Motvikt; bra skit

Mina Air Max. SORI att jag jåmar om dem, men det är de bästa som hänt mina fötter i år. Och så är det bra att jag är vuxen och kan lämna mina skor så här varje dag när jag kommer hem utan att någon ropar "har du dött ifrån dem?". Den här bilden är alltså inte fixad, utan jag tog tydligen av mig skorna mitt i ett steg.

Alla fina feministbloggare som ORKAR. Typ Genusfotografen, kan nån ge honom nåt pris? (Och sen göra American Apparel olagligt. Det gör det inte okej med porrannonser och sexuellt utnyttjande bara för att det är sweat-shop free kläder.) Linnea, undersköna, underbara, vis-som-en-uggla Linnea. Hej Blekk som alltid ger mig aha-upplevelser. Och alla andra förstås.  Feminism är det bästa som finns och en av de få grejer som kan ingjuta hopp i mig när världen ser ut som en möglig bajskorv.

Speaking of feminism; Full patte är så sjukt vulgärt och roligt. Se det!

De här guldiga läckerbitarna från Vagabond som jag hade tänkt skulle bli mina officiella sommarskor. Så fort jag har cash ska jag köpa dem. Man kan ju tyvärr inte gå i sneakers hela sommaren 8pga fotsvett alltså, inte nåt fashionstatement).

Tekla, Malin och Sanni som sprang till K-market imorse och köpte tamponger åt mig i min stund av nöd. Parentes ett: jag använder menskopp i vanliga fall men hade förstås inte med den. Parentes två: Hittade ingen bild på de tre kultisarna tillsammans, så tre kattungar i en jätte-tekopp (obs! små saker i stora saker= gull) får representera hur gulliga de är.

http://www.youtube.com/watch?v=eKIzxQftnx8

Och sist och kanske störst, Angel Olsen. Love her.

Nu ska jag handla mat. Jag är typ sugen på friterad choklad med chips och glass-bearnaisesås. Undrar om de har det på Korvgörans.

Mina 100 år av ensamhet vinner inga Nobelpriser

Nån gång skulle jag vilja logga in hit, full av iver och börja skriva ett inlägg, precis som jag gör nu. Men snabbare och gladare, så fingrarna snubblar om varann på tangentbordet. så skulle jag droppa bomben. Berätta hemligheten. Avslöja sanningen. Kanske ni redan skulle ha anat något. Typ "nåt är på gång", viskningar i korridorerna (inte för att jag på fullaste allvar går omkring och inbillar mig att ni viskar om mig i korridorerna, LOL). Jag vet inte exakt vad jag skulle berätta, men nåt. Att jag är kär och lycklig. Att jag är gravid. Att jag köpt hus. Att nån jävla dag inte ser ut som alla andra jävla dagar i mitt jävla liv och att jag hade nåt jävla bevis på att det skett en utveckling i huvudet på mig de senaste åren. Eller om jag ska uttrycka det lite mer barnsligt: jag vill också ha breaking news! *stamp i golvet och surmulen min* Ta mig med storm, snälla. Svep omkull mig och kom om våren, som en vårvind. Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig arsenik och kom igen Lena. Alla de här känslorna ni vet. Den jävla vårens fel. Jag brukar försöka låta bli att mens-gnälla (ni ba eeh, slår en upp mens-gnäll på Wikipedia så kommer det upp en bild på dig) allt för mycket här i bloggen men idag orkar jag inte hålla mig. Så. Here goes. Ni kan väl high fivea mig om ni känner igen det lite, så vet jag att jag inte är ensam. Annars kan ni passera utan att lämna spår och vissla lite för att dölja hur obekvämt det är när jag fläekr ut hjärtat som på kolgrill här. Okej;

Här om dagen såg jag en repris på Jakten på det perfekta livet med Hanna Hellquist (som jag älskar mer än katter och böcker) och det var avsnittet när hon pratar om kärlek och parförhållanden. I nåt skede bröt hon sådär halv-på låtsas ihop mot nåns axel (typ Lars Lerin eller vem det nu var) och bölade "Jag är så jä-ä-äävla ensam. Jag vill också vara ihop!". Om den lilla sekvensen skulle göras till en gif, skulle den sammanfatta mitt liv igår kväll när den värsta pms-dimman bredde sig ut i lägenheten om omfamnade mig.

