måndag

Vecka 42

Hej i realtid! Jag har just ätit en smörgås och druckit en halv Fanta. Jag sitter på tåget ner mot- Well, jag ska till Åbo, men jag åker enligt VRs logik via Böle. Vi är snart i Böle. Jag kände det redan imorse att det här inte kommer va en bra dag att åka tåg på. Jag har mensvärk så jag mår illa och när jag stod på perrongen i Bennäs och väntade ville jag nästa gråta. Jag tycker inte om att åka hemifrån ensam och är alltid lite skör i såna stunder och så stod jag där och det regnade och jag kände hur allt från knäna till armhålorna värkte på det där outgrundliga sättet som bara mensvärk kan.

Dessutom var pintjockt med folk på perrongen och hälften av folket var höstlovsglada barn och jag kände bara neeeeeeej. Orkar inte.

Men ibland är det som att nån eller nåt bara “det är lugnt, det här fixar jag” och jag hade plats på en lugn övervåning där det bara sitter en massa sura ensamma tonåringar som inte tittar nån i ögonen och har huvan upp och gubbar som sitter och ogenerat granskar alla. Det är väl inte idealiskt det heller men folk är iaf tysta och det är det enda jag bryr mig om just nu. Jag har dessutom haft ynnesten att slippa bänkgranne under hela resan, så jag har brett ut mig som en mätt katt och till och med jobbat lite.

Och nu efter tre avsnitt favoritpoddar, rätt mycket jobb gjort, en smörgås, en Fanta (som jag bara dricker när jag är sjuk/mår illa) och en värktablett har nästan allt jobbigt gett med sig och jag börjar nästan se fram emot målet med den här resan.

Jag ska alltså till Åbo, dit höstlovet inte kommit ännu och göra ett par skolbesök plus delta i ett författarsamtal. Här är affischen för det hela:

Skärmavbild 2019-10-14 kl. 13.58.11.png

Jag ska alltså prata med Sami Said och det ser jag sjukt mycket fram emot, har gillat hans böcker sen debuten Väldigt sällan fin. Kom gärna förbi och säg hej! Jag är nästan aldrig Åbo eftersom det är den stad i Finland där jag mått som sämst i hela mitt liv och hela kroppen minns den ångesten när jag är där. Men jag är fast besluten att försöka få nån slags ny relation till stan, och det här är väl ett bra steg. Det är ju inte Åbos fel att jag mådde piss där.

På onsadg åker jag hem igen och efter det ska jag jobba och sen är det helg och den har jag också ledig! Två lediga helger efter varandra, gött! Pär åker bort så jag har tänkt möblera om lite. Jag har fått en fix idé om att tv:n ska in i biblioteket. Vet ärligt talat inte hur det ska gå, men det får vi se i helgen kanske då? Wish me luck.

Nu är vi snart framme i Böle och jag märker att jag inte direkt mår bättre av att se på en skärm - så otroligt märkligt, har knappt några anlag för åksjuka annars, men hormoner alltså. Starka grejer.

Vecka 41

Oj, det blev onsdag. Här måste jag ändå klippa in denna:

to3v225w8nlz.jpg

Jag har faktiskt börjat se om 30 rock igen och det _är_ ju väldigt roligt. Jag har en känsla av att folk inte brukar tycka att det är high end humor, men det kan vara att jag baserar det på en enda ex-kompis åsikt, som med lite äcklad krökning på överläppen sa “det är inte riktigt min stil” när jag pratade om 30 rock en gång. Denne kompis var ofta ganska noga med att förklara hur min smak och mina preferenser inte var hens stil. Men alla är vi födda med olika uppgifter - vissa ska ha god smak (se ex-kompis) och vissa ska betala och köra och ställa upp (se jag). Men nu är vi inte kompisar längre, så det löste sig naturligt och jag kan skratta åt 30 rock bäst jag vill hahahahaahahahaaha.

OBS jag har sällan samma smak och preferenser som mina kompisar, det är inte det det handlar om, det handlar om att man som vänner inte ska rangordna sina smaker och preferenser på det sättet.

