Det Kulturella

Kulturkonsumenten: Påskekrim edition

Hej alla påskhäxor! Jag har lackat mina naglar neongula, nästan gröna och där hemma ligger påskdukarna på borden och påskäggen är väl synliga. Jag är på jobb ännu idag, men imorgon tar jag officiellt påsklov och är borta en hel vecka. Ska bli så löjligt skönt. Jag har köpt kontaktlinser, för jag tänker mig att jag ska ha solglasögon på mig mycket under veckan i södra Sverige. Jag hoppas det slår in.

Påsken är verkligen en högtid jag uppskattar, den infaller så behändigt precis när man som mest behöver några dagar ledigt och den är inte så traditionstyngd som t ex julen, man kan freestylea ganska fritt kring påskäggen. Och vädret! Man känner ju sig onekligen lite återuppstånden själv.

Jag tänkte tipsa om lite kultur att konsumera under påskhelgen, norrmännen envisas ju med sitt påskekrim och vi kan ju inte vara sämre. Under påskhelgen tycker jag du ska…

LÄSA

9789100177355.jpg

Nu läser inte jag speciellt mycket renodlade deckare, men jag älskar en god spänningsroman. En gång när Pärs syster bad om lästips sa hon var sugen på att läsa nån bok “där de kanske hittar ett gammalt brev med familjehemligheter eller nåt” och det där tänker jag på ibland, för jag vet precis vilken slags känsla hon var ute efter i den boken. Jag fick den känslan av den senaste boken jag lyssnade klart, Små eldar överallt av Celeste Ng. Fick också känslan; stor amerikansk roman. Om ni vet vad jag menar med det. Kanske inte Vredens Druvor-stor, men definitivt Garp och hans värld-stor.

Små eldar överallt börjar med en eldsvåda, i den idylliska orten Shaker Heights står perfekta familjen Richardsons hus i lågor och alla misstänker yngsta dotter Izzy. Från den eldsvådan spänns sen en stor berättelse om moderskap, vänskap, rasism och samhällsstrukturer upp. Vi får lära känna familjen Richardson och deras fyra barn, Lexie, Trip, Moody och Izzy, men också deras hyresgäster, konstnären Mia och hennes dotter Pearl som kommer in i samhället och rubbar något i familjen Richardson. Små eldar överallt utspelar sig på nittiotalet och tidsmarkörerna är många, men väl valda. Det är något ytterst märkligt att läsa en på sätt och vis historisk roman som ändå utspelar sig i nån slags nutid, eller i alla fall en tid man själv levt i. Jag gillar det! Jag gillar också persongalleriet, hur man fattar tycke för varje karaktär och förstår deras val, samtidigt som man ändå ser dem utifrån. Romanen pekar också på skeva strukturer och normer i samhället, utan att det nånsin förtar det litterära. Jag älskade den här boken, läs den nu, för Reese Witherspoon gör tv-serie av den!

SE

ae1e7bff-eaf6-40b3-a48f-fd6f1a50695b.jpeg

Jag svullade i mig hela säsongen Störst av allt på en dag härom sisten, men det känns onödigt att tipsa om något alla andra redan tipsat om. Men den är verkligen en väldigt bra serie, det kommer man inte ifrån. Som vanlig dödlig från Larsmo tyckte jag nästan var mest intressant att få en inblick i hur en rik vardag (och fest) kan vara. Odräglig och samtidigt lite lockande.

En annan sak som jag både äcklas och kittlas av är true crime och jag tror inte jag är ensam. Om vill ha tips på lite true påskecrime har jag ett bra! I lördags såg jag dokumentären Mummy Dead and Dearest HBO (finns också på Youtube verkar det som) och sällan har jag väl hört om ett så sjukt fall.

mommy-dead-and-dearest-1920.jpg

I korta drag; polisen hittar DeDe Blanchard knivhuggen i sin säng och DeDes rullstolsburna, mentalt efterblivna, svårt sjuka dotter Gypsy Rose är försvunnen. Ett par dagar senare hittas Gypsy Rose hemma hos sin pojkvän och de båda anhålls för mordet. När polisen börjar prata med Gypsy Rose visar det sig att hon är normalbegåvad, äldre än vad alla trott och kan gå och Gypsy Rose har mördat sin mamma för att slippa undan nästan 20 års Münchhausen by proxy-misshandel. Helt sjuk historia, som HBO nu också gjort till tv-serie, The Act. Den tänkte jag se nu under påskhelgen.

