Födelsedagspresenter

Tjolahopp tjolahej, nu är jag här igen. Jag är dålig på att blogga regelbundet, jag vet det. Senaste tiden a k a den är veckan har jag haft lite ångest för att jag hade inlämning åt Monika (Fagerholm, min handledare på skrivarkursen jag går) och jag hade inte fått ihop så mycket text, inte ens en A4. Men för en timme sen pratade vi om texten och Monika hjälpte mig hitta nån slags struktur och gav mig uppgifter för att komma vidare, så nu känns det så himla mycket bättre. Och plötsligt kändes det enklare att blogga också. Så without further ado - här är en liten presentation av min presentskörd i år!

Vi börjar med mattan jag köpte åt mig själv. Loppis så klart. Det är egentligen än gobeläng, d v s, den ska hänga på väggen. Men jag ser inga regelpoliser i närheten såååå... Vi har haft lite delade meningar om mattan, jag och Pär, men nu är han ändå nöjd med den. Usch, jag är kanske lite väl bestämmande av mig med vissa saker i vårt hem, men jag försööööker verkligen vara snäll och lyhörd. Ni får mejla Pär och fråga om jag lyckas med de föresatserna, hehe.

Förresten, hur svårt är det att fota en jävla matta?! Svårt att ge en bild som visar hur den _verkligen_ ser ut.

Korpen Kristina har ni ju sett förr, hon tronar nu i vårt vardagsrum och skänker en viss je ne sais quoi till vårt hem. Henne fick jag som ni säkert minns av far rar.

Också något som blivit nämnt förut, boken Norma av Sofi Oksanen. Den fick jag av min svärmor (tycker fortfarande det är kul att jag har en svärmor liksom, kul på samma sätt som att jag är nåns fru).

Av min faster fick jag tre kaffekoppar ur serien Amanda från Rörstrand. Jag köpte  ett par högt älskade tallrikar ur samma serie på loppis i somras, så jag är mycket förtjust i kopparna. Lyx med en faster som har bra loppisöga och vet vad man gillar.

Av Pär Penna fick jag det ultimata spelet. Jag älskar frågesport, sällskapsspel och På Spåret = jag trippelälskar detta spel! Så fint att han dessutom mindes att jag hade dreglat över det i bokhandeln för länge sen i somras. Började bokstavligen gråta när jag öppnade paketet mvh hormonelltjej87. Dessutom fick jag en prenumeration på Bang, som jag också hade önskat mig. Fina Pär <33333

Av Julia fick jag denne lelle H&M Home-goding som ni säkert känner igen från min bloggönskelista. Hen står i vanliga fall på mitt blombord och vaktar mitt emellan aloe veran och pengaträdet.

Och sist men inte minst, av syskonen (Julia inräknat i detta också) fick jag mina önskeörhängen från Ann-Sofie Back. Dom ska jag ha på mig när jag stegar fram som brud (och tusen gånger efter det, men inte före festen). De är så SJUKT FINAAAAAAAA. Jag kommer också vara så SJUKT FIIIIIN på festen. Tror jag.

Nu ska vi åka och hälsa på Grim och jag hade inte så mycket mer att visa upp. Tack allihopa för alla presenter och även för de blommor och pengar och godis som inte blev presenterade. Och tack till Emmi, som hälsade åt mig i Firarsvängen på Radio Vega, årets mest oväntade, typiskt Emmiska och roliga grej.

På repeat

Första låten från Frida Hyvönens svenska skiva är som riktigt riktigt riktigt bra. Kanske årets bästa text också? Kan knappt bärga mig till hela skivan kommer. 

På mitt nattduksbord

En av de bästa grejerna med hösten är ju den här klassiska bilden av att man ska kura ihop sig i nån fåtölj med stickasockor och en stor balja te och en bra bok. Hela grejen med att läsa gör sig oerhört bra höstetid. Att jag sen aldrig kurar ihop mig utan oftast ligger i nån slags framstupa sidoläge mitt över sängen iklädd tshirt och menstrosor (de där största och fulaste trosorna jag VET att du också har) kanske drar ner mys-imagen lite, men läsandet kvarstår och det är ju det som är det viktiga.

