Jag är nån vecka sen, men alltså Saga Beckers sommarprat. Ni måste lyssna. Den här gången måste ni lyssna.
Behöver lite kärlek från fel håll
https://www.youtube.com/watch?v=F7pf-kj6u5M Haft en riktigt bra dag annars idag men kanske lite mycket. Har haft en trevlig eftermiddag med inte mindre än två olika kaffesällskap. Men nu. Nu sitter jag här i ett hav av skor, väskor, pocketböcker, ljusstakar och Jesus-tavlor. Ska sälja på loppis och jag blir superstressad av sånt. Att organisera, prissätta, dammtorka och så. Vill bara gråta. Är dessutom omänskligt trött, har druckit fler koppar kaffe än sovit timmar i natt. Fladdrar i hjärtat och kittlar i armarna. Har börjat misstänka jag är koffeinkänsligare än vad jag vill medge eftersom jag bryter ihop varje gång jag dricker kaffe efter fem på eftermiddagen. Blir helt stirrig och dessutom underligt nedstämd.
Då är det bra Håkan Hellström finns. Ingen känner med dig som Håkan när ingen annan gör det. Ingen upphöjer din sadness till fucking poesi. Skulle så gärna tacka honom nån gång på riktigt för Känn ingen sorg-skivan. Alla andra skivor också, men alltså Känn ingen sorg för mig Göteborg. Kan inte beskriva allt jag känner inför dom tio låtarna.
Så nu skiter jag i kaoset här omkring mig, lägger mig under täcket och lyssnar på Håkan tills jag somnar. Vilket lär bli om tre timmar pga espresso i blodomloppet, men ändå. Jag var bara inte gjord för dessa dar osv osv.
Nån gång vill jag vara så rik att jag kan hyra en personlig assistent som gör sånt här åt mig. Alternativt betala Håkan Hellström för privat spelning här på Styrmansgatan.
Självgodhet
Jag kunde lätt bli illustratör om skrivandet inte blir till nåt. Det är spännande insyn i hövet på mig, eftersom jag alltid sitter och klottar och ritar när jag lyssnar på nån som pratar, för jag lyssnar bättre på det viset. Vet inte vad nån psykolog skulle säga om detta. ”I love ångest” i bullig font? Lol.
Jag slogs av hur självgod jag låter i förra inlägget när jag lsäte igenom det. Jag kunde lätt bli... Eh, nej. Det hade säkert varit roligt men så jävla talangfull är jag inte. "Spännande insyn", haha, för mig själv kanske. Nåja, även om jag drabbas av hybris många gånger är den jantelagstrogna österbottningen i mig stark så ville bara påmnina om att jag inte tror att jag är nåt. OBS OBS OBS.
Och nu känns det här inlägget skittöntigt och AAAAARGH. Livskris.
Självgodhet
Jag kunde lätt bli illustratör om skrivandet inte blir till nåt. Det är spännande insyn i hövet på mig, eftersom jag alltid sitter och klottar och ritar när jag lyssnar på nån som pratar, för jag lyssnar bättre på det viset. Vet inte vad nån psykolog skulle säga om detta. ”I love ångest” i bullig font? Lol.
Jag slogs av hur självgod jag låter i förra inlägget när jag lsäte igenom det. Jag kunde lätt bli... Eh, nej. Det hade säkert varit roligt men så jävla talangfull är jag inte. "Spännande insyn", haha, för mig själv kanske. Nåja, även om jag drabbas av hybris många gånger är den jantelagstrogna österbottningen i mig stark så ville bara påmnina om att jag inte tror att jag är nåt. OBS OBS OBS.
Och nu känns det här inlägget skittöntigt och AAAAARGH. Livskris.
Skrivarträff
Vi gjorde några skrivövningar ur den här boken (som jag nu har beställt ett eget exemplar av), några andra övningar och skrev på våra egna projekt ett par timmar. Det låter kanske inte så fantastiskt, men jag har skrivit mer i helgen än på hela våren. Det är så skön känsla när du äntligen känner flow igen.
Jag skriver alltid för hand på såna här tillfällen, för jag tycker det flyter bättre då. Plus att jag får en första redigering av all text när jag renskriver allt på dator sen. Hittade klotter från nån tidigare LittSkap-helg i mitt anteckningshäfte. Jag kunde lätt bli illustratör om skrivandet inte blir till nåt. Det är spännande insyn i hövet på mig, eftersom jag alltid sitter och klottar och ritar när jag lyssnar på nån som pratar, för jag lyssnar bättre på det viset. Vet inte vad nån psykog skulle säga om detta. "I love ångest" i bullig font? Lol.
