Nerför backen, över torget, åh, jag älskar, älskar den här stan

För något år sen gav jag er (lol, låter så högtidligt men) en playlist med 30 låtar som hette Peed sulo. Den trogna BFF:aren kommer säkert ihåg det med fröjd.

7C5038F2-8EA3-4621-ABF8-B16CED2C41B4.jpeg

Den var designad för att precis möta ditt behov av lagom up tempo-iga, (inte nödvändigtvis glada men) låtar på väg hem från jobbet. Den där känslan när man susar genom stan på sin cykel en lite kall höstdag och det känns som att man har en glad hemlighet, den känslan ville jag åt. Jag tänker ofta, lagd åt både det romantiska och narcissistiska hållet, att jag går eller cyklar i en film, precis den där scenen när protagonisten i historien (i det här fallet jag) sagt ifrån på ett bitigt sätt eller på nåt sätt fått ett bra break through. Den innehöll t ex såna här godingar:

Skärmavbild 2018-09-25 kl. 18.44.01.png

HÄR hittar ni den.

Jag skulle inte säga att alla mina playlist på Spotify är genomtänkta direkt, men just den här har visat sig vara mycket bra ihopplockad. Om jag får säga det själv. Det visade sig att jag själv hade mycket nytta av just den här typen av låtar som ger hemvägen en filmisk touch. Jag har lyssnat på Peed sulo till leda. Men nu har jag fixat det problemet, Peed sulo har fått ett litet syskon;

42445871_275906349919916_3633171848537047040_n.jpg

Peed sulo 2! 30 låtar TILL perfekta för allt det där orginal-Peed sulo var bra för. Den innehåller, förutom låten inläggets rubrik är hämtat från, t ex lite sånt här:

Skärmavbild 2018-09-25 kl. 18.43.28.png

Ni hittar den HÄR.

Jag hoppas ni gillar den! Jag har dessutom städat upp min Spotify-kanal lite och gjort sånt ni inte behöver, t ex listor som heter “hör på det här” och innehåller tre låtar från april 2014 (har en miljon såna), hemliga så nu borde ni bara se de lite mer genomtänkta och bättre paketerade listorna. Ni hittar t ex en jättebra lista med tryckare där, vår bröllopslista och ett musikaliskt tvärsnitt över min högstadietid.

Med jämna mellanrum tänkte jag försöka göra små listor åt er, det är nämligen en liten hobby jag har. Ni får ju gärna hojta till om ni tycker det är en bra idé. Eller om ni tycker det är världens värsta idé och att jag och min musiksmak borde gå och gömma oss. Vi kommer inte att göra det ändå, men.

En helt vanlig måndag

Hade tänkt göra ett foto i timmen-inlägg men det blev mest ett foto när jag kommer ihåg det. Men så här såg min måndag ut, as always sett genom min trogna mobilkamera.

42452982_287938535363992_7580325172419231744_n.jpg

Vaknar. Trots att jag vaknar sent, först efter nio, är jag dödstrött. det är en grej jag försökt sluta ha dåligt samvete för, att min dygnsrytm är mer av typen B. Jag är hellre upp längre och sover längre än vad som anses riktigt dygdigt.

42504735_241678843164808_968044594400854016_n.jpg

Äter standardfrukosten till vardags - ostmackor och d-vitamin. Det är nu man ska börja ta dem för att ha nån nytta av dem sen i vinter - kom ihåg!

42463231_913783772149697_5203708034244673536_n.jpg

Kommer mig till slut i väg till jobbet. Det här är mitt skrivbord, på en bra dag heh. När jag fick två skärmar sa jag att visst, jag kan ha två skärmar, men jag kommer knappast få användning av dem båda. Nu använder jag så klart båda hela tiden. Det är väldigt praktiskt ska ni veta. Jag har också nyligen gått och blivit med arbetstelefon vilket känns helt galet vuxet och viktigt.

42622426_313358822800381_1646441164204670976_n.jpg

Sen jobbar jag ett par timmar. Här ser ni Robin, den ena av mina två kontorsgrannar. Den uppmärksamme märker också nu hur jag använder båda skärmarna - en för Facebook och en för nåt popupfönster, lol. Lovar att jag gör annat också.

42462560_400704373796659_3844556231742062592_n.jpg

Dags för lunch! Idag nudlar med både ägg och keso. Lite lyxigare så där. Två satsumas till efterrätt till och med!

42415626_417730348632195_2886667362390507520_n.jpg

Efter lunch jobbade jag lite till, sen gick jag ut på stan för ett par jobbrelaterade ärenden.

42524133_280603442549094_3178918725579440128_n.jpg

Hämta ut paket och köpa kontorsmaterial, t ex.

Sen drack jag en kaffe och jobbade ännu lite till. Favoritmuggen har fått flytta med till kontoret.

