Ångestråttor vs glitterstrumpor

Jag har haft en riktig skit- och pissdag idag. Eller egentligen började det igår med mitt redan nämnda nackspärr. Jag blir så himla grinig av att ha så ont, jag bara fräste åt Pär vad han än försökte säga. Dessutom låg jag på soffan hela dagen och fick väldigt lite gjort och om nåt matar ångestråttan i magen, så är det att inte göra något.

Vaknade imorse och kände redan från början att det här inte blir till nåt. Steg upp när Pär åkte till Piteå och eftersom ångestråttan vid det här laget redan hade matats med tankar om min allmänna oduglighet kände jag mig bara ensam och övergiven där hemma i vår rymliga lägenhet. Duschade och tvättade håret och sminkade mig, men gjorde allt i snigelfart.

Åt frukost men orkade inte plocka i diskmaskinen. Inga vänner svarade på mina “vgd”-meddelanden och ingen hade jag att ringa åt och beklaga mig. Öppnade mejlen men visste inte var jag skulle börja. Kröp ner under täcket och kände mig värdelös och helt utan vänner.

Och där kunde jag ha stannat, där ville jag stanna.

Men man måste mata det man vill ska växa. Så jag drog mig upp, ringde Sawandi och den här gången svarade han. Ignorerade smärtan i axeln när jag klädde på mig min bästa bh, glittriga strumpor och silversneakers.

Gick ut med sur stör ej-min och Rage against the machine i hörlurarna. Jag kan inte lyssna på glad musik när jag har ångest för jag kan inte relatera. Jag kan inte lyssna på riktigt sorglig musik för då går jag alldeles säkert sönder. Nä, riktigt tonårsarg musik är det enda som duger.

En timme senare hade jag ätit jag en dammsugare (bakverket obs, inte hushållsapparaten), druckit en kaffe, tagit två värktabletter och beklagat mina sorger åt Sawandi och var på betydligt bättre humör. Kom hem, städade undan frukosten, satte i gång en diskmaskin och satte mig och jobbade lite till.

Det är knappast en magisk bh, det är knappast strumpor med superkrafter, mina sneakers är bara helt vanliga sneakers. Men bland behöver man intala sig om att den kraft man själv för tillfället saknar sitter i några plagg eller accessoarer. För det är nämligen precis så löjliga saker som glittriga strumpor och en favorit-bh som kan vara grejen som får dig att orka gå upp och ut ändå. Och bara man orkar det, brukar det mesta lösa sig.

Det blev kanske inte en bra dag eller en dag att minnas ens, men ångestråttan har somnat.

Instant julfeelis-tips!

Jag har länge haft en känsla av att absolut mest och bäst julfeelis får man tidiga mornar. Jag vet inte vad det är, men det riktigt pirrar till lite av julfeelis i mig när jag tassar runt i i nattlinne och tänder alla ljusstakar i fönstren. Det är ju synd att den här julfeelisen ska ligga så opraktiskt tidsmässigt för nån som är väldigt morgontrött, men bara man orkar nån gång så är det absolut värt det. Igår hade jag en riktigt julig, ljuvlig morgon.

Jag och Emmi skulle till Vasa på ett par ärenden - I will not lie; de sista julklapparna och skatteåterbäringen är en del av det hehe. Jag tog bussen till Nykarleby och Emmis redan åtta imorse och där bjöd Emmi på frukost först, vilket var tur för jag hade inte ätit nåt före det.

Hos Emmis var det julpyntat till max, så det kan ju ha hjälpt till att maxa stämningen.

48275397_248806259362553_9120513561594953728_n.jpg

Kanske lussebullarna (utan djävulspåfundet russin, tack för det Emmi <333) också gjorde sitt.

48273014_577918879336160_5077662701296025600_n.jpg

Men även utan allt det tror jag att julfeelisen skulle ha infunnit sig; det är nåt speciellt med att umgås morgontid alltså. Jag fattar ju att inte alla har möjlighet att bestämma över sin arbetstid på det sättet, men kanske man skiftar eller kanske man har en helg ledigt. Hur som helst tycker jag du ska boka in en frukostdejt med en kompis snarast möjligast.