Smygselfie under skrivövning. Har haft "lite" ögoninflammation i helgen, men det är nästan helt borta nu.
På lördagkväll åkte jag och Riina och Clara ut till Fäboda, för det är dit man åker om nån aldrig varit i Jeppis förr. Blev dessutom årets första havsdopp för mig. Fäboda fick klart godkänt av nylänningarna, men mest intresserad var de av de exotiska laestadianerna, hehe.
En riktigt fin helg, med massor av ny skrivarinspiration och dessutom tid för bara häng. Igår kväl bjöd Malin med familj på middag, bästa tofuburgarna jag ätit och en blåbär-nektarinpaj jag vill bli begraven i.
På tal om mat, idag slängde jag ihop allt som höll på att bli gammalt i kylskåpet och det blev skitgott. Pasta med tomatsås, så inget avancerat, men tomatsåsen MMMMM. En lök, en näve körsbärstomater, lite svarta oliver, lite gröna oliver med vitlöksfyllning, en bit tofu, en röd paprika. Hacka, stek och häll över tomatkross och lite hot sauce. Servera med färsk spenat. Gott, veganskt och billigt. Plus - slipper dåligt samvete pga bortslängd mat.
Jag mår riktigt bra efter den här helgen (glömde nämnda - middag med Måndagsklubben i fredags!). Riktigt, riktigt bra. Nu ska jag ut i skogen med Ronja. Don't ask.
Skrivarträff
I helgen hade vi en liten LittSkap-reunion på After Eight. Malin, Elin, Clara, Riina, Maja, Satu och jag. It. was. awesome. Regina George-slapped me in the face-awesome. Jag känner mig otroligt energifylld och inspirerad efter att ha umgåtts med dessa fina människor.
Vi gjorde några skrivövningar ur den här boken (som jag nu har beställt ett eget exemplar av), några andra övningar och skrev på våra egna projekt ett par timmar. Det låter kanske inte så fantastiskt, men jag har skrivit mer i helgen än på hela våren. Det är så skön känsla när du äntligen känner flow igen.
Jag skriver alltid för hand på såna här tillfällen, för jag tycker det flyter bättre då. Plus att jag får en första redigering av all text när jag renskriver allt på dator sen. Hittade klotter från nån tidigare LittSkap-helg i mitt anteckningshäfte. Jag kunde lätt bli illustratör om skrivandet inte blir till nåt. Det är spännande insyn i hövet på mig, eftersom jag alltid sitter och klottar och ritar när jag lyssnar på nån som pratar, för jag lyssnar bättre på det viset. Vet inte vad nån psykog skulle säga om detta. "I love ångest" i bullig font? Lol.
Smygselfie under skrivövning. Har haft "lite" ögoninflammation i helgen, men det är nästan helt borta nu.
På lördagkväll åkte jag och Riina och Clara ut till Fäboda, för det är dit man åker om nån aldrig varit i Jeppis förr. Blev dessutom årets första havsdopp för mig. Fäboda fick klart godkänt av nylänningarna, men mest intresserad var de av de exotiska laestadianerna, hehe.
En riktigt fin helg, med massor av ny skrivarinspiration och dessutom tid för bara häng. Igår kväl bjöd Malin med familj på middag, bästa tofuburgarna jag ätit och en blåbär-nektarinpaj jag vill bli begraven i.
På tal om mat, idag slängde jag ihop allt som höll på att bli gammalt i kylskåpet och det blev skitgott. Pasta med tomatsås, så inget avancerat, men tomatsåsen MMMMM. En lök, en näve körsbärstomater, lite svarta oliver, lite gröna oliver med vitlöksfyllning, en bit tofu, en röd paprika. Hacka, stek och häll över tomatkross och lite hot sauce. Servera med färsk spenat. Gott, veganskt och billigt. Plus - slipper dåligt samvete pga bortslängd mat.
Jag mår riktigt bra efter den här helgen (glömde nämnda - middag med Måndagsklubben i fredags!). Riktigt, riktigt bra. Nu ska jag ut i skogen med Ronja. Don't ask.
