Jobbveckan

Copypasteade direkt denna lista från Elsas blogg, orka hitta på eget innehåll.

God morgon, hur är måndagskänslan?

Ja, morgon och morgon, det har ju hunnit bli eftermiddag. Men måndagskänslan är väl intakt ändå. Igår gjorde jag ingenting, förutom att sitta i soffan framför tv:n och det gjorde alltså att jag inte alls var trött när det var läggdags vilket gjorde att jag var jättetrött imorse. Så det är väl en helt vanlig måndag. Men jag har urringning, rosa kofta och ärtiga naglar, så känner mig ganska piffig ändå.

Vad ska du jobba med i veckan?

Jag ska deklararera tillsammans med min företagshandledare (eller vad titeln nu är) på onsdag, så jag behöver samla ihop och sammanställa alla fakturor och kvitton från förra året. Så det är väl det som står ut i veckans kalender. Annars är det det vanliga: fila på lite ordkonstuppgifter, mejla lite angående olika evenemang och förstås: skriva. Det låter så lite, men det är många olika tankeprocesser som ska hållas igång.

Vad ser du fram emot mest?

Faktiskt så är jag in en ganska ljuvlig del av av en skrivprocess med ett projekt - en roman tror jag - som jag vill skriva lite på. Jag ser fram emot, längtar i alla fall till, nån slags fokus på det.

Ska du gå på någon aw eller träffa någon kompis efter jobbet?

Inte vad jag vet, men jag har inte stängt några dörrar än. Däremot sitter jag och pomodoro-jobbar på distans med Ronja idag, sånt tycker jag är trevligt.

Vad har du jobbat med genom åren?

Extraknäckte som städare genom högstadiet och gymnasiet. Jobbade på kiosk och i bar efter studenten. Jobbade på ett par olika restauranger åren jag bodde i Åbo. Har också hunnit leda olika barngrupper sommartid (simskola, idrottsskola), tagit hand om hästar, jobbat på ett tyskt dagis, som au-pair och slutligen åtta år på Musikcafe After Eight. Där jag till vardags serverade lunch och gjorde latte, men också planerade och ordnade evenemang, städade, tog hand om hostelgäster och handledde ungdomar. Efter att jag äntligen vågade satsa på skrivandet och till en början ta tjänstledigt från AE, för att sen säga upp mig så var jag projektkoordinator för ett ordkonstprojekt, ordkonstlärare och numera mest författare, tack vare stipendier. Vid sidan av det har jag bloggat, poddat och suttit i lite olika arbetsgrupper. Har haft en massa jobb, aldrig välbetalda, men oftast roliga. Skulle dock inte rekommendera au-pairandet till någon nånsin.

Vilka jobb är du mest stolt över?

Kanske det faktum att jag faktiskt jobbar med det jag gör idag. Det är klart jag har en hudfärg och ett medborgarskap som underlättar, och tur och timing alltid spelar in, men jag har varken utbildning, kapital, efternamn eller något sånt som öppnar dörrar. Eller vad fan vet jag hur andra resonerar och vad de tyckt sig nödgade att ge mig, men det känns i alla fall bra att veta att jag jobbat hårt. Numera börjar jag ha en slags liten erfarenhet som i sig är en trygghet, men jag tar väldigt lite för givet. Det här är inte en historia om Den Amerikanska Drömmen, jag är fullt medveten om att det också är ett privilegium att kunna jobba hårt mot något som jag gjort.

Vad ville du bli när du var liten?

Förutom författare så har jag i perioder velat bli bibliotekarie, arkeolog, obducent, privatdetektiv, Disney-illustratör, nyhetsuppläsare. I alla fall är det det som står i alla Mina Vänner-böcker.

Vad drömmer du om för jobb i framtiden?

Jag ska nog gå nån arkeologi-kurs ännu i livet, det är verkligen en dröm! Jag har också långsiktiga planer på att kanske ta närvårdarexamen eller nåt liknande. Tycker det skulle vara skönt att ha det i ryggsäcken och det behövs alltid folk inom t ex hemtjänsten. Men om jag bara får fortsätta vara författare så ska jag inte klaga. Jag skulle vilja testa jobba med text på flera olika sätt också: skriva dramatik, översätta, vara lektör.

Vilken är din jobbpersonlighet?