Mitt nattduksbord just nu ser ut så här:

Borde köpa nya lampor åt oss inser jag nu, för Pär har ingen alls och mitt är ett ihopskrap av en Ikea-skärm och en presentstomme. Den är inte speciellt lyckad. HUR SOM HELST. Förutom fula lampan, en handkräm och ett femtio cent ligger det en hel radda  bra böcker som bara väntar att läsas i höst. Dessutom har vi tio (jag tror det är tio) hyllor med böcker här i lägenheten och jag har läst max tre av dom hyllorna. Okej, kanske fyra.

Främst ligger fyra böcker som alla är inhemska. In transit har jag skrivit om förr och jag håller fortfarande på med den eftersom jag är otroligt slö i min läsning. Den och Naondel av Maria Turtschaninoff och Djävulen är en lögnare av Sara Razai har jag fått från Förlaget som recensionsexemplar. Är så sugen på att läsa dem alla, men vill läsa klart In transit först, jag är så dålig på att slalomläsa, det slutar alltid med att nån av böckerna lämnar.

Norma fick jag av Pärs mamma till födelsedagspresent. Blev så himla glad, för Oksanen är en av mina favoritförfattare och jag hade ändå tänkt köpa den. Bra med en svärmor med bra boksmak!

Handkrämen är förresten den här. Jag har inte använt så många olika handkrämer så jag har inte nåt att jämföra med, men jag tycker den är bra. Plus att den doftar riktigt, riktigt gott.

Imorgon är min födelsedag och ikväll hade jag släktkaffe. Fick en massa fina blommor och tekoppar jag ska visa i nåt skede, men är för trött just nu. Just nu ska jag bara lägga mig ner och tänka igenom livet under de sista 45 minutrarna av mitt tjugoåttonde år.

Allt jag lärt mig

Idag fyller jag 29 år. Det känns väl både bra och inte alls liksom. Jag tycker det är skönt att bli äldre, hittills har det bara blivit bättre, även kurvan inte alltid varit rakt uppåtgående. I alla fall, här är ungefär allt jag lärt mig om livet under mina 29 år. Jag har bestämt mig för att jag är vis nu. Varsågoda.

♥ Be om ursäkt när det behövs.

♥ Men kräv också ursäkter ibland.

♥ Det lönar sig mer och är roligare att hänga med brudar än med killar.

♥ Du står inte i tacksamhetsskuld till nån för att de hänger med dig, du är värd kompisar även om du är en skitstövel ibland

♥ Men kom ihåg att påminna dina vänner om att du gillar och uppskattar dem. Gärna nyktert ibland.

♥ Mensvärk är en helt okej ursäkt att ställa in saker och ta det lugnt.

♥ Det lönar sig faktiskt att sova och äta regelbundet. Hur tråkigt det än låter. Frisk luft är också irriterande nog bra på många sätt.

♥ När kärleken kommer så kommer du känna igen den, men den kommer inte se ut dom du trodde.

♥ Och dröjer den så finns det två miljoner andra likvärdigt bra saker att fylla livet med. Romantisk kärlek är bara en bra sak bland andra bra saker, inte the best of the best.

♥ Stora trosor är the shit.

♥ Man behöver inte resa mycket eller långt för att vara öppensinnad och upplyst.

♥ Betala dina räkningar i tid och be om hjälp om det inte går nån månad.

♥ Diska åtminstone dagligen. Så mycket enklare.

♥ Till brudar på internet och IRL: Du behöver inte ha svar på allt för att få ha en åsikt. Du behöver inte svara och förklara på all kritik du får.

♥ Till dudes på internet och IRL: du behöver inte ha en åsikt om allt.

♥ Du var inte så pinsam som du tror. Inte som fjortis och inte i lördags på krogen.

♥ Alla snackar skit, men bryt inte förtroenden.

♥ Förlåt dina föräldrar om du tror de gjorde så gott de kunde, de är lika clueless som du.

♥ Du väljer din familj själv och har du tur är den du fått en del av den.

♥ En högerregering är sällan (aldrig?) en bra idé.

♥ Du får minst krapula om du dricker ren vodka och bara ren vodka.

♥ Man behöver inte brinna för sitt jobb. Man kan också bara jobba och sen brinna för annat.

♥ Utgå aldrig från att alla andra har samma förutsättningar som dig eller att du kan tala för alla.