Imorse vaknade jag också tidigt, men av en betydligt mindre rolig orsak. Jag har den jävligaste nackspärr jag haft på flera år. Ni som känner mig vet att det ska till mycket för att jag ska stiga upp 07:30 utan väckarklocka. Jag har halvlegat på soffan i en av cirka två ställningar jag kan va i nu i ett par timmar och tittat på Musikhjälpen, också det en mysig decembertradition. Tycker Musikhjälpen är så himla trevligt, precis lagom grej att ha på tv:n när man kanske gör nåt annat. Men det kunde ju vara under trevligare omständigheter.

Men även med nackspärren från helvetet så är det nåt med decembermornar. Kanske är det Musikhjälpen, kanske den tjuvöppnade julchokladen eller kanske är det himlen utanför som gått från djupt mörkblå till nästan lavendel sen jag kom upp.

Julfeelis finns.

47685255_222222615342630_4602784780310806528_n.jpg

Ömmande tänder och värkande romaner

Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken. 

Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.

Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.

uuC461XQTOCl8Lmu0wB%xQ.jpg

Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.

Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.

Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.

Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.

Andra advent och loppisljuset är tänt

Hej hej hallå dagboken! Har jag inte varit ganska så sämst på att blogga denna vecka? Jag tycker jag hållt upp en så bra fem inlägg i veckan-standard hela hösten och känt blogginspiration på ett nästan 2011:skt sätt och så blir jag så här lat när året snart är klart? He sådee. 

IMG_2534.JPG

Idag hafver jag och syrran gått på loppis. Och som vi handlade! Har sällan kommit hem med så mycket fynd. Tja, fynd och fynd, allt kan väl ifrågasättas men jag tycker allt jag köpt är av allra högsta nödvändighet. Det är faktiskt längesen jag så hejdlöst slagit mig loss på loppis, men det var som att jag redan vid första tingesten jag grep tag om och bestämde skulle få följa med hem öppnade nån slags port. Plötsligt såg jag fina saker överallt. 

Jag tycker själv jag är ganska bra på att fynda på loppis, men vem tycker inte det? Det har dock blivit svårare att fynda, minns förr i vääde när loppis var en marginell företeelse, oordnat och kaosigt, långt före folk började slänga sig med termer som vintage och retro eller ens second hand. Those were the days. Idag är mycket överprissatt och utplockat men det går fortfarande att fynda. Mina loppistips är som följer:

1. Om det inte är märkeskläder och exklusivt vintagemode du söker - sök dig ut från storstäderna. Småstäderna, glesbygden och landsorterna är bäst.

2. Gå ofta. Så klart.

3. Avveckla alla former av bakteriefobi. Jag har NOLL beröringsskräck när det kommer till loppis. Ner med händerna och gräv i allt, vänd på saker, öppna kartonger, djupdyk i dammiga lådor. 

4. Kom ihåg att titta neråt och uppåt. Loppis är en fysisk hobby, du kan inte bara gå och titta rakt fram, då hittar du inget. 

5. Och så tycker jag det Elsa Billgren brukar framhålla är bra. Försök ringa in sånt du letar efter med i ledord. Mina är kanske kitsch, färg och kul. Först tänkte jag skriva nån epok eller så, men jag älskar saker ur alla tider egentligen.

Okej - nu är det väl på tiden att jag visar upp det som gör mig så mallig att jag tycker jag kan dela med mig av loppis-råd. Nervöst nästan.

FullSizeRender.jpg

Tadaa! Ganska julorienterat heh. Mycket tomtar. Vi tittar lite närmare.

IMAGE.JPG

En stor dragspelsspelande tomte och lite julkulor. Och ett blått litet fat. Fatet följde mest med av bara farten, jag brukar plocka på mig udda fat mellan varven, alltid bra att ställa under blomkrukor eller använda som smyckesinsamling på nån byrå eller nåt.

Jag behöver verkligen inte fler julkulor så kan alla bara sluta slumpa bort de här färgglada med mönster på TACK!!! Påminn mig förresten om att visa det vansinnesuttryck som är vår julgran nån dag. 

