Jag förstår att ni alla har legat sömnlösa och funderat på vilken bok som fick följa med mig till Umeå i helgen. Här kommer nu svaret!
Malins Slottes debut Fia och andra noveller (recensionsex från Schildts&Söderströms) har legat i att läsa-högen ända sen i höstas när den kom. Jag deltog i flera samtal och paneldiskussioner med Malin under mässorna i höstas och jag borde väl ha läst boken redan då, men ni vet hur det är. Böckerna många och timmarna få. Däremot har jag bläddrat i den så pass mycket att jag visste att jag ville läsa den!
ur Fia
Fia och andra noveller är - surprise surprise - en samling noveller, alla uppkallade efter en person. Fia i Fias novell är en bondkatt som får fylla ett slags tomrum i sina människors liv. Här i samlingen finns också Tjång, den bittra, äldre litteraturkritikern på en tidning i färd att moderniseras. Tommen, byaoriginalet och suputen som man både avskyr och ömmar för. Agata, som får nog av kvävande villaliv.
ur Tommen
För varje novell jag läste tänkte jag för mig själv: här, här har vi favoriten. Den här ska jag lyfta upp speciellt när jag skriver om den. Men sen läste jag nästa och kände precis likadant. Här finns både storslagen tragik och finurlig humor och dom samsas i berättelserna om de här personerna som vi alla så väl känner igen, fast man kanske aldrig träffat dem.
ur Pia
Här finns de alla: de fåordiga tysta, de hemligt hysteriska, de plirande blickarna och de viskande rösterna. Det är på många sätt väldigt österbottniskt, men det är först och främst allmänmänskligt. En känsla av att leva bredvid eller vid sidan av är kanske något gemensamt för alla huvudpersoner. De blir knappt besvikna eller uppgivna, för de förväntar sig aldrig nåt.
Jag tyckte hemskt mycket om den här boken och skulle önska mig en ny samling noveller och personer snart. Lyckos er som har den ännu framför er!