Hur du skriver en stipendieansökan i 12 enkla steg

1. Registrera dig på den aktuella fonden eller stiftelsens hemsida.  

2. Påbörja ansökan genom att fylla i ditt namn. 

3. Klaga åt alla dina vänner och bekanta över hur jobbigt det är att skriva ansökningar. 

4. Ta ett djupt andetag och skriv en förklaring om vem du är som konstnär.

5. Googla olika kändisar  (t ex Anna Book) + tänder och fundera över för-och nackdelarna med tandblekning.

6. Drick en eller två koppar kaffe, helst tills du känner koffeinet rusa i kroppen.  Matcha med ansvarslös mängd godis.

7. Skriv i socker- och koffeindrivet övermod en arbetsplan.

8. Klaga åt alla dina vänner och bekanta över hur jobbigt det är att skriva ansökningar. 

9. Få dåligt samvete för att du är så bortskämd att du klagar över att ha möjligheten att få pengar för att göra det du vill. 

10. Redigera din arbetsplan så den faktiskt känns realistisk när sockret har gått ur kroppen.

11. Bestäm dig för att fortsätta en annan dag.

12. Repetera steg 4–11 tills ansökan är klar. Börjar du tillräckligt tidigt så borde du bli klar lagom till 23:59 sista november. Lycka till!

Svar på frågor från enkäten DEL 3

När utkommer Boken?
I mars 2018 på Schildts & Söderströms. Och den heter annars Jaga vatten. I slutet av månaden kommer vårkatalogen har jag förstått, då får ni se omslag och veta lite mer vad den handlar om. Ska bli så kul!!!!

Vad gör du när livet gör ont?
När det är som mest akut: ligger under täcket och ser på matlagnings- eller naturteve eller nåt annat helt konfliktfritt. Och tar långa duschar. Destruktiva saker som att supa sig jättefull förekommer väl också, fast det brukar oftast resultera i att man mår ännu värre dagen efter. Så det har jag slutat med.

Men jag vet inte, jag tror att jag ganska ofta bara fortsätter som så vanligt det bara går. Jag har haft ångest så länge jag kan minnas, jag minns hur det känns att cykla till skolan och drabbas av ett sånt avgrundsdjupt sug i magen att man bara vill krypa ihop under sin säng och aldrig mer komma fram. Helt utan anledning. Jag tänkte många år på just det där suget i magen som bara Den Där Känslan, tills jag insåg att det är ångest.

Vad jag vill ha sagt med det är att jag tror jag har muterat fram en slags persona jag kan ta till och bli när livet gör ont. Stänga in och låsa om ångesten tills det är lämpligt att låta den komma fram. Som en slags mask.

Jag är uppfostrad så att det inte varit ett alternativ att inte t ex fortsätta cykla till skolan för nåt så trivialt som ett sug i magen. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så var det. Alltså don’t get me wrong, mina föräldrar har knappast varit speciellt pushiga eller hårda, men det var bara så det var. Men det slog mig aldrig att ge efter för den där ångesten. Det var bara att inte låtsas om suget i magen och fortsätta ändå.

Det här har resulterat i att jag ibland kan jag bli störd på folk som jag tycker låter sig definieras av sin ångest för mycket. Folk som inte fortsätter som vanligt. Jag vill bara skrika i deras ansikten VEM FAN TROR DU INTE MÅR PISS?! men jag gör ju inte det för jag är ju inte galen. Jag förstår ju att vi har olika förutsättningar och att det faktiskt inte är bra att bara fortsätta som vanligt när det suger riktigt mycket. Jag har ju även kraschat ganska hårt ett par gånger just för att jag inte sagt till i tid.

Men för mindre skrubbsår och sånt skulle jag likt en amerikansk fotbollscoach rekommendera att ba walk it off. Plus täcke och konfliktfri tv om det behövs.

För stora svackor, ordentliga livskriser och dylikt skulle jag rekommendera att prata. Först med en vän, sen med nån utbildad i området.

Vad är det bästa du har gjort i hela ditt liv? (typ roligast/det du är mest stolt över/mest utvecklande)
Att jag vågade bli ihop med Pär, det ändrade på allt nästan. Och alla skrivarkurser jag gått, men kanske först och främst LittSkap för då förstod jag att det är skriva jag vill. Så jävla märkligt att jag inte fattade det före då, nu när jag vet det så är det ju så obvious att det är skrivandet som alltid varit min grej. Har alltid dragits till det, men på nåt sätt försökt värja mig. Så jävla onödigt men också ganska skönt att va 30 och inte 20 när man debuterar för det är nerve-wrecking som det är.

Om du skulle ha gjort om ditt sommarprat, vad skulle du ha ändrat på?
Skulle bytit presentationsbild av mig där i artikeln, fy fan vilken bild alltså. Att tvingas se i alla delade poster och shit NEJ TACK. För övrigt är jag ganska nöjd.