42607347_2175163576073238_754390445533954048_n.jpg

Vid fem gick jag hem. Då var det redan ganska mörkt och tyst i vår korridor. Här är affischer för två jätteroliga event jag tycker ni ska gå på. Mer om dem senare i ett annat inlägg.

42427556_683928805320140_3112223578599194624_n.jpg

Cyklade hem i kall, kall blåst. Så här såg jag ut förresten igår. Hörlurar - Urban Ears, tröja - Puma x Asos Curve, byxor - H&M, skor - Reebok, jacka - Lindex. Jag skrev mest det där för att få känna mig som en äkta bloggare, tror aldrig nån nånsin har frågat mig om var mina kläder kommer ifrån. Kändes lite kul måste jag säga.

42550395_249177669133179_6229136552816017408_n.jpg

Pär hade önskat sig plättar till mat så då blev det plättar till mat. Inser nu att det blev en väldigt grönsaksfattig dag igår, men tror ni mig om jag säger att vi faktiskt äter ganska mycket grönsaker i vanliga fall? Mvh vegetarianerna.

42545111_327513837806147_3181941394713346048_n.jpg

Efter maten spisade jag lite jazz. Nä nej, men jag satte på en skiva (James Blake den här gången) och gjorde lite sånt där småpyssel…

42482918_1823208784459717_6561426936873091072_n.jpg

… vattna blommor…

42592098_2099981500263306_6226112973149044736_n.jpg

… kolla på utsikten…

42543854_2226566507580660_2970000946387484672_n.jpg

… och hänga med katterna. Ni ser ju Violas vilda entusiasm.

42516494_1409865359145815_6723100986342113280_n.jpg

Sen satt jag mig ner och jobbade en stund. YES jag tänker på det som jobb när jag sätter mig och läser böcker inför bokmässan, för 1) det är ju faktiskt det 2) det påminner mig om vilken jävla dröm jag lever i och 3) det hjälper mig att faktiskt göra det och inte fastna i evighetsscrollande.

42524097_2129165517343206_975402775322034176_n.jpg

Viola höll mig sällskap. Det här är vår gemensamma favoritplats. Jag i vår läsfåtölj och Viola i famnen på mig i läsfåtöljen.

42465248_252898882081115_7005056595662995456_n.jpg

Sen skrev jag 1000 ord. Jag har bestämt att kapitel är ungefär tusen ord. Jag försöker skriva ett kapitel varje gång jag sätter mig ner. Jag försöker också inte skriva mer än så i gången. Man måste hushålla med ångan. Jag hade givetvis inte Ronald McDonald på skärmen, men det här är känsligt ännu. Man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkrummet har jag hört. Tids nog. OM DET BLIR NÅT DET VET JAG INTE DET KANSKE INTE BLIR NÅT ALLS NI KANSKE ALDRIG MER FÅR LÄSA NÅT AV MIG MAN VET INTE JAG HAR INTE LOVAT NÅT!!!

42304734_673922192980217_3028932261375377408_n.jpg

Sen gjorde jag ansiktsmask (shoutout till alla halvblinda jävlar som måste använda glasögon även de femton minuter man sitter med ansiktmask)…

42595365_545811095871459_6859006885597544448_n.jpg

… och tog bort nagellack. Det är väl inte väldigt viktigt att berätta om, men det här nagellacksborttagningsmedlet som jag köpte på Boots när vi var i Bristol pga stort behov har visat sig vara jättebra?! Tror jag tog det billigaste bara för att jag behövde något, men det är drygt och effektivt och luktar inte ens illa? Tips för den som har vägarna förbi the UK. Annars köper jag alltid på Lidl, deras är billigast och lätt bäst, det lärde mig Ronja nån gång.

42554743_446530289087723_123980024909922304_n.jpg

Sen var det inte så mycket mer med den dagen. Jag kröp till sängs med de här två och Pär (som nog deltagit i den senare delen av min dag, men som bara inte synts till här). Nöjesläste lite och somnade sen, säkert ganska mycket senare än många av er. Min dygnsrytm är som sagt inte så dygdig, men den duger.

Måndag i mässveckan

Tjena alla monsterdiggare! Här är jag med denna veckas prognos. Blåsigt, växlande molnighet och bokmässa! Det är väl det stora som händer denna vecka.

Förra veckan var jag ganska låg och den där malande ångesten ligger kvar. Jag vet att ni är klokare än så, men utifall att nån får för sig att fråga varför så kan jag förekomma dem och svara därför. Det finns ingen yttre orsak alls, jag har det i själva verket riktigt bra. Men det är så där ibland.

Jag vet att det minst konstruktiva jag kan göra i den här situationen är att börja strunta i saker p g a ångesten, hur lockande det än är. Man måste mata det som man vill ska växa. Att låta ångest styra över schemat matar ångesten, alltså växer den. Så jag mårar åpå, precis som led av österbottningar före mig gjort. Vet inte om det är den bästa strategin, men det är den enda jag har. Det går ju liksom inte att inhibera livet ändå.

