Kulturkonsumenten vecka 47

Dags för en good old kulturkonsument! Den senaste veckan har jag….

Sett

Jag och syrran gick på bio för att se den mycket omtalade A star is born. Sällan har jag läst och sett så många hyllningar till en film i mitt flöde, nästintill Titanic-hysteri skulle jag vilja påstå. Faktiskt så påminner det ganska mycket om sättet folk som hade sett Titanic pratade om Leonardo DiCaprio och om man ifrågasatte snyggheten i Leo fick man bara ett menande blick och “se filmen, så förstår du”. Sen såg man filmen och så förstod man. Så jag var liksom beredd att joina hyllningskören, meeeeen… Nja. OBS SPOILERALERT HÄR NU DÅ.

Plus med A star is born: musiken och skådespelarna. Och att Shangela och Willam är med!

Minus: storyn. Karaktärerna. Förutom att ploten är alldeles för tunn och enkelspårig, så undrar jag vad som riktigt är sensmoralen? Att enda sättet för en man att leva med en mer framgångsrik kvinna är att ta livet av sig? Att man säljer ut sig om man gör annan musik än vad du kan spela på ett piano? Att kärlek ska se ut så där? Nej, jag vet inte. Det lämnade en fadd eftersmak.

Lyssnat på

Min nya playlist Hemifrån. Det är en två timmar lång, helt fantastisk (om jag får säga det själv) 70-talsdoftande sentimental lista, designad för att ha i lurarna när man sitter i en buss och det regnar och man är lite ledsen och lite orolig och lite hoppfull. Ni fattar. Jag säger det för varje playlist jag gör, men det här kan vara den bästa jag gjort.

Läst

Läste Roxane Gays Hunger förra veckan, för en text jag skrev på och jag älskade den. Sällan känt igen mig så i en bok och sällan velat stryka under så många smarta formuleringar som liksom fångar precis det jag tänkt på, men inte kunnat sätta i ord. Hunger är en lättläst och rörande essä om kropp, mat och fetma. Om hur det är att vara fet i ett samhälle och en tid som hatar feta människor. Jag skulle personligen vill skicka ut den här boken till varje nättroll som jämt går bananas i kommentarsfält så fort nån nämner kroppsaktivism. Dom borde läsa den och om det inte hjälper, kunde man smacka dom i fejset med den. Bara en tanke :-)))

Veckans skrivövning: Ödehuset

Hej hej kompisar! Jag har just avslutat en text som hängt över mig ett par veckor (ni kommer snart kunna läsa den) och jag känner mig lätt som en fucking fjäder! Därför tänkte jag, i sann skrivanda bjuda på en Veckans skrivövning, men först vill jag säga ett par saker:

1. Tusen tack för all respons på senaste inlägget. Ni vet inte hur mycket ångest som är involverat med att skriva åsiktsinlägg på det där sättet. Jag får ångest för att jag inte känner att jag har tillräckligt vassa argument, jag får ångest för att nån ska bli arg och jag får ångest för att jag uttalar mig. Men oftast vinner man på att fighta den ångesten och göra det ändå.

2. Om ni är oroliga för att era kommentarer inte syns eller tar längre tid än vanligt att komma upp beror det på att jag modererar allt som kommer in och måste godkänna varje kommentar. Tidigare har jag kunnat göra det via min app på telefonen, men av nån anledning har det slutat funka och jag måste logga in och göra det på datorn. Vilket kan göra att det kan ta en stund före er kommentar syns. Men sluta inte kommentera, jag uppskattar varje ord, vare sig ni håller med mig eller inte.

Då så! On to Veckans skrivövning! Idag ska vi bege oss till Ödehuset!

Du bor mitt emot ett hus som stått öde i flera år. En kväll när du hänger med din(a) kompis(ar) ser ni ett ljus i huset som fladdrar runt. Kanske är det ingenting, men ni blir ändå nyfikna. Ni bestämmer er för att undersöka saken. Skriv en scen om vad som händer och gör det på 10 minuter.

Som vanligt får du gärna posta i kommentarerna, annars gör du det för dig själv. Nu ska jag äta risgrynsgröt och sen ska jag läsa en bok .- enbart för nöjes skull! Det är en stund sen.