LYSSNA PÅ

Skärmavbild 2019-04-18 kl. 12.11.41.png

Min Moderna häxprocesser-lista förstås! Den finns på Spotify och är min so far populäraste lista! Här hittar ni atmosfäriska och sköna låtar, moderna häxor och häxpojkar. Jag tror ni förstår vad jag har varit ute efter om ni lyssnar på listan. Det är glasklart för mig, men jag vet inte riktigt hur jag skulle förklara det med ord. En bra lista i alla fall!

Två bra saker från Finland

Egentligen hade jag velat att det skulle vara tre bra saker från Finland i det här inlägget, för tre är ett så mycket mer tillfredställande nummer. Men vad ska man göra när en tio minuter långa väg till jobbet har förvandlats till ett snöinferno med tillhörande halka NU IGEN SATAN och man inte riktigt kan påminna sig om något bra alls med det här landet? Varför bor jag här? Varför plågar jag mig själv med att bli glad för åtta plusgrader och sol i nån vecka, år efter år, bara för att bli sur och trött och besviken veckan efter. Varje år. Samma sak. Jag är inte helt säker, men tror att jag eventuellt fick en sträckning i höger ben efter att ha halkat på ett överrgångsställe och mitt smink som var så fint när jag gick hemifrån ser nu ut som när jag sminkade mig själv inför skoldiskon på femman. Äh men ni vet det här, här kommer i alla fall två bra finska saker:

maxresdefault.jpg

En finsk tv-serie! Jag ser typ aldrig på finsk tv och det är inte ett ställningstagande på något sätt, men ärligt talat tycker jag det sällan är så bra att det är värt att anstränga språkmusklerna SORRY NOT SORRY. Det är ju också en hel värld av referenser jag inte förstår eller har, så det är klart det lätt blir lite… ansträngt. Men nu har jag börjat se YLEs nya serie Aikuiset, som samtidstypiskt nog handlar om Oona som driver ett litet café i Helsingfors. HIPSTER är väl nyckelordet och sån humor tycker jag lätt kan bli lite tröttsam, typ “höhö kolla de har alla skägg och glasögon” (newsflash alla hade skägg och glasögon 2012 skulle jag vilja säga men det är väl lite för hipstrigt av mig) men hittills tycker jag Aikuiset är både småroligt och smart. Hela säsong ett finns på Yle Arenan. Jag önskar det fanns svensk textning på den, så att jag kunde se på det med Pär, kan man få det Yle?

56960554_407300450064732_7902274267364982784_n.jpg

Det andra tipset är Lumenes Nordic-C Glow Boost Essence. Den här tiden på året är jag som absolut fulast, blek och tärd och flottig, samtidigt som jag är torr som fnöske. Mitt ansikte påminner lite om en sån där rå kalkon Monica satte på huvudet i Friends. Eller påminde ska jag säga, för sen jag började använda detta lilla goa serum känns det nästan som att jag har nån slags glow? Smörjer in kalkonkråset med det varje morgon, före jag sätter dagkräm & ögonkräm och jag tycker faktiskt det gör under. Tips tips, det är inte heller jättedyrt, utan ligger på en lagom nivå och finns på de flesta varuhus.

Och det var det.

Tävling: Män kan inte våldtas!

Inlägget innehåller gåvor från Schildts & Söderströms.

FullSizeRender.jpg

Imorse lyssnade jag på Brita Zackari & Parisa Amiris senaste avsnitt av deras podd, där de bl a pratade om Lo Kauppis uppsättning av Män kan inte våldtas. Sen gick jag till jobbet och när jag kom hem hade jag fått ett ex av nyutgåvan av boken Män kan inte våldtas! Schildts & Söderströms ger ut Märta Tikkanens feministklassiker i ny upplaga och den känns liksom precis lika aktuell idag som 1975 när den första gången kom. 

FullSizeRender.jpg

Jag får tillskickat mig en del recensionsexemplar av nya böcker då och då. Personerna som skickar ut böcker brukar alltid pricka rätt angående vad som kanske intresserar mig. Ibland så rätt att...

FullSizeRender.jpg

... jag redan har ett exemplar i bokhyllan! Nu är visserligen mitt ex en gammal och sönderälskad pocket, men det känns inte speciellt motiverat att behålla båda exemplaren själv. Män kan inte våldtas förtjänar att läsas av så många dom möjligt.  

