Jag har gjort en hallmatta!

Pär gör sitt bästa för att aktivera mig på en lagom nivå dessa sjukskrivna dagar. Idag fick jag "städa hatthyllan" som uppgift. Det gjorde jag också, det tog tre minuter. När jag hade gjort det och ordnat upp alla sneakers i skohyllan kastade jag en blick på vår "hallmatta". Denna förhatliga tygtrasa, egentligen en röd badrumsmatta från Ikea som bara blivit slängt dit nån gång när jag flyttade in och ville skydda parkettgolvet. Och sen bara lämnat kvar där <- min inredningsfilosofi.

Eftersom syrran var besök och erbjöd sig agera privatchaufför tog jag tag i ett litet projekt jag tänkt på en tid. Inspirationen/idéstölden kommer från Hej Regina och denna bild. Min blev kanske 70% fulare men whatever, jag är ganska nöjd.

På avstånd ser mattan i alla fall sika-huippu-kiva ut.

För min lilla hallmatta behöver du:

1 lagom form till exempel en tekopp

1 penna

1 måttband

1 mattkniv (bästa verktyget <3333)

1 bit "kuramatto" (finns på rulle at your local byggvaruhandel)

underlag, t ex en bunt gamla dagstidningar

Du förstår säkert själv hur du ska göra. Ta lite mått, rita ut ett lagom mönster med hjälp av tekoppen, kom ihåg underlaget och så är det bara att skära med mattkniven. OBS, det hårar en del så det lönar sig att ha en dammsugare nära till hand och OBS nummer två det går inte att använda sax. Take it from someone som provat.

Tja, lite ojämna kanter och lite ludd här och där, men är nog ändå ganska nöjd tycker jag. Det blev dessutom billigare än jag tänkt mig, mattan kostade tolv euro metern och jag köpte en och en halv, dvs ~18 euro. Plus två euro för en ny mattkniv eftersom jag tydligen slarvat bort min förra.

Ja, nej, men jag är nog jävligt nöjd.

1 skiva & 1 bok

Jag håller på att bli lite galen av att vara hemma och inte kunna röra mig som jag vill. Har gråtit flera gånger de senaste dagarna och ligger och oroar mig för saker jag vanligtvis inte oroar mig för och jag har passerat rastlös-stadiet för länge sen. Nu känns istället allt oöverkomligt och jag orkar inte göra nåt för vad vitsen liksom. Allt gör ändå bara ont.

Idag låg jag på soffan i pyjamas fram till klockan fyra och kunde för mitt liv inte förstå vad jag skulle stiga upp för. Såg till och med på nåt skidlopp på teven!!!!!!! Men då började Pär se så orolig ut att jag gjorde en kraftansträngning och la kläder på mig och lagade mat. Åt pulled havre och tände tre adventsljus och sen hämtade papp och Mia oss och vi åkte till brorsans för kaffe och babygull. Så nu känns det lite bättre.

Sen vill jag tipsa om två saker som även haft positiv inverkan på mitt glåmiga humör, trots att båda sakerna inte direkt skriker av feel good-tematik. Det är en skiva och en bok, här snyggt nedsläppta på olika golv hemma hos oss.

Det är den gula boken jag vill tipsa om, den andra (The Girls av Emma Cline) har jag inte läst ännu, men hört så mycket gott om att jag nästan vågar tipsa om den också, helt oläst. Men ok, Bim Erikssons Det kändes lugnt när mina känslor dog har legat i min köpkorg flera gånger på AdLibban men blev hemklickad först den här veckan. Har fangirlat på Bims insta en lång tid och hennes seriebok kändes som ett måste. Grejen är att jag egentligen köpte den åt Pär till julklapp, men orkade inte hålla mig från att ge den redan nu, till stor del för att jag själv ville läsa den men också för att jag är aa-haas-dålig på att hemlighetshålla presenter. Nu har jag i alla fall läst den och jag älskar den och jag grät lite igen men på ett skönt sätt som man gör till böcker som träffar nåt och jag tycker ni ska läsa den ni också.