Sen kom jag på att jag absolut vill ha barn just nu och så började jag grina för att jag inte har barn och säkert inte kommer få barn på flera år ännu (om nånsin, eftersom min mamma är säker på att jag kommer hitta kärleken "sent i livet") men så kollade jag på Svinalängorna på samma gång (bra film förresten, rekommenderas!) och så började grina mera för jag kom på att skulle jag få barn nu skulle jag säkert vara en sån mamma som hon finska mamman i filmen och periodsupa och svära. Sen så lade sig Kantele påmitt huvud och började kurra som hon alltid gör när jag är ledsen och så blev jag irriterad på henne för att hon ligger och mjölktrampar i mitt nytvättade hår och sen började jag grina för att jag stöter bort den enda som pajar mig på huvudet när jag grinar och sen insåg jag att den enda som pajar mig på huvudet när jag gråter är min katt och så var det helt kört.

Ni fattar alltså. HORMONERRR.

De flesta dagar i månaden är bra. Eller åtminstone helt okej. Även om jag skulle älska att någongång komma hem (till ett hem som är större än 42 kvadrat) och disken skulle vara färdig diskad eller kattsanden färdigbytt. Oftast går det så bra ändå. Men vissa dagar. Gör sig den jävla ensamheten påmind och så ligger man där och gråter framför Svinalängorna, utan att egentligen veta varför.

Slut på gnäll.

Your voice is soft like summer rain

http://www.youtube.com/watch?v=doz1QJ7LwjA Med den här videon som cirkulerat på min Facebook-feed idag önskar jag er en god helg. Jag ska på middag med M-klubben ikväll och därefter inte göra så mycket. Har just suttit med Cata och HQ och pratar HBT-frågor och Jeppis Pride i en mikrofon, så har ni tur får ni höra det nån gång. Jag och HQ fick mersmak för radiopratet och tänkte starta egen podd, Sakre man kan ha skulle den heta. Där kunde vi lista saker man kan ha. "En mårdfällo till exempel kan man ha." "Två mårdfällor kan man å haa!". Ni förstår, fredagshumor.

Nu tänkte jag gå och köpa mig en marknadslakritsrem (det ordet alltså).  Adios!

Whisper of the Heart

Saker jag tycker om: böcker, kärlekshistorier, katter, eventuellt magiska katter, coming of age-historier, visa gamla gubbar, mystiska små affärer, poesi, låten Country roads, take me home och passionerat folk med specialintressen. Plus en massa annat. Saker som finns med i filmen Whisper of the Heart:  Alla ovanstående. Plus en massa annat.

Min bror är stort Studio Ghibli-fan och försökt få mig att se ett flertal av deras filmer vid ett flertal tillfällen. När han höll upp Whisper of the Heart och lockade med "den handlar om typ poesi och böcker... och katter" så tänkte jag ge den en chans, även om jag av princip inte tar emot filmtips av min bror (nånej, jag gör nog. Ibland).

Så här börjar imdb's summering av Whisper of the Heart;

Shizuku lives a simple life, dominated by her love for stories and writing. One day she notices that all the library books she has have been previously checked out by the same person: 'Seiji Amasawa'.

Och så fortsätter det. Men det är ingen simpel kärlekshistoria, utan så mycket mer. Hitta din passion! Gå din egen väg! Följ feta katter du träffar på tunnelbanan! Och så vidare. Whisper of the Heart är den finaste film jag sett i år kanske. Topp fem i alla fall, så jag rekommenderar er alla att se den.

Tack för mig.

Varning! Semesterbilder!

Finns ju få saker som är så tråkiga som att tvingas se igenom andra människors semesterbilder men det här är ju min blogg och I'll do whatever I want man och passar int e osv osv . Jag kan trösta er med att jag nite tog så mycket bilder. Nu börjar vi.

