Smörgåsar utomhus

Jag blir lite provocerad av folk som måste poängtera att de inte ger nyårslöften. ”För man håller dem aldrig ändå” Snälla nån det är väl inte det som är grejen?! Det som är grejen är väl att för en kort jävla stund känna nån slags hopp och jag vet inte, bara för ett par dagar kanske känna att allt kan bli lite bättre. Ingen ger väl nyårslöften för att hålla dem?

Jag har en massa nyårslöften i vanlig ordning. Några dagar före nyår tog jag en av mina finaste anteckningsböcker, riktigt högtidligt så där, det var nästan så att jag tände ett ljus men riktigt så vidrig är jag ändå inte, och skrev ner allt vad jag vill med detta år.

Jag är nog lite inne i nån slags brytningsskede för tillfället. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det än, men det pågår en massa saker i mig. Jag är trött på en massa saker och jag har fått nog med vissa. Försöker bryta vissa mönster, avfölja sånt som inte ger mig nåt och tänka över sånt man gjort av gammal vana så länge att man glömt bort varför. Därför passade det extra bra med ett nytt år nu.

Jag orkar inte gå in desto mer på vad jag skrev i den där boken eller vad mina nyårslöften består av för jag orkar verkligen inte med några fåniga heja-rop eller tips på nåt sätt. Men det är ju det här vanliga så klart. Bli snygg, rik och snäll ungefär.

Men jag skrev också upp grejer jag vill att 2020 ska fyllas av. En grej va ”smörgåsar utomhus” hehe. Kanske en fånig grej men Pär lyste upp när jag läste upp allt för honom häromdan. ”Jag förstår precis vad du menar!” sa han.

Ett av mina bästa minnen från 2019 var när vi bilade genom Sverige i somras. Fy fan vad jag rekommenderar bilsemester på det sättet förresten. Nånstans norr om Dalarna, mitt i skogen, stannade vi vid en rastplats vid vägkanten och åt smörgåsar vi hade brett åt oss på morgonen på vandrarhemmet. Runt omkring oss var det bara skog och en landsväg där det susade förbi nån bil då och då. Kanske hade vi radion på, kanske var det bara tyst. Smörgåsarna var helt vanliga Hönokakor med ost, vegeskivor och gurka. Det var nog 2019s bästa måltid.

Idag åt också vi varsin smörgås utomhus. Rätt så mycket kallare än i somras och lite annan utsikt men ändå. De innehöll kokt ägg, paprika, sallad och ost. Till den drack jag kaffe ur termos och Pär te. Skitgott var det.

Det var väl mest det jag ville säga.

Tomte vs tulpan

Som varje år blir jag sentimental och lite sorgsen när jag packar undan granen och stjärnorna och tomtarna. Det är nämligen så att det är nu det börjar; min sämsta tid. Allt fram till julen brukar jag tycka går bra, det riktiga eländet börjar nu och håller i sig fram till midsommar typ. Det är ju inte som att jag blir gravt deprimerad varje år, men jag tycker det ofta är något av en pisstid.

Även i år, när jag egentligen går i i vad som mycket väl kan bli mitt livs lyxigaste år i livet, när jag har det otroligt GÖTT både yrkesmässigt och personligt känns våren extremt lång. Kanske lite extra också för att jag är så otroligt trött efter hösten. Jag fattade inte riktigt hur trött jag var före jag blev ledig nu kring jul och nästan bokstavligen kollapsade på soffan. Jag är också ganska socialt utmattad och har tackat nej eller duckat de flesta inbjudningar i en månad typ nu. Antagligen inte det bästa strategin men vad gör man.

Men va fan det här skulle ju inte bli nån jävla buhu jag jobbar så mycket och mår så trött-inlägg, det skulle bli ett sånt där mysigt Sofia Woodigt inlägg om snittblommor!!!! Jag är usel på det här med lifestyle-blogg.

