Ett axplock

Tiden går så fort och jag har inte ens speciellt roligt. Plötsligt har en, två veckor gått och jag har inte bloggat. Igen. Men jag har som löfte att inte ha dåligt samvete för skitsaker, som t. ex. att jag inte bloggat på en stund. Jag vet verklgien inte hur jag gjorde förr i världen, när jag bloggade ett par gånger om dagen. Jag hade ju inte på något sätt ett mer innehållsrikt liv då, snarare tvärtom. Men det är okej. Jag har inga ambitioner på att bli nån storbloggare längre. Och jag skriver så mycket annat än blogg these days. Men ska försöka blogga åtminstone en gång i veckan. Ja, men vad gör jag då? Tja, i lördags var jag på rave. Det var... intressant. Jag är ganska främmande inför kulturyttringen rave. Men det var skitkul att dansa och skitkul att få gå batshit crazy med smink. Så här såg jag ut.Syns kanske inte så bra, men hela jag var guldig och glittrig.

Så har jag varit i Åbo på Littskap-helg för en vecka sen. Det var också roligt, men väldigt intensivt. Det hjälpte inte heller att VR var 1 ½ h försenat på vägen dit. Trots att jag betalade 80 euro för en väg. Det tycker jag definierar dålig stil. Snö i januari på den här breddgraden ska inte få komma som en överraskning. Fyllde i en blankett, för om tåget är försenat mer än en timme får man 25% tillbaka. Men 20 euro känns ganska som kattlort. Men LittSkap var bra, hade mitt allra sista textsamtal på lördag och det kändes fint. Slutet på LittSkap för min del börjar närma sig och jag fylls lite av panik inför tanken, men det finns alltid något annat att kasta sig in i.

Igår var det Läsrons dag, vilket är en sjukt fin dag, men jag läste faktiskt inte ett ord, hehe. Men jag verkade för framtida läsro och det tycker jag borde räknas också. nu är allt tvättat och städat och skurat och jag har byggt en behaglig läsmiljö hemma. Och jag har ett AdLibris-paket på kommande, så. Man kan ju faktiskt fira läsron varje dag om man så vill.

Och efter att ha blivit tipsad om podcasten Serial från flera olika håll har jag nu gett vika. Och jag är helt fast! Det är mer spännande än vilken påhittad thriller som helst.

Och nu

Och ni missade väl inte Thåström på Skavlan i fredags? Alltså vita gubbar är ju inte min melodi när det kommer till musik, men Thåström kan jag inte motstå. Alltid bra, alltid aktuell. Tycker dessutom att han blivit bättre ju gubbigare han har blivit. Senaste tre skivorna har varit guld. Om ni missade honom, här är han. Och vill ni inte lyssna på vit gubbe, så lyssna på Sabina Ddmuba istället. Eller Min Stora Sorg. Älskar dom båda mer än Thåström. Men här är han i alla fall. Nån Stor Sorg är han inte, men likväl helt okej.

https://www.youtube.com/watch?v=0Vq5QwbQblc

Sen läste jag en fruktansvärt obehaglig kommentarstråd på Facebook (inte min vän, därför kunde jag inte kommentera tråden själv)den här veckan, med halvbekanta människor som skrev djupt rasistiska och kvinnofientliga saker. Blev helt bestört, jag vet ju att åsiktsklimatet flyttas till höger hela tiden och mer och mer rasistiska saker blir okej att säga, för allt blir så normaliserat när det sitter idioter med samma, eller värre åsikter i riksdagen. Men ändå lever jag i en ganska trygg, öppensinnad liten bubbla, så när folk säger saker som att muslimer är hundar som borde skjutas svartnar det för ögonen. Och det är som att alla de här åsikterna sitter och väntar på att någon ska ta första steget och säga nåt och sen när någon delar en "artikel" från Exponerat eller annan vinklad rasistsida så kommer allt fram.

Snälla människor, sluta hata. Jag vet inte vad annat jag kan säga. Det är så fruktansvärt sorgligt och skrämmande att det finns så mycket hat inom er. Var kommer det ifrån? Sluta upp med det, det är inte okej. Och lär er för guds skull källkritik. Ingen nyhetsförmedlare är helt objektiv, men lär er känna igen propaganda när ni ser den och sluta dela den på facebook. Tack. Och tack till de som sa emot i kommentarstråden, det var fint.

