13 ganska bra skrivtips

Ni kanske gör bättre i att lyssna på nån som faktiskt skrivit flera böcker eller på nåt sätt är en mer erfaren och erkänd skribent än lilla jag, men eftersom jag vet att ni är många som är intresserade av det här med att skriva själva och att det ännu syns mig som ett mirakel att jag lyckats på färdigt (nu är det inte ens färdigt, men nästan färdigt) ett romanmanus, så kan jag väl dela med mig lite av de lärdomar jag plockat på mig under de senaste åren.

1. Skriv.

Det är det första. Känner du inte ett behov av att skriva, vet du inte riktigt hur man ska göra om man inte skriver - varför vill du ens skriva då? Man blir varken rik, berömd eller speciellt snäll mot sin omgivning av att skriva, så om du inte absolut vill, nästan känner att du måste skriva - gör det inte.

2. Skriv. På riktigt också.

Ibland har jag funderat om inte de skrivande människor jag känner är de människor som i praktiken skriver allra minst? Vi pratar om att skriva, vi är i skrivandet konstant - men i alla fall jag skriver ju sist och slutligen ganska lite actual text. Jag får konstant påminna mig själv om att faktiskt skriva också, inte bara prata om att skriva.

3. Prata inte sönder saker för tidigt.

Det här är verkligen nåt jag får kämpa med dagligen. När det går bra är det så lätt att dras med, att börja prata om din text som en färdig produkt och med kisande ögon och yviga händer prata om "skapandet" med alla som har oturen att gå förbi dig. Gör inte det. Den här gången har jag nästan konsekvent vägrat prata om vad det är jag skriver. Grejen är att jag inte vet vad det blir före det är färdigt och om jag pratar för mycket om det så låser jag mig själv för mycket i det. Det blir mycket bättre när det får leva fritt. Tänk på energin du ska lägga på skrivet som ånga. Kanalisera det rätt, låt det pysa ut i jämna strömmar (till pappers!) istället för att öppna alla kranar direkt.

4. Försök inte skriva som Sandra Beijer.

Alltså inte för att throw shade på Sandra Beijers skrivande, men för att hon är det bästa exemplet på skribenter folk gärna skulle låta som. Den här punkten kunde också heta "försök inte skriv som nån annan". Det märks direkt när det är styltigt och ett uppradande av vackra ord (pojknackar, lol) istället för nåt som kommer nånstans äkta ifrån.

5. Skriv där det bränner.

Den bästa texten är den du inte riktigt vill skriva. Skriv den.

6. Gå inte på författarmyterna.

Bukowski och resten av beat-gubbarna är sjuuuukt överskattade och du behöver varken skriva på skrivmaskin, klä dig i slängkappa, vaka nätterna igenom, dricka mycket sprit eller knarka för att vara författare. Tvärtom gör du gott i att ha en rutin och må lite bra. En gnutta kreativ ångest dock är bara klädsamt, men sluta inte borsta håret.

7. Gå på skrivarkurser och umgås med skrivande människor!

För att det är så otroligt roligt att gå på skrivarkurs! Det är också riktigt bra terapi, hehe. Skulle jag ha råd skulle jag alltid gå på alla skrivarkurser som finns. Man får dessutom väldigt snabbt nära vänner i skrivarsammanhang, för man ger ofta en ganska stor bit av sig själv. Plus att det är roligare att sitta tillsammans med nån och skriva.

8. Försök att inte ha en agenda.

Jag vet, jag vet, vi vill alla förändra världen och störta patriarkatet och krossa kapitalismen, I'm right there with you. MEN det blir lätt lite stel skönlitteratur om man ständigt ska påpeka på att alla karaktärer äter veganskt, det tillfälliga sexet är jättebra och killen slickar tjejen jättemycket NEJ VÄNTA det är ju så klart två tjejer och alla kompisar har såna namn som kommer upp när man googlar "vanliga namn på nåt språk". Don't get me wrong, det är bra med representation, men försök hellre bara skriv utifrån dig. Det kommer kännas genom texten att du är en bra människa ändå och man kan verka för en bättre omvärld, även om du inte gör identitetspolitik av hela romanen. Mmmkay?

9. Hitta ett par personer, max en handfull, vars omdöme du litar på.

Skit i resten.

10. Läs.

Läs allt som intresserar dig. Bloggar, artiklar, romaner, poesi, serier - läs, läs, läs. Det är bra för ditt språk och det tränar dig att känna igen sånt du gillar och sånt du ogillar. Försök sen skriv nåt som du skulle gilla. Det finns ju också bra bloggar och böcker om just skrivande och dessutom den ganska trevliga tidningen Skriva, men ärligt talat läser jag nästan hellre skönlitteratur än sånt. Om det inte är såna man har ett personligt intresse för, typ Kugge eller Mia Skrifver. Om du förresten har möjlighet att gå på skrivarkurs med den senare - do it.

11. Du behöver inte ha en idé.

Jag vet som sagt aldrig vad det är jag skriver före långt senare, ibland så sent som när det är färdigt. Det enda jag har när jag börjar är en känsla eller en scen jag vill beskriva och så får det fortsätta från det. Det är den häftigaste känslan i världen när karaktärer börjar göra saker av sig själva och du bara ska hamra fram handlingen. Det låter pretto jag vet, men det händer! Oftast får man sitta en bra stund och skriva före det lossnar, men ju oftare man skriver, desto oftare lossnar det. Om jag senare behöver hjälp med att komma in i den stämningen jag ska vara i, brukar jag lyssna på en låt eller se på en bild som påminner mig om den.

