Fejt fashion

Jag fick en fråga om var man ska shoppa som plus size i min frågestund och jag lovade då återkomma med ett helt inlägg om saken. Det här är THE inlägg. Varning för långläsning.

Först och främst. Det är inte alls omöjligt att se fly ut som xxl-brud. Det är absolut inte uteslutet att vara stil- och modeintresserad. Men det är definitivt svårare. Det kräver tid och engagemang eftersom du inte kan gå in i första bästa kedja och plocka på dig en 38 av det du vill ha och sen kanske byta till en 40 när den inte riktigt passar. Du kanske måste gå lite omvägar, tänka lite annorlunda och gräva lite djupare. Men jag lovar - du kan se precis så cool ut som du vill.

Jag fattar ju att det här hade varit mer trovärdigt om jag hade varit känd för min otroliga stil och garderob eller nåt, men det är jag inte. Men. Jag har varit fet sen jag var tretton. Jag har också lyckats vara punkare, indiepoppare, bohem, fashionista, minimalist och maximalist. Allt det här före att shoppa på nätet var en grej. Så jag vet hur man hittar en gyllene medelväg mellan ens egen vision och utbudet för din egen kropp (så fucked up att man ska ens behöva kompromissa, men nåja). Tror jag i alla fall. Så, here goes, min kompletta guide till fet stil!

Avdelning ett: STÄLLEN ATT SHOPPA

Asos Curve

Min absoluta favoritsida att shoppa på. De har supermycket och ofta riktigt snygga och trendiga, inte bara "smickrande" saker. Det finns dessutom något i alla prisklasser och de har alltid nåt på rea. De har också en bröllops-kollektion med både klänningar för gäster och brud nu i sommar i alla fall, tips tips. De är ganska stora i storlekarna har jag tyckt, men det finns måtttabeller för den som orkar med sånt. Annars skulle jag ta en storlek mindre än vad du tar i vanliga fall. De har också bra med bälten, vilket jag har tyckt varit svårt att hitta på andra ställen.

Loppis

Loppis är bra för det där lilla extra. Roligast och mest unika accessoarer hittar du på loppis, no doubt about it. Loppis är också bra för jackor, kavajer och koftor. Ofta har mer sorterade loppisar en "stora storlekar"-avdelning, men den brukar oftast bestå av urtvättade Kappahl-tunikor och ibland nån åttiotals-klänning i storlek 38. Bläddra snabbt igenom den avdelningen och sök dig sen vidare. Stirra dig inte blind på storlekarna utan prova, prova, prova. Skit i om den inte går att knäppa, vem knäpper t ex en kavaj anyway? Herravdelningarna kan innehålla guldkorn, men tänk på att t ex herr-tshirts sällan har nåt utrymme för hips and boobs. Men sånt kan man ju tillverka med en vanlig hushållssax hemmavid om det kniper.

Lindex/H&M/Kappahl

Kedjorna är oftast tråkiga och namnen på deras fejt-linjer tävlar i töntighet. Men med det sagt, det är ett enkelt och säkert sätt att hitta basplagg tänker jag. Jag köper nästan alltid jeans t ex på kedjorna. Dessutom har åtminstone Lindex ryckt upp sig lite de senaste åren och läget är inte fullt så bedrövligt som det var för let's say tio år sen. Nu ska ju Lindex också avskaffa Generous-sidan och erbjuda hela sortimentet upp till stora storlekar. Jag hoppas så det är så bra som det låter och inte bara ett mediesmartare sätt att avskaffa stora storlekar helt och hållet. Det blir lätt i praktiken att allt ändå bara finns i S, M, L. Kappahl är bra på underkläder tycker jag och H&M har vissa snygga plagg. Men de suger ganska mycket eftersom det är ganska få butiker som en erbjuder plus-sidan. Men här gäller ju också det här med att inte stirra sig blind på storlekar, t ex kan oversize tröjor och koftor funka även på den fetare kroppen. När det nu är på tal kan jag smidigt slinka in på...

Monki

Som också är en kedja, men de har ingen uttalad fejt-sida. Men! Monki är en ganska dåligt bevarad hemlighet bland tjocka brudar. Deras tunikor och kaftaner och klänningar och koftor i storlek L är ofta mer än rymliga, även för mig som behöver ett par x framför l:et i vanliga fall. Ge dem en chans nästa gång du passerar en av deras butiker. Man kan också hitta bra saker på Weekday t ex. 

Marimekko

Har du pengar över och gillar mönstrade klänningar och randiga tröjor är Marimekko faktiskt ganska bra på storlekar. Detsamma gäller andra typiska kulturtant-märken, t ex Gudrun Sjödén. Kostar lite mer, håller lite längre. En Marimekko-klänning ger dig också den slags utstrålning som säger "jag uppskattar teater".  Nanso och såna märken som man ofta hittar på typ Cittari har också ganska bra med storlekar. Där är det nog mer undantag än regel att man hittar nåt snyggt (eller okej, något jag tycker är snyggt), men det är inte omöjligt.