PS HÄR kan man skriva in sig i Ungdom mot Rasism Finland - det rekommenderar jag! Och i min vänsterspalt hittar in flertal feministbloggar som är bättre på att argumentera sakligt än vad jag är.

Huset Longbourn

Jag älskar två saker: 1. Jane Austen 2. Arbetarklassen (inte på ett borgerligt sätt som oj vad jag älskar att arbetarklassen finns så att jag kan utnyttja dem och äta kaviar av deras av arbetet krökta ryggar och sedan vaska champagnen den ensamstående mamma och servitören just hämtade fram åt mig, UTAN mer som oj, vad jag älskar när arbetarklassen kommer till tals och orättvisor uppmärksammas och det ges ett historiskt perspektiv så att vi kan glädjas över de framgångar som vi faktiskt rönt utan att för den skull glömma bort att klassklyftorna ökar, även här i Finland, hela tiden och det fina i den gemenskap som finns i arbetarklassen DJUPT ANDETAG)

Huset Longbourn har båda ingredienserna alltså älskade jag den också. Eller, okej, det hjälpte att den var väldigt välskriven och berättade en helt okej kärlekshistoria. Men okej, så här; Ni vet Stolthet och Fördom, well Elizabeth Bennet och hennes familj har ju, som var brukligt på den tiden, tjänstefolk. De här tjänstefolken syns inte mycket i Stolthet och fördom, de skymtar fram lite, mest mrs Hill, som är den äldre kokerskan och allt-i-allon. I Huset Longbourn är det den yngre jungfrun Sarah som står i centrum. Hon finns inte namngiven i S & F, men jag bär inga tvivel på att hon fanns där i bakgrunden efter att ha läst hennes historia.

Jo Baker flätar väldigt skickligt in sin alldeles egna historia med Jane Austens och jag drabbas aldrig av tanken att det här bara skrevs för att mjölka mer ur Jane Austen-vurmen. Det finns en genuin vilja att skildra andra sidan av myntet. Att lyfta fram de som tvättade fröknarna Bennets mensbindor och tömde mr Bennets nattpotta. Just de här detaljerna, att inse att det är samma kroppar med samma funktioner och samma slaggprodukter som ska ut under de skira empire-klänningarna tyckte jag om. Men också i, att hur godhjärtad Jane än är och hur skarpsint Elizabeth än är, så verkar ingen av dem någonsin ifrågasätta tjänstefolkets arbetsvillkor eller så. För de är ju barn av sin tid. Det finns alltid en smutsig och kärv baksida av det vackra och det skira, det finns alltid någon som sopar de renskinande golven.

Sen så bjuds vi på precis rätt mängd smaskiga detaljer, lite fan-service för oss Jane Austen-nördar. Jag ska inte avslöja vilka. Men in alles, så kan jag verkligen rekommendera Huset Longbourn. Såg förstås om BBC-serien av Stolthet och fördom efteråt och highfivade dataskärmen varje gång något tjänstehjon syntes till.

Hade tänkt skriva lite mer djuplodande om arbetarklassen i litteraturen, men minns inte riktigt vad jag ville ha sagt. Men jag kan ju tipsa om t ex Jenny Wrangborgs Kallskänken som är typ en av bästa poesiupplevelser jag haft, som handlar om just arbetarklassen. Jag känner mig väldigt sjuttiotal när jag pratat om klass så mycket, men de var on to something på sjuttiotalet. Klasskamp ftw. Och Jane Austen då.

Kaikki maksaa aina liikaa*

https://www.youtube.com/watch?v=JmLkQp9qJVA Imorgon åker jag till Åbo och Littskap, wohoo! Det är tredje sista gången for ever och jag funderar redan på att söka in till nya omgången under falskt namn och göra lite plastikkirurgi så att de inte känner igen mig.Kommer sakna hela LittSkapandet jättemycket nästa höst.