12. Sluta redigera.

Du måste sluta radera och redigera text. NU! Det kan du göra sen. Skit i stavfel, skit i grammatik, skit i att det där replikbytet låter stelt och fjantigt - bara fortsätt skriv. Det du vill ha är kvantitet, kvaliteten kan du bygga på senare. Du kan inte hacka fram en skulptur om du inte först har ett stenblock, amma right?

13. Rent konkret, gör så här:

Sätt dig nånstans lagom bekvämt. Sätt din telefons timer på tjugo minuter. Bestäm dig för att du inte får va på internet på de tjugo minutrarna. Sen skriver du så mycket du bara hinner på de tjugo minutrarna. Sen kan du pausa i tio. Känns tjugo minuter för långt, börja med tio. Eller fem. Gör det hellre oftare och kortare än längre och mer sällan. Har du jättesvårt att komma igång - copypastea nån random text från nätet och börja med att skriv om den eller svara på den eller fortsätt på den. Du kan börja nästan var du vill, i slutet är du ändå där du ska va. Tro mig. 

Das war's. Jag hoppas du har nån nytta av det här och om inte så hoppas jag att du tillåter mig såna här utsvävningar i alla fall. Nu ska jag se på RuPauls Dragrace tills jag somnar.

Good luck and don't fuck it up!

Hjälp mig och vinn århundradets kalender!

Hej mina små ankungar! Vet ni, jag behöver er hjälp. Det känns som att jag måste strukturera upp det här bloggandet, jag har ingen riktig rutin i det och jag vet inte riktigt vad ni vill ha ut av den här bloggen och uääääh jag har nån slags identitetskris på G tror jag. Därför har jag utarbetat ett högst vetenskapligt formulär ni gärna skulle få fylla i. En så kallad läsarundersökning!

HÄR HITTAR NI DEN!Senast igår kväll så muttrade Pär åt skärmen när vi låg i sängen och scrollade innan vi somnade "Fylla i en läsarundersökning utan att vinna nåt? I think not! Ge mig en Ipad Mini - då kanske jag fyller i din dumma jävla läsarundersökning". Det handlade visserligen inte om min undersökning, men ändå gav det mig en tankeställare. Så bland er som deltar så lottar jag ut en Ipaaaa.... NEJ GUD NEJ, skämta bara. Men jag lottar faktiskt ut en OTROLIGT EXKLUSIV VÄGGKALENDER för 2018. Kolla!

Det är så klart min mamma som tryckt upp en handfull väggkalendrar med sina mest populära målningar. Den här kalendern finns liksom inte till salu nånstans så det är major VIP-varning på den.

Januari börjar året...

... maj och juni blommar mest... (den här ugglan heter av en slump Ellen, jag har den som kudde)

... och december är så grå. Eller kanske inte med den här lilla apan på väggen?

Eftersom jag vill att formuläret ska vara helt anonymt s får ni droppa en kommentar här på inlägget för att vara med i lotteriet. Ni kan ju göra en fuling också och bara skita i formuläret och kommentera ändå, jag har ju inget sätt att kontrollera det på. Men det är ni som ska leva med det samvetet sen!!!!!! 

Hur som helst, jag drar en vinnare om exakt en vecka, d v s tisdagen den 17:e oktober. Tills dess - hjälp mig få nån styrning på min blogg - fyll i formuläret! TACK!

På gång i mitt liv just nu

♥ först och främst: romanen! Åh, vad jag längtar efter att få berätta men let me tell you: det kommer bli skitbra! I alla fall allt runt omkring det (omslag! författarbild!), själv innehållet vågar jag för tillfället inte garantera nånting om pga är in i en självkritisk svacka där jag hatar allt jag skriver, men fråga mig igen om fyra-fem dagar. Nästa vecka ska jag ner till Helsingfors ett par dagar och då ska jag också ha mitt första face-2-face samtal med min redaktör och det ska bli 50% kul och 50% ångest. Kanske 51-49. Vi ska "luncha" <- känner mig omåttligt inflytelserik och viktig och jag borde eventuellt skaffa mig ett headset så jag kan ta alla samtal, hmmmm.

♥ jag har nyligen börjat se på RuPauls Dragrace. Jag vet, jag vet, jag om nån borde ha börjat se på det här way back, men ni vet när man av nån anledning inte ser nåt från början och så hux flux finns det tvåtusen säsonger och det känns som ett sånt PROJEKT att ta sig an. Men så satte Nikko ner mig och ba "vi börjar i mitten" och typ tio minuter in i mitt oskuldsavsnitt var jag såld. Nu vill jag aldrig mer se på nåt annat.

♥ en annan kul/ångestgrej jag ska göra i Helsingfors är att jag ska spela in tv. Jag ska vara med i Efter nio och prata kropp. Så klart. Funderade bra länge om jag skulle orka prata kroppspositivism igen - för det känns som att jag har en del annat att komma med också - men sen gav jag mig en mental bitchslap och tackade ja. Vad fan, nån ska ju prata om det. Och jag ser fram emot att bli tv-sminkad igen. "Mitt" avsnitt sänds 23.10, men jag lovar påminna er så ni inte glömmer.

♥ jag har börjar dricka öl igen! När jag var yngre drack jag alltid öl för det var töntigt att vilja ha cider istället och så många stop jag plågat mig igenom och fått asont i magen av efteråt tills jag insåg att wtf varför skulle det vara töntigare med cider?! Sen dess har jag bara druckit cider (favorit: Bulmers <3333) tills förra veckan, när jag på impuls drack två öl vi hade i kylskåpet från födelsdagsfesten. Det var väl inte en orgasmisk smakupplevelse - men jag gillade det! Och inget ont i magen alls. Och två öl framför Dobidoo är perfekta relaxen en fredagkväll. Och med det sagt kan jag nu berätta att cirkeln är sluten och jag ÄR min pappa.

