Ja, jag vet, ni vet, vi vet alla att mitt bloggande verkligen inte varit på topp lately. Jag har försökt göra comeback här nu i tre veckor, men det vill sig inte riktigt.
Jag blev sjuk i måndags och sen dess har inget varit sig likt. Haha, nä skämta ba, allt är precis som vanligt, jag är väl för fan jämt sjuk? Men jag blev sjuk och är nog det fortfarande, hur mycket det än tar emot att erkänna det.
Har halvsovit framför Gilmore Girls nu under min sjuktid och det har påmint mig om min eviga längtan efter att vara The Good Girl. Låt mig förklara.
Jag tror det hela började med good girlarnas good girl: Elisabeth Wakefield. Åh, vad jag ville va som hon! Varje höst inför skolstarten tänkte jag att jag skulle bli som hon. Ha ordentliga frisyrer, vara snäll och stiga upp tidigt, sitta ihopkrupen i nån fåtölj och läsa Amanda Howard-deckare, skriva i skoltidningen och aldrig göra mycket väsen av sig.
Rory Gilmore - för att förklara Gilmore Girls-kopplingen är ju också en otroligt bra Good Girl. Har högst betyg av alla jämnt, sliter inte blicken från sin tegelsten till klassiker oavsett vad som sker runt omkring, har alltid städat sitt rum och väljer att tvätta kläder och gå och lägga sig tidigt när hon har en kväll för sig själv.
Andra nämnvärda Good Girls: Kat Stratford i 10 things I hate about you (om än med feministisk rebell-touch), Elinor Dashwood i Förnuft & känsla, Belle i Skönheten och Odjuret osv. Alla snälla, men aldrig tråkiga. Alltid goda, hela och rena, vackra och obrydda av det värdsliga. Alltid samlade, men med en förmåga till ett känsloliv vi andra bara kan drömma om.
Jag har alltid velat va en sån, jag vill fortfarande va en sån! Jag blir otroligt, typ, INSPIRERAD av att se nån så läslusig och förståndig. De är såna som väljer böcker framför pojkar. Såna som gör läxorna i tid. De är såna som umgås med sin familj på fredagskvällarna. Introverta finkänsliga typer och inte extroverta orkaner som blåser omkull det mesta. De är såna som kan koncentrera sig, som orkar läsa klassiker till slut.
Gud, vad jag vill va en sån. Jag tänkte nog rätt länge att jag kanske kunde bli en Good Girl också, eftersom jag tyckte så mycket om att läsa och jag var ganska bra i skolan. Men jag tyckte alltid det var lite för roligt med pojkar, fester, knäppa kläder och mycket smink. Jag orkade aldrig va tyst länge nog. Och jag älskade det värdsliga, åh vad jag fortfarande älskar det värdsliga. Jag är liksom för mycket av allt, för ofokuserad, för intresserad av för mycket och för ytligt intresserad av det. Jag kommer alltid lyfta blicken från boken om nåt händer bredvid mig.
Jag vet inte om det är bra att ha de här - ändå harmlösa - idealen att sträva efter, eller om jag bara borde försöka se det bra i mig själv. Kanske bara inse att jag inte är en fiktiv karaktär. Antagligen.
Men ändå. Ändå har jag legat här omgiven av snorpapper och halvdruckna tekoppar och tänkt - i år! I år är det jag som ska va the Good Girl. I år - så fort jag blir frisk - är det jag som tackar nej till att vara med i Enhörningarna och fokuserar på skoltidningen istället.
Och med skoltidningen menar jag bloggen så klart. Så vänta ni bara.