Veckans vecka - på riktigt

Veckans känsla: ugh vad det är svårt att komma igång med allt efter en långhelg. Speciellt när en mysig långhelg inte skiljer sig markant med vad vi sysslar med här till vardags. Det är ju inte som att man slänger på sig ett par jeans och hastar iväg till jobbet direkt. Dessutom la sig all den här snön som ett täcke över all framtidstro och -hopp jag känt.

Veckans jobb: Men jobbar gör man ju ändå. Ska skriva den här veckan och ha sista bunten handledningssamtal på torsdag. Är som tidigare nämnt nykär i ett projekt som jag bara vill skriva jääni på nu, så länge jag tror på idén.

Veckans projekt: igår satt jag precis hela dagen - och då menar jag hela dagen - och stickade. Jag tror det kan komma att hålla i sig. Blev ytterst glad när jag satt och tittade på Hjälp vi har köpt en bondgård (som för övrigt kan få bli Veckans tv: ) och blev extremt avundsjuk på Brita Z för deras lantnära och projektfyllda tillvaro. Men sen sög hon på att sticka och då kände jag: haha! Jag må bo i lägenhet och ha parkettgolv som jag inte får/vågar bryta upp bara så där, men jag kan sticka! Nu har Pär fått ett och ett halvt par sockor och jag har fått kramp i fingrarna. Sen ska jag också rengöra ugnen och måla lite i hallen tänkte jag.

Veckans nej nu: jag vill verkligen följa alla restriktioner och rekommendationer och jag har ganska mycket auktoritetsrespekt gällande läget nu men vi ansiktsmask, då känner jag: jag orkar inteeeeee. Mest för att den som nånsin andats i en högt uppdragen halsduk och haft glasögon på sig vet hur kul det är. Jag får väl göra mig beredd på att se ut som Rudolf som just krypit ur förtältet en månad framöver nu då.

Veckans låt:

Mycket lovande up-and-coming svensk musik från Spider momma. Ni hörde det här först.

Veckans mantra: nej, nu MÅSTE jag göra nåt.

Veckans podd: Paparazzipodden med Michelle och Max. Otroligt flamsig men också rolig podd om kändisskvaller. Som typ ett svenskt Tuplakääk, men kanske lite… Jag vet inte, flamsigare? Eller så är det bara språket, jävligt mycket lättare att vara flamsig på grav svengelska än på finska. Hur som helst gillar jag det, jag tycker det är som att sitta och skvallra med två kompisar över ett glas vin. Pär hatar den, jag brukar nämligen lyssna på den utan hörlurar och han tvingas lyssna på den ibland också. Det har så klart gjort att jag njuter extra mycket av att utropa “Yes!!!!! Ett nytt avsnitt!!!” på tisdagarna, hehe.

Veckans efterlysning: En podd som släpper nya avsnitt på måndagar. Det är en mycket tråkig dag podd-mässigt för mig. Tipsa mig gärna! Är tipset av typen självhjälp/coaching kommer ni blockade :-) Bryr mig inte om framgångskoncept/tarmflora/super soulblablabla eller dylikt.

Om jag vore-listan

Låt oss leka Om jag vore! Det är lätt ,det kan ni också göra. För att göra det här så rättvist som möjligt så fick Pär även svara på dessa om mig. Så får ni en så heltäckande bild av mig som möjligt. Pär fick inte veta vad jag svarat före han själv svarade. Han tyckte det här var.. Ja, ni får läsa själva.

Om jag vore…

… ett godis: kanske ett Djungelvrål? Lite sur, lite salt, lite söt.

Pärs svar: Brunbergs tryfflar. För du är god.

… en maträtt: en mustig gryta som är varm och ganska kryddstark. Eller så tänker jag för högt om mig själv och så är jag bara en hög potatismos. Med klimpar.

Pärs svar: Tacos. Inte bara för att du gillar det, utan för att det också är innehållsrikt.

… en chipssmak: dillchips! Vet inte varför, det är inte ens en favorit på nåt sätt, men jag tror jag är dillchips. Lagom folklig, ändå inte sourcream & onion om ni fattar.