Jag ville ju bara berätta att jag städade undan julkrafset idag på förmiddagen och gick ut och köpte mig en tulpankvast som belöning. Lite också för att jag sedan jag loppade denna glasvas för 2€ i höstas har tänkt på hur snyggt det vore med tulpaner i den. Se så symboliskt ändå, de friska nya tulpanerna i vas och tro hopp och kärlek nedtaget.

Sen ringde en bekant på dörren för att hämta en Saltkråkan-dvdbox hon skulle få och hade med sig värsta lyxbuketten som tack!

Och plötsligt lever vi i ett blomsterpalats utan dess like. Sällan har tomrummet efter tomtarna känts mindre och jag känner mig faktiskt lite mer i takt med tiden. Är det detta som är tricket? Hitta pynt för varje årstid?

(alla världens psykologer i kör: neeeeeeeeej!!!)

Oh hi 2020

Jg tog jullov for realz och nu har jag lite ångest för det känns som att jag borde göra några årsresuméer eller tillbakablickar på decenniet eller whatever och så har jag inte orkat och nu har jag byggt upp det här med att blogga till ett monster i huvudet och jag får helt enkelt hoppa in och bara

och så tar vi det därifrån. Den här veckan räknas ju inte riktigt ännu eller hur? Nej just det. Här är lite bilder från senaste två veckorna.

Julafton firade vi hemma hos oss. Först var det bara pappa som kom, för styvmorsan jobbade och mina syskon har ju svärfamiljer häromkring också. Men det var rätt skönt det med, jag och Pär somnade fyra på morgonen efter en mycket lyckad julvaka med hemvändande vänner kvällen innan, så en slow start på julen gjorde ingenting.

Smart och bra och priviligerad med flexibel arbetstid som jag är hade jag förberett nästan all mat dagarna före. Pappa bidrog med ett fat kött för han är ju ändå en österbottnisk man född på sextiotalet som ska fira jul hemma hos två vegetarianer. Pajen var halvt uppäten eftersom jag inte orkade göra annan mat den 23:e. Ingen skam i att ställa fram påbörjad mat!!!!!

Efter maten skulle vi se Kalle Anka men efter jultomtens verkstad blev jag tvungen att gå och lägga mig en stund, var så himmelens trött. Jag startade liksom en trend där, för när jag lade mig i vår säng, gick pappa och la sig i soffan i vardagsrummet och Pär somnade framför tv:n. Sen snarkade vi ikapp i nån timme och det var kanske det finaste på hela julen; gemensamma tupplurar, vilken grej!

Sen började folk ramla in. Den här lilla virvelvinden med föräldrar dök upp och efter att vi druckit kaffe tyckte åtminstone jag det var dags för julklappsutdelning. Jag blir alltid retad av min familj för att jag är så otålig på jul men jag tycker det är SÅ KUL!!!! Mest att ge, men också att få, jag orkar inte ens försöka vara klädsam och låtsas som nåt annat. Till Grim hade jag köpt en massa böcker på loppis och så fick han två paket ABC-makaroner och två tandborstar. Inget märkvärdigt, men om man paketerar in allt var för sig blir det många paket och det roligaste är ju ändå att öppna som vi alla vet.

Jag gick sannerligen inte lottlös jag heller. Extremt bra julklappssäck i år måste jag säga. Förutom ett par monetära bidrag från svärmor och -mommo fick jag detta. Min Secret Santa i år var syrran och av henne fick jag en hantel och en ginflaska, precis som jag önskat mig. Jag försöker nämligen bygga både armmuskler och ett barskåp, hehe.

Av Pär hade jag önskat mig en överraskning och han hade verkligen satsat stort i år! Förutom Sarah Klang nyaste fick jag presentkort till både Wasa Teater och på nya glasögon. Alldeles för mycket givetvis, men så fruktansvärt bra presenter allting!

Runt midnatt när alla andra åkt hem åt jag och Pär och syrran och Richie andra varvet julbord. Efter det började vi en omgång av årets julklappsspel, men det var ingen bra idé för alla var egentligen för trötta.