Jag upplever inte heller ångest som nåt man nödvändigtvis måste träna bort eller få att försvinna med all makt utan nåt man kan och i nån mån måste lära sig leva med. Men lite snällare mot sig själv får man och ska man va när det behövs. Inte boka kalendern full med sociala grejer, låta lediga kvällarna vara lediga, se om favoriter istället för erövra nya serier, tillåta saker att vara bara okej. Det är lite som att ha tandvärk det här med ångest. Det går att fortsätta som vanligt, men allt är lite mindre roligt och ibland måste man helt enkelt ta hänsyn till värken. Tills det går om och saker blir normal-roligt igen.

Tids nog går allt om.

 Actual footage of me i helgen

Actual footage of me i helgen

Och ångest eller inte så är det är ju faktiskt väldigt roligt med bokmässa! Tänk att få åka dit i egenskap av författare - det hade jag nog inte vågat hoppats på bara för nåt år sen. Fast ibland tror jag att jag alltid liksom vetat att det skulle bli så här. Oavsett vilka drömyrken och framtider jag målat upp i mina vänner-böcker och skoluppsatser, så har nån liten kärna i mig alltid på nåt sätt vetat att det inte finns så många alternativ. Att skriva är det enda jag duger till och även med det är det ju knappt vissa dar.

Jaja, det känns redan bättre; bara det att jag tagit mig till kontoret idag och fått lite smått uträttat har återupprättat min tilltro till mig själv. Det är ju löjligt att man ska vara så gammaldags att man ska mäta sitt eget värde i prestation och uträttade ärenden, men det är ju onekligen lite praktiskt också. På så sätt blir det ju i alla fall nåt presterat och uträttat.

Det här inlägget blev ju i och för sig bara en massa strunt, men man kan ju inte prestera hela tiden :-))))

Årets loppisrunda!

I fredags förmiddag jobbade jag hemifrån. När jag senare på eftermdidagen gick ut ur vårt hus, möttes jag av ett omkullblåst träd på vår gård. Det stormade ju lite natten till fredag och den stormen hade brutit av ett av träden på hälften. Det måste ha brakat rejält, men jag har inte hört nåt.

42392436_703748126656537_2203965500189310976_n.jpg

Orsaken till att jag gick ut var för att jag och syrran skulle gå på loppis. Det är en stund sen jag gjorde en runda och det är ännu längre sen jag känt att jag verkligen fyndat men i fredags hände det!

42445900_1095740257255442_487840123694612480_n.jpg

Den här boken köpte jag inte, men var väldigt frestad. Minns den som en STOR läsupplevelse i lågstadiet. Tror det fanns en uppföljare också. Är det nån annan som läste den?

Jag krafsade åt mig ett pussel och en bok till Grims leksakslåda och just när jag stod och betalade tittade jag uppåt och såg en lampa.

42342656_1898167086937807_7181377939605291008_n.jpg

Den här! Jag är väldigt förtjust i gamla lampor med lite futuristiskt utseende (“ja, du ska ha idee rymdskeppi”, fick jag höra av mannen som hjälpte mig ta ner den) och den här Lampukas-skapelsen kändes som ett självklart köp. Gav 10€ för den, så det är ju inte helt fy skam. Speciellt inte eftersom jag direkt efteråt hittade en precis likadan på nästa loppis för 50€, hehe. Har tänkt den ska få pryda vardagsrumstaket, så fort jag får hit nån som kan hjälpa mig med att få upp den.

42378243_2199202000354852_1172956698113998848_n.jpg

Vi hann knappt stiga ur bilen på nästa loppis före jag fyndade igen. På Åldringsvännerna stod de som bäst och lastade in nyinkomna saker och den som nån gång besökt ÅV vet att gubbarna där gärna köpslår och bjuder ut allt vad de orkar. “Köp bort!” sa de och jag nappade åt mig detta lilla rottingbord med tidningsställ för 8€.

42340623_554115678355165_2815280530575065088_n.jpg

Så här ser det ut när det inte står inslängt i en baklucka också. Är väldigt nöjd, men nu är nog rotting+glas-möbelkvoten fylld i vårt hem, vi har fyra olika slags blombord i samma stil. T o m jag upplever en viss mättnad. Men det här står väldigt bra precis bredvid favoritfåtöljen i läshörnan.

När jag kom hem ställde jag upp allting så att jag kunde fota och skicka åt såna som bör informeras om god loppislycka; mamma och svärmor i första hand.

42429519_242285483122725_5049550091644305408_n.jpg

Dom turkosa ljusstakarna i glas var väl inte ett helt nödvändigt köp, men jag är ytterst svag för ljust turkosa glas- och keramikgrejer. dom gjorde sig bra tillsammans med mina andra, inte helt nödvändiga turkosa grejer. Och för ett par euro var de knappast förstörda av priset heller.

