Premiär för... *trumvirvel* Veckans Skrivövning!

Igår kväll satt jag och planerade ett par nya skrivövningar till en workshop jag drar i dagarna på AE. Skrivövningar tenderar att vara en sån grej som man antagligen äääälskar - eller inte alls fattar poängen med. Jag äääälskar, så klart. Det bästa med min livssituation och mitt jobb just nu är att jag får utforma egna och göra andras skrivövningar. En sak som jag dock har förstått är att det nästan är omöjligt att hitta på en skrivövning och göra den själv. Det behövs nästan den där utomstående personen som ger en ramarna.

Att hitta på egna skrivövningar själv däremot är inte alls speciellt svårt. Det är bara att titta runt om kring sig och fästa blicken på något och sen försöka komma på hur man kunde berätta om en historia tunt eller med hjälp av den saken. Igår kväll till exempel kom jag på en väldans finurlig skrivövning (tyckte jag själv i alla fall) när min blick föll på merch-påsen jag fick när jag köpte Mats Strandbergs nya roman Slutet.

44244090_349796395774640_486756301582368768_n.jpg

Plötsligt hade jag stor användning av den snygga påsen men också ett sätt att bearbeta min egen klimatångest på. Jag kallar övningen Katastrofen.

44335544_255233781817753_2961534749803282432_n.jpg

För att göra Katastrofen behöver du: en påse (t ex Slutet-väskan, annars funkar ett vanligt gammalt örngott lika bra) fylld med vardagliga små saker (ett läppstift, en tandborste, tändstickor, en sked, saker du hittar i lådorna hemma helt enkelt) och en katastrofloppa. Om du har glömt hur man viker en loppa finns instruktioner HÄR. Som alternativ i loppan skriver du sen olika katastrofer, t ex kärnvapenkrig och alien-invasion. Deltagarna i Katastrofen får sen dra ett föremål ur påsen och loppa fram en katastrof. Sen får de berätta eller skriva en berättelse i vilken de räddar världen/sig själv med hjälp av föremålet. Man kan tillskriva föremålet magiska egenskaper om man tycker det behövs.

Ok, när jag satt och mös och fnissade över min egen påhittighet igår kväll (vadå, vad gör ni på onsdagskvällar?) kom jag på att jag skulle ju kunna slå ihop två av mina stora intressen; bloggen och ordkonsten och helt enkelt börja bjuda på Veckans Skrivövning här! Jag gjorde en halvhjärtad gallup på instastories, men egentligen hade jag redan bestämt mig. Och jag är inte den kvinna som tvekar när det gäller att skrida till verket - så idag är det storslagen premiär *rullar ut röda mattan* *blåser upp ballongerna* *poppar champagnen* för Veckans Skrivövning!

Katastrofen var bara uppvärmning, här kommer den riktiga Veckans Skrivövning! Jag kallar den för Receptet.

0008_001.png

Det är mycket enkelt. Fyll i den här formeln med ingredienser för det liv du helst skulle vilja ha. Mitt lyder t ex “6 böcker/ 250 g katter/ 4 dl vänner/ 1 1/2 dl familj/ 2 msk självförtroende/ 1/2 msk bra nattsömn/ 1/2 msk hångel. Blanda böckerna och katterna i en lagom stor bunke. Strössla över familjen och vänner i jämnstora bitar och smaksätt med resten.

Man kan också använda Receptet för att berätta en historia, ens eget liv eller någon annans, beroende på lite vad man vill få ut av livet. Utan att avslöja mina deltagares recept too much så kan jag berätta att folk ville bl a 6 länder, 250 gr hundraeuros sedlar och 1/2 msk skog och natur i sina livsrecept. Och det blir som dikter!

Ni får gärna posta ert bidrag i kommentarerna eller så gör ni det bara hemma för er själv. Eller om ni är den delen av befolkningen som inte alls fattar skrivövningar - skit i det här inlägget. Det kommer nåt annat imorgon.

PS Mitt andra förslag på återkommande kategori, Pärspektiv är på gång, men Pär och hans
-spektiv blev som bekant sjuka förra veckan, så det blev en viss fördröjning.