Tomten är så fin att jag skulle vilja ha fram den året om, men misstänker det finns vissa medlemmar i hushållsstyret som inte skulle gå med på det. 

IMAGE.JPG

En röd leksakselefant på hjul. Varför? Jaa-a, varför inte?! Jag kan inte förklara det bättre än att den på nåt sätt piggar upp och nästan inspirerar mig. Den får stå på kitsch-hyllan.

FullSizeRender.jpg

En ask! Ser inte mycket ut för världen, men... 

IMAGE.JPG

... som vi lärde oss redan i dagis; det är insidan som räknas.  

IMAGE.JPG

Jag höftar lite, men skulle gissa på cirka tvåhundra miljoner små kort i lagom vykortsformat med Vår flora i färg, som det faktiskt också står på asken. Nu behöver jag aldrig mer köpa ett vykort.

FullSizeRender.jpg

Ett gäng tomtar. Egentligen ville jag bara ha dom två längst till vänster, men dom låg i en igenplastad 2€s-låda med de andra och när jag väl  öppnade lådan tänkte jag, äh. Jag kan väl behålla dom här också. 

IMAGE.JPG

Tomtarna står på en fint sliten Madicken-bok som jag tyckte jag behövde. Jag behöver nog alla Astrid-böcker när jag tänker efter. 

FullSizeRender.jpg

Den boken igen låg på den här lilla vinda pallen. En fotpall, en blompall, vem vet. Men för 2€ är den inte förstörd av priset och som fotpall skulle den göra sig ypperligt med min skrivbordsstol i rosa rummet. Det här är en sån där typisk grej när syrran nästan blir förbannad över vad jag släpar hem. ”Vad fan ska du me den där till?!” frågade hon mig upprepade gånger. När den är liksom bara är självklar för mig från första ögonkastet. Samtidigt som hon lassar sin korg full med ljuslyktor och vaser som för mig känns mer eller mindre tveksamma. Våra smaker ligger så nära varandra att de ofta sammanfaller, men långt ifrån alltid. Vilket också är bra - på så sätt slipper man slåss om leksakselefanterna.

IMAGE.JPG

Den här lådan låg och lockade på mig. Rysk text, glada färger, sliten låda, vad kan det vara?

IMAGE.JPG

Glas! I vad jag antar är orginallåda. Kanske dagens bästa fynd.

IMAGE.JPG

Dog nästan. Vet inte om det är lådan, de tunntunna glasen, guldkanterna eller graveringarna som får mitt hjärta att slå snabbast.  

FullSizeRender.jpg

Tänker mig nyårsbubblet ur de här. Tills dess ska de få ligga i lådan, långt bort från katt-tassar och människohänder. 

IMAGE.JPG

Det var det! Jag är i alla fall jättenöjd, men känner mig också ganska loppismätt för tillfället. Men vänta bara; om nån vecka eller två är jag nog på hugget igen. 

Fem grejer jag tycker om med Finland

Det finns så mycket jag skäms över med mitt land och en del av det bubblar upp nu kring självständighetsdagen. Vi är det mest rasistiska landet i EU, till exempel. Vi har en starkt patriarkal våldskultur och tätt sammanslingrad med den en relation till alkohol som i bästa fall är ifrågasättbar. Folk demonstrerar med actual hakkors på våra gator på självständighetsdagen. Det gör mig nästan uppgiven.

Men så påminns jag mig om att för varje nazist som demonstrerar finns det tio motdemonstranter och det gör mig ändå lugn. Och så tänker jag att det finns en massa saker jag uppskattar storligen med Finland ändå. Och för sakens skulle tänkte jag lista dem idag, dagen efter all uppståndelse. Dels för att jag kom på det först nu och dels för att nån hejd med nationalismen får det ändå vara.