Är du på riktigt så laidback (alltså ser det som en positiv grej ) som du verkar? Eller känner du av nån prestationsångest/stress? (h. en som ständigt går och är halvt utbränd, men nu tagit saken är egna händer och sagt upp sig på jobbet och hoppas bli slapp som en tonåring igen #lifegoal)
Det här är så märklig fråga tycker jag. Ger jag sken av att vara laid back och stressfri?! Jag blir nästan förolämpad. Jag är ju neurosernas drottning, stressens kejsarinna och prestationsångestens prästinna!!!! Jag är ett VRAK nästan alla dagar i veckan. Inom vissa områden i livet. Sen tror jag på att sänka kraven och välja ett liv man orkar med. Jag har till exempel valt bort att bo i hus, att bo i en stor stad, ha en karriär, resa mycket och va jättesnygg. Det är saker som inte ger mig tillräckligt för att jag ska orka satsa på dem. Jag bor hellre enkelt i en lagom stor lägenhet, håller mig till mina kvarter, har ett jobb och bryr mig inte så mycket i att jag är ganska medelful. Om man ser mig som en 100% vardagskompatibel människa så är jag nog jävligt laid back. Men om man faktiskt ser till att jag inte är 100% varadagskompatibel (jag ska akta mig för att ställa diagnoser på mig själv men nåt är det ju) och att jag i perioder strugglar med att orka med normala saker så är jag jävligt högpresterande. Jag pushar mig själv konstant för att ens kunna räknas som medelmåttig. Det är kanske därför jag uppfattas som laid back på avstånd. Sen handlar ju det om ekonomi också, jag har för fan inte råd att vara annat än laid back. Man lär sig matcha personlighet och preferenser med pris.

Jag ser gärna ett inlägg om en av mina absoluta favoritpersoner; Julia Strömberg :).
Kukk de, Julia.

Tre saker du int kan leva utan?
Man kan väl leva utan det mesta men jag vill inte leva utan min iphone, vår säng och en bra pincett. Min är från Face Stockholm har jag haft den i kanske fem år och jag älskar den.

Svar på frågor från enkäten DEL 2

Vad gör du då du e 50?

Då jag är 50, om 20 år, har jag nog åtminstone 10-12 böcker under bältet. Jag har vunnit nåt coolt litteraturpris typ Nordiska rådets eller så. Jag gästar dessutom nån skrivarskola som lärare, eller månne drar jag nån egen skrivarkurs? Jag och Pär bor här i Jeppis, men vi reser en del. Dessutom har vi ju sommarstugan att tänka på, där tillbringar vi gärna tid. Mitt hår börjar va rätt så grått men är fortfarande tjockt. Jag hade en egen talkshow på Yle en kort tid, men det var ingen hit så den lades ner. Lika skönt det.

Hur kom du på världens roligaste läsarundersökning?

Tja, nåt ska man ju göra på fritiden. Kände ett behov av att reda ut lite vem ni är och varför ni läser.

Ifall du skulle skapa en tv serie med dina nära i rollerna,vem skulle få spela vilken karaktär och varför? Inom vilken genre skulle serien vara? Och på vilket språkskulle den vara? Typ.

Jag älskar ungdomsserier så en sån skulle jag göra! Fast knappt några sv mina vänner skulle längre kunna spela high school kids trovärdigt, hehe. Så en svart komediserie skulle väl ligga närmast till hands. Och jag skulle väl göra den finlandssvensk, för vad annat pratar vi flytande?

Favorit parpuuum?

Jag gissar att det här betyder favoritparfym och i så fall är svaret att just nu använder jag Black Opium från YSL, Punk Bouquet från & Other Stories och Spicebomb från Victor&Rolf. Den sista är en herrdoft men såna petitesser tycker jag är ovidkommande. Olika parfymer doftar olika på olika kroppar och min kropp har alltid gjort sig bra i kryddiga, tunga dofter. All time favorit är antagligen Le Classique från JPG eller Angel från Thierry Mugler.

Vad är meningen med livet?

Att funktionera och kommunicera med andra människor.

Drömboende?

Jag älskar vår lägenhet vi har nu och har inga större krav på livet än så. Får jag bara äga den så är jag nöjd. Men får jag drömma fritt, så det är klart en vitrappad patriciervilla med gröna knutar och havstomt hade vart helt okej. Och det hade varit kul med en gammal skola eller affär eller annan lokal tänkt för annat än boende, men jag är 0% intresserad av renovering och byggande, sååååå... Nej. Jag tycker om att bo i lägenhet för det känns enkelt och funktionellt. Har ingen lust att lägga väldigt mycket tid på mitt boende på det sättet, det finns så mycket annat jag hellre prioriterar.

Vad hittar du på när tid finns över efter jobb,vardagsstök och bök?

Alltså inte för att låta otacksam eller så men för tillfället finns det ganska lite sån tid, med tanke på att jag har två heltidsjobb fram till årsskiftet iaf; After Eight och romanen. Plus bloggen! Mest ser jag väl på TV och spelar Candy Crush. I teorin hade jag kunnat säga nåt om simning, mat och vin i goda vänners lag, stärkande promenader och handarbete, men i praktiken så är det TV och Candy Crush.

Varför går du inte på teater oftare?

Kanske bästa frågan jag fick in, jag ställer mig själv den every time jag faktiskt går på teater. Jag vet inte, tycker väldigt mycket om att gå på teater. Klassisk röv-tummeproblematik I guess.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/PeonBmeFR8o/hqdefault.jpg?r=92040]http://youtu.be/PeonBmeFR8o[/embed]

Din relation till Beyonce?? Kanske vi borde ordna någon lokal Behive klubb eller dylikt?