På juldagen hängde vi hos fammo. Hon visade sina reseminnen från Amerika (här det som var kvar i lådan efter att vi lyft upp kubikmetern med vykort, menyer och broschyrer) och vi fick läsa hennes resedagbok. Den kan jag ju inte riktigt dela med er, men det var fint att läsa om när fammo tvättade fötterna i Stilla Havet och sånt. Stenen på bilden är från Nevada-öknen. Det hade man ju aldrig trott, att jag skulle åka genom Nevada-öknen, sa fammo sammanfattningsvis.

Sen följde ett par dagar av just ingenting. Mycket soffhäng, mycket choklad och en hel del läsning. Det är ju precis det man vill ha, men efter ett par dagar blir man ju så där vad är dag och vad är natt vad är upp och vad är ner och vem är jag? Har fortfarande inte fått svar på de frågorna.

Men solen komfram ett par dagar!

Vi har haft Grim hos oss ett par dagar under julledigheten pga dagisfix och trix så när solen kom fram packade vi med honom och Jutta som var hemma och hälsade på och åkte ut till Fäboda. Har vi tackat den där tillgängliga naturstigen de har fixat där tillräckligt?! Tror inte det, så himla smidigt och lagom när man hänger med tre-åringar till exempel. Det blåste hemskt kall vind från havet, men det var bara välgörande. Rödkindade och påfyllda av allt det där man vill ha - frisk luft, solljus, umgänge - åkte vi hem igen.

Köpte en reflexväst i Kokkola på mellandagsrea. Tycker om att den också funkar som club wear om jag skulle få för mig att gå på klubb nån gång.

Sen blev det nyår. Jag låg i vardagsrummet och läste decenniets sista bok, Hjärtat av Malin Kivelä som var en värdig avslutning på läsårtiondet. Helt fantastisk liten bok, läs den! Pär satt i tv-rummet och såg på skidor. Om det finns en ASMR-grej som verkligen funkar på mig så är det just detta; skidor på tv. Jacob Hårds röst, koskällor och publikjubel. Är noll procent intresserad av att titta på det själv, men jag uppskattar storligen att bo ihop med nån som är det.

Vi åt finmiddag med både hasselbackpotatis och brysselkål, drack ett par glas vin och såg på tv. Och skypeade med Ida-Lina och Jannes fest i Helsingfors, det var kul! På tolvslaget stod vi ute på balkongen och såg fyrverkerierna. Sen gick vi in igen och så var det med det. Det låter kanske inte som nåt höjdar-nyår, men det var precis som jag ville fira efter denna utmattande höst.

Igår smygstartade jag jobbet lite tillsammans med Ronja. Vi körde några effektiva varv Pomodoro, sen gjorde jag middag och vi åt nån slags couscouspytt med halloumi och linser.

På kvällen gjorde jag chili cheese-piroger av gamla ostkanter från jul. Det blev jättegott, receptet tog jag från Zeina men anpassade lite. Gott blev det, 10/10 sa Pär.

Idag har jag varit hos optikern (är ännu mera halvblind än vad jag varit men no alarms and no surprises där) jobbat lite och fikat med Anniina. Ordkonstprojektet är slut, men vi har tre grupper barn som kommer fortsätta med sin eftermiddagsversamhet tills vidare under våren i alla fall. Jag är ganska glad ändå att ha ett par timmar i veckan där jag behöver vara nånstans, trots att det har börjat nu - MITT STORA STIPENDIEÅR - för risken är att jag aldrig skulle komma ur pyjamasen annars.

Dessutom, det är rätt kul att planera ordkonst och ha en anledning att klippa och klistra och rita. Idag har jag gjort en nyårsraket, en jag-raket med ord som jag vill ha med mig in i 2020. Jag har tänkt vi ska göra nåt liknande med barnen nästa vecka. Jag vidhåller fortfarande att jag inte är nån pysslig typ, men när det är nåt tvådimensionellt med mestadels papper och penna, då är det faktiskt väldigt rofyllt att sitta och göra det och lyssna på ljudbok.

Jaja, nu är vi tillbaka i realtid. Jag ska nu snart bänka mig och se på På Spåret. Nästa vecka börjar det på riktigt - stipendieåret!!!!!!! Mer om det då.