Så här trött och ledsen var jag före jag åkte. Allting sög och det hade det gjort i flera månader.

I Stockholm träffade jag Stockholms finest, F. Jag suktade efter hans Air Maxes, och eftersom jag är en quinna af handling (kanske något jag stör mig på mest i hela världen, alternativa stavningar på kvinna; quinna, kvinns osv. Fy.) köpte jag mig ett par några dagar senare.

Och så anlände jag hos mammas. Ungefär så här ser det ut där.

Nora hade feber i början av veckan och var hemma från skolan. Vi sysselsatte oss med Candy Crush och kommunicerade mest medelst meningar som "kan du skicka mig ett liv?".

På onsdagsmorgon åkte jag och syrran över till Köpenhamn. Jag har inte en enda bild från onsdagen, men vi strövade hur som helst mest runt på Ströget, så ni missade inget. På torsdan åkte vi till Kristianshavn och Christiania. I Christiania får en inte fota (eller jo, utanför pusher street får en, men jag glömde bort att ta nåt foto för jag vbar så kissnödig hela tiden). Här sitter Julia i alla fall vid ån i Kristianshavn.

Senare på kvällen drack vi lite och gick ut på karaoke-bar, här sitter Heidi, vår lokala guide och Julia och sminkar sig. Vi sjöng Diggiloo Diggiley och I want it that way. Skulle jag se mig själv på baren och inte veta vem jag är skulle jag hata mig. Men kul var det.

Vi sov bara två nätter i Köpis, men vi hann med så mycket att det kändes mycket längre. Fast jag kunde också ha stannat en evighet till. Så här såg det ut utanför vårt hotell, plus att det flanerade horor och män som köper dem utanför mest hela nätterna. Vi bodde precis vid Istedgade, som tydligen är hotell- och horgatan.

Sen hämtade vi upp syrrans fästman Richie på Kastrup och åkte över till Skeaåne igen. Hela fredan strosade vi i Gamla Stan i Helsingborg, ytterst gemytligt. Tog inga bilder. Förstås. Men här är mamma, på väg till Skäralid på lördan.

Skäralid är en nationalpark som är ganska fin. (Eller jo, skitfin, men jag har svårt för naturupplevelser när det innefattar a) barn som springer överallt b) praktiska kläder c) uppförsbackar. Men jag, mamma och Richie åkte dit. Syrran jobbade, så hon var inte med. Här säger jag säkert "men gaa vidari tå om du tycker he e så jävla roligt" eller nåt.  Solstrålen är mitt andranamn.

Den här fotoserien kallar jag "Richie trivs i skogen" alt. "Tummen upp, Richie!".

Nästa dag åkte jag hem. På båten köpte jag en ny vardagsparfym. Mina kollegor är inte alla så värst förtjusta i mina kvävande festparfymer, så jag försöker ligga lågt på parfymfronten jobbtid i alla fall.

Och nu är jag hemma. Och den där komma hem-ångesten har gått om. Nästan helt och hållet. Påsklovet passaerade ganska diskret i år, inga stordåd utfördes. Förut att jag blev spådd i tarotkort och var i kyrkan, allt inom loppet av 24 timmar. Så påsken i år var särdeles spirituell, det ska medges. Vad gjorde ni?

Them new babies

Så här ser mina nya babies ut, mina Nikes jag köpte i Köpenhamn. Är så jävla nöjd med dem, de är så fina OCH dessutom var de 30 % off. Ska ta äkta bildbevis nån dag, men jag har inte orkat ladda om kameran efter semestern än. Ni får bara så lov att lita på mig när jag säger att jag har ett sånt par på fötterna just nu. Älskar sneakers-trenden, mina trötta servitörsfötter jublar. Och mitt estetiska sinne, för det är ju så jäkla snyggt med sneakers. Visst, visst, visst?

Nu måste jag köpa födelsedagspresent åt en två-åring. Jag gissar att en vinflaska inte kommer på fråga, heh.