Jag kunde ju t ex ta de pengar jag sparar in på att inte åka ner till Åbo i sommar och betala för den där kirurgin. Jag betalade nämligen nyss 80 euro en väg Bennäs- Åbo. ÅTTIO EURO! Det blir alltså 160 ege om jag vill hem igen. Vilket jag vill. Hur fan kan såna priser vara lagliga? Och Veturi har aldrig några erbjudanden som hjälper just den sträckan du ska åka. För 160 euro kommer du tur och retur nästan överallt i Europa med nåt av de billigare flygbolagen. Borde inte staten, som äger VR, vilja att vi reser så mijlövänligt som möjligt? Eller gynna inomlandsturismen genom att sänka priserna? HUR KAN DET VARA BILLIGARE ATT FLYGA TILL PORTUGAL ÄN ÅKA TÅG TILL ÅBO?! Fucking VR, ät skit och dö.

Med det sagt så ser jag ändå fram emot imorgon och helgen.

*= förutom mjölken, för den får mjölkproducenterna bara 35 cent litern för, tralalala.

Huset Longbourn

Jag älskar två saker: 1. Jane Austen 2. Arbetarklassen (inte på ett borgerligt sätt som oj vad jag älskar att arbetarklassen finns så att jag kan utnyttja dem och äta kaviar av deras av arbetet krökta ryggar och sedan vaska champagnen den ensamstående mamma och servitören just hämtade fram åt mig, UTAN mer som oj, vad jag älskar när arbetarklassen kommer till tals och orättvisor uppmärksammas och det ges ett historiskt perspektiv så att vi kan glädjas över de framgångar som vi faktiskt rönt utan att för den skull glömma bort att klassklyftorna ökar, även här i Finland, hela tiden och det fina i den gemenskap som finns i arbetarklassen DJUPT ANDETAG)

Huset Longbourn har båda ingredienserna alltså älskade jag den också. Eller, okej, det hjälpte att den var väldigt välskriven och berättade en helt okej kärlekshistoria. Men okej, så här; Ni vet Stolthet och Fördom, well Elizabeth Bennet och hennes familj har ju, som var brukligt på den tiden, tjänstefolk. De här tjänstefolken syns inte mycket i Stolthet och fördom, de skymtar fram lite, mest mrs Hill, som är den äldre kokerskan och allt-i-allon. I Huset Longbourn är det den yngre jungfrun Sarah som står i centrum. Hon finns inte namngiven i S & F, men jag bär inga tvivel på att hon fanns där i bakgrunden efter att ha läst hennes historia.

Jo Baker flätar väldigt skickligt in sin alldeles egna historia med Jane Austens och jag drabbas aldrig av tanken att det här bara skrevs för att mjölka mer ur Jane Austen-vurmen. Det finns en genuin vilja att skildra andra sidan av myntet. Att lyfta fram de som tvättade fröknarna Bennets mensbindor och tömde mr Bennets nattpotta. Just de här detaljerna, att inse att det är samma kroppar med samma funktioner och samma slaggprodukter som ska ut under de skira empire-klänningarna tyckte jag om. Men också i, att hur godhjärtad Jane än är och hur skarpsint Elizabeth än är, så verkar ingen av dem någonsin ifrågasätta tjänstefolkets arbetsvillkor eller så. För de är ju barn av sin tid. Det finns alltid en smutsig och kärv baksida av det vackra och det skira, det finns alltid någon som sopar de renskinande golven.

Sen så bjuds vi på precis rätt mängd smaskiga detaljer, lite fan-service för oss Jane Austen-nördar. Jag ska inte avslöja vilka. Men in alles, så kan jag verkligen rekommendera Huset Longbourn. Såg förstås om BBC-serien av Stolthet och fördom efteråt och highfivade dataskärmen varje gång något tjänstehjon syntes till.

Hade tänkt skriva lite mer djuplodande om arbetarklassen i litteraturen, men minns inte riktigt vad jag ville ha sagt. Men jag kan ju tipsa om t ex Jenny Wrangborgs Kallskänken som är typ en av bästa poesiupplevelser jag haft, som handlar om just arbetarklassen. Jag känner mig väldigt sjuttiotal när jag pratat om klass så mycket, men de var on to something på sjuttiotalet. Klasskamp ftw. Och Jane Austen då.