50 nyanser av svart

Jag hade inte tänkt kommentera det här, men jag känner att jag inte riktigt kan hålla mig. Black friday hörni. Jag vet inte vad jag är mer trött på att läsa - reklam OM black friday eller folks åsikter om hur skit black friday är. Det är märkligt hur höga hästar folk sätter sig på plötsligt, folk som annars sällan har kritiserat konsumtion eller kapitalism. Det märkliga är också att när jag försöker tänka efter, så tror jag att jag hörde talas om black friday för första gången för typ ett, kanske två år sen? Och jag undrar om inte alla dessa negativa skriverier har hjälpt Black friday mer än det stjälpt. Så jag hade inte tänkt skriva nåt, men here I am baby. Signed, sealed och och bloggsugen.

Först och främst:
jag tycker också det är hemskt med konsumtionshets. Jag förstår också att vi inte kan fortsätta som vi håller på. Jag vill också stiga på bromsen. Det här är inte ett “handla-vad-du-vill”-inlägg. Snälla se inte det här inlägget som ett OK för att shoppa ännu en slinkig partytopp efter jobbet. (det är väl ingen som köper just partytoppar längre, men ni vet).

Jag tycker inte alls vi ska handla så mycket och så ogenomtänkt vi gör. Kan man avstå från att handla på black friday - by all means, gör det. Men sitter du själv med en ganska bekväm månadslön och inget saknar - håll käft om nån utan bekväma månadslönen och dina privilegier utnyttjar en dag av litelite respit som kanske är nödvändig för nån för att få det att gå ihop. Du är inte bättre bara för att du har råd att strunta i Black Friday.

Du kanske upplever ett företag som skickar ut reklam om att dom minsann inte deltar i black friday som “snälla”. Det är dom inte, det är bullshit. Att vitt och brett berätta om att man inte har Black Friday-reor i sitt företag är en lika smart - om inte smartare - PR-strategi som monsterreor. De vill ändå att du ska köpa deras tjänster eller grejer. Det är bara olika paketering.

Man kan och man ska kritisera hur vi konsumerar och vad vi blir lurade att vi behöver eller vill ha. Men det är ju inte som att hela västvärldens konsumtion infaller på black friday. Det pågår hela tiden. Varken miljön eller mänskligheten vinner något på om du inte köper den där grejen du tänkt köpa ändå en dag senare. Om vi vill vara drastiska så kan vi säga att varje dag är lika svart som black friday för miljön.

Jag ser det som en trestegsraket.

1. Först ser vi till att öka klassklyftorna och skapa ett så ojämlikt samhälle som möjligt. Vi hittar på olika symboler för de olika klasserna. De högre klassernas symboler är finare och vi ser till att arbetarklassen vet om det.

2. Sen lurar vi i folk att det är bara på deras eget ansvar att konsumera sig ur (?? what hur funkar ens det?) och själv fighta sig ur det samhällskikt dom är födda ur. Vi säger “kolla här, här är en påhittad symbol som du kan köpa och på så sätt känna dig lite högre klassig”. Vi lockar med olika reor och events kring de här symbolerna.

3. Sen skambelägger vi dom när dom försöker köpa sig symbolerna på nån dag när dom kanske är litelite billigare och skrämmer dom förhoppningsvis tillbaka till sina platser utan att de köper nåt alls och på så sätt behöver vi aldrig vara rädda för systemkollaps och klass-samhället hålls intakt. Hurra!

Så länge kapitalism finns, kommer svarta fredagar finnas, även om det inte heter just black friday. Det är lite som dom säger i Jurassic Park; life always finds a way. Capitalism always finds a way. Men precis som alla andra skräcködlor kan vi säkert överlista kapitalismen också, men du gör det inte genom att berätta hur “äckligt” du tycker det är med Black Friday. Vet du vad det är du äcklas av egentligen? Klass-samhället och dess symptom.

