Jag är hemma från semestern och det är för jävligt. Så jävligt att jag började gråta i Seinäjoki på vägen upp med tåg. Allt detta österbottniska plattlandskap osm bredde ut sig och inte en flyktväg i sikte. Tåg i Finland är ju oftast en grå historia, men jag har ändå alltid sett tjusningen med att komma hem och det vemodigt vackra i ensamma lador på vidsträckta fält. Men nu kände jag bara en snara kring halsen. En häst galopperade runt, runt, runt i en hage vi körde förbi, han var fångad i en hage med fint vitt staket. Symboliken jag upplevde i det fick mig att ifrågasätta typ allt, hela mitt liv. Är jag faktiskt nöjd här? Är begränsningarna min frihet som jag påstått i flera år nu? Hur kan de uppbrutna åkrar jag älskar samtidigt kväva mig?Och var ska jag annars stå om inte med fötterna djupt ner i päärolandi? Varför kan jag inte stanna någon annanstans vars gator jag inte nött upp?
Nu när jag varit hemma ett par dagar har den där ångesten lagt sig och jag har börjat inse att så här är det att ha en bra semester. Och så minns jag ju att jag faktiskt gillar vardagen. Men rastlösheten är kvar. Sa åt HQ idag att jag skulle vilja ha ett hamsterhjul att springa i, det pirrar i alla ben. Och nu ska jag försöka börja sortera intrycken av min vecka. Arkivera allt och hoppas att jag aldrig glömmer.
Räven och fågelsången under hundpromenaden. Samtalen framför Disney Channel med syrran 3. Värmen från första vinglaset på tre månader (bye bye nyårslöfte). Glittret i sjön i Huskvarna. Skratten kring köksbordet hos mammas. F babys silhuett i trappan till tunnelbanan. Krama Heidi mitt i Sephora. Vinlunch på uteservering i regn bara för att det är semester. Hur många gånger vi använde termen favoritbrallor. Diggiloo diggiley-karaoke. Coca cola-kalla läppar och Fever Ray på stereon. För stor latte på tåget till Malmö. Bäcken i bokskogen. Älgen som sprang över åkern i Småland. Linnea och Jim på Vikingterminalen. Det turkosa sneda huset i Christiania. Allsången utanför Burger King. Knarriga trästolar på små caféen. Kierkegaard-vykort och stulna rosor. Pushers och horor och slemmiga finansmän i kostym. I see fire på repeat och smink på hotellrummet. Krocket i duggregn. Tricks med sparkcykeln. Helsingborg i solsken. Det roliga i att kalla toaletter skithus i Sverige. Små grå, små gröne, små blå. Se tusen par Nike Air max i olika snygga färgkombos och ändå känna sig nöjd med sin egen. Rinnande stearingljus i vinflaskor och svettiga händer. Tivoli när lamporna tänds.
Allt det ska jag minnas. Och åt er kan jag bara berätta att jag haft en helt fantastisk vecka. Så fantastisk att jag började gråta när den var slut. Ni då?