Pärs svar: Dillchips, för att du så lätt får dille på saker.

… en dryck: kaffe med grädde.

Pärs svar: Mjölk, om vi ska gå på det folkliga.

Om jag vore…

…en karaktär i The Office: Jag är en Andy, tror jag. Lite irriterande, sjunger ofta och underliggande problem med ilska.

Pärs svar: “Det är ju lockande att säga Tim…” “Vem är Tim?! Menar du Jim?” “Ja, men jag refererar till den engelska versionen nu. För att du är snäll och rolig.”

… en karaktär i Friends: Jag har hört att jag är en tydlig Phoebe, men det ar av syrran, som är mer Monica än vad Monica själv är. Jag identifierar mig mest med Chandler kanske? Med en liten sprinkle av Phoebe då.

Pärs svar: Aldrig sett, vet inte.

… en Disney-figur: jag skulle vilja säga Belle pga böckerna (och sKönheten of course, hehe) , men till utseendet liknar jag väl mest Ursula? Sen gjorde jag ett personlighetstest igår om vilken fiktiv karaktär genom allt jag är mest lik och resultatet var… TIMON!!! Blev supersur, känner mig inte alls som en Timon. Men nej, nu vet jag!!!! Kalle Anka, ahahahaha. Temperamentet igen då.

Pärs svar: Robin Hood, för att du har ett starkt rättpatos. Men det är ju väldigt smickrande förstås. Eller så är du Prins John, hehe. [efter att jag avslöjat vad jag svarat] Fast Kalle Anka är ganska bra också, du är går ju ofta halvklädd också.

… en i Spice Girls: När jag var liten och vi lekte Spice Girls var jag alltid Sporty Spice. Jag tror det var för att hon hade mest bekväma kläder och var liksom mest vanlig. Men idag så skulle jag ändå vilja säga att jag har lite Ginger Spice i mig.

Pärs svar: har för dålig koll, har aldrig brytt mig om Spice Girls. Men kanske Ginger Spice, för att du gillar stark mat.

Om jag vore…

… en färg: är nog nånstans på röd-orange-gulskalan tror jag. Eller skiftar jag till och med i lila? Mitt namn är ett solklart lila namn, men personligheten… ja, men kanske lila ändå. Röd i grund och botten, men med konservativa drag, hehe.

Pärs svar: röd. Varm.

… ett djur: det ligger ju nära till hands att svara katt, men så tråkig kan man väl ändå inte vara. Ko däremot, där tror jag vi är nåt på spåren. Lat och nyfiken på samma gång.

Pärs svar: Hund. Sådär humörsstyrd på nåt sätt. Tråkigt val kanske, men ad ska man säga? Kolibri..? Älg…? Jag tycker det här är bland det svåraste jag varit med om i år.

… ett väder: en liten höststorm, kanske med inslag av regn.

Pärs svar: Nämen herregud… Nämen, så där när det regnar och är solsken samtidigt.

… en växt: Vill nog helst vara en ek, en stor och kraftig och klok och gammal ek. Är väl ett litet ekollon kanske, en början till nåt sånt. Hoppas jag.

Pärs svar: Paprika. Väldigt smakrik. Fast nej, det här är ju helt missvisande, jag tycker inte alls om den här uppgiften. Det här var hemskt, jag vill aldrig göra det igen.

Här ligger den stackaren och svarar på frågor och plågas.

Kommentera gärna och länka om ni fyller i listan, med eller utan kompis/partner.

Vecka 15

Veckans vecka - i videoformat! Och nej, har inte orkat lära mig att klippa och bla bla bla ännu.

Vecka 14

Veckans ord: trött. Jag är så trött på att inte läsa höra se nåt annat än Corona-news. Jag är trött på att oroa mig, på att inte kunna gå på café, på att inte riktigt våga planera nåt. Jag är också trött för att jag sovit alldeles för lite i natt, men det är ju inte ovanligt men desto enklare fixat. Fick också ikväll höra att restriktionerna fortsätter en månad till. Inte oväntat men gaaaah vad svältfödda vi är på goda nyheter.