Min relation till Beyonce skulle jag bedöma som bra. Jag är alltid svag för riktigt stora artister, divor och egon, och tja, hon har ju episka hits under bältet. Är helt med på en lokal Behive-klubb!

Vilka serier kollar du på i höst? /Ultimata höstseriernaenligt dig?

I höst tittar jag på RuPauls dragrace (som ni kanske märkt...), Vår tid är nu och Paradise Hotel. Jag har en massa, massa serier på min to watch-lista, men det ska ju hinnas med också. Av nån anledning skulle jag säga att Gilmore Girls är bästa höstserien. Många avsnitt, lagom snällt och roligt och många scener med stora, rykande kaffekoppar. Tyvärr har jag inga nya, fräscha tips att komma med, men hösten handlar väl ändå om trygghet och rutiner? Hehe.

Vilken författare skulle du helst viljatillbringa tre veckor på en öde ö med?

Astrid Lindgren. Nu levande: Liv Strömquist.

Svar på frågor från enkäten DEL 1

Oj, vad roligt att så många tog sig tid att fylla i min enkla lilla enkät! Kommer fram mycket bra synpunkter, jag är väldigt glad att ni verkar våga vara ärliga också och call me out on saker som inte funkar eller som suger. Som min förmåga att ta bilder, hehe. Ska redogöra för lite statistik om ett par dagar, men än kan ni fylla i. Har fått in shitloads av frågor (kul!), lovar svara på allt ni undrar och vissa frågor får nog helt egna inlägg, men tänkte börja beta av lite här så länge jag sitter på tåget hem till Österbotten. Trevlig lördagskväll!

Vem är dinstörsta förebild, och varför?

Det där är svårt att svara på för jag föredrar att ha olika förebilder för olika områden. Och kanske hellre se upp till enskilda egenskaper hos många olika människor. Jag avundas t ex min syster Julias noggrannhet, min bror Kevins humor, min syster Linas mod, min bror Jims vinnarskalle och min syster Noras godhet. Om vi ska droppa kändisar så skulle jag gärna få en slice av Li Anderssons skärpa. Kommer inte över att vi är lika gamla och hon är så sakelis mycket typ... smartare och mer auktoritär.

Hur mycket älskar du Nikko?

Ibland 120%, ibland 0%. Och tack för frågan, NIKKO.

Din absoluta favoritserie på tv genom tiderna?

Tycker om miniserier som Glappet, Angels in America, Olive Kitteridge, Upp till kamp och så klart - Pride and Prejudice. Såna serier har man ork att se om flera gånger så de följer med en på ett annat sätt.

Hur går det för Jaro 2018?

:-DDD Som supporter måste jag ju säga att vi SÅ KLART klättrar upp till Veikkaus-ligan igen. Men som cyniker gissar jag att det blir en kamp om att hålla sig kvar i ettan. Men jag hoppas det går jättebra, Pär är så mycket gladare om det går bra.

Har du några manliga läsare?

Ja, en handfull har jag väl, men skulle väl tro att majoriteten är icke-män. De flesta som kommenterar har iaf kvinnligt klingande namn. Men jag vet ärligt talat inte vad det spelar för roll? Ser inte något egenvärde i att ha ”manliga läsare” heller.

Blirman lycklig av pengar?

Frågar du nån som har pengar så svarar dom nog säkert nej. Men frågar du nån utan pengar är svaret nog ja. Det enda jag vet är att inget håller dig vaken på det sättet som brist på pengar. Men jag tror inte heller man måste va RIK för att va lycklig.

Vem i Harry Potter är, enligt dinprofessionella uppfattning, mest swag?

Sirius Black är väl det givna svaret. Men också Charlie Weasley. Hello, jobbar med drakar liksom? Personligen är professor McGonagoll den stora favoriten, älskar alltid karaktärer som är barska och rättvisa men har ett stort hjärta.

Impulsfrågo: tycker du om historia?Å va tkr du isf e intressant ? (Anaväärlds kriigi, Diana, Rasputin,gamla stolliga greker,för att ge na exempel så du kanski föstarvaja määrar).

Både ja och nej. Är OTROLIGT ointresserad av politisk och militärhistoria och sån gubbig historia. Men älskar historia rent etnologiskt, om man kan säga så. Hur människor levt och vad dom jobbat med och hur som har klätt sig och vad dom ätit och sånt. Den lilla människans historia helt enkelt. Av nån anledning är jag väldigt fascinerad av Elizabeth den förstas tid. Tror det är kläderna.

Vad ska man svara eller kontra med då någon säger något som inte stämmer överens med ens egna värderingar eller överlag något elakt? Känner alltid att jag är en dålig argumenterare och väldigt konflikträdd så då säger jag ingenting och går och ångrar mig hela dagen över att jag var tyst.

Känner så väl igen det där problemet! Det bästa är att be den förklara. Låtsas som att du inte fattar om det är ett skämt, låtsas att du aldrig hört det förr om det är en fördom. De flesta kommer av sig när de måste förklara det ”roliga” i ett rasistiskt skämt. Sen får man faktiskt välja sina strider också. Det är inte ditt ansvar att undervisa alla idioter och att man inte orkar ta en diskussion alla gånger betyder inte att den andra får rätt. Be dem googla eller skicka t o m en länk till nån bra text nästa dag med orden ”du var ju så intresserad, så här är lite läsning”.