Kolla också in Dorothy Perkins, Carmakoma, Ellos och Zizzi. Till exempel.

Avdelning två: GENERAL TIPS

• Saker som är värda att satsa pengar på kan i mitt tycke pressas ner till tre saker. Skor, Underkläder och Hår. Skor gör hela outfiten, plus att är du en tungviktare kommer dina knän och fötter tacka dig i långa loppet för kvalitetsskor. Bra underkläder, speciellt bh:n gör att dina kläder sitter snyggare. Det behöver inte vara nån hold in firming shit, men underkläder du slipper gå och dra i och rätta till är såååå mycket värt. Stora trosor som går upp till midjan är LIFE. Hår - för att hår är demokratiskt, du kan ha en snygg frisyr oavsett storlek. Hitta en frisör du litar på och färga inte håret hemma om du inte är skitduktig. Eller gillar den urtvättade neonlooken. Which is fine.

• Våga bära tajt. Ta modell av snygga babes på insta som aldrig bangar en höftkramande pennkjol. För ett mer slätt intryck, använd underklänning/topp. Indiska har bra och jättesköna som jag använder under nästan allt.

• Glöm det där om smickrande och klä sig efter sin kroppsform. Det är så sjukt förlegat att cd-skivan verkar fräsch i jämförelse. Vet du vad som är smickrande? Det du VILL ha på dig! Oavsett om det är tvärrandigt, magtröja eller fucking astronautdräkt. Känner du dig snygg är du snygg. Känner du dig inte snygg ändå - stick näsan i vädret och låtsas. Funkar det också.

• Accessoarer är som den stilmedvetna feta flickans bästa vän. Du kan vara klädd i svart t-shirt och jeans och ändå se ut som värsta fashionistan med de rätta accessoarerna. Satsa jääni på skor, smycken, väskor eller varför inte ha en scarfsamling? Är du stor kan du också pull off riktigt stora smycken, vilket är heaven. Tänk hiphop, tänk bling, tänk attityd. Fast det är ju en smaksak.

• Cykelbyxor. De flesta med fläsk har upplevt chub rub, det vill säga skavsår mellan låren. Det är det värsta med sommaren. VÄR-STA. Cykelbyxor under kjol räddar dig. Man kan också klippa av bomullstights, men de brukar rulla upp sig efter en stund. Säg efter mig: cykelbyxor. Annars finns det massor av knep för att slippa chub rub, knep som du till exempel kan läsa om på...

• Fett Magazine! En digital tidning med fokus på fet fashion. Så himla fint att klicka sig in där en dålig dag och känna kärleken från alla tjocka medsystrar. Du är aldrig ensam, det är viktigare att komma ihåg än allt annat.

• Våga gå in i den där konstiga affären, avskriv inte något ställe som säljer kläder för att det är tantigt, sök längre ner i högarna. Mina bästa fynd har jag gjort på de mest otippade ställen, typ Halpa-halli. Allt handlar om hur du matchar sen.

• Och till sist: Du FÅR faktiskt vara totalt ointresserad av kläder även om du är fet. Du har ingen skyldighet mot nån att satsa på ditt utseende. Du behöver inte kompensera att du är fet genom att alltid vara tiptop. Du måste inte vara Adele för att få existera som tjock. Men du kan. Om du vill.

Hoppas det här är till nån hjälp! Har ni egna tips, eller frågor får ni gärna skriva i kommentarsfältet. tänk om vi kunde skapa ett forum, Finlandssvenska fetton eller nåt och ordna bytesdagar och plus size klädloppis? Vore inte det fantastiskt?!

Hej midsommarveckan

Pär kollar fotboll och jag försöker skriva nåt på mitt manus, men jag verkar inte riktigt hitta den där stämningen. Vet inte ens om jag orkar leta speciellt mycket mer idag, när det inte går, går det inte. Jag har inget att skriva här heller, egentligen.

Är så där lagom måndagstrött och måndagstråkig. 

Den här veckan har jag besök hos massör, gynekolog och veterinär att se fram emot. Plus sånglektion och skrivhandledning. Veterinären är inte för min egen skull då, utan det är Kantsu som ska bli av med ett par tänder. Har plockat fram reseburen inför imorgon och inrett den med filt som luktar som hemma, så att hon ska känna sig lite tryggare.

Folk fortsätter fråga av mig vad vi har för planer för midsommar och allt jag kan tänka är att jag inte vill ha några planer. Vill bara ligga och läsa och äta nypotatis (inte samtidigt, lol) och kanske åka och bada. 