Skivan är en som Pär hade på härom dagen som fick mig att krypa ut ur min kokong av täcken och med svag röst fråga vad det här är. Det visade sig vara Skator (inte Sator som jag först hörde och blev jätteförvånad över pga låter väldigt lite typ inte alls som Sator) och skivan Vita Kalla. Jag vet inte vad jag ska jämföra det med, men tycker ni gott kan lyssna lite. Det är lugnt och fint och slingrigt. Ni kan lyssna på Spottis här.

Sneak peek från fotografering!

I veckan blev jag intervjuad för Studentbladet, jag tror det är den största intervjun med mig om mig som jag nånsin gjort, känns både läskigt och roligt. Vi pratade bland annat bloggosfär och feminism och resultatet får ni läsa i nästa nummer, som borde komma ut här... Snart?

Idag fotade Nikko mig till samma intervju och det var inte så läskigt, men kanske inte så roligt heller. Är verkligen obekväm inför kameror. Tänkte jag skulle bjuda på några sneakpeaks från dagen, men de riktiga godbitarna kommer ni få se i Stbl sen. Bland annat tog Nikko ett par riktigt coola porträtt av mig i studion som jag inte kan visa här och nu, men definitivt vill att ni ska se. Ledtråd: jag har grillz på mig.

Här är jag och Pixie.

Jag på mitt allra soligaste humör.

Mitt i fotograferingen pausade vi för pizza. Tror inte jag överdriver om jag kallar den här bilden för vulgär. Den var inte planerad till tidningen och tycker inte den riktigt gör sig för det, men den är kanske min favorit från dagen *ändrar Facebook-profilbild*

Vi passade samtidigt på att ta nya profilbilder till bloggen. Det här är definitivt en av de starkare kandidaterna.

Eller den här.

Skämt åsido, när Nikko nån känner sig nöjd med att lämna ifrån det riktiga resultatet ska jag ladda upp dem här, men Nikko är ett jävla proffs som inte alls delar min "äääh, no döger he"-mentalitet när det gäller bilder. Drygt.

Nu måste jag gå och lägga mig med foten i högläge, min lilla-lilla promenad från lägenheten till pizzerian till studion och tillbaka (ungefär en liten-liten kilometer för icke-kännare av Jeppis) har fått min fot att känna sig levande igen, so to speak.

Imorgon ska jag kanske skriva lite om trendämnet psykisk ohälsa, men tills dess kan ni läsa Linneas (ständigt denna Linnea, jag vet jag namedroppar henne jämt och ständigt men jag kan inte hjälpa att jag gillar allt hon gör?!) och Rofas braiga inlägg om saken. Och med enna cliffhanger lämnar jag er idag.

Adieu.

Psykisk ohälsa här hej!

Hej hööni, jag lämnade ju er med en cliffhanger om att jag skulle skriva om ämnet de jour - den psykiska ohälsan. DUM DUM DUUUUU.

Okej, så nu tar jag ett djupt andetag, försöker ignorera att det här bara kommer att läsas av de som tycker lika som mig och resten kommer skita i det och det kommer inte leda till nåt annat än ännu ett vedträ på den okonstruktiva debattelden som rasat de senaste dagarna och försök håll dig saklig nu för here we go!

För det första. Alla har inte ett språk som lämpar sig för att pinpointa exakt hur de mår och även om det kanske inte speglar sjukdomsbilden helt korrekt så kan trendbegrepp som typ "utbränd" hjälpa för att förklara att nu är det nåt som är fel.

För det andra. En diagnos eller ett begrepp vattnas ju inte ur bara för att fler använder det. Seriöst, det gör inte det. Det finns psykisk ohälsa så det räcker åt oss alla, även om nån skulle "felanvända" det! I promise. Och att sen ungdomar (ständigt dessa ungdomar!) använder uttryck som deprimerad när de menar att säga att de är ledsna... Ärligt talat, jaha? Folk går runt och säger att de "döööör" stup i kvarten utan att dö, är inte det lite fel det då också? Jag tror (hoppas i alla fall, men vad vet jag) att alla kan särskilja mellan "jag tror jag är deprimerad, det känns som att ingenting är roligt och jag orkar inte gå till jobbet längre" och "satan vad deprimerad jag var i söndags alltså, sån jääävla krapula". Visst kan vi det? Och kan vi inte, så kan säkert den utbildade vårdpersonalen som ställer diagnoser göra det.*

För det tredje. Psykiska sjukdomsdiagnoser är ju för den delen inte heller matteformler som är exakta. Ens egen depression kanske inte är en spegelbild av en annans.