Vilken är din favoritchoklad?

Röd Royal eller Daim.

Hur ser du på rökning?

Jag kan ju inte sticka under stol med att jag själv röker och har gjort det i nästan halva mitt liv (!!!), men jag skulle ju inte rekommendera nån att börja heller. Av vad jag hoppas är uppenbara orsaker. Tack och lov verkar det ju faktiskt va färre och färre kids som röker idag, det är en positiv trend. Men så länge jag själv röker så kan jag knappast säga vad nån annan ska göra utan att va en hycklare. Men som sagt; rekommenderar det inte. Det känns som en cool gemenskap när man börjar som ung och får stå i rökrutan. Men det glesnar hastigt i leden där och snart är man 30 och står ensam där ute och trampar i duggregnet.

Mera info om din drömlika bror!

Hjälp mig och vinn århundradets kalender!

Hej mina små ankungar! Vet ni, jag behöver er hjälp. Det känns som att jag måste strukturera upp det här bloggandet, jag har ingen riktig rutin i det och jag vet inte riktigt vad ni vill ha ut av den här bloggen och uääääh jag har nån slags identitetskris på G tror jag. Därför har jag utarbetat ett högst vetenskapligt formulär ni gärna skulle få fylla i. En så kallad läsarundersökning!

HÄR HITTAR NI DEN!Senast igår kväll så muttrade Pär åt skärmen när vi låg i sängen och scrollade innan vi somnade "Fylla i en läsarundersökning utan att vinna nåt? I think not! Ge mig en Ipad Mini - då kanske jag fyller i din dumma jävla läsarundersökning". Det handlade visserligen inte om min undersökning, men ändå gav det mig en tankeställare. Så bland er som deltar så lottar jag ut en Ipaaaa.... NEJ GUD NEJ, skämta bara. Men jag lottar faktiskt ut en OTROLIGT EXKLUSIV VÄGGKALENDER för 2018. Kolla!

Det är så klart min mamma som tryckt upp en handfull väggkalendrar med sina mest populära målningar. Den här kalendern finns liksom inte till salu nånstans så det är major VIP-varning på den.

Januari börjar året...

... maj och juni blommar mest... (den här ugglan heter av en slump Ellen, jag har den som kudde)

... och december är så grå. Eller kanske inte med den här lilla apan på väggen?

Eftersom jag vill att formuläret ska vara helt anonymt s får ni droppa en kommentar här på inlägget för att vara med i lotteriet. Ni kan ju göra en fuling också och bara skita i formuläret och kommentera ändå, jag har ju inget sätt att kontrollera det på. Men det är ni som ska leva med det samvetet sen!!!!!! 

Hur som helst, jag drar en vinnare om exakt en vecka, d v s tisdagen den 17:e oktober. Tills dess - hjälp mig få nån styrning på min blogg - fyll i formuläret! TACK!

Vem där?

Tyckte Sevvans veckolista var ovanligt kul pga är ju ändå lite lätt narcissistiskt lagd, så här är mina svar på vem jag (tror jag) är i olika sammanhang. Kan för övrigt berätta att Nikko och Pär har godkänt mina svar angående vem jag är i kompisgänget/relationen.

Påjobbet: idésprutan som är bättre på att kläcka idéer än att genomföra dem. Jobbar bäst fram till lunch, sen lallar jag mest runt känns det som. Trivs bra med att ha ett delvis praktiskt och lite fysiskt jobb, delvis mer administrativt och kreativt. Är ganska stresskänslig men så länge jag mår bra är jag effektiv af. Jag jobbar bättre ensam än i grupp, men är ändå ganska flexibel och lätt att sätta in i olika grupper och sammanhang. Däremot känner jag mig ibland lite ensam och i pmsiga stunder missförstådd, eftersom jag inte tycker jag har en naturlig plats. Jag skämtade härom veckan att om vi hade haft ö-råd på jobbet hade jag blivit utrustad först, för jag har inget givet pakt-gäng. Alltså obs är på inget sätt utstött eller mobbad på jobbet, de är alla väldigt snälla med mig.

Påfesten: den som sitter ute och röker hela kvällen och blir proletärt arg + jätteglad i alla efter ett par drinkar. Ganska ofta den som börjar städa, men har försökt jobba bort mitt duktig flicka-komplex och skita i att plocka burkar. Istället har jag börjat smita hem när jag blir akuttrött vilket jag blir varje gång jag är ute med mina yngre vänner nu för tiden. Jag typ säger ”jag går bara ut och röker” och sen går jag hem. Det är ett mysterium att jag nånsin har gått på efterfest frivilligt.

