imagen var allt. Man kunde ju givetvis inte vara blondin och lyssna på Broder Daniel. Luggen började kammas snedare och snedare tills min panna såg ut som en gubbe med hämtehårs flint. 

36737328_10155868552179107_3912938669509443584_n.jpg

Här gör diademet comback! Nians kompisfoto och kajalen vässtes tills den brann! Luggen den... Nej, jag vet inte.

36952840_10155868552184107_8412928235133730816_n.jpg

Peak panda.

36889874_10155868552239107_1737043215845949440_n.jpg

Lagom till gymnasiet lättades looken upp med blonda slingor to the max. Plus tonade brillor MMMMM 2003 du var ett läckert år.

FullSizeRender.jpg

Jag höll nästan på att glömma min mest ikoniska frisyr?! Den millimeterkorta feministluggen anno 2005!!! Såg helt jävla galen ut och vet ni vad? DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT PÅ MITT KÖRKORT HAHAHAHA!!! Bildbevis: 

FullSizeRender.jpg

Luggen, ögonbrynen, glasögonen.... It’s a look. 

36957602_10155868552139107_7280198084749950976_n.jpg

Annars var gymnasiet ganska lugna hår-år vill jag minnas, dels för att jag var för deprimerad för att tänka på hår HAHAHAHA. Minns att Jutta klippte mitt hår under ett träd i Skolparken en gång. Obrytt med utstuderat. Så här såg jag ut när jag tog studenten i alla fall. En ganska fin chokladig ton men är osäker om jag skulle försöka mig på den idag. 

FullSizeRender.jpg

Klipp till Åbo! Men där emellan hann jag faktiskt med en permanent också, det är sant :-D Oh Well. Här rökte jag inomhus, hade gärna djupt urringat och håraccessoarer. Det här teatrala flapperbandet med fjädrar och paljetter hade jag köpt på UFF. Gick kanske inte omkring med det till vardags, men ändå. Håret det var hemmafärgsrött.

IMG_8447.JPG

Lite blondare rufs. Här inleds mina bohemiska år. Marknadssjalar, smycken som klirrade när jag rörde mig och aldrig, aldrig borstat håret.  

IMG_8448.JPG

Här har jag stulit en blomsterkrans och dekorerat rufset med. Det syns inte här, men hade nån grön och rosa slinga i luggen eftersom jag hade färgat en kompis mohikan och tyckte det var onödigt att slänga färgen som blev över. YOLO.

IMG_8444.JPG

Sen flyttade jag till Tyskland och bohemstilen blomstrade. Tyckte en bakfull söndag att hemmagjorda dreads var en bra idé så då gjorde vi såna. Dom såg FÖR JÄVLIGA ut.  

IMG_8441.JPG

När jag kom hem tvingade mamma mig att reda ut skiten. Jag sov med balsam i håret en vecka och kammade hela tiden. Tack och lov var dom inte så noggrannt gjorda så det gick till slut. Blev lite tunnhårigare bara. 

IMG_8440.JPG

Sen klippte jag lugg igen.  

FullSizeRender.jpg

Och hade jätterött hår och mycket solpuder. 

IMG_8544.JPG

Hux flux klippte jag kort hår!  

IMG_8546.JPG

Och färgade det... Well, grått. Här har jag börjat jobba på AE om ni undrar över bilderna.  Minns att håret nästan frasade sönder mellan fingrarna efter den här chockblekningen. 

IMG_8545.JPG

Så jag blev brunett igen. Och lockade håret stort för AEs 25-årsfest. 

IMG_8549.JPG

Håret växte (mitt hår växer som ogräs, tack och lov) och det blev först lila en kortkort period, ett par veckor kanske, pga jag och Hillbom tyckte det skulle va kul, sen blev det rött igen.

FullSizeRender.jpg

 Håret växte...

FullSizeRender.jpg

 ... och växte. Bra gardinlugg här ändå!

FullSizeRender.jpg

Blekte det igen. Var superblond!

FullSizeRender.jpg

Klippte lite lugg mellan varven.  

IMG_8436.JPG

Men hade också längre hår än på länge! Scrunchien var min bästa vän ett par år. 

FullSizeRender.jpg

Så här såg jag ut ungefär när jag och Pärlan börja fri. Snygg ändå.

FullSizeRender.jpg

Och här har vi ganska precis flyttat ihop.

FullSizeRender.jpg

Sen gifte vi oss och då kapade jag håret! För det gör man väl som gift kvinna? Ellör? 

FullSizeRender.jpg

Det var kul i några veckor...

FullSizeRender.jpg

 ...sen såg jag mest ut så här i massa månader. ALL TIME LOW. Och då har jag haft dreads.

FullSizeRender.jpg

Men allt hår växer och i höstas kunde jag äntligen ha det i liten stram tofs. Gick också över till mittbena efter 30 år som sidbenist.

IMG_7914.JPG

Och härom veckan tog Rosie den här selfien på oss två där ni ser min nuvarande hästsvans in all it’s glory. Mitt hår är långt igen och jag är rätt trött på det. Är sugen på lugg, är sugen på nån ny färg, är sugen på lite allt möjligt. Har ni en favorit av mina gångna frisyrer får ni gärna uttrycka en önskan om favorit i repris. Jag är - som ni säkert förstått vid det här laget - ganska medgörlig när det kommer till min kalufs.

Spridda vykort

Jag undrar om jag förstår att det är det här vi pratar om sen hela vintern. Varje år har jag en känsla av att ha missar sommaren; jag skulle vilja ha ett ordentligt startskott så jag vet när den börjar. 

IMAGE.JPG
IMG_8281.JPG
IMAGE.JPG
FullSizeRender.jpg
FullSizeRender.jpg

Men den har väl börjat nu. Vi är väl mitt i den nu. Alla bilder jag tagit de senaste veckorna tyder på det. 

Jag försöker göra sånt som syns på bilderna så ofta som möjligt, men försöker också påminna mig själv om att stanna inne också är okej. Det är också okej att göra ingenting eller för den delen - göra vardag - även sommartid.  

Om 25 dagar får jag semester. Det är mycket sommar kvar före det.