Jag har lång startsträcka för att påbörja vad jag än gör, men när jag väl gör så gör jag snabbt och mycket, men kanske inte så noggrannt alltid. Jobbar helst ensam. Eller, tycker om att ha människor omkring mig, men de ska helst inte ha nån insyn i vad jag gör. Blir stressad av grupparbeten, för det känns så ineffektivt. Jag är väldigt bra på att vara kreativ och brainstorma, sämre på att komma ihåg att svara på mejl i tid. Tycker alltid jag jobbar för lite, mäter mitt värde lite för mycket i prestationer, vill gärna vara del av något större och dra mitt strå till alla jävla stackar jag ser. Bränner därför ut sisådär en gång i året.

Vecka 11

Veckans vecka: blev genuint överraskad över att det redan är vecka 11. Hur?

Veckans paranoia: jag har inte domedagsbunkrat upp, MEN jag köpte eventuellt nån konserv ärtsoppa, en bal toapapper och ett kaffepaket extra när jag handlade senast. Utifall att man skulle hamna i nån slags karantän. Jag kände mig fånig när jag gjorde det, men jag tänker att dricka kaffe, bajsa och äta ärtsoppa gör vi ju ändå, så förr eller senare får vi nog användning för det.

Veckans förbjudna tanke: hade det inte varit lite… skönt med en karantän på en vecka eller två…? Min drömsemester går ofta ut på att inte behöva lämna hemmet, inte behöva träffa nån, få tid att läsa och se ikapp allt det jag aldrig hinner med och kanske inte behöva ha en bh på mig ever.

Veckans förutsättning: att ni fattar ett skämt när ni läser ett.

Veckans mat: Ugnsrostad vitkål! Helst i stora klyftor mmmmmm.

Veckans outfit: mina nya randiga tröjor! Gjorde ett ganska bra fynd i Umeå i helgen, tre randiga bomullströjor från Gudrun Sjödén. Så nu är det no turning back, nu är jag kulturtanten i Gudrun Sjöden-kläder hehe. Allt som saknas är en assymetrisk frilla, hantverkssmycken från en annan kontinent helst och fräsiga glasögonbågar!

Men ja, oavsett vad Gudrun Sjödén som brand har för undertoner så är en randig tröja alltid en randig tröja och kvalité alltid kvalité. Nu fick jag tre tröjor, precis i min storlek, för ungefär hälften av vad nypriset är på en tröja. Så nöjd! Tror också att åtminstone en av dem är oanvänd, vilket inte gör saken sämre. Och det är så sällan jag hittar kläder second hand i nåt annat än nån plastig polyester som passar på min genrösa lekamen, så ja. ad ska jag säga. Är bara nöjd helt enkelt DET FÅR MAN VÄL VA.

Veckans jobb: en massa möten, lite ordkonst, ganska mycket administrativt typ mejl, boka biljetter och ansökningar och sånt och så förstås det som är det jag “egentllgen” ska göra - skriva! Håller på att avsluta ett projekt ni får veta mer om alldeles alldeles strax, så det känns ganska spännande just nu.

Veckans film: jag skulle lite hoppas att nån skulle ta ut mig på biodejt och gå och se nyfilmatiseringen av Emma med mig. Jag är rädd att jag inte kommer mig iväg annars och jag vill verkligen verkligen se den.

Veckans läsning: det tänker jag inte planera utan låta lusten helt och hållet styra. Jakobsböckerna, who? Jag lät lusten styra min lektyr inför kryssningen och det visade sig vara ett riktigt lyckokast för både hit- och ditresan blev betydligt behagligare av min nerpackade bok. Mer om den imorgon.

Veckans bästa: Pär kommer hem idag, hurra hurra!

Veckans Viola och Sylvi:

Vecka 10

Veckans känsla: ensam hemma. Det är kanske inte en känsla på det sättet, men det präglar mitt varande den här veckan. Det är 50% kul och 50% jobbigt, kul för att det alltid är kul att få rå om sig själv lite ,men jobbigt för att det är ganska snabbt blir lite tråkigt. Och så sover jag så dåligt.

Veckans jobb: skriva, skriva, skriva. Plus ett par möten och lite ordkonst förstås och sånt. Men mest ska jag skriva. Och så ska vi ta nya författarporträtt! Har tränat in flera olika hakan stödd i handen och blicken i fjärran-poser.