♥ Det finns ingen kompis eller partner som du inte kommer hata vid ett eller annat tillfälle. Det är okej, för de kommer antagligen hata dig med ett par gånger med.

♥ Lyssna på dina kompisar och försök förstå varför om de inte gillar din partner.

♥ Fråga dina far- och morföräldrar om allt du undrar över i deras liv. Du ångrar dig annars.

♥ Du kommer inte få allt du vill i livet och det är okej att sörja över det du inte fick.

♥ Ge cred när det är befogat. Du förlorar inget på det.

♥ Ge inte råd om inte folk ber dig om det. Det kommer nästan alltid slå bakut. Förutom om du har en egen blogg och födelsedag, då får du göra the fuck you want :)))))))

♥ Försök kom ihåg dig själv som 12-åring. Puberteten kommer att fucka upp en massa och som ung vuxen kommer du att ha tvivelaktiga prioriteringar. Men strax före allt det hände hade du antagligen redan svar på en hel del. Och nu har du lärt och levt så pass mycket att du äntligen kan använda dom svaren.

♥ Det gör ingenting att du är sist eller sen med förhållanden, barn, utbildning eller riktning i livet. Det handlar om några år de andra har försprång, sen är ni lika igen. Och du har en massa annat kul i ryggsäcken.

♥ Du kommer aldrig få nåt diplom för att du är duktig, så du kan lika gärna sluta försöka så mycket.

♥ Och till sist: livet suger ibland och det är helt okej att tycka det.

Vi borde utstå den här skiten ihop

Har sovit bort ett migränanfall hela eftermiddagen och känner mig fortfarande lite skakis och inte så vän med skärmljuset, men ville bara tipsa om tre små saker ni kan roa er med under helgen.

♣ Serien The Get Down på Netflix. Har inte sett hela ännu, men gillar man Baz Luhrmann (han bakom Romeo+Julia och Moulin Rouge) och gammal hiphop så lär man gilla detta. Det är sådär trevligt mastodontigt.

♣ Kontot @oskonheter på Insta. Otroligt pricksäkra sm sketcher av tre coola brudar.  Ett annat av mina favoritkonton på Insta är @everyoutfitonsatc som kartlägger alla outfits från Sex and the city och kommenterar dem, ofta väldigt roligt och elakt. Plus att de skapat hastaggen #fuckingcarrie som jag skriver under any day.

♣ Mattias Alkberg spelar och läser dikter på AE i oktober och jag har lyssnat massor på honom sen det blev bokat för att peppa. Denna låt hjälper faktiskt lite när livet känns övermäktigt och det gör det ju ibland:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/VdMXvMXEQbo/hqdefault.jpg?r=75247]http://www.youtube.com/watch?v=VdMXvMXEQbo[/embed]

Så nära DIY jag kommer

Nu ska jag vara ärlig.

Jag gillar inte riktigt DIY.

Jag är inte så förtjust i pyssel.

Min bild av helvetet är en Arbiskurs i scrapbooking.

Det känns nästan förbjudet att säga det här men jag har alltid varit sån. Allt från EOS-tidningens gör-ditt-eget-pennställ-av-en-toarulle till dagens hurtiga Pinterestare. JAG FATTAR DET BARA INTE! Varför orka göra nåt som aldrig blir riktigt som man hade tänkt det ändå?!

Jag skulle gärna göra sånt som andra verkar göra hela tiden. Typ snickra ett egnahemshus på 210 kvadrat av lastpallar och bygga en lampa av en Prismapåse, lite pärlor och en död mås.

Eller skulle jag ens vilja det? Jag vet inte. Tycker pyssel mest är jobbigt och sen måste man städa undan och det ligger glitter över hela golvet och det blir aldrig snyggt ändå. Jag tycker om att rita. Att sticka vantar och sockor. Brodera ibland. Enkla, tvådimensionella saker. Saker som går snabbt och kräver max två, kanske tre ingredienser. Mitt tålamod klarar inte mer än så.

Så med det i bakhuvudet vill jag att ni låter mig vara stolt över två saker jag gjort i veckan. Det tangerar nästan DIY tycker jag.