Jag vet inte varifrån det där lilla passiva aggressionsutbrottet kom ifrån, jag skulle egentligen prata om 30 rock och mitt sätt att se serier. Jag vet inte hur ni funkar, men jag har alltid två serier på gång. En som är min göra annat-serie, sånt jag tittar på när jag inte orkar tänka, när jag äter ensam, om jag sover borta och är ensam och inte vill ha det tyst, när jag gör nåt annat helt enkelt. Det är oftast nån sitcom jag sett några hundra gånger, typ 30 rock eller Parks & Rec eller Friends. Sen har jag en serie jag på riktigt tittar på, nåt som kräver närvaro och koncentration och som ger mig nåt. Just nu är det fortfarande Euphoria, eftersom jag inte hunnit ta mig an nån annan.

Men den här veckan!!!! Jag tror jag är redo att mata mig med något nytt nu. Det här är som en liten mellanvecka, jag har en vecka utan något program utöver det vanliga. Inga bortanätter, inga extrakurser, inga bokmässor. Skönt! Jag har passat och på och bjudit in familjen till kaffe & kaka på fredag kväll (visst är det vuxet att ha kaffebjudning på en fredag kväll? Så länge var fredagskvällarna öronmärkta för fest) och jag ska gå på bokcirkelsträff på söndag. Jag ska också städa garderoben, göra mat och bara vara hemma.

Men också så klart jobba med det vanliga. Vilket inte är så bara det heller, men ändå. Det känns o-nervöst på ett annat sätt.

En bra sak med den här lite lätt galna hösten är att jag blivit fed up på ett helt annat sätt. Min tröskel för bullshit är superlåg och jag som annars är mega-konflikträdd och helst vill vara kompis med alla känner plötsligt att det är riktigt okej att sluta följa folk man inte får ut nånting av på sociala medier, säga ifrån när folk beter sig apigt och bara våga lita på att jag kan ha rätt. Eller - jag är nästan där. Jag närmar mig nåt sånt läge. Hoppas jag. Heh. Om det här vore en film skulle detta va ögonblicket när jag bestämmer mig för att klippa mitt hår, slänga alla mjukisdjur och komma till skolan i punkiga kläder eller nåt.

Ja, det är väl veckans vecka det då. Slänga mjukisdjuren, städa garderoben och jobba normalt.

Vecka 39

Förra veckan blev inte alls som jag hade tänkt. Det var visserligen födelsedagsvecka och fir och Sarah Klang och allt det var fint och bra. Men veckan blev också sorglig på ett sätt som är omöjligt att föreställa sig före det händer. I fredags nåddes vi av ett fruktansvärt tragiskt dödsbud och jag hade egentligen inte ens tänkt nämna det, för det är inte min eller vår sorg först och främst. Vi är inte de värst drabbade. Men det skulle kännas ännu märkligare att inte nämna det.

-

Det finns ett före när allt är som vanligt, men man fattar inte att det är det som är som vanligt. Man tänker inte på att det kan ändra.

Så dör någon. Någon som absolut inte ska dö.

Och plötsligt är det som att världen är upp och ner. Som i lustiga huset, men inte lustigt alls. Man sitter kanske i en bil på väg till Vasa när man får veta och plötsligt förstår man inte vad riksåttan riktigt är eller varför man kör på den. Man upprepar det där som alla gör: det är inte sant, det måste vara nån slags missförstånd, du har fått det om bakfoten, men jag såg ju, det var ju bara ett par dagar sen, du måste hört fel. Man blir nästan arg på den som berättat. Man blir tvungen att byta chaufför, för man tänker att man kan hitta bevis på att det inte stämmer.

Döden är för stor för att förstå. Så man försöker hitta genvägar, försöker lappa ihop så man ska förstå, bygga nån slags bro över avgrunden. Man skickar meddelanden till gemensamma vänner, vänner som står närmare, som kanske kan avfärda det som ett elakt rykte. Man hoppas nån ska svara att det bara är ett särdeles smaklöst skämt. Men ingen svarar så. Dom bekräftar bara att det är sant.

