Tomtar, bloggar, kläder, krans

För mycket länge sen hette min blogg Saker jag gjort och åsikter jag har. Catchy namn. Nu har jag hetat Blejk, fejt och fab i rätt många år och jag har ju arbetat in det bloggnamnet ganska bra. Men jag börjar bli lite sugen på att övergå till ett mer Ellen-centrerat namn. Skulle gärna vilja fortsätta använda BFF, men kanske bara inte så mycket fokus på det? Behöver jag en ny header, är det ditåt det barkar? Är det nån som känner sig manad att göra en? Jag skulle fan inte orka tänka ut en själv. Älskar den jag har nu, men ja. Förändring är väl ganska nödvändigt.

I alla fall, lite retro idag då, här är lite saker jag gör och åsikter jag har:

Lagade minestronesoppa förra veckan. Det blev oväntat gott, inte alls som skolans minestrone. Man kan ju undra varför jag gjorde minestrone med förväntningen inte så gott, men jag var sugen på en buljongig soppa och vege-chorizo så det blev det så här. Följde inget recept, bara fräste lök, vitlök, selleri, morot, nå sked ljus misopasta och kryddor och hällde över ett par liter grönsaksbuljong och sen i med pasta och i slutet stekta korvslantar och grönkål. Jag stod och pudrade och hällde en massa olika kryddor och såser i den under tiden den kokade så minns inte exakt heller vad jag lade i. Men tänk italienskt så går det nog bra. Det skulle egentligen va lite tomatpuré också men pga allergier använde jag miso. Slut på historia. Bra pasta sorter att använda i minestrone är t ex risoni. Jag använde trofie.

Årets julklappar är signed sealed och nu väntar de bara på att bli delivered. Det blev ett tema på årets inpaketering som min inre fjortonåriga panda kan vara stolt över. Presentsnöret är band ur en gammal vhs-kassett för övrigt, tips tips. Det enda som inte är inpaketerat är julklapparna jag och PG köpt tillsammans åt oss; en soda stream och en ny stereo (som vi inte ens köpt ännu).

Varje gång jag planlöst ritar nåt tänker jag att jag gör det alldeles för sällan. Det är kul och välgörande att bara sitta och rita, utan krav på att det ska bli nåt. På ordkonsten brukar jag ta tillfället i akt när barnen håller på med nåt att bara rita lite. Senast en julkula. Det blir mycket jul just nu.

Mycket jul ja. Här är mina jultomtar. Jag har tydligen startat en samling med dem, utan att veta det själv. Jag är ganska kräsen i mitt val av tomtar, jag kan inte förklara vad det är jag söker efter, men jag vet när jag ser tomten i ögonen om den platsar i samlingen eller inte. Och jag köper uteslutande på loppis. Moderna filttomtar med luvan över ögonen gör sig icke besvär, det är det fulaste jag vet. se där ,en åsikt jag har. Nyaste i samlingen och den enda som tillkommit i år är han längst till vänster som kokar gröt. Tomten med snökulan i magen är äldst, han härstammar från min mommo och moffas och var den som startade det hela.

Har gosat med Sylvi.

Har klätt på mig. Imorse hade jag och Pär samma tid att passa så vi gick samtidigt hemifrån, något som annars aldrig händer. Det var mysigt.

Och till sist så har jag pärlat ihop en dörrkrans till oss. Jag satt tre timmar med det här lilla projektet och plockade och började givetvis tio på kvällen. Classic Ellen. Men är mycket nöjd! Känns som ett trapphus-vänligt alternativ plus att nu syns det ju att det bor kReAtIvA kOnStNäRsSjÄlAr här. Jag googlade först lite mönster på nätet, men alla var så avancerade så jag gjorde på fri hand. Blev riktigt nöjd med resultatet!

Och det var lite saker jag gjort. Vad har ni gjort?