I söndags var jag som sagt rastlös och målade om en pall. Det som tidigare var en helt vanlig stapelvara från Ikea, är numera min (icke-levande obs, för nu stirrar Kantele fittigt på mig här) favoritsak i hela lägenhet! Blev så glad av att nyansen blev lika fin på pallen  som jag tyckte på färgkartan i affären och inte alls så ful som jag tyckte i burken här hemma sen, att jag lätt hade kunnat svepa över resten av möblemanget med penseln.

Okej, den här saken tangerar inte DIY, inte ens jag kan tycka det. Men är ändå nöjd med att det är så snyggt. Jag fick en glasburk som det varit tomatkross i av en kollega och VIPS hade jag ny nagellacksförvaring. Burken hade ett lock jag i ett svagt ögonblick försötke limma nåt jävla rött sidenband på, men jag tänker inte ens visa resultatet av 45 minuters snabblimmande, för en förskoleklass skulle skratta åt det.

Jag vet, jag vet. Det är inte DIY på nåt sätt, men det var gratis och det var återanvändning så jag är nöjd. Dessutom, som den vane gästen i vårt badrum säkert noterade, har jag lyft in ena balkongbordet (vi har haft två) och gjort badrumsbord av det.

Ja. Det var bara det.

Saker jag ätit i helgen

Hej helgfirare! Här har vi det gött. Har haft en sällsamt stillsam helg med rätt mycket babyhäng och ännu mer tv-tittande. Rätt skönt, för jag har varit förkyld FÖRSTÅSS. Men, jag har ätit en massa gott! Verkligen top notch mat-helg!

Det började på fredag efter jobbet med flottiga pommes i låda, som jag eftersom jag trots allt är en dam, åt i sängen framför Netflix.

Senare på fredagskvällen, efter att jag ätit pommes och sett klart Stranger Things (nåt av det bästa jag sett på senare) bakade jag (!!!!) en kardemummakaka. Den var jättegod när den var varm på fredagskvällen, men den var ännu godare på lördag till morgonkaffet. Torrkaka ftw! 

På lördan gick jag och Pärlan ut och vallade Grim nån timme. Har aldrig insett vilken respekt man får när man skrider fram med en barnvagn. Alla tanter ler snällt och man får en helt annan status - jag skämtar inte! Vi funderade på att köpa vagn och börja gå ut med katterna i den för att kunna åtnjuta den där statusen oftare. Men när folk inser att det är katter vi har i vagnen lär vi ju mista den respekten plus mera så vi får nog helt enkelt gå ut med Grim igen.

Efter det åt vi nåt av det bästa med hösten - smörsteka kantareller på rostat bröd. Så. jävla. gott. Alla LCHF:are bara neeeej, mera kolhydrather!!! Men jag kan berätta - det slutar inte än!

 För nu har vi just ätit söndagsmiddag -pasta! Så klart. Jag gjorde en spenatsås på en höft så där och den blev jättegod! Spenat kan vara så himla äckligt när det är äckligt, men när det är gott är det jättegott.

Jag hackade ner lök och ett par vitlöksklyftor och kastade ner allt i en panna med smör. Sen ner med tinad fryst spenat, typ två påsar. Och sen i med nästan en hel burk Mifú (typ stekbar keso, nåt nytt jag hittade i affären), en kruka hackad basilika och två burkar creme fraiche. Och så kryddade jag med salt och peppar och en rejäl nypa muskot. Ja, tror jag hällde i en skvätt mjölk också, men det tror jag inte gjorde nån skillnad.

Och så rostade jag lite pinjenötter i en torr panna och strödde över med lite basilika och flingsalt. Ät med färsk pasta och tacka mig later. En mycket OK söndagsmiddag.

Nu ska jag måla en pall. Blev så satans rastlös mitt i det gråa vädret och snoret så cyklade iväg och köpte en burk färg. Är inte alls säker på färgen längre, men nåja. Det går väl att måla om igen, nu när jag insett hur enkelt det är att köpa en burk färg.

Och för er Kantele-fans som tycker två bidler av Viola i samma inlägg känns onödigt många - varsågoda! En idolbild av Kantsu.

