miley cyrus

Vecka 40

Veckans tanke: skulle 2020 vara en bebis skulle den vara beräknad typ nu. Svårt att inte tänka på sånt när man är en kvinna över 30 och inte kan tacka nej till en öl, tacka nej till en kaffe, sluta röka, må lite dåligt, klia sig på magen, prata om framtiden, säga att man ska till läkare, äta ett mellanmål, gå långsammare än 100 km/h på barnavdelning i klädaffär, vara trött, ha en partner eller överhuvudtaget andas, leva och existera utan att man ser hur babylarmen går av i huvuden på folk runt omkring. Ingen som tror att de ger diskreta blickar ger nånsin diskreta blickar. Äh, jag orkar inte prata mer om det här.

Veckans jobb: massor. Har ett eller flera möten varje dag inplanerat, plus allt det vanliga. Men har också deadline för ett lite större projekt den här veckan. Och en annan, lite mindre deadline också. Det är inga nya deadlines så man kunde argumentera för att jag borde ha gjort mer av jobbet tidigare, men ärligt talat hörni. Hade jag då varit jag?

Veckans hotshot: ingen ska vi väl tro. Hotshoten gjorde ett kort och välkommet gästspel i mitt liv sent i lördags på bröllopet jag var på, men jag har inte bråttom att hälsa på den igen. Överhuvudtaget tror jag att shots vid bardisken är ett avslutat kapitel i mitt liv. Eller nej, va fan, nu ska jag inte göra mig äldre än vad jag är, men så trött som jag var i söndags kan jag inte vara många gånger på år, då kollapsar nog hela jag.

120314681_3519708834717774_6570573621188568310_n.jpg

Veckans natur: så jävla fint just nu, åtminstone här är vi mitt inne i bästa ruska-perioden. Lönnen utanför vårt vardagsrum fullkomligt glöder och i häcken bakom huset växer de mest perfekta flugsvamparna jag sett. Alltså verkligen skolboksexemplar. Synd att man inte kan äta dem, de ser så aptitliga ut. Och på tal om aptitlg - luften nu <333 Som att dricka en hotshot, men precis tvärtom.

Veckans cover:

Den här har ju blivit viral på i alla fall min Tiktok och med all rätt, tycker Miley gör den otroligt bra. Looken, attityden, sången, MMM. Det är oftast lite svårt att sätta finget på vad det är som gör en tolkning, ett framträdande eller ens en låt så fängslande, men jag tror att det är i många fall handlar om nån slags desperation som lyser igenom. Älskar desperation.

Veckans film: såg Frozen 2 igår när jag var som tröttast och den var… bra. Riktigt bra tyckte jag till och med. Tyckte Annas och Kristoffs relation var så jävla fin. Grät jättemycket när de i ett skede återförenades i en stressig situation och Kristoff bara “I’m here. What do you need?”. DET är ett Disney-förhållande för den moderna tiden. Och Elsa är en lesbisk ikon, säga vad man vill.

Veckans banan:

120309359_958416564679259_6101942309838883706_n.jpg

Veckans jaha, du är här nu igen: är inne i en intensiv drömperiod nu igen men mycket lågintensiva mardrömmar och detaljerade äventyr. Man kunde tro att det är roligt, men så roligt är det inte. Tror att jag kanske börjar komma ikapp känslomässigt med allt vad det året har inneburit, i våras var jag så trött att det mest var skönt att trycka på paus men nu börjar det sjunka in. Eller hur tyder ni annars en dröm där jag och Pär har gått på grund med en u-båt och hela världen vet att vi sitter fast där och följer med dramat, men ingen kan rädda oss? Istället får vi bara ta emot brev från våra familjer med sista önskningar tills syret till sist tar slut i u-båten och vi dör. Efter just den drömmen vaknade jag mitt i natten med ett sådant ångestpåslag att jag fick ligga och trycka mot Pär som ett litet djur resten av morgonnatten. Men det går om, utan att man inser det själv.

Veckans Viola:

120349101_361505045003975_4564216795837669185_n.jpg