♥ Vill ändå påpeka att jag inte ser på Dobidoo för att det är en kvalitativ produktion, utan för att jag gillar lägereldskänslan av att "nu sitter jag en fredagskväll i soffan och ser på nåt som massor av andra människor ser på". De kunde i princip visa vad som helst, jag skulle ändå sitta där. Det är så mycket mindre ensamt att se på gammelTV än att streama.

♥ Den här veckan håller jag på med en utmaning. Jag ska nämligen också spela in lite radio när jag ändå är i Helsingfors. I en dryg vecka ska jag med hjälp av en KBT-terapeut försöka bli en mera balanserad och harmonisk människa som inte får känslomässiga ut- och sammanbrott. Det kommer att sändas i november, även det lovar jag puffa för mer när tiden kommer.

♥ Hittills går det väl så där med utmaningen pga drabbades (nästan, hann ta tablett, men det känns ändå av) av mensrelaterat migrän idag vilket gjorde mig jättesur och inte så harmonisk.

♥ Har lyssnat kanske sjuttontusen gånger genom Daniel Ceasars skiva Freudian. Det bästa i genren jag hört sen Channel Orange släpptes. Det är på riktigt så otroligt smooth och bra och perfekt bakgrundsmusik om ni ska äta middag med nån ni vill ligga med eller vill -*+666666666666 <- här la Viola huvudet på tangetbordet men jag låter det stå kvar för hur många gånger kommer Viola till tals här? Var var jag? Äh, lyssna på första låten Get you bara, okej? Lova? LOVA! *Eva & Adam-röst* Vet ni vad, vi gör så att jag helt enkelt lägger in youtube-klippet här så är det bara och trycka på play!

[embed width=680 height=509 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/uQFVqltOXRg/hqdefault.jpg?r=59526]http://www.youtube.com/watch?v=uQFVqltOXRg[/embed]

♥ Jag har funderat mycket kring alla de här gäris-grupperna jag och många andra är med i på Facebook. Jag tycker de är asnajs, senast idag har jag varit engagerad i en supernördig diskussion om karaktären Argus Filch i Litteraturgäris. Älskar det! Men varför finns det inte mansgrupper? Alltså don't get me wrong, jag är inte nån jämställdist här, men ett major patriarkalt problem är ju trots allt manlighetsmyten och att den borde nedmonteras. Varför finns det inte en trygg och torr miljö på t ex Facebook för pojkar och män och diskutera olika problem och frågeställningar och kanske särintressen? Föreslog för Pär att starta en sån grupp så kunde han döpa den till t ex LitteraturPäris. Sen skrattade jag jättelänge. Men jag är seriös. Du som är man - utmana dig själv och dina likar att kommunicera med varann.

♥ Om ett par veckor åker jag och Pärry till Umeå för en romantisk weekend. Vi ska äta sjurätters med ostron och dricka champagne i armkrok på vår rosenbladsbeströdda bädd. LOLOLOLOL, nej, Pär fyller 35 och jag bjuder honom på en spelning med hans favorit Mattias Alkberg i björkarnas stad som present. Utöver det ska vi väl göra det vanliga. Handla te och tvål på Coop typ. Det ska bli kul. 

Nu ska jag dricka en öl framför TV:n. Det ska bli gött.

Vem där?

Tyckte Sevvans veckolista var ovanligt kul pga är ju ändå lite lätt narcissistiskt lagd, så här är mina svar på vem jag (tror jag) är i olika sammanhang. Kan för övrigt berätta att Nikko och Pär har godkänt mina svar angående vem jag är i kompisgänget/relationen.

Påjobbet: idésprutan som är bättre på att kläcka idéer än att genomföra dem. Jobbar bäst fram till lunch, sen lallar jag mest runt känns det som. Trivs bra med att ha ett delvis praktiskt och lite fysiskt jobb, delvis mer administrativt och kreativt. Är ganska stresskänslig men så länge jag mår bra är jag effektiv af. Jag jobbar bättre ensam än i grupp, men är ändå ganska flexibel och lätt att sätta in i olika grupper och sammanhang. Däremot känner jag mig ibland lite ensam och i pmsiga stunder missförstådd, eftersom jag inte tycker jag har en naturlig plats. Jag skämtade härom veckan att om vi hade haft ö-råd på jobbet hade jag blivit utrustad först, för jag har inget givet pakt-gäng. Alltså obs är på inget sätt utstött eller mobbad på jobbet, de är alla väldigt snälla med mig.

Påfesten: den som sitter ute och röker hela kvällen och blir proletärt arg + jätteglad i alla efter ett par drinkar. Ganska ofta den som börjar städa, men har försökt jobba bort mitt duktig flicka-komplex och skita i att plocka burkar. Istället har jag börjat smita hem när jag blir akuttrött vilket jag blir varje gång jag är ute med mina yngre vänner nu för tiden. Jag typ säger ”jag går bara ut och röker” och sen går jag hem. Det är ett mysterium att jag nånsin har gått på efterfest frivilligt.