Kaikki maksaa aina liikaa*

https://www.youtube.com/watch?v=JmLkQp9qJVA Imorgon åker jag till Åbo och Littskap, wohoo! Det är tredje sista gången for ever och jag funderar redan på att söka in till nya omgången under falskt namn och göra lite plastikkirurgi så att de inte känner igen mig.Kommer sakna hela LittSkapandet jättemycket nästa höst.

Jag kunde ju t ex ta de pengar jag sparar in på att inte åka ner till Åbo i sommar och betala för den där kirurgin. Jag betalade nämligen nyss 80 euro en väg Bennäs- Åbo. ÅTTIO EURO! Det blir alltså 160 ege om jag vill hem igen. Vilket jag vill. Hur fan kan såna priser vara lagliga? Och Veturi har aldrig några erbjudanden som hjälper just den sträckan du ska åka. För 160 euro kommer du tur och retur nästan överallt i Europa med nåt av de billigare flygbolagen. Borde inte staten, som äger VR, vilja att vi reser så mijlövänligt som möjligt? Eller gynna inomlandsturismen genom att sänka priserna? HUR KAN DET VARA BILLIGARE ATT FLYGA TILL PORTUGAL ÄN ÅKA TÅG TILL ÅBO?! Fucking VR, ät skit och dö.

Med det sagt så ser jag ändå fram emot imorgon och helgen.

*= förutom mjölken, för den får mjölkproducenterna bara 35 cent litern för, tralalala.

Ny nivå av trötthet

Jag hade bråttom till Vasa igår. Orsaken var Vlaicu, som skulle komma flygande tillbaka från sitt jullov i Moldavien. Jag, Ellu & Nikko startade redan halv fem då för att hinna med en kaffe hos syrrans före Vlaicus flyg skulle landa 20:30. Jag skriver alltås skulle landa, eftersom det förbannade flyget fick vända om till Stockholm och stackars Vlaicu fick vänta fyra timmar extra på arlanda och stackars jag & co fick vänta fyra timmar extra i Vasa. Tack och lov fick återvända till syrrans och tillbringa väntetiden där, men vi var alltså inte hemma före tre-tiden i natt. Till saken hör att jag började sju på jobbet i morse. Så länge ni räknar ut hur många timmar sömn jag fick i natt kan ni titta på den här fina bilden av Ellu, mig och Vlaicu som Nikko tog när vi stannade på rökpaus in the middle of nowhere (Lapuanjoki).

Jag vet in tänker, vem är den coola geen i mitten. Det är alltså inte Riff Raffs Europa-manager, utan det är jag. OBS fuskpälsen. Väskan är en traditionell moldavisk väska jag fick av Vlaicu. Tanken på den lindrar tröttheten lite. De extralånga mentholciggen jag också fick lindrar mer.

PS Förresten ringde min mor igår kväll och var mycket upprörd. Jag har tydligen silvermedalj och brorsan brons och jag vägde "bara" nästan sex kilo och brorsan var några gram lättare. My bad.

Ny nivå av trötthet

Jag hade bråttom till Vasa igår. Orsaken var Vlaicu, som skulle komma flygande tillbaka från sitt jullov i Moldavien. Jag, Ellu & Nikko startade redan halv fem då för att hinna med en kaffe hos syrrans före Vlaicus flyg skulle landa 20:30. Jag skriver alltås skulle landa, eftersom det förbannade flyget fick vända om till Stockholm och stackars Vlaicu fick vänta fyra timmar extra på arlanda och stackars jag & co fick vänta fyra timmar extra i Vasa. Tack och lov fick återvända till syrrans och tillbringa väntetiden där, men vi var alltså inte hemma före tre-tiden i natt. Till saken hör att jag började sju på jobbet i morse. Så länge ni räknar ut hur många timmar sömn jag fick i natt kan ni titta på den här fina bilden av Ellu, mig och Vlaicu som Nikko tog när vi stannade på rökpaus in the middle of nowhere (Lapuanjoki).