42344868_401567753711199_4902265488286941184_n.jpg

Men nöjdast är jag väl ändå med lampan. Så här ser den ut utfälld. Jag har lekt lite med tanken på att spraymåla den nån lite roligare färg, typ orange, men jag vet inte om jag vågar. Tycker också den är fin som den är i grått. Vad tycker ni?

Det var det från loppisfronten!

Det är då det stora vemodet rullar in

Jag drabbas alltid av Det Stora Vemodet när jag fyller år. Varje födelsedag ackompanjeras av en stor ledsenhet som bara lägger sig över mig, utan att jag riktigt vet varför. Jag tror att det är nån slags undermedveten anspänning som byggs upp inför födelsedagen; att även om man inte önskar sig eller hoppas på något stort så är det svårt att skaka av sig förväntningarna på att det är en speciell dag. Sen är det ju alltid ändå precis som vilken onsdag som helst och nån slags besvikelse infinner sig. Besvikelse över vadå? Jag vet inte ens, kanske över livet inte gör halt utan går vidare precis som vanligt, hur gammal du än blir.

Det här är också första året sen 25-årsdagen som jag inte firar med en stor fest. Jag har tyckt om att ordna stora fester, gärna med ett tema (25 var det Harry Potter, 26 var det guld, 27 var det Amerika, 29 var det bröllopsfest och 30 - tja, då hade jag inget tema, men hyrd lokal och chipsbuffet!) men efter förra året sa jag; näe, nu får det räcka på en stund. Det börjar kännas lite narcissistiskt att ställa till med något storslaget varje gång ens ålder ändrar. Dessutom är det jobbigt att ha fest. Så jag står fast vid mitt beslut att inte ställa till med fest, men det är också lite tomt att inte göra det.

Så vad gjorde jag då om jag inte festade?

Tja, jag började med sovmorgon, det tog jättelänge före jag kom till ro kvällen innan pga för mycket kaffe. Sen satte jag mig på Robbans och jobbade. Skrev 1000 ord också. Det kanske blir en roman nummer två, vem vet. Eller blir det inte det.

Satt så länge där i alla fall att jag bestämde mig för att inte gå hem emellan jobbgrejerna utan äta middag på stan med ursäkten “födelsedag”.

Och plötsligt satt jag ensam på en pizzeria och läste en bok och stirrade ut över gatan. Då kände jag mig ganska låg. Moa joinade mig visserligen senare, men ändå. Där satt jag.

42088809_704596016547103_7006529108020559872_n.jpg

Fast boken var bra (så klart läser även jag THE bok man ska läsa i Svenskfinland just nu, Heidi Hakalas Bara lite till) och pizzan okej och det bara var en kort stund, kände jag mig som världens sorgligaste figur. I vanliga fall stör en ensammiddag eller -lunch mig inte alls, snarare tvärtom. Men när man redan ifrågasätter livet och döden och tiden och meningen så är det kanske inte något att rekommendera.

Men sen blev det lite bättre, för då var jag på en första nätverksträff med Författarverkstan (en del av projektet jag jobbar med) och det var jättekul och plötsligt kom jag ihåg varför jag håller på med det jag håller på med. Sen tänkte jag att om jag ändå drivit runt på stan så här hela dagen så kan jag lika gärna fortsätta, så jag gick till Black Sheep och anslöt till min makes quiz-lag. Vi vann! Så det får ju ändå ses som en ganska bra avslutning på det hela.

Jag fick gratulationer och presenter och kramar under hela dagen från alla möjliga håll så helt som en vanlig dag var det ju inte. Och som så ofta ligger botemedlet mot vemod och ångest i andra människor. Så här skrev jag på Facebook:

Tack alla som gratulerat mig och på så sätt lindat ännu ett varv bubbelplast kring det sköra och bräckliga som är jag i födelsedagstider (och annars). Tillsammans bildar ni stötdämpning mellan mig själv och Det Stora Livet, och av den orsaken tycker jag mycket om er allihopa.

Och precis så är det. Inget isolerar så bra mot kyla som människokött och människosjälar. Håll om varandra så överlever vi nog flera födelsedagar.

PS Snälla tolka inte mitt påstående om människokött som isolering bokstavligt, vill inte va orsaken till att ni styckmördar nån och gömmer dem i väggarna heh.

Nytt år, nytt jag

Grattis på födelsedagen till mig! För att fira lanserar jag min nya header! Visst är den fin?! Det är Anna Lolax som gjort den. Vem? Kanske ni frågar - här är en liten mini-intervju med Anna jag gjorde för lanseringen av min kanske BÄSTA header nånsin!!!! Säg hej till Anna!

42098402_1382238925242515_9209270924782600192_n.png

 Hej Anna! Vilken fin header du har gjort! Kan du berätta lite, vem är du och vad gör du?
- Hej Ellen! Men jestas, tack! Den var ett sant nöje att illustrera! Jag är en katt-tokig, feministiskt lagd och skojfrisk grafisk designer och illustratör ursprungligen från Korsnäs, som nyss bosatt mig i Göteborg där jag inlett mina masterstudier i design vid HDK.

