Försöker lista ut om det det är värt det just nu. Här kommer lite för- och nackdelar med att vara jag just idag. Spoiler alert: just idag är jag inte stark.
PROS
Har länge tänkt på att jag vill ha fler hårspännen och broscher och pynt. Speciellt en nacke full med missmatchade hårspännen har upptagit ärthjärnan. Man vill ju inte köpa äkta krafs nytt i onödan, men tycker loppisarna har varit ovanligt dammsugna på mitt typ av krafs i sommar. Men häromdagen hittade jag två påsar blandade hårspännen, en zebrascrunchie, en magenta-färgad blombrosch, en koala-brosch med diamantögon och dessutom en ask blandade pärlor och paljetter till pysselförrådet för en tiolapp tillsammans, så fick äntligen mitt lystmäte. Kände mig som en skata alternativt psyksjuk när jag gick ut därifrån med händerna fulla av glitter. Men loppissommaren är äntligen över, alla ungdomar har dragit tillbaka till sina studieorter, nature is healing.
Känner överhuvudtaget en klassisk våg av “gud vad kul med kläder och stil” just nu. Inspirerad och pysslig och öppen för att prova nåt nytt. Fäste blombroschen lite käckt på min randiga trikåtröja imorse och speglade mig lite nöjt. Sen började jag skämmas och lät broschen stanna hemma. Känns tyvärr lite fånigt att använda brosch en torsdag i kontoret, besläktat med känslan av att ha hatt. Saknar mitt yngre, helt skamlösa jag såna gånger (andra gånger not so much). Lite självbevarelsedrift är det väl, men också ganska mycket tråk. Ska försöka öva upp mig!!! Imorgon är det jag som har brosch! Cut to: variant av scenen när jag svettig och kränkt försöker fästa tillbaka paljettstjärnorna under ögonen efter gympans volleyboll :) :) :) :) Pretty hurts, så ock att vara panda i högstadiet.
Läser Cherry Baby av Rainbow Rowell just nu och den är så himla mysig. Inte bara för att hjältinnan är en amerikansk storlek 18 utan att det varken görs mer eller mindre av den saken, men för att Rowell är så bra på att skriva pirrigt. Den är också ljuvligt enkelspårig och samtida, som en godispåse, efter att ha hållit på med För in de döda av Hilary Mantel i vad som känns som en evighet. Den var också otrolig, men väldigt mycket mer medeltida fiber att tugga sig igenom. Man behöver båda.
Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök vet jag inte riktigt hur jag kategorisera, fiber eller godis, men läste den som e-bok en natt när jag inte kunde sova (och brukar läsa på skärm för att inte tvinga Pär ligga i lampsken). Det är en kort liten roman, men vilken roman! Slukade och har inte slutat tänka på sen den natten. Tänkte köpa hem ett riktigt ex av den från bokmässan om ett par uger, så bra tyckte jag den var. Det blev också en nyckel till något jag gått och tänk-skrivit på en tid.
En annan nyckel fick jag när jag deltog i Fibuls medelemsträff i helgen och vi gjorde lite skrivövningar på temat miljö. Plötsligt skrev jag tre sidor för hand - givetvis med noll hänsyn till ledaren Maria T:s uppgifter - och ville bara fortsätta. Jag tror jag äntligen hittade in i nåt jag sökt ingången till en tid. Usch, ett sånt pirr det är när det händer. Man går runt och manglar och marinerar och funderar och läser och tänker och så plötsligt en dag hittar man början på garnnystanet. Nu måste jag bar nysta färdigt allt det andra först.
Jag har varit på gymmet igen efter ett långt uppehåll! Orkar/vågar inte lyfta nåt tungt pga ichias osv, men det har varit underbart att svettas ordentligt, ta i, känna en tyngd i handen, vara öm i musklerna igen.