Därför tänkte jag att jag ordnar en liten enkel tävling! Kommentera med ditt namn plus mejladress och svara på frågan: vilken är den senaste låten du lyssnat på? Vilken låt ni svarar spelar ingen roll, slumpen avgör sen vem som får boken, jag behöver bara särskilja er lite :-)

Ni har på er till 8:e april klockan 10:00, dvs måndag morgon! 

Kulturkonsumenten vecka 12

Längesen vi körde en good old kulturkonsument så nu gör vi det! De här inläggen brukar sällan vara dom som får mest likes och kommentarer, men jag kommer nog aldrig sluta med dem ändå. Jag är som en svamp när det kommer till tips på bra böcker, tv och musik och jag tycker liksom att det är en av grundpelarna i bloggande - att tipsa och bli tipsad. Så nu gapar ni stort och tar en tugga kulturtips för mamma.

Senaste tiden har jag

LÄST

Rätt mycket faktiskt! Efter att jag lämnade in manuset och väntar på kommentarer uppstod ett sällsynt fenomen som kallas fritid. Jag passade på att läsa och lyssna lite ur högarna på nattduksbordet, på appen och i bokhyllorna. Bara de senaste dagarna har jag lyssnat ut Mannen i skogen av Jens Liljestrand, en bra biografi över Vilhelm Moberg. Jag har varit fascinerad av Moberg länge och jag är inte mindre fascinerad nu, 27 timmar biografi senare. Säga vad man vill om hans (ibland missriktade) rättshaveri, men han var en karaktär. Det finns nåt otroligt osympatiskt kring honom, samtidigt som att man ändå känner nån slags ömhet för honom. Efter det lyssnade jag på Rebecka Åhlunds fantastiska Jag som var så rolig att dricka vin med om hennes erfarenheter som alkoholist, både nykter och onykter sådan. Fick mig att verkligen fundera kring mitt eget - och andras - drickande. Kände igen mig i mycket, skrämmande mycket, även om jag aldrig utvecklat nåt beroende kring alkohol. Eller har jag? Var går gränsen? Oavsett relation till alkohol tycker jag man kan läsa den.

I fysisk form har jag slukat Julia Wickholms Olivia för alltid en natt. Jag älskar att läsa ungdomsböcker och jag är så glad att det kommer lite finlandsvenska sådana! Hade gärna läst mer och lärt känna alla djupare som vuxen, men är du/känner du en läsande tonåring (eller brådmogen tweenie, hade nog läst den med stor behållning som 10-åring redan MVH läste Stephen King i trean) tycker jag du ska sticka den boken i näven på denne. Extra fint att boken bjuder på tankar kring klasstillhörighet på ett naturligt sätt. Jag fortsatte på ungdoms-banan och läste Moxie av Jennifer Mathieu igår kväll och fällde en liten rörd tår både en och två gånger. Moxie handlar om Vivan som hittar sina mammas gamla riot grrrl-grejer och bestämmer sig för att göra uppror i deras otroligt sexistiska och orättvisa (men helt trovärdiga) skola genom ett feministiskt fanzine. Efter att jag kommit över den initiala chocken att riot grrlsen är tillräckligt gamla att ha tonåriga barn älskade jag den. Tyvärr är svenska översättningen så där, så läs den på engelska om ni orkar.

SETT

Nu är det ett par veckor sen redan som jag och Pär gick och såg The Favourite, men eftersom jag inte nämnt den desto mer ännu får det bli mitt titta-tips. Har också bara sett på sitcom-repriser den senaste tiden, plus svenska Skam-wannaben Eagles, som jag tycker har så cringy manus att jag inte orkar tipsa desto mer om det.

favouritetwo-20190104120439781_web.jpg

The Favourite då! Vad finns det egentligen att säga som inte redan blivit sagt? Det är en helt fantastisk film, men nu är ju jag jävig eftersom jag är ordförande i Finlandsvenska Kostymfilmskonnossörer, hehe. Men om jag ska försöka säga sätta fingret på vad som är så bra med den, så är det kanske först och främst det mångfacetterade kvinnogallerier, tyvärr fortfarande sällsynt på film. Här finns tre otroliga kvinnoporträtt som man i lika stora delar ömkar för och irriterar sig på. Emma Stone och Olivia Colman var favoriter från förr, Raquel Weisz hade jag ingen riktigt pejl på, men jävlaRRR vilka rollprestationer dom alla tre gör. Sen älskade jag att filmen hade en slags 90-talskänsla över sig, jag vet inte vad det berodde på, men filmen kändes tidlös på ett sätt jag inte tyckt nyare kostymfilmer gjort. Plus en intressant historia då, så jag vet inte? Gå och se den bara om ni inte gjort det redan.