Ikompisgänget: jag hoppas jag är ganska bra på att prata ångest med och att jag kan erbjuda lite trygghet. Tyvärr bjuder jag nog oftare på comic relief än nåt med substans, men det kanske behövs det också. Jag har hur som helst en stark omhändertagande sida och mår bra när jag får mata och skämma bort mina vänner. Dessutom tar jag ofta rollen som projektledare, vilket kanske både är bra och dåligt. Jag har väldigt enkelt att få nya vänner och min kompiskrets är bred och mångfacetterad, men jag är riktigt nära med cirka två människor om ens det. Jag har svårt att be om hjälp eller stöd när jag behöver det och har en tendens att lägga för mycket på en och samma människa vilket sen gör att jag känner mig orimligt besviken på att den inte ger mig ”tillräckligt”. Samtidigt är jag ganska opålitlig på det sättet att jag ställer in, glömmer bort och till viss mån vänder kappan efter vinden. Jag kan va jävligt ego och hård - ibland med flit, ibland för att jag är för uppsnärjd i mitt eget för att se andra. Men jag är också en väldigt rolig och generös vän mellan varven och jag hoppas det ändå är oftare än de dåliga dagarna. Jag önskar ofta jag vore en godare människa och skulle jag få göra personlighetsplastik skulle jag bränna bort den här känslan jag har ibland av att världen är skyldig mig så mycket, för det är så oattraktivt och giftigt. Jag förlåter snabbt men om jag är också ganska snabb med säga tack, det räcker. Jag är stolt över att jag blivit bättre på att cut the bullshit när det behövs och blivit bättre på att be om ursäkt när det behövs.

När Nikko trodde han var kul en gång

Pågymmet: haha! Den som sitter och skvallrar på den bekvämaste maskinen. Och den som svettas mest! Alla i min familj svettas GALET mycket i huvudet.

I bloggvärlden: det är väl lite samma sak som på jobbet kan jag tro. Kläcker ofta idéer, genomför dem sällan. Kan mingla med de flesta grupper men hör inte riktigt hemma i nåt gäng. Kan ibland verkligen angsta över vem som är min målgrupp och vad jag ger för bild av mig. Vill inte va folklig, vill inte va distanserad och sval. Jag hoppas att jag kan vara ett alternativ till nåt i alla fall.

Iskolan: högljudd, dramaqueen, bra betyg men lat som en oxe.

Den senaste selfien jag tagit, look at that glooow

Blandokänt folk: det är sällan jag känner att jag inte passar in i ett sammanhang. Men jag kan lätt bli lite tillbakadragen och observerande om jag känner mig osäker.

Pårestaurang: den som gnäller över det usla vegetariska utbudet/jublar över att de har nåt annat än en trött fylld paprika på menyn. Vi vegetarianer är inte bortskämda med flera alternativ, det är lätt att göra oss glada. Och vi blir hela tiden flera. Bara som tips till alla restauranger där ute.

I klädbutiken: hatar att shoppa på det sättet. Visst kan jag strosa i nån affär ibland, men då gör jag det helst ensam och med hörlurar i öronen. Och jag hatar att söka efter nåt speciellt, då söker jag hellre online.

I en okänd stad: jag är så hemskt sällan på okända ställen tbh. Men jag går hjärtans gärna på museum och ser historiska byggnader eller besöker loppisar - mindre gärna på shoppingstråk. Men jag är en så oerfaren och nojig turist att jag nog håller mig ganska långt till utstakade vägar. Är inte den som ”upptäcker” små guldkorn i nån återvändsgränd på det sättet.

På flygplanet: den som gråter i smyg och spänner mig vid start och landning. Och den som är totalt uttråkad resten av tiden.

Jag i min relation

I en relation: jag är en krävande partner men ger också mycket. Jag lider av ganska svår seperationsångest (hej skilsmässobarn!) och behöver mycket (verbal) bekräftelse. Men jag behöver också mycket ensamtid och det är väl det jag tycker jag & Pär är bäst på; vi samexisterar och pratar om allt, men vi låter varandra ha skilda intressen och liv. Nåt av det bästa jag vet är att ligga och läsa sida vid sida. Umgås men ändå inte. Jag tycker, irriterande nog, att det är ganska viktigt med födelsedagar och minnesdagar och sånt. Hittar gärna på små överraskningar och sånt i vardagen. Jag tror att jag är ganska kul att va ihop med, men man får också stå ut med att jag kan vara orättvis när jag tar ut alla möjliga frustrationer på dom som står mig närmast. Kan va ganska svartsjuk ibland, men inte i regel. Liksom jag är inte svartsjuk på det sättet att jag bryr mig eller behöver veta om Pär pratar med andra brudar eller om han delar nåt med nån kompis som han inte delar med mig. Sånt är jag cool med. Men jag kan bli svartsjuk om det är så att jag känner mig lite hotad av nåt ex eller nån annan jag känner komplex inför.

I hissen: öööh... brukar väl passa på att spegla mig om jag är ensam och åker jag med okända är jag den som ljudlöst hälsar med ett ansträngt leende och sen står och stirrar in i väggen. Topp tre av situationer jag hatar är förresten att åka hiss på färjor pga alltid fulla män, odrägliga barn och stopp på varje jävla våning.

Kulturkonsumenten vecka 40

Hur hinner/orkar folk med allt man ska? Jag har slutat ha hobbyer och signa upp mig på saker jag egentligen kanske skulle vilja va med i, bara för att jag vet att jag inte orkar. Ändå är det nästan alltid nåt som faller bort varje dag. Ibland är det bloggen, ibland är det dammsugningen, ganska ofta är det det sociala. Men kultur - det hinner man alltid med! Därför tycker jag vi kör en good old kulturkonsument. Jag har

läst

För ett par veckor sen lyssnade jag på en ungdomsroman, Min smala axlars längtan av Maria Frensborg, som jag tyckte väldigt mycket om, så den kunde jag tipsa om. Den är inte speciell på något sätt alls, en ganska generisk historia, men jag tyckte den var väldigt underhållande. Bra beskriven huvudperson och passande språk för den huvudpersonen. Lite som en female Bert, men bättre och mindre haha-rolig.