Har bara badat två gånger i år ännu, vilket egentligen är skandalöst. Men fick min nya bikini från Asos här förra veckan, så kanske jag kommer igång ordentligt nu.

Nu känner jag att det här blogginlägget har varit skittråkigt länge nog nu, så nu slutar jag. Adios amigos.

Fyndat i Oravais

Vi följde med papp och Mia på loppisrace till Oravais (av alla ställen) idag. Tycker loppis är ett ypperligt sätt att tillbringa en söndag, speciellt om man är på ställen man inte varit förut. Fyndade en hel del, även om Mia sin vana trogen fyndade mest. Vill ni se vad jag (vi då, men Pär var inte så delaktig i fyndadet egentligen) köpte? Klart ni vill!

Just när jag skrev det här kom jag på att vi glömde två tallrikar i bakluckan på pappas bil, gaah. Ni får föreställa er två skitsnygga tallrikar som kostade 50 cent för båda. 

I alla fall; mina fynd! Här presenterade framför Pär som försöker äta middag. Vi tar väl en närmare titt?

En fin gammal spegel med lite blomdekor. Två futtiga euro gav jag för den. Är sjukt svag för dammiga speglar av den här typen. Det känns alltid lite magiska, som att de kunde visa en annan värld om man tittar tillräckligt länge i dem. För övrigt är det skitsvårt att fota speglar snyggt, speciellt när man har två små odjur som gärna vill vara med.

En Arabia-vas eller urna eller vad man ska kalla det. Är ingen Arabia-nörd direkt, men jag gillade den nästan genomskinligt tunna blåa glasyren. Har en hylla med bruna och turkosa/blå porslinsgrejer där den här vasen passar perfekt. Om jag nån gång blir en sån som har snittblommor hemma regelbundet så gör ju sig denna ganska bra som vas tänker jag. Skulle säga att den här är mitt favoritfynd från dagen.

Lite oväntat fynd, men en hoper gamla Okej- tidningar. En form av populärkulturell historia jag älskar. Lämpar sig väl för den sortens högläsning som ofta börjar med "Herregud, hör på det här då...".

Två uppläggningsfat. Utmärkt för t ex kokosbollar...? Har eventuellt tillräckligt med olika slags fat nu. Ska eventuellt också kanske rensa ut tallriks- och fatförråden, så jag kan köpa mer, hehe.

Och en kastrull för t ex potatiskokning. Vet inte varför jag måste förklara syftet med alla mina loppisfynd eller ge orsaker till varför jag köper skit, för vem köper inte skit på loppis these days?

Det var mina fynd. Är tämligen nöjd. Brukar inte gilla loppisrace, eftersom det alltid känns konstigt att gå in på nåns gård och sen oftast bara ta en titt på det dom säljer och sen gå därifrån utan att köpa nåt. Jag tycker bättre om den sortens loppis där man inte behöver se försäljaren i ögonen MVH neurotisk och folkilsken.

Förresten, Oravais-bo och läsare... Om det var din katt jag råkade stiga på tassen så att den skrek så det hördes till Vasa - jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Skitpinsamt, jag är ju kattälskaren nummer ett. Kan dock berätta att jag redan fått mitt straff, eftersom varje gång vi körde förbi ett djur efter det sa pappa "oj sii Ellen, ett får/en hund/en häst/en katt, ska vi stig ur så du får tramp på a?", följt av ett fniss.

Nu ska jag äta en smörgås och försöka processera mina känslor kring säsong fyra av OITNB. Yes, jag har redan sett klart det och YES, jag är all kinds of känslofylld.

Recept: vegansk chokladpudding

Ikväll hade jag och Pär det stora nöjet att ha vår kompis Johan över på middag. Vi bjöd på nästan vegansk middag. Majs- och kikärtsbiffar med koriander och potatissallad med dillpesto. Eftersom jag rev ner 75 gram Västerbottenost i peston blev salladen bara nästan vegansk, men nästan vegansk är ändå ganska bra för det här hushållet som annars är ganska generösa med ost, grädde och smör. Hur som helst, till efterrätt gjorde jag vegansk chokladpudding. Tänkte bjuda på receptet eftersom det blev ganska bra och det är så enkelt att t o m jag som annars inte är nån dessertmästare klarar av.

Till sex ganska stora portioner behöver du:

8 dl hasselnötsmjölk

6 msk maizenamjöl

6 msk kakao

2 dl strösocker

1 msk vaniljsocker

Sen är det bara att blanda allt i en kastrull och koka upp på låg värme och under ständig omrörning. Just det här med att röra om nästan hela tiden är viktigt, eftersom det bränner fast snabbare än du hinner säga "störta regeringen".

När det börjar tjockna (och det märker du) häller du upp skiten i lämpliga portionsformar. Jag valde mina favoritloppisglas på fot för en lite mer glammig feelis. Sen kommer den jobbiga delen: puddingen måste stå i åtminstone tre timmar, gärna längre, i kylskåp.