LYSSNAT PÅ

HeligModer-690x690.jpeg

Silvana Imams nya, Helig moder. Jag tycker ärligt Silvana är bättre som modeikon eller konstnär eller nåt sånt än vad hon är rappare, MEN den här senaste skivan känns som en upp-steppning. Riktigt bra, gillar speciellt låtarna Helig Moder, 4h, Ha tålamod och Ta hand om dig. Lyssna på hel skivan här.

Hälften mindre, dubbelt bättre

IMG_5140.JPG

Så var det klart. Alla böcker är genomgångna en och en, favoriter och hjärtevärmande och böcker som betyder något har sparats och resten ligger nu i en stor pöl på vårt vardagsrumsgolv i väntan på ges bort och säljas*.  

Det här var jobbigare än jag trott, garderoben och kläderna var easy peasy, men böckerna, åh böckerna.  

Före man börjar konmari-rensa ska man fundera lite vad man har för målbild för resultatet. Jag hade en fysisk målbild och en mer abstrakt. Det fysiska var egentligen sekundärt men jag ville att våra vinylskivor och helst större delen av våra pärmar med tidningar skulle rymmas in i biblioteket. Det kändes helt orealistiskt.

Den mer abstrakta var att jag inte ville känns mig ägd av mina böcker, för det har jag gjort.

Jag tror inte folk förstår hur mycket böcker vi hade. När jag började tömma hyllorna visade sig till exempel att alla rader med pockets hade stått dubbla - en helt omöjlig lösning. Det var precis som Pär sa; vi har bara förvarat böckerna, inte använt dem.

Folk har reagerat ganska starkt på att vi rensat och jag blir lite trött, för det handlar verkligen inte om att inte älska böcker längre eller vad folk är rädda för. Tvärtom så vill jag orka och hinna älska alla de böcker vi behåller MER och inte känna mig överväldigad av vårt bibliotek. Dessutom vill jag ha in lite luft i hyllorna, man kan inte ha en definitiv och statisk samling redan som 30-åring, vi ska ju leva länge, länge till och samla på oss mer.

Jag tycker en bokhylla säger en väldigt massa saker om en människa, jag läser in hela personligheter i en hylla. Men i min egen har jag känt mig lost, på senaste tiden nästan känt lite beröringsskräck inför. Istället för att verkligen ta reda på vem jag är och hur min hylla ska se ut har jag garderat mig och behållit och köpt alla böcker som eventuellt kunde va nån slags del av mig. Så att alla kan hitta sin version av mig där och ingen behöver bli besviken. Jag har byggt en samling för andra och inte mig. 

Nu säger jag FUCK DET till alla såna tankar och så säger jag HEJ ELLEN istället! Det är som att jag grävt upp mig själv ur högen med böcker. Nu har jag bara kvar det som verkligen, verkligen är jag. Det har visat sig vara mycket barn- och ungdomslitteratur, ännu mer serier, en hel del musikjournalistik och feministisk facklitteratur och så klart många olika romaner. Det är fortfarande en spretig och fyllig hylla, men den är helt min. Och Pärs så klart, men vi har gått igenom våra böcker var för sig.

Och!!! Det fysiska målet visade sig vara hur realistiskt som helst. Nu bor skivorna i bläddervänlig höjd och tidskrifterna har flyttat ut ur min garderob där dom tidigare stod. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS?!

Så snälla spare me kommentarerna om hur man inte kan göra så mot böckerna och ingen riktig bokälskare skulle göra så och blablabla. Trots att vår bokhylla nu är hälften mindre och dubbelt mer kurerad så har jag ändå läst och älskat fler böcker än de flesta av er sååå... *hairflip bye*

*= Vi kommer att sälja en del (den bästa delen) av utrenset (riktigt bra och nya böcker obs!) på kvällen med mig och Sandra Beijer på AE för typ 1€ & 2€. Bara för att en bok inte ryms i vår bokhylla betyder det inte att de inte förtjänar hem. Bring cash om ni är sugna. 