Veckans tv: Började se på Succession (HBO) förra veckan och nu vill jag helst inte göra nåt annat än att se på det. Såg fem avsnitt igår bara och är snart klar med första säsongen. Det har kanske inte så många paralleller med Sopranos, men jag tror att man gillar Succession om man gillar Sopranos. Dyra välproducerade draman med komplexa karaktärer man både älskar och hatar, kryddade med grov jargong och mycket tvivelaktigt beteende.

Veckans projekt: köpte en skitfin rödrutig klänning på loppis förra veckan som givetvis var för liten för mig för vad fan är inte för litet för mig. Men igår kväll började jag jobbet med att dryga ut den så att säga. Sprättade upp den i sidorna och sy i nytt tyg. Ser inte så dumt ut faktiskt, men behöver göras klart. Jag är verkligen nyförälskad i min symaskin och allt man kan göra med den. Också den kreativa friheten att köpa material för nästan noll euro på loppis och göra saker med det. SÅ KUL!

Veckans soundtrack: såg om Pocahontas i helgen för första gången på kanske femton år och wow, den filmens porträttering av ursprungsfolk är ju inte den mest moderna. HEH. Men soundtracket är ju otroligt!!! Har nynnat på Hör med hjärtat ditt konstant sen dess.

Veckans mat: ska långkoka tomatsås till pasta. Det gör jag alltid när Pär är borta. Funderar på att prova på versionen med vodka som jag ser figurera överallt på internet.

Veckans utflykt: nu gör vi ett nytt försök på kompisresan till Umeå. Håller alla tummar och tår att ingen av oss blir sjuk den här gången.

Veckans Sylvi:

Hon sover på Pärs plats, i hopp om att han ska komma hem snart.

Veckans vecka vecka 4

God eftermiddag kära bloggläsare! Hur har ni det? Jag liverapporterar från min ständiga plats på café. Så här ser det ut:

Ska vi analysera denna selfie lite. Okej. Om vi börjar med blickfånget, det jag veeet ni alla tittar på först, mina perfekta ögonbryn. Det är resultatet av flera års brynfokuserad make-up där jag - precis som många av er - haft alldeles för mörka och alldeles för boxiga bryn. Det är liksom inte snyggt när det ser ut som att du har två mördarsniglar i ansiktet. Jag önskar jag hade fattat detta redan för fem år sen, men vi ska väl alla den vägen vandra. Fylliga, breda bryn är snyggt, men det som är ännu snyggare är att hitta en egen, naturlig brynform som passar dig. Det här tror jag är min. Inte SpiceGirls-smal, men inte jättebred heller. Och rätt färg!!!! Just nu har jag Macs brynpenna i nån blond nyans plus deras bryngel. Sen ska det så klart sägas att jag har ett perfekt ögonbryn och ett ögonbryn som bara är okej och att mina bryn också ändrar från dag till dag. Ibland blir det bara inte som det ska och det får man leva med.

Sen polotröjan. Det här är ett av mina äldsta plagg i garderoben tror jag. Jag har från första början fått den av min syster tror jag och den härstammar från H&M, så det är ingen dyrgrip men jag har alltid tyckt om den. För typ fem-sex år sen brukar jag tycka om att ha den tillsammans med mina pleather-pants som jag körde mycket med då. Ahahaha alltså vem trodde jag att jag var, Efva Attling?! Minns att jag kände mig så snygg och typ “stilren” en gång i Stockholm när jag och Nikko var där och jag hade just den här tröjan och pleather-brallorna. Här är en bild från tillfället faktiskt!!!

Och Back-väskan i reflex och H&M-trenchen, naaaw. Och mina första Nike Air Max <3333 Baby-Ellen känns det som, trots att det bara är fem år sen.

Orsaken till att jag har polotröjan på mig idag är för att den har legat långt nere i tvättkorgen en lång tid och bara förra veckan dök upp igen med rena kläderna och jag blev glad att se den. Dessutom har jag en stor jävla finne på liksom dubbelhakan och en polokrage gör ju jobbet att dölja den. Så det om det.

Mitt hår sen. Jag veeeet inte vad jag ska börja göra med det. Jag orkar liksom inte engagera mig i det och jag vet att därför är denna färg och denna längd optimal pga man kan alltid bara slänga upp det i en hästsvans. Men det är ju inte så roligt.