För det fjärde. När man pratar om psykisk ohälsa och vill säga något värdefullt så måste man, precis som när man pratar om andra tuffa saker - gräva där man själv står. Det är helt sant och riktigt. Men man måste tyvärr (?) också vara lyhörd. Det är bara jag som kan prata för mig. Men. Jag kan aldrig, aldrig ta för givet att jag kan prata för dig. Jag kan bara hoppas vi kan mötas nånstans och dela nåt. "Bara hoppas", I know, svettigt, men så är det. Kommunikation och människomöten innebär att ta risker.

Och för det femte och sista. Yttrandefrihet betyder inte att man inte behöver ta ansvar för sina yttranden. Eller att alla måste välkomna ditt yttrande. Egentligen betyder det bara att staten inte kan förbjuda dig att yttra dig. Som privatperson kan jag heller inte förbjuda dig, men jag kan kritisera ditt yttrande och jag kan ifrågasätta det because *drum roll* yttrandefriheten! Den funkar both ways kan man säga. Däremot behöver jag ju inte vara ett rövhål när jag gör det, men det försöker jag låta bli.

Och nu tycker jag att vi alla tar varandra i händerna och sjunger We shall overcome!

Nej, skämta ba, kunde inte bara låta bli, hehe.

Önskelista för julen

Harry Potter-filmbox på Bluray.

Känner att jag behöver ha alla filmer i en nätt box.

Beyonce:ig anteckningsbok med tillhörande pennor

Köper alltid massa anteckningsböcker, eftersom jag gärna skriver för hand. Den här känns ju som den ultimata anteckningsboken.

En tystgående dammsugare.

Det här verkligen en ganska osexig vuxen-önskning men jag känner i märgen att en tyst dammsugare hade ökat min livskvalitet med flera hundra procent. Electrolux UltraSilencer Zen som denna modell heter lovar ju sinnesfrid bara i namnet.

Fina lakan

Till exempel dessa från Finlayson. Skulle jag vara rik och totalt obrydd skulle jag byta till nya lakan varje dag. Nya strumpor och nya lakan = lyx.

Sänglampor till oss

Har inte hittat några jag tycker om ännu (som vi har råd med) men om man har tips -feel free.

Presentkort på Adlibris

Så att jag kan köpa till exempel böckerna på bilden. Och många många fler.

Ett bra serum.

Till exempel det här från Aesop. Eller nåt annat. Huvudsaken är att jag hittar ett serum som funkar för mitt härjade anlete och Aesop har jag hört bra saker om.

Klara Wikstens affisch "Kom ihåg-lapp".

Tyvärr finns den inte i lager just nu, men man kan ju önska ändå.

Gula Gazelles.

För att jag inte har några gula skor!!!! Stor brist.

Femtio frågor

Hittade denna megalista hos Sastronauten. Perfekt för sjukskrivna, ganska händelselösa dagar.

Obs, läppstift ej hundpenis som nån sa det såg ut som. 

1. Vem litar du på?

Pär och min syster Julia.

2. Var skulle du vilja vara just nu?

Är ganska nöjd med just här i soffan. Fast hade i och för sig inte tackat nej till ett besök på en tysk julmarknad tror jag. Det saknar jag faktiskt från mitt år i Hannover, den gigantiska julmarknaden som tog över hela stan från november.

3. Favoritstad?

Varje gång jag är i Malmö eller Köpenhamn tänker jag att jag kunde bo där.

4. Vilket är ditt favoritnummer?

3 och 9.

5. Vad var det senaste du åt?

En jättegod vegansk lussebulle som min kompis IB bakat.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?

Orange.

7. Hur är vädret just nu?

En plusgrad och halt. Eller det har jag fått rapporter om, har inte varit utomhus på ett par dagar.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?

Mamma. Hon är en av de få som ringer ännu, alla andra messar ju.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?

Jag vet faktiskt inte, oavsett kön tror jag att jag scannar helheten helt enkelt. Är inte så detaljorienterad.

10. Vad har du för skostorlek?

39/40.