Det är jättefint om du inte handlar idag. Eller andra dagar. Super! Grattis! Jag menar det. Men ett steg i att avskaffa Black Friday - eller klass-samhället då - kunde vara att till exempel att låt fattigt folk leva och skit i tredje steget i raketen och istället rösta vänster i nästa val. Till exempel.

För det är väl inte så att det bara handlar om att positionera sig “rätt” för dig.
Eller?

Hur man närmar sig ett stort hål

Mina kompisar Sawandi och Quynh vann en manustävling för kortfilm för nåt år sen. Nu må jag vara högst subjektiv eftersom jag känner och älskar dom, men redan då visste jag att det här kommer bli fantastiskt. De är båda två begåvade på det där sättet så att jag low-key lite hatar dem av avundsjuka.

Skärmdump från Yle.

Och nu finns filmen! Den heter Hur man närmar sig ett stort hål (briljant titel) och går att se på Arenan. Såg den för första gången nu och jag är så stolt att jag kunde spricka. Jag kunde skriva precis hur fin och stämningsfull och vacker den är, men jag tycker helt enkelt ni ska ta 20 minuter av era liv och se en riktigt bra finlandssvensk kortfilm. Se den HÄR. 

Bonus: en mycket söt statist vid namn Pär skymtar förbi i ett skede. 

Finlandssvenska blogglistan

1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra:

Amanda Audas-Kass. Jag skulle med lätthet kunna plocka ut hennes inlägg ur en hög med anonyma texter och det är inte alla jag kan säga det om. Dessutom har hon en behaglig och varm ton och skriver om livet precis så o-flärdigt som det oftast är.

2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten:

Daniela! Daniela, urmodern till denna lista, skulle göra sig bra på flera av de här punkterna, men det skulle inte vara rättvist åt nån annan, så nu hamnade hon här. Har den senaste tiden verkligen varit superimpad av Danielas samarbeten. Både höjden och bredden och relevansen. Plus att de alltid känns personligt skrivna, vilket är ett måste för att man ska orka läsa bloggsamarbeten.

3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet:

Alexandra på Soulmama Arts. Hon skriver vackert och ärligt om sorg och kropp och skapande. Tips att hon nyligen kommit ut med en diktsamling också!

4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare:

Karin Lindroos. Skulle jag stjäla ett hem av nån i finlandssvenska bloggosfären, ligger Karins Folkets hus illa till. Så. Snyggt. Får också alltid jättemycket inspirerad av Karkki, därför hade jag gärna fått en daglig dos. Men är glad för allt!

5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin:

Karolinas Kaos. Tycker väldigt mycket om Karros lite lätt fräcka stil, men som ändå alltid håller hög proffsighet. Liksom inga onödiga clickbaitande provokationer men ändå alltid rakryggat och vasst. Hon är precis så IRL också, kan jag ju avslöja. Fast kanske ännu lite fräckare, hehehehehe.

6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många:

Linn Jung. Statistiken talar sitt tydliga språk. Linn gör dessutom mycket gott med den ”makt” eller vad man ska kalla det, som hon har, tycker hon ofta belyser viktiga ämnen på ett sätt många kan till sig av.

7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör:

Malin! Både på bloggen och IRL trivs jag som en prins i en bagarbod i Malins sällskap. Jag skrattar faktiskt ovanligt ofta i sällskap med Malin tror jag.

En här i nuet-bild av när jag bloggar om bloggar.

8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign:

Solklart Linnea. Har ALLTID den snyggaste bloggen, vi andra kan bara försöka. Alltid personligt och alltid med en tydlig linje och aldrig, aldrig o-läsvänligt.

9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap:

Catzo. Har ni sett att hon blivit med podd?

10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa:

Tror jag och Chevelle skulle klicka bra! Daniela sa en gång att vi borde träffas, för “Chevelle är som en yngre version av dig”. Vet inte om det är jag som ska känna mig lastgammal eller Chevelle som ska vara orolig för sin framtid.

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg

Jennifer Sandström. Det märks att Jennifer satsar mycket på sin blogg och kan grejen. Innehållet är väl-producerat, helt enkelt.

12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder:

Nanó . Tycker hon har ett otroligt behagligt bildspråk helt enkelt.