Mina vänner: Minerva

Fredagen till ära bjuder jag på ännu en Min vän! Det här är en fantastisk följetong om jag får säga det själv, väldigt enkel för mig (kräver cirka noll arbete) och väldigt roligt att läsa vad alla svarar. Dessutom kommer den kunna hålla på rätt länge ännu, har måååånga vänner jag inte presenterat än. Inte för att skryta. Men jag har det. Nu - världens bästa Minerva!En bild av mig ↑

Namn: Minerva Ekrelius

Ålder: 27

Stjärntecken: Vågen

Bor: Jakobstad, Finland

Familj: Flickvän Kaisa och två håriga barn (a k a  hundar)

Favoritfärg: Jag har älskat rosa ända sen jag var liten, men fram tills typ två månader sedan så insåg jag plötsligt att jag har lite tröttnat på den. Tycker om den fortfarande, men inte längre min favorit. Så nu vet jag faktiskt inte.

Favoritpopgrupp: SILVANA IMAM ... inte för att det är pop… eller en grupp… men hon är min absoluta favorit-artist!

Den bästa låt jag vet: Just nu är det Väck Mig När Ni Vaknat av Silvana Imam

Favoritbok:How to Be a Graphic Designer Without Losing Your Soul av Adrian Shaughnessy… Fast om jag ska vara riktigt ärlig så var titeln mer hjälpsam än själva innehållet.

Favoritfilm: Dokumentären The True Cost.

Favoritdjur: Alla, förutom fästingar och vissa människor.

Favoritmat: Veganskt och gluten. Alltså bröd och pasta typ, hehe.

Favoritdryck: Vatten.

Det här gör jag när jag inte har fritid: Pluggar grafisk design, gör sporadiska designuppdrag, jobbar varannan helg som museivärd på Jakobstads museum, och jobbar också sporadiskt i Shaumanhallens garderob.

Och på min fritid brukar jag: Träna Krav Maga, yoga, promenera/springa i skogen, mysa med hundarna, umgås med Kaisa och kompisar, kolla serier, överanalysera och läsa Computer Arts.

Jag tycker om: Måndagar och fredagar.

Jag tycker inte om: Likgiltighet.

I framtiden vill jag: Kunna leva på att vara art director som endast jobbar med projekt som delar mina värderingar.

Så här känner jag Ellen: Lärde känna Ellen i projektgruppen för Jeppis Pride, idag är hon en av mina närmsta vänner i jeppis.

När vi umgås brukar vi: Morgonpromenera, prata - ofta virtuellt, hänga, festa.

Det bästa med Ellen är: Att när hon säger någonting, som t.ex. en komplimang eller frågar om hon kan hjälpa på något sätt när jag är sjuk eller så, så vet jag att hon verkligen menar det. Jag känner också att jag kan vara helt mig själv/sockerhög i hennes sällskap.

Det sämsta med henne är: Att hon ibland försover sig till våra morgonpromenader och Fight brukar tycka det är tråkigt då </3

Jag tror Ellen tycker om följande saker hos mig: Jag tror Ellen tycker att jag är genuin och empatisk.

En hälsning till bloggläsarna: Hej coolisar.

Minerva är kanske den mest genuint godhjärtade människa jag vet, jag känner ingen som är så mån om allas väl som hon - samtidigt som hon kan vara stentuff och hon låter sig verkligen inte trampas på. Dessutom är Kaisa och hundarna som en megastor bonus med Minerva, eftersom de är <33333 de med. Minerva, jag och Ronja har en liten, mycket exklusiv klubb och de är verkligen mina go to-människor när det gäller både värdsliga och spirituella (inside grej, you wouldn't understand) saker. 

Pär är ett jävla CP

Pär går mycket runt omkring här i stan, han gillar att promenera. Ganska ofta hör jag av folk att dom har sett honom där och där och då och då, vilket jag gillar, för då känns det som att han håller på att flyta in i stadsbilden. Få ett sammanhang. Älskar sånt, sånt ÄR varför jag bor i en liten stad.

Hur som helst, ganska ofta i samband med en sån kommentar hör jag en dröjande ton hos den som säger det, eller rent av får nån omskrivning av ett faktum "ja, han har ju så kännspak stil att gå". Ja, alltså han haltar. Och spretar lite med vänsterarmen ibland.

