Finns ju få saker som är så tråkiga som att tvingas se igenom andra människors semesterbilder men det här är ju min blogg och I'll do whatever I want man och passar int e osv osv . Jag kan trösta er med att jag nite tog så mycket bilder. Nu börjar vi.
Så här trött och ledsen var jag före jag åkte. Allting sög och det hade det gjort i flera månader.
I Stockholm träffade jag Stockholms finest, F. Jag suktade efter hans Air Maxes, och eftersom jag är en quinna af handling (kanske något jag stör mig på mest i hela världen, alternativa stavningar på kvinna; quinna, kvinns osv. Fy.) köpte jag mig ett par några dagar senare.
Och så anlände jag hos mammas. Ungefär så här ser det ut där.
Nora hade feber i början av veckan och var hemma från skolan. Vi sysselsatte oss med Candy Crush och kommunicerade mest medelst meningar som "kan du skicka mig ett liv?".
På onsdagsmorgon åkte jag och syrran över till Köpenhamn. Jag har inte en enda bild från onsdagen, men vi strövade hur som helst mest runt på Ströget, så ni missade inget. På torsdan åkte vi till Kristianshavn och Christiania. I Christiania får en inte fota (eller jo, utanför pusher street får en, men jag glömde bort att ta nåt foto för jag vbar så kissnödig hela tiden). Här sitter Julia i alla fall vid ån i Kristianshavn.
Senare på kvällen drack vi lite och gick ut på karaoke-bar, här sitter Heidi, vår lokala guide och Julia och sminkar sig. Vi sjöng Diggiloo Diggiley och I want it that way. Skulle jag se mig själv på baren och inte veta vem jag är skulle jag hata mig. Men kul var det.
Vi sov bara två nätter i Köpis, men vi hann med så mycket att det kändes mycket längre. Fast jag kunde också ha stannat en evighet till. Så här såg det ut utanför vårt hotell, plus att det flanerade horor och män som köper dem utanför mest hela nätterna. Vi bodde precis vid Istedgade, som tydligen är hotell- och horgatan.
Sen hämtade vi upp syrrans fästman Richie på Kastrup och åkte över till Skeaåne igen. Hela fredan strosade vi i Gamla Stan i Helsingborg, ytterst gemytligt. Tog inga bilder. Förstås. Men här är mamma, på väg till Skäralid på lördan.
Skäralid är en nationalpark som är ganska fin. (Eller jo, skitfin, men jag har svårt för naturupplevelser när det innefattar a) barn som springer överallt b) praktiska kläder c) uppförsbackar. Men jag, mamma och Richie åkte dit. Syrran jobbade, så hon var inte med. Här säger jag säkert "men gaa vidari tå om du tycker he e så jävla roligt" eller nåt. Solstrålen är mitt andranamn.
Den här fotoserien kallar jag "Richie trivs i skogen" alt. "Tummen upp, Richie!".
Nästa dag åkte jag hem. På båten köpte jag en ny vardagsparfym. Mina kollegor är inte alla så värst förtjusta i mina kvävande festparfymer, så jag försöker ligga lågt på parfymfronten jobbtid i alla fall.
Och nu är jag hemma. Och den där komma hem-ångesten har gått om. Nästan helt och hållet. Påsklovet passaerade ganska diskret i år, inga stordåd utfördes. Förut att jag blev spådd i tarotkort och var i kyrkan, allt inom loppet av 24 timmar. Så påsken i år var särdeles spirituell, det ska medges. Vad gjorde ni?