13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl:

Nu tänker jag säga två faktiskt; Nummer ett: Lina Björkskog! Är man Larsmo-bo så är man, hehe. Och nummer två: Hanna på Söstrami.

14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt:

Kugge! Känner att hon är totalt unik i sin ihärdighet och i sin stundtals bråddjupa öppenhjärtlighet. Det känns som Kugge mer än någon annan är ett helt eget begrepp, om ni förstår vad jag menar!

15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg:

Grön i Åbo-Julia imponerar med hela sin livsstil. Men jag uppskattar bloggen enormt, alla inlägg känns genomarbetade och snygga och liksom, informativa! Ser väldigt mycket fram emot hennes bok som kommer i vår!

och, bonuspunkt:

16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg:

Jag tycker jag är rolig och ärlig. Det hoppas jag ni tycker också.

Om ni känner er bortglömda mer era bloggar och besvikna att jag inte nämnde just er - SORRY! Ni är bara bortglömda här och nu, inget annat. Det är skitsvårt att fylla i såna här listor. Ni hittar den här listan hos Daniela, om ni vill fylla i den. Och det tycker jag ni ska, även om det är svårt!

Pärspektiv: Höstmys

”Kan du göra en spellista på temat höstmys? Du vet jag har ju en spellista som heter Mys med typ Ella Fitzgerald, Elvis och Monica Zetterlund? En mer indie variant av den.”

Något i den stilen frågade/sa Ellen till mig för igår. Och det är klart att jag sa ja. Jag har alltid älskat blandband och spellistor, att upptäcka musik genom genomtänkta sammansättningar är ofta bekvämt och tacksamt. Ja, jo, jag vet att dessa skapelser lätt fungerat/fungerar som ett sätt att stila för den som vill, men för mig är de bara kärleksmanifestationer. Musik är trots allt det bästa som finns, typ. Inget väcker i alla fall lika mycket i mig, får mig i lika hög grad att vilja tänka, springa, le eller snyfta.

Av allt att döma är jag långt ifrån ensam om inställningen och kanske är det därför det väcker så mycket känslor också i fråga om inkludering och motsatsen (?) utanförskap? Musik binder samman och separerar folk, i den yngsta ungdomen kanske med ohälsosamt stor kraft ibland.

Fortfarande är det en underbar sak att dela en bra låt, och här är 25 försök från mig.

Jag vet att det är enkelspårigt värre här när det gäller ljudbild och stämningsläge, men jag har inte ens försökt uppnå något annat. Jag vill att det här ska vara ljudet av en tisdag i oktober eller november när det flyter på rätt bra, inte utan vemod men inte heller med några akuta bekymmer kanske. Även de situationerna är värda ett ljudspår, som en hyllning till vardagen kanske. Jag har alltid gillat den för att den, när den fungerar som bäst, känns kravlös och alla framsteg känns som bonusar. Jag har alltid ogillat att klä upp mig, men älskar att trivas till vardags, det får hellre vara onsdag än lördag och hellre en bra vers än en storslagen refräng (till er nördar som kommer att tänka på Teenage Fanclubs ”Verismilitude” här kan jag bara säga att jag ser ett, typ, egenvärde i upproret också). Blir det långtråkigt får ni väl bara sluta lyssna på det här och göra något festligare.

Något kort om 25 vardagsnedslag på hösten:

Alice B ”Där solen slår”

Alice från den ”finare” sidan av Göteborgs förstäder spåddes bli nån slags superstjärna när hon släppte sina första låtar för sex-sju år sedan, har jag för mig. Så blev det väl inte riktigt. Jag tror tiden inte riktigt har varit den rätta för det. Hon har i vilket fall som helst gjort mycket bra, både som soloartist och som sångerska i School 94.

Bergen ”Sländan”

Jag är överlycklig över att Fredrik Norberg, den underskattade, inte alltid lika direkte, i Popsicle (vid sidan av Andreas Mattsson) släpper musik igen. Tre singlar finns ute och ger anledning att hoppas mycket på mer.

Neko Case ”Polar Nettles”

Kanadensisk singer/songwriter som jag vet långt ifrån allt om, men som har gott om pärlor i katalogen. Ett artistskap att utforska.