Vid serveringen kan du garnera med lite vad du vill, färska bär t ex. Jag valde krossade hasselnötter eftersom jag hade en tanke om att det skulle smaka lite Nutella i o m hasselnötsmjölken. Det gjorde det inte, men det var gott ändå.

Man kan ju så klart välja andra sorters mjölkar till puddingen. Jag har tidigare gjort på komjölk (mycket gott) och havremjölk (lite mindre gott). Jag tycker gelatin är otroligt äckligt att använda så sen jag hittade det här receptet har chokladpudding blivit en av våra standardefterrätter här i hemmet.

Eftersom Pär inte dricker hasselnötsmjölk hade jag även gjort good old kokosbollar till efterrätt, men spetsat dem med lite whiskey. Måste ju självklart provsmaka dem också till kaffet.

Har inte gjort eller ätit kokosbollar på ganska många år, blev liksom lite trött på dem efter lågstadiet när kokosbollar var det enda jag och Emmi bakade ever. Men de är faktiskt inte så dumma till en kopp kaffe. Jag sniffar mig till en revival för kokosbollen. Eftersom Pär åt cirka femton stycken av dem också gissar jag att det blir favorit i repris ganska snart.

Till sist en hälsning från den felina delen av hushållet:

Jag heter larsmoellen på snapchat, men jag är inte speciellt aktiv. Använder det mest för att skicka bilder av mig själv när jag sitter på toa åt Nikko :) :) :)

Flashback friday: Dating School!

För några år sen så bildade jag och min kompis Ragnar en (ganska oseriös) DJ-duo. Det hela började väl med att min chef ville vi skulle spela musik inför nån konsert på AE och sen spårade det ganska snabbt ur. Jag minns inte riktigt varför vi döpte oss till Dating School, men det gjorde vi alla fall. Ragnar är visserligen duktig på musik och sånt, men vi sysslade mest med image, hehe. Inför första gången vi skulle spela musik på AE kom vi på att vi borde göra en trailer till vår "spelning". Den såg ut så här:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/AYiJE793dEk/hqdefault.jpg?r=24722]http://www.youtube.com/watch?v=AYiJE793dEk[/embed]

Vi hade jätteroligt! Alltså våra videoinspelningar är något av det roligaste jag gjort i vuxen ålder (har en känsla av att jag säger det om många saker men), vi bara gjorde allt vi kunde komma på som skulle vara kul. Att spela in massa roliga videor lärde mig också att typ, inte ta mig själv på så stort allvar alla gånger? Vara avslappnad i att vara ful och kul.

Sen kom det fler videor, en för varje gång vi DJade på After Eight.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/FQ1b5PXDIoY/hqdefault.jpg?r=19464]http://www.youtube.com/watch?v=FQ1b5PXDIoY[/embed]

Den här är inspelad i Larsmo inför en modevecka vi hade 20... 13? Den här var kanske roligast av alla. Vet inte hur många gånger vi fick bryta för att jag skrattade så mycket.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/vV-l1pyABXk/hqdefault.jpg?r=44836]http://www.youtube.com/watch?v=vV-l1pyABXk[/embed]

Sen var jag sjuk en gång när vi skulle spela in en trailer igen, så då kom vi på den oerhört briljanta idéen att tvinga/låta Fatma och Beppe (som då gick kulturmontörutbildningen på AE) spela oss som unga. Fatma är då Raggi och Beppe är jag. Tycker det är en av de smartaste castingarna i modern filmhistoria. I början skymtar en ganska febrig jag. Minns jag var jättetrött och bara ville att Ragnar skulle sluta filma mig så jag fick gå och lägga mig igen.

Den här lilla trailern fick oss också att få upp ögonen för en oväntad skådespelartalang i min familj - min lillebror Kevin. Den upptäckten ledde också till den sista, men största Dating School-produktionen. Dating School - The movie.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/AHqFe2a4c6U/hqdefault.jpg?r=26677]http://www.youtube.com/watch?v=AHqFe2a4c6U[/embed]

Nu ändrar jag mig - det här var det roligaste! Fast jag och Ragnar är knappt med här framför kameran, men vi fick så många involverade, det var så jävla roligt! Till och med min chef gör ett litet gästspel här. Och Kevin och Petter som spelar huvudrollerna är så himla gulliga.

Ja, och sen flyttade Ragnar till Helsingfors och Dating School tog paus på obestämd tid. Men kanske vi gör en comeback nån gång, vem vet.

Nu ska jag se Orange is the new black. Peace out homies!

Saker man kan göra en regnig dag

Förutom att man kan pricka av min bloggkollega Karolinas (eller som jag tänker på henne; Sulve junior) lista kan man klippa håret! Märkte jag idag. 

