Det Skrivande

Veckans skrivövning: Talgoxen

Hej hej direkt från Helsingfors bokmässa! Jag sitter mitt i S&S monter och bloggar, runt omkring mig springer vad som känns som två miljoner skolbarn och kryssar av vad jag gissar är nån slags bokmässeorientering. ”Var står faktaböckerna?”, ”Vad är ett omslag?” hör jag med jämna mellanrum. Om 23 minuter ska jag stå i Boklunds monter med mina kollegor från Hästar-antologin, så jag ska komma till saken. Det är dags för Veckans Skrivövning!  

IMAGE.JPG

Det dök upp ett vykort! Med min favoritfärgen - talgoxen! Vilket sammanträffande. Eller talgmesen som den tydligen också har hetat. Jag älskar talgoxens titituu-titituu-titituu på våren och har till och med en talgoxe tatuerad på ena skuldran. I gammal folktro sågs talgoxen som en olycksfågel, till och med ett omen om död, så det kan man kanske hålla i åtanke. 

IMAGE.JPG

Inuti vykortet står det:

”Min Sköna! Jag har tänkt tillbaka på vårt möte och jag kan inte sluta tänka på dig! Jag hoppas att du fortfarande tänker på mig. Jag vet att jag inte gjorde ett så bra intryck, men om du ger mig en chans till lovar jag att vår relation skulle blomma. Jag känner det på mig! - Din för Evigt.

Se där! Vad har hänt? Vem är det som skrivit vykortet - och varför har hen inte gjort nåt bra intryck? Och varför tror vykortsskrivaren att deras relation skulle blomma?

Ställ timern på din telefon/en äggklocka på 10 minuter och sen skriver du en scen där den som skrivit vykortet och den som får vykortet träffas och vad som händer. 

Du får jättegärna skriva din text som en kommentar till inlägget - eller så gör du bara det för dig själv. ​

Titituu-titituu-titituu.​

Läs mig!

The cat’s out of the bag! Nu får jag äntligen berätta om det ärofyllda uppdraget jag har fått - jag är en av fyra jurymedlemmar i Schildts och Söderströms’ debutanttävling Läs mig! Jag ska tillsammans med författaren Sirpa Kähkönen, förlagsredaktören Martin Welander och litterära chefen Anna Friman söka och förhoppningsvis hitta en vinnare i tävlingen. Så kul! Så har du ett riktigt juicy manus på G - nu är det dags att skriva klart det! Har du inget på G men vill delta ändå? Varför inte skriva ett under NaNoWriMo? Perfekt!

44624682_1868857289898595_3870503142789480448_n.jpg

Du kan läsa allt om tävlingen HÄR, men före du gör det så kan du läsa en liten mini-intervju med min fellow jurymedlem och min egen förläggare, livscoach och kompis: Anna Friman som jag gjorde enkom och unikt för den här bloggen. Jag får ganska ofta frågor om utgivning och förlag och hur saker funkar, så jag tänkte jag passar över dom vanligaste frågorna till nån som kan det bättre än jag, Anna. Take it away, Anna!

IMG_7409.JPG

1. Hej Anna! Vad är din titel och vad går ditt jobb ut på?
Hej Ellen, min titel är litterär chef. Det innebär att jag leder arbetet på S&S Litteraturs redaktion, det är tre förlagsredaktörer och jag som jobbar där. Jag ansvarar för utgivningsbesluten, som görs i samarbete med redaktörerna. Största delen av vår tid går åt till att arbeta med böcker som ska utkomma inom en ganska snar framtid, vi har manussamtal med författarna och redigerar texterna, planerar böckernas utformning tillsammans med grafiska designers och mycket mer. Och så läser vi förstås manusen som kommer in. Vi tar också initiativ till nya bokprojekt och kontaktar personer vi tror har en bok eller ett författarskap i sig.

Som litterär chef planerar jag utgivningslistorna och ser till att de är balanserade både litterärt och ekonomiskt.