You know I'm no good
Catzo, som har hand om musikrepubliken på torsdagar på Radio X3M har alltid kvinnliga musiker som tema, vilket är SKITSKÖNT för all media behöver av-dude-ifieras lite, inte minst vissa finlandsvenska radiokanaler :----))). Varje onsdag brukar Catzo - eller okej, MISS GAY FINLAND 2015, som hon numera går under, posta på Facebook eller Instagram vem eller vilka hon har som tema. Så kan man önska några låtar av artisten eller så om man vill. Också idag när Amy Winehouse står på schemat. När gör hon inte det, kan man ju fråga sig, men att Amy dyker upp i min feed på Facebook just idag är ganska... ja, passande. Jag har ett ex eller vad man ska kalla honom. En person jag hade en romantisk, om än destruktiv och idiotisk, relation med som ung och oförstörd 20-åring. Vi var av och på i ett par är, mest av men jävligt på när vi var på. Jag var ganska dödskär och såg inga problem i vår relation fastän de så här i efterhand ter sig som uppenbara. Utan att gå in på desto mera detaljer, vi lyssnade väldigt mycket på Amy Winehouse. Amy Winehouse och Ben Harper och Seu Jorge. Har en playlist på min Spotty som heter Såsom jag minns det eller nåt sånt, som jag brukar lyssna på när jag försöker försätta mig i den stämningen igen, för en del av det jag skriver på nu handlar till viss del om.. ja, Amy Winehouse-kapitlet i mitt liv.
Hur som helst, när vår gemensamma historia började rivas upp, när vi höll på att ta slut skickade han en Amy-låt åt mig. You know I'm no good. Det är kanske det ärligaste han gjorde under vår tid tillsammans. Lite senare kom Feists Let it die också. Men det är You know I'm no good som jag tänker på som vår, eller hans låt.
https://www.youtube.com/watch?v=b-I2s5zRbHg
Det passande i att den låten kom på tal just idag är att jag så sent som igår låg och scrollade igenom bilder på honom. Och slogs av en konstigt tom känsla. Många år efter att vi "gjorde slut" eller whatever man ska kalla det värkte det till lite när jag så honom och jag skulle säga att han hade en slags makt över mig ganska länge efteråt. Jag ville i alla fall alltid vinna över honom, eller så där, även när jag inte ville ha honom i mitt liv ville jag att han skulle vilja ha mig i sitt liv. Såna jävla tankegångar har jag brottats med ännu i vintras typ.
Här är lite inside-info: När den här bilden är tagen i mars i år, så har jag just pratat med honom för första gången på två år. Han har berättat att han har barn och en massa bajs. Jag är jätteupprörd och trots att vi är ute på Fäboda för att titta på norrskenet står jag mest och röker och vrålar rakt ut i havet att mitt liv måste bli bättre, så att jag kan visa upp det för honom. Jag tvingar Nikko gå igenom mina sociala medier för att se vad för "känsla" han får av mitt liv. Jag bestämmer att från och med nu ska allt roligt vi nånsin gör dokumenteras och visas upp på Facebook. Den här bilden är väl ett led i det, lade upp den med texten late night soulsearching eller nåt. LOL. Late night hysterianfall more like it. Det här med mitt nya fantastiska liv kommer jag ihåg i cirka en vecka. Sen glöms det projektet bort och jag börjar koncentrera mig på annat i stället. Typ Beyonces garderob och jakten på den perfekta kattsanden som inte luktar.
Och så glöms han bort han med. Gradvis och obemärkt. Lite som att dra proppen ur ett badkar. Först märker du inte att vattennivån sjunker men plötsligt med ett slurp är vattnet borta och karet tomt. För igår kväll, när jag råkade se honom på Facebook kände jag som sagt ingenting. Det var slurpet i vårt badkar. De bilderna jag såg nu var bara bilder av en främling. Jag kunde inte förstå att jag nånsin delat något med honom, eller ens känt honom. Jag drogs till honom delvis för att han erbjöd något jag tyckte jag saknade i mitt liv då: äventyr och passion och framför allt drama. Jag vet inte riktigt vad som har ändrat sen mars men FY FAN VAD SKÖÖÖNT om jag inte har det jävla behovet att tillgodose längre. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att slippa den demonen från det förflutna. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att lyssna på Amy Winehouse för mig själv nu.