"Jag har haft alla hårfärger du kan tänka dig, alla frisyrer du kan tänka dig (inklusive hemmagjorda dreads, heh) och följt de flesta impluser jag fått när det kommer till mitt hår. Nu för tiden är jag lite mer feg, jag har hittat en ungefärlig längd och en ungefärlig färg jag tror jag kommer bibehålla en stund."

Så här skrev jag alltså i söndags. "En stund" visade sig alltså vara fyra dagar, heh. Grejen är i och för sig att redan när jag skrev detta hade tanken grott i mig ett par veckor - tänk om jag skulle klippa kort hår igen? Men det var bara ett frö.

Senast jag hade kort hår var 2011 och då såg jag ut så här:

Sur och med oförlåtligt bohemiska accessoarer. Hade en ganska lång stilsvacka där mellan typ 2009 och 2012. Det var under den perioden jag tyckte t ex linnebyxor, flera sjalar och dreads var en bra idé. Men jaja. Håret. Ganska snyggt.

Idag hade fröet då grott klart tydligen och jag bad min syster Julia ta med sina saxar till stan. Så här såg jag ut när jag kom hem från jobbet idag:

Efter typ femton minuter av "Är du säker på det här nu? Jag gör det nu. Jag gör det nu. ÄR DU SÄKER?" från syrran så rykte längderna med ett långt, frasande klipp.

Hej då håret.

Vi åkte förresten till papp och Mias för att genomföra hårkapningen, om nån uppmärksam läsare undrar över inredningen.

Och nu ser jag ut så här:

En lite Bieber-inspirerad look kan man väl säga. Pär sa att jag ser lite lesbisk ut och det är ju en ren och skär komplimang om nån. Tycker också jag ser äldre ut på ett behagligt sätt. Liknar min mor lite mer känns det som också. Om det är positivt eller negativt låter jag vara osagt, men största plusset är ju att det är så skönt! Känns mig fri på ett sätt jag bara hört om i tampongreklamer.

Sminkade jag mig ett par timmar före läggdags enbart för att selfies? Kanske. Men håret hörni! HÅRET!

PS Imorgon släpps fjärde säsongen av Orange is the new black så om ni inte hör nåt av mig på ett par dygn så vet ni varför.

The wedding planner

På torsdag har vi varit gifta i tre hela veckor. Fortfarande trillar det in grattisar och kramar och lyckönskningar från de mest oväntade (och ibland väntade) håll. Sjukt hur många som plötsligt engagerar sig, har aldrig upplevt nåt liknande med nåt annat jag företagit mig i livet. Inte ens i närheten. Kul! Men tankeväckande.

Hur som helst är det några som frågat om festen.

Jag är inte så mycket för det här med bröllopsförberedelser, så om ni hade hoppats få följa med BLEJK, FEJT & FAB "The Wedding Edition" i sommar och höst måste jag tyvärr göra er besvikna. Vi gör det så enkelt som möjligt, inga diy-pompoms och inga brudtärnor. Meeeen om ni ändå vill veta lite, så kan jag här presentera några punkter vi funderat på.

♥ Festen blir i början på oktober, samtidigt som vi postade nyheten om att vi gift oss på sociala medier bjöd vi in de vi ville till ett Facebookevenemang. Festen blir i oktober för det är mitt emellan våra födelsedagar, Nikko har kommit hem från Berlin (där han ska va i FYRA MÅNADER från och med denna vecka) och det ger folk från Sverige (och andra länder) en chans att planera in en resa hit.

♥ Jag kommer inte ha nån klänning, för jag trivs inte i klänning och jag kan inte bära vitt i längre än fyra sekunder utan att spilla nåt på mig själv. Plus att jag inte vill lägga sjuka summor på ett plagg med så snävt användningsområde. Istället kommer jag att treat myself to ett par riktigt snygga sneakers. Och bära dem med nån slags kavaj-byxkombo a k a det jag känner mig absolut snyggast och bekvämast i. 

♥ Nån annan än jag ska städa dagen efteråt. Mycket viktig punkt.

♥ Festen kommer bli tvådelad. En tidigare, lugnare del med kaffe och kaka och snacks och eventuellt program. Det är också festens mer barn- och fammovänliga del so to speak. Efter några timmar av det blir det dansgolv (och sittvänliga små hörn eftersom t ex min äkta make inte är så dansant av sig) och fest på riktigt där vi bjuder på pizza och öl typ. Ingen bål eftersom jag tycker det är regelrätt äckligt med bål och ingen trerätters och ingen bordsplacering.

♥ I dekorationsväg har vi kommit fram till ljusslingor och rökmaskin. Speciellt rökmaskin till senare på kvällen är jag pepp på! Jag har nån lös idé om Barbiedockor och olika leksaksfigurer på borden, men jag vet inte om det kommer bli nåt. Delvis för att min syster Lina sa "fy fan va creepy" när hon hörde det.