Minimikravet

I fredags kväll satt jag och lyssnade på Taika Mannila & Ronja Stanleys nygamla podd för Yle, I säng med Ronja & Taika och fick världens aha-upplevelse. De pratade om hur det är, eller i alla fall, kan vara att som kvinna bli bemött i musikbranschen. Ronja, som är musiker, hade fått höra att respekt, det är nåt man förtjänar. 

Hur många av er har fått höra att man måste förtjäna respekt? Hur många av er har tänkt att det är så det är? 

Jag har definitivt aldrig ifrågasatt hela den grejen, utan tvärtom tyckt att det är en rimlig grej. Därför fick jag en sån jävla - nästan utomkroppslig - aha-upplevelse när de bemötte det påståendet med ett Lauryn Hill-citat, nämligen det här:

IMG_0469.JPG

Vet inte varför jag aldrig tagit till mig de orden förr, trots att det är från hennes kanske kändaste låt, som jag lyssnat oh so many times på, men nu fastnade det. 

Har tänkt på det ända sen dess. Det här senaste året har jag pratat inför och med ganska mycket folk, både i egenskap av författare, bloggare, workshopsdragare och over all mikrofonkåt människa. Jag har blivit ganska bekväm i det och jag tycker ofta det är roligt. Ganska ofta kan jag tycka jag till och med är bra på det. Jag har aldrig krävt att alla i publiken eller den jag samtalar med ska vara intresserade eller engagerade, speciellt inte om jag är inbjuden till t ex skolklasser eller så, dit publiken inte sökt sig frivilligt. Jag är inte så desillusionerad att jag skulle tro att jag är allas kopp te och jag är helt okej med det. 

Ändå har det ibland lämnat en gnagande känsla över hur vissa i t ex en publik betett sig. Fram till i fredags har jag tänkt att jag på nåt sätt har misslyckats. Man kan inte kräva intresse, men man vill ju kunna väcka ett. Och så jag tänkt att det är mitt fel, att jag inte varit tillräckligt intressant. Trots att jag ofta vänder ut och in på mig själv för att hitta nya formuleringar, roliga svar på frågor eller varierande uppgifter i en workshop.

Men!!!! Att sitta och sova, eller sitta och prata högljutt eller se på Youtube-klipp utan hörlurar (alla helt sanna exempel) när en motpart pratar handlar inte om att den som pratar nödvändigtvis är ointressant - det handlar om att inte visa respekt. Man behöver inte sitta som tindrande ljus och lyssna (jag lyssnar själv bättre om jag får t ex sitta och rita samtidigt), men baby girl, respect är faktiskt just a minimum. Jag behöver inte förtjäna ett jävla skit, det ska bara finnas där.

Sen behöver man så klart inte upprätthålla den respekten om motparten gör nåt dumt eller elakt  (jag har inte speciellt stor respekt för let’s say NMR och såna grisar), men respekt ska väl för fan va utgångsläget när vi bemöter varandra.

Min stora aha-upplevelse är alltså följande: jag har rätt att kräva att bli bemött med samma respekt som jag bemöter andra. Baby Ellen, respect is just a minimum.

HUR KAN DET HÄR VARA EN AHA-UPPLEVELSE ÅR 2018?!?!?!? Jag är 31, jag är ganska smart - test jag tagit på internet antyder till och med att jag har en högre än medel-IQ, jag är duktig på vad jag gör och jag försöker alltid bemöta andra med respekt. Ändå är det en aha-upplevelse. 

Vet ni vad jag tror det beror på? Luta er närmare så ska jag viska min 100% sanna teori åt er: ... patriarkatet.  

Det är så det funkar. Patriarkatets viktigaste uppgift är att förvilla oss brudar så mycket med annat så att man glömmer en sån grundläggande sak som: respect is just a minimum. 

Tack och lov finns det folk som påminner en mellan varven; Taika, Ronja och Lauryn Hill till exempel.