Veckans andra ord: lugn. Den trötta hjärnan som har blivit expert på katastroftankar har slappnat av nu när katastrofen hänt. Jag gör sånt jag så ofta prioriterar bort i vanliga vardagen men mår bra av: promenader, skogskaffe, läsa böcker, vara kreativ för skojs skull, prata strunt med Pär, höra av mig till vänner. Livet fortsätter, men i ganska maklig fart. Och det är rätt trevligt, för mig just nu i alla fall. Mycket smärtsamt medveten om att det inte är så för alla.

Så här har senaste veckan sett ut för mig på ett ungefär:

Promenader, lite pyssel och skap, böcker, rotsaker och en flygande katt. Det se ju ut som ett ganska bra liv, det får man ju ändå säga. Jag hoppas den här veckan ska bli ungefär likadan.

Veckans slutsats: man tror ju att det här lugnet skulle ge mig nån slags bloggiver eller energi för att hålla upp bloggandet här men hahahaha. Ju mindre jag har att göra, desto mindre får jag gjort. Därav veckoinlägget så här sent också.

Veckans låt:

Håkans nya är jättebra! Vilken lättnad för oss som för snart 20 år sen svor att älska honom i nöd och lust forever and ever hehe. Annars har jag mest lyssnat på Deportees på sistone.

Veckans nyhet: imorgon kan jag berätta om en grej jag jobbat på senaste tiden! Ska bli KUL!!!!!

Veckans spänning: jag kan nästan bli moster när som helst nu!!!! Drömmer om bebisar och barn nästan varje natt.

Veckans Netflix: såg alla delar Tiger King igår. Vill se om det igen, det var en upplevelse. Gjorde verkligen den här minen

åtminstone en gång per avsnitt. Så galet, galet. Skrev till Peppe att det på sätt och vis fick mig att älska Amerika som fenomen mer. Känns som att det inte kunde hända nån annanstans än the home of the brave and land of the free.

Veckans läsning:

Den här riktigt nördiga grejen. Det är basically 100 år gammal fanfiction, den här Sybil skrev 1914 en inofficiell uppföljare till huvudsakligen Stolthet & fördom, men en massa karaktärer från andra Austen-bövker dyker upp också. It is what it is, det ska till ganska hög nivå av nörderi för att få ut nåt av det här, meeeen… Hej, hej här är jag! Köpte den på vår Englandsresa och det är kanske delvis därför jag ville läsa den nu, har börjat bli ganska pessimistisk inför vår stundande Islandsresa.

Veckans Viola:

Ahahahahaha god bless det lilla sura katthjärtat.

Vecka 13

Veckans mood: pms, jobba hemifrån och ständig oro. AHAHAHAHAHA.

Veckans sura äpple: Min lille Nissan gick ju då inte igenom besiktningen, vilket iofs var väntat men ändå surt. Inga stora grejer som behöver åtgärdas men åååååh vad det hade varit mycket enklare om jag kört iväg från besiktningskontoret med en godkänd-lapp. Som att vi behöver mera utgifter just nu.

Veckans påpekande: vi har det fortfarande bättre och bekvämare än många andra rent ekonomiskt och jag har min inkomst tryggad, så jag borde inte klaga. Men alla mina frilansuppdrag har försvunnit och Pär har inte fått några nya frilansuppdrag på snart två veckor. Vi klarar oss, men vi gick också och köpte en ny garagedörr för 2000€ strax innan allt detta bröt ut som vi hade tänkt betala med dessa bonusuppdrag från min sida men oh well. Och angående Pärs situation, två veckor är inte så länge, men sen han flyttade hit har det knappt gått två dagar utan nåt uppdrag. Det är mer ett mentalt tärande än ett ekonomiskt so far, men fortfarande ett tärande. Om du vill ha nåt skrivet eller korrläst - hör av dig till honom. Han är duktig MVH hans högst objektiva fru.