Ikompisgänget: jag hoppas jag är ganska bra på att prata ångest med och att jag kan erbjuda lite trygghet. Tyvärr bjuder jag nog oftare på comic relief än nåt med substans, men det kanske behövs det också. Jag har hur som helst en stark omhändertagande sida och mår bra när jag får mata och skämma bort mina vänner. Dessutom tar jag ofta rollen som projektledare, vilket kanske både är bra och dåligt. Jag har väldigt enkelt att få nya vänner och min kompiskrets är bred och mångfacetterad, men jag är riktigt nära med cirka två människor om ens det. Jag har svårt att be om hjälp eller stöd när jag behöver det och har en tendens att lägga för mycket på en och samma människa vilket sen gör att jag känner mig orimligt besviken på att den inte ger mig ”tillräckligt”. Samtidigt är jag ganska opålitlig på det sättet att jag ställer in, glömmer bort och till viss mån vänder kappan efter vinden. Jag kan va jävligt ego och hård - ibland med flit, ibland för att jag är för uppsnärjd i mitt eget för att se andra. Men jag är också en väldigt rolig och generös vän mellan varven och jag hoppas det ändå är oftare än de dåliga dagarna. Jag önskar ofta jag vore en godare människa och skulle jag få göra personlighetsplastik skulle jag bränna bort den här känslan jag har ibland av att världen är skyldig mig så mycket, för det är så oattraktivt och giftigt. Jag förlåter snabbt men om jag är också ganska snabb med säga tack, det räcker. Jag är stolt över att jag blivit bättre på att cut the bullshit när det behövs och blivit bättre på att be om ursäkt när det behövs.

När Nikko trodde han var kul en gång

Pågymmet: haha! Den som sitter och skvallrar på den bekvämaste maskinen. Och den som svettas mest! Alla i min familj svettas GALET mycket i huvudet.

I bloggvärlden: det är väl lite samma sak som på jobbet kan jag tro. Kläcker ofta idéer, genomför dem sällan. Kan mingla med de flesta grupper men hör inte riktigt hemma i nåt gäng. Kan ibland verkligen angsta över vem som är min målgrupp och vad jag ger för bild av mig. Vill inte va folklig, vill inte va distanserad och sval. Jag hoppas att jag kan vara ett alternativ till nåt i alla fall.

Iskolan: högljudd, dramaqueen, bra betyg men lat som en oxe.

Den senaste selfien jag tagit, look at that glooow

Blandokänt folk: det är sällan jag känner att jag inte passar in i ett sammanhang. Men jag kan lätt bli lite tillbakadragen och observerande om jag känner mig osäker.

Pårestaurang: den som gnäller över det usla vegetariska utbudet/jublar över att de har nåt annat än en trött fylld paprika på menyn. Vi vegetarianer är inte bortskämda med flera alternativ, det är lätt att göra oss glada. Och vi blir hela tiden flera. Bara som tips till alla restauranger där ute.

I klädbutiken: hatar att shoppa på det sättet. Visst kan jag strosa i nån affär ibland, men då gör jag det helst ensam och med hörlurar i öronen. Och jag hatar att söka efter nåt speciellt, då söker jag hellre online.

I en okänd stad: jag är så hemskt sällan på okända ställen tbh. Men jag går hjärtans gärna på museum och ser historiska byggnader eller besöker loppisar - mindre gärna på shoppingstråk. Men jag är en så oerfaren och nojig turist att jag nog håller mig ganska långt till utstakade vägar. Är inte den som ”upptäcker” små guldkorn i nån återvändsgränd på det sättet.

På flygplanet: den som gråter i smyg och spänner mig vid start och landning. Och den som är totalt uttråkad resten av tiden.

Jag i min relation

I en relation: jag är en krävande partner men ger också mycket. Jag lider av ganska svår seperationsångest (hej skilsmässobarn!) och behöver mycket (verbal) bekräftelse. Men jag behöver också mycket ensamtid och det är väl det jag tycker jag & Pär är bäst på; vi samexisterar och pratar om allt, men vi låter varandra ha skilda intressen och liv. Nåt av det bästa jag vet är att ligga och läsa sida vid sida. Umgås men ändå inte. Jag tycker, irriterande nog, att det är ganska viktigt med födelsedagar och minnesdagar och sånt. Hittar gärna på små överraskningar och sånt i vardagen. Jag tror att jag är ganska kul att va ihop med, men man får också stå ut med att jag kan vara orättvis när jag tar ut alla möjliga frustrationer på dom som står mig närmast. Kan va ganska svartsjuk ibland, men inte i regel. Liksom jag är inte svartsjuk på det sättet att jag bryr mig eller behöver veta om Pär pratar med andra brudar eller om han delar nåt med nån kompis som han inte delar med mig. Sånt är jag cool med. Men jag kan bli svartsjuk om det är så att jag känner mig lite hotad av nåt ex eller nån annan jag känner komplex inför.

I hissen: öööh... brukar väl passa på att spegla mig om jag är ensam och åker jag med okända är jag den som ljudlöst hälsar med ett ansträngt leende och sen står och stirrar in i väggen. Topp tre av situationer jag hatar är förresten att åka hiss på färjor pga alltid fulla män, odrägliga barn och stopp på varje jävla våning.