11. Favorit tv-program?

Men åh, det här är jättesvårt. Beror helt på sammanhang och humör. Välgjorda draman och roliga sitcoms när jag väljer själv online. Bildande public service eller underhållande reality-shows när jag kollar på teve-teve.

12. Har du några syskon?

Fem stycken.

13. Längd?

170 cm.

14. Hårfärg?

Oftast olika nyanser av blont.

15. Ögonfärg?

Grönt.

Min bästa look: präst-swag

16. Använder du kontaktlinser?

Är mer eller mindre blind utan dem så ja.

17. Favorithögtid?

Påsk. Lediga dagar utan nån som helst krav på att man ska göra nåt särskilt.

18. Favoritmånad?

Augusti och september.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?

Tycker oftast jag har nån slags anledning just när jag gör det, men dom anledningarna håller ju inte alltid när man tittar på det retrospektivt.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?

Strange love of Martha Ivers. En svartvit en som SVT visade idag och som jag var för orkeslös för att byta kanal från. Den var väl okej. 

21. Favoritdag på året?

Jag tar ganska hårt på min födelsedag.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?

Nej. Men vet inte heller om jag regelrätt gjort det nån gång heller.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?

Jag kan stå på ditt huvud.

24. Kramar eller kyssar?

Jag är otroligt stel när det gäller kramar (förutom med Pär och katterna och min yngsta lillasyster), vet inte om jag bara inte gillar det eller bara är ovan. Jag kommer inte från en kramig familj, om jag vill visa att jag tycker om min lillebror t ex så har jag historiskt sett oftast slagit till honom lite lätt eller nåt sånt. Men ja, frågan. Kyssar kanske.

25. Choklad eller vanilj?

Alltså jag vet inte. Föredrar chips.

26. Har du tatueringar?

Tror jag har åtta allt som allt.

27. Vad lyssnar du på just nu?

Ingenting, Pär lyssnade på The Smiths igår kväll, tror det är senast musik spelats här.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/bgujPDBmAY0/hqdefault.jpg?r=51076]http://www.youtube.com/watch?v=bgujPDBmAY0[/embed]

28. Är du kär i någon kändis?

Igår när vi tittade på Veckans Brott sa jag att Leif GW Persson är Sveriges sexigaste man. Osäker på om jag var ironisk eller ej.

29. Vilka böcker läser du just nu?

Försöker just nu bestämma mig för nästa bok jag ska ta mig an. Det står mellan A) ransom Lotta-bok för att jag alltid läser det när jag är sjuk B) Lollo av Linna Johansson eller C) Djävulen är en lögnare av Sara Razai. Hjälp mig!

30. Piercingar?

Hade ring i läppen som tonåring men tog ut den efter ett par år.

31. Favoritfilmer?

Gillar romantik och gillar tonåringar på film. Broarna i Madison County, Titanic, Fucking Åmål och Borta med vinden är filmer jag alltid kan se om.

32. Favoritsport?

Sport är ju för pojkar :((((( Nå nä, men fotboll kanske? Inte att utöva dock, obs obs.

33. Vad gör du just nu?

Sitter i soffan, dricker kallt kaffe och har nån Strömsö-repris på i bakgrunden.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?

Vem äter naturella popcorn?!

35. Hundar eller katter?

Katter. Men är inte emot hundar heller, känner många fina hundar. Pontus och Anu - I'm looking at u!

Katt OCH blomma.

36. Favoritblomma?

Gillar liljekonvaljer i naturen och nejlikor som snittblomster och mårbackapelargoner i kruka.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?

Säkert som liten, men minns inget speciellt tillfälle.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?

Ja.

39. Har du älskat någon någon gång?

Underligt om jag skulle vara gift och svara nej på den frågan.

40. Vem vill du träffa just nu?

Leif GW Persson? Ser fram emot julen när en del kompisar kommer hem.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?

Några från varje skoltid, ja.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?

Kille eller tjej eller nåt annat, jag tror det enda man kan göra är att inte försöka imponera. Om den här frågan är menad som mer heteronormativ och den försöker luska ut vad jag faller för romantiskt så tror jag det handlar om en lagom blandning utmaning och ödmjukhet. Behöver nån som vässer mitt skarpa men lata sinne, men också nån som låter mig vara auktoritär på vissa områden. Se även Pär.

43. Gillar du att flyga flygplan?

Nej.