1. Välfärden

Eller, det lilla som finns kvar av den efter den här regeringens tid. Det bästa med Finland i mitt tycke - och det vi borde vara stoltast över är inte nödvändigtvis kriget, utan det som hände efteråt. Det skattefinansierade välfärdssystemet vi (dom, jag har inte personligen så mycket med bygget att göra) byggde upp efter kriget är fantastiskt och så fint att jag ärligt talat blir lite gråtmild när jag tänker på det. Lika möjligheter åt alla, lika rättigheter för alla. Skola, vård, omsorg. Oavsett var på samhällsstegen vi föds ska vi kunna leva ett lika drägligt liv som nån annan. Jag förstår inte hur man inte kan tycka det är det enda rätta. Hur man kan tycka det är ett problem att “man inte kan bli rik i Finland”? Innanför pärleporten får du ändå inte ta dina aktiebrev och guldringar, så varför samla på hög? Jag hoppas, hoppas, hoppas vi skulle sluta ta välfärden för givet och fatta att vi måste jobba lite för att behålla den. Och att vi även inser att den ska innefatta alla - oavsett ras, ursprung och religion.

2. Maten

Jag gillar rotfrukter,  jag gillar rågbröd, jag gillar blåbär, jag gillar salmiak. Och som världens sämsta vegetarian kan jag ju erkänna: jag gillar korv. Jag gillar också mat från många andra kulturer, men jag tycker faktiskt finsk mat har oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker också om att det finns en ganska okonstlad sundhet i det.

IMG_2423.JPG

3. Vemodet

Av allt det finska gillar jag vemodet nästan bäst, det genomsyrar så mycket. Musiken, naturen, kulturen och folksjälen. Det är kargt och fåordigt men sällan hårt. Kanske är det de korta och sinsemellan så olika årstiderna som liksom gör oss medvetna om att allt är så förgängligt. En sommarkväll i juni när storspoven sjunger är vackert så det skär i hjärtat, men man glömmer aldrig att det snart är förbi.

4. Naturen

Klipporna, tallarna, björkarna, sjöarna, skogarna, snön, mörkret och midnattsljuset. Jag behöver ingen övertalning - jag köper allt.

5. Var å ejn me sett

Det kanske är mer lokalt förankrat än nationellt, men jag gillar att det finns en viss pretentionslöshet här. Crocs och strumpor - fullgod fotklädsel i de flesta sammanhang. Ärtsoppa på burk - en älskad delikatess. Ett punkband med Eurovisions kortaste och argaste låt nånsin - ett givet bidrag. En öl i parken - en regelrätt fest. Kalsarikännit - vårt bidrag till de nordiska exportuttrycken. Det behöver inte vara så hippt och snyggt och fint alla gånger här - och jag älskar det.

Bubblare: språket, designen, karaoke, finska kvinnors orädda inställningen till färg, bastu och Kaurismäki.

Hårda klappar

Ingen har väl undgått att det återvunna plagget är årets julklapp och det tycker jag är en alldeles förtjusande present! Men den bästa julklappen är ju ändå som vi alla vet det hårda paketet och jag kan liksom inte tycka att böcker är en dålig grej att konsumera, hur jag än försöker och de flesta blir väl ändå glada av att få nåt att bläddra i. Eller? Därför tänkte jag idag ge lite tips på julklappsböcker för alla tänkbara julklappsmottagare. Häng med!

Till mammatypen mitt i livet

Stina Wollter Kring denna kropp
Det här är en bok som känns som en kram. Stina Wollter skriver mjukt och varmt, men med sting, precis som hennes Instagram-konto. Klokt och snällt om kropp, åldrande, skapande och döden. 

Till pappafiguren som gillar deckare

Leïla Slimani Vaggvisa
Boken börjar med meningen  ”Den lille pojken är död”. Sen fortsätter en av de mest obehagliga och spännande böcker jag läst i år. Men det här är ingen regelrätt deckare, istället är det en mångfacetterad roman om klass, rasism och ett samhälle idag. Helt briljant.

Till kulturintresserade morföräldern

Tuva Korsström Älvan och jordanden
Otroligt fin och sorglig biografi över Tuva Korsströms föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström, också kända som författare och konstnär. Älvan och jordanden kan man gott läsa även om man (sorry, heh) inte har koll på Mirjam och Torsten från förr, det är en berättelse om skapande, kvinnoroller och kärlek.


Till syskonet som hellre spelar zombiespel än läser

Niklas Natt och Dag 1793  
Så jävla vidrig - men på ett bra sätt! - deckare som utspelar sig i ett smutsigt, halvruttet Stockholm. Jag älskade det här, jag älskade den historiska autenticiteten och det äckliga och också personporträetten. Det märks att det här är en omsorgsfullt skriven roman.