Veckans tröst: folk hittar på så många roliga saker och jag har sällan känt av en sån innovationsiver som nu. Det är det jag alltid sagt; begränsningar är bra för kreativiteten. Just idag känner jag ingen kreativitet alls, mest bara surhet och trötthet och lite migränish, men man får förlita sig på att man kommer igen. Det fina med kråksången är ju också att jag som idag, till exempel, kunde ta en två timmars migrän-nap på eftermiddagen pga nowherer to go, nothing to do. Nästan.

Veckans åsikt om mig: står då finlandssvenska Gossip Girl för. Jag lånade detta från hennes blogg:

Låt oss strunta i det smickrande faktum att jag är på andra plats över favoritbloggar och många gånger blivit lyft på hennes blogg i positiva ordalag och i sann pms-anda ta fasta på det som inte är så positivt här. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, kanske till och med skratta men just idag blev jag sur på det här. JDärför tänker jag besvara dessa anklagelser HÄR OCH NU!!!! *kastar en handske* *drar mitt svärd*

Jag skulle först och främst vilja påpeka att jag alltid varit 100% konflikträdd och aldrig skrivit speciellt hårda debattinlägg. Jag orkar sällan debattera med folk online för ärligt talat - de flesta är idioter och resten behöver jag inte övertyga om nåt. Dessutom ser jag det inte som mitt främsta kall i livet, jag är ingen debattör, jag är en underhållare på sin höjd. Jag är också livrädd för dålig stämning, jag får panik av det. Men också - vad är det ens jag borde debattera? Om vi pratar bloggosfär - GE MIG NÅT ATT BLI UPPRÖRD ÖVER ISF! Allt folk bloggar om är sina barn och sina hus. Vad ska jag starta för debatt där? “Du inreder fult?” “Din unge verkar på sin höjd vara normalbegåvad”? Orka.

Om vi pratar politik - jag hoppas ni vet vid det här laget var jag står. Jag röstar vänsterut, always, och jag tycker marknadsliberalism är det fånigaste jag vet och solidaritet och gemenskap det viktigaste. Jag står stadigt i mina åsikter och känner inget behov av att blasta ut dom åsikterna hela tiden, jag hoppas att de lyser igenom ändå. Jag tror inte på att övertyga folk med megafoner utan med samtal. Dessutom är den här bloggen inte politisk i första hand, den är ett tidsfördriv.

Och angående att inte vilja trampa på tårna pga “mina kontakter”. Först och främst är jag inte säker på riktigt vilka kontakter som menas. Förlagen? Författarkollegor? Kulturfonden? Eftersom det nämns i samma andetag som att jag blivit för snäll sen jag blev författare så gissar jag att det är dom. Ja, vad kan jag säga där? Ja, jag kanske är rädd om mina “kontakter” men det är för att jag jobbat skithårt för att komma dit jag är och jag är ganska ny här. Jag har inte lust att starta gräl i ett rum jag just kommit in i., även om jag sannerligen inte glömt vem som låtsades om mig för två år sen och vem som inte gjorde det. Nån dag kanske jag får susa förbi dem på motorvägen och via fingret genom rutan? Eller så inte och så går jag till graven bitter och då är det väl mest jag som lider av det ändå.

Och ja, det är säkert till stor del feghet, men ju närmre man kommer sånt man strävat efter, desto mindre blir det. Kontakter blir människor och människor blir sårbara. Det kanske stör mig mest för att det ligger nåt korn av sanning i det, men jag vill också tänka att det finns en skillnad mellan att välja sina strider och skjuta runt sig hejvilt. Men för all del, visst kunde jag starta en Litteraturkommentatorn-blogg och skriva ut allt det som jag annars nöjer mig med att dela med mina nära vänner i diverse Whattsapp-konversationer. Men kanske jag hade valt att göra det anonymt då också. Det verkar vara ett lagom farligt koncept.

Veckans låt:

Katt katt karantän

Jag pendlar mellan bottenlös ångest och kreativitets-fyrverkeri just nu. Jag antar det är så för ganska många. Jag kittlas, rent inspirationsmässigt av begränsningar och tydliga regler och mår ganska bra av att ha väldigt få måsten dessa dagar. Samtidigt sover jag dåligt på nätterna och oroar mig och tänker att det här är slutet. Känns lite som att jag tappat fotfästet och det är både en lättnad och ett kaos.