44. Höger- eller vänsterhänt?

Vänster.

45. Hur många kuddar sover du med?

Tror vi har elva kuddar i sängen allt som allt.

:'''-(

46. Saknar du någon?

Saknar Kantele varje dag. Speciellt just nu när jag tänkte på alal våra kuddar i sängen och att Kantele hade sin egen som hon sov på varje natt.

47. Lyssnar du på radio?

Varje dag.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?

Att vi stannar här under julen. Visst hade det varit trevligt att fira i Ronneby eller Klippan, men jag har ingen ork för resor.

49. Sämsta beslutet i år?

Säkert nåt klädesplagg jag köpt utan att prova, hehe.

50. Din senaste nerladdade app?

Sveriges radios app tror jag.

Lite lösa tankar bara

I lördags var jag och Pär på Ritz och såg bob hund. Så sjukt bra!!!! Jag fattar ju varför dom gång på gång kallas för Sveriges bästa liveband. Jag gillar ju knappt ens livemusik, men detta. Blev bara glad och noll procent uttråkad. Axel var också där och har skrivit om det och bänkraderna där. Såg också alltid lika snygga Josefin där, så bra Sevendays-uppslutning, hehe.

En sån där liten mandelkvarn med snurr visade sig vara perfekt för parmesanrivning över t ex blomkål. Yes, den blomkålen. Köptes second hand som det heter för tre hela euro. Har hopp om att den ska funka bra med ingefärsrivare också. Bra lifehack.

Denna vecka har vi julpyntat. Vi har inte så mycket julpynt, men denna påse kitschkulor köpte jag på loppis för två euro härom veckan.

Först hängde jag kitschkulorna i vår lilla, lilla gran. Men cirka två sekunder efter att denna ansvarsfulla bild blev tagen kom det ansvarsfulla djuret på bild på att man kan leka med julkulor och att de låter JÄTTEROLIGT när de rullar på parkettgolv. 

Så nu hänger de på lagom höjd från katt-tassar. Den här lilla girlangen kostade mig ungefär 400 nerver. Jag hatar verkligen pyssel.

För övrigt består vårt julpynt till stor del av den här tomten. Stilrent is my middlename.

Pixie har på allvar börjat våga sig ut i lägenheten. Idag hittade jag henne sovandes på soffan och jag började nästan gråta, blev så rörd typ. Jag grät i och för sig när First Aid Kit sjöng på På spåret i fredags också, så "vad jag gråter för/till" är en ganska bred genre. Sorry förresten för bilder lika grovkorniga som Lasses korvsenap, men mitt intresse för systemkameran höll i sig 48 timmar.

Och idag har jag och Nikko bakat pepparkakor. Och som vanligt spårade dekoreringen ur. Först var jag die Pepparkakeführerin med BARA hjärtan och blommor och min tanke vara att dekorera så där stämningsfullt och klassiskt men efter att ha försökt på den linjen på en handfull pepparkakor och det såg ut som att en blind förskoleklass hade dekorerat dem så sket jag i alla föresatser. Och - tadaaa... Men de var goda. Vi åt dem framför Balen. De jag tyckte var snyggast klädda var i skrämmande många fall Samlingspartister :O Vad säger det om mig som människa?!

bild från svt.se

Nu sitter jag och tittar på Juicebaren. Tycker inte det är så bra hittills. Skulle vilja tycka det är bättre men känns mest tröttsamt. Förresten, speaking of saker jag sett på senast och inte tyckt varit så bra. Gilmore Girls. Så himla segt. Charmigt ibland, men mest segt. Tacka vet jag Skam. Allt med Skam är bara så bra, förutom att alla hela tiden har råd med allting. Finns det ingen arbetarklass i Norge? undrar orolig_tjej87

Sjuka skriverier

Imorse var jag hos läkaren igen med min snart rikskända fot. Är som reslutat sjukskriven denna vecka. Igen. Dessutom har jag en remiss till röntgen och till fysioterapeut. Och mera Voltaren.

Linn och Linda har båda två skivit en del bra saker om hur det är att vara sjukskriven för utmattning/utbrändhet. Om hur svårt det kan vara att låta sig själv slappna av, speciellt när lider av något som inte syns.