Och till sist mina glasögon. Förhoppningsvis är det här en av de sista selfiesarna med dessa glasögon. jag har älskat dem, men de börjar vara rätt slitna plus det största problemet: de är för svaga. Visst är det typiskt att man blir mycket mer medveten om hur dåligt man ser med sina glasögon när man fått det svart på vitt att man gör det? Är också mycket mer trött i vänsterögat efter att ha fått veta att det är sämre. Jag lovar, skulle optikern sagt att jag har perfekt syn skulle jag plötsligt se allt och aldrig ha huvudvärk. Nåja, jag har beställt nya bågar och glas (fick något som såldes in som “ungdomsprogressiva” glas LOOOOL) och borde få dem om en vecka eller så.

Till denna vecka då!

Veckans jobb: den här förbannade slutrapporten som jag fortfarande inte fått klart. Men nu denna vecka! Den är nästan klar, nu ska den bara in och godkännas. Vi har skjutit upp inlämningen ett par gånger redan, men nu vill jag har ha det gjort. Det hänger liksom lite över mig och det känns som en kvarleva från förra året. Som att jag inte riktigt kan börja med allt det nya jag tänkt börja med i år.

Veckans fundering: gjorde jag rätt när jag bestämde mig för att inte hyra arbetsrum i år? Skulle det vara enklare att bygga en fungerande rutin om jag hade ett arbetsrum utanför hemmet? Jag bestämde att det inte varen utgift jag kände var tillräckligt motiverad just nu och att jag ändå trivs så bra med att sitta på café och jobba och att det ganska sällan finns en dag när jag ändå kan sitta kontorstid och jobba hela dagen. Men nu känns det som att jag har så svårt att komma i gång om mornarna.

actual footage of jag som svarar på mejl

Veckans fundering 2: att min mejlkorg är en som en hydra för tillfället. För varje mejl jag betar av dyker det upp två nya. jag kan liksom inte vinna. Har också tänkt att jag borde lägga in i inställningar att alla mejl automatiskt skulle börja med “Ursäkta för sent svar men…”.

Veckans håll utkik: På fredag eftermiddag är jag med i Radio X3Ms eftermiddagssänding. Ingen egentlig aning om vad jag ska prata om, men jag har hört rykten om nån slags gameshow? Lyssnar ju nästan enbart på Radio Vega, så känner mig ganska lost. Efter tre nån gång borde jag vara där!

Veckans bok: Nej, jag blev inte klar med Jakobsböckerna till bokcirkelsträffen i söndags. Så jag fortsätter med den. Vi valde dessutom Vända hem som nästa cirkelbok, en bok jag redan läst, så ka-ching! En månad till på mig att läsa.

Veckans pepp: Min och Anniinas kör - eller den kör vi bestämde att vi ville ha och sen annonserade på Facebook om och nu har över 100 intresserade, kör igång anmälningarna imorgon klockan 18! Snart börjar vi sjunga på riktigt, det ska bli så kul! Kören heter Destiny’s Choir och är en kör som sjunger främst rnb, soul och pop från 90-talet framåt och är öppen för alla, oavsett erfarenhet och sångskills.

Veckans vill göra: har inte träffat familjen på evigheter. Ska försöka träffa fammo den här veckan också.

Veckans skiva: Denna!

Bra tips för er som gillar Hurula eller tidiga Thåström. Vilket jag tar för givet är alla?!?!? Lite synthigare, men ändå i samma fåra på nåt sätt.

Hade också tänkt säga Eminems nya, men alltså… Efter en genomlyssning känns det inte så kul tbh Jag är ingen som har stora problem med våldsromantik osv inom hiphop, men det ska ju göras med finess och helst sparkas uppåt så klart. Det här känns mest chocksökande och ofokuserat. Vet inte om det är jag eller Eminem som håller på att bli gammal.

Nu ska jag gå hem och laga nån mat. På tal om det:

Veckans mat: är sugen på den här tonfisk- och majsröran som UnderbaraClara bloggade om. Två grejer som jag vanligtvis inte blir sugen på, men här är vi nu. Kanske det blir det till mat idag?