Kulturkonsumenten vecka 4

Senaste tiden har jag  

LÄST

IMG_4630.JPG

Igår kväll läste jag första boken ur min bibba-hög jag presenterade igår. Jag hade inte tänkt läsa hela, men Peach av Emma Glass är bara sisådär 130 små sidor, så det gick ganska snabbt. 

Peach var en märkvärdig läsupplevelse, nästan åksjukeframkallande, på ett inte helt oangenämt sätt. Historien är ett flöde ur huvudpersonen Peachs medvetande, hon har just blivit offer för en våldtäkt när vi slungas in i hennes huvud och boken börjar med att hon syr ihop sitt spruckna underliv uppe på sitt rum, samtidigt som hennes föräldrar inte har en aning på nedervåningen. 

Peach är som ni förstår ingen lätt läsning, speciellt eftersom Emma Glass har en helt unik och böljande rytm när hon skriver. Har nog aldrig läst nåt jag kan jämföra det med, det var lite som att läsa en dröm. Verkligheten skevar hela, hela tiden men aldrig så mycket att man faller ur berättelsen. Jag brukar sällan uppleva böcker som omvälvande, men fan vet om jag inte är lite, lite annorlunda efter att ha läst Peach. Rekommenderar den varmt!

TITTAT PÅ 

IMG_4631.JPG

Sex Education på Netflix!  Åh, så bra den är! Slukade hela säsongen på två dagar. Otis, som är en snäll och lite anonym high school-elev träffar Maeve, en tuff brud med envisa rykten efter sig. Av en slump upptäcker de att Otis är en naturbegåvning på att ge sex- och relationsråd, högst troligen tack vare hans mamma som är sexterapuet och ganska gränslös (och spelas av en helt ljuvlig Gillian Anderson). Sex Education är en brittisk produktion, men känns väldigt amerikansk och jag tror dom har jobbat hårt för att den ska kännas tidlös, vilket den gör. Sex, relationer, identitet och överhuvudtaget att vara ung tas upp på så roliga och inkluderande sätt att man inte kan annat än älska denna serie. Bonuspoäng för killer soundtrack! Jag önskar jag hade kunnat se det här som femtonåring.

LYSSNAT PÅ 

FullSizeRender.jpg

Precis lagom till att vi ska se henne i Helsingfors imorgon (iiiih!!!!) släppte Sarah Klang en ny fantastisk singel. Ser det givetvis som en personlig present till mig och ingen annan. Lyssna på Call me här.

#bibbahaul

50067376_237555233832634_3351286620845244416_n.jpg

Här ser ni en inte alls stagead bild av mig på mitt lokala bibliotek. Det ser lite ut som att jag står och sover med ögonen öppna men det är kanske inte jättelångt ifrån sanningen. Dessutom var det här alternativet av smygselfiesarna jag tog:

50767693_555171428300930_6228785323275452416_n.jpg

HAHAHAHA! Jag ser ut som att jag just sett ett människohuvud i hyllan eller nåt. IRL är jag det längsta ifrån rädd jag kan vara när jag är på bibban, jag upplever där vad jag antar religiösa upplever när de stiger in i en kyrka eller moské eller tempel. Sinnesfrid, lugn, vördnad, oändlig nåd.

Jag minns inte när jag först förstod att alla dessa böcker är up for (tidsbegränsad, men ändå) grabs, men jag slås titt som tätt av den insikten. Alla dessa samlade kunskaper och erfarenheter och hjälpmedel finns här - för alla. Allt till alla. En demokratins högborg. Osv osv osv, jag ska inte bli tårögd och långrandig. Men trots att jag idag styr över min egen ekonomi och kan handla alla böcker jag vill (nästan) och dessutom faktiskt FÅR en hel del recensionsex, så är det fortfarande nåt magiskt med att gå till biblioteket.

Förr i världen, för sisådär fem år, sen bloggade jag regelbundet om vad jag hade lånat från bibblan. Nu vill jag införa det igen. Att man rapporterar vad man lånat, kan inte ni alla göra det? Det är så kul, på samma sätt det är kul att tjuvkika vad folk i kön framför en handlar.

Dessutom har vi ju nu för tiden ett ypperligt ord; haul för såna fenomen. Låt oss ta den typiska haulen från billighetskedjorna och miljöfientliga transporter jorden runt till de snälla och ofarliga biblioteken. Jag börjar!

50454587_230613144549411_6135599900345237504_n.jpg

Det här blev mitt byte för idag. Mysig belysning courtesy of lysrören i vårt kontor.