Jag tycker det är svårt att hitta nåt att blogga om, men så fick jag en önskan av Fia att ha en skrivövning, så det ska jag finurla ihop något kring under dagens lopp, men här är Folket i Bild eller vad man ska säga. Saker jag gjort de senaste dagarna:

Jag har tänkt “det här blir nog historiskt”.

Jag har - och det här känns så jävla ytligt, men livet fortsätter ju - äntligen hittat Den Perfekta Vårjackan och Den Perfekta Bikinin. Har stått utan ordentlig vår- och höstjacka och har de senaste två åren gått direkt från tung vinterkappa till ingen jacka alls eller nån slags kavajlösning och det är inte alltid så praktiskt. Jag har en vindtät historia som jag använder vid friluftiga aktiviteter men ingen jacka som lämpar sig för tillfällen där man måste se representabel ut. Jag vet inte varför jag behöver förklara allt det här men JAG ÄR SÅ NÖJD! Har för övrigt aldrig ångrat att jag köpt ett basplagg i en icke-basfärg, just sayin. Man blir glad av färg, unna dig det. Och bikinin <3333 Vet ni hur svårt det är att hitta en bikiniöverdel som INTE är halterneck?! Och på vem är halterneck bekvämt ens?! I alla fall knallblå och sitter bra (även utan leggings under, hehe). Om inget annat så ger det mig nåt att se fram emot.

De här två grisarna är ju väldigt nöjda med att vi är hemma nästan jämt.

Viola saknar förmåga att se nöjd ut, men hon är ganska glad att få hänga med när jag jobbar.

Och Pär och Sylvi är ju sen länge BFFs.

Jag har lagat mat. En kväll åt vi ugnspannkaka mmmmm.

Igår var jag sugen på linser och buljong, så då gjorde jag mujadara enligt Zeinas recept - men jag gjorde det i riskokare. Kändes som bra karantänmat, billiga och hållbara ingredienser, lätt att göra storkok av det osv. Åt tillsammans med vitkål och morot och yoghurt. Hur gott som helst.

Och så har jag spelat massa Township. När man inte kan vistas så mycket på ens egens stads gator får man bygga sin egen. Välkommen till Rövköping, staden jag mycket noggrannt byggt upp de senaste veckorna.

HEJ NY IDÉ!!!!

Borde man återinföra brevväxlande?! Eller är det olagligt också? Fan va gött det hade varit att ha en brevvän nu under karantänen! Who’s with me?! Skriv en annons för en brevvän i kommentarsfältet så kanske du får svar! Kanske av mig? Vem vet!

Vecka 12

Veckans jobb: Ja, det blir väl att skriva. Det är det enda som inte är inhiberat, inställt eller uppskjutet. Skriva kan jag fortfarande. Tror jag?

Veckans fritid: jag ska städa, rensa, plocka, göra, fixa, baka, sy, läsa, ordna, prova. Försöka göra något av all den här tiden som plötsligt blivit mig given. Men det där har jag ju redan berättat om. Jag känner mig mest riktininglös just nu och dricer bort tid genom att sova länge, spela mobilspel och sitta och stirra.

Veckans läsning: nu är det underhållning, feel good och lättsmält som gäller. Eftersom jag både frivilligt och ofrivilligt drunknar i nyheter om världsläget just nu måste jag ha nån balans, det börjar bli svårt att trycka undan oron och ångesten. Lyssnar för tillfället på Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Små orter, excentriskt persongalleri, bokhandlar, caféer, bed & breakfasts, allt sånt är mer än välkommet just nu. Även YA med mer eller mindre magiska inslag kan vara intressant.

Veckans “Det är ju i alla fall…”: … vackert väder. Kanske dags att sätta ut nån möbel eller två på balkongen.