Till kompisen som hatar sitt jobb

Erika Petterson Drottningen i kassan
Åh, vad jag kände igen mig i Erika Pettersons bitska och väldigt roliga betraktelser om att jobba i servicebranschen! Jag tror att man kan bedöma en person enligt hur hen bemöter servicepersonal och helst skulle jag vilja att alla som skällt ut, ignorerat, dumförklarat och sliskflirtat med mig under mina år bakom diverse diskar och kassor skulle få läsa den här. Men den funkar också som pepp-litteratur!

Till den som vill förlåta, men inte vet hur

Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen
Khemiris stora talang är att han lyckas med så små medel måla upp en så stor värld. Pappaklausulen är berättad ur växelvis olika perspektiv och ens sympatier ändrar ständigt, beroende på vem som är berättaren, utan att man egentligen märker av det. Fint om vem vi är i relation till vem vi har omkring oss.

Till gubben som helst läser om Hitler

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen
Vi vet alla typen - the gubbsters som helst av allt slukar ännu en bok om Flugorna i Hitlers kök eller nåt annan mikroskopisk detalj från andra världskriget som inte blivit dissekerat ännu och fine, var och en med sitt. Men att bredda vyerna är sällan fel. För att inte chocken ska bli alldeles för stor kan du ge en historisk roman som handlar om en anna spännande historisk tid som också har mycket om medmänsklighet att lära oss.

Till kompisen som postar memes du ganska sällan förstår

Johannes Ekholm Kärlek liksom  
Du vet, kompisen vars nihilistiska världsyn och postpostpostironiska humor alltid gör dig lite fundersam. Kompisen som kanske är över fenomenet böcker WELL LET ME TELL YOU Kärlek liksom är ingen vanlig bok, är det ens en bok, till och med formatet påminner om en telefonkatalog. Den gjorde mig irriterad, förvirrad och slutligen helt, helt förälskad. En roman (?) man inte slutar tänka på.

Till teaterfantasten

George Saunders Lincoln i Bardo
En av mina största läsupplevelser i år. Shit pommes, vilken sällsam historia vävd av sällsamma historier som utspealr sig mellan de här pärmarna. Teaterkoftan som gärna diskuterar perspektiv, persongalleri och manus - här får hen något att bita i. Lika omöjlig att förklara som att inte falla platt för.

Till den som egentligen inte orkar läsa

Moa Romanova Alltid fucka upp  
Man kanske inte är van vid att läsa böcker, man kanske är trött och ledsen och har ångest. Oavsett orsak så är Moa Romanovas serieroman Alltid fucka upp en anledning att börja älska historieberättande till pappers. Det är samtida, det är otroligt roligt och on point (psykologens “keep calm and privatisera vården”-tavla <333) och det är hoppingivande på ett märkligt sätt.

Till det coola barnet

Malin Klingenberg Älgflickan
Jag kanske inte skulle ha kommit mig för att läsa en ungdomsbok om en flicka som blir kompis med älgar om jag inte råkade känna Malin, men oj vad jag är glad att jag gjorde det! Älgflickan är en lustig berättelse om en nybliven tonåring som börjar tämja älgar. Det är lika delar absurt som självklart på nåt sätt.

Till eviga singeln

Maria Maunsbach Bara ha roligt
If there ever was igenkänningsfaktor… Maria Maunsbachs relationsroman känns som det mest äkta jag läst om längtan efter kärlek och vad man blundar för i relationer, kanske ibland för relationens egen skull. Jag fullkomligt hetsåt Bara ha roligt och jag tror både den som längtar efter en relation, den som vägrar en relation och den som är i en relation kan känna igen sig i detta.

Till morbrorn som var cool på 90-talet

Fredrik Strage 242
Musiknörderi på allra högsta nivå. Det som är bra med Strage är dock att han inte slutat vara nyfiken och sugen på ny musik. Även den som svär att ingen bra musik gjorts på den här sidan You are the quarry kan nog hitta sig själv inspirerad.