♥ Det jag är mest nöjd med so far i planeringen är när jag kom på att jag vill ha en karaoke/Singstar-hörna nånstans under festen! Vid sidan om nånstans. Det är väl för mycket begärt att ha det som programpunkt, men jag vill kunna sjunga karaoke eller Singstar nån gång under mitt eget bröllop.

♥ Och - den punkt där vi är rörande överens om att är av YTTERSTA vikt. Musiken.

För tillfället håller vi på att snickra ihop en lugnare, mer romantik-betonad lista för den tidigare delen av kvällen. Fest-festlistan har jag inte ens orkat tänka på ännu. Det visade sig ganska snabbt att det är skitsvårt att komma på låtar som är 1. bra och 2. handlar om lycklig kärlek. Som vi pratat om detta! Skrikit till av lycka varje gång vi kommit på en låt som borde vara med. Googlat på låttexter för att inte i misstag råka ta med nån som handlar om olycklig kärlek (typexempel: "I will always love you", en annars fantastisk kärlekslåt, kanske världens bästa). Tagit bort låtar som efter nån genomlyssning visat sig inte passa in. Vi kanske är lite väl nördiga när det gäller det här, men vi är ju otroligt avslappnade, nästintill oansvariga när det gäller resten av planeringen, så jag tänker det jämnar ut sig. Ni får gärna ta del av listan och tipsa om låtar om Loooove med stort L. Den är långt ifrån klar ännu.

Jag tänker har vi bara en bra playlist, tillräckligt med sprit och varandra så skiter jag i resten.

(Nu blev det här kanske nån slags bröllopsblogg ändå, men vad fan.)

Jag hade tänkt skriva om annat

Men allt känns så betydelselöst efter nyheterna idag. Jag läser om sms som skickats av personer gömda inne på toaletter och jag läser om människor som dansat och raggat och haft kul och samma människor som blivit dödade. Så många familjer och vänner och partners som går och lägger sig och vaknar och dricker kaffe och äter smörgås utan sina älskade. Det är så oerhört, oerhört sorgligt. Jag blir både lamslagen och fly förbannad.

Jag tycker det är svårt med det här att kommentera hemska nyheter och tragedier och terrordåd på internet. Jag vet inte vad jag tycker om hashtags om att be för platser och att byta profilbild för nåt. Det är ju alltid gjort i all välmening, det förstår jag. Och alla har rätt att uttrycka sin sorg och sin oro på det sätt de finner mest passande. Det förstår jag också.

Men för varje sak man nämner och ber för är det hundra saker som aldrig nämns eller blir delade artiklar på Facebook. Det är så svårt att visa solidaritet och medkännande korrekt på internet tycker jag. Jag blir galen, för jag vet inte hur jag ska på ett smakfullt sätt förmedla att jag förstår vad som pågår i världen och jag sörjer med de som drabbas. Och ska man ens tänka i termer som korrekt och smakfullt när det gäller sånt?

Oftast väljer jag att inte kommentera det alls. Gör jag det sker det nästan uteslutande här på bloggen, sällan eller aldrig på Facebook eller Insta. Sen blir jag orolig för att folk ska tycka jag är ytlig och inte engagerar mig i världshändelser. Men jag känner ofta att det blir nån slags tävling i hur mycket man bryr sig. Ett slags vältrande i något som inte bara är en tragedi för världen och hbtq-communityn, utna också för privatpersoner.

Och nu får jag dåligt samvete för att jag fokuserar på mina egna neuroser kring vett och etikett på internet när folk på riktigt förlorat sina liv och människor de älskar.

Folk brukar använda ord som ofattbart när sånt här händer. Det kanske är just det. Det går inte att fatta. Det finns inget rätt sätt att förhålla sig till ett sånt hatbrott att en människa går in på en gayklubb och skjuter ihjäl 50 festande människor.

Frågorna DEL 3

Hej! :) Hittade just din blogg. Så då frågar jag just det. Var klipper du ditt hår? Rekommenderar du någon bra salong? :)Tipsa tipsa! ;) /Malin

Haha, oj nej, här har jag grävt min egen grav inser jag. Vet inte varför jag uppmanade till hårfrågor när jag inte har nåt alls att komma med. Min mamma är frisör, min syster är före detta frisör och min brors flickvän är frisör. Så jag borde kanske ha något att komma med, men jag har liksom varit sjukt ointresserad av hår alltid, kanske som nån slags undermedveten motreaktion.