30 saker som gör mig glad

1. När brorsan säger "Var är Ellen?" åt Grim och Grim ser på mig och skrattar.

2. Att cykla hem från jobbet och det är precis lagom kallt.

3. När jag får en ny följare på instagram.

4. Att lämna i bilen när man egentlgien skulle stiga ur och sitta med en av syrrorna och bara prata skit.

5. Att rolla bort katthåren från en svart t-shirt.

6. Att gå och lägga sig nyduschad i nytvättade lakan.

7. Tjejerna i Paradise Hotel som pratar så öppet om sex och ligger och ligger och kliar sig i skrevet

8. Att köra bil och sjunga med i låtar

9. Spontandricka tre, fyra cider en fredagseftermiddag och komma hem salongsberusad lagom tills tv-kvällen börjar.

10. Få en Yatzy i Yatzy.

11. Gå till biblioteket utan planer och välja böcker i över en timme.

12. När håret faller bra redan från morgonen.

13. Introt till Fredrik & Filips podcast.

14. Annan post än räkningar.

15. Fina gamla neonskyltar till affärer.

16. Perfekt mogna avocados.

17. Att se en riktigt bra film på bio och gå hem med nån och prata om den.

18. När jag lyckas fånga nån av Violas alla miner på bild.

19. När Pär sätter sig till bords när jag lagat mat och uppskattande  säger "det här kan bli gott".

20. Att va på fammos vind och hitta gamla leksaker som jag lekt med som barn.

21. När en bok är så bra att man ligger och läser i flera timmar utan att se på klockan.

22. Kattungar, hundvalpar, kalvar och föl.

23. De där små interna sakerna som jag och Pär har som ingen annan förstår.

24. Att skrikdansa till en låt med dina kompisar i en lite för trång lägenhet.

25. Riktigt röda tröjor.

26. Lägga i gång diskmaskinen efter middagen och torka alla ytor i köket.

27. Fina uttryck på dialekt.

28. Att ta ett resmål på 10 poäng i På spåret.

29. Simturer sena julikvällar. Eller när som helst.

30. Långa frukostar ensam och med radion på.

Allt jag lärt mig v. 2.0

Imorgon fyller jag 30. Det känns både självklart och jävligt sci-fi, på nåt sätt tror man ju aldrig man ska bli så gammal som man blir. Jag hade tänkt skriva en lista med livsvisdomar, men så insåg jag att jag skrev en förra året och när jag läste den så håller den ännu. Så med ålderns rätt tänkte jag att jag helt enkelt använder den igen och fyller på med lite nya visdomar.

♥ Be om ursäkt när det behövs.

♥ Men kräv också ursäkter ibland.

♥ Det lönar sig mer och är roligare att hänga med brudar än med killar.

♥ Du står inte i tacksamhetsskuld till nån för att de hänger med dig, du är värd kompisar även om du är en skitstövel ibland

♥ Men kom ihåg att påminna dina vänner om att du gillar och uppskattar dem. Gärna nyktert ibland.

♥ Mensvärk är en helt okej ursäkt att ställa in saker och ta det lugnt.

♥ Det lönar sig faktiskt att sova och äta regelbundet. Hur tråkigt det än låter. Frisk luft är också irriterande nog bra på många sätt.

♥ När kärleken kommer så kommer du känna igen den, men den kommer inte se ut dom du trodde.

♥ Och dröjer den så finns det två miljoner andra likvärdigt bra saker att fylla livet med. Romantisk kärlek är bara en bra sak bland andra bra saker, inte the best of the best.

♥ Stora trosor är the shit.

♥ Man behöver inte resa mycket eller långt för att vara öppensinnad och upplyst.

♥ Betala dina räkningar i tid och be om hjälp om det inte går nån månad.

♥ Diska åtminstone dagligen. Så mycket enklare.

♥ Till brudar på internet och IRL: Du behöver inte ha svar på allt för att få ha en åsikt. Du behöver inte svara och förklara på all kritik du får.

♥ Till dudes på internet och IRL: du behöver inte ha en åsikt om allt.

♥ Du var inte så pinsam som du tror. Inte som fjortis och inte i lördags på krogen.

♥ Alla snackar skit, men bryt inte förtroenden.

♥ Förlåt dina föräldrar om du bara kan, de gjorde antaglgien sitt bästa och dom är lika clueless som du.

♥ Du väljer din familj själv och har du tur är den du fått som barn en del av den.

♥ En högerregering är sällan (aldrig?) en bra idé.

♥ Du får minst krapula om du dricker ren vodka och bara ren vodka.

♥ Man behöver inte brinna för sitt jobb. Man kan också bara jobba och sen brinna för annat.

♥ Utgå aldrig från att alla andra har samma förutsättningar som dig eller att du kan tala för alla.

♥ Det finns ingen kompis eller partner som du inte kommer hata vid ett eller annat tillfälle. Det är okej, för de kommer antagligen hata dig med ett par gånger med.

♥ Lyssna på dina kompisar och försök förstå varför om de inte gillar din partner.

♥ Fråga dina far- och morföräldrar om allt du undrar över i deras liv. Du ångrar dig annars.

♥ Du kommer inte få allt du vill i livet och det är okej att sörja över det du inte fick.

♥ Ge cred när det är befogat. Du förlorar inget på det.

♥ Ge inte råd om inte folk ber dig om det. Det kommer nästan alltid slå bakut. Förutom om du har en egen blogg och födelsedag, då får du göra the fuck you want :)))))))

♥ Försök kom ihåg dig själv som 12-åring. Puberteten kommer att fucka upp en massa och som ung vuxen kommer du att ha tvivelaktiga prioriteringar. Men strax före allt det hände hade du antagligen redan svar på en hel del. Och nu har du lärt och levt så pass mycket att du äntligen kan använda dom svaren.

♥ Det gör ingenting att du är sist eller sen med förhållanden, barn, utbildning eller riktning i livet. Det handlar om några år de andra har försprång, sen är ni lika igen. Och du har en massa annat kul i ryggsäcken.