Annars läste jag Nya Norrland av Mats Jonsson här som senast. Shit alltså!!! Det är precis som Pär säger (han läser den atm): den är så bra så jag vill bara läsa små bitar i taget. Och så sa han också att Mats skriver om allt som Pär tänkt de senaste åren. Jag snor kallt de två sägningarna. Kanske Pär borde göra det här istället för mig? Eeeeh hur som helst Nya Norrland handlar om urbaniseringen av Sverige (kunde lika gärna vara här) och den allt mer döende glesbygd'n och författarens eget dåliga samvete för att vara en av dom som lämnade och avskyn gentemot det hippa urbana. Jättejättejättebra och igenkänning i nästan varje ruta. Läs det här bara:

Liv. Nötskal. Jag.

tittat på

bild från oppetarkiv.se

Faktiskt inte så mycket förutom Paradise Hotel ofc. Förra veckans parceremoni, ammiright?! Jag håller på med tredje säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt men jag blir uttråkad i varje scen Titus inte är med. Däremot är jag inte uttråkad en sekund när jag och Pär ser på Glappet. igen. Kanske en av de bästa serierna SVT ever producerat.

lyssnat på

[embed width=680 height=382 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ClO8kdwEyPc/hqdefault.jpg?r=38507]http://youtu.be/ClO8kdwEyPc[/embed]Jag såg typ precis ut som Ebbot ser ut i klippet första gången jag såg den här covern på Die Mauer, min favoritlåt som tonåring. Fun fact: hade första raderna dvs Halt här får ingen passera, här kommer ingen förbi på dörren till mitt tonårsrum i urklippta tidningsbokstäver *punk* hehe. Jag tycker det här är the bomb, men vad ska man anant förvänta sig av Joy M'batha. Och speaking of Thåström; hans nya skiva som kom i fredags är en fem av femma, en fullpott, ett vänligt slag i solar plexus. Älskar Thåström ganska hejdlöst, tycker det är så fucking befriande att han åldrats med sån värdighet och inte blivit liksom... Mick Jagger. Nya skivan Centralmassivet hittar du HÄR på Spotty.

För övrigt är jag besatt av finska covern av Starman med Fredi: Muukalainen.

Recept: Potatis - & parmesanscones

Man vet att man är nån typ av vuxen när man börjar se fram emot ostressiga, ändå relativt tidiga frukostar på helgen mer än sena utekvällar. I och för sig tar jag gärna båda två, men de är ju sällan förenliga med varandra och hamnar jag att välja är det ganska troligt att utekvällen får gå.

En grej man kan göra till sin helgfrukost är scones. Ni ba what vad är det never heard of this new cool modern thing please tell us more. Jaja, hur som helst, jag bakar scones relativt regelbundet, men den senaste tiden har jag bakat dom godaste sconesen jag smakat since den stora aprikos- och morotshysterin 2014.

För mina bästa scones behöver du:

- 4-8 dl vetemjöl (eller nåt annat mjöl eller hälften havregryn eller så byter du ut några dl till frön eller hackade nötter hur du vill)

- 2-3 tsk bakpulver

- En klick smör

- Några deciliter mjölk eller vatten, cirka 2

- Några slevar kallt potatismos

- Så mycket parmesan som du täcks använda

- Eventuellt lite kryddor och salt om du inte är som jag och kryddar och saltar moset mycket

Som ni märker har jag inget exakt recept pga slänger ihop på en höft. Men det fina med scones är att man verkligen kan göra så, mixa och joxa ihop nästan vad som helst så länge du har nåt torrt, nåt vått och bakpulver.

Blanda mjölet och bakpulvret först, sen i med smöret och potatismoset. Enklast är det om du knådar för hand. I nåt skede kan du hälla i lite mjölk och så får du kanske tillsätta lite mjöl, beroende på hur degen känns. Den ska va kladdig men lättarbetad typ.

Klicka ut på bakplåtspapper i lagom stora scones-bitar, jag brukar inte orka forma dem desto mer men det där gör du according till ditt estetiska sinne. Du kan pensla deghögarna med lite mjölk eller lite vatten och efter det river du shitload of parmesan över. Det går så klart bra med vilken ost som helst, men jag gillar sältan (eller är det t o m umami...?) parmesan tillför. In i en 200 grader varm ugn i cirka 15-20 minuter, tills du är nöjd med färgen. Ät fortfarande varma, med eller utan pålägg. De här tycker jag man kan äta bara sådär, andra scones gör sig bäst med lite marmelad (ärligt, vem har marmelad hemma? Sylt kanske hade varit ett bättre ordval) och ost. Ätes också bäst i sällskap med en eller två katt.

De här sconsen är så goda att jag börjat hitta på rätter där potatismos ingår bara för att få lite till övers till sconsen. Treat yo'self till en riktig härligt bloggig brunch med scones den här helgen. Eller nästa. Vad är din favoritbrunch? Kommentera down below! Kom också ihåg att ge en tumme upp och prenumera om du inte vill missa nåt av mina MUMSIGA recept.

Skämta ba, blev ba trött på min egen hurtiga ton där i slutet. So long kalsong.

Branjutigmjukisbrallebild.

Mina prisangter!

Hej hej polarna! tänkte gå igenom lite vad jag benådades med till födelsedagen det här året. Det var grömt! Lifehack: fyll 30! Jag hoppas jag inte glömt nåt viktigt nu, men nu kör vi.

Tänkte först att den här bilden skulle se u som en gullig Whiskas-reklam, men det ser ju bara ut som ett löst katthuvud :OOOO OBS katten har fortfarande kropp också.