Veckans hjälte: Internet! alltså fan vad GYTT att man lever i en tid där det finns internet. Fröutom att det förenklar att hålla kontakten med alla osv osv kan man göra så mycket med det! Man kan
gå på museum,
läsa den här otroligt roliga tråden om hur corona skulle ha porträtteras i ett The Office-avsnitt,
se på Moa Romanovas youtube-favoriter,
ladda ner Moogs app gratis och lära sig göra musik på synth (jag och Pär har redan startat det nya The Knife, stay tuned)
läsa Astrid Lindgrens böcker om Kati
låta dina katter se på tv,

och en massa annat. Tipsa gärna i kommentarsfältet om vidare grejer Internet hjälper oss med.

Veckans Viola:

Viola ser på katt-tv på youtube.

Vecka 11

Veckans vecka: blev genuint överraskad över att det redan är vecka 11. Hur?

Veckans paranoia: jag har inte domedagsbunkrat upp, MEN jag köpte eventuellt nån konserv ärtsoppa, en bal toapapper och ett kaffepaket extra när jag handlade senast. Utifall att man skulle hamna i nån slags karantän. Jag kände mig fånig när jag gjorde det, men jag tänker att dricka kaffe, bajsa och äta ärtsoppa gör vi ju ändå, så förr eller senare får vi nog användning för det.

Veckans förbjudna tanke: hade det inte varit lite… skönt med en karantän på en vecka eller två…? Min drömsemester går ofta ut på att inte behöva lämna hemmet, inte behöva träffa nån, få tid att läsa och se ikapp allt det jag aldrig hinner med och kanske inte behöva ha en bh på mig ever.

Veckans förutsättning: att ni fattar ett skämt när ni läser ett.

Veckans mat: Ugnsrostad vitkål! Helst i stora klyftor mmmmmm.

Veckans outfit: mina nya randiga tröjor! Gjorde ett ganska bra fynd i Umeå i helgen, tre randiga bomullströjor från Gudrun Sjödén. Så nu är det no turning back, nu är jag kulturtanten i Gudrun Sjöden-kläder hehe. Allt som saknas är en assymetrisk frilla, hantverkssmycken från en annan kontinent helst och fräsiga glasögonbågar!

Men ja, oavsett vad Gudrun Sjödén som brand har för undertoner så är en randig tröja alltid en randig tröja och kvalité alltid kvalité. Nu fick jag tre tröjor, precis i min storlek, för ungefär hälften av vad nypriset är på en tröja. Så nöjd! Tror också att åtminstone en av dem är oanvänd, vilket inte gör saken sämre. Och det är så sällan jag hittar kläder second hand i nåt annat än nån plastig polyester som passar på min genrösa lekamen, så ja. ad ska jag säga. Är bara nöjd helt enkelt DET FÅR MAN VÄL VA.

Veckans jobb: en massa möten, lite ordkonst, ganska mycket administrativt typ mejl, boka biljetter och ansökningar och sånt och så förstås det som är det jag “egentllgen” ska göra - skriva! Håller på att avsluta ett projekt ni får veta mer om alldeles alldeles strax, så det känns ganska spännande just nu.

Veckans film: jag skulle lite hoppas att nån skulle ta ut mig på biodejt och gå och se nyfilmatiseringen av Emma med mig. Jag är rädd att jag inte kommer mig iväg annars och jag vill verkligen verkligen se den.

Veckans läsning: det tänker jag inte planera utan låta lusten helt och hållet styra. Jakobsböckerna, who? Jag lät lusten styra min lektyr inför kryssningen och det visade sig vara ett riktigt lyckokast för både hit- och ditresan blev betydligt behagligare av min nerpackade bok. Mer om den imorgon.

Veckans bästa: Pär kommer hem idag, hurra hurra!

Veckans Viola och Sylvi:

Vecka 10

Veckans känsla: ensam hemma. Det är kanske inte en känsla på det sättet, men det präglar mitt varande den här veckan. Det är 50% kul och 50% jobbigt, kul för att det alltid är kul att få rå om sig själv lite ,men jobbigt för att det är ganska snabbt blir lite tråkigt. Och så sover jag så dåligt.