♥ Du kommer aldrig få nåt diplom för att du är duktig, så du kan lika gärna sluta försöka så mycket.

♥ Och till sist: livet suger ibland och det är helt okej att tycka det.

OCH MITT LILLA TILLÄGG FÖR I ÅR

♥ Humor är ditt bästa verktyg när livet suger.

♥ Strunta i alla "klä dig efter din storlek"-guider, de hör hemma i veckotidningar från 50-talet.

♥ Lycka är som kolsyra. Utan de där små bubblorna blir läsken ganska äcklig, men det är inte bubblorna som fyller livet.

♥ Våga ifrågasätta sånt du tror på eller inte tror på.

♥ Dina bästa vänner kommer inte alltid vara dom du har mest gemensamt med, utan dom du lär dig mest av.

♥ Man behöver inte veta vart man ska i livet, förr eller senare faller man in i den bana man ska va i.

♥ Du låter smartare om du frågar än bara låtsas veta nåt.

♥ Skäms du för nåt - prata om det så avdramtiseras det.

♥ Det är alltid bättre att ställa in planer med att säga som det är än att försöka hitta på nåt som låter "bra".

♥ Ärlighet varar inte bara längst, det tar dig också längst.

♥ Det finns styrka och trygghet i att vara medelmåtta och en i mängden.

♥ Du behöver inte älska dig själv, men du ska äga allt vad du är.

PUSS & KRAM

Saker jag screenshottat del 2

Ska vi ta en titt på vad jag screenshottat på senast? Ta en vuxen hårt i handen så börjar vi den här magiska resan.

En dag när jag var två procent flytande i portugisiska enligt Duolingo.

Drömryggsäcken.

En fin gammal bild på Dolly Parton som hon postade en dag på Facebook.

Frank Ocean at his best. Trro att den här tröjan kommer va en av de stora trenderna AW17.

Känslan varje gång jag tittar in på Finlandssvenska feminister på Facebook.

Ett pajrecept som killmaterskan postade på sin story på Insta. Innehåller två av mina godaste saker: körsbär och amaretto.

"I hate your big dumb combat boots/ And the way you read my mind/ I hate you so much that it makes me sick/ It even makes me rhyme" <- den som fattar fattar.

En riktigt bra look av Lady Di. Följ @princess.diana.forever för mer bra looks dagligen, ett av mina favoritkonton.

En inte fullt så bra look av mig, captured och snapchattat av Nikko, så klart.

Min nya bakgrundsbild. Mycket nöjd med den.

Två testresultat - vem jag är i Grease och vilken diktator jag är - som kanske säger något om mig, jag vet inte. Tycker i regel om test på nätet, det är kul.

Meeeen här är lite Facebook-reklam om ett test jag inte orkade ta. Skulle ju iofs ha varit intressant och veta vilken av dessa hela fyra kvinnotyper jag hade blivit. Den fria själen med barnasinnet i behåll, Den blyga violen, Businesskvinnan eller Den Rödhåriga.

Inom kategorin "roligt" hittar vi en här ↑...

.. den här jätteroliga...

... och den här som är så on point att jag inte sett nåt on pointigare.

Nikko skickade den här åt mig och sa att det var vi som gamla. Det ÄR vi.

En bok Eleonora rekommenderade men jag läser inte finska så nu ger jag vidare rekommendationen.

Ricky Gervais som ung. Varför har inte unga män mer kajal?!

Två "PREACH IT"-moments.

Dagen efter mitt sommarprat sändes och Yles sommarprat var på andra plats i Podcaster :-)))))

Jaha, en till bra look av Lady Di.

Ett bra resultat jag fick i en Hogwarts-inspirerad styling challenge i Covet fashion jag ville förevisa åt Ronja. Vi har ett fashion house förresten ni kan joina om ni också mot förmodan spelar Covet. Det heter Jeppis Pride, hehe.

Till sist.

Flygplatsblogg

Har suttit och ska sitta ett bra tag till strax utanför gate 16 och tänkte bjuda på ofiltrerat och oredigerat stream of consciousness.

Vi flyger till Köpenhamn idag och det är ju kul. Vad som är mindre kul är att min reseneuros tvingade oss ta ett tidigare tåg/senare flyg (minns inte vilken väg det va) än vad vi hunnit med MED MARGINAL. Jag är alltid så nojig att missa olika transportmedel när jag reser att jag rätt ofta sitter och väntar som en annan fjant. Och jag menar man vet ju aldrig med VR och sen kan det ju va kö till säkerhetskontrollen eller nån har hoppat på spåret framför tåget till flygplatsen och ja. VR va i tid, det var två minuter kö till säkerhetskontrollen och ingen hade hoppat framför nåt tåg what so ever. Så nu sitter vi här, en och en halv timme till boarding och jag betalade just 4,80 för en kaffe.

En annan sak som också suger är hur ofräsch jag känner mig minuten efter jag lämnat hemmet. Jag duschade imorse och jag har bara åkt en tre timmars tågresa ännu men känner redan hur smutsig och klibbig jag är. Hur är det möjligt? Är det mentalt eller blir man på nåt sätt extra smutsig av att färdas med kollektiva färdmedel såsom tåg och flyg? En ärligt ställd fråga alltså.