Jag vet in tänker, vem är den coola geen i mitten. Det är alltså inte Riff Raffs Europa-manager, utan det är jag. OBS fuskpälsen. Väskan är en traditionell moldavisk väska jag fick av Vlaicu. Tanken på den lindrar tröttheten lite. De extralånga mentholciggen jag också fick lindrar mer.

PS Förresten ringde min mor igår kväll och var mycket upprörd. Jag har tydligen silvermedalj och brorsan brons och jag vägde "bara" nästan sex kilo och brorsan var några gram lättare. My bad.

Fem saker

Hittade den här listan hos Ida och den känns som en lagom mjukstart i mitt nya bloggande v 2.0. Dessutom är jag på väg till Vasa NU så några djupare analyser har jag inte tid med. 5 saker jag brukar säga

- men heeerregud... - no ere nu saaatan! - ska ni ha maten? Ska mammas lilla bebisarna ha maten? - GOMORRON! (Vi hälsar alla väldigt högljutt och glatt på varandra på jobbet, nästan lite tvångsmässigt) - So's your face.

5 saker jag brukar tänka

- jag orkar inte med det här/hen här/stiga upp. - men tänk ba Ellen, så fort du kommer hem från jobbet kan du lägga dig ner igen och sova igen, hela dan fast... - det skulle va gott med chips. - usch. - det är nåt jag glömt...

5 saker jag brukar drömma om nätterna

- att min familj är i fara och jag inte kan rädda dem - ljud som blir högre och gällare hela tiden - att jag gjort något jag har riktigt morkkis för, t ex mördat en tant (senaste exemplet) - om människor jag känner som dött, alltså att vi ses eller pratar. - att jag är gravid

5 saker väldigt få personer vet om mig

- jag är tredje största bebisen som någonsin blivit född på Jakobstads BB. Brorsan är största. Jag var över 6 kilo och 57 cm. - jag talar för mig själv väldigt ofta och inte sällan på offentliga paltser, vilket gör att jag eventuellt kan verka lite galen ibland. - jag har varit sambo en gång, när jag bodde i Hannover. Han heter David och det slutade inte så vackert. -  jag har ganska svår grod- och paddfobi. Har också fobi för bestick. Förutom såna där vanliga rädslor som typ krig och svält och Alexander Stubb. - jag har en gång studerat svenska i Åbo, men har knappt några studiepoäng för det och ingen examen. Mådde svindåligt och klarade inte av något alls typ. Ändå bodde jag där i nästan två år. Har även studieskulder som jag fortfarande betalar av från den tiden eftersom jag inte fick ihop de där studiepoängen. Fram till jag började på LittSkap kunde jag inte ens tänka på Åbo utan att få ångest. Nu tänker jag på Littskap, vilket är betydligt mycket behagligare.

5 saker jag älskar att göra

- vakna tidigt en helgmorgon, ha inget på schemat, ligga och läsa på soffan hela förmiddagen med en stor kaffekopp och radio Vega i bakgrunden. - äta god mat nån annan lagat åt mig. - leka med små barn jag känner, tycker inte om främmande barn. - gå på loppis. - iaktta och spionera på människor.

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

- jag vill skriva klart the goddamn bok - jag vill se lite ställen jag inte sett förr - jag vill få tummen ur och göra saker jag tänkt på länge, typ börja motionera regelbundet och göra en budget, skaffa ordentliga försäkringar och annat tråkigt vuxenkrafs. - jag vill få upp bloggstandarden till vad den var i fornstora dagar. - jag skulle vilja bli kär, men jag håller inte andan. Är lite kräsen.

5 saker jag beställer utomlands

- Lush-produkter pga billigare från England - eeeh, beställer inte så mycket från utlandet, men köper alltid godis, apoteksprodukter och modetidningar utomlands. Eller frågar efter som tuliaiset om nån åker nånstans.

5 saker jag saknar i min garderob

- en perfekt vit skjorta - ett par hela strumpbyxor - en (snygg) kostymdräkt - tillräckligt många svarta t-shirts - ytterbyxor och jacka man kan åka pulka i. Alla mina vinterplagg är typ loppiskappor och fuskpälsar.