Vecka 42

Hej i realtid! Jag har just ätit en smörgås och druckit en halv Fanta. Jag sitter på tåget ner mot- Well, jag ska till Åbo, men jag åker enligt VRs logik via Böle. Vi är snart i Böle. Jag kände det redan imorse att det här inte kommer va en bra dag att åka tåg på. Jag har mensvärk så jag mår illa och när jag stod på perrongen i Bennäs och väntade ville jag nästa gråta. Jag tycker inte om att åka hemifrån ensam och är alltid lite skör i såna stunder och så stod jag där och det regnade och jag kände hur allt från knäna till armhålorna värkte på det där outgrundliga sättet som bara mensvärk kan.

Dessutom var pintjockt med folk på perrongen och hälften av folket var höstlovsglada barn och jag kände bara neeeeeeej. Orkar inte.

Men ibland är det som att nån eller nåt bara “det är lugnt, det här fixar jag” och jag hade plats på en lugn övervåning där det bara sitter en massa sura ensamma tonåringar som inte tittar nån i ögonen och har huvan upp och gubbar som sitter och ogenerat granskar alla. Det är väl inte idealiskt det heller men folk är iaf tysta och det är det enda jag bryr mig om just nu. Jag har dessutom haft ynnesten att slippa bänkgranne under hela resan, så jag har brett ut mig som en mätt katt och till och med jobbat lite.

Och nu efter tre avsnitt favoritpoddar, rätt mycket jobb gjort, en smörgås, en Fanta (som jag bara dricker när jag är sjuk/mår illa) och en värktablett har nästan allt jobbigt gett med sig och jag börjar nästan se fram emot målet med den här resan.

Jag ska alltså till Åbo, dit höstlovet inte kommit ännu och göra ett par skolbesök plus delta i ett författarsamtal. Här är affischen för det hela:

Jag ska alltså prata med Sami Said och det ser jag sjukt mycket fram emot, har gillat hans böcker sen debuten Väldigt sällan fin. Kom gärna förbi och säg hej! Jag är nästan aldrig Åbo eftersom det är den stad i Finland där jag mått som sämst i hela mitt liv och hela kroppen minns den ångesten när jag är där. Men jag är fast besluten att försöka få nån slags ny relation till stan, och det här är väl ett bra steg. Det är ju inte Åbos fel att jag mådde piss där.

På onsadg åker jag hem igen och efter det ska jag jobba och sen är det helg och den har jag också ledig! Två lediga helger efter varandra, gött! Pär åker bort så jag har tänkt möblera om lite. Jag har fått en fix idé om att tv:n ska in i biblioteket. Vet ärligt talat inte hur det ska gå, men det får vi se i helgen kanske då? Wish me luck.

Nu är vi snart framme i Böle och jag märker att jag inte direkt mår bättre av att se på en skärm - så otroligt märkligt, har knappt några anlag för åksjuka annars, men hormoner alltså. Starka grejer.

Vecka 41

Oj, det blev onsdag. Här måste jag ändå klippa in denna:

Jag har faktiskt börjat se om 30 rock igen och det _är_ ju väldigt roligt. Jag har en känsla av att folk inte brukar tycka att det är high end humor, men det kan vara att jag baserar det på en enda ex-kompis åsikt, som med lite äcklad krökning på överläppen sa “det är inte riktigt min stil” när jag pratade om 30 rock en gång. Denne kompis var ofta ganska noga med att förklara hur min smak och mina preferenser inte var hens stil. Men alla är vi födda med olika uppgifter - vissa ska ha god smak (se ex-kompis) och vissa ska betala och köra och ställa upp (se jag). Men nu är vi inte kompisar längre, så det löste sig naturligt och jag kan skratta åt 30 rock bäst jag vill hahahahaahahahaaha.

OBS jag har sällan samma smak och preferenser som mina kompisar, det är inte det det handlar om, det handlar om att man som vänner inte ska rangordna sina smaker och preferenser på det sättet.

Jag vet inte varifrån det där lilla passiva aggressionsutbrottet kom ifrån, jag skulle egentligen prata om 30 rock och mitt sätt att se serier. Jag vet inte hur ni funkar, men jag har alltid två serier på gång. En som är min göra annat-serie, sånt jag tittar på när jag inte orkar tänka, när jag äter ensam, om jag sover borta och är ensam och inte vill ha det tyst, när jag gör nåt annat helt enkelt. Det är oftast nån sitcom jag sett några hundra gånger, typ 30 rock eller Parks & Rec eller Friends. Sen har jag en serie jag på riktigt tittar på, nåt som kräver närvaro och koncentration och som ger mig nåt. Just nu är det fortfarande Euphoria, eftersom jag inte hunnit ta mig an nån annan.