Min syster klipper mig hemmavid och det är en förmån man bara har som familjemedlem, så sorry :/

Mina hårrutiner ser ut så här: Syrran klipper mig då ett par, tre gånger i året och samtidigt brukar hon ibland sätta i lite blonda, beiga eller koppriga slingor, beroende på vad jag är på för humör. Jag tvättar håret ungefär en gång i veckan, om jag vore rik skulle jag använda det här schampot varje gång, men det gör jag inte utan använder vad jag råkar ha (får en hel del prover av mamma så det är verkligen vad jag _råkar_ ha, köper typ aldrig schampo). Om jag orkar använder jag balsam. Samma sak där som schampot, har sällan köpt ett balsam. Efter tvätten använder jag hårolja från antagligen Hårologi eller Nashi. Jag borstar det med en Tangle Teezer efter varje tvätt och sover alltid med håret i knut/fläta. Det är seriöst ALLT jag gör. Jag äger in fön, jag har visserligen ärvt en plattång av min syster, men har aldrig använt det. Använder hårspray och torrschampo ibland (kommer inte ihåg märket, har fått av mamma). Jag har oförtjänt bra hårkvalitet, men jag gör inget för att bibehålla den.

Jag har haft alla hårfärger du kan tänka dig, alla frisyrer du kan tänka dig (inklusive hemmagjorda dreads, heh) och följt de flesta impluser jag fått när det kommer till mitt hår. Nu för tiden är jag lite mer feg, jag har hittat en ungefärlig längd och en ungefärlig färg jag tror jag kommer bibehålla en stund.

Förlåt att jag ledde dig in på den här vägen för att sen göra dig besviken, Malin!

Nä hödö vems dootro e tu?!

och fyra dagar senare av samma signatur...

Visst var jag bra på det här? Ok så riktiga frågor då: (1.) Om du var tvungen att göra dig av med ALLA dina böcker (detta är grymt, jag vet) förutom fem stycken, vilka skulle du behålla? Detta är mer eller mindre ett onödigt krångligt sätt att fråga ungefär vilka dina topp fem favoritböcker är, antar jag.

(2.) Hur doftar amortentia för dig?

(3.) Du har tidigare berättat lite smått om ditt tonårspunkband. Finns det rent av inspelade låtar? Videor?!! Bilder? Låttexter? Vad sägs om ett inlägg dedicerat åt denna historia? Sku va skoj!

(4.) Vad är dina bästa vardagstips? Typ sådär för att få livet och allt vad det medför att bara löpa lite smidigare eller trevligare eller vad som helst. Jag undrar för att du en gång sa att du tycker om att gå omkring och småplocka i ditt hem och att det därför inte så lätt blir så överjävligt stökigt. Hur ska jag också lära mig att tycka om att småplocka?

Och vems dootro e du?! /Linnea

Hej Lintsu! Kul att du hittat hit, hehe. För att besvara din första (och sista fråga): PAPP MIINS.

 1. Jag skulle aldrig vilja göra mig av med alla mina böcker, jag får lite panik och ångest inför själva frågan. Jag blir också jättestressad av när nån frågar vilken eller vilka som är mina favoritböcker, jag kan liksom inte bestämma mig. Jag har vissa böcker som kanske nödvändigtvis är mina favoriter till innehållet, men som betyder mycket. En signerad Katitzi-bok i första upplaga som härstammar från mommos, eller mamma fick dne som present när hon var fem. Den skulle jag nog försöka rädda. Sen Kerstin och jag av Astrid Lindgren som min mommo fick till julklapp 1945, den skulle jag också vilja rädda. Men sen är det nog ganska aivan sama. Inte för att jag inte har några känslomässiga band till mina böcker, utan tvärtom. Jag har för många känslomässiga band, jag blir galen av att tvingas välja. Men de författare jag gillar lite, lite extra i min hylla är bl a Donna Tartt, Junot Diaz, Chimamanda Ngozi Adichie, Vilhelm Moberg, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Astrid Lindgren. För att nämna några. Du får nöja dig med det svaret.

 2. BRA FRÅGA! Amortentia är, för den som undrar, en kärleksdryck från Harry Potter. Den doftar olika för alla personer, berorende på vad som attraherar dem. Jag tror amortentia skulle dofta rentvättade lakan som hängt på tork utomhus, lite hav och lite liljekonvalj och varm kattpäls för mig. Eller pust av Gaultiers Le Classique och cigaretter. Eller pannrum.