Fem höjdpunkter från Bokmässan i Göteborg

Nu har det gått ett par veckor sen Bokmässan i Göteborg och jag har kanske börjat smälta intrycken. Jag har inte skrivit så mycket om bokmässan kom jag på (förutom vad jag köpte hehe), så tänkte lista lite höjdpunkter! Speciellt eftersom jag till Helsingfors på bokmässa nästa vecka och vill undvika att börja blanda ihop höjdpunkterna.

1. Speaker’s Corner
Tänker inte sticka under stol med att den så kallade vip loungen var bäst. Dit får man tillträde om man deltar i ett seminarium, d v s en programpunkt som inte är ett “gratisprogram” (det kostar ju ändå inträdet för att se gratis-programmen, så jag ställer mig tveksam till den formuleringen men okej), utan sker i en avskild seminariesal. Varför var det så kul att hänga där då? Well,

*kändisspottingen! Kalla mig gärna kusinen från landet, men det är ju svårt att inte göra stora ögon när Jonas Hassen Khemiri står i ett hörn och dricker kaffe med Athena Farrokzhad, Jan Guillou sitter och läser tidningen, Jonas Gardell gestikulerar vilt vid ett bord och Sara Bergmark Elfgren står bredvid dig och väljer tesort och Kattis Ahlström stegar förbi dig och ser trött ut. Det är ju kul att se folk man bara sett på bild förr på riktigt nära håll.

*man får äta och dricka gratis av ungefär exakt samma utbud som finns annars på mässan, d v s pastasallad och kycklingciabatta och skitstora kanelbullar. Efter tre dagar på den dieten kände jag mig som att jag var med i 90-tals avsnittet av Historieätarna, inte så kul, men behövde i alla fall inte betala 300 kronor för tio kalla pastapennor utan kunde lägga dom pengarna på en till bok, hehe. Jag är inte snål, jag är fattig.

*lugn och ro, en sällsynt och dyrbar ingrediens på bokmässan. Här var det tystare och inte så hysteriskt. Är man dessutom inte Kattis Ahlström så kan man äta sin kanelbulle ifred utan att nån nobody från Svenskfinlands utkanter stirrar på en.

*det är sällan jag har känslan av att vara VIP nånting alls. Den där lilla gredelina namnbrickan gav mig den känslan. Måste säga att jag finner mig rätt snabbt i att vara VIP, hehe.

2. Alla möten

 Jag och Hedda på S&S.

Jag och Hedda på S&S.

Vet nu hur sjukt trevliga alla (nåja, nästan alla men orkar inte prata om dom som inte imponerade i vänlighet) i branschen är? Visst är en man en liten fis i rymden som finlandssvensk debutant i ett sånt stort rikssvenskt sammanhang, men kände mig ändå inlindad i bomull allt som oftast. Speciellt kring Finlandsarenan anstränger sig verkligen allihopa för att man ska ha det så bra som möjligt. Kunde nämna en massa namn, men då glömmer jag andra namn så jag tror jag låter bli. Tänkte skriva att det var extra roligt att träffa dom man inte träffat förr men så kom jag på det extra roliga i att umgås med vänner och bekanta och speciellt hinna träffa både min och Pärs mamma. Att dricka vin med mamma och styvfarsan på deras hotellrum före förlagsmiddagen på lördag var till exempel en höjdpunkt. Men alltså SERR är så golvad av folk som är så trevliga, jag tänker speciellt på alla på Schildts & Söderströms som jobbade röven av sig och ändå orkade svara på alla frågor och ta sig tid att fråga hur man mår. Är fucking RÖRD!

3. Peppe Öhman

Tycker Peppe kan få en egen kategori för det var så himla trevligt att träffa henne på riktigt och vi hann hänga en hel del. Nu ska jag berätta hur hon är IRL: vass, proffsig, respektingivande och väldigt, väldigt trevlig. Där har ni skvallret. Det kändes som att ha en cool storasyster att få tassa på efter henne. Bästa exemplet är när vi satt i Speaker’s Corner före vårt gemensamma program på söndan och jag såg Jenny Jägerfeld komma in och ba “shit, jag blir starstruck!”. Vad gör Peppe då? Jo, i samband med att vi går ut och förbi Jenny, avbryter hon nån gubbe som pratar med henne (på ett trevligt sätt), presenterar mig för Jenny (för så klart känner de varandra) och ägnar ett par minuter åt att lovorda min bok inför henne. Jag stod bara bredvid och skämdes på det där sättet man gör när man egentligen är väldigt nöjd. Sen gick vi vidare - Peppe med ett leende och raska steg och jag småsvettig och lufsande. Jag inbillar mig att folk vände sig om för att titta på oss, inte så mycket på mig, men på Peppe. Hon har lite den effekten.