Men den här veckan!!!! Jag tror jag är redo att mata mig med något nytt nu. Det här är som en liten mellanvecka, jag har en vecka utan något program utöver det vanliga. Inga bortanätter, inga extrakurser, inga bokmässor. Skönt! Jag har passat och på och bjudit in familjen till kaffe & kaka på fredag kväll (visst är det vuxet att ha kaffebjudning på en fredag kväll? Så länge var fredagskvällarna öronmärkta för fest) och jag ska gå på bokcirkelsträff på söndag. Jag ska också städa garderoben, göra mat och bara vara hemma.

Men också så klart jobba med det vanliga. Vilket inte är så bara det heller, men ändå. Det känns o-nervöst på ett annat sätt.

En bra sak med den här lite lätt galna hösten är att jag blivit fed up på ett helt annat sätt. Min tröskel för bullshit är superlåg och jag som annars är mega-konflikträdd och helst vill vara kompis med alla känner plötsligt att det är riktigt okej att sluta följa folk man inte får ut nånting av på sociala medier, säga ifrån när folk beter sig apigt och bara våga lita på att jag kan ha rätt. Eller - jag är nästan där. Jag närmar mig nåt sånt läge. Hoppas jag. Heh. Om det här vore en film skulle detta va ögonblicket när jag bestämmer mig för att klippa mitt hår, slänga alla mjukisdjur och komma till skolan i punkiga kläder eller nåt.

Ja, det är väl veckans vecka det då. Slänga mjukisdjuren, städa garderoben och jobba normalt.

Vecka 39

Förra veckan blev inte alls som jag hade tänkt. Det var visserligen födelsedagsvecka och fir och Sarah Klang och allt det var fint och bra. Men veckan blev också sorglig på ett sätt som är omöjligt att föreställa sig före det händer. I fredags nåddes vi av ett fruktansvärt tragiskt dödsbud och jag hade egentligen inte ens tänkt nämna det, för det är inte min eller vår sorg först och främst. Vi är inte de värst drabbade. Men det skulle kännas ännu märkligare att inte nämna det.

-

Det finns ett före när allt är som vanligt, men man fattar inte att det är det som är som vanligt. Man tänker inte på att det kan ändra.

Så dör någon. Någon som absolut inte ska dö.

Och plötsligt är det som att världen är upp och ner. Som i lustiga huset, men inte lustigt alls. Man sitter kanske i en bil på väg till Vasa när man får veta och plötsligt förstår man inte vad riksåttan riktigt är eller varför man kör på den. Man upprepar det där som alla gör: det är inte sant, det måste vara nån slags missförstånd, du har fått det om bakfoten, men jag såg ju, det var ju bara ett par dagar sen, du måste hört fel. Man blir nästan arg på den som berättat. Man blir tvungen att byta chaufför, för man tänker att man kan hitta bevis på att det inte stämmer.

Döden är för stor för att förstå. Så man försöker hitta genvägar, försöker lappa ihop så man ska förstå, bygga nån slags bro över avgrunden. Man skickar meddelanden till gemensamma vänner, vänner som står närmare, som kanske kan avfärda det som ett elakt rykte. Man hoppas nån ska svara att det bara är ett särdeles smaklöst skämt. Men ingen svarar så. Dom bekräftar bara att det är sant.

Man börjar gråta, för vart ska förvirringen ta vägen om inte ut genom tårkanalerna. Man tänker på de som är mycket värre drabbade än en själv. Man gråter mera.

Samtidigt fortsätter riksåttan, livet fortsätter. Man är snart framme dit man skulle, kanske Vasa. Man är tvungen att sitta på nåt möte och det går hur bra som helst, döden är så absurd att den blir lätt att glömma. Man sitter på mötet och man pratar, man till och med skrattar. Det känns lite konstgjort, men det går. Man kan tänka på annat och det känns också konstigt. Borde inte döden var så stor att allt annat raderas? Men den kanske är så stor att man bara fattar, små små ögonblick i gången. Och varje ögonblick man fattar är som att få veta det första gången. Allt man kan tänka är; men det kan ju inte vara sant. Det kan inte vara sant att man beklagar sorgen, det kan inte vara sant att man måste berätta det vidare till sin partner. Man tappar fotfästet, något skiftar i en varje gång man kommer ihåg det.