Först och främst vill jag säga att jag fick en massa blomster och ännu mera ca$h, men det är inte så kul att fota en hög med pengar - dessutom gick lejonparten av den högen till veterinären i måndags, så den finns inte längre. Och så var ju själva festen Nikko och Julias present åt mig. Dessutom fick jag presentkort till både AdLibris (paket på kommande!!!) av Måndagsklubben och till Halpa-Halli av Jenna som jag köpte mjölk, ägg och potatis för idag. Ungefär. Och blommorna - tja, ungefär så här ser de ut:

Både snittisar och grönväxter. Och ser ni! Ett litet palettblad till och med! Lagom katthårigt redan och allt. Det fick jag av min faster.

Fick även båda Muminmuggarna jag ville ha - direkt av önskelistan! Den översta av min faster (igen!) och den undre av Minerva & Kajsa. Nu börjar vi ha en försvarlig mängd muggos des Muminos. Samlar jag? Njäe, riktigt så dedikerad är jag inte. Men tycker det är kul att ha nåt enhetligt att duka fram som ändå ser olika ut.

En sak som jag däremot samlar på är Lotta-böcker. Eller samlade, för av Pär-kalator fick jag den enda och sista boken som fattades i min samling. Så nu har jag alla. Däremot saknar jag ännu en del av Ester Rignér-Lundgrens andra böcker, typ dom av Kaja saknar jag flera stycken av, så än har jag att söka efter på loppis.

En annan sak jag hade önskat mig var ju en symaskin. Tadaa! Jag hittade en ande i en lampa som... Nej. Jag fick den av brorsan, Laura och Grim. Som tack har jag lovat att sy nåt fint Dobby-liknande klädesplagg åt Grimppi. Klippa ett hål för huvudet i ett örngott osv osv. Fammo granskade den och kom fram till att jo, den är ju en Singer, som hennes så det ska nog gå bra.

Av min svärmor och svågerska + kille fick jag min Moccamaster, men det har jag kanske berättat om redan. Är fortfarande glad för den dock och lär va ett bra tag framöver. 

Vidare i kategorin moderna hushållsmaskiner fick jag det här märkliga våffeljärnet av Michel och Mia! Man ska alltså använda det som en stekpanna. Jag ska testa det i helgen tänkte jag, återkommer med resultat. Alltså soory förresten för att det är så dammigt och smuligt och ostädat på bilderna.

Funkar inte våffeljärnet  får jag väl ta till den här Tom of Finland-vodkan som ligger på kylning längst ner i frysen som sig bör. Fick alltså också den som present, men av Sofie och Maja.

Två avocadokärnor med svans, det vill säga - det ska bli träd av de här nån dag - hade jag faktiskt ganska rakt av beställt av min kollega Isac och hans gf Malin, eftersom de tycks vara experter på sånt.

Blomsterströssel är väl den perfekta presenten till nån som gärna lägger upp bloggiga matbilder på social medier? Hehe. Det och apelsin-chilioljan fick jag av Fanny och Anders.

Från min gamla högstadieskola fick jag den här boken i Husis - de hade så klart läst på min blogg att jag önskade mig en <3333

Lisen och Päivi kom med både pocketbok och ikon - men även detta lilla sypmatiska budskap i form av en patch.

Massa olika kort fick jag också. Här är två varianter i alla fall. Det översta är av mamma och kom med posten först igår och det nedersta (som är ett familjeporträtt <3333) fick jag av Beppe Bepito. Mamma tror förresten nu att hon är synsk eftersom hon målade Pixie med gloria före hon visste att hon skulle dö.

Ida hade hittat den perfekta muggen för tillfället, tack för det!

Och Ronja gav mig den här <3333 Vårt hem känns äntligen komplett.

Det här stora fatet fick jag av Anna-Maija och Kjell. På det ska jag kanske servera våfflorna på? Eller bara ha som prydnad, det är nästan för fint att använda.

Igår kom Evas pappa in till mitt jobb och överräckte en stor påse med orden "yer a wizard Ellen". I påsen gömde sig det här paketet! Classic Eva :-DDDD

Först trodde jag att monsterboken var presenten, men det visade sig bara vara pakteringen. Inuti den fanns kanske det bästa pusslet jag nånsin sett. Jag älskar 3D-pussel. Och Harry Potter. Så jag dubbel-älskar det här så klart!

Det borde va det! Har säkert glömt nåt, men det är inte av otacksamhet, utan tankspriddhet i så fall. Är i alla fall väldigt, väldigt tacksam för allt jag fick och alla jag känner. Det är fint att va 30.

Nu ska jag se på gårkvällens PH-avsnitt som sändes så jävla sent pga nån fotboll att jag inte orkade kolla då. Adios!

EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT

OMG! Jag gjorde nåt alldeles oförlåtligt och glömde ju mina vantar jag fick av Emma!!! Tack och lov kommenterade hon så jag kunde sona mitt brott. Dessa lyx-vantar har Emma stickat själv åt mig! Tror det är första gången nån som inte är fammo stickar vantar åt mig <333

Instagram-favoriter

Instagram är min absolut mest använda och mest älskade app och det är väl knappast nån unik sak att känna. Tänkte tipsa om mina Instagramfavoriter just nu. Ni följer säekrt många av dem redan, men kanske hittar du nån ny. Har typ helt undvikit finandssvenska konton, inte som statement, men för att det blev så himla många och så fick jag panik när jag skulle börja rensa och jaja. Scrolla dessa konton...