Sebadoh ”On Fire”

En gång partade jag med vänner om hur väl den här musiken passar när det är dags att plocka fram hösttröjorna. Jag vet inte vad det är som gör det, men det är så.

Yo La Tengo ”Autumn Sweater”

Ja, på tal om temat.

Ron Sexsmith ”Still Time”

Kanadensisk singer/songwriter nummer två på denna lista. Köpte skivan den här skivan i gymnasiet. Inte säker på att jag någonsin tagit mig igenom den, men den innehåller mycket fint.

Sonic Youth ”Incinerate”

Ett band som egentligen är ett stort svart hål i min musikallmänbildning. Med tanke på hur många trevliga människor jag träffat som haft Sonic Youth-tröjor är det skamligt/onödigt att jag har så dålig koll på dem, men här är en riktigt bra låt. Gissar att det finns betydligt fler.

Bear Quartet ”Everybody Gets To Play”

Finns ingen bättre låt om att spela basket och sedan gå hem i kylan.

Sun Kil Moon ”Carry Me Ohio”

Mark Kozelek är verkligen en av de där eviga rösterna.

Erik De Vahl ”Hearts”

En av Sveriges mest underskattade musikskapare.

Olov Antonsson ”Vykort från Nordanå”

Samma sak kan sägas om Olov Antonsson. Hans ”Nere och ute i AC län” från 2016 är en modern klassiker, typ.

Kirsty MacColl ”Soho Square”

Dog en för tidig död då hon drunknade. Är betydligt mer än den där Pogues-duetten.

August Olsson ”Back To Life”

Vet ingenting om detta egentligen, men underbart charmig lo-fi är det i alla fall.

Ulf Stureson ”Gräs och syra”

Kanske mer en sommarlåt egentligen, mem för fin för att utesluta här.

K. Malm ”Känselfilm”

Från skamligt förbisedd platta.

Kurt Vile ”One Trick Ponies”

Verkar ha miljonpublik att döma av diverse statistik. Välförtjänt.

Mojave 3 ”Bluebird Of Happiness”

Bara en så fruktansvärt bra låt. Lätt att glömma.

Rickard Eklund ”Tuva”

Jag såg honom med band på After Eight i fredags. Fint bidrag till ”Österbottnisk modernism”, eller vad de kallar det.

Norra Kust ”Light Of The Living”

Jag vet inte om det här projektet finns länge. Plattan från 2012 är i alla fall värd att kolla upp om man gillar denna bit.

The Northern East ”Made Out Of Chrome”

Bakom namnet döljer sig Jukka Rintamäki som en gång var med i Silverbullit.”

Patrik Backlund ”Quarry God”

Jag har sagt nån gång förr att det går ju 13 på dussinet av manliga singer/songwriters som heter som nån som kunde gått i ens högstadieklass. Vissa av dem är riktigt bra, trots det.

The Clientele ”Saturday”

Dimmigt urbrittisk känsla.

Jeremy Jay ”Where Could We Go Tonight”

Filmiskt på helt rätt sätt.

The Love Coffin ”Black Shut Eyes”

Danskt svårmod, hur motsägelsefullt det än må verka.

Majken ”Teenage Desires”

Pop med kammartendenser från Blekinge. En sån mening har du aldrig läst förr, men nu fanns det anledning att skriva den.

Julkulor, cirkelsågar och en halloumi carbonara

Hjälp, jag är så trött idag. Det är alltid så på måndagar, jag kommer aldrig till ro på söndagkvällarna och så får jag lida hela måndagen istället för min oförmåga att ha en ansvarsfylld dygnsrytm. Men bara jag kommer i säng i ordentlig tid ikväll ska väl det här också reda upp sig.

Och!!!! Det var SÅ JÄKLA HÄRLIGT att solen lös och det var minusgrader imorse!!! Kände hur kroppen fylldes med lite mer liv för varje kallt andetag jag tog imorse. Frost! Solsken! Så här ska det ju vara.