Det blir ett efter. En vecka 39 kanske. Ett efter som är nästan precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. Man fortsätter gå, för det finns inget annat att göra. Man vänjer sig blixtsnabbt och aldrig, på en och samma gång. Och jag vet inte vilket som känns värst.

-

Den här veckan finns ett stort orange fält i min kalender, på torsdag åker jag till Göteborg för bokmässa. Dessutom borde min bok bli klar den här veckan.

Trots allt.

Vecka 38

Det här är min födelsedagsvecka. Vecka 38 blir jag 32. Jag hade tänkt få ihop en önskelista, eftersom det hör till; men de två grejerna jag behövde och ville ha har jag redan säkerställt. Pär gav mig min önskade termoskanna redan och av mamma ska jag få en necessär. And that’s that. Tja, jag har funderat på både strykjärn och vandrarskor men sist och slutligen kan jag inte uppbära nån större entusiasm inför nåndera. Pengar behöver man väl jämt, men det känns inte heller speciellt roligt att be om. Men eftersom det nu hör till, så kommer veckans måndagsinlägg i form av en önskelista för födelsedagsveckan.

Ny musik
Jag har bett om lite nya Spotify-listor från ett par kompisar. Jag har fastnat i mitt musiklyssnande och behöver nåt nytt. Om du känner att du har en go’ lista jag skulle uppskatta - varför inte langa över den? Jag gillar det mesta, från punk till disco till pop.

En storstädning
Tänk om det blev dammsugat, skurat, torkat damm, plockat katthår och torkat ytor bara så där. Jag skulle inte heller bli jätteledsen om nån fört allt skräp till Ekorosk.

Att Pär ska spara ut mustach
Jag tror Pärttan hade varit riktigt snygg med mustasch, men han är inte lika övertygad. Men han har nästan lovat att prova.

Mockarutor
Förutom den heliga mazarinen är good old mockarutor det godaste som fanns. Men jag orkar aldrig baka.

Att nån skulle byta glödlampan i vår taklampa i sovrummet
Det är en plafond och den är precis ovanför sängen och den har inte lyst på över ett år, kanske två, jag vet inte.

Minusgrader
Jag vill - jag BEHÖVER ut och gå i skogen igen, men mina älgflugebett från flera veckor sen har inte läkt ännu heller och jag orkar inte bli sönderbiten igen. Så klart är jag en sån som reagerar på betten, underligt vore det ju annars. Jag har hört att de försvinner när det blir kallare, redan vid första nattfrosten sak det bli bättre. Så jag väntar med spänning på det.

En ledig helg
I mitten av oktober kommer den första på en tid och jag väntar, väntar.

En ny look
Jag ser så jävla tråkig ut these days. Jag tror jag skulle vilja nån slags ny frisyr eller nya glasögon eller något sånt. Nåt som skulle kännas uppdaterat och genomtänkt; inte bara som att det råkade bli så här. Mitt hår är rekordlångt och bara hänger där och mina glasögon börjar ha sett sina bästa dagar.

Ett bra mottagande för Klåda
Tryckeriet har lovat att den ska vara klar 23:e september. Det är fyra dagar efter min födelsedag. Hade inte en fin recension och ett varmt läsarmottagande varit som the cherry on top of mina 32 år?

ur Halsen rapar, hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåge

Vecka 37

Topp tre bästa pastasorterna:
1. Pappardelle
2. Gnocchi
3. Snabbmakaronen

Bubblare: Bucatini

Topp tre saker som irriterar mig med bloggvärlden
1. Folk som försöker vara djupa men villar in sig i i sina egna texter och argument och så slutar det med att man inte förstår vad dom ens menar. Det är synd, för ibland har man känslan av det låg en poäng och gömde sig nånstans där.
2. Självutnämnda må bra-experter som verkar tro att man kan rädda världen med en affirmation och ett leende. Jag är glad du mår bra, men håll käft.
3. Folks som sparkar in öppna dörrar. VA tycker du folkmord är fel?! gu-U-ud vilken intressant åsikt, berätta mer! Jag läser hellre ett inlägg med en åsikt jag inte alls håller med om men som ger en ny vinkel till nåt eller så än ett sjuttielfte inlägg om nåt vi redan kommit överens om. Och ja, det är klart det är bra att påminna om viktiga saker såsom att folkmord är fel, men skriv det inte som att du står på nån jävla barrikad.