Till stora KAJ-fanet

Peter Sandström Mamma november  
Hur Peter Sandström inte har haft sin egen show på Wasa Teater han också är mig ett mysterium - inte för att förringa humorgruppen Kajs insats alls. Men just det här både ur-österbottniska och totalt allmänmänskliga och den varma humor som ligger som ett tunn fernissa över det bråddjupa allvaret - det har både Sandström och KAJ gemensamt. Det låter som en klysha, men jag både skrattade och grät till Mamma november. Speciellt allra sista sidorna, oj vad jag grät då.

Till trendmedvetna syskonet

Caroline Ringskog Ferrada-Noli Rich boy
Kanske den bok som synts mest i mitt instagram-flöde det här året och det med all rätt. En fantastisk roman om nedärvda kvinnoroller. Caroline är liksom till lika stora delar iskall och varmt igenkännande. Hennes språk är precis lika nonchalant hållet som historien är briljant.

Till den som gjorde dig illa

Dammen brister
Nyutkomna samlingen av finlandssvenska #metoo-upproret är ett praktiskt format om man vill slänga den i ansiktet på någon förövare. Båda fysiskt och bildligt. Det är svårt att inte bli berörd av de sammanställda vittnesmålen.

Till bokälskaren

Yaa Gyasi Vända hem
Jag återkommer till den hr varje gång nån frågar mig om en bra bok jag läst på senast, fast det snart är ett år sen jag faktiskt läste den. Men den är helt. fantastisk. Ingen som gillar böcker kan undgå att älska den här släktkrönikan som spänner över flera hundra år och inte bara berättar en släkts historia, men också hur rasismen i vårt samhälle är konstant, men tar sig olika uttryck genom tiderna. HELT FANTASTISK.

Till lilla barnet

Sanna Mander Nyckelknipan
Jag har en förkärlek till barnböcker på rim, allt från kungen Lennart Hellsing till our very own Sanna Mander. Jag har köpt Nyckelknipan till flera barn vi känner och det har varit en hit både hos föräldrar och barn. Det är också det kittlande i att få kika in hos sina grannar. Ljuvlig bok!

Till dig själv  

9789515244239.jpg

;-))) Får man vara så fräck som att tycka att ens egen bok skulle göra sig ypperligt under vilken gran som helst? Förra julen minns jag att jag publicerade ett utdrag ur Jaga vatten och det var så pirrigt. Nu har den funnits och levat i snart ett år och jag är så långt in i mitt nästa manus att jag nästan blev lite förvånad över att jag faktiskt skrivit en bok redan när jag googlade fram pärmbilden. Den här är min bok! Men den kan bli din också, hehe.

Måndag, måndag

Då var det måndag då igen och helgen vecka 48 är slut. En helt vanlig måndag, även om den infaller i den magiska julmånaden december. Jag sitter som bäst på After Eight, har just haft ett trevligt lunchmöte och tänkte skriva en timme eller två. Förra veckan hade jag sån sprutt på, men nu känner jag saven ebba ut igen. Eller nån annan, mycket mindre äcklig liknelse.

Den här veckan är härligt o-uppbokad och så ska jag försöka hålla den. Det jag har skrivit upp i kalendern, förutom jobb som vanligt är en Författarverkstadsträff ikväll och se på Balen med Måndagsklubben hemma hos oss på torsdag. På fredag eftermiddag ska jag hänga med Grim och på lördan ska jag hjälpa till på Jul på Södermalm. Jag har ju jobbat på Jul på Södermalm de senaste åtta åren, så jag är osäker på om jag får nån julstämning utan det. Därför anmälde jag mig som talkokraft redan när min tjänstledighet började, hehe.

 Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Så så värst o-uppbokad var kanske inte den här veckan sist och slutligen, men om inget oväntat händer (och det har det gjort cirka varje vecka hittills) så borde det vara lite lugnare på jobbfronten. På det ena jobbet vill säga, på det skrivande är det full rulle. Borde få ihop ett första råmanus snart, snart. Förra veckan älskade jag mitt manus, nu hatar jag det igen och ser bara bristerna. Nåja, så där är det.

