Rapport från ett nattligt Åbo

Alltså, ni vet den här gamla dikten: Man borde inte sova när natten faller på/ ty tänk, då tindrar stjärnorna högt uppe i det blå/Det är så tyst och stilla/ Att sova vore illa. Ni vet den. Den spelar alltid i huvudet på mig när jag BORDE sova, som till exempel nu. Sen tänker jag att ett svar på tal vore på plats, jo lilla vän, stjärnorna får tindra hur högt de vill, men du borde sova. Jag borde sova.  Dessutom är det inte så tyst och stilla här i storstan, mina öron är ju vana med Österbotten, lika tyst som det är platt.

Men det snöar snyggt här. Och så ordnar dom bra julfester här. Har skrattat, svettats och gråtit (helt sant, men inget dramatiskt, blev bara sjukt rörd). Däremellan hunnit dricka en flaska vin. Imorgon åker jag hem och  jag önskar lite att vi skulle bli insnöade så att vi kan LittSkapa lite till, lite mer.

Men så sträcker jag på mig i sängen jag lånar av K och ingen fet katt hindrar mig från att göra det för att hon bestämt att hon ska sova på mitt ansikte. Ingen lurvig katt biter mig i tårna när fötterna råkar sticka ut under täcket. Så jag måste väl bege mig hemåt ändå. Trots snöfall, julfest och inspiration i massor.

Självständighetsfredagen

Vi firade självständigheten och M-klubbens julfest på O'learys. Emmi var där.

Soffa var där.

Och Emma var absolut där.

Och så jag då. Det här är inte jag, men vad jag drack för att bota min krabbis. Ni förstår, jag hade ju självklart druckit öl kvällen innan, förstås. Torsdagen var en sån där typisk "vi far på en"-blir till två-blir till hundra- blir till att du vaknar nästa dag och gråter för att ditt hår gör ont. Så jag var lite skakig när M-klubben skulle samlas, men det gick om efter ett par såna här. Och nån laxburgare jag åt, som inte var så god, men tillräckligt fet och salt för att fungera.

Obligatoriska spegelbilder på toaletten. Notera min något ostadiga blick redan här.

Obligatorisk vansinnesbild på Soffa. Sen tog jag inte mer bilder, hade för roligt för att komma ihåg kameran. Dessa tjejer alltså, jag skrattar aldrig så mycket som när jag är ut med dem ♥ ♥ ♥. Det bästa hade varit om Heidi och Julia också varit med, men så är det ibland.

Jo, en till bild tog jag, av mina fötter när jag kommit hem. Tyckte det var JÄTTEroligt att jag var snöig om fötterna och kände att jag måste föreviga detta. I nuläget ser jag inte riktigt poängen med bilden, men okej. Det var en snöig självständighet.

Suck

Sitter som bäst och försöker få min nya blogg att se ut för något. Hade helt glömt bort hur mycket jobb det krävdes förra gången. Så håll ut, håll ut. Jag gör inte det, går under med jämna mellanrum. Men vid årsskiftet allra senast. Som sagt.

Heh.

Första

Många har funderat och frågat vad fan som hänt med min blogg. Eeh, jo, jag kanske borde ha gett lite förvarning - Blemma och alla bloggar på Blemma har bytt webhotell och allt vad det innebär (jag vet inte vad det innebär, fråga Linnea, det är hon som gjort det). Så för tillfället är bloggen lite halv. Dessutom har jag, duktig som jag är inom allt vad teknik heter, lyckats förlora allt vad jag bloggat sen jag bytte adress till ellen.blemma.net, alla bilder, alla inlägg, allt, allt, allt. Allt. Grät en tår igår, men nu tänker jag - clean plate, tabula rasa, vi börjar om helt enkelt. För ni läser väl fortfarande, även om det blir lite ändringar? Snälla, gör det, annars kan jag ju bara begrava den här bloggen nu. Jag har en massa att fundera på och en del jag måste ta itu med - även utanför bloggen, men jag tänker, det är årsskifte om ett par veckor, så what better time för förändring och sånt? Jag fortsätter blogga, men fram till årsskiftet får ni nog räkna med att det ser lite stökigt ut här. Men 2014 - 2014 är året Blejk, fejt och fab blir världens bästa blogg. Promise.