Bubblare: jag själv

Topp tre bildtexter jag själv skrivit till the Kombucha girl-videon

1. När jag funderar om jag borde bli snällare
2. När folk frågar om Klåda är bra
3. När jag tänker att jag kanske ska se den här säsongen Paradise Hotel också

Bubblare: Jag som shottar Minttu för första gången på x antal år på en byaväg i Forsby klockan 22:45.

Topp tre obehagligaste djursorterna:
1. Grodor och paddor
2. Fladdermöss
3. Råttor

Bubblare: gäddor

Topp tre bästa hushållssysslorna (förutsatt att de sker utan tidspress)

1. Dammsuga
2. Vika kläder
3. Putsa dörrar och dörrkarmar med en sån där magisk svamp

Bubblare: Torka ytor

Topp tre saker som inte är så vardagliga jag ska göra den här veckan:

1. Jag ska föreläsa om skrivande i Vasa på lördag. Eller föreläsa och föreläsa, jag ska väl prata om skrivande för nån grupp. Tycker det har gått inflation i det här föreläsandet hit och dit och jag känner inte riktigt jag har den pondus en föreläsare ska ha (enligt mig).
2. Jag ska vara ensam hemma under helgen pga Pär ska till Helsingfors. Jag ska dricka kaffe, se på tv och städa. Alla tre samtidigt! Det är det bästa jag vet att göra när man är ensam hemma.
3. Jag ska skicka Klådan till tryck! Eller, det är ju inte jag som gör det rent praktiskt, men jag pratade med Förläggarn idag och idag sker det!

Bubblare: jag ska försöka hinna med ett biobesök nån dag. Det är alldeles för längesen jag varit på bio.

Topp tre vanliga vardagssaker som ibland ger mig sån fruktansvärd ångest att jag blir lamslagen och inte kan göra nåt före jag intalat mig själv att det blir bättre bara jag gör det:

1. Svara på mejl
2. Öppna kuvert
3. Gå hem/gå till jobbet

Bubblare: Gå och lägga mig

Topp tre instrument jag hade velat kunna spela:

1. Cello eller violin
2. Dragspel
3. Gitarr

Bubblare: trumpet

Vecka 36

Jag vaknade sex imorse av vad jag trodde var ett instängt jamande. Jag gick runt i lägenheten och sökte, men båda katterna var fria att röra sig precis som de vill och såg bara förvirrade, sömndruckna och lite sura ut när jag lockade fram dem med kattmats-rassel.

Nu gjorde det inte så mycket att jag vaknade så tidigt, väckarklockan stod ändå på kvart i sju pga vattengympa imorse. Så nu har jag vattengympat för första gången. Det var väldigt roligt, jag tror gansak effektivt och framför allt kan man ha sämre starter på veckan än att skumpa runt i en ring med tjugo tanter och farbröder till Walk of life.

Den här veckan är verkligen inget särskilt, jag har en massa jobb och en deadline och ett par möten. Ikväll tänkte jag vika tvätt och eventuellt rensa i mina pennor i kontoret. Eventuellt virka ett par mormorsrutor till mitt filt-projekt. Jag påbörjade filt-projektet när jag för ett och ett halvt år sen i mani satt och virkade typ 30 rutor. Igår kom jag ihåg det och grävde fram påsen med garn och virkade ett tiotal till. Höll jag den takten skulle filten vara klar på nån månad, MEN jag kommer ju glömma bort det igen och plocka fram det igen kanske oktober 2020? En gissning bara.

Ja ni hör ju själva hur fräsigt jag lever.
Så här har helgen sett ut ungefär:

Jag trivs bra med mitt lågmälda sortera-pennor-och-virka-filtar-liv, men ibland undrar man ju hur det blev så här. Emmi, som jag var på vattengympan med, och jag hade ett punkband i högstadiet och såg nog oss själva som väldigt rebelliska, alternativa och farliga. Jag skulle gärna tro att jag har nånting kvar av det där kajalsvarta, rufshåriga, punkiga jag. Men så märker jag hur jag plötsligt står och fotar en fjäril med ett fånigt leende och jag fylls av tvivel.

Jag vet inte, det kanske bara är så här nu.
Man kanske inte behöver analysera allt hela tiden heller.