Man börjar gråta, för vart ska förvirringen ta vägen om inte ut genom tårkanalerna. Man tänker på de som är mycket värre drabbade än en själv. Man gråter mera.

Samtidigt fortsätter riksåttan, livet fortsätter. Man är snart framme dit man skulle, kanske Vasa. Man är tvungen att sitta på nåt möte och det går hur bra som helst, döden är så absurd att den blir lätt att glömma. Man sitter på mötet och man pratar, man till och med skrattar. Det känns lite konstgjort, men det går. Man kan tänka på annat och det känns också konstigt. Borde inte döden var så stor att allt annat raderas? Men den kanske är så stor att man bara fattar, små små ögonblick i gången. Och varje ögonblick man fattar är som att få veta det första gången. Allt man kan tänka är; men det kan ju inte vara sant. Det kan inte vara sant att man beklagar sorgen, det kan inte vara sant att man måste berätta det vidare till sin partner. Man tappar fotfästet, något skiftar i en varje gång man kommer ihåg det.

Det blir ett efter. En vecka 39 kanske. Ett efter som är nästan precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. Man fortsätter gå, för det finns inget annat att göra. Man vänjer sig blixtsnabbt och aldrig, på en och samma gång. Och jag vet inte vilket som känns värst.

-

Den här veckan finns ett stort orange fält i min kalender, på torsdag åker jag till Göteborg för bokmässa. Dessutom borde min bok bli klar den här veckan.

Trots allt.

Vecka 38

Det här är min födelsedagsvecka. Vecka 38 blir jag 32. Jag hade tänkt få ihop en önskelista, eftersom det hör till; men de två grejerna jag behövde och ville ha har jag redan säkerställt. Pär gav mig min önskade termoskanna redan och av mamma ska jag få en necessär. And that’s that. Tja, jag har funderat på både strykjärn och vandrarskor men sist och slutligen kan jag inte uppbära nån större entusiasm inför nåndera. Pengar behöver man väl jämt, men det känns inte heller speciellt roligt att be om. Men eftersom det nu hör till, så kommer veckans måndagsinlägg i form av en önskelista för födelsedagsveckan.

Ny musik
Jag har bett om lite nya Spotify-listor från ett par kompisar. Jag har fastnat i mitt musiklyssnande och behöver nåt nytt. Om du känner att du har en go’ lista jag skulle uppskatta - varför inte langa över den? Jag gillar det mesta, från punk till disco till pop.

En storstädning
Tänk om det blev dammsugat, skurat, torkat damm, plockat katthår och torkat ytor bara så där. Jag skulle inte heller bli jätteledsen om nån fört allt skräp till Ekorosk.

Att Pär ska spara ut mustach
Jag tror Pärttan hade varit riktigt snygg med mustasch, men han är inte lika övertygad. Men han har nästan lovat att prova.

Mockarutor
Förutom den heliga mazarinen är good old mockarutor det godaste som fanns. Men jag orkar aldrig baka.

Att nån skulle byta glödlampan i vår taklampa i sovrummet
Det är en plafond och den är precis ovanför sängen och den har inte lyst på över ett år, kanske två, jag vet inte.

Minusgrader
Jag vill - jag BEHÖVER ut och gå i skogen igen, men mina älgflugebett från flera veckor sen har inte läkt ännu heller och jag orkar inte bli sönderbiten igen. Så klart är jag en sån som reagerar på betten, underligt vore det ju annars. Jag har hört att de försvinner när det blir kallare, redan vid första nattfrosten sak det bli bättre. Så jag väntar med spänning på det.

En ledig helg
I mitten av oktober kommer den första på en tid och jag väntar, väntar.

En ny look
Jag ser så jävla tråkig ut these days. Jag tror jag skulle vilja nån slags ny frisyr eller nya glasögon eller något sånt. Nåt som skulle kännas uppdaterat och genomtänkt; inte bara som att det råkade bli så här. Mitt hår är rekordlångt och bara hänger där och mina glasögon börjar ha sett sina bästa dagar.

