I don't know about you men jag har alltid tyckt att folk som skrattar högt åt tv och serier är lite... konstiga. Visst det är kul, men sällan, sällan skrattar jag så det hörs överhuvudtaget. Och om jag mot förmodan gör det så är det aldrig ett riktigt skratt, utan mer ett frust och kanske ett godmodigt rusk på huvudet; "ja, se den där Chandler" typ. Men ibland så händer det att jag faktiskt bokstavligen skrattar åt tv. Som när jag såg det här i helgen och skrattade riktigt högt och hjärtligt, spolade tillbaka, kollade igen och skrattade högt (kanske inte lika hjärtligt den här gången men whatevz) igen. I give you... Liz Lemon.
https://www.youtube.com/watch?v=JfxS0ZN25Hg
När du nu återhämtat dig från skrattattacken jag räknar med att du fick (om inte - vad är det för fel på dig?!) har jag nu två frågor. Är DU en sån som skrattar högt, även när är ensam? I så fall hej då, oops, hade bara en fråga åt dig. Och om inte - ge mig ett klipp som fått dig att skratta högt! Låt oss tillsammans skratta bort alla bekymmer! LOL, nej, skämta ba, vad du än gör - trä INTE ett skratt på ett snöre, forcerad glättighet är det värsta som finns.
(Ibland när jag säger såna här saker som att det vore dödsfakta så önskar jag att jag hade tillgång till en gif som skulle visa nån som stämplade ett papper med ett stort rött TRUTH. För det är så det känns.)