Hur blir man så bra på att rita som du är?
- De två viktigaste sakerna är nog övning och passion! Precis som med de flesta skills behöver man lägga ner många timmar på att bemästra sitt område. Tyvärr finns det ingen enkel genväg (tro mig, jag har letat) utan det är nog till största del den tid och energi du lägger på din konst som får dig att utvecklas. Men om man behöver lite hjälp på traven finns det så många bra tutorials och tips på nätet för t.ex. anatomi, komposition, färglära och liknande. Men framför allt vill jag nog köra en klassiker som: ”Just do it!”. Bli inte avskräckt om din första teckning ser skit ut, det händer oss alla, fortsätt rita om du tycker det är kul så kommer resten med tiden!

Vilka illustratörer inspireras du själv av?
- Oj, så många! Mina allra första illustrationsgudar var nog Sven Nordqvist och Ilon Wikland, redan som barn var jag så fascinerad av deras bilder. Carson Ellis är en annan storfavorit. Andra nämnvärda är Isabelle Arsenault, Rafael Mayani, Nina Cosford, Lois van Baarle, Rune Fisker, Laura Callaghan och Tom Haugomat.

Vad är ditt drömuppdrag?
Ett av mina drömuppdrag är nog att få illustrera en artikel eller story för en stor tidning som t.ex. New York Times eller något stort livsstils-/modemagasin. Att få jobba tillsammans med ett team och illustrera/animera en musikvideo eller kortfilm av något slag skulle också vara otroligt kul!

Om man vill se mer av sånt du gjort, var kan jag se det då?
Bästa stället att hålla sig uppdaterad om vad jag sysslar med är nog på instagram! Där finns både gammalt och nytt och har även många nya projekt på kommande. Man hittar mig på @annalolax

--

Det var det! Nu ska jag ut i världen och fortsätta fira födelsedagen på det mest lågmälda sätt.
Vi ses!

Blejk, fejt och i Göteborg!

Hej hej vänner, fiender och andra! Jag har en ganska skitdag idag - inte av nån anledning alls annat än att jag kan - och därför tänkte jag försöka liva upp både er och mig själv med en påminnelse om att jag nästa vecka faktiskt besöker Göteborg bokmässa för första gången i livet! Som författare dessutom!

Faktiskt första gången jag ska se andra ställen än Centralstationen i Göteborg, så jag är ganska megapepp. Som livslång Håkan Hellström-fan är det ju märkligt egentligen att jag inte lyckats ta mig dit än, men det är så där när man har familj i ena ändan landet; man håller sig där omkring och inte så mycket mer. Jag har ganska bra koll på Skåne och Blekinge, men allt norr över det är ett ganska stort jaha.

I ALLA FALL. Bokmässan. Göteborg.

Jag tänkte vi skulle gå igenom mitt program där och då, så vet ni, om ni har vägarna förbi, var ni hittar mig! Alla program förutom lördagens seminarium tar plats på Finlandsarenan och allt det är gratis (med mässbiljett så klart) att komma och lyssna på. För att komma in på seminarier behövs speciellt seminariumpass, men om sånt kan du läsa mer om på Bokmässans hemsida.

FREDAG

9:30 Farliga flickor
Jaga vatten är en befriande debutroman om flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet. Tänk Girls i glesbygd med sandvägar och baksäteshångel.”
Först börjar jag med att prata om “farliga flickor” med Janina Orlov och det ser jag jättemycket fram emot, Janina är hemskt trevlig.

14:30 Familjen i upplösningstillstånd
Många böcker speglar en verklighet där ena föräldern försvunnit och barnen lämnas åt sitt öde. Hur mår kärnfamiljen i litteraturen i dag? Finns det alternativa lösningar?”
Tänk, vilka ämnen man får uttala sig om som författare. Kärnfamiljen, det hade jag aldrig tänkt mig. Här ska i alla fall Philip Teir prata med mig och Peter Sandström.

15:00 Kvinnans villkor genom decennierna
”En diskussion om kvinnors frigörelse och samhällets syn på kvinnokroppen genom decennierna. Varför har kvinnans sexualitet uppfattats som så farlig?”
Från ett högt flygande ämne till ett annat. Här ska jag prata med Janina Orlov, Merete Mazzarella och Sabine Forsblom. Kul!

