selfie

Vecka 15

Hej och välkomna till en ny vecka på Blejk, Fejt och Fab och ett extra välkommen till alla er som hittat hit för att Flora länkat till mig. Vi ifrågasätter inte alls min plats på den listan, utan godtar bara att jag hör hemma där tycker jag, hehe. Blev ni nyfikna och vill veta mer om mig så kan ni läsa den här presentationen jag gjorde i februari när Sandra länkade till mig. Jag hoppas ni stannar kvar och läser vidare här men om inte - fridens! Och jag ska givetvis försöka berätta mer om hur jag kickstartar skrivprocessen, Flora, men först ska jag bara ta reda på hur jag faktiskt gör, heh. Det känns ärligt som jag mest bara sitter och lider tills klockan är så mycket att jag måste skriva något.

Det är måndag och jag har ner håret! Så här ser det ut:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 11.47.47.png

Härlig 2005-ig aura med Photo booth-foto och ledsen titta-ner-min. Men det här var alternativet:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 11.52.47.png

Min bästa prata-med-Anniina-och-inte-låtsas-om-att-jag-tar-selfies-samtidigt-min. Det lyckades inte så bra, hon förstod ändå vad jag höll på med. Varför är det så pinsamt att ta selfies? Skulle nästan aldrig våga ta en selfie in public på det där utsträckta arm-sättet som folk gör.

I natt drömde jag att en bekant till mig som jag haft lite meningsskiljaktigheter med (läs: jag stör ihjäl mig på den här människan men kan inte heller cutta bort människan ur mitt liv pga det inte alltid är så lätt) kom hem till oss i något ärende samma kväll det var Eurovision-final. Jag försökte vara artig och inte sjasa iväg henom och det urartade så att jag till slut blev tvungen att sitta och titta på Eurovision - min heligaste tv-kväll! - med hen och hen frågade en massa om alla bidrag och störde mig i mitt live-kommenterande på insta stories. I drömmen var också Finlands bidrag tre damer i 60-års åldern med feta armar, mycket smink, glittriga toppar och stelsprayat hår som sjöng nån vemodig sång på finska. Jag kommenterade “Finlands svar på Kicki, Bettan och Lotta”.

Jag vet att det är det teh-rååh-kigaste som finns att lyssna på andra människors drömmar, men den här kändes så märkligt äkta och typ… Som att jag inte alls hade blivit förvånad om det hände. Det är också det som är orsaken till att såna här situationer uppstår regelbundet i mitt liv (om nu aldrig så extrem som denna) att jag har så svårt att säga nej. Så sitter jag där och surar över att folk inte fattar. Det är nog något jag måste jobba på. Skriver upp det på veckans to do-list.

I alla fall, den här veckan kommer jag att jobba jättemycket och det är väl ungefär det då. Vi har ganska mycket på gång inom ordkonsten, både administrativt och riktig ordkonst. Dessutom är jag mitt uppe i redigeringen av manuset och har ett skypemöte angående en grej jag ska göra till hösten och en deadline för en tidning jag ska göra pyssel till. Busy, busy bee.

Och så är det ju faktiskt VAAAAAAL på söndag och jag ska va valfunktionär, vilket alltså betyder att jag sitter och tar emot röster i en vallokal. Det låter tråkigt, men det är faktiskt ganska kul. Man känner sig lite som demokratins väktare eller nåt sånt, allt är så högtidligt och viktigt. Hade tänkt skriva mer om valet och eventuellt till och med intervjua en del kandidater, men jag har faktiskt inte hunnit. Skulle ni vilja att jag skrev om hur jag tänker när jag röstar? Eller vill ni hellre att jag skriver om t ex vilken parfym jag har på mig idag? (Viktor&Rolf Spicebomb, en herrparfym som i små doser doftar den FÖRFÖRISKT på mig).

Och till sist - så kul att så många ville vinna Män kan inte våldtas! Jag lät Anniina hjälpa mig dra en vinnare och denna gången blev det:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 12.12.24.png

Grattis Nina-Marie, jag mejlar dig!

Nu ska jag gå och äta lunch, jag ska äta lasagne idag yummie yummie yummie.

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 12.37.14.png