Så ja, former babe numera random dude off the street, nu vet jag att you're no good. Eller jag vet inte, du har säkert bra egenskaper du med. Kanske är det jag som är no good. Men jag vet i alla fall att du inte är bra med mig. Du är vad du är och jag är vad jag är och vi är varandra bäst på olika håll. Tack och hej leverpastej.
Alltså förlåt för textvägg men jaja. Läser ni ända hit så wow!
Du kan lyssna på Musikrepubliken med Cat.. Eh, Miss Gay Finland 2015, på Radio X3M klockan 21.00.
You know I'm no good
Catzo, som har hand om musikrepubliken på torsdagar på Radio X3M har alltid kvinnliga musiker som tema, vilket är SKITSKÖNT för all media behöver av-dude-ifieras lite, inte minst vissa finlandsvenska radiokanaler :----))). Varje onsdag brukar Catzo - eller okej, MISS GAY FINLAND 2015, som hon numera går under, posta på Facebook eller Instagram vem eller vilka hon har som tema. Så kan man önska några låtar av artisten eller så om man vill. Också idag när Amy Winehouse står på schemat. När gör hon inte det, kan man ju fråga sig, men att Amy dyker upp i min feed på Facebook just idag är ganska... ja, passande. Jag har ett ex eller vad man ska kalla honom. En person jag hade en romantisk, om än destruktiv och idiotisk, relation med som ung och oförstörd 20-åring. Vi var av och på i ett par är, mest av men jävligt på när vi var på. Jag var ganska dödskär och såg inga problem i vår relation fastän de så här i efterhand ter sig som uppenbara. Utan att gå in på desto mera detaljer, vi lyssnade väldigt mycket på Amy Winehouse. Amy Winehouse och Ben Harper och Seu Jorge. Har en playlist på min Spotty som heter Såsom jag minns det eller nåt sånt, som jag brukar lyssna på när jag försöker försätta mig i den stämningen igen, för en del av det jag skriver på nu handlar till viss del om.. ja, Amy Winehouse-kapitlet i mitt liv.
Hur som helst, när vår gemensamma historia började rivas upp, när vi höll på att ta slut skickade han en Amy-låt åt mig. You know I'm no good. Det är kanske det ärligaste han gjorde under vår tid tillsammans. Lite senare kom Feists Let it die också. Men det är You know I'm no good som jag tänker på som vår, eller hans låt.
https://www.youtube.com/watch?v=b-I2s5zRbHg
Det passande i att den låten kom på tal just idag är att jag så sent som igår låg och scrollade igenom bilder på honom. Och slogs av en konstigt tom känsla. Många år efter att vi "gjorde slut" eller whatever man ska kalla det värkte det till lite när jag så honom och jag skulle säga att han hade en slags makt över mig ganska länge efteråt. Jag ville i alla fall alltid vinna över honom, eller så där, även när jag inte ville ha honom i mitt liv ville jag att han skulle vilja ha mig i sitt liv. Såna jävla tankegångar har jag brottats med ännu i vintras typ.
Här är lite inside-info: När den här bilden är tagen i mars i år, så har jag just pratat med honom för första gången på två år. Han har berättat att han har barn och en massa bajs. Jag är jätteupprörd och trots att vi är ute på Fäboda för att titta på norrskenet står jag mest och röker och vrålar rakt ut i havet att mitt liv måste bli bättre, så att jag kan visa upp det för honom. Jag tvingar Nikko gå igenom mina sociala medier för att se vad för "känsla" han får av mitt liv. Jag bestämmer att från och med nu ska allt roligt vi nånsin gör dokumenteras och visas upp på Facebook. Den här bilden är väl ett led i det, lade upp den med texten late night soulsearching eller nåt. LOL. Late night hysterianfall more like it. Det här med mitt nya fantastiska liv kommer jag ihåg i cirka en vecka. Sen glöms det projektet bort och jag börjar koncentrera mig på annat i stället. Typ Beyonces garderob och jakten på den perfekta kattsanden som inte luktar.
Och så glöms han bort han med. Gradvis och obemärkt. Lite som att dra proppen ur ett badkar. Först märker du inte att vattennivån sjunker men plötsligt med ett slurp är vattnet borta och karet tomt. För igår kväll, när jag råkade se honom på Facebook kände jag som sagt ingenting. Det var slurpet i vårt badkar. De bilderna jag såg nu var bara bilder av en främling. Jag kunde inte förstå att jag nånsin delat något med honom, eller ens känt honom. Jag drogs till honom delvis för att han erbjöd något jag tyckte jag saknade i mitt liv då: äventyr och passion och framför allt drama. Jag vet inte riktigt vad som har ändrat sen mars men FY FAN VAD SKÖÖÖNT om jag inte har det jävla behovet att tillgodose längre. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att slippa den demonen från det förflutna. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att lyssna på Amy Winehouse för mig själv nu.