Jag kunde också skriva om min med åldern stegrande flygrädsla och hur den tar sig uttryck. Egentligen är den inte så bad, men jag drabbas av tvångstankar om att jag borde skriva "älskar dig"-meddelanden åt alla jag älskar inför varje start, eftersom jag är ganska bombsäker på jag kommer dö. Har hittills kunna stävja det men nu när jag ändå sitter här och skriver: jag älskar er hörni.

En annan sak jag alltid nervar över när jag flyger är typ att nån flygvärdinna ska rycka tag i mig och ba apapapap, du är för tjock, planet kan inte lyfta om du är med. Som om det skulle hända?! Men ändå, det är ju liksom inte bekvämt att flyga för nån och har man dessutom höfter som inte ljuger nån dag i veckan så blir man ofta lite svettig av små säten och lite benutrymme. Försöker göra sig så liten som möjligt, ignorerar krampen i armen man får av att låtsas sitta bekvämt bara så att man inte i misstag ska spilla it över nån annans säte. Det är väl bra med hänsyn men det känns så typiskt kvinnogöra att göra sig så liten som möjligt. Jag har aldrig suttit bredvid nån tjock gubbe som har på nåt sätt haft nåt ursäktande i sin aura. Aldrig. Istället är det med en viss stolthet dom bär upp bratwurstmagen; pöser sig ut och utstrålar pondus.

En gång fick jag och Pär bästa platserna, typ strax vid nån nödutgång med extra benutrymme. Mitt emot oss satt en flygvärdinna som hade ett så förbannat milt leende hela vägen och graciösa händer knäppta i knät och när hon såg att jag krampaktigt höll Pär i handen så log hon extra milt mot mig och det var den bästa flygresan jag kan minnas. En annan gång blev jag tvungen att be flygvärdinnan om en förlängningsdel till bältet, för det var kort för mig. Har aldrig känt mig så förnedrad. Men ju fler gånger jag flugit sen dess desto mer börjar jag tro att det var nåt fel med det, för jag har aldrig upplevt nåt problem med säkerhetsbältena nån annanstans och jag har ju inte gått ner i vikt. Det där sista skrev jag mest för att släta över. Again with the ursäktande!!!

I nån skrivkurs jag nån gång gått var det nån (tror det var Monika F <3 )som sa att man ska söka det där som skaver och bränner och där - där ska man skriva. Det är en bra regel tror jag, men jag följer den sällan här på bloggen. Det där med bältet sved men det är det första svedan på många inlägg. Mest för att jag är så förbannat trött på inlägg som börjar typ med "det här är kanske det svåraste inlägget jag nånsin skrivit" och jag försöker att inte lansera skit som skaver på det sättet längre. Men också för att let's face it, nåt ska jag väl spara till ROMANERNA.

Det är förresten också en grej jag tänkt så otroligt mycket på den senaste tiden, ungefär sen jag skrev på det där kontraktet. ROMANERNA. Jag är så orolig för att folk inte ska ta mitt skönlitterära skrivande på allvar. På en annan skrivkurs jag gick nån gång kom den evinnerliga diskussionen igång om att förlagen bara vill ha sånt som säljer och att mycket som ges ut görs det för att "det är unga människor som har bloggar och vloggar och kan branda sig själva". Underförstått att det görs på bekostnad på sånt som GIVETVIS håller högre litterär kvalitet men inte skulle sälja. Det här var just när jag just börjat prata med mitt förlag första gången och jag blev först asförbannad och ville stiga upp och säga att kanske om ditt pretentiösa bullshit till skrivande var lite bättre hade det också getts ut. Men sen blev jag ledsen, för det är klart det kanske ligger nåt i det. Och även om det inte ligger nåt i det så vet jag att jag av vissa (OBS inte alla) kommer ses som den där oseriösa linslusen och bloggaren som fick ge ut en bok pga linslus och bloggare. Säg inte emot, ni vet lika bra som jag att så är det. Men jag litar på min redaktör och jag har svårt att tro att min fis i rymden-blogg skulle va tillräcklig garanti för försäljning om inte mitt manus höll. Men det är svårt att inte tvivla på sig själv när man äntligen ställs framför drömmar man alltid haft.

Det gick just förbi en man, solbränd och sannolikt nyss hemkommen från en semester. På hans t-shirt stod det "same shit different day". Jag gillar inte t-shirts med text och verkligen inte om den texten ska ses som nåt humoristiskt. Men jag kan på nåt sätt ändå gilla uppgivenheten och galghumorn bara en ölstinn finne besitter sista dagen på semestern när han, redan på resan hem klär sig i ett sådant statement. Kanske tolkade jag det helt fel, kanske han va självmedveten på ett annat sätt och hans t-shirt var ett försök att verka nonchalant angående sina resvanor. Men hans sätt att bära bratwurstmagen som en förstagångsföderska gav mig en antydan om att en sådan osäkerhet inte är hans största trademark.

Nu är jag långt långt ifrån var jag började och jag tror ni har tappat tråden för länge sen. Dessutom sitter än sassy medelålders man mitt emot mig här och ger mig blickar som jag känner mig tvungen att besvara. Ingen vinner mig i silent judgement.

Och om jag nu skulle dö på planet: älskar er!