LÖRDAG

12:00-12.45 Farliga flickor, SEMI 45
Vad händer när unga tjejer tar initiativet, makten och bestämmanderätten över sin egen sexualitet. Hur reagerar omvärlden och blir sexet bättre? Ellen Strömberg som debuterar med romanen Jaga vatten diskuterar med Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forssberg från podcasten Kulturens ABC om kvinnors sexualitet och samhällets syn på kvinnokroppen. Vika är strategierna som kulturer genom tiden använt sig av för att styra (unga) kvinnors sexualitet och varför har den uppfattats som så farlig att den behöver styras med fast (patriark)hand?
Okej, det här är ju the big bang! Jag ska prata med Cecilia och Caisa-Stina från Kulturens ABC!!!! På en stor scen!!! Är 50% spyfärdig av nervositet, 50% helt säker på att vi kommer bli typ vänner för jag har ju lyssnat på deras podd och gillar dem så mycket.

SÖNDAG

13:00 Farliga flickor
Jaga vatten av Ellen Strömberg är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Déa Solins ungdomsroman En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Tillsammans diskuterar de förälskelser och farliga flickor.
På söndag är det äntligen dags för mig att träffa Peppe IRL! Eller, ja, vi kanske springer på varann på mässan före det, men i alla fall. Och dessutom får jag prata med underbarnet och fellow Jeppis-bon Dea, kul!

Det var mitt program under helgen. Förutom det tänkte jag mest springa runt och storögt titta på allt jag aldrig sett förr. Ses vi där?

Kan det inte alltid vara september?

Försöker inrätta mig i det lagomiga, försöker godkänna två rostmackor med ost och paprika som en fullgod frukost för nån som har svårt att få i sig frukost alls till vardags och på helgerna går all in med gröt och avokado och ägg. Försöker se det bra i att jag steg upp nio i alla fall och inte elva. Tuggar slött, drar ut på tiden. Jag packade simhallsväskan redan igår kväll, glad över att jag kom ihåg att packa två handdukar den här gången, en för håret och en för kroppen. Jag väljer alltid de snyggaste handdukarna till simhallen, de som är urtvättade och fläckade av vad jag hoppas är hårfärg kan man använda hemma där ingen ser en.

Redan när jag går ner för trapporna känns det bättre och jag känner mig ung, frisk, energisk! när jag slänger simhallsväskan i korgen och låser upp cykeln. Skulle egentligen vilja ta en selfie, men hejdar mig. Cyklar den korta biten till simhallen och går in, betalar och går in i omklädningsrummet. Räknar snabbt antalet nyckelband som hänger kvar i skåpen. Ganska många kvar, bra, det betyder att det förhoppningsvis inte är så många i bassängen. Byter om och igen tänker jag “gud vad jag är duktig!”. Går naken i duschen, ler vagt åt andra nakna människor, väldigt noga med att inte göra något som kan verka märkligt eller skumt eller som att jag ens är medveten om att andra är nakna men det är ju det enda man tänker på “här står jag naken, med andra nakna främlingar”.

Småspringer ner till bassängen. Tycker så om ljuden och lukterna i simhallen, kloret och klirret av nyckelbanden runt folks anklar och ekot av barnrop och olika plask. Det står gäng med pensionärer i varje bana så jag dyker in till “snabba simmare”-banan och har konstant dåligt samvete i en timme för jag är inte snabb. Jag glider av och an och har ganska bra tempo på, men är fortfarande långsammare än flera andra. I banan bredvid mig börjar vattengymnastiken igen, högtalarna spelar Nordman och Modern Talking. Det stör mig egentligen inte alls, men när en klass åtta-åringar (kanske) springer in simmar jag mina sista 200 meter snabbt som attan.

Blir alltid stenhungrig av att simma så köper tonfisksallad, yoghurt och knäckebröd på affären. Sitter i kontoret och äter och jobbar ganska bra, får mycket gjort. Känner mig duktig, en känsla jag ständigt strävar efter men sällan uppnår. Det ligger liksom i duktighetens anatomi att vara otillgänglig. Men idag känner jag mig ganska duktig.

Kommer hem och äter hämtetofu, pratar med Pär och hinner vila mig en halvtimme. Grönsakerna är krispiga och solen lyser in genom fönstret och katterna kurrar. Sen måste jag cykla till gymnasiet för att hålla i min kurs, men det känns inte som ett måste, det känns som ett privilegium. Det här högt, högt till himlen. Luften doftar kall jord och som vanligt när det är så bestämmer jag mig för att vara mer utomhus. Jag ska bli en sån som är utomhus mer.

Det är andra gången jag håller i Arbiskursen och det är ännu roligare än första gången. Så bra grupp, så bra och blandad. Folk skriver fantastiska små historier på de tio och sju och fem minutrarna jag ger dem. Skrivövningarna flyter ut i diskussioner om ångest och kärlek och en hel massa annat. Det är precis som det ska va på skrivkurs - det ska handla till åtminstone till hälften om annat. En och en halv timme räcker ingenstans och sen är det dags att cykla hem. Köper bröd och mjölk och smör i lilla affären, höstkvällen kniper i kinderna sista biten hem.