Ett påskägg kommer lastat...

http://www.youtube.com/watch?v=AHqFe2a4c6U&list=UUaUTcB_P_pnOhlTaqtDZ1_g ... med Dating School The Movie, om ni inte redan sett den. 23 minuter kanske låter långt, men den är sååå rolig och sååå fin, så se den! Glad påsk!

Intryck, avtryck

Jag är hemma från semestern och det är för jävligt. Så jävligt att jag började gråta i Seinäjoki på vägen upp med tåg. Allt detta österbottniska plattlandskap osm bredde ut sig och inte en flyktväg i sikte. Tåg i Finland är ju oftast en grå historia, men jag har ändå alltid sett tjusningen med att komma hem och det vemodigt vackra i ensamma lador på vidsträckta fält. Men nu kände jag bara en snara kring halsen. En häst galopperade runt, runt, runt i en hage vi körde förbi, han var fångad i en hage med fint vitt staket. Symboliken jag upplevde i det fick mig att ifrågasätta typ allt, hela mitt liv. Är jag faktiskt nöjd här? Är begränsningarna min frihet som jag påstått i flera år nu? Hur kan de uppbrutna åkrar jag älskar samtidigt kväva mig?Och var ska jag annars stå om inte med fötterna djupt ner i päärolandi? Varför kan jag inte stanna någon annanstans vars gator jag inte nött upp? Nu när jag varit hemma ett par dagar har den där ångesten lagt sig och jag har börjat inse att så här är det att ha en bra semester. Och så minns jag ju att jag faktiskt gillar vardagen. Men rastlösheten är kvar. Sa åt HQ idag att jag skulle vilja ha ett hamsterhjul att springa i, det pirrar i alla ben. Och nu ska jag försöka börja sortera intrycken av min vecka. Arkivera allt och hoppas att jag aldrig glömmer.

Räven och fågelsången under hundpromenaden. Samtalen framför Disney Channel med syrran 3. Värmen från första vinglaset på tre månader (bye bye nyårslöfte). Glittret i sjön i Huskvarna. Skratten kring köksbordet hos mammas. F babys silhuett i trappan till tunnelbanan. Krama Heidi mitt i Sephora. Vinlunch på uteservering i regn bara för att det är semester. Hur många gånger vi använde termen favoritbrallor. Diggiloo diggiley-karaoke. Coca cola-kalla läppar och Fever Ray på stereon. För stor latte på tåget till Malmö. Bäcken i bokskogen. Älgen som sprang över åkern i Småland. Linnea och Jim på Vikingterminalen. Det turkosa sneda huset i Christiania. Allsången utanför Burger King. Knarriga trästolar på små caféen. Kierkegaard-vykort och stulna rosor. Pushers och horor och slemmiga finansmän i kostym. I see fire på repeat och smink på hotellrummet. Krocket i duggregn. Tricks med sparkcykeln. Helsingborg i solsken. Det roliga i att kalla toaletter skithus i Sverige. Små grå, små gröne, små blå. Se tusen par Nike Air max i olika snygga färgkombos och ändå känna sig nöjd med sin egen. Rinnande stearingljus i vinflaskor och svettiga händer. Tivoli när lamporna tänds.

Allt det ska jag minnas. Och åt er kan jag bara berätta att jag haft en helt fantastisk vecka. Så fantastisk att jag började gråta när den var slut. Ni då?

Din blomning sluten än i knopp

Men här blommar det. Våren är en trevlig tid att resa på, speciellt när en inte åker så långt. Skillnaden är inte så markant, men desto mer uppskattad när en upptäcker den.

Ursökta den dåliga bildkvalitén, men jag och teknik alltså.

SEMESTER!!!!!!

Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker semester är en av de vackraste orden i svenska språket just nu. Speciellt eftersom min semester började alldeles nyss. Imorgon åker jag till Stockholm (där jag ska träffa F baby) och senare till Skåne för att hälsa på modra mi och syster 1 & 3 och sen ännu till Köpenhamn där bl a Heidi finns. Är så SATANS PEPP att jag har svårt att sitta stilla. Jag kanske bloggar under veckan, men inga garantier. Först och främst ska jag njuta av nåt annat än vardagen.

Peace out!