Och så en inte så fin dag på det då

Det är så märkligt, varje gång jag skriver nåt här på bloggen så är det som att precis det motsatta händer till näst. Igår hade jag en fin dag, idag - not so much. Rättare sagt, jag har haft en sån helvetes jävla pissdag. Före jag berättar om min dagjävel så vill jag testa min teori. Kära bloggen, idag fick jag inte 10.000 euro!

Nu är det bara att vänta.

Det har inte varit en sån där onixdag där allt går emot mig, men jag är bara så fruktansvärt trött. Alltså ovanligt, sjukligt trött. Jag har varit det ett par veckor plus en del andra grejer jag inte orkar gå in på så imorse var jag och tog blodprov. En sisådär fem-sex rör. Om inte förr blir man ju trött bara av det. Det ä väl ett par deciliter max dom tar, men jag är ganska känslig när det gäller blod och så. Kände hur jag fick tunnelseende av att titta på de där rören i ställningen.

Jag tror inte det är nåt allvarligt, jag ville mest kolla mitt HB eftersom jag brukar kunna ha för lågt men plötsligt tykcte dom vi skulle testa allt. Och why not liksom, det är ju bra att kolla upp. Och sen för att jag är så trött och för att jag har massor nu i mars (poesiläsning! deadlines! tv-inspelning! london-resa! familjebesök! umeå-kryssning! osv osv) och för att allt detta kräver planering så känner jag mig lite lätt kvävd ibland.

Och snälla kära söta ni, jag vill inte ha några kommentarer som typ "har du testat att göra det här/äta det här/sluta med det där". Jag vet det är i välmening men jag vill liksom inte ha tips, jag vill bara ventilera. Det är som när jag brukar säga åt Pär att oftast när jag är förbannad eller ledsen så vill jag bara ha en kram och ett "det suger". Jag vet oftast själv vad som är problemet och hur det måste lösas.

En annan sak som inte har nåt med nåt att göra men jag ändå kan ta upp under "oönskad kontakt": jag kommer aldrig vara intresserad av typ Vemma, Mary Kay, aloe vera, kaffepoddar eller nåt annat sånt. Jättefint att ni tänker på mig men jag kommer alltid svara nej. Nej nej nej.

Vänta lite, hur kom jag in på det här? Bara saker som irriterar mig I guess. Jag minns inte riktigt vad det var för poäng jag skulle komma till så nu skiter jag i det här för idag. Här är i alla fall en av mina topp tio bästa låtar kanske, som jag gick och hörde på i hörlurar på vägen hem idag. Sparkade lite i gruset och suckade djupt.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/K9YIq0oNiSM/hqdefault.jpg?r=3960]http://www.youtube.com/watch?v=K9YIq0oNiSM[/embed]

När ångesten kommer

Jag skriver för tillfället på en kortare grej som jag nästan har klar, det har gått så bra hittills men nu är det som att det säger stopp. Jag får inte till det. Istället ser jag på Girls, jag har flera säsonger att ta igen och jag vet redan vissa saker som ska hända, men jag ser det i alla fall. Klarar inte av att koncentrera mig på avsnitt längre än tjugo minuter, klarar inte av att koncentrera mig på annat än teve.

Det är som ett tjockt brus som lägger sig över allt annat och överröstar allt annat. En grå dimma som gör det omöjligt att se andra nyanser än grått. Det kan triggas igång av minsta lilla och håller sällan i sig längre än ett par timmar. Ibland en hel dag. Men den är där, lika verklig som en hunger eller en trötthet.

Jag byter lakan, jag hänger ett par byxor på tork på balkongen. Jag skrubbar diskbänken gång på gång, jag gör mat med massa ingefära i, massa chili i, så att det ska bränna bort det som gnager innifrån. Jag ligger med pannan tätt, tätt mot Pärs rygg så att lite av hans kraft ska stråla in i huvudet på mig. Jag byter alla handdukar i toaletten mot nya.

Det är meningen att det jag skriver ska vara inspirerande på nåt sätt men jag vet inte hur jag ska kunna inspirera när jag vissa dagar har ett hål i magen så stort att det känns som att jag ska ätas upp inifrån. Ibland känns det som att jag har så fullt sjå att hålla ihop mig själv och fungera som en normal människa att jag inte hinner med annat, speciellt inte att fungera som nån slags inspirationskälla. Jag väntar mig hela tiden att nån ska knacka mig på axeln och fråga vad jag riktigt sysslar med. Avslöja hela bluffen.

Jag lyssnar på Hole, på Drake, på Lana Del Ray. Skriver några ord, raderar några andra. Jag vattnar blommorna. Jag ljög när jag sa att jag hade bytit lakan, jag har tvättat de förra, men inte bäddat med nya än. Jag vänder på slantarna, försöker få det att räcka till, även sista veckan i månaden. 

Vet att det bara saknas den där slutklämmen på texten och när den kommer så faller allt annat på plats. Då kanske ångesten lyfter för den här gången. Jag byter lakan, byter handdukar. Äter ingefära, äter chili. Lyssnar på Lana Del Ray. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/3-NTv0CdFCk/hqdefault.jpg?r=70040]http://www.youtube.com/watch?v=3-NTv0CdFCk[/embed]