Fönstrena i vårt hus lyser ut i den blåa kvällen som små adventskalenderluckor. Grannen har till och med lyktor tända på balkongen. Tycker så om att komma hem, tycker så om att cykla på nästan folktomma gator blå kvällar. Tycker så om september. Kan det inte vara september jämt.

Vi ser på tv tillsammans, det spelar inte så stor roll vad det är vi ser, vi behöver bara nåt att samla oss runt. Katterna ligger i sina stolar som små fjällrävar, nosarna instuckna under svans och päls.  Vi äter rostbröd och dricker te.

41880618_542461446184318_5874642489213714432_n.jpg
41884487_224416758429391_3015698685452353536_n.jpg



Födelsedagsvecka

Ojoj, ny vecka igen. Känner mig inte riktigt förberedd på den här måndagen. Det är födelsedagsvecka denna vecka, på onsdag blir jag 31 år gammal. Snart är jag å gammal att jag kommer börja säga min ålder som “31 år UNG”. Usch.

31 känns rätt så mycket äldre än 30. Som att det är allvar nu, 30 var bara uppvärmningen. Jutta sa det för nåt halvår sen när hon fyllde och jag förstod inte det då, men jag gör det nu. Det är en helt annan tyngd i åldern 31 än i 30.

41884448_265262814115658_866323134423236608_n.jpg

Man tänker ju att veckan på nåt sätt skulle vara extra glittrig i kalendern i o m födelsedagen, men näe. Den ser ganska vanlig ut. Jobb, lite möten, träning och kurs. Imorgon kommer fammo och co på kaffe, jag ska med andra ord städa hela kvällen idag hehehehe. Det där maniska städandet inför att nån förälder eller farförälder ska komma besök sitter i från när jag var yngre och mer eller mindre bodde i en soptipp och minsta lilla besök krävde flera dagars förberedelse. Nu för tiden har vi en ganska hög lägstanivå ändå hemma TYCKER JAG men tror att en och annan representant ur den äldre generationen ändå skulle hitta saker att förfasa sig över. Så jag städar. Maniskt.

Enda extraordinära denna vecka är en grej som… Well, jag skriver om det det sen, när jag vet hur det blir, men jag kan säga att jag sällan varit så nervös inför något som jag är inför det här. Jag återkommer om saken. Så länge kan vi väl bara konstatera att det är satsumasäsong igen, hurra!

Och nu en snabb reklampaus

Jag har bloggat i femton år typ, under namnet Blejk, fejt och fab i tre,fyra år. De senaste veckorna har jag i snitt haft typ 350 unika läsare per dag. 600 pers som gillar eller följer min sida på Facebook, jag har 2000 följare på instagram och en ganska tät och lojal kontakt med mina läsare. Den här följar- och läsarkretsen har jag byggt upp helt organiskt. Siffrorna har aldrig varit målet och ärligt talat vet jag inte ens vad SEO riktigt innebär. Jag har vunnit utmärkelsen Årets Blogg en gång och figurerat i en mängd artiklar och radioprogram. I förlängningen har den här bloggen också gett mig en plattform som gjort det möjligt för mig att skriva en bok, men också andra texter. Jag skulle säga att jag är en ganska seriös bloggare.

Jag har bloggat i femton år. På de femton åren har jag gjort tre betalda samarbeten. Två på bloggen och ett på instagram, alla har gått till så att dom har kontaktat mig. Jag har visserligen fått en hel del recensionsexemplar av böcker, fått gå på teater gratis en gång och säkert blivit trevligare bemött på nåt ställe tack vare min blogg. Jag har fått vänner och möjligheter via den här bloggen, men pengar - näe, det har jag inte fått.

I början hade jag inte en tanke på att jag nånsin skulle tjäna pengar på att blogga, det fanns liksom inte på kartan för femton år sen. De här senaste åren har det ju varit desto mer på tapeten och jag har mer och mer börjat känna mig som en inte så seriös utböling i hela bloggosfären på grund av min icke-existerande businessnäsa.

Först blev jag sur och kränkt och tänkte att jag målat in mig i ett hörn. Varför ville ingen samarbeta med mig? Är det för att jag är sur och kritisk till allt? Är det för att jag inte är så attraktiv som poster girl? Är jag för dålig fotograf? Har jag en oproffsig ton? Har också de senaste åren blivit stött när min inbjudan till nån vip-kväll eller nåt event igen tycks ha “kommit bort i posten”. Det är superlöjligt och det är inget jag egentligen riktigt vill erkänna, men så är det.

Kom ihåg allt det där jag rabblade i början av inlägget. Allt det har jag fortfarande byggt upp och allt det har jag fortfarande kvar att vara tacksam för, men sånt överskugga lätt när man sitter och surar i ett hörn för att “ingen” vill ha en.