Ett bra mottagande för Klåda
Tryckeriet har lovat att den ska vara klar 23:e september. Det är fyra dagar efter min födelsedag. Hade inte en fin recension och ett varmt läsarmottagande varit som the cherry on top of mina 32 år?

ur  Halsen rapar, hjärtat slår  av Emma och Lisen Adbåge

ur Halsen rapar, hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåge

Vecka 37

Topp tre bästa pastasorterna:
1. Pappardelle
2. Gnocchi
3. Snabbmakaronen

Bubblare: Bucatini

Topp tre saker som irriterar mig med bloggvärlden
1. Folk som försöker vara djupa men villar in sig i i sina egna texter och argument och så slutar det med att man inte förstår vad dom ens menar. Det är synd, för ibland har man känslan av det låg en poäng och gömde sig nånstans där.
2. Självutnämnda må bra-experter som verkar tro att man kan rädda världen med en affirmation och ett leende. Jag är glad du mår bra, men håll käft.
3. Folks som sparkar in öppna dörrar. VA tycker du folkmord är fel?! gu-U-ud vilken intressant åsikt, berätta mer! Jag läser hellre ett inlägg med en åsikt jag inte alls håller med om men som ger en ny vinkel till nåt eller så än ett sjuttielfte inlägg om nåt vi redan kommit överens om. Och ja, det är klart det är bra att påminna om viktiga saker såsom att folkmord är fel, men skriv det inte som att du står på nån jävla barrikad.

Bubblare: jag själv

Topp tre bildtexter jag själv skrivit till the Kombucha girl-videon

1. När jag funderar om jag borde bli snällare
2. När folk frågar om Klåda är bra
3. När jag tänker att jag kanske ska se den här säsongen Paradise Hotel också

Bubblare: Jag som shottar Minttu för första gången på x antal år på en byaväg i Forsby klockan 22:45.

Topp tre obehagligaste djursorterna:
1. Grodor och paddor
2. Fladdermöss
3. Råttor

Bubblare: gäddor

Topp tre bästa hushållssysslorna (förutsatt att de sker utan tidspress)

1. Dammsuga
2. Vika kläder
3. Putsa dörrar och dörrkarmar med en sån där magisk svamp

Bubblare: Torka ytor

Topp tre saker som inte är så vardagliga jag ska göra den här veckan:

1. Jag ska föreläsa om skrivande i Vasa på lördag. Eller föreläsa och föreläsa, jag ska väl prata om skrivande för nån grupp. Tycker det har gått inflation i det här föreläsandet hit och dit och jag känner inte riktigt jag har den pondus en föreläsare ska ha (enligt mig).
2. Jag ska vara ensam hemma under helgen pga Pär ska till Helsingfors. Jag ska dricka kaffe, se på tv och städa. Alla tre samtidigt! Det är det bästa jag vet att göra när man är ensam hemma.
3. Jag ska skicka Klådan till tryck! Eller, det är ju inte jag som gör det rent praktiskt, men jag pratade med Förläggarn idag och idag sker det!

Bubblare: jag ska försöka hinna med ett biobesök nån dag. Det är alldeles för längesen jag varit på bio.

Topp tre vanliga vardagssaker som ibland ger mig sån fruktansvärd ångest att jag blir lamslagen och inte kan göra nåt före jag intalat mig själv att det blir bättre bara jag gör det:

1. Svara på mejl
2. Öppna kuvert
3. Gå hem/gå till jobbet

Bubblare: Gå och lägga mig

Topp tre instrument jag hade velat kunna spela:

1. Cello eller violin
2. Dragspel
3. Gitarr

Bubblare: trumpet

Vecka 36

Jag vaknade sex imorse av vad jag trodde var ett instängt jamande. Jag gick runt i lägenheten och sökte, men båda katterna var fria att röra sig precis som de vill och såg bara förvirrade, sömndruckna och lite sura ut när jag lockade fram dem med kattmats-rassel.

Nu gjorde det inte så mycket att jag vaknade så tidigt, väckarklockan stod ändå på kvart i sju pga vattengympa imorse. Så nu har jag vattengympat för första gången. Det var väldigt roligt, jag tror gansak effektivt och framför allt kan man ha sämre starter på veckan än att skumpa runt i en ring med tjugo tanter och farbröder till Walk of life.

