Jag har börjat nätdejta. Eller jag ska börja nätdejta. Det är lika bra att få det sagt. Det började med att en vän berättade att hen registrerat sig på OkCupid. Eller egentligen började det för flera år sen, jag har flera nära vänner som hittat lööv online. Alltså riktig lööv, hus och ringar och barnlööv. Så jag avfärdar inte nätdejting på det sättet. Men ni vet. Det är ju lite pinsamt. Plus att jag haft den inställningen de senaste åren att händer det så händer det. Jag trivs ändå så pass bra som singel att det inte spealr så stor roll. Och min värsta mardröm vore att vara med nån bara för att vara med nån. En partner är liksom inte mitt huvudmål i livet. Ja, som sagt. Ni vet.
Men så berättade då denna vän (som jag väljer att inte nämna vid namn eftersom jag inte vet hur hen känner inför att bli nätdejtare med hela svenska folket eller vem som nu läser den här bloggen) om OkCupid och varför hen valt att göra profiler åt sig på denna sida. Sen fick jag höra på LittSkap i helgen att ett par stycken från min grupp nätdejtar, med olika framgång. Sen kom jag tillbaka hit och min vän övertalade mig att också joina. Jag klarar bara av att höra att jag är feg och passiv ett visst antal gånger. Och en ska ju faktiskt pröva allt en gång.
Så igår registrerade jag mig. Jag har inte gjort så mycket mer än så ännu. Men jag finns där. Som en krokodil i vattnet som det bara syns ögona på ligger jag där och lurar. Tänkte kanske ladda upp en bild idag. Kanske. Och eftersom jag fortfarande tycker det känns lite pinsamt och så där... semi-desperat (no offence ni nätdejtare, jag är bara inte van) så tänkte jag att det bästa är att vara totalt ärlig med det. Annars kommer ändå nån tönt att hitta mig av misstag och så måste jag ändå erkänna. Sen kan ju "mina äventyr i nätdejtingsdjungeln" (fy fan, det låter som en jättedålig chicklit-bok) bli ett roligt inslag i min blogg alá Nanna. Eller nåt.
Jag valde förresten datingsidan OkCupid då för att den är stor, gratis och det var den mina kompisar pratade om. Annars finns det ju typ tusen att välja på. Sidor jag aldrig tänker bli medlem på;
1) knullkontakt.se (av vad jag hoppas är uppenbara skäl) 2) christiandatingforfree.com (för att jag är så okristlig så där skulle ingen vilja ha mig) 3) eliittikumppani.fi (för att det är något som äcklar mig i hela konceptet att använda ordet elit, och speciellt i datingsammanhang. Dessutom skulle jag knappast ens FÅ registera mig. Eliittikumppani Reject, det ska bli mitt nya artistnamn)
Vad tror ni? Har ni erfarenheter av det här med nätdejting? Vad ska jag tänka på? Förutom att inte stämma träff i en mörk gränd och inte ge ut mitt kontonummer?