När jag nån gång yttrat något om den här missnöjdheten åt Pär har han sömnigt (för den här missnöjdheten infinner sig oftast när vi ligger i sängen och ska sova) viftat bort det och sagt nåt i stil med “låt dom där hålla på med sitt, du spelar ju ett helt eget spel”. När jag fortfarande muttrat nåt om I ALLA FALL så har han frågat “men vill du ens gå på de här eventen då?!”och då har jag svarat “näe så klart int! men man skulle ju vilja kunna tacka nej nån jääävla gång!!!”.

Igår kväll gick vi igenom den här diskussionen igen. Och efter att jag igen konstaterat att jag mest skulle vilja kunna tacka nej till det (och kanske ja nån gång, vem vet) så sa Pär “men det är kanske det, de kanske tror att du redan tackat nej liksom”. Jag kom inte på nåt att svara.

Det i kombination med att jag diskuterade saken med min två bloggpolare Karro och Daniela tidigare på kvällen fick mig att få två insikter. Jag, K och D har en Whattsapp-grupp där vi nästan dagligen diskuterar blogg-relaterade ämnen (och annat så klart men ofta handlar det på nåt sätt om bloggande). Samarbeten och reklam kom på tal och jag dryftade allt det här jag tänkt på så senare tid, hur oattraktiv jag känner mig som reklampelare, samtidigt som jag har svårt att komma på företag jag ens skulle kunna tänka mig att samarbeta med. Efter att först ha skällt ut mig för att jag kallade mig själv oattraktiv (på ett snällt sätt) och sen skällt ut mig för att jag inte fattar min egen potential (också på ett snällt sätt) fick jag höra om hur aktiva de själva är när det gäller att skaffa samarbeten. Det ramlar liksom inte samarbeten över dem.

Och nu till insikterna.

  1. Jag är i grund och botten lat.

  2. Jag upprepar samma mönster som jag gjorde hela tonåren. I tron om att ingen vill ha mig bestämmer jag mig i gengäld för att inte vilja ha nån och anlägger image av IDGAF och sen blir jag ledsen när ingen vågar närma sig utan att inse själv vad jag utstrålar.

Nyttiga insikter att få.

Grejen är ju också att jag fått ett par erbjudanden från företag som jag tackat nej till eller bara ignorerat tbh. Det har mest handlat om att jag dömt företaget som oseriöst (ni vet, “skriv om vårt nätcasino så får du en hundring!”) och i ett fall handlade det om att jag visserligen gillade företaget men inte upplevde att det var min grej helt enkelt. Och precis som att jag aldrig var kär i nån som ar kär i mig tillbaka är jag inte intresserad av nåt företag som är intresserad av mig, heh.

Orsakerna till att jag inte kastat mig ut i att ragga samarbeten är flera. Jag hade tänkt lista konsumtionskritik som en, men ärligt så vet jag inte om det känns som ett hållbart argument, eftersom det finns föreningar, företag och organistationer som gör bra, hållbar skit också. Men förutom det så strandar det på att jag inte är ett dugg, en smula, ett jota intresserad av hela den företagande-biten av bloggandet. Tycker det är astråkigt. AS-TRÅKIGT. Och så är det det här med mina starka åsikter om både estetik och ideologi. Dom åsikterna är viktiga för mig, det ÄR hela mig, det är liksom mitt brand om i nu ska prata businessspråk. Jag är ganska ovillig att kompromissa med dem. Nu menar jag verkligen inte att folk som gör mycket samarbeten inte skulle ha åsikter eller ideologier, men jag tror att jag är mer krampaktig i ihållandet av mina. På gott och ont.

Jag försökte lista företag jag kunde tänka mig att samarbeta med igår kväll. Jag kom på fem, varav två rimliga. Det betyder inte att det inte finns företag jag säkert skulle “godkänna”, jag känner bara inte till dem. Men hej, sköter du marknadsföringen för nåt företag som har nåt slags ekotänk eller mångfaldstänk eller i alla fall har sjyssta arbetsvillkor för alla inblandade - tveka inte att höra av dig, hehe.

Men nånstans i glappet mellan mina ideal och vilka krav jag faktiskt kan ställa fastnar det. Jag har inte en tillräckligt stor plattform för att välja och vraka. Jag vill inte ge upp saker som är viktiga för mig.

Sen kan man ju också fråga sig - är samarbeten ens nödvändiga? I en idealvärld skulle jag ju så klart säga nej, så klart inte! Men vi lever knappast i nån idealvärld och jag börjar liksom fundera om man ens får va med om man inte visar att man kan vara proffsig och seriös nog att göra samarbeten? Får jag räkna mig till en trovärdig bloggare för det? Och till sist - jag lägger ner masor av tid och t o m lite pengar på det här lilla hörnet av internet - vad kan jag, vad SKA jag begära tillbaka? Är jag bara dum om jag inte värderar det jag själv gör ekonomiskt högre?

Berätta gärna hur ni tänker kring samarbeten och reklam i bloggar i kommentarsfälten, jag vill höra från alla åsiktsläger och håll.