24: En julig önskan

Jag tyckte inte om jul i många år, det kändes som en helg mest fylld av måsten, drama och onödigt gnissel. Men jag blir softare och softare varje år och tycker mer och mer om julen. Kanske är det för att jag har det så väldigt bra nu för tiden.

Jag försöker komma ihåg det speciellt nu. Det skrämmer mig nästan hur bra jag har det. När jag har mått som sämst under året har jag drabbats av katastroftankar och dåligt samvete. Jag har spänt mig och gått och väntat på när den stora smällen ska komma. Visst har jag känt på sorg och död och elände, allt det där som skrämmer mig, men på det stora hela är jag så förskräckligt skonad från allt sånt skit. På det stora hela kan jag bara vara tacksam.

När jag var yngre förstod jag aldrig när vuxna sa att det enda de önskade sig var att man ska få vara frisk och att ens nära och kära ska få vara detsamma. Så otroligt tråkig önskan, när det finns så mycket roligt att önska sig. Skivor, böcker, upplevelser, dyra skor.

Visst önskar jag mig fortfarande sånt ibland, men ju äldre jag blivit desto mer förstår jag det där. Att det enda man verkligen vill ha är just det: att folk ska må bra, få fortsätta leva och finnas till runt omkring en och att man själv ska vara frisk nog att njuta av det.

Jag är så tacksam att jag fått vara det hittills och att jag inte förlorat mer än vad jag gjort. Med mycket att va tacksam för kommer mycket ansvar. Jag måste se till att inte glömma dom som inte varit lika skonade. Jag måste försöka dela med mig och öppna upp av det jag kan. Det är inte självklart för mig; ju fler man tar in i hjärtat desto tyngre är det att leva. Ju mer har man att sörja över, ju fler risker att något skiter sig.

Så min önskan för i år är det: att jag ska få fortsätta vara frisk och att mina nära och kära ska få vara detsamma. Och att jag ska fortsätta orka utvidga hjärtat och ta in fler, att skaran av nära och kära ska växa. Jag önskar att jag ska orka och våga se även till de längre bort. Jag önskar jag ska komma ihåg att dela med mig när det går. Och jag önskar att jag ska fortsätta våga riskera allt det där jag varit skonad från: sorg, död och elände.

Och jag önskar det samma till dig, oavsett hur du firar eller inte. God jul!

23: Fortsatte det juliga stöket

Sorry för extremt dåligt content men jag är mitt inne i ett slagfält känns det som. Jag har städat klart och nu gör jag maten. Vi försöker verkligen hålla det enkelt och svinnfritt och så klart vego, men det är ändå en hel del som ska göras. Ungefär så här ser det ut:

Och eventuellt en laxbit, men den skulle papp ta med imorgon så den är inte med på listan *anarki*

Hur ser era julbord ut? Äh, förresten, ni är säkert mitt uppe i era slagfält, vi kan ta det sen!

22: Gjorde en julig storstädning

Idag har jag städat hela lägenheten. Det tog fem timmar och då var det fuskversionen. Städade inga skåp, skurade inte ur ugnen som akut borde göras. Men nån måtta på husmorsgalenskapen får det va.

Sen somnade jag.

21: Började det juliga stöket

Idag har jag och Ronja gjort…

två sorters ischoklad, med salt nötkross och med lakrits…

… knäckflarn med mandel och…

… Bountybollar. Minns ni att jag gjorde snöbollar i början av december? Well, det här är samma snöbollar men med smält choklad på. De ser snyggare ut här på bild än vad de sist och slutligen blev. Men goda blev de och det får väl va huvudsaken. Ja, och två plåtar fröknäcke gjorde vi också.

Nu ligger jag på soffan och tar igen mig. Pär hämtar hämtetofu åt oss och diskmaskinen snurrar för fullt. Känns rätt fint att ha burkar fulla med prassliga godsaker i skåpen. Det är nu också som vårt svalskåp i väggen kommer till sin fulla rätt. Folk frågar alltid vad den lilla smala dörren i köket är för något och varje gång säger jag lika nöjt: det är ett svalskåp! Vet inte om jag sett ett sånt i en lägenhet nån annanstans heller.