Veckans jobb: skriva, skriva, skriva. Plus ett par möten och lite ordkonst förstås och sånt. Men mest ska jag skriva. Och så ska vi ta nya författarporträtt! Har tränat in flera olika hakan stödd i handen och blicken i fjärran-poser.

Veckans tv: Började se på Succession (HBO) förra veckan och nu vill jag helst inte göra nåt annat än att se på det. Såg fem avsnitt igår bara och är snart klar med första säsongen. Det har kanske inte så många paralleller med Sopranos, men jag tror att man gillar Succession om man gillar Sopranos. Dyra välproducerade draman med komplexa karaktärer man både älskar och hatar, kryddade med grov jargong och mycket tvivelaktigt beteende.

Veckans projekt: köpte en skitfin rödrutig klänning på loppis förra veckan som givetvis var för liten för mig för vad fan är inte för litet för mig. Men igår kväll började jag jobbet med att dryga ut den så att säga. Sprättade upp den i sidorna och sy i nytt tyg. Ser inte så dumt ut faktiskt, men behöver göras klart. Jag är verkligen nyförälskad i min symaskin och allt man kan göra med den. Också den kreativa friheten att köpa material för nästan noll euro på loppis och göra saker med det. SÅ KUL!

Veckans soundtrack: såg om Pocahontas i helgen för första gången på kanske femton år och wow, den filmens porträttering av ursprungsfolk är ju inte den mest moderna. HEH. Men soundtracket är ju otroligt!!! Har nynnat på Hör med hjärtat ditt konstant sen dess.

Veckans mat: ska långkoka tomatsås till pasta. Det gör jag alltid när Pär är borta. Funderar på att prova på versionen med vodka som jag ser figurera överallt på internet.

Veckans utflykt: nu gör vi ett nytt försök på kompisresan till Umeå. Håller alla tummar och tår att ingen av oss blir sjuk den här gången.

Veckans Sylvi:

Hon sover på Pärs plats, i hopp om att han ska komma hem snart.

Har du? Vem? Vilken?

HAR DU?

Alkohol i kylen
Tror det kan stå nån bortglömd öl längst in, annars har jag all vår sprit i frysen eller i svalskåpet. I frysen ligger en vodkaflaska och i svalen står resten. Just nu mest sprit, pga dricker nästan bara vin nu för tiden och jag har inte fyllt på vinlagret sen i julas.

Något husdjur:
Två små grisar.

Puder på dig:
Aldrig. Äger inte ens ett puder. Jo ett solpuder! Men det använder jag aldrig heller. Tycker inte om att ha mycket saker på huden.

Några framtidsplaner:
Först och främst ska jag bli moster i vår, det är väl den roligaste planen just nu! Kan man ha för många syskonbarn? I think not. Sen vill jag skriva mera, må bra, fixa upp här hemma i den takt vi har råd.

Gymkort:
Nej, jag har kort till simhallen, promenadskor och en hantel här hemma. Går jag på gym går jag på pass och just nu gör jag inte ens det.

Några MVG:n:
Pga finska skolsystemet så nej, men även om jag skulle försöka omvandla mina sifferbetyg så tror jag inte jag skulle lyckas skramla ihop många MVG:n. Hade bra betyg i hela grundskolan eftersom jag seglade genom den utan större ansträngning, men i gymnasiet krävdes plötsligt att man hade typ en studieteknik, så i slutbetyget är det väl svenska och bildkonst det enda som är nåt att hurra för.

Något beroende:
Jag behöver inte mycket kaffe per dag, men en kopp på förmiddagen är crucial. Sen är jag ju djupt beroende av min mobil och allt man kan göra med den, går sällan nånstans utan att den är i handen. Skulle nog vilja komma bort från det. Ibland brukar jag tvinga Pär att gömma den nån timme.

VEM?

