Bullerbybloggen

Bullerby-böckerna är långt ifrån Astrid Lindgrens bästa, men jag gillar dom ändå rätt så mycket, för de är det tryggaste jag vet. Det hemskaste som finns där är en alkohliserad gammal skomakare och han är inte hemskare än att man ändå vågar gå in dit in case of snöyra. Jag har svårt att sova utan ljud av något slag, gärna något jag inte behöver koncentrera mig på och inget med nån slags som helst spänning.

Plussar man dessa två faktum ihop så kommer man gansak snabbt fram till att nyheten om att Spotify nu har Bullerbyn - läst av Astrid själv, världens bäst sagotant - och en hel del annat är det bästa som hänt mig på en tid.

Ditt och datt

Hej på er! Jag har sportat mycket rött de senaste dagarna, först läppstift och lusekoftsdetaljer och idag nu röda blommor i håret pga After Eights födelsedag! Mitt jobb är jämngammalt med mig och fyller alltså 28 i år. Vi har firat med godis och pynt och blommor i håret då. Rött är en bra färg, min favoritfärg ligger någonstans på gul-orange-rödskalan, men den flyttar sig beroende på dag och humör. Guld och glitter är ju förstås också alltid aktuellt. Alla ba intresseklubben antecknar.

Invigde mina nya skor också, dagen till ära. De råkar ju också ha lite rött i sig, så det var ju väluttänkt av mig. Det är något fräscht med att ha vita skor på sig. Men tror nog these babies får vänta till varmare tider hädanefter, för kallt och halt ännu. Men, är det födelsedag så är det.

Jag gjorde mitt livs första palak paneer igår, fast med bondost istället för paneer.  Det blev helt okej gott, men inte som jag hade hoppats. Palak paneer är något av det godaste jag vet, så förväntningarna var höga. Ska pröva lite annan kryddning nästa gång. har frysen full av spenat eftersom jag blev kissnödig vid frysdisken och fick panik och slängde ner dubbelt mer spenat i korgen än vad jag behövde.

Fyndade också denna tingest på loppis igår för blott tre små euro. Inte katten då, men det är numera omöjligt att ta en bild i min lägenhet utan att det är en katt med på något hörn. Jag är mycket svag för sakral konst och ikoner och allt möjligt religöst krafs, så ni kan förstå min lycka när jag hittade detta praktexemplar av sådant. Köpte också en petrolblå sammetskjol och ett påslakan. Köper bara påslakan på loppis nu förtiden, de är så härligt mjuka. Och snygga. Tycker om när ens bäddning andas barndom och svunna tider. Och ni som tycker att det är äckligt - lol på er.

Ikväll ska jag se På spåret - så klart - och så ska vi spela Sing Star, det är jag pepp på! Resten av helgen tänker jag försöka vila och läsa bara, har sovit lite dåligt de senaste veckorna.

Ditt och datt

Hej på er! Jag har sportat mycket rött de senaste dagarna, först läppstift och lusekoftsdetaljer och idag nu röda blommor i håret pga After Eights födelsedag! Mitt jobb är jämngammalt med mig och fyller alltså 28 i år. Vi har firat med godis och pynt och blommor i håret då. Rött är en bra färg, min favoritfärg ligger någonstans på gul-orange-rödskalan, men den flyttar sig beroende på dag och humör. Guld och glitter är ju förstås också alltid aktuellt. Alla ba intresseklubben antecknar.

Invigde mina nya skor också, dagen till ära. De råkar ju också ha lite rött i sig, så det var ju väluttänkt av mig. Det är något fräscht med att ha vita skor på sig. Men tror nog these babies får vänta till varmare tider hädanefter, för kallt och halt ännu. Men, är det födelsedag så är det.

Jag gjorde mitt livs första palak paneer igår, fast med bondost istället för paneer.  Det blev helt okej gott, men inte som jag hade hoppats. Palak paneer är något av det godaste jag vet, så förväntningarna var höga. Ska pröva lite annan kryddning nästa gång. har frysen full av spenat eftersom jag blev kissnödig vid frysdisken och fick panik och slängde ner dubbelt mer spenat i korgen än vad jag behövde.