5 saker som doftar underbart

- Jean Paul Gaultiers Le Classique + mentholcigaretter. Hej signaturdoft! - lavendel. - pannrum, speciellt fammos. - kanel. - friskluft och ved.

5 saker jag vill bli bättre på

- svara i telefon. Eller vill jag bli bättre på det egentligen? Ganska skönt att vara onåbar. - spara pengar. - avsätta tid för mig själv. - sjunga rent. - rensa hemma.

5 saker jag skrattar åt

- mina egna skämt - Parks & Recreation och 30 rock - kiss och bajs-skämt - när någon ramlar eller halkar - perfekt tajmade bitchiga kommentarer (d v s mina egna skämt)

5 saker som gör mig till mig

- min självdistans - min empati - min social förmåga - min ödmjukhet, HAHAHA jk jk jk, läste bara just vad jag skrivit utan att tveka heller tills jag insåg att frågan inte var 5 BRA saker med mig själv, men vad fan. Det är väl härligt att kunna tycka om sig själv och stå för det. Jag ser ju ingen annan som står i kö för att lista fina egenskaper hos mig så då gör jag det själ. -  min förmåga att ta plats - mina svaga nerver.

Fem saker

Hittade den här listan hos Ida och den känns som en lagom mjukstart i mitt nya bloggande v 2.0. Dessutom är jag på väg till Vasa NU så några djupare analyser har jag inte tid med. 5 saker jag brukar säga

- men heeerregud... - no ere nu saaatan! - ska ni ha maten? Ska mammas lilla bebisarna ha maten? - GOMORRON! (Vi hälsar alla väldigt högljutt och glatt på varandra på jobbet, nästan lite tvångsmässigt) - So's your face.

5 saker jag brukar tänka

- jag orkar inte med det här/hen här/stiga upp. - men tänk ba Ellen, så fort du kommer hem från jobbet kan du lägga dig ner igen och sova igen, hela dan fast... - det skulle va gott med chips. - usch. - det är nåt jag glömt...

5 saker jag brukar drömma om nätterna

- att min familj är i fara och jag inte kan rädda dem - ljud som blir högre och gällare hela tiden - att jag gjort något jag har riktigt morkkis för, t ex mördat en tant (senaste exemplet) - om människor jag känner som dött, alltså att vi ses eller pratar. - att jag är gravid

5 saker väldigt få personer vet om mig

- jag är tredje största bebisen som någonsin blivit född på Jakobstads BB. Brorsan är största. Jag var över 6 kilo och 57 cm. - jag talar för mig själv väldigt ofta och inte sällan på offentliga paltser, vilket gör att jag eventuellt kan verka lite galen ibland. - jag har varit sambo en gång, när jag bodde i Hannover. Han heter David och det slutade inte så vackert. -  jag har ganska svår grod- och paddfobi. Har också fobi för bestick. Förutom såna där vanliga rädslor som typ krig och svält och Alexander Stubb. - jag har en gång studerat svenska i Åbo, men har knappt några studiepoäng för det och ingen examen. Mådde svindåligt och klarade inte av något alls typ. Ändå bodde jag där i nästan två år. Har även studieskulder som jag fortfarande betalar av från den tiden eftersom jag inte fick ihop de där studiepoängen. Fram till jag började på LittSkap kunde jag inte ens tänka på Åbo utan att få ångest. Nu tänker jag på Littskap, vilket är betydligt mycket behagligare.

5 saker jag älskar att göra

- vakna tidigt en helgmorgon, ha inget på schemat, ligga och läsa på soffan hela förmiddagen med en stor kaffekopp och radio Vega i bakgrunden. - äta god mat nån annan lagat åt mig. - leka med små barn jag känner, tycker inte om främmande barn. - gå på loppis. - iaktta och spionera på människor.

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut

- jag vill skriva klart the goddamn bok - jag vill se lite ställen jag inte sett förr - jag vill få tummen ur och göra saker jag tänkt på länge, typ börja motionera regelbundet och göra en budget, skaffa ordentliga försäkringar och annat tråkigt vuxenkrafs. - jag vill få upp bloggstandarden till vad den var i fornstora dagar. - jag skulle vilja bli kär, men jag håller inte andan. Är lite kräsen.