Avskyr du:
Det finns ett gäng personer som jag har svårt att se hur jag skulle umgås med nån längre tid frivilligt. Vissa av dem har jag nån gång i livet varit vänner med, vissa av dem är folk på internet som bara lyckas irritera mig dag efter dag. Ett par är politiker eller andra offentliga personer som får mig att se rött. Vissa av dem kan jag motivera, andra inte. Jag skulle vilja säga att ingen av dem är sådana som jag lägger väldigt mycket energi på att gå runt och avsky, men ibland tycker jag att det är lite kul att liksom irritera sig på nån sorry not sorry. Den jag avskyr oftast är ändå mig själv, så jag tänker att det jämnar ut sig.

Längtar du mest efter:
Julen! Lol nej jag vet inte. Kanske nya syskonbarnet då.

Stör du dig på:
Små ONÖDIGA saker som händer i vardagen: dammsugarsladdar som dras ur kontakten, ärmar som fastnar i dörrhandtag, folk som råkar skicka meddelanden på ”fel” tillfälle. Ni vet det vanliga. Mitt värsta stressmoment tror jag ändå är att gå med mycket packning, speciellt i dåligt väder. Får pulshöjning bara vid tanken på det.

VILKEN?

Tidning läser du:
Prenumererar på ÖT, HBL, Vi Läser, Ny tid, Astra, Expo, Horisont och eventuellt nån till jag inte kommer ihåg. Köper enstaka nummer av inrednings-, mode- och korsordstidningar när lusten faller på, oftast i samband med nån resa. Hade New Yorker ett år men hann aldrig läsa dem och det kändes så onödigt, men läser gärna artiklar på nätet.

Buss åker du oftast:
Kan inte komma ihåg när senast jag åkte buss? Sträckan jag åkt mest i livet är nog säkert Larsmo-Jakbostad, på den tiden jag tog bussen till gymnasiet. Stod och frös, steg på, blev glad om man såg ett bekant ansikte på bussen, sov med den senaste brända skivan i wlakman-hörlurarna (om jag råkade ha batterier den veckan), frös om fötterna. Steg av, delade en cigg med nån annan tjuvrökare i skolparken, gick in. Det var tider det.

Dag fyller du år:
19:e september, the birthday of champions såsom Victoria Silvstedt och Silvana Imam. Och jag då.

Årstid föredrar du:
Höst, vår. Såna årstider när man kan klä sig snyggt utan att svettas/frysa. Så länge det inte är för blött eller för varmt är jag nöjd.

VAD?

Gör du nu:
Sitter på café, ska träffa Malin och skriva förhoppningsvis jättemycket. Kom just hit och hittills har jag mest suttit och tjuvlyssnat på ett gäng pensionärer.

Gör dig till en bra människa:
Tror jag är bra på att vara inkluderande. Och så bryr jag mig om människor, även om jag har en hård jargong. Tror att folk ofta känner sig bekväma i mitt sällskap. Hoppas jag i alla fall.

Gör dig till en dålig människa:
Mitt enorma ego. Plus att jag kan vara slarvig, oansvarig och opålitlig, jag har liksom svårt att engagera mig om jag inte tycker det är så roligt. Sen säger min familj ganska ofta att jag är elak, så det stämmer väl också. Det här var alldeles för lätt att svara på.

Vill du arbeta med:
Det jag gör nu. Skriva och läsa och tycka.

Har du för storlek i skor:
40 oftast, 39 ibland.

Läser du för bok:
Lyssnar på Vålnadernas historia av Magnus Västerbro och har fortfarande Jakobsböckerna uppslagen på nattduksbordet. Men jag kommer närmre och närmre att överge den, jag är inte i nåt skick just nu att läsa Nobel-tegelstenar.

Ska du göra nu:
Nu ska jag skriva en lång stund, sen ska jag ha ordkonst med tonåringar, sen ska jag gå hem och sova tror jag. Kunde sova dygnet runt. Men imorgon ska jag skriva, på fredag ska jag skriva och på lördag åker jag till Umeå. I Umeå ska jag gå på loppis och dricka drinkar tänkte jag.

Listan har jag sett både hos Sandra, Elsa och jag trodde också HanaPee men nähäpp nu hittar jag inte den så jag har väl drömt det.