Då brukar jag säga "ja, han är ju CP" varav människor antagligar skratta nervöst och tror att jag skämtar, säger emot (vilket är det fånigaste) eller säger "jahaaaaaaaaaaaaa" med väldigt många a:n.

Cp (cerebral pares) är egentligen ett samlingsnamn. Det finns miljard olika varianter och man kan läsa på om man vill här, men för att sammanfatta det megakort: det handlar om att en eller flera muskler inte funkar som dom ska och det på grund av en hjärnskada man fått som foster, vid förlossningen eller som väldigt liten. Cp kan även innebära mentala utvecklingsstörningar, men det är en vanföreställning att cp är lika med utvecklingsstörd och många cp-skador ter sig bara fysiskt.

Pär har inte en sån tung cp-skada eller vad jag ska säga, inte för att det på nåt sätt är viktigt att hans skada inte är så "stor", utan för att det är så det är. De muskler som inte funkar som de ska är dom som går ner i vänstra armen och dom i högra benet. Därav haltandet och spretandet.

Kanske tänker du på svenska komikern Jesper Odelberg när du hör cp? Han sitter ju i rullstol och pratar även annorlunda. Så kan ju också cp se ut.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/tBbet173mXg/hqdefault.jpg?r=59202]http://www.youtube.com/watch?v=tBbet173mXg[/embed]

Andra cp-relaterade grejer Pär har är att hans ögon skelar ibland, han är alltid jättespänd (vilket gör att han är väldigt lättskrämd och kittlig till exempel, alltså så pass att jag undviker att kittla och skrämma honom, två saker jag annars gärna utsätter mina nära och kära för) och så är han urusel på att leta efter saker och är dålig på att orientera sig. Han ser inte alltid det han ser. Vilket också gör att han inte har körkort och nog inte ska ha det heller.

Däremot har han ju kompenserat detta genom att ha, vad han själv (väldigt gärna) kallar för "Sveriges bästa arbetsminne". Han minns allt, alla namn, alla vägar, alla band, allting. Vilket är skitjobbigt när man själv påstår att man till exempel inte sagt en sak man har sagt. Plus att han är jättebra på en massa annat så klart, men det kanske inte kan relateras direkt till hans cp.

Jag tänker ganska sällan på att Pär är cp nu för tiden. Det är inget som påverkar mig speciellt mycket eller ens vår vardag speciellt mycket. Pär kan göra alltså sånt jag tycker är viktigt och sånt han inte kan, typ köra bil, kan ju jag. Jag har aldrig haft nån dröm om nån händig man eller så, så det gör mig ingenting att det är jag som skruvar ihop Ikea-möblerna eller byter glödlamporna. Och det gör inte Pär nåt heller, den enda som lider av det är väl de rådande könsnormerna.

Däremot har jag ju fått vänja mig med att han ramlar och snubblar ganska ofta och att han nästan alltid har skrubbsår på vänsterknogarna. Eller att han inte kan bära båda våra tekoppar samtidigt. Eller att han letar efter sina glasögon ungefär en gång om dagen, fastän de oftast ligger mitt på köksbordet.

När vi först började prata så tänkte jag att jag tyckte han såg lite liksom sned ut på bilderna jag sett av honom. Men jag sa ju inget. Pär tog upp det ganska snabbt och väldigt odramatiskt och jag sa jahaaaaaaa med så många a:n jag bara kunde. Sen, efter hand, har jag ju frågat allt jag funderat över och även försökt läsa på lite. Och så har jag till sist lärt mig prata om det utan att viska.

För det är ju sist och slutligen, bara cp.
Det är inte farligt.

Här kan du förresten läsa en kolumn Pär skrivit om sin cp.

På tal om ljudböcker...

Hade helt missat det fantastiska att Nextory (som är typ som Netflix, men för ljudböcker) bjuder på en månad gratis prövotid via Michaela och nu vill jag bara tipsa om det utifall nån annan ljudbokssugen människa också missat. Man kunde nästan tro att detta är regisserat, men jag svär, jag är bara trendkänslig, hehe... Nä, det var faktiskt mrs L. Jung som tipsade mig om dealen på Michaelas blogg. Tack!

Nu måste jag rusa iväg och träffa Pärry, vi har biodejt!

(Usch, vad äcklig jag lät där i sista menigen, sorry)