4. Kulturens ABC

 Cecilia, jag och Cajsa-Stina.

Cecilia, jag och Cajsa-Stina.

D v s Cecilia och Cajsa-Stina. Det var dom jag pratade med under mitt stora program, d v s seminariet jag deltog i på lördag. Kulturens ABC är alltså deras podd och de har varit kompisar i god only knows hur länge och poddat typ lika länge. Jag var lite orolig att jag skulle drunkna i deras så väl utmejslade jargong, men de var så sjukt duktiga och inkluderande och hade läst Jaga vatten på ett så bra sätt, att jag helt slappnade av och hade typ världens bästa samtal med dem på scen. Nu vet jag ju inte hur det såg ut eller lät från publiken, men jag hade jättekul samtalet igenom och det har man inte alltid. Älskar när man prata allvarligt men opretentiöst om saker. Dessutom kändes det som att jag fick två nya genuina vänner efter det. Så otroligt bra ihopmatchat av Susanna på förlaget som hade fixat seminariet. Tack för det!

5. Alla billiga böcker

Om man bara kan hålla sig lönar det sig verkligen att köpa böcker på mässan. Eller gör det ens det med resor dit och inträde? Kom jag just att tänka på. Men i alla fall, stooor fyndpotential. Också ganska stor potential att man dras med i hysterin och köper en massa böcker som egentligen inte alls är så billiga, men de ÄR där. Som ni vet kom vi hem med en orimlig mängd nya böcker. Men det är också ljuvligt att för en gångs skull inte vara den galnaste boknörden på ett ställe.

Där är en liten topp fem-lista att fundera över. Jag kunde som sagt nämna så många namn och så många snälla kommentarer, men då glömmer jag bara nåt, så jag låter det vara osagt. I efterhand, när det hysteriska lagt sig och sorlet som ringde i öronen flera dagar efteråt tystnat så kan jag säga att jag hade en riktigt fin mässupplevelse. Eva Frantz har också skrivit om mässan och hon har många poänger, speciellt det om hierarkierna, jag föreslår att ni läser hennes inlägg HÄR.

Att göra ett drömboende ännu drömmigare

Jag älskar vårt hem och vill bo här så långe jag kan. Oftast tycker jag vi har det riktigt, riktigt fint här också. Men i perioder så är det som att jag bara ser det som kunde förbättras och hakar upp mig på bristerna. Det är då jag aktiverar mitt Pinterest-konto igen och plockar i och ur köpkorgar utan att kunna bestämma mig för vad som egentligen är min stil. Jag förbannar vårt gemensamma pryl- och bokbegär som gör att fler kvadratmeter än vad som riktigt kan motiveras tas upp av böcker, skivor och loppisfynd. Allt känns så låst, det GÅR ju inte att möblera om här ens.  Allt känns billigt och vulgärt och flyktigt och helt, helt fel. De här perioderna går ju om och man får försöka rida ut vågorna. Men man kan ju drömma och kanske, kanske slår nån av drömmarna in.

Just nu drömmer jag om...  

Nya köksluckor i vårt kök. Varför inte solgula, varför inte folkhemsträfärgade? Tyvärr verkar inte alla våra skåp vara standardmått, så tror inte det är bara så bara att byta ut. Suck. Låg och grämde mig hela natten igår över våra köksskåp, men ärligt talat har jag nästan glömt bort det idag.

Ett skrivbordshörn i gästrummet. Det här är betydligt enklare att få till och kommer nog hända inom den snaraste framtiden; det är bara ett par andra pusselbitar som måste falla på plats för att just den här pusselbiten ska kunna hända. Jag tror inte det kommer bli speciellt mycket mer avancerat än ett bord och en stol - men visst är det lite mysigt med lite mer ombonade hemmakontor?

