Det Kroppsliga

Hur JAG ser ut?

IMG_2244

Typ så här. På en bra dag. Kanske lite mindre självgod, men jag är charmigare som rörlig och icke på stillbild så det är väl plus minus noll tänker jag.

Anne Hietanen frågade Hur ser du ut? på sin blogg och bl a Ela svarade, klokt som vanligt. Jag har funderat lite på det där, hur ser jag ut egentligen? (beroedne på betoningen i den där frågan kan den ha olika betydelser, jag har funderat på dem alla). Och svaret är väl; så här. Jag försöker ha så avslappnad inställning som möjligt till mitt utseende och försöker att inte be om ursäkt för att jag ser ut som jag gör. För vad fan ska jag göra åt det liksom? Jag har inte råd med plastikkirurgi, jag orkar inte svälta mig och jag tycker inte ens att det felas så jävla mycket på mitt utseende.  Tycker visserligen inte jag är så snygg jämt, men jag hade inte tänkt bygga mitt liv på mitt utseende heller (tackar givetvis ja till modelluppdrag om ni vill, obs obs obs), så skit samma.

Jag har tillbringat så jävla mycket tid med att hata mig själv och mitt utseende, upprepa elaka kommentarer om och om igen i huvudet och försöka synas så lite som möjligt. Jag har hackat och hamrat på min kropp för att passa in i alla möjliga mallar jag aldrig varit bekväm i.  Allt det där har jag gjort så jävla mycket (och gör fortfarande ibland när jag riktigt dåligt) och det har inte lett till nåt bra alls. Så till slut sket jag i det. OCH! Jag har aldrig känt mig så snygg som när jag slutade försöka vara så snygg. (Här kommer nån att tänka, men vadå sluta försöka vara så snygg, du sminkar dig ju hela tiden, och ja - det gör jag, men det är för att jag tycker det är kul, inte nödvändigt). Eller kanske rättare sagt - när jag började intala mig själv att jag är snygg så blev jag snygg.  Och om nån annan inte tycker det så ger jag dem ett stort jävla JAHA.

Jag är inte rädd för att åldras eftersom min erfarenhet säger mig (tror jag) att jag blir bara snyggare vart efter jag hittar mitt eget utseende mer och mer.  Så år 2040 kommer jag vara snyggast i världen, enligt mina egna teorier, mohahahaha. Nå nej. Nu låter det som att jag har  självförtroende av stål, men det har jag inte, långt ifrån. Vissa dagar tycker jag det bästa vore att slänga mig själv i en köttkvarn. Vissa dagar känner jag mig så ful så jag blir tveksam till om jag borde visa mig för barn under tolv, gravida och pensionärer. Vissa dagar drömmer jag om gratis plastikkirurgi utan sjukskrivning efteråt. Men samtidigt, det här är ju jag. Jag är stor, bullrig, varm och ganska kaotisk.  Precis som mitt utseende. Så ser jag ut.

(Eller som en kan säga med tre ord; Blejk, fejt & fab)