3. Eeh, okej. Låt mig först påpeka, bandet jag och min bästis Emmi hade var mer image än band. Vi spelade ju liksom inga instrument egentligen, kunde tre ackord var på gitarr och tyckte mest vi var så coola att vi behövde ha ett band. Vi hette Suck me Stella. Vet faktiskt inte riktigt var det namnet kom ifrån, men nöjda var vi. Vi hade egen fanclub på Lunarstorm (LOOOOL), men ingen hörde nånsin nån låt. Kanske för att det inte fanns så mycket till låt. Vi skrev väldigt många, väldigt dåliga texter och hade "replokal" på Emmis vind. Där satt vi mest och blev inspirerade och tyckte vi var skitcoola. Jag tror Emmi kanske har låttexterna i nån mapp nånstans, kan försöka höra med henne. Finns inga videor, tack och lov, men kanske nån bild. Jag och Emmi gjorde en massa saker som hörde ihop med den här "punk"-attityden, bl a startade feministklubb. Vi var de enda två medlemmarna och det vi gjorde var väl typ att klippa ut peppande saker ur tidningar och klistra in i ett häfte. Ska söka igenom mina lådor i skåpen och se vad jag hittar. Återkommer med inlägg (om jag inte storknar av pinsamhet över min ungdoms hybris)! Bilden ovan är från den tiden, eventuellt lite senare.

Lite pausbilder av katter (och en sovande äkta make) eftersom mina svar blev så långa.

4. För att lära dig tycka om att småplocka ska du skaffa dig ett överjävligt kontrollbehov och en kristlig känsla av att det inte riktigt är okej att slappa om inte allt är i skick. Visst låter det som ett lifehack du bara MÅSTE pröva?

Nej men, så här är det. Jag A V S K Y R att städa. Jag gör verkligen det. Jag är så förbannat lat när det kommer till hushållsarbete, jag hatar att jag måste ge tid av mitt dygn och mitt liv på att göra vårt hem representabelt. Jag ryser vid ordet storstädning. MEN. Jag är mer stressig än lat. Jag får riktigt äkta ångest av att det är stökigt. Jag kan inte ligga och läsa riktigt njutningsfullt när jag vet att det är nåt som borde göras nånstans. Det här är kanske nåt jag borde jobba med, "jag är inte min städning" och hitta värdet i mig själv och bla bla bla men så här är det nu med mig.

Jag har haft och har ännu jätteproblem med att bo tillsammans med nån, för det gör mig så otroligt stressad att nån annan kommer och rör om det jag ställt i ordning. Jag jobbar verkligen varje dag med att inte jaga upp mig över riktigt små skitsaker, som att tandkrämen ligger på fel plats, eller det står temuggar lite här och där eller att vi har olika filosofi kring vad "att diska" innebär. Och Pär jobbar varje dag med att försöka gå mig till mötes lite, även om han inte alltid förstår vad jag stressar över. Det är skitjobbigt att bo tillsammans med nån. Det är så klart också bra på så många sätt att det ändå lätt är värt det, men det är skitjobbigt. I alla fall om man är van med att rå om sig själv och sitt hem.

Angående att rå om ett hem tillsammans ännu så är vi båda två benhårda med att vi ska ha det så jämställt som möjligt. Inte så att vi räknar sysslorna vi gör mellan varandra eller mäter värdet i de olika sysslorna, men mera vilken attityd vi har. Jag vägrar vara tacksam varje gång Pär gör något här hemma och jag vägrar be om ursäkt för när jag inte orkar. Jag vägrar också kalla det att Pär "hjälper till", eftersom det är lika mycket hans lägenhet. Det jag gör ska inte tas för givet bara för att jag råkar vara kvinna och det som han gör ska inte vara som nån jävla bonus jag ska bli gråtmild tacksam över för att han råkar vara man.

Men nu kom jag in på nåt annat här känner jag. Var var jag? Jo, jag hatar att städa men hatar när det är ostädat.

Därför har jag utarbetat det här med småplockas. Att man gör det i farten, utan att tänka så mycket. Då hålls det ändå på en acceptabel nivå. Jag städar alltid i typ reklampauserna på teven. Eller när jag ska gå på toa så ordnar jag upp i hallen. Eller plockat undan ur torkskåpet när jag går för att koka kaffe. Lite så där i smyg för mig själv. Lurar hjärnan. Det funkar faktiskt. Och ibland, när jag inte känner att jag städar inför något eller när jag är skönt avslappnad från förr (vilket händer cirka tio gånger om året) så kan jag verkligen njuta av att gå och plocka. Städa lite. Ta hand om det som är vårt (och det vi hyr).

Men tips? Jag vet inte. Gör det i farten? Tänk inte på det? Eller så skiter du i det, jag har aldrig reagerat på att du skulle haft det stökigt. Och då har jag ändå varit hemma hos dig en hel gång!!!<a href=

Heaven is a place on earth

Ville bara berätta att jag idag löst livspusslet. Tror jag. Jag har länge filat på en teori som lyder: ju rejälare trosa, desto mer upplyst själ. Kan berätta att jag idag upplevt något som bara kan ses som bevis på den teorin. Vem visste att nirvana (inte bandet) fanns att finna på Kappahls reastång för sju euro? På bilden matchad med "snyggt sönderklippt" t-shirt från loppis och kofta från H&M.