Pennor, högtalare, tråk och stök

Gud, vilken vecka. Hur jag än planerar, hur jag än försöker så lyckas alltid de här veckorna i november bli ett stim av saker att göra och fixa och ordna. Har jobbat långa dagar och de dagar som inte av sig själva varit långa har jag förlängt dem med diverse nödvändiga sysslor, som att handla mat och byta lakan. Ett slags jobb det också. Och för all del, även mindre nödvändiga sysslor såsom rom- och ingefärsdrinkar, nagellack och studera t-zonen i toalettspegeln har förekommit, men i betydligt mindre mängd än vad jag kanske hade önskat. Och nödvändigt och nödvändigt, kanske det är just det är där icke nödvändiga sakerna som sen är de allra nödvändigaste?

Jag var tillsammans med Amanda och Malin på skolbesök i torsdags, det var kul! Kul att faktiskt få besöka en skola fysiskt, även om det var med visir och i stor gympasal med en klass i gången osv. Vi pratade bland annat om hur man får idéer till böcker. Ett stående tips från vår sida var att ha tråkigt, att våga låta de där tomrummen i intrycken uppstå, så att hjärnan blir tvungen att fylla dem med nåt. Ett bra tips som gäller alla åldrar. Efter ett prat med en klass, dröjde sig en elev kvar och frågade med uppriktig min: när har NI tråkigt då? Jag svarade nåt om att jag tycker det är tråkigt att städa, men jag fortsatte fundera på den frågan.

Jag har nyligen köpt en sån där liten bluetooth-högtalare till mobilen, tänkt mest att ha på torpet. Den är dessutom vattentät, så den funkar att ha både på stranden och i duschen. Jag tycker också att det är astråkgit att duscha och blev lite hemligt glad över möjligheten att måla över den här duschtråkigheten med en podd eller nån låt att lyssna på. Tills det slog mig hur absurt det är, att kräva yttre underhållning in i varje stund. Som att en dusch inte räcker som syssla. Underligt man känner sig trött och överväldigad.

På väg hem med yet another paket

Högtalaren är bara en av massa grejer jag “klickat hem” senaste tiden. Allt från strumpbyxor till smink till julklappar till julkalendrar har fått svischa iväg ut ur hemsidornas köpkorgar och hem till oss. Visst saknar jag impulskontroll, men det här är ändå nån slags rekord tror jag. Tror dessutom jag om aldrig sade, så tänkte att jag skulle ha nån slags köpstopp under hösten men hahahaaha. Jag vet inte om det handlar om corona, men jag har i alla fall tänkt flera gånger att det är okej att UNNA sig en massa saker nu för att allt är så sorgligt och tråkigt. Jag är ganska säker på att det inte är så det funkar.

Skit samma, det är inte ett speciellt attraktivt beteende, men om inte förr lär den här madnessen ta slut när det blir januari, för då är man ju alltid pank. Man = jag.

Men en helt otvetydigt rolig grej som jag “klickat hem” (måste använda citationstecken, hatar det uttrycket) är årets julkalender! Jag har faktiskt två i år! Jag har ganska långt hållit mig till klassiska och enkla kalendrar tidigare, förutom förra året när vi hade Bonniers litteraturkalender. Men i år har jag förutom Flashback Forevers Böglyftet-kalender köpt en… PENNKALENDER!!! Är orimligt pepp på detta, jag är ju i regel väldigt förtjust i olika kontorsmaterial och sånt.

Pennkalendern är från Penstore och nej, det är inte ett samarbete, inte ens ett gratisbud eller gåva. Hur många läsare och följare ska jag ha före man börjar få sånt? Nu hittar jag inte kalendern på deras hemsida så jag undra om den är slutsåld? Glad att jag hann haffa en i så fall! Pennor känns också på nåt sätt rimligt att ha 24 stycken av, jag har svårt att se ett scenario där jag skulle t ex använda upp 24 krämer.

Jag tror också att - om jag orkar - ska börja julstöka lite ikväll. Jag har dragit skrivkurs digitalt hela helgen och känner mig ganska trött på skärmar, så nåt lite mer taktilt och konkret känns väldigt lockande. Jag brukar vara ganska tidigt med pyntet, men det enda som står framme redan är en girlang av pepparkaksgrisar i cernitlera som jag tryckte ut en kväll när jag behövde göra nåt färgglatt.