2. Hur gör man om man vill få en bok utgiven? Förutom att skriva den då?
Det viktigaste är ju, som du säger, att få ett manus skrivet. Under den processen tror jag det är bra att inte tänka för mycket på att någon annan ska läsa, för det kan störa en i skrivandet. När man är så klar med manuset att man är nöjd kan man skicka sitt manus till ett förlag, gärna med ett följebrev (vi har anvisningar på http://litteratur.sets.fi/skriver-du/). Jag tycker det är viktigt att inte försöka skriva för att behaga, då blir det inte så bra.

Att läsa allt möjligt är en mycket bra skrivarskola!

3. Hjälper det att ha typ en blogg eller nån slags online-närvaro? Är det enklare att få ge ut en bok då?
Där finns det knappast någon automatik, men om man har t ex just en blogg övar man sitt skrivande kontinuerligt och blir bättre på det, så på så sätt kan det hjälpa.

4. Vad söker ni efter? Eller vad tycker du saknas i Svenskfinland? Vad är din drömbok att ge ut?

Det vi ständigt letar efter är en egen röst, ett eget uttryck, ett eget ärende. Det är svårt att göra en beställning ... När man ser det vet man att man vill ha det, helt enkelt Så är det väl med alla konstnärliga uttryck.

I finlandssvensk litteratur finns det inte så mycket erotik, ändå är det en viktig del av mångas liv. Alla nyanser, den dimensionen i tillvaron. I vår nya tävling "Läs mig" skulle vi faktiskt vilja få fram lite mer köttsliga aspekter i litteratur. Därför är logotypen så sliskig, hehe. (Ellen, du är ju själv en fena på att skriva sexscener - inte allt likställa med erotik, men ändå - kanske du borde hålla kurs?)

Personligen tycker jag om genreöverskridande böcker, böcker som inte går att definiera så enkelt. Som läsare vet jag att jag fått tag på något riktigt bra om jag nästan svartsjukt konstaterar att INGEN kan förstå den här boken som jag förstår den.

/kan inte tänka mig många värre scenarion än att dra kurs i sexscener, men för rätt pris så… reds. anm./

5. Och vad är du trött på att få för manus?
Sådana som kommer i formen delade dokument. Don't do it utan särskild överenskommelse!

6. Har ni nån åldersgräns på när man kan bli utgiven? Kan man vara för ung eller för gammal?Nej.

7. Hur länge tar det före man får svar från er om man skickar in nåt? Och om man får ett ja; hur länge tar det före man har en färdig bok?
Vi försöker ge besked inom tre månader, men ibland kan det ta längre tid. Kortare också.

Hur långt det är till publicering beror på hur mycket manuset behöver redigeras och på hur utgivningslistorna ser ut. Vi kan till exempel inte publicera elva diktsamlingar samma säsong, och inte elva romaner heller.

8. Vad är den vanligaste fördomen som inte stämmer om att skriva och ge ut böcker?
Det är min erfarenhet att den gudomliga inspirationen är en myt. Den finns, men skrivandet består till åtminstone 90 procent av disciplin och sittmuskler. Man ska heller inte vänta på att få oceaner av tid för sitt skrivande, för det kommer inte att hända. Som Virginia Woolf skrev: "Dogs will bark; people will interrupt; money must be made; health will break down …."

9. Kan alla skriva en bok?
Det tror jag faktiskt inte, för alla vill inte skriva en bok och då går det knappast.

10. Det är ju väldigt trendigt nu för tiden att ge ut böcker själv. Vad är skillnaden på egenutgivning och att va på förlag?
Är det trendigt? Okej. En skillnad är att på förlag jobbar man tätt tillsammans med en förlagsredaktör och då blir texten alltid (ja, alltid!) bättre. En annan fördel med att utkomma på ett förlag är marknadsföringen och informationen, lagerhållningen, kanaler att nå ut genom. Man har ett helt team kring sin bok, helt enkelt.

/jag tycker mig skönja en viss trend, egenutgivning har fått en högre status, flera väljer att göra det, det finns många behändiga alternativ om man väljer att göra det osv osv osv reds.anm./

 

Mitt program på Helsingfors bokmässa

V kör på direkt bara? Jag gör det här lika mycket (mer) för mig själv som för er; jag blir jätteglad om ni kommer förbi nån programpunkt och säger hej men jag behöver också skriva ner programmet själv en gång för att få nån slags överblick.