Och så två meddelanden till allmänheten;

  1. Tack för all feedback angående min Yle-essä. Tack för meddelanden, mejl och delningar. Jag är så glad att ni vill läsa det jag sitter på kammarn och svettas ut.

  2. Jag har dragit en vinnare i kalenderlotteriet! LINN vann med namnförslaget Petter. Jag har mejlat dig Linn, hoppas du svarar! Tack till alla andra som deltog.

Nu ska jag försöka skriva ett kapitel eller två.
Blä.

Jag åt en persimon idag

Jag åt en persimon för första gången idag. Den var rätt god, men bäst var ändå att jag inte verkar vara ett dugg allergisk mot dom. Jag fick googla ”how to eat a persimon” för jag var inte säker på vad som är gängse persimon-ätar-style. Det blev klyftor. 

Det är kanske det häftigaste som hänt idag. Utöver det har jag haft en otroligt lugn första advent. Vi lade upp allt julpynt igår, julgran och allt, och det är väldigt mysigt hemma hos oss nu. Jag önskar jag kunde dela med mig av myset mer, jag har det så bra att jag ibland får dåligt samvete. 

På tal om att släppa in, jag fick en anonym fråga på bloggen igår. Den löd så här: 

FullSizeRender.jpg

Tja, får man fråga? Jag vet inte riktigt. Speciellt inte när man gör det anonymt på en blogg. Kanske vi känner varandra, kanske inte. Jag delar med mig ganska friskt av mina tankar kring det mesta och jag gör det gärna. Jag är glad att nån är intresserad. Jag kräver inte så mycket tillbaka - tycker jag iaf, correct me if I’m wrong.

Idag publicerades en essä jag skrivit på Svenska Yle, den handlar om att ha en tjock kropp och skammen kring det. Jag delade med mig ganska friskt kring mina erfarenheter. Jag fick betalt för det.

I våras kom Astras antologi Denna framtid är vår, där deltog jag med en text, ett brev till en fiktiv framtida dotter. Jag delade med mig om mina tankar om att få eller inte få barn. Jag har nämligen inte så goda förutsättningar för att bli gravid. Jag fick betalt för den texten också.

Allt jag skriver här, det gör jag gratis. Och det är helt okej, givetvis ska man värdesätta det man gör, men man vinner inget på att vara girig heller. Ni som läser har blivit en slags vänskapskrets. Och jag pratar gärna med vänner om svåra eller känsliga ämnen, typ om barnalängtan och sånt. Helt gratis, så klart.

Jag vet inte vem du är, du som kommenterat anonymt. Jag vet inte vad du har gått igenom och vad du behöver höra.

Kanske du behöver höra om någon som gärna vill ha barn, men som kanske inte kommer få det. Kanske du behöver höra om någon som är 31 och älskar sitt liv just nu och har det så bra så att hon ibland får dåligt samvete och inte saknar något? Kanske du behöver höra om någon som vill vara en närvarande och trygg vuxen i många barns liv men också värdesätter sovmorgonar, vinkvällar och sin egen tid väldigt, väldigt mycket? Kanske du behöver höra om nån som ändå känner hugg i hjärtat ibland, inte av sorg men av osäkerhet? Kanske du bara vill höra om nån som skulle välkomna ett barn, men som också känner sig helt tillräcklig och hel utan det.

Jag kunde berätta alla de historierna för dig. 

Men för att svara på din fråga - ja, man får fråga. Men det kostar. Antagligen kan jag mejla dig prisuppgifter baserat på arvoden jag fått tidigare. Eller så frågar du som en vän.

Och jag brukar veta namnet på mina vänner. 

Ett hej från här och nu

Längesen jag skrev ett inlägg som inte har nån riktning eller poäng eller struktur, utan bara en liten betraktelse från var jag sitter just nu. Jag sitter just nu i vår soffa och ute blåser det upp till storm. Från vår lilla fågelholk på tredje våningen ser jag trädkronorna vaja i vinden och på vår balkong smäller vår ljusslinga i räcket då och då.