Fyndade också denna tingest på loppis igår för blott tre små euro. Inte katten då, men det är numera omöjligt att ta en bild i min lägenhet utan att det är en katt med på något hörn. Jag är mycket svag för sakral konst och ikoner och allt möjligt religöst krafs, så ni kan förstå min lycka när jag hittade detta praktexemplar av sådant. Köpte också en petrolblå sammetskjol och ett påslakan. Köper bara påslakan på loppis nu förtiden, de är så härligt mjuka. Och snygga. Tycker om när ens bäddning andas barndom och svunna tider. Och ni som tycker att det är äckligt - lol på er.

Ikväll ska jag se På spåret - så klart - och så ska vi spela Sing Star, det är jag pepp på! Resten av helgen tänker jag försöka vila och läsa bara, har sovit lite dåligt de senaste veckorna.

Saker jag stör mig på

Om det nån gång, nånstans dyker upp en anonym blogg av en finlandssvensk kvinna som heter Saker jag stör mig på och som bl a handlar om saker man sötter på i ett serviceyrke, olidliga människotyper och när katter hoppar in i klädskåp och välter den nyss vikta högen med rena kläder på golvet. Om det nån gång ploppar upp en sån och kanske t o m blir lite populär, för det är ju roligt med orationellt arga människor. Om det gör det, då kan ni vara ganska säkra på att det är jag som ligger bakom.  

Känn ingen sorg

Jag är ju sent ute med det mesta, för jag orkar och hinner sällan hålla mig uppdaterad. Känn ingen sorg, som är baserad på husguden Håkan Hellströms musik och texter, har varit på min to watch-lista i typ två år och igår, äntligen, såg jag den! Och jag älskade den. Så klart att jag älskade den. Jag älskade den romantiska bilden av Göteborg, jag älskade Tomas von Brömssen som farfarn, jag älskade kläderna, jag älskade Håkans cameo och jag älskade det mesta annat i den.Jag vet inte om jag hade älskat den lika hårt om jag inte hade så starka känslor förknippade med Håkans låtar, men jag hade nog gillat den i alla fall.

Håkan var ju allt för mig som 13-åring, jag samlade på minsta lilla utklipp jag kom över, hörde på Känn ingen sorg-skivan på repeat hela sjuan och åttan igenom, hamnade i slagsmål med en kille på min klass som sa att Håkan var dålig och fulgrät när jag såg honom (därför hånar jag aldrig beliebers eller andra fans, för jag vet hur det är) på scen första gången. Det var på Sofiero i Helsingborg och jag var där med mamma, som skämdes över mig. Sen dess har Håkan alltid hängt med. På senare tid så har jag börjat lyssna mycket på Känn ingen sorg-skivan igen, för det känns som att den öppnat sig för mig på ett helt annat sätt, när jag är 27 och lika gammal som Håkan var då. Gråter alltid lite till Nu kan du få mig så lätt, kanske en av världens topp tre bästa låtar.  Man ba JA HÅKAN, precis så här är det.

Tror det är rätt många i min ålder som har håkan att tacka för mycket, det känns som att han är en rtist som betytt mycket för många. Men filmen, ja.

Filmen handlar om Pål, Johnny och Lena. Och Prinsessan Eva i nylackerade skor förstås. Pål vill göra musik men lider av scenskräck och tvångstankar och Johnny bara ÄR , så där jättefint dekadent och trasig och glamorös. Jag gillade att han killen från Torka aldrig tårar... som spelar Pål har härmat både kroppsspråk och sättet att prata av Håkan himself och jag ÄLSKAR Johnny förstås, män med silkesskjortor och örhängen = bra. Lena är lite tråkig känner jag men okej då, det behövs väl nån motvikt. Prinsessan Eva är ytterst osympatisk och dessutom väldigt snyggt klädd, så henne gillar man ju. Jag är svag för diviga kvinnor på film och tv.

Det här är ingen Mamma Mia-typ av musikal, alltså no offence Meryl Streep, men den filmen ligger några kilometer söder om Känn ingen sorg på kvalitetstermometern. Känn ingen sorg är en riktigt bra film helt enkelt. Med ett jävla bra soundtrack <3.