Jag tycker bäst om att gå till bibban utan att egentligen söka efter något, bara browsa och se vad man hittar. Jag tror det här är en ganska typisk hög för att vara jag. En del ungdomsböcker, en del “jag vill läsa en riktigt jävla mustig roman”-romaner, en del “den här har jag hört om” och en del impulsköp- jag menar lån. Vi tittar närmre.

50422575_819119071760950_3312771956884897792_n.jpg

Först ut: ungdomsromanerna. Jag slukar ungdomsromaner. Andra boken i Zoo-serien, Hjärtattack av Ted & Kaj. Har faktiskt inte läst första vilket jag i vanliga fall skulle störas ihjäl mig av, men nu försöker jag rise above störandet och bara läsa. Har varit så nyfiken på de här, jag var ju ett stort fan av Bert-böckerna som yngre.

En av de starkaste bokköpsminnena jag har är när vi var med familjen i Stockholm när jag var kanske 9-10 och vi barn fick alla tre välja EN sak att köpa på vad jag i efterhand har tänkt måste ha varit Åhlens. Jag gick direkt till bokhyllan och stod länge och valde bland Bert-böckerna. Mätte ryggarna mot varandra och tog till slut den som var allra tjockast, så att den skulle räcka längst. Det blev Berts ytterligare betraktelser. Tror den kostade 149 kronor. Har fortfarande kvar den.

Den andra som jag hittade hade en blurb av Amy Poehler och mer behövdes det inte. Att den dessutom handlar om en brud som startar ett feministiskt fanzine, well, Moxie av Jennifer Mathieu, du är tagen.

50580542_391729131598527_177395304809627648_n.jpg

Vidare till mustiga romanerna. Vi har ju just läst Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci i bokcirkeln och jag tyckte mycket om den, så jag var inte sen att grabba tag i Tiranas hjärta av samma författare när jag såg den. Ormen i Essex av Sarah Perry såg lockande ut i hyllan och vid en snabb scanning av baksidan fastnade fraserna “London 1893”, “socialistiska väninna” och “mystisk sjöorm” i ögonen och så fick den också följa med hem.

50313666_731624860544072_2713592897759870976_n.jpg

Avdelningen “Åh, nämen den här!”. Läste klart Bruna flickor av Koko Hubara och blev sugen på att läsa Toni Morrison. Och där stod Tonis Älskade som en gåva. Hilma af Klint känns väldigt it-girls konstnär just nu (2019s Marina Abromovic if you may) och jag har varit sugen på denna en bra stund tror den till och med är markerad som “ska läsa” i ljudboksappen. Men fysisk bok är ändå lite trevligare än ljudbok. Ser nu att det står roman på den, vilket jag borde ha fattat eftersom jag plockade den ur skönlitteraturen, men av nån anledning var jag helt säker på att detta var en biografi i stil med den om Ester Blenda Nordström MEN OKEJ. Roman är också kul. Anna Laestadius Larsson har skrivit den hur som helst.

50324112_535417773644552_8687499623146717184_n.jpg

Och så likt en Sisu-ask man slänger på köpbandet i sista stund nappade jag till mig dessa i rena farten. Peach av Emma Glass för att den var snygg och Modernista brukar ha intressant utgivning. Dessutom marknadsförd som “årets litterära sensation”, så okej då. Sympatisören av Viet Thanh Nguyen var röd och fin och blurbad av Yukiko Duke. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu är det er tur! #bibbahaul :a järnet på era kanaler och länka i kommentarerna eller tagga mig i det, så blir jag jätteglad.

Kulturkonsumenten vecka 1

Senaste tiden har jag…

sett

A Very English Scandal på SVT Play/Yle Areena. Helt fantastisk miniserie i tre delar, baserad på en sann historia om Norman Scott, en ung och vilsen engelsman som på sextiotalet inledde en affär med högt uppsatta politikern Jeremy Thorpe. Homosexualitet var vid den här tiden fortfarande olagligt i the UK och när deras kärlekshistoria tar slut börjar en tragisk, men också stundtals komisk historia om vad maktbegär och krossade hjärtan kan driva oss att göra. Kostymen är 10+, skådespelarna är 10+ (Hugh Grant!!!), fotot är 10+ och det historiska dokumentet är 10+. Treat yourself till tre avsnitt tv-guld.