En viktig pusselbit är att vi lyckats rensa i bokhyllorna lite och organisera om så att vi slapp bokhyllorna i gästrummet. Det allra, allra bästa vore så klart att få till en där platsbyggda från-golv-till-tal-hyllan i biblioteket. Men det har vi nog inte råd med just nu. Drömmer också om bokhyllor utan bakstycken, så att man får till den där luftiga känslan.

En annan pusselbit är det runda matbordet till köket som jag funderat på ända sen vi flyttade in. Nu är det snart verklighet - hoppas jag. Om nån har ett runt matbord i bra skick ni vill bli av med så vet ni var jag finns.

Ett nytt duschskåp är nästan högst upp på prioriteringslistan. Vår toalett är yttepytteliten och av den yttepyttelilla ytan tar duschen upp 60%. Totalt onödigt med en dusch man löst och ledigt kan stå fyra i, samtidigt som man inte slipper att svänga sig framför handfatet. Nu är det ju så här att det krävs proffs när man ska göra sånt så det hänger liksom lite på att vi har råd med nåt sånt.

Sist men inte minst - en välorganiserad garderob. Det här är nödvändigtvis inte heller något megaprojekt, men det ska ju göras. Vi har ganska bra med garderober och förvaring, men innanmätet i alla garderober är ineffektivt och föråldrat. Drömmer om lådor som dras ut ljudlöst och kläder som hänger snyggt sida vid sida på galgar. Inte mörka vrår och knarriga trälådor som faller om man drar dem lite för långt åt nåt håll. Men nån dag, nån dag.

Tills dess är det ju gratis att drömma.

Alla bilder från min Pinterest.


Häxor, läxor och inte så dödliga lektioner

Snabbt, det är bara timmar av veckan kvar - men vi hinner ännu gå igenom den.

44047501_494165247731856_8007464841147056128_n.jpg

Måndag och jag var lite seg efter att Pär blivit sjuk natten till måndag. Jag gjorde en playlist, igen. Kanske den bästa jag nånsin gjort. Här hittar ni den!

44126895_2121246997907212_8314177243257503744_n.jpg

Tisdag eftermiddag jobbade jag med Moa på Robbans. Testade porträtt-funktionen på min nya mobil.

44041575_2018576734865546_6246294693760466944_n.jpg

Onsdag morgon och jag var nyvaken. Första gången ordentligt utsövd den här veckan.

43952135_252361252133410_5587845309288939520_n.jpg

Onsdag eftermiddag jobbade jag hemifrån pga inbokad grej här hemma. Det händer spännande saker just nu - återkommer till det!

44022902_690127348009419_7284323220449132544_n.jpg

Torsdag låg jag längs riksåttan som ett sketet streck hela dan. Körde Jeppis-Vasa-Jeppis-sträckan två gånger, hade två författarsamtal, gjorde två intervjuer, fixade och trixade inför en fortbildning och öööh. ja, det kanske inte var så mycket mer, men det räckte till.

44024103_1461107494033122_1503647666414813184_n.jpg

Fredag och jag satt på ordkonstledarutbildning (puh!) hela dagen. Det är så roligt att vår verksamhet äntligen kommit igång, jag är full av inspiration efter helgen!

44149964_280428872582566_1306833358466056192_n.jpg

Lördag och utbildningen fortsatte. Ibland har jag svårt att förstå att jag får jobba med det jag tycker om allra mest.

44027037_488204935018343_9088863767202103296_n.jpg

Lördag kväll och vi drack drinkar och såg gamla barnprogram på Youtube.

44088780_480807265744915_3570993439489130496_n.jpg

Söndag eftermiddag och jag har legat i soffan, druckit kallnat morgonkaffe (my favourite) och läst ett hemligt manus jag fått den stora äran att läsa. Mycket trevligt.

44088291_486370241859381_7037436628985446400_n.jpg

Och ute har det varit höst hela veckan.

Kom och säg hej!