När du vill vässa argumenten

@katarinawennstam

En av Sveriges skarpaste journalister och hjärnor som på ett lagom personligt och framför allt pedagogiskt och lätttillgängligt sätt förklarar patriarkala maktstrukturer. Bra både som första och tusende feministkonto att följa.

Bubblare:@chipsqueen

När du inte vet om du är nostalgisk eller edgy

@shesvague

Bara massa roliga och i viss mån inspirerande bilder från 90- och 00-talet. Mycket whale tails, strassapplikationer, breda slingor i håret och populärkulturella fenomen du hade glömt existerade en gång.

Bubblare:@popculturediedin2009

När du vill ha fashioninspo

@dinatokio

En av världens största modebloggare med den perfekt avslappnade och coola stilen. Älskar hur hon använder färger och silhuetter.

Bubblare:@palomija

När du vill ha sminkinspo

@killercolours

Viola är förutom skitsnygg även otroligt bra på läppstift, ägare till en väldigt söt hund (och katt!) och verkar ha sunda värderingar = hon lyssnar på Broder Daniel och är vegan. Mycket snygga vardagslooks och en del lite mer spejsade saker som detta ↑

Bubblare: @smulsex

När du vill ha tips på kulturfenomen

@konstkvinnor

Mycket bra intervjukonto som lyfter kvinnliga och ickebinära konstnärer, t ex Sara Vide Ericson som målat bildexemplet. Högt och lågt och garanterat att ge dig nån ny favoritkonstnär.

Bubblare: @nordfrancke

När du vill skratta högt

@1337likes

Ingen skräll kanske, men Tova bakom 1337likes är roligast i Sverige. Sparkar neråt, uppåt och alltid självdistanserat. God bless detta konto alltså, önskar bara hon var två miljoner gånger aktivare och postade jämt. Men som det är nu så är det gansak hög lägstanivå, så okej då.

Bubblare: @tidningenstarlet

När du vill ha matinspo

@zeinaskitchen

Bred, enkel och pedagogisk matbloggare som bjuder på vardagsmat från cirka hela världen. Allt som Zeina gör låter enkelt och framför allt gott. Lagar en del kött, men tillräcklgit sällan för att vegetarianer som jag ska orka hänga med.

Bubblare: @killmaterskan

När du vill ha inredningsinspo

@anotherblog.se

UnderbaraClaras syster som är färggladare och mer 60-tal än 20-tal. Jag blir inspirerad av allt som Anna gör, vare sig det är att plocka lingon i Jokkmokk, stå och posa på New Yorks gator eller fotografera stilleben. Sysslar mycket med mode-återvinning vilket alltid är bra.

Bubblare: @tegelbiten

När du vill se på fina saker

@lauracallaghanillustration

Supercool illustratör som gör superdetaljerade pastelldrömmar med tydlig flickrumsvibe. Känns som illustrationer från Veckorevyn på 80-talet, om Veckorevyn på 80-talet hade varit bra.

Bubblare:@stina_persson_illustration

Det var det! Förr har jag bl a tipsat om feta brudar med feta fashionsenses. Hoppas ni hittar nån ny favorit i alla fall eller tycker du jag har missat nån, vill du tipsa om ett jättebra konto - det kan vara ditt eget! Jag söker alltid efter nya konton att följa. Och följare! Ni hittar mig på @din.bff.ellen, komsi komsi! Alla är välkomna, utom DU ditt creepo som jag blockade idag. Jag skiter vad du tänder på, men mina selfies är inte till för din upphetsning TACK OCH HEJ!!!!

Alla bilder är från de länkarna.

Livet, döden och det där emellan

Det har bara gått ett par dagar sen sist, men det känns som en livstid. Jag har haft födelsedagsfest. Jag har förlorat en katt. Jag har fått en annan katt. Jag har fyndat två gamla nummer av Katten Gustaf och en randig t-shirt på loppis. Jag har jobbat. Men det är väl det här med katterna som har varit mest överhängande. Vi tar det från början.

I lördags hade jag 30-årsfest i det här gamla fina huset. Jag fick festen i present av syrran och Nikko, de ordnade typ allt och jag behövde bara vara huvudperson. Det var jättekul, men kanske lite onödigt stor lokal, det blev aldrig sådär svettigt och trångt som jag tycker fester ska va. Men så pass roligt hade jag att jag inte tog speciellt många foton. '

En av de bästa sakerna vi hade på festen var en megastor chipsbuffet. Vi köpte alla smaker och former på chips vi hittade i stan och hällde upp i olika fina skålar. Skitenkelt och mycket uppskattat! 

Syrran var dekorationsansvarig och sin vana trogen hade hon gått all in. Bland annat en vägg med sånt här. Fina och i viss mån sanningsenliga porträtt tycker jag ändå. Förutom röven med glasögon i mitten som Nikko - givetvis - står bakom.

Fick jättemycket presenter (ska visa lite av allt jag fått i år i ett senare inlägg) och en av dom finaste var den här vinkande katten jag fick av Ronja <333333 Ronja är alltid världsbäst på presenter, ett år fick jag grillz till exempel.

Sen blev allt väldigt sorgligt väldigt snabbt.

Söndag kväll började Pixie kissa blod.

Måndag eftermiddag blev vi tvungna att låta Pixie somna in.

Idag finns hon inte mer.

Det är förfärligt sorgligt, men jag vet inte om det är för att vi inte haft henne så länge eller för att det inte är ens är ett år sen Kantele dog, men sorgen är inte alls lika tung som när vi förlorade Kantele. Visst har jag gråtit och visst är det som ett stort, fluffigt hål här hemma, men med tanke på vilken smärta veterinären sa hon måste va i, känns det ändå bra att låta henne somna in. Det konstiga är att vi inte märkt av nåt före blodet kom, hon har inte visat på nåt sätt att hon skulle ha ont. Får dåligt samvete när jag tänker på det ändå, stackars lilla älskade Pix. Nu behöver hon i alla fall inte ha ont. Jag bär gärna smärtan av sorgen om hon slipper sin fysiska smärta.

