Problem jag inte har

Jag har en jävligt dålig vecka.

Jag upplever som många andra, den värsta pollensäsongen i kvinnominne och dessutom är det väldigt mycket på jobbet just nu och sen finns det ett par orsaker i privatlivet som jag varken kan eller vill gå in på här meeeeeen låt mig bara konstatera: det har varit bättre. Hade skrivit flera långa stycken om hur jävla uppgiven och trött jag är at this point, men jag raderade dem alla. Visst älskar jag att gnälla och visst älskar jag att vara smolken i den finlandsvenska jävla härliga bloggarbägaren men nån gräns på eländet får det va. Tänkte försöka vända på det hela och istället låna Danielas idé om problem jag inte har. Här är problem jag inte har:

1. Jag har inte barn. 
Jag vet att barn inte är bara problem utan välsignelser och bla bla bla men eftersom jag som barnlös ändå jämt får höra om hur lite man vet om livet före barn och hur man inte visste vad trötthet var före barn och livet börjar när man får barn kan jag ju gladeligen PUSTA UT nu och njuta av att min lilla rough patch den här veckan och det faktum att jag känner mig mentalt dränerad: det är antagligen bara inbillning. Har jag riktigt tur får jag aldrig barn och då behöver jag aldrig uppleva nåt äkta jobbigt!!!! KUL!!!!! Nej men this bitterness aside så är det faktiskt jävligt skönt att jag inte behöver ta ansvar för nån just nu, jag bara kommer hem från jobbet, påminner Pär (Pär, Pär, min stöttepelare) att mata katterna och drar täcket över mig. No muss no fuss. 

33204828_10155764953084107_2587387766258008064_n.jpg

2. Jag har inte läst klart 1793 ännu. 
Den är så jävla sick. På ett bra sätt. Det är alltså en deckare av Niklas Natt och Dag som utspelar sig 1793 och är helt galet äcklig *mysryser*. Jag vet att det låter lite osexigt med en historisk deckare, men jag är inte på väg att boka resa till Medeltidsveckan. Men eftersom jag mest blir paranoid av nutida mordhistorier (fyra säsonger Bron är orsaken till att jag får panik av hus med stora fönster på marknivå, ni vet "modern nordisk arkitektur" - mördare kan ju stalka dig och se på dig genom dem!!!) så är det här perfekt - jag kan intala mig själv att såna här sjuka mördare bara fanns på 1700-talet. 

3. Jag har inte dålig smak. 
Jag slipper till exempel åka på Medeltidsveckan.  

4. Jag har mycket människor runt omkring mig, med olika expertisområden som jag kan rådfråga om ditten och datten. 
Häromdagen rådfrågade jag gråtigt en Pärs kompis (som jag träffat hela två gånger) per telefon om en grej. Skämdes bara lite. Utöver det vet jag precis vem jag skulle kontakta om min cykel gick sönder, jag inte förstod ett slang-uttryck, jag behövde smakråd i ett skoköp, om jag behöver veta vad en tre-åring vill ha i julklapp, om datorn krånglade, om jag ville ha musiktips osv osv osv. Jag glömmer ofta bort det, för jag har ganska svårt att be om hjälp, men jag har faktiskt vänner som ställer upp med det mesta. Skulle jag nu bara skaffa en generös miljonärskompis så är cirkeln vara sluten, hehehe. 

5. Jag har inte skilt mig ännu. 
Det har inte ens varit på tal nån gång och den här veckan har jag och Pär Penna varit gifta i två hela år. Min magkänsla har egentligen aldrig tvivlat på att vi är everlasting, men jag är inte van med att jag gör bra val i livet, så lite förvånad är jag ändå. Men, även en blind höna kan hitta ett korn och jag är jävligt glad att jag hittade just det här lilla kornet. Mina två bästa moments från mina två bästa år i äktenskapet är:
1. När jag lärde Pär att jag inte vill ha lösningar på problem när jag gnäller om problem, utan bara sympatier. Game changer. 
2. När jag lärde mig själv att tänka "är det värt det?" före jag rage:ar om nåt. Låter simpelt, men funkar. 8 av 10 fall är det inte värt det och så är det enklare för att alla inblandade om jag bara stänger köksluckan. Det gör faktiskt inte mitt liv sämre. 
Bubblare: när jag lärde mig säga förlåt. 

  Claes Andersson

Claes Andersson

6. Jag behöver inte stiga upp speciellt tidigt om mornarna. 
Jag kan ändå inte sminka mig för mina ögon rinner och kliar och frukost äter jag på jobbet. Jag kissar, borstar tänderna, klär på mig och går ut. Behöver i genomsnitt tjugo minuter max (om jag slöar och scrollar whilst peeing). Ganska skönt. 

7. Jag har ingen större identitetskris på gång
Utöver den här veckan som har varit tuff, känner jag mig ganska precis där jag tror jag ska vara. Jag är väldigt nöjd med hur mitt liv utvecklar sig atm. Jag känner mig lite som ett vattenglas som burits runt och skvalpats runt och nu blivit nedsatt och vattenytan har stillnat. Jag skulle inte vilja säga stark, men jag är nog rätt lugn. 

8. Jag lider inte nöd på saker att blogga om.
För jag stjäl bara från Daniela, hehe. Nej, men ärligt talat så har jag svårt att komma på saker att blogga om för tillfället som inte är min pollenallergi. Jag bad er på Instagram att komma ed frågor eller inläggsidéer men INGEN svarade så nu upprepar jag min önskan. Om ingen svarar den här gången heller tänker jag fortsätta blogga om exakt hur mycket jag nyser och hostar i åtminstone två veckor till.