Hej ungdomar! Jag har haft en ganska buzzzy dag och precis alldeles nyss smällt igen datorn för idag så jag har inte hunnit blogga. Imorgon ska jag till Vasa & Korsholm och prata och det vore ju himla roligt om nån trogen bloggläsare kom förbi och sa hej! Jag kommer va den tjocka som ser sur ut :-))) Så här ser infon ut:

FullSizeRender.jpg

Visst ser jag ut som Déas evil step mom när man sätter våra bilder bredvid varandra så här? Lol. I alla fall, kom gärna förbi!  

Det blev inte mer än så här idag, jag måste gå och lägga mig nu pga lång dag imorgon. Ska t ex köra TVÅ VARV till Vasa imorgon pga dubbelbokning som gör att jag måste hem till Jeppis en sväng mitt på dan. Aaaah min kalender den här veckan <333 Men nästa vecka - då ska jag nästan bara ta det lugnt. 

Vi hörs! Och kanske ses - hoppas!

Luffarschack och skulptursneakers

Idag har jag en sån där dag där jag tycker att jag är skiiiitsnygg. Det händer ganska sällan, för det är många stjärnor som ska rätt på himlavalvet för att den känslan ska uppstå. Det ska va en bra hårdag, du ska ha sovit tillräckligt, dina favoritkläder för tillfället ska vara rena och hormonkurvan ska peka uppåt, eller neråt eller vart de nu pekar. Och idag! Idag tänkte jag modeblogga.

43557716_253422428653956_8357920840922169344_n.jpg

Så här ser jag ut idag! Lite moderiktigt trulig uppsyn och lite artsy touch med den suddiga kvalitén. Jag har en (ganska ny faktiskt!) klänning med polokrage från Asos, en rutig rock från Asos och good old leggings från Kappahl. Jag samlar mer eller mindre på svarta raka vardagsklänningar och det här nyförvärvet är en favorit för tillfället, mycket tack vare polokragen.

43469921_330203147556925_4850525765323718656_n.jpg

Kappan köpte jag på rea i den varmaste sommarhettan och den är en av orsakerna till att jag längtat till detta nu, när vädret tillåter kappor. Jag kallar den för min författarkappa, för jag känner mig otroligt intellektuell i den och jag invigde den på Bokmässan nu, trots att det egentligen var lite för varmt. Svettades enormt hela helgen, men det kan det va värt. Kappahls leggings är bäst ingen protest, den som säger emot är en idiot. De är föredömligt höga i midjan och påsar sig inte vid knäna trots konstant användning.

43444014_1164291853722127_616181013583757312_n.jpg

Jag har också mina älskade Reeboks på mig idag. Skor är verkligen en sak det lönar sig att satsa på. Skor och ytterplagg - det är ju det man har på sig varje dag. Kan känna mig som värsta mommon ibland med mina “förlåtande” tunikor och “smickrande” sjok, men BOOM! lägger jag på mig mina skulpturala sneakers och jag är plötsligt Kakan Hermansson, jag är plötsligt medveten, jag har plötsligt en stil. Jag är plötsligt en sån som inte bryr mig om att världen i o m den här bilden ser allt damm under min byrå :-)))) Hempositivitet, kallas det visst?

43419381_2727210760836791_3938410089022488576_n.jpg

Swag, swag.

43490686_338229543415820_1532583458088419328_n.jpg

Till och med mina naglar är nylackade och fixade! Älskar att missmatcha med nagellack, älskar väl kanske att missmatcha överhuvudstaget. Och ja, det är ett ärr från en piercing jag hade i läppen när jag var 17 som ni ser under underläppen. Det är en sån grej som folk alltid kommenterar, lite på samma sätt som “är du vänsterhänt!”. Hade en ring i underläppen i nåt år, tills jag tröttnade. Haft ärret i tretton år nu? Helt klart värt det - obs, ej ironisk. Hellre lite ärr än aldrig vågat pröva mig fram.

43497156_352319158841143_7432244316484927488_n.jpg

Ja, så det var dagens modeblogg det. Som ni märker har jag en del att lära ännu kring poserande, städande och fotografering. Men dagar som denna tycker jag faktiskt jag i alla fall har stil nog att va modebloggare.

Peace out!