Ska vi avsluta med världens roligaste klipp? Klart vi ska! När Håkan var med i Skavlan förra året. Så jävla roligt.

https://www.youtube.com/watch?v=YSVcSBWF0sA

Känn ingen sorg

Jag är ju sent ute med det mesta, för jag orkar och hinner sällan hålla mig uppdaterad. Känn ingen sorg, som är baserad på husguden Håkan Hellströms musik och texter, har varit på min to watch-lista i typ två år och igår, äntligen, såg jag den! Och jag älskade den. Så klart att jag älskade den. Jag älskade den romantiska bilden av Göteborg, jag älskade Tomas von Brömssen som farfarn, jag älskade kläderna, jag älskade Håkans cameo och jag älskade det mesta annat i den.Jag vet inte om jag hade älskat den lika hårt om jag inte hade så starka känslor förknippade med Håkans låtar, men jag hade nog gillat den i alla fall.

Håkan var ju allt för mig som 13-åring, jag samlade på minsta lilla utklipp jag kom över, hörde på Känn ingen sorg-skivan på repeat hela sjuan och åttan igenom, hamnade i slagsmål med en kille på min klass som sa att Håkan var dålig och fulgrät när jag såg honom (därför hånar jag aldrig beliebers eller andra fans, för jag vet hur det är) på scen första gången. Det var på Sofiero i Helsingborg och jag var där med mamma, som skämdes över mig. Sen dess har Håkan alltid hängt med. På senare tid så har jag börjat lyssna mycket på Känn ingen sorg-skivan igen, för det känns som att den öppnat sig för mig på ett helt annat sätt, när jag är 27 och lika gammal som Håkan var då. Gråter alltid lite till Nu kan du få mig så lätt, kanske en av världens topp tre bästa låtar.  Man ba JA HÅKAN, precis så här är det.

Tror det är rätt många i min ålder som har håkan att tacka för mycket, det känns som att han är en rtist som betytt mycket för många. Men filmen, ja.

Filmen handlar om Pål, Johnny och Lena. Och Prinsessan Eva i nylackerade skor förstås. Pål vill göra musik men lider av scenskräck och tvångstankar och Johnny bara ÄR , så där jättefint dekadent och trasig och glamorös. Jag gillade att han killen från Torka aldrig tårar... som spelar Pål har härmat både kroppsspråk och sättet att prata av Håkan himself och jag ÄLSKAR Johnny förstås, män med silkesskjortor och örhängen = bra. Lena är lite tråkig känner jag men okej då, det behövs väl nån motvikt. Prinsessan Eva är ytterst osympatisk och dessutom väldigt snyggt klädd, så henne gillar man ju. Jag är svag för diviga kvinnor på film och tv.

Det här är ingen Mamma Mia-typ av musikal, alltså no offence Meryl Streep, men den filmen ligger några kilometer söder om Känn ingen sorg på kvalitetstermometern. Känn ingen sorg är en riktigt bra film helt enkelt. Med ett jävla bra soundtrack <3.

Ska vi avsluta med världens roligaste klipp? Klart vi ska! När Håkan var med i Skavlan förra året. Så jävla roligt.

https://www.youtube.com/watch?v=YSVcSBWF0sA

Minusgrader

Jag älskar minusgrader, jag älskar kyla och jag älskar den krispighet som kyla ger luften. Visst är sommaren fin och det är superskönt att slippa inbilla sig att layers är fashion, men alltså vintern <3. Inte för att jag är särdeles mycket utomhus på vintern, men ändå. Mjuka månggång-tvättade lakan, DVD-boxar med serier, bokhögar och kattkurr är ju mycket bättre vintertid. Och det är liksom helt okej att ligga under täcket 16 timmar i dygnet. Så det är vad jag gör these days. Sen jobbar jag lite ibland och skriver ltie ibland, men skriver gör jag oftast också i sängen så jag vet inte om det räknas som annan aktivitet.

Ja, jag är rödhårig igen, efter ett år eller två som blond. Tror nog jag blir blond(are) till sommaren igen, men trivs ganska bra som adoptiv-Weasley just nu. Här syns min hårfärg ganska bra, plus att det är en fördelaktig bild av Kantele, katt nummer ett. Och min näsa, är väldigt nöjd över dess grandiositet på den här bilden. Stora näsor = bra.

Här ser vi då Trean, som fortsättningsvis bara heter Trean. Det var så här jag såg ut första gången jag såg Volvo-reklamen med Zlatan, på tal om stora näsor.