I can only imagine, jag har så fruktansvärt dåligt samvete konstant och svårt att vara hemma, trots att mina problem syns. Jag haltar så fort jag går längre än ett par meter varje dag. Jag har haft så ont när jag kommit hem från jobbet vissa dagar att jag gråtit, men ändå kan jag inte tycka att det är rätt att jag ska ligga på soffan. 

När jag var sjukskriven för ett par veckor sen för samma fot, hade jag massor att göra till mitt jobbs jubileumstidning, så jag satt och gjorde det och det kändes det bättre. Det lutherska arvet i mig kunde slappna av lite, jag gjorde ändå rätt för mig.

Jaag har haft svårt att sova den senaste tiden, men nu vill jag inte heller ta sovmorgon, för det det känns för njutigt, jag vill inte att nån nånsin ska tro att jag njuter av det här. Helst skulle jag ligga och vrida mig i plågor hela tiden, så ingen kunde ifrågasätta varför jag är hemma. Det knyter sig i magen när jag för en sekund låter mig tycka att det är skönt att bara se på Project Runway-reprisen jag tittar på och kaffet med kanel jag kokat åt mig.

När läkaren tog upp sjukskrivning idag vågade jag inte säga nåt, för jag är rädd att jag ska låta som att jag inte vill jobba. Jag vill ju jobba. Men jag är trött och spänd i hela kroppen från att ha haltat i flera veckor. Ibland gör det så ont när jag stiger upp att jag måste stanna upp och djupandas för att ens kunna gå vidare. Ibland drar det till som ett knivhugg i foten, även när jag sitter eller ligger ner. Jag märker nu att jag sitter och räknar upp det här bara för att ni absolut inte ska tro att jag bara är lat. Det om nåt är sjukt.

Pär blir sällan arg, men förra veckan fräste han åt mig en kväll. "Om du går till jobbet på måndag vill jag inte höra ett ord till om din fot, för då är du frisk", sen tillade han lite mindre fräsigt "du kan ju knappt gå, du kan inte jobba". Och det kändes bra när han sa det, nästan som en aha-upplevelse. Fast det är precis samma sak jag själv tänkt i huvudet flera gånger.

Sjukt.

Mina vänner: Jutta

Idag räcker krafterna inte till att skriva blogg. Vilken tur att jag fortfarande har vänner att presentera. Idag - Jutta!

bild av mig ↑

Namn: Jutta

Ålder: 29 1/2

Stjärntecken: Oxe

Bor: i Köpenhamn

Familj: Juri, Anna-Maija, Kjell. Och Benjamin, Andreas, Marie och Søren i kollektivet är min vardagsfamilj.

På internet finns jag här: Alltså på facebook? Och en passiv insta, @juttavi

Favoritfärg: Rosa

Favoritpopgrupp: Ogillar musikfrågor, och riktigt djupa känslor har jag bara för solister.

Den bästa låt jag vet:Lollipop med Lil Wayne. Eller Jag vill tacka livet med Arja Saijonmaa. Eller nr 754 i danska psalmboken. Eller just nu alla Frida Hyvönens nya låtar.

Favoritbok:Kongens fald av Johannes V. Jensen (roman), Alfabet av Inger Christensen (dikt)

Favoritfilm: Himmel över Berlin

Favoritdjur: Ko

Favoritmat: Krispigt, med grönsaker

Favoritdryck: Bra te

Det här gör jag när jag inte har fritid: Skriver gradu, eller speciale som det heter på danska. Går lite trögt.

Och på min fritid brukar jag: delta i politiska aktiviteter i partiet, delta i andra politiska aktiviteter, prata i studiecirklar, scrolla på soffan, dona i hemmet, höra på radio, hänga med vänner, motionera (nyhet!), vinterbada, dricka alkohol hemma. Jag använder mycket pengar på teater. SE SKAM.

Jag tycker om: Att bli äldre. Att ärlighet förlöser. Strukturella förståelsesmodeller. Flexibilitet i tanken, självreflexion (speciellt hos andra då. Kødda).

Jag tycker inte om: Utnyttjandet och nerbrytningen av människor för ekonomisk vinst.

I framtiden vill jag: Vara välstimulerad i tillvaron, och vara politiskt effektiv. Skapa något slags ram omkring livet som gör att man inte är ensam men som inte är kärnfamilj.