Här är en jättebra låt förresten. Eller hela skivan är fan nåt av det bästa jag hört på länge. Vet inte hur jag missat den så länge. Har ändå följt Parkman sen hon blogga för många, många år sen. Those were the days, när “alla” hade blogg.

Välkommen till mitt kontor

- Knack knack!
- Vem där?
- Tor!
- Vilken Tor?
- Mitt kon-Tor!

Välkommen hit! Jag tänkte ni skulle få en guidad rundtur på mina sju kontorskvadrat jag huserar i nu för tiden.

Först ska jag kanske förklara lite. Jag hyr rum på Kulturkollektivet Insidan, ett ganska nytt kulturkollektiv som poppat upp i Jtown. Vi är allt som allt åtta pers som har kontor här och vi har inte så mycket med varandra att göra rent jobbmässigt, här sitter journalister och konstnärer och grafiker. Och så jag då. Men vi delar kök och toa och allrum och kaffepauser ibland. Det är i det stora hela ett mycket trevligt upplägg. Jag vill ju gärna ha nån att prata skit med över en kaffekopp, men jag jobbar ju helst på egen hand.

Tillbaka till mitt rum! Så här ser det ut! det mesta är köpt på loppis, förutom den blåa stolen som jag faktiskt tog från torpet. Men den är ju helt klart begagnad ändå. Gardinerna däremot är köpt nya, jag hade först tänkt mig väggarna målade i grönt, men insåg ganska snart att det skulle bli för mörkt och välja inredning för mycket i ett sånt litet rum. Så då blev det gröna, tunga gardiner istället.

Försöker växla mellan sadelstolen och pinnstolen under dagen för ergonomins skull, för i ärlighetens namn sitter jag oftast på pinnstolen, men med sadelstolen som en slags fotpall för ena benet.

Bordet är ett gammalt allmogebord i furu jag köpte på Facebook-loppis - visst har jag berättat om det? Älskar att det är så stort och stadigt och känns så levande. Det är kanske fånigt, men ljuset i rummet och ytan på bordet gifter sig splendidly!

Och nämen, se där, där ligger lilla Maggan och skräpar!

Bordet döljer också den absolut nödvändiga godislådan, hehe. Vissa dagar är en chokladbit till kaffet det som gör att man orkar. Vissa dagar glömmer jag bort att jag har lådan, tro det eller ej. Choklad är inte en sån där måste äta aaaaallt-grej för mig.

Stickade sockor, en glittrig snöglob från Jysk, en äppelformad porslinsask, en mugg för småsaker och i förgrunden mellanmål. Klassikern banan och så har jag gått på det här med kallbryggt te. Köpte det här när vi veckohandlade senast och det är faktiskt lite festligare än en vanlig vattenflaska. Inte nödvändigt, men festligt. Speciellt festligt när det ser ut som att man går runt med ett väldigt stort urinprov OH WELL.

Den mest odiskade av alla mina koppar och muggar - kontorsmuggen. Ärligt - diskar ni er kontorskopp mellan varje kaffe…? Eller är jag bara extremt äcklig?

Till vänster om mig och skrivbordet hänger Saras affisch. Tycker den passar bra i ett författarkontor.

Också till vänster: ett litet ihopplock. Hyllan hittade jag på vinden på torpet och tyckte den kan få stå här och hålla mina böcker och nudlar tills jag behöver en större. Blompallen är från Jysk (jaja allt är inte loppis so sue me) och blomman är en garderobsblomma. Tror den har störst chans att överleva här. Den bruna mappen innehåller originalet till Klåda-pärmen som min kompis Eleonora målat. Den står där och väntar på att nån ska ta den och ramas in. NÅN. Det blåa sjoket till vänster är min jeansjacka som hänger på min garderob här: en spik i väggen. Min bästa sak på denna bild är ju självklart Gustaf-klockan som jag älskar <333

Snett till höger och bakom mig är kontorets absolut fulaste hörn, men vad vore jag om jag inte visade upp de fula hörnen också? Printen är bara en printer och absolut nödvändig men i likhet med de flesta andra teknikprylar ful som stryk. Bordet den står på är inte så fult, tvärtom, det är också ett loppisfynd som eventuellt skulle behöva lite kärlek för att verkligen komma till sin rätt men är man lat så är man.