Och så Viola, det typiska mellanbarnet. Jag vet inte egentligen vad typiska mellanbarnsegenskaper är, men jag tykcer om att använda föräldra-barntermer om katterna, folk blir så obekväma. Och i bakgrunden skymtar ni mitt senaste skofynd! Jag har länge suktat efter ett par vita, eller ljusare i alla fall, så när jag såg dessa Nikes för 350 kronor slog jag till direkt. Vi var alltså till Haparanda i lördags, jag och syskonen, därav priset i icke-euro. Så om minusgraderna ska försvinna nån gång, så är det för att jag ska kunna börja använda mina nya skor.

Minusgrader

Jag älskar minusgrader, jag älskar kyla och jag älskar den krispighet som kyla ger luften. Visst är sommaren fin och det är superskönt att slippa inbilla sig att layers är fashion, men alltså vintern <3. Inte för att jag är särdeles mycket utomhus på vintern, men ändå. Mjuka månggång-tvättade lakan, DVD-boxar med serier, bokhögar och kattkurr är ju mycket bättre vintertid. Och det är liksom helt okej att ligga under täcket 16 timmar i dygnet. Så det är vad jag gör these days. Sen jobbar jag lite ibland och skriver ltie ibland, men skriver gör jag oftast också i sängen så jag vet inte om det räknas som annan aktivitet.

Ja, jag är rödhårig igen, efter ett år eller två som blond. Tror nog jag blir blond(are) till sommaren igen, men trivs ganska bra som adoptiv-Weasley just nu. Här syns min hårfärg ganska bra, plus att det är en fördelaktig bild av Kantele, katt nummer ett. Och min näsa, är väldigt nöjd över dess grandiositet på den här bilden. Stora näsor = bra.

Här ser vi då Trean, som fortsättningsvis bara heter Trean. Det var så här jag såg ut första gången jag såg Volvo-reklamen med Zlatan, på tal om stora näsor.

Och så Viola, det typiska mellanbarnet. Jag vet inte egentligen vad typiska mellanbarnsegenskaper är, men jag tykcer om att använda föräldra-barntermer om katterna, folk blir så obekväma. Och i bakgrunden skymtar ni mitt senaste skofynd! Jag har länge suktat efter ett par vita, eller ljusare i alla fall, så när jag såg dessa Nikes för 350 kronor slog jag till direkt. Vi var alltså till Haparanda i lördags, jag och syskonen, därav priset i icke-euro. Så om minusgraderna ska försvinna nån gång, så är det för att jag ska kunna börja använda mina nya skor.

Detta har hänt

Jag har blivit småbarnsförälder igen. Det här är (än så länge, har inte kommit på nåt bra namn ännu) Trean, som flyttade in hos oss igår. Och med oss menar jag mig och mina två andra katter. Yes, jag är så sorglig som det låter. Tror även jag skrev under pappren på evig spinsterhood i o m en tredje katt men va fan. Hur kan man inte erbjuda en sån här liten hemlös ett hem? Exakt. Hittills går det bra, Kantele är obrydd som vanligt och Viola är nyfiken, men lite maktgalen, så några små kamper har det blivit.

Annars är det inte så mycket nytt att berätta. Jag blev medlem i facket i veckan, efter att det varit på min to do-list i snart tio år. Bättre sent än aldrig. Så nu är det väl bara och börja strejka, hehe. Nånä. Har också blivit månadsgivare till Amnesty, så jag är ganska stolt över vad jag gjort med 2015 so far. medlem i PAM, medlem i Amnesty och medlem i crazy cat lady-klubben. Inte illa efter nio dagar.

Detta har hänt

Jag har blivit småbarnsförälder igen. Det här är (än så länge, har inte kommit på nåt bra namn ännu) Trean, som flyttade in hos oss igår. Och med oss menar jag mig och mina två andra katter. Yes, jag är så sorglig som det låter. Tror även jag skrev under pappren på evig spinsterhood i o m en tredje katt men va fan. Hur kan man inte erbjuda en sån här liten hemlös ett hem? Exakt. Hittills går det bra, Kantele är obrydd som vanligt och Viola är nyfiken, men lite maktgalen, så några små kamper har det blivit.

Annars är det inte så mycket nytt att berätta. Jag blev medlem i facket i veckan, efter att det varit på min to do-list i snart tio år. Bättre sent än aldrig. Så nu är det väl bara och börja strejka, hehe. Nånä. Har också blivit månadsgivare till Amnesty, så jag är ganska stolt över vad jag gjort med 2015 so far. medlem i PAM, medlem i Amnesty och medlem i crazy cat lady-klubben. Inte illa efter nio dagar.