Den här veckan är verkligen inget särskilt, jag har en massa jobb och en deadline och ett par möten. Ikväll tänkte jag vika tvätt och eventuellt rensa i mina pennor i kontoret. Eventuellt virka ett par mormorsrutor till mitt filt-projekt. Jag påbörjade filt-projektet när jag för ett och ett halvt år sen i mani satt och virkade typ 30 rutor. Igår kom jag ihåg det och grävde fram påsen med garn och virkade ett tiotal till. Höll jag den takten skulle filten vara klar på nån månad, MEN jag kommer ju glömma bort det igen och plocka fram det igen kanske oktober 2020? En gissning bara.

Ja ni hör ju själva hur fräsigt jag lever.
Så här har helgen sett ut ungefär:

Jag trivs bra med mitt lågmälda sortera-pennor-och-virka-filtar-liv, men ibland undrar man ju hur det blev så här. Emmi, som jag var på vattengympan med, och jag hade ett punkband i högstadiet och såg nog oss själva som väldigt rebelliska, alternativa och farliga. Jag skulle gärna tro att jag har nånting kvar av det där kajalsvarta, rufshåriga, punkiga jag. Men så märker jag hur jag plötsligt står och fotar en fjäril med ett fånigt leende och jag fylls av tvivel.

Jag vet inte, det kanske bara är så här nu.
Man kanske inte behöver analysera allt hela tiden heller.

Vecka 35

Jag har börjar tracka mina vanor med hjälp av en app. Ni vet; pms-symptom (rätt många), hur mycket vatten man dricker (för lite), hur många steg man tar (för få) och också vad man sover om nätterna. Jag vet inte om det är för att siffrorna som dyker upp blir en självuppfyllande profetia eller om jag bara insett nåt, men jag är trött.

Jag är så fruktansvärt trött hela tiden, kunde jag skulle jag sova dygn i sträck. Ibland drömmer jag om att verkligen inte kunna stiga upp på morgon, att kroppen och huvudet ska vara så utmattade att jag fysiskt inte förmår mig att stiga upp. Men varje morgon går det ännu. Varje dag går det att stretcha sig lite till. Alltså stiger jag upp.

Jag sover ungefär fem timmar varje natt just nu. Jag hade inte trott det var så lite. Då är det ju inte konstigt att man är trött. Och ja, före världens alla småbarnsföräldrar gemensamt brister ut i ett fnys och börjar en snoppmätning i vem som minsann sover minst: JAG VET NI SOVER MINDRE era stora sömnlöshet gör inte mig mindre trött och jag orkar inte va o-trött bara för att jag inte lyckats föda fram en orsak till min trötthet.

Vad gör jag när jag inte sover då? Tänker, funderar, läser, tittar, skriver, pratar. Hoppas att ögonen ska bli så trötta att de faller ihop före jag släcker lampan, så att jag inte börjar ligga och vrida och vända på mig. man skulle ju tro att jag var världens mest effektiva människa om jag är vaken så mycket, men pffffff. Effektiv har jag inte varit sen… Frågan är om jag nånsin varit effektiv?

Oh well. Jag fortsätter ändå. Jag försöker dricka kaffe bara på förmiddagarna, jag försöker vara i skogen då och då, jag försöker komma ihåg att kramas med Pär. Ni vet. The usual. Vi vet väl alla ungefär vad vi mår bra av. Imorgon ska jag blogga om något jag verkligen mår bra av. Inatt ska jag ta melatonin.

Nu ska jag jag jobba. Så effektivt som det bara går.

69045384_443116646284667_3422644607660326912_n.jpg

Vecka 34

Tänkte att jag skulle göra veckans vecka-inlägg i form av en klassisk inne- och utelista because why not.