Fåtöljen är också absolut nödvändig, för kreativa pauser, kompisar på besök eller om man ska läsa. Snygg är den kanske inte dock. Däremot bekväm!!!! Och första bästa jag ihttade på loppis när jag behövde en fåtölj hit. Ville ha en redig sak att verkligen kunna sjunka in i, inte nån liten pinnstolsliknande femtiotalsvariant som vi visserligen har ett par på vinden, men som är omöjliga att slappa i. Så nu står den här här tills jag hittar den perfekta.

Kudden i den är en datakudde jag fick av en följare på Instagram när jag efterlyste en att köpa! Så snällt!

På golvet en impulsköpt loppismatta och mina kontorssandaler.

Den här affischen på insidan dörren fick jag med mig från Missionsstugan i måndags. Tycker hemskt mycket om motivet, även om jag inte orkat tyda de ryska bokstäverna till ett konstnärsnamn ännu.

Och med det var kvadraterna slut! Det kommer säkert (förhoppningsvis) ändra en del här ännu, men jag tycker jag håller på att få det riktigt mysigt här.

Nu får ni gå, nu ska jag jobba. Peace!

Fyra saker jag köpte på loppis igår

Va?! Har jag handlat på loppis? Jag?!

Jo, det är sant och inte nog med det, jag börjar med att ljuga er rakt upp i ansiktet, för den här lilla ledsna taxen köpte jag redan i måndags. Köper nästan aldrig nåt på Facebook-loppisar, men den här kunde jag absolut inte motstå.

Som en liten tax-lucia. Älskar den djupt och innerligt!

Nåja, den här köpte jag faktiskt igår. En tupp-kanna! Och man häller liksom ur näbben. Lite sliten, men helt otrolig och absolut nödvändig. Tänk den som vas för ett gäng solrosor till exempel. Eller att ha påskriset i!!!!

Har jag en grej för djurformade föremål? Helt klart. Jag tycker om att se det jag äger i ögonen.

En barnboksklassiker köpte jag också; Laga mej, sa Pulvret. Jag har läst den här säkert två miljoner gånger när jag var liten och tänkte att en viss brorson som visat ett visst intresse för att leka sjukhus på sistone kan uppskatta den med. Pulvret annars, vilket genialt namn på en karaktär. Önskar jag hade kommit på det själv. Pulver är ett snyggt ord överlag, borde börja använda det mer. Pulver hjälpte mig, verkligen osv osv.

Det här var mitt favorituppslag när jag var liten, när Pulvret designade nya kläder till all personal. Det här är ju en bok skriven av nån som fortfarande har tilltro till välfärden. Pulvret har alltså brutit benet och får tillgång till all den här personalen OCH att han ligger på sjukhus i 42 dagar!!!!! Jag har visserligen aldrig brutit ett ben, men när brorsan gjorde det tror jag inte ens han var över natten på sjukhuset… Eller? Hur som, bra bok är det i alla fall.

Till sist; mitt bästa köp eller åtminstone mest funktionella. Ett skrivbord till kontoret! Jag blev trött på vårt gamla Perstorpsbord som visserligen är fint men rangligt och litet och snävt och alldeles för lätt. Tittade först på olika nya alternativ på Jysk och det fanns både ett och annars jag kunnat tänka mig.