TORSDAG 25.10

10:30 - 12:00 Litterär speeddating
Scen: Fiskehamnen
Kom på helt sjuuukt bra litterär speeddating på bokmässan. X3Ms morgons programledare Simon & Märta bjuder årets hetaste finlandssvenska författare på en glass och diskuterar ämnena i deras böcker, allt från det komiska till det som gör mest ont. Alfred Backa hoppar in, ståuppar och är allmänt skojig. Med Kaj & Ted, Eva Frantz, Maria Turtschaninoff, Ellen Strömberg, Dea Solin och Malin Klingenberg.
Jag deltar klockan 11:10! Är lite nervös för det här, hehe.

14:00 Romaner långt från storstaden
Scen: Fiskehamnen
Två av vårens finlandssvenska debutanter tar avstamp i livet långt från storstaden. Elin Willows skriver om ensamhet i en liten by långt upp i norr. Ellen Strömberg beskriver vänskap och uppvaknad sexualitet på ett rått, ärligt och sällan skådat uppriktigt sätt. Tillsammans talar de om att skriva om det lilla samhället och om relationer och omgivningar som formar en.
Ska få prata med två personliga favoriter - Elin och Janina Orlov som fungerar som moderator, kul!

FREDAG 26.10

12:00 Träffa författarna till antologin Hästar
Boklunds monter, 6n66

Ellen Strömberg, Hanna Ylöstalo, Vilhelmina Öhman och Satu Laukkanen, författarna till antologin Hästar, är på plats i montern för att berätta om boken.
Kom och säg hej och ät lite godis med oss helt pretentionslöst!

16:00 Bakom boken
HBLs scen
Vad är det för skillnad på att skriva blogg och att skriva en roman? Hur skriver man rakt på sak om sex? Ellen Strömberg berättar om hur hennes debutbok Jaga vatten kom till, i samtal med förläggaren Anna Friman. 
Väldigt roligt att få prata med Anna på scen! Vi brukar ha bra samtal kan jag ju säga, utan att hypea upp det här allt för mycket.

19:00 - 22:00 Nu imorron!: Festen
Rupla
Förlagen ordnar fest tillsammans på Rupla! Det här är alltså bara en biprodukt av bokmässan. Kom och drick ett glas vin och lyssna till mig och många andras högläsningar. Jag läser cirka 20:40 och ska läsa lite ur mitt nya projekt! Iiiih!

Paus-selfie

Paus-selfie

LÖRDAG 27.10

12:30 Bleik, feit och riktigt bra
Scen: Blåbärslandet
Om fördomar kring utseende och självbild. Om att tycka om sig själv och tro på sina möjligheter. Medverkande: Jonas Helgesson, Ellen Strömberg, Katarina Gäddnäs.
Det här är det kyrkan som ordnar och jag ser fram emot att prata mina två hatkärleksämnen: kropp och självkärlek.

SÖNDAG 28.10

10:30-11:30 Kvinnans villkor genom decennierna
Scen: Fiskehamnen
En diskussion om kvinnors frigörelse och samhällets syn på kvinnan genom decennierna. Vika är strategierna som styrt kvinnors roller och varför har kvinnans sexualitet uppfattats som så farlig att den behöver styras med fast (patriarkal) hand. Sabine Forsblom, Eva Frantz, Tuva Korsström, Ellen Strömberg samtalar med Ebba Witt-Brattström.
Satt med i en lite liknande diskussion i Göteborg och det var jättekul!

15:00 Terapisoffan: Farliga flickor
Scen: Blåbärslandet
Jaga vatten är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Tänk Girls förlagd till en glesbygd med oändliga småvägar att köra längs för baksäteshångel. Ellen Strömberg på Terapisoffan. Katarina Fagerström modererar.
Terapi! På scen! What could possibly go wrong?

Ett arbetsrum, en bokmässa och femtielva andra saker

Den här veckan hann börja före jag hann sätta mig ner och berätta om den för er. Det är slutet av oktober och jag börjar känna höststressen - nu ska ansökningar, blanketter och fan och hans moster in. Det är en del av jobbet och det är bara att tugga sig igenom, men det är en tungtrampad tid det här, det får man väl ändå tycka? Eller det tyckte jag i alla fall imorse, men efter att ha suttit i bra möten med olik bra personer mellan 10 och 15 idag känns det mycket bättre. Varje gång jag skärper mig själv och faktiskt ber om hjälp infinner sig den här lättnadskänslan. Jag borde serr tatuera in “våga be om hjälp” i handflatan, det är och förblir mitt största gissel.