Utövar det såg vi Systrar 1968 (SVT Play) (mer nostalgisk än bra), några avsnitt Derry Girls (Netflix) (lite jobbigt överspelad på samma sätt som Chewing Gum, men har sina poänger) och så såg jag ett avsnitt Patrick Melrose (HBO) igår kväll, som jag tyckte verkade riktigt lovande. Plus fem timmars versionen av Fanny och Alexander på juldagen som jag golvas av, varje gång. Så sjukt bra är den, SÅ SJUKT BRA PERSONGALLERI. Man skulle ju vilja skriva som Bergman, sorry not sorry.

lyssnat på

Åtminstone en låt från 2018 jag lyssnat på och gillat.

egentligen mest en massa årsbästa-listor. T ex Cafés och Sonic Magazines. Fick en liten kris när jag insåg att jag kände igen mycket få skivor på alla årsbästa-listor, jag har hela mitt vuxna liv lagt stort värde i att “hänga med” och nu har jag helt tappat greppet tydligen!!!!!!! Skandal är det väl knappast, men det är nite likt mig. Därför är ett av mina nyårslöften också att lyssna på lite mer ny musik och inte baaaara pumpa Celine Dion ur högtalarna.

läst

fullsizeoutput_22f7.jpeg

en hel del faktiskt! Först lyssnade jag på Jag for ner till Bror av Karin Smirnoff, helt ljuvligt inläst av Lo Kauppi. Den var lika 10+:ig som A Very English Scandal, men av helt andra orsaker. Sen läste jag Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci till bokcirkeln och den var också jättebra! Den går som pjäs på Kansallisteatteri i Helsingfors som bäst och har man möjlighet tycker jag att man ska läsa boken och/eller se pjäsen. Till sist har jag hunnit med att läsa Julie Andems nyutgivna råmanus till Skam Säsong 1, översatt till svenska av Sandra Beijer. Och gissa vad det var? Skitbra, så klart. Jag har bara haft väldigt bra läsupplevelser på senast, jag kanske måste läsa nån medioker dussinroman här näst för att väga.. öh, ner det..?


Saker jag är sugen på just nu

Stora plastiga örhängen

Från & Other Stories, Asos, H&M och Weekday.

Allt som ser ut ha hängt i en gallerists öronsnibb i skiftet mellan 80- och 90-talet är av intresse. Av en händelse har jag samlat på örhängen där i början på 2000-talet, men rensat ut det mesta för ett par år sen. Men ska ta en titt vad jag har kvar i mina gömmor.

Till Sista Smulan

bild från okottsligs instagram

bild från okottsligs instagram

Okottslig är ett av mina favvo-vege-mat-konton på Instagram och nu har det kommit en bok! Amanda Hellberg och Eveline Johnsson heter personerna bakom vegetariska restkokboken Till sista smulan. Känns exakt som den kokbok jag behöver. Finns att köpas t ex här.

Åka till lilla byn Hohenschwangau i Bayern

Ni ba, hostade nån eller vad var det för ljud där i rubriken? Nej, men jag lyssnade på Stil i P1s senaste avsnitt om Ludvig II av Bayern här i helgen och blev som besatt av honom. Har googlat på honom och hans slott nu sen dess och nästan bestämt mig för att jag och Pär måste ta en tur i södra Tyskland och åtminstone besöka hans kändaste slott, Neuschwanstein som ligger strax utanför byn Hohenschwangau (underbart språk, tyskan). Det är inget obskyrt turistmål direkt, men hallå, ni pratar med nån som åkte till Stonehenge i somras, så jag har inga såna pretentioner. Ludde 2 har kallats både excentriker och galen, men boy oh boy, kunde han bygga och inreda slott?! Googla interiörerna på det här sagoslottet så får ni se. Han byggde tre slott runt om i Bayern, men Neuschwanstein är det mest kända och det mest spektakulära och även det som stått inspiration för Disney-slottet i deras logga. Det är också värt att sätta några minuter på att läsa om Ludvigs livshistoria, så mycket STOFF att hämta där, jag väntar med spänning på att Wes Anderson ska sätta tänderna i det och filmatisera.

Klaus Haapaniemis kuddar

Klaus Haapaniemis kuddar gör mig nästan galen av ha-begär, men tyvärr ryms dom inte alls in i min kuddbudget i år. Men nån gång, nån gång. Finns bl a här.  En tapet i hans design på fondväggen skulle inte heller direkt störa ögat.