Thomas de Saluces, detalj ur  Le Chevalier errant

Thomas de Saluces, detalj ur Le Chevalier errant

Inne:

Fest hemma eller på villan
Mönstrade paraplyer
Tillknäppt och påklätt
Vandring
Bokcirklar
Kurser
70-tal
Rotsakspytt
Bokmässor
Orubblig omtanke
Skogen

Ute:

Rave
Blomsterkransar i håret
Bikini
Gå på gym
Mopedgäng
Event
50-tal
Smoothies
Musikfestivaler
Dekadent nihilism
Stranden

Vecka 31

Jaha, då satt man på kontoret igen. Eller egentligen jobbade jag förra veckan med, men det Jakobs Dagar (dvs lilla Jeppis lilla stadsfestival) och vi hade lite specialevenemang och inga vanliga kontorsdagar alls. Plus den 30-graderiga värmen som gjorde det omöjligt att falla tillbaka i nån rutin alls. Det var liksom lite för mycket sommar ännu förra veckan.

Nu hoppas jag bara på det, att falla tillbaka. Hitta min trygga plats intryckt mellan jobb, bokreleaser och att göra-listor. Kila in mig där och sen inte titta ut förrän allt är gjort. Visst är en dag på stranden med sand mellan tårna och glass i min hand eller vad fan det än är trevligt, men inget går väl ändå upp mot riktigt tråkigt inrutad vardag. Ge mig kaffeandedräkt, ge mig datorrelaterad värk i axlarna, ge mig övertid och och ge mig snälla nån nu ett riktigt ineffektivt möte som drar ut på tiden!!!!!!

Men än har jag inte packat ihop bikinin helt och hållet, i helgen ska vi på 40-årsfest i Hälsingland och det är ändå ett evenemang jag i huvudet tänkt på som en sommarfest. Men så småningom så blir det nog höst i år igen, även i huvudet. Om ett par dagar är det augusti och då kan jag säga “nästa månad kommer min andra roman ut”. Det är både skrämmande, men ska också bli en lättnad. Att få det överstökat liksom.

Men före det ska vecka 31 susa förbi. Och 32 och 33 och så vidare och så vidare. Snart är det bokmässa igen. Jag ska komma in i nån lagom blogg-takt igen och kanske boka en skrivdejt med Malin så småningom?

I kontoret bredvid spelar nån Sommartider hej hej på hög volym. Här föredrar jag denna:

Vecka 23

Det hann bli tisdag före jag fick iväg början av veckan-inlägget pga har jobbat i princip rxakt hela dagen. Så där är att va projektanställd, ibland är det lugnt, ibland är det gasen i botten även i kurvorna.

Jag har ju redan varnat för eventuellt dålig bloggning den närmsta tiden, så här är ett gäng snabba tips ni kan ta del av så länge ni sitter och trånar och väntar och refreshar bffellen.com i hopp om nytt content. 

FullSizeRender.jpg

😘 Min nya favoritpodd är hör och häpna en finskspråkig sådan. Tuplakääk är en regelrätt kändisskvaller-podd, lite som fammos Hänt Extra men med lite mer influencers och Kardashians och lite mindre Allsång på Skansen. Avsnitten är föredömligt rappa och jag gillar deras jargong. Se det som den roligaste finska-lektion du haft på länge. Finns där poddar finns.

IMG_0304.JPG

😘 Igår såg jag tre timmar stumfilm. Jag snubblade över Gösta Berlings Saga från 1924 på Arenan och tänkte att jag skulle se hur den typ såg ut. Såg hela och var genuint intresserad hela tiden. Efter första timmen glömmer man bort att det är stumfilm. Plus för en ung Greta Garbo i en av rollerna. 

😘 Det här inläggetGrön i Åbo-Julias blogg really got me thinking. Aldrig riktigt tänkt på att alla moln som lagrar saker inte alltid är det mest ekologiska alternativet.  

FullSizeRender.jpg

😘 Tove H från Jeppis släppte en EP i dagarna och jag gillar den massor - lyssna på den här. Alla dessa unga coola brudar med talang, så glad man är att dom finns.

 😘 Den här Ica-reklamen från 1970 gjorde mig glad. 

Det var det! Nu ska jag sova och sen fortsätter vecka 23.