Men så dök det här upp på Facebook-loppis (nästan aldrig sa jag!) och ropade mitt namn. Eller nja, jag råkade i misstag skicka en av de här autosvaren loppissidorna på Facebook erbjuder när jag granskade bilderna hehe. Jag var visserligen intresserad, men hade tänkt avvakta lite. Men ödet ville annorlunda så jag hämtade det igår kväll. Det är stort och tungt och stadigt och har en helt fantastisk yta, det är ett bord att älska. Det är hellr inte så lågt som det av nån anledning ser ut på bilden vill jag bara påpeka!!!!

Det kostade fem euro mer än det billigaste bordet jag hade kollat på Jysk och i motsats till det vågar jag tro att det här bordet håller resten av livet. Det här bordet känns nästan som en levande person. Tänker att jag ska kunna författa många böcker vid det.

Bonusbild av frakten. Körde alltså så här genom stan och det kändes både läskigt och lite… olagligt? Eller? Hur som helst gick det bra och jag är så jäkla glad över min lilla Nissan. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den, som det heter.

Senaste...

… sparade bild på Instagram:

Fin illustration av Nora Riggs.

… kontot jag började följa på instagram:

Atelier vime, p g a ett flöde som såg ut så här. Börjar nog snart tröttna på fransk landsbygd-estetiken, men uppblandat med annat mer skarpt och attitydigt tycker jag fortfarande om det. Kontraster är allt.

… sak jag åt:

Ostmackor till frukost.

.. blogg jag började följa:

Det händer ganska sällan att man hittar nya bloggar nu för tiden tycker jag, men Midis på Just Wanna Have Fun lade jag till i följarlistan nyligen. Uppskattar alltid ett färgglatt flöde.

… meddelande jag fick:

Det var på Whatsapp och det var Anniina som jag pratade jobb med.

… mejl jag skickade:

Det handlade också om jobb, jag skickade ut veckans distansuppgifter till ordkonstbarnen. Det är trots allt vardag nu också.

… selfie jag tagit:

… saken jag sa:

”Jag tror jag till och med är kompis med henne på Facebook.” Jag och Pär skvallrade om folk, hehe.

… sak jag drack:

kaffe. Lifehack: dra ut första koppen kaffe så långt det går varje dag, det är ändå den som är överlägsnast godast.

… memen jag skrattade åt:


…googlingen jag gjorde:

“Hur lång är Olof Lundh?” Jag och Pär kollade ett gammalt avsnitt av Alla mot alla här om kvällen och då var Olof Lundh med och jag började skryta om när jag och mamm och styvfarsan såg honom på Bokmässan och att “han var sjukt lång, säkert över två meter”. Det visade sig att han var 1,96. Men i alla fall.

… låten jag lyssnade på:

Just när jag skriver det här spelar den här. Otrolig titel om inget annat.

… boken jag läste:

Igen, jobb jobb jobb.

… filmen jag såg:

Såg Dumplin’ härom kvällen. Söt, men lite banal. Men fint med Dolly Parton och drag queens.

… podden jag började prenumera på:

Flashback forever! Emma Knyckare, Ina Lundström och Scroll-Mia (som har den ljuvligaste lilla dialekten) läser, skrattar åt och diskuterar olika trådar ur Flashbacks gyllene arkiv. Det är roligt, smart, absurt och precis som med att slänga en Riddikulus på en boggart i Harry Potter så känns det bra att skratta åt monstren. Finns där poddar finns och har hittills kommit i så pass få avsnitt att ni hinner bra lyssna i kapp er.

9: Fick ett juligt kort

Det är ju inte varje dag blogg-innehållet ramlar in genom postinkastet, men idag kom jag lätt undan.

Fick en julig katt på posten av mamma. Hon är ju frisör SLÄSH konstnär och har de senaste åren tryckt upp väggkalendrar med motiv hon målat och idag fick vi 2020’s variant. Årets (eller nästa år blir det ju egentligen men jaja) motiv är katter, passande nog. Va sa ni? En liten titt på kalendern? Ja, okej:

Min födelsemånad och min favorit av de 12 katterna. Visst är de fina? Misstänker mammas egen katt Gunnar får agera musa rätt ofta. Ni kan följa mammas konst & katt på Instagram också, då blir hon glad.