Gick alltså till ännu ett lågstadium imorse för att dra ännu lite ordkonst. Jag ska tillbaka dit tisdag och onsdag ännu, sen är den mesta ordkonsten dragen för hösten. Och det är ju lite sorgligt, men också ganska skönt, för än är det mycket som ska hända före jag kan ta jul med gott samvete.

Förutom ordkonsten är veckan som kommer är lite oklar i kanterna ännu, så vi kanske går igenom vad som hände i helgen istället?

Vi började helgen med att besöka Åldringsvännerna. Jag köpte hem ännu lite mer julkitsch. Läskig, säger Pär om stora tomten, kul säger jag.

Julkulor alltså! Såna mönstrade och mångfärgade är kanske det finaste jag vet - skulle gärna ha en klase framme året runt. Men nån måtta på vansinnet får det ju vara.

Fredagskvällen tillbringade vi i soffan med en handfull The Office-avsnitt och en kaka jag bakade på torsdagkvällen; kladdkaka med dulche de leche och smält choklad och jordnötter. Smakade som Snickers, men mycket bättre. Hade köpt en flaska vin och riktigt sett fram emot att dricka den, men drack ett litet glas och sen somnade jag. 30+:igt av mig.

Lördag förmiddag och solen sken! Katterna njöt och jag gjorde en välbehövlig storstädning av vårt lilla råttbo. Sen tog jag inte fler bilder för resten av dagen gick åt att göra Kulturfondsansökningar tillsammans med Jennifer, Johan och Moa. Det är faktiskt ett dundertips; samla ett gäng vänner som alla ska göra fondansökningar, sätt en eftermiddag på det och ät sen middag ihop. Återstoden av vinflaskan från fredagkvällen kom också till användning. Och jag fick klart en ansökan! Tror jag aldrig varit ute i så god tid förut, så nu är jag ju så klart jättenojig att jag ska ha glömt nåt eller missförstått nåt eller så. Nåja, det bär eller så brister det och oavsett torde jag ändå överleva.

Söndag morgon började med den här dramatiska synen. Björne, det röda offret som ligger på golvet bredvid vad jag antar är förövaren är min barndomsnalle - som ska sitta på fönsterbrädet i gästrummet. Husdjur <333

Till middag gjorde jag halloumi carbonara efter det här receptet och det kan vara det godaste jag gjort på mycket, mycket länge. Jag har haft för mig att carbonara är svårt att laga, men pffft, det var hur enkelt som helst. Vi åt oss mer eller mindre fördärvade båda två och gick bara och ojade oss resten av kvällen. Varning för matkoma alltså, men ååååååh så gott det var! Tips tips.

På kvällen hade vi bokcirkelsträff hemma hos Anna-Maija. Månadens bok var Khemiris Pappaklausulen och det är väl ingen större överraskning att vi alla var väldigt vänligt inställda till boken. Jag älskade den, men fick en aha-upplevelse när jag insåg hur lika och tyvärr kanske lite platta och distanserade kvinnoporträtt Khemiri skriver.

Vi firade ett lite inofficiellt ettårsjubileum med cirkeln nu och vi har under hela året funderat vad vi ska heta, en modern bokcirkel idag behöver ju nån slags namn. Under vår första träff sa nån på skämt att vi kanske borde heta Cirkelsågarna, när vi var så hårda i bedömningen av boken vi hade läst. Det var visserligen bara ett skämt, men hittills har vi inte hittat på ett bättre namn och vi har alltid återkommit till det namnet när diskussionen om ett namn kommit upp igen. Igår visade dessutom vår medlem Ella en logo hon ritat åt oss till årsdagen och den var så fin att jag tror vi blir tvungna att heta Cirkelsågarna nu. Jag tycker hemskt mycket om vår lilla bokcirkel oavsett namn, diskussionerna är alltid 10/10.

Det var den helgen, en bra blandning tycker jag ändå. Nu ska jag släpa min trötta kropp hem genom eftermiddagsmörkret. Sitter på min vanliga plats på mitt vanliga café och det är nästan så ögonlocken faller ihop. På återbloggande.