Nu är ju vi snabba i vändningarna när det gäller att skaffa nya katter, så redan igår kväll hämtade vi hem det här lilla lodjuret från Purmoskogarna. Hon är 14 veckor gammal och döpt till Silvia, men det har redan blivit Sylvi så där till vardags. Hon är som kattungar är mest; liten och busig och ganska trött däremellan.

Varför vi är så snabba att skaffa ny katt är för att Viola ska slippa va ensam, hon har aldrig varit ensamkatt. Ni ser ju hur tacksam hon är.

Jag känner mig märkligt lugn, trots att det blev som det blev. Men som sagt var, jag tror aldrig jag hann få ett sånt band till Pixie som jag hade till Kantele, hur känslokallt det än låter.

Idag var jag och Nikko i Larsmo för en s k photoshoot. En vårdebutant behöver ju lite författarporträtt. Obs, detta är bara en vanlig selfie, inget official. Är det inte märkligt så säg. Har drömt om sånt här så länge och nu står jag mitt i det. Jag vill så gärna berätta mer om allt med romanen, men det kommer, det kommer.

Och så länge vi väntar fortsätter livet och döden att pulsera, sida vid sida.

Högstadiet revisited

Idag var jag inbjuden till min gamla högstadieskola för att prata om bloggande. Tror rubriken var "Girl Power från Larsmo", det var hur som helst jag, Lina och Victoria. Vi har kanske vid första anblick inte så mycket gemensamt, men vi bloggar alla tre och är alla från Larsmo. Vilken producent av högkvalitativa blgogar Larsmo som kommun ändå är, hehe.

Jag tror inte jag har varit inne i min gamla högstadieskola sen penkkis, när vi Larsmo-elever från gymnasiet pliktskyldigt körde ut till Cronhjelms, sprang ett varv genom korridorerna och kastade några överblivna nävar godis på åttorna. Det var med lite blandade känslor jag gick in genom dörren dit; samma surr av ventilationen, samma lukt av korvsås i matsalen, samma skåp och samma färgglada bokstäver på väggen. När skolan var ny hette det att vi skulle byta ut platserna på bokstäverna med jämna mellanrum, jag vet inte om det görs, kommer inte ihåg i vilken ordning dom stod när jag gick där.

Jag trivdes inte i högstadiet, jag mådde ganska dåligt och kände mig frustrerad av för lite stimulans och för hårt pressad på samma gång. Jag var inte mobbad, men jag minns fortfarande viskade kommentarer som "rör på fläsket" och "fy fan vad ful hon är". Jag drömde mig bort mestadels av tiden och startade rockband (utan att kunna varken sjunga eller spela), feministklubbar och blev full för första gången. Jag var väl en ganska vanlig högstadieelev, kanske något argare och lite mer indignerad, men over all - en vanlig tonåring i en vanlig landsortskommun.

Jag tror jag har förlåtit det mesta och de flesta från min tonårstid, jag har i alla fall förlåtit mig själv. Jag har vågat börja närma mig saker jag förr ställde mig anti till bara för att inte bli nekad tillträde.

Jag var kanske inte den stökigaste eleven och jag hade väl ganska bra betyg - i alla fall i de ämnena jag brydde mig om - men jag tror jag var ganska svår att ha och göras med. Det slog mig aldrig att va tacksam över de vuxna som fanns omkring mig och gjorde sitt bästa för att stimulera, utmana och lugna ner mig. Mina lärare.

 Allihopa har definitivt inte lyxen att ha lärare som orkar försöka, även när resurserna är små och tacksamheten obefintilig. Visst finns det inom lärarskrået såna som är där av fel orsak också, men jag tror att det krävs en stor människa för att bli (högstadie)lärare idag, speciellt idag när yrket inte kommer med nån ekonomisk eller ens social status. Man måste ha nån inneboende tro på det goda i människor och en vilja att göra världen, lite lite bättre - en lektion i taget. Kanske nån slags ork för att kämpa på i motvind hela tiden.

En fråga vi fick idag var om vi fick ge nån i högstadiet ett råd, vad skulle det va? Jag försökte komma på nåt jag själv skulle ha lyssnat på i den åldern, men det finns ju ingenting. Jag sa bara att man måste få vara ung och tycka det är för jävligt och att nästan allt blir bättre sen i den stora världen. Jag tror jag sa något om att jag hoppas eleverna idag kan se tillbaka på sin högstadietid när tillräckligt mycket tid har gått och känna tacksamhet. Jag borde ha lagt till att man får vara beredd att det kommer komma en dag när du bara vill krypa till korset och säga ett stort jävla tack och förlåt. Inte till dom som viskade bakom din rygg, men till lärarna.

De här människorna som inte bara lärde dig durch für gegen ohne um, korsstygn, procentenheter, de fem sakramenten och hur en riksdag fungerar utan också tog hand om dig och såg till att du överlevde tonåren.

Idag, när vi kom dit, fick jag gå in i lärarrummet. Det här var stort! Jag fick sitta och dricka kaffe vid deras bord och prata med dem som en nästan jämlik - även om det krävde all kraft jag har för att inte nicka och bocka när jag tog i hand. För även om jag inte längre är deras elev så är de mina lärare.

Och till mina lärare vill jag bara säga:
Ett stort jävla tack och förlåt!