Tack för det!

Den perfekta julklappen

Igår fick jag den perfekta julklappen och ville bara tipsa vidare till er som går i julklappsköpstankar. Jag fick den av Linnea, som även tidigare har visat sig vara en fena på presenter. Så egentligen borde jag väl bara hänvisa till henne istället, men eftersom jag är fena på att få presenter så presenterar jag nu Årets Julklapp (fuck off mobillådan).

Ett gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på. Varsågod för syntolkning. Strömberg är alltså inte bara mitt efternamn, utan också en gammal tillverkare av ugnar och spisar och det här är väl nån slags merch/företagsgåva från första början. Vågar man säga mitten av 1900-talet?

Nu säger jag inte att just detta lilla askfat är den perfekta present till vem som helst; redan om du inte heter Strömberg kan det ju kännas lite eeh, men detta är i sanning den perfekta presenten, ety:

1. Den funkar åt - om aldrig bara exakt jag, men åt en väldigt begränsad skara människor. Tyder på en kännedom av varelsen Ellen M. E. Strömberg.

2. Den är sprungen ur ett ögonblick av ”jag tänkte på dig när jag såg den” och inte ett ”jag behöver hitta nåt åt Ellen”. Eller vad vet jag, men eftersom jag och Linnea inte har nån egentlig historia av att utbyta julegaver så tror jag mer på detta förra. Allt vi mennsker vill är ju att bli tänkta på då och då.

3. Den var oväntad. Dels för att jag inte förväntade mig en julklapp där och då men också för att jag aldrig i mitt liv hade kunnat tänka ut att skriva ”gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på” på önskelistan, men likväl visste jag ju i samma stund jag såg det att detta kan jag ej längre leva utan.

Och får man till åtminstone två av tre av dessa tre Perfekt Julklapp-punkter så tror jag man får till en lyckad klapp. Det kräver ju kanske mer tid än gå in på valfri hemsida -> bestäm summa på presentkort -> klicka köp, men effekten blir ju också därefter. Med det sagt - ett presentkort kan vara precis det som behövs också MEN NI FATTAR.

Och om inget annat - köp en bok. Vilken du ska köpa återkommer jag till nån annan dag. Och tack Linnea igen ❤️❤️❤️

Tre dagar fin post

Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!

Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.

Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.

Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.

Aaaah, kalenderperfektion.

Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.

Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.

Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.

Bilar, snäckor & scarfs

Hej världen! Idag var jag typ 20 minuter på loppis pga min bil skulle in snabbt via verkstan för att byta nån del som pappa dealade med bilhandlarn att skulle komma med på köpet. 

Tänkte lämna det okommenterat men JA JAG ÄR MED BIL. Köpte en i måndags! Så här ser den ut:

Herregud bilar kan va det tråkigaste man kan fotografera, får nästan lite panik av att lägga upp den här bilden!!! Titta nog nu för kommer nog aldrig mer fota den här. Är ändå glad, för this little Nissan är MIN!!!!

Efter 13 år av körkort men billöshet, 13 år av lånade av andras bilar, 13 år av trixande med bussar som aldrig går (Österbotten har typ ingen kollektivtrafik och jag överdriver noll procent)  och 13 år av aldrig så mycket som en liten spontantrip till grannstaden. Så hemskt har det nog inte varit, men faktum är att Jakobstad inte är ett lätt ställe att bo på utan bil. Visserligen behöver jag ingen bil till vardags så där, både jobbet och mataffären är på bekvämt gångavstånd. Men så fort jag ska hälsa på fammo, storhandla, åka och bada, hämta nån från tåget eller är inbjuden på skolbesök i Kokkola uppstår det problem. Men inte längre! Ge mig en destination och jag åker dit! Be mig om något och jag hämtar det! 