Vävningen är också igång sen igår! Verkligen en kvalitetshobby jag hittat där. Bara jag hinner ska jag låsa in mig i vävsalen i helgen några timmar och bara mata på, mata på, mata på. Är mitt upp i en linnehandduk.
I tisdags var jag ledig och vi åkte ut på bilburen utflykt, utan nåt egentligt ärende. Det är verkligen trevligt att åka en sväng, även när det regnar och åskar. Man behöver inte sen nåt stort landmärke, en bra pina vedapino är mer än nog.
CONS
På tal om zebra (häng med här nu, scrunchien, i början?): har snöat in på att jag skulle vilja ha zebrarandiga, ganska tunga gardiner i vårt vardagsrum. Tyvärr verkar den perfekta zebraranden vara svår att hitta, med djurmönster måste det vara perfekt för att vara bra annars blir det bara Rusta-core. INGETFELMEDATTHAGARDINERFRÅNRUSTA MENNIVETVADJAGMENAR.
Satmaran i slagsmål med Hästis, Pärs gamla vän.
Virginia Woolf Strömberg har levlat upp i galenskap, helst om nätterna. Vi hade det rätt lugnt och bra en tid, men jag antar hon börjar vara pubertal eller nåt. Har inte noterat de vanliga löpnings-krumbukterna, men hon härjar som en besatt, gärna där vid femsnåret. Det är en speciell sorts terror att halvsovandes försöka identifiera ljud av fallande inredningsdetaljer och sen också försöka lista ut om ljudet man hörde nyss kräver åtgärd direkt. Vi har också blivit tvungna att gömma undan hushållets samtliga laddare, efter att ha förlorat fyra stycken till oförklarliga bitmärkes-olyckor. Nej, hon borde inte vara understimulerad, vi gör allt vi kan för att underhålla och utmana den lilla satmaran. Hon bara är… En katt.
Hade tänkt gå till gymmet imorse men vaknade efter en natt av kattägande och halvkass sömn och kände ett så starkt NEJ att jag låg kvar. Ångrar det nu. Man kunde förstås argumentera för att det inte är för sent att gå till gymmet än idag, men då känner man inte min hemmasnickrade logik. Imorgon däremot!
Det här är bara min vanliga slutsats jag landar i ungefär var 30:e dag, men låt mig säga så här på dag 26: fan, vad folk är dumma. Allt stör mig. Här är bara ett exempel: politiker (och privatpersoner) som anklagar media för att vara “ute efter dem” när de skriver nåt ifrågasättande. Speciellt som politiker borde man väl ha lite koll på ansvarfördelningen mellan till exempel förtroendevalda och media, men vad vet jag. man kanske var sjuk den lektionen på nian. Gud, det är långt till riksdagsvalet ännu. Kunde ge många fler exempel, men orkar inte. Allt landar ändå i: fan, vad folk är dumma.
Jag började lyssna på Babel av R F Kuang för att jag tyckte Yellowface var underhållande och tyckte premissen lät mysig. Nu när vävningen är igång är en ljudbok mer eller mindre nödvändig att ha på gång och jag hade höga förväntningar på Babel, men den är extremt seg. Men nu har jag redan gett åtta timmar av mitt liv, så det känns som att jag bara borde power through de 17 resterande. Med ljudbok är det också lite så att jag nästan bara kan lyssna när jag sitter och pysslar med nåt med händerna, annars tappar jag fokus direkt och jag har kanske inte lyssnat så fokuserat senaste, typ, två timmarna. Och jo, är medveten om att inte alla gillar Kuang pga politics, men ni kan ta det lugnt, via ljudboksapparna får ju författarna knappt nåt för en lyssning så :-)))
Jag har ingen aning om vad vi ska äta till middag idag och klockan är redan 15:30.
Tja, jag ska väl åtminstone äta middag före jag drar nån slutsats om vad som är värt vad. Pros-sidan leder väl, trots starka argument på cons. Vi får väl se.