Colette

Är lite småsur, för det verkar inte som att vår biograf tar in Colette. Synd, för den hade säkert gjort sig mycket bra på bio. Nu får jag väl se den på annat sätt. För se den ska jag, kostymfilm + Keira Knightley? Ja tack.

Glubbel

5OkDgjBeTKSr5d83VUZ3jw.jpg

Hörde om glubbel, dvs glögg och bubbel, förra veckan och jag spetsade öronen direkt. Jag tycker ju inte om glögg i vanliga fall, speciellt inte varm, men blandat som drink med bubbel känns det plötsligt.. fräscht? Tror jag ska inviga mina loppisglas med glubbel nu under julhelgen. Har hört att årets Blossa-glögg ska vara ypperlig som glubbel-virke.

Fem grejer jag tycker om med Finland

Det finns så mycket jag skäms över med mitt land och en del av det bubblar upp nu kring självständighetsdagen. Vi är det mest rasistiska landet i EU, till exempel. Vi har en starkt patriarkal våldskultur och tätt sammanslingrad med den en relation till alkohol som i bästa fall är ifrågasättbar. Folk demonstrerar med actual hakkors på våra gator på självständighetsdagen. Det gör mig nästan uppgiven.

Men så påminns jag mig om att för varje nazist som demonstrerar finns det tio motdemonstranter och det gör mig ändå lugn. Och så tänker jag att det finns en massa saker jag uppskattar storligen med Finland ändå. Och för sakens skulle tänkte jag lista dem idag, dagen efter all uppståndelse. Dels för att jag kom på det först nu och dels för att nån hejd med nationalismen får det ändå vara.

1. Välfärden

Eller, det lilla som finns kvar av den efter den här regeringens tid. Det bästa med Finland i mitt tycke - och det vi borde vara stoltast över är inte nödvändigtvis kriget, utan det som hände efteråt. Det skattefinansierade välfärdssystemet vi (dom, jag har inte personligen så mycket med bygget att göra) byggde upp efter kriget är fantastiskt och så fint att jag ärligt talat blir lite gråtmild när jag tänker på det. Lika möjligheter åt alla, lika rättigheter för alla. Skola, vård, omsorg. Oavsett var på samhällsstegen vi föds ska vi kunna leva ett lika drägligt liv som nån annan. Jag förstår inte hur man inte kan tycka det är det enda rätta. Hur man kan tycka det är ett problem att “man inte kan bli rik i Finland”? Innanför pärleporten får du ändå inte ta dina aktiebrev och guldringar, så varför samla på hög? Jag hoppas, hoppas, hoppas vi skulle sluta ta välfärden för givet och fatta att vi måste jobba lite för att behålla den. Och att vi även inser att den ska innefatta alla - oavsett ras, ursprung och religion.

2. Maten

Jag gillar rotfrukter,  jag gillar rågbröd, jag gillar blåbär, jag gillar salmiak. Och som världens sämsta vegetarian kan jag ju erkänna: jag gillar korv. Jag gillar också mat från många andra kulturer, men jag tycker faktiskt finsk mat har oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker också om att det finns en ganska okonstlad sundhet i det.

IMG_2423.JPG

3. Vemodet

Av allt det finska gillar jag vemodet nästan bäst, det genomsyrar så mycket. Musiken, naturen, kulturen och folksjälen. Det är kargt och fåordigt men sällan hårt. Kanske är det de korta och sinsemellan så olika årstiderna som liksom gör oss medvetna om att allt är så förgängligt. En sommarkväll i juni när storspoven sjunger är vackert så det skär i hjärtat, men man glömmer aldrig att det snart är förbi.

4. Naturen

Klipporna, tallarna, björkarna, sjöarna, skogarna, snön, mörkret och midnattsljuset. Jag behöver ingen övertalning - jag köper allt.

5. Var å ejn me sett

Det kanske är mer lokalt förankrat än nationellt, men jag gillar att det finns en viss pretentionslöshet här. Crocs och strumpor - fullgod fotklädsel i de flesta sammanhang. Ärtsoppa på burk - en älskad delikatess. Ett punkband med Eurovisions kortaste och argaste låt nånsin - ett givet bidrag. En öl i parken - en regelrätt fest. Kalsarikännit - vårt bidrag till de nordiska exportuttrycken. Det behöver inte vara så hippt och snyggt och fint alla gånger här - och jag älskar det.

Bubblare: språket, designen, karaoke, finska kvinnors orädda inställningen till färg, bastu och Kaurismäki.