Ritualer

Pär ska redan tidigt säga ”vet du vad vi ska göra idag” och han ska helst dra ut på ”idaaaag” som man gör när man ska berätta något roligt. Och jag ska redan då sucka och säga nej, fast jag vet precis vad han ska säga härnäst, för han tvättade igår och Ikea-kassarna har stått framme nån dag redan.

”Vi skaaa... vika lakan!” ska han säga med överdriven entusiasm och jag ska låtsas bli akut trött eller sjuk eller upptagen. Kanske skylla på att min läkare sagt att jag måste undvika textila hushållsarbeten. Och jag ska förhandla till mig lite mer tid; ”får jag äta frukost/blogga/lacka naglarna först” och Pär ska säga jaja och jag ska dra ut på det och i nåt skede ska jag ändå sitta sysslolös och då ska han säga ”nu gör vi det!”. Och jag ska sucka och stöna som en tonåring och med stor dramatik dra mig upp och ställa mig i vardagsrummet där vi alltid ska stå.

Vi ska lyssna på musik - kanske Richard Eklund om det är han som är aktuell just då. Och vi ska sjunga med och byta ut ord mot ”katt”  eller nån av våra katters namn, så att det kanske blir ”Viola låg just bakom kniuten och hon bryr se szchit”. För Viola och Sylvi ska vara precis lika intresserade som vanligt av lakanen som bres ut i luften och spänns och viks ihop och vilja hoppa upp i lakanet.

Vi ska vika örngotten ett och ett och jag ska med en bestämd klapp lägga dem alla i samma hög och kanske vika om dom som Pär vikt fel, för kontrollbehovet tolererar inga avvikelser i vikteknik. 

Vi ska tävla om vem ska kan dra hårdast och Pär ska säga ”står du och sover, Strömberg?” och ”jag tycker det är så tråkigt när vissa inte anstränger sig” och jag ska göra fisljud med munnen för att störa hans ansträngning och så ska jag ropa ”men dra då!” och till slut ska nån av oss börja skratta. Och vi ska mötas i mitten med våra respektive lakanshörn och jag ska vika ihop det och stuva in det i vårt alldeles för fulla linneskåp och jag ska lova mig själv att ordna upp där nån dag. Och sen ska jag stänga dörren och glömma bort det och så ska jag och Pär ta några danssteg till de sista tonerna av Finland.

Och så ska det alltid vara. Åtminstone nån gång i månaden ska allt det här hända, precis som en helig ritual vi båda två vet vi deltar i. Det ser kanske ut som ingenting för nån utanför, men det är allt för den som är inuti det. Det är i de här små ritualerna ett förhållande finns. Alla insideskämt, alla hemligheter, alla underförstådda meningar. Det är i dom här ritualerna vi finns. 

Veckans skrivövning: Inköpslistan

Skriver ni inköpslistor? Jag gör det ibland, men jag följer dem sällan. Oftast räcker det med att jag skrivit upp grejerna en gång, jag minns genom att skriva eller rita. Rätt så ofta blir jag överväldigad av  utbudet och kan inte fokusera och kommer hem med 52 andra saker än dom tre jag gick för att handla. Jag lyckas liksom inte sortera intrycken i stora mataffärer. Min syster är tvärtom med listorna. Hon är manisk när det gäller sina inköpslistor och skriver dem i ordningsföljd i hur varorna kommer i affären och det är inte bara en gång när vi handlat tillsammans när hon mer eller mindre skällt ut mig för att jag inte har nån inköpslista eller att jag inte följer den.

Men med den lilla introduktionen går vi på veckans skrivövning. Den handlar nämligen om inköpslistor!

De här tre inköpslistorna hittades när det städades i en supermarket nära dig. Det är alltså tre olika människor som skrivit dessa . men vem är dom? Nu vill jag att du, utgående från de här inköpslistorna, skriver en scen där en av de här människorna betraktar en interaktion i supermarketen mellan de två andra. Gör det på 10 minuter och posta gärna resultatet i kommentarerna!

Nu ska jag försöka skriva själv lite också. Håhåhåjaja, det skrivande livet.

En pasta, ett mönster och en skön bok

Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:

Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.

Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad. 

En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.

Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också.  Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.

Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer. 

Så på sätt krigar jag vidare.  

Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much. 

Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?