5 saker jag beställer utomlands

- Lush-produkter pga billigare från England - eeeh, beställer inte så mycket från utlandet, men köper alltid godis, apoteksprodukter och modetidningar utomlands. Eller frågar efter som tuliaiset om nån åker nånstans.

5 saker jag saknar i min garderob

- en perfekt vit skjorta - ett par hela strumpbyxor - en (snygg) kostymdräkt - tillräckligt många svarta t-shirts - ytterbyxor och jacka man kan åka pulka i. Alla mina vinterplagg är typ loppiskappor och fuskpälsar.

5 saker som doftar underbart

- Jean Paul Gaultiers Le Classique + mentholcigaretter. Hej signaturdoft! - lavendel. - pannrum, speciellt fammos. - kanel. - friskluft och ved.

5 saker jag vill bli bättre på

- svara i telefon. Eller vill jag bli bättre på det egentligen? Ganska skönt att vara onåbar. - spara pengar. - avsätta tid för mig själv. - sjunga rent. - rensa hemma.

5 saker jag skrattar åt

- mina egna skämt - Parks & Recreation och 30 rock - kiss och bajs-skämt - när någon ramlar eller halkar - perfekt tajmade bitchiga kommentarer (d v s mina egna skämt)

5 saker som gör mig till mig

- min självdistans - min empati - min social förmåga - min ödmjukhet, HAHAHA jk jk jk, läste bara just vad jag skrivit utan att tveka heller tills jag insåg att frågan inte var 5 BRA saker med mig själv, men vad fan. Det är väl härligt att kunna tycka om sig själv och stå för det. Jag ser ju ingen annan som står i kö för att lista fina egenskaper hos mig så då gör jag det själ. -  min förmåga att ta plats - mina svaga nerver.

2015, the year of doing

Just när blogglusten greppade tag i mig på allvar igen efter en period av... icke-blogglust, så däckades jag av årets första influensa. Jag har de senaste dagarna uteslutande hängett mig åt; samtliga avsnitt av Historieätarna (jag har nu fyllt min livskvot av Erik Haag, den gapige jäveln), läst Huset Longbourn, chips och fastlagsbulle och Finrexin. Tack vare goda grannar och goda vänner överlevde jag också detta nederlag och nu är jag tillbaka. Saker som jag tänkt jag skulle vilja blogga om den senaste tiden - jag tänker att en offentlig lista kanske faktiskt sporrar mig att komma ihåg dessa ämnen och sedan blogga om dem. - Att Damernas Värld tar bort bantningstips och plastikkirurgi från skönhetssidorna. - min nya fuskpäls från loppis. Har aldrig använt ett plagg så intensivt från första stund. Har bl a använt den inomhus mer än vad siom kanske anses normalt. - boken Huset Longbourn och i förlängningen arbetare. - baletten Svansjön som jag såg igår och balett i allmänhet och kanske lite om kulturelitism och hur den tycks frodas i Jeppis (obs! älskade baletten. elitkultur = bra, kulturelit = mindre bra) - ett blogginlägg med titeln "Att vara singel är inte en sjukdom så sluta försök bota mig" - Instagramvälgörenhet, d v s när man gör något "snällt" bara för att kunna hashtagga hjärtegod om sig själv - kötthets och den konstiga manlighetsgrejen som följer med detta hysteriska bacon-prisande, detta eviga irritationsmoment för mig. Varför är det trendigt med kött? -  Astrid Lindgren-dokumentären som SVT sände i julas och hur mycket jag älskar Astrid och - hur småsur jag kan bli  över att alla älskar Astrid fastän det bara är JAG som förstår henne. Lol.Men varför jag ibland reagerar konstigt när någon annan gillar samma saker som jag gör. - och en massa annat.

Och om jag har några läsare kvar - vill ni läsa om nåt särskilt? Let me know. Jag har just bedtämt att 2015 ska vara the year of doing, not talking så kör hårt nu. Jag gissar min energi det håller i sig till mars ungefär så passa på.