I alla fall, idag skulle ljuddämparen bytas på den så jag skulle in med den till verkstan. Bilhandlarn hade sagt vilken verkstad det var, men jag gick givetvis in till fel verkstad och stod och såg ut som en idiot framför nån gubbe som skrattade åt mig och sa att stället jag skulle till var på andra sidan vägen. Till mitt försvar ligger det en massa märkliga verkstäder och bilhandlar och båtaffärer på ett och samma ställe och de är inte alla särskilt bra utmärkta!!!! Knappast några blinkade neonskyltar som möter en. 

Så länge bilmekanikerna gjorde vad de gjorde passade jag på att besöka loppisen i huset bredvid. Vi har alla våra områden. Bilverkstäder är inte mitt, men ge mig ett loppis och jag vet precis vad jag ska göra. 

Fynda så klart! Här är dagens skörd: 

plus

En Buster från 81 åt Pärlan. Serietidningar från förr, mmmm. 

Men fynden åt mig själv då?  

Jo, en prima plåtburk för Den Moderna Kvinnans alla behov. Vet inte vad jag ska ha i den, men kanske smörgåsar på utflykt? Kanske hårband och tamponger i toaletten? Jag hittar säkerligen nåt användningsområde.

Sen en,  

två,  

tre snäckor för femtio cent styck. Eller den här sista är väl nån slags korall. Kände mig som Sarah Klang när jag hittade dom och det är ju inte illa. Tänkte pryda kontoret med dem. 

Och till sist köpte jag en scarf. En scarf, vad ska du med den. Jo, det ska jag säga dig med hjälp av en liten video: 

Och det var det!  

Två bra saker från Finland

Egentligen hade jag velat att det skulle vara tre bra saker från Finland i det här inlägget, för tre är ett så mycket mer tillfredställande nummer. Men vad ska man göra när en tio minuter långa väg till jobbet har förvandlats till ett snöinferno med tillhörande halka NU IGEN SATAN och man inte riktigt kan påminna sig om något bra alls med det här landet? Varför bor jag här? Varför plågar jag mig själv med att bli glad för åtta plusgrader och sol i nån vecka, år efter år, bara för att bli sur och trött och besviken veckan efter. Varje år. Samma sak. Jag är inte helt säker, men tror att jag eventuellt fick en sträckning i höger ben efter att ha halkat på ett överrgångsställe och mitt smink som var så fint när jag gick hemifrån ser nu ut som när jag sminkade mig själv inför skoldiskon på femman. Äh men ni vet det här, här kommer i alla fall två bra finska saker:

En finsk tv-serie! Jag ser typ aldrig på finsk tv och det är inte ett ställningstagande på något sätt, men ärligt talat tycker jag det sällan är så bra att det är värt att anstränga språkmusklerna SORRY NOT SORRY. Det är ju också en hel värld av referenser jag inte förstår eller har, så det är klart det lätt blir lite… ansträngt. Men nu har jag börjat se YLEs nya serie Aikuiset, som samtidstypiskt nog handlar om Oona som driver ett litet café i Helsingfors. HIPSTER är väl nyckelordet och sån humor tycker jag lätt kan bli lite tröttsam, typ “höhö kolla de har alla skägg och glasögon” (newsflash alla hade skägg och glasögon 2012 skulle jag vilja säga men det är väl lite för hipstrigt av mig) men hittills tycker jag Aikuiset är både småroligt och smart. Hela säsong ett finns på Yle Arenan. Jag önskar det fanns svensk textning på den, så att jag kunde se på det med Pär, kan man få det Yle?

Det andra tipset är Lumenes Nordic-C Glow Boost Essence. Den här tiden på året är jag som absolut fulast, blek och tärd och flottig, samtidigt som jag är torr som fnöske. Mitt ansikte påminner lite om en sån där rå kalkon Monica satte på huvudet i Friends. Eller påminde ska jag säga, för sen jag började använda detta lilla goa serum känns det nästan som att jag har nån slags glow? Smörjer in kalkonkråset med det varje morgon, före jag sätter dagkräm & ögonkräm och jag tycker faktiskt det gör under. Tips tips, det är inte heller jättedyrt, utan ligger på en lagom nivå och finns på de flesta varuhus.

Och det var det.