Jag började morgonen med att baka brownies, tro det eller ej. min syster Julia fyller år idag och hon kom förbi på en kopp kaffe när hon kom hem från sitt nattskift. Det var en trevlig början på dagen, jag tycker oftast att det känns som något extra när man umgås på andra tider än de vanliga. Hon åkte hem för att sova för några timmar sen och nu sitter jag här och jobbar lite.

 Flätor jag har sovit med.

Flätor jag har sovit med.

Radion spelar lugn musik och katterna ligger och tvättar sig i varsin stol. Diskmaskinen snurrar och ur biblioteket hörs knatter. Pär sitter och jobbar. Det är precis så rofyllt som det låter. Det förstärks också av att det ligger och sover en liten brorsson i vår säng, Grim är här med oss i eftermiddag. Märkligt vilket lugn ett sovande barn kan skänka ett hem, även fast barnet inte ens är det egna.

Ikväll har jag Arbis-kurs och jag strugglar lite som bäst med vad jag ska hitta på för skrivövningar ikväll. Oftast brukar jag inte ens behöva tänka på det, övningarna föder sig själv. Men nu är det som att det skulle ha stannat av. Jag har några övningar på lut, men jag tycker oftast det är som roligast när vi gr nåt jag kommit på samma dag. Nåja, kanske det kommer till mig ännu.

Jag har för övrigt varit JÄTTEDUKTIG den här veckan, jag måste ändå säga det. Alla punkter på veckans to do-list är avkryssade, det är ett så tillfredställande. Ja, det kanske är skryt men må så vara.

46999046_586071531830729_8759096015006466048_n.jpg

En bekant som jag har haft kontakt med den här veckan skrev här om dagen att jag måste vara en “planerare och fixare” eftersom jag var ute i så god tid. Jag blev jätteglad, för jag har aldrig fått höra något annat än hur slarvig och opålitlig jag - vilket ganska ofta har varit sant - men faktum är att jag är jävligt effektiv och organiserad också när jag sätter den sidan till. Men det har kanske att göra med att jag är på exakt rätt plats nu också. Jag har kanske inte alltid varit det. Men jag är ju också en slarvmaja av Guds nåde också, så jag vet inte. Oh well, den HÄR veckan i alla fall kan ingen toucha mig, jag har levererat och presterat som en drottning.

Dessutom har jag skrivit 5000+ ord på mitt lilla romanprojekt. Har mejlat min förläggare på alla möjliga tider på dygnet och i all möjliga tonlägen, jag tror jag ska ta det lugnt en stund med mejlen. Men jag är så in i den här texten just nu. Vill bara prata om den, vill bara vara i den.

Och just där vaknade Grim. Så det får vara det för idag.

Tävling: Kalender

Hej! Året börjar ticka ner till sitt slut och det börjar vara dags att tänka på refrängen. Och refrängen i det här fallet är: ny kalender för 2019! Av en händelse råkar jag ha två kalenderar liggandes här hemma som jag fick av mor min förra veckan. 

FullSizeRender.jpg

Mamma målar tavlor på lediga stunder och ibland trycker hon upp kuddar, brickor och vykort med sina tavlor. Eller som nu - kalendrar. Det är alltså hennes egen väggkalender! 

FullSizeRender.jpg

Tycker dom är ganska fina faktiskt! 

FullSizeRender.jpg

Varje månad har en egen målning av mamma som motiv, min födelsemånad september till exempel har den här söta pandan.  

FullSizeRender.jpg

 What if I fall? But my darling, what if you fly? 

FullSizeRender.jpg

Du kan se mer av mammas konst (oh hennes katt...) på hennes instagram HÄR. Jag kommer att behålla en av de här exklusiva och unika kalendrarna för mig själv, men jag vill ju så klart lotta ut en här åt er.

För att vara med i utlottningen av 2019 års snyggaste kalender vill jag att du hjälper mig med en sak. Jag behöver ett namn till det jag skriver nu. Jag behöver ett bra namn till en karaktär, en man i 40-årsåldern. Mannen i fråga är gift och har två barn. Hans fru heter Helena. 

Kommentera med ditt namn, din mejladress (syns inte för andra) och ett namnförslag till min karaktär före SÖNDAGEN 2.12 KLOCKAN 15 så är du med i utlottningen!  

Lycka till!