Jag var 13 år, skulle fylla 14 om en vecka och hade precis ätit mina rostmackor till mellanmål och satte mig nu tillrätta framför familjens dator. Den stod i ena hörnet av vardagsrummet, i andra hörnet stod tv:n på. Tv:n stod alltid på, oavsett om nån tittade eller inte. Det kan hända att nån av mina yngre syskon satt i lädersofforna framför den, eller till och med nån förälder, men det minns jag inte.
Jag kopplade upp mig på vårt hackiga modem och loggade in på MSN. Min kontaktlista bestod av mina vänner, random internetkompisar som hade listat samma favoritband som jag i sina presentationer och några killar vars mejladresser jag mer eller mindre ärvt av mina vänner. Dom bodde alltid i nån närbelägen by och var så klart mest intresserade av att prata med mina snyggare kompisar, men fick mig på halsen som en bonus. Jag tar för givet det suckades åt min iver i privata chattfönster vid sidan av.
I alla fall, min kompis J frågade i gruppchatten om jag hört om WTC. Desperat att visa att jag visst hängde med trots att familjedatorn var för långsam för att ladda ner nån musik på försökte jag snabbt komma på vem WTC är.
Ellen: Ja, men Yellow? Ha e sååå braaa <3
Jag hade nyligen skämts ihjäl när mina vänner förstod att jag inte hade hört en låt de alla gillade. Låten hette Yellow och var nåt år gammal, så jag hade inga ursäkter. Alla mina vänner pratade om att det var en så fin och djup och de hade ganska snabbt genomskådat min bluff när jag försökte spela med. Även efter att ha fått lyssna genom en av öronsnäckorna till någons walkman med en bränd blandskiva kunde jag komma ihåg hur låten gick eller vad bandet hette. Men något sa mig nu att dom kan ha hetat WTC.
J: Nej men koll på nyheterna dumppi!!
Kille i grannkommun: fittigast e ju att bensinprise komber stiga
Jag svängde mig om från dataskärmen till tv-skärmen och noterade att det inte var nån av de vanliga eftermiddagssåporna som spelade på TV4, utan ett nyhetsinslag. Två gråa torn med grå rök. Jag försökte förstå vad som hade hänt. I chatten fortsatte dom prata om bensinpriserna. Solidarisk som jag var med världen - och mån om att alla skulle glömma att jag för nån minut sen hade trott World Trade Center var ett band - röt jag ifrån och sa att det är väl mer synd om “barnen som har dött” än om mopedister här i nejden. Nöjd med mig själv och fortfarande totalt ovetande om vem som riktigt vistas i skyskraporna i New York om dagarna såg jag hur mina vänner vände sig mot killen och höll med mig om han var barnslig och okänslig.
Killen: He e väl nu he böri, tridi världskrigi
En klump i magen. Det var så här krig började, det visste jag ju. Diskussionen fortsatte, vi försökte bräcka varandra i hur mycket vi kände och hur påverkade vi var medan killen lättade upp stämningen med rasistiska skämt om muslimer. Jag bytte passande smeknamn på MSN till krigsbarn1987, mina vänner gjorde liknande manövrar. Julli sa att hon skulle gråta sig till sömns till Coldplay-skivan (så hette Yellow-bandet!)
På tv:n bakom mig fortsatte klippen med tornen som rasade samman rulla, gång på gång.