Så ja, former babe numera random dude off the street, nu vet jag att you're no good. Eller jag vet inte, du har säkert bra egenskaper du med. Kanske är det jag som är no good. Men jag vet i alla fall att du inte är bra med mig. Du är vad du är och jag är vad jag är och vi är varandra bäst på olika håll. Tack och hej leverpastej.
Alltså förlåt för textvägg men jaja. Läser ni ända hit så wow!
Du kan lyssna på Musikrepubliken med Cat.. Eh, Miss Gay Finland 2015, på Radio X3M klockan 21.00.
Ghetto life, get a life
https://www.youtube.com/watch?v=SFalCPji7uk Älskar denna låten i detta nu, men om jag skulle gissa så kan den här gott bli min egen personliga sommarplåga. Den är precis lagom irriterande för det. But for now - yay!
NANOQ
I måndags åkte jag och syrran ut till Nanoq. Lite för att vi aldrig gör något annat än sitter och talar skit, äter chips och kollar tv men också för att vi (i alla fall jag, men tror syrran också) tycker det är genuint trevligt och roligt att gå på museum. För den som inte vet vad Nanoq är, så är det ett arktiskt museum. Unikt i sitt slag har jag förstått. För er som vet, ni har säkert varit här från skolan nån gång och tänker men fy fan va boring, men alltså ge det en chans i vuxen/vuxnare ålder.
Det ligger mot Fäboda och Pörkenäs, mitt ute i tallskogen. Redan för det är det värt ett besök, för den där Fäboda-skogdoften är sjukt god. Lite hav, lite barr, lite annat. Okej, så mitt ut i skogen ligger det massa små lador och torvhus och en liten kyrka och det är Nanoq.
Det mest kända de har där är den uppstoppade isbjörnen. Här high fivar jag den, eller den mig. Det handlar väldigt mycket om isbjörnar på Nanoq. Vilket är bra, för isbjörnar är ju bra.
Funderade en stund om denna affisch var en varning till isbjörnen om människan eller tvärtom. *PREACH THE TRUTH*
Men jag föredrar faktiskt att kolla på uppstoppade djur på museum än levande djur i bur på zoo. Även om båda är lite questionable som hobby. Tyckte förresten den här polarräven liknar Viola lite. Hon ser exakt ut så när hon sover och har snurrat svansen kring sig.
Och den här... eh, ugglan? (osäker på sort, men är inte Harry Potters Minerva en typ sån här?) liknar Kantele när Kantele är hungrig och förvirrad.
"Kolla, där är kaptenen på Titanic" viskade syrran.
Man är inte mänsklig om man inte skrattar åt Homo Erectus. Hehehehe.
Eskimå-swag.
Han som åt rå and var från Larsmo. Respekt *fistbump*
Det jag tyckte var mest intressant var det som handlade om Andrée-expeditionen. P g a Bea Uusmas bok förstås. Hon var faktiskt hit till Nanoq när hon skrev boken. Coolhetspoäng åt Nanoq.
Det finns lite allt möjligt här.
Och runt omkring själva museibyggnaden finns det massa små hus, typ en kyrka och en rökbastu och en till rökbastu och små lador och torvhus. Här är syrran i en korsu. Hon fick feelis och ville att vi skulle försöka leva oss in i att vara soldat under vinterkriget. Gick omkring och väste om ryssen.
Överhuvudtaget gillade jag Nanoq. Gillar ju dammiga, obskyra och lite konstiga ställen - och dit kan nog Nanoq räknas.
Efteråt gjorde vi bulgursallad (bulgur, gurka, kikärter, persilja, mynta, pistagenötter, feta och rödlök) och stekte soja chorizo. Chorizon får 2 mätta magar av 5 och salladen 5 av 5. Jag rekommenderar att ni testar göra den. Ni kan få mitt kontonummer sen så kan ni tacka mig ekonomiskt. För det kommer ni vilja.
PUSS Å KRAM, KORV Å BANAN.