Sju kryddor och sju dagar

Jahapp, då var det ny vecka då. Min ångest från igår har lagt sig betydligt efter en förmiddag av effektivt mejlande och en kaffe och bulle från AE. Vissa måndagar behöver man den där bullen. Pär blev sjuk i natt i vad jag antar är samma skit som jag låg med förra veckan och om det finns en sak som nästan är lika jobbig som at själv vara magsjuk är att bo ihop med nån som är magsjuk. Man vill så gärna hjälpa på nåt sätt, men det går ju inte att göra så mycket, det ska ha sin gång. Jag har i alla fall inte sovit så mycket i natt, så om inte komma tillbaka till jobbet-ångesten är tillräcklig anledning för bullfrukost, så är en natt av Florence Nightingale:ande det tycker jag. Fast man inte alls behöver ha en orsak för bullfrukost, obs.

43443942_1086961691465371_127208895423709184_n.jpg

Den här veckan ser relativt normal ut, förutom torsdagen när jag ska besöka både Vasa och Korsholm och prata skrivande och boken. Det ska bli kul! Sen drar ordkonstledarutbildningen jag ska gå igång nu på fredag och jag är med både i egenskap av studerande OCH arrangör, hehe. Men tror det kommer gå hur bra som helst, ska bli väldigt spännande. så slutet av veckan ser lite busy ut, men det är ju lääänge tills dess ännu. Eller?

Jag tänkte faktiskt bjuda på ett recept måndagen till ära, för jag lyckades göra en väldigt god middag igår kväll på saker jag hittade i skafferiet. Det visade sig dessutom vara en ännu godare matlåda idag så hurra!

43497193_343801682862488_3470394314595500032_n.jpg

Linser i kokosmjölk och sju kryddor

En gul lök
Två vitlöksklyftor
En röd paprika
Sju kryddor-kryddblandning
En burk kokosmjölk
Typ två deciliter torkade röda linser
En liten näve jordnötter
Färsk eller frusen koriander
Salt, gurkmeja, socker

Hacka lökarna och paprikan i små bitar. Stek på medelhög värme i olja i och sju kryddor-kryddblandningen tills löken är glansig och mjuk och allt är lite härligt brunt av kryddorna. Häll över kokosmjölken och krydda med lite gurkmeja och ev lite sju kryddor till, för färgen. Bli inte försträckt när det ser ut som världens mest oaptitliga gegga nu. Låt det puttra några minuter och häll sen i linserna och nån deciliter vatten. Rör om lite då och då, men det klarar sig ganska bra för sig själv. Smaka av, sockra och salta lite om du tycker det behövs. Sen kan du med fördel glömma bort det i fem-tio minuter, gör nåt på din telefon eller nåt. Kom sen ihåg den och vänd ner en näve jordnötter och lite koriander också, det gör sig så bra med kokosmjölk. När det har blivit en ganska o-rinnig gryta och linserna är mjuka, men inte kokat sönder - då är den klar! Det borde inte ta speciellt länge. Ät med ris!

43354623_1017652351748294_8330698870048686080_n.jpg

Grytan är som sagt godare nästa dag och kan riktigt bra ätas kall också! Har inte testat, men föreställer mig att den skulle göra sig riktigt bra på nåt slags bröd också? Sju kryddor är en kryddblandning från Mellanöstern med bl a kanel och nejlika och för mig och min västerländska mun är det lite speciellt med dom kryddorna i annat än juliga bakverk typ, så det tog liksom några tuggor före jag vande mig. Men det blev jättegott! Jag tänker mig att det säkert skulle vara gott att tärna ner tomat eller kanske addera lite citron för syra, men det går riktigt bra utan också. Både tomat och citron är allergener hemma hos oss, så jag har vant mig av att tänka på dem i mat.

Det var det, nu ska jag springa vidare i veckan!

Det ska så lite till

Hade tänkt låta bloggen vila fram till imorgon, men jag måste smygstarta med nåt, för annars äter ångesten upp mig. Man ska inte ha ångest för att man är sjuk, jag vet det, men det är alltid jättehemskt när jag ska tillbaka till jobbet efter att jag varit sjuk ett par dagar. Har varit hemma torsdag-fredag och det känns som att jag aldrig kommer kunna ta igen allt jag missat.