Så här känner jag Ellen: Först gick vi och blängde på varandra på stan i nåt år, vi hade konkurrerande squads (i alla fall i mitt huvud). Men sen hamnade vi i samma grupp ("klass") när vi började i gymnasiet. Hur skulle jag få Ellen att förstå att vi hörde ihop? En av dom första kvällarna på höstterminen klippte och klistrade jag så att framsidan av min kalender pryddes av en kvinna i klänning som siktade på okänt objekt med ett stort gevär. Nästa dag lade jag kalendern lite nonchalant längst ute på mitt bord, så att Ellen som satt bakom mig kunde få syn på det. Det fungerade perfekt, hon ba: "va cool kalender". Så fick vi styrt upp ett samtal där då, and the rest is history. Det är inte en efterkonstruktion, jag var precis så beräknande.

När vi umgås brukar vi: Skvallra, prata om livet. Handla på Halpa-Halli/hos Åldringsvännerna. Nu på det senaste har vi läst vår gamla brevväxling från gymnasietiden högt för varann. Det var en stor upplevelse.

Det bästa med Ellen är: Att hon är så satans smart, och skarp. Och komplex. Helt otroligt. Och att hon är min vän.

Det sämsta med henne är: Att hon tycker jag är för stöddig ibland. Att hon är för stöddig ibland.

Jag tror Ellen tycker om följande saker hos mig: Att vi delar våglängd gällande mångt och mycket, resonans liksom. Och kanske att jag innebär ett visst överraskningsmoment?

En hälsning till bloggläsarna: SE SKAM. OCH SEN, SE DET IGEN. (skam.p3.no)

Jag skriver under allt det Jutta säger om resonans och samma våglängd. Precis så är det. Jag önskar att jag hade vetat i gymnasiet att Jutta så gärna velat bli kompis med mig, jag såg så fruktansvärt mycket upp till henne då. Hon klädde sig rätt, lyssnade på rätt musik och såg rätt filmer. Jag var från Larsmo och hade inget internet. Jag sög åt mig allt vad Jutta lärde mig, vilket gör att hon än idag är liksom en viktig del av min identitet. Jag ser fortfarande upp till Jutta, men på ett hälsosammare sätt. Jutta är också en av de mest oförutsägbara människorna jag känner. Vet aldrig vad hennes nya grej är. Och så är hon så rolig att driva med ibland, men jag ska försöka tagga ner stöddigheten. Extra plus med Jutta är hennes familj som alla blivit mina vänner (och Pärs! Juttas föräldrar är hans bästa fotbollskompisar), på helt individuella sätt. De är jättejättefina.

Det här är Pixie

Hon är vår nya katt, hoppas vi i alla fall. Det är ju inte problemfritt att föra samman två vuxna honkatter, men vi har hopp. Hon är sex år och hon behövde ett nytt hem och vi behövde en ny katt, så nu försöker vi.

Hon är ganska svår att fota, för hon är så lurvig och mörk. Men hon är väldigt gosig och vill mer än gärna vara i famnen. Dessutom har hon brun blixt i pannan och en brun krage under hakan mitt i allt det mörka, så hon ser lite ut som om Harry Potter och en grizzlybjörn hade fått barn.

På minussidan finns egentligen bara två saker. Hno fräser så fort hon ser Viola och hon skiter nåt enormt mycket/illaluktande. Tror hon lider av IBS eller nåt och fått stressmage av flytten, för det är obeskrivligt. Sorry om ni tycker det är TMI, men det här är vår verklighet. Kattskit och fräs.

Vad tycker Viola då? Tja, ni ser ju. Nej, hon är faktiskt mer nyfiken än aggressiv, tyckte bara bilden var rolig. Hon vill gärna snusa lite på Pixie, me ndet får hon inte för då börjar Pixie morra. Men det går bättre! När de äter kan de numera vara sida vid sida utan morr. Idag stod de nos mot nos i kanske trettio sekunder utan morr. Och Pixie har börjat våga sig ut ur kontoret, som har var hennes eget näste de första dagarna. Så jag tror det kommer gå bra. Jag hoppas det. Man får bara ha lite tålamod. Vilket jag inte har, men nåjo.

Pixie och Viola, jag tycker det låter som ett punkband.