Imorgon ska jag… Well, det får ni väl höra om imorgon.

20: Fick julig familjefeeling

Idag har jag gjort nåt av det mest juliga som finns: umgås med familj. Jag och Pär har haft äran att hänga med Grimbolo idag.

Vi utökade vitvarupoolen här hemma och byggde en tvättmaskin av en Ikea-låda och en plastkula. Tvättmaskiner är det bästa som finns enligt vissa inblandade i bygget och jag fick lära mig att mamma och pappa har en Siemens och faster Julia har en Borsch. Det här blev en klassisk Grimmy-modell. Sen tvättade vi våra smutsiga strumpor typ två-trehundra gånger.

Sen tog vi Mariekex- och morotspaus.

Vi gick ut en sväng på eftermiddagen också, men vädret är ju inte direkt det juligaste, men nåja. Några varv i karusellen, ett par gung i gungan och så gick vi in och fortsatte tvätta, bygga koja, skrämma livet ur katterna, äta spenatplättar och lägga pussel.

Det är verkligen något jag rekommenderar för instant julighet: umgås med familjemedlemmar, speciellt om familjemedlemmarna i fråga är barn.

19: Handlade julig mat

Å fy fan. Vi åkte till Prisma sista timmen det hade öppet och handlade nästan allt inför julhelgen ikväll.

Det här är inte hälften ens och då glömde vi en eller två grejer. Men det mesta fick vi med: grönkål, kokosfett, kålrötter, morotslåda, konfekt, saltgurka. Klassiska julgrejer som jag sällan eller aldrig köper annars.

Jag försöker verkligen tänka på matsvinnet och inte köpa onödigt, men det blir ändå så himla mycket. Jag tycker det är lite mysigt med fulla skåp, men också något lite äckligt över det. Jag tröstar mig med att vi inte köper nåt kött alls men who am I kidding, vi är väl lika stora bovar som alla andra.

HÄR kan förresten se ett klipp och läsa en artikel om en viss bokcirkel som medverkade i ett visst finlandssvenskt lifestyleprograms julspecial. Yes, det är Strömsö och yes det är Cirkelsågarna!

18: Gjorde ett juligt kort

Jag hinner än, jag hinner än!

Idag gjorde jag ett juligt kort! Jag har tänkt ge de åt en som inte läser min blogg eller på nåt sätt vistas på internet (fammo) så känns ganska safe att visa upp det här.

Pysslade detta underverk på min sista ordkonst-lektion detta år! Allt du behöver för att härmas är lite papper, limstift och en hålstans. Så enkelt att ett barn eller en 32-åring med extremt låg pysselambition kan göra det.

Jaa-a, sista ordkonstlektionen för i år. Den här terminen, livets första, ordkonst har lärt mig att jag både gillar att hänga med barn och pyssla mer än vad jag tidigare trott. Tonåringar har jag alltid gillat att jobba med, men yngre barn har känts lite skrämmande. Och även om jag vidhåller att jag nog inte ska satsa på en karriär inom det pedagogiska (jag har ju inte magiskt fått en massa extra tålamod plötsligt) så är jag bättre på att både pyssla och hänga med barn än vad jag tror.

Imorgon ska jag och Anniina städa ur kontoret och sen är det jullov. Så skönt, men också lite vemodigt. Även om ordkonsten fortsätter i nån form och i alla fall en stund och jag är helt beredd att påbörja mitt riktiga författarliv, så är projektet och det här året slut nu. Jag och Anniina har haft mycket roligt år. Vilda idéer, märkliga uppdrag och experiment, djupa samtal, ett och annat nervsammanbrott men också jävligt mycket allsång och skratt.

Äh, nu ska jag sluta va sentimental! Vissa saker ändrar, men sist och slutligen blir nog allt bra ändå. Kanske till och med bättre.