Blev tvungen att ställa in ett par grejer både torsdag och fredag och det jagar mig, det värsta jag vet är att nån blir besviken på mig. Det känns också som att allt börjar halta så fort jag släpper en grej. Har ni den känslan nån gång? Att allt flyter på, så länge jag har stenkoll på allt, men släpper jag kollen med några procentenheter bara så är det som en slags snubbel-effekt, plötsligt faller allt som man försökt hålla upp.

Jag försöker lära mig att det är okej att ha lagom koll, att det är okej att ge 80% istället för 100% är okej, för det är ju verkligen det. Alla säger ju det, det pratas inte om nåt annat, men varför är det så svårt att känna det?

Men den här braiga låten säger jag tack för mig och för idag. Det här var den lilla smygstarten, nu är det en mindre sak att plocka upp imorgon. Vi ses då.

Kiss it, kiss it better baby

Hej! Den dåliga dagen jag hade senast vi hördes av blev inte direkt bättre av att jag senare på eftermiddagen när jag kom hem hade hög feber och vad jag i efterhand bara kan tolka som nån slags… kräksjuka. Inte nödvändigt att gå in på detaljer, men vid ett tillfälle kände jag mig så svag och sjuk att jag inte orkade sätta mig upp i sängen för att ta en febernedsättande tablett.

Jag har fått ställa in allt igår och idag och försökt koncentrera mig på sova. Febertoppen var intensiv men kort och jag vet inte om det blev som nån slags urladdning för kroppen för jag har sovit jättemycket sen dess?!

Jaja, allt det här är egentligen ointressant för nån annan än den av sjukdom drabbade. Idag har jag känt mig nästan back on track och det har jag på klassiskt jag-är-rastlös-men-för-trött-att-göra-nåt-på-riktigt-manér och gjort en ny playlist till mitt nystädade Spotify-bibliotek!

43223421_2014747028584959_4875972596148994048_n.jpg

Jag ger er Efterfest på 2, den enda sexiga playlisten du nånsin behöver. Perfekt när alla andra droppat av och du äntligen blivit ensam med hen du flirtat med hela kvällen och ni båda är redo att starta the next big love adventure tillsammans. Varför inte också för er som varit gifta i några år och druckit en extra whiskey framför Skavlan? Eller för all del - för dig som äntligen är ensam hemma och tänker göra det bästa av det *blinksmajl blinksmajl blinksmajl*?

Jag har försökt A) att inte inkludera Let’s get it on pga för självklar och B) inte ta med mer än en låt per artist/band, även om vissa artisters hela livsgärningar (Kylie Minouge, Leonard Cohen) skulle ha passat in.

Musik kan vara en viktig stämningsbyggare men kom ihåg att du kommer aldrig få ligga hur bra musik du än spelar om den du riktat in dig på inte vill? Den här listan kan och ska inte användas för att göra ett nej till ett ja. Ett nej är alltid ett nej, men du kan kommunicera ditt ja högre genom lite varmsamt valda låtar. Den här här listan i bakgrunden och ett smoothly utfört “gäspar och lägger armen runt den andra”-trick och du har nog kommunicerat vad du vill.

Men för den delen - är du hemma hos nån nu ikväll och dom ba mm, ska lägga på lite soft musik och så hör ni den här listan, se då ett stort flytande Ellen-huvud framför er som säger “apapapap det är inte säkert hen vill ligga ändå, hen kanske bara tycker det är skön musik att lyssna på” för let’s face it, man kan lyssna på sexig musik även när man inte känner sig sexig. Till exempel har det visat sig vara precis lagom för när man ligger i schleten pyjamas och repar sig efter nån slags magåkomma som för 500 år antagligen skulle tagit livet av dig.

Nu blev det här en lektion i samtycke, men let’s face it, jag har 95% icke-manliga läsare och det är sällan ni som är problemet ammaright ni vet det här - va snäll, tacka för maten och borsta tänderna. Ni vet - folkvett. Med det folkvettet in mind - gå ut och föröken eder. Till tonerna av Efterfest på 2.