Nu sitter jag på Robbans, mitt favoritcafé att jobba på. Tänkte försöka klämma in ett par timmar egen skrivtid ännu i eftermiddag, för det lär inte bli så mycket skrivtid resten av veckan. Imorgon måste jag projektjobba hela dagen och på onsdag åker jag ner till Helsingfors för att delta i bokmässan där! Just när man lyckats återhämta sig från en bokmässa kommer den andra, hehe. Förutom att jag ska delta i en hel drös program (kan blogga om dem senare) ska jag bland annat gå på mingelfest på Svenska Ambassaden (!) och vara med i direktsändning i radio. Spännande värre!

Men just nu är jag så in i mitt eget skrivprojekt att jag allra helst bara skulle sitta och fundera över det, meeen det kan jag ju inte riktigt. Och egentligen är väl det ganska bra, för på så sätt måste jag lära mig hushålla och budgetera med ångan. Få in skriv-ivern i vardagen, på så sätt blir mitt eget projekt ett slags andningshål, fritt från byråkrati, fritt från regler och fritt från det mesta.

I helgen fixade jag också till ett arbetsrum åt mig! Vill ni se?

Det hela började med att jag äntligen fick mitt efterlängtade runda köksbord. Eller äntligen och äntligen - det råkade sig så att jag såg på Jysk hemsida att de hade ett runt bord på kampanjpris och att min svåger Richie råkade vara hemma hos oss just då. Tio minuter innan de stängde (och kampanjpriset tog slut!) sladdade vi in på parkeringen med Richies bil. Jag marscherade in, pekade på bordet och betalade. Och nu har vi vårt runda bord! Tycker väldigt mycket om det, även om det är en produkt från en kedja helt utan personlighet. Jag försöker oftast undvika köpa nyproducerat och från de stora kedjorna när det gäller inredning, men bara man blandar upp det med annat tycker jag det är i alla fall rent estetiskt känns ok. Etiskt däremot… Well. Det kan jag inte försvara.

På så sätt fick jag i alla fall lösgjort vårt gamla köksbord som fick en ny uppgift i livet; skrivbord. Men för att det skulle få plats i rosa rummet som hittills bara fungerat som gästrum behövde jag få ut två av de tre bokhyllorna som stått där. Det löste jag genom att fylla våra bokhyllor i biblioteket till bristningsgränsen (dubbla rader pockets bl a) och flytta ut en av hyllorna till vardagsrummet.

Egentligen var jag emot bokhyllor i vardagsrummet men vad ska man göra? Så här i efterhand tycker jag till och med bokhyllan skänker en viss tyngd till rummet. På den gula pallen ska förresten vår lilla julgran stå i år - yes, ni läste rätt, Ellen Strömberg ska för första gången ha en egen julgran. Plast, tyvärr, för jag är allergisk mot the real deal, men ändå. Ser orimlgit mycket fram emot det här. Tänker mig färg, färg, färg!

Nu låter det här kanske som en enkel liten rockad, men alla som lever i ett äkta bok-hushåll vet vad det betyder att flytta bokhyllor med innehåll. Svettades hela lördagen igenom med att flytta böcker och tidningspärmar och hyllor över hela lägenheten. Det här är också fjärde stället jag provade att ha hyllan. Försökte först få in hyllan på ett naturligt sätt i köket, sovrummet och i hallen men det blev vardagsrummet till sist.

44610464_180021016211439_5373012926338695168_n.jpg

När hyllorna var ur vägen kunde jag äntligen börja flytta på möblerna i rosa rummet. Sängen, som stått mitt i rummet tidigare fick flytta in i ena hörnet. Instant tonårskänsle-feelis. Det var aldrig tal om att inte ha plats för gäster hemma hos oss, men det känns mycket mer effektivt att faktiskt använda rummet till annat också. Vi har trots allt gäster max några veckor i året, resten av tiden kan man ju faktiskt göra annat där också. Dessutom är det lyxens lyx att ha en extrasäng, även när vi bara är två; om man vill läsa längre en kväll, om man stiger upp tidigare än morgon men vill ligga kvar under ett täcke och se på youtube-videos, när man är sjuk och snarkar så högt att man väcker sig själv.

44481949_247916882553217_4904693759716884480_n.jpg

Hyllan med pärmar fick flytta under fönstret. Och den stora tavlan som min kompis Alex målat fick flytta in rosa rummet också, den stod tidigare där bokhyllan i vardagsrummet nu står. Domino-effekt, ni vet.

44509480_693027481090408_4478805176307679232_n.jpg

Och köksbordet flyttade in längs ena väggen och vips, var det ett skrivbord! Jag behöver fortfarande en annan stol till bordet, men tills vidare fungerar den här något katt-riviga fåtöljen bra. Mattan har följt med hemifrån och den har figurerat i nästan alla lägenheter jag bott i. I ett raseriutbrott utlöst av yet another kattspya förra sommaren slängde jag upp alla våra mattor på vinden och lovade att aldrig mer inreda med textilier. Och där har den legat och bidat sin tid. Nu har jag glömt bort det löftet och dessutom är det trevligt med mattor så här års.

44598561_361472581254845_7985335559025328128_n.jpg

Nu ser det ut som att jag är en väldans kreativ typ som alltid har nåt projekt på g och på sätt och vis är det väl sant, men gudarna ska veta att varken mina målarpenslar eller min symaskin riskerar att nötas upp. Men nu när jag har nånstans att ha dem hela tiden, utan att behöva stuva undan dem hela tiden så tror jag att chansen att de kommer användas mer är stor.

44542895_537745373353001_13760671489458176_n.jpg

Den här målningen jag påbörjade i ett försök att stressa ner förra veckan ska nog inte stå framme, jag tycker inte den är så fin. Men tills jag löst “problemet” vad jag ska ha på väggarna får den stå den. “Problem”, ja. Förutom att alla rum i vårt hem äntligen känns ordentligt genomtänkta så är det det allra bästa - plötsligt har jag små luckor i hemmet som behöver loppisfyllas. Jag vill ha en annan stol till skrivbordet då och nån slags byrå eller låg hylla och lite tavlor till mitt rosa rum ännu. Eller ja, mitt och mitt, det är ju lika mycket Pärs, men han har ju sin lilla arbetsvrå i vårt bibliotek han.

Så nu är jag ännu mer sugen på att bara sitta och skriva. Jag provskrev där igår kväll och fick ändå ihop över 2000 ord, så det börjar bra i alla fall.

Men vet ni vad? Nu ska jag få besök av min bästis Grim, så nu får det nog vara färdigbloggat för idag. Allt i livet är ju inte bara jobb och text, det är små knubbiga brorsöner också - och tack och lov för det!

Inte för att förstöra stämningen, men...

Förr ett par dagar sen fick jag ett mejl som gjorde mig konfunderad. Jag hade blivit nominerad till “Årets stämningshöjare”.

Liten paus för att ta in det här.

Jag.
Stämninghöjare.

Don’t get me wrong, det är klart jag är tacksam och blablabla allt det där ni vet, MEN, jag har nog aldrig blivit kallad stämningshöjare förr. Tvärtom har jag varit nöjd med att vara den som är den så att säga, jag har embrace:at min inre Häxan Surtant och gör sällan något för att medvetet höja nån slags stämning alls. Snarare tvärtom har jag historiskt sett ganska ofta varit den som rättat till glasögonen, harklat sig och sett sur ut. I gymnasiet började en kompis, som hade som specialitet att dra grova och roliga historier, ursäkta sig i förväg när han drog ett skämt. “Sorry sorry Ellen MEN…”. Min familj kan vittna om att jag aldrig hållit inne med nån ångest eller stress för att skona folk omkring mig. Bara det faktum att min naturliga reaktion på att få en nominering är att på samtliga sociala medier ifrågasätta hela grejen säger ju en hel del.

screenshot från svenska.yle.fi

screenshot från svenska.yle.fi

Det är klart det skulle vara roligt att vinna - mest för att jag då i författarpresentationen i nästa bok skulle kunna skriva “Strömberg driver sen många år tillbaka den FLERFALDIGT belönade bloggen Blejk, fejt och fab” - men jag varken hoppas eller räknar med det. Jag tycker på riktigt det finns dom som förtjänar det bättre, t ex Siri Fagerudd. Ni kan ju de nominerade här och själv rösta på nån som ni tycker höjer stämningen. Och medan ni funderar på det nynnar jag på en gammal Dylan-låt, ni vet den här; it ain’t me babe, no no no, it ain’t me you’re looking for babe. Men igen tack tack Folktinget för nomineringen, det är en rolig sak att sätta på cv:et.

Och när ni ändå är inne på Yle, kan ni läsa artikeln om ensamhet där jag också figurerar.

Premiär för... *trumvirvel* Veckans Skrivövning!

Igår kväll satt jag och planerade ett par nya skrivövningar till en workshop jag drar i dagarna på AE. Skrivövningar tenderar att vara en sån grej som man antagligen äääälskar - eller inte alls fattar poängen med. Jag äääälskar, så klart. Det bästa med min livssituation och mitt jobb just nu är att jag får utforma egna och göra andras skrivövningar. En sak som jag dock har förstått är att det nästan är omöjligt att hitta på en skrivövning och göra den själv. Det behövs nästan den där utomstående personen som ger en ramarna.

Att hitta på egna skrivövningar själv däremot är inte alls speciellt svårt. Det är bara att titta runt om kring sig och fästa blicken på något och sen försöka komma på hur man kunde berätta om en historia tunt eller med hjälp av den saken. Igår kväll till exempel kom jag på en väldans finurlig skrivövning (tyckte jag själv i alla fall) när min blick föll på merch-påsen jag fick när jag köpte Mats Strandbergs nya roman Slutet.

44244090_349796395774640_486756301582368768_n.jpg

Plötsligt hade jag stor användning av den snygga påsen men också ett sätt att bearbeta min egen klimatångest på. Jag kallar övningen Katastrofen.

44335544_255233781817753_2961534749803282432_n.jpg

För att göra Katastrofen behöver du: en påse (t ex Slutet-väskan, annars funkar ett vanligt gammalt örngott lika bra) fylld med vardagliga små saker (ett läppstift, en tandborste, tändstickor, en sked, saker du hittar i lådorna hemma helt enkelt) och en katastrofloppa. Om du har glömt hur man viker en loppa finns instruktioner HÄR. Som alternativ i loppan skriver du sen olika katastrofer, t ex kärnvapenkrig och alien-invasion. Deltagarna i Katastrofen får sen dra ett föremål ur påsen och loppa fram en katastrof. Sen får de berätta eller skriva en berättelse i vilken de räddar världen/sig själv med hjälp av föremålet. Man kan tillskriva föremålet magiska egenskaper om man tycker det behövs.

Ok, när jag satt och mös och fnissade över min egen påhittighet igår kväll (vadå, vad gör ni på onsdagskvällar?) kom jag på att jag skulle ju kunna slå ihop två av mina stora intressen; bloggen och ordkonsten och helt enkelt börja bjuda på Veckans Skrivövning här! Jag gjorde en halvhjärtad gallup på instastories, men egentligen hade jag redan bestämt mig. Och jag är inte den kvinna som tvekar när det gäller att skrida till verket - så idag är det storslagen premiär *rullar ut röda mattan* *blåser upp ballongerna* *poppar champagnen* för Veckans Skrivövning!

Katastrofen var bara uppvärmning, här kommer den riktiga Veckans Skrivövning! Jag kallar den för Receptet.

0008_001.png

Det är mycket enkelt. Fyll i den här formeln med ingredienser för det liv du helst skulle vilja ha. Mitt lyder t ex “6 böcker/ 250 g katter/ 4 dl vänner/ 1 1/2 dl familj/ 2 msk självförtroende/ 1/2 msk bra nattsömn/ 1/2 msk hångel. Blanda böckerna och katterna i en lagom stor bunke. Strössla över familjen och vänner i jämnstora bitar och smaksätt med resten.

Man kan också använda Receptet för att berätta en historia, ens eget liv eller någon annans, beroende på lite vad man vill få ut av livet. Utan att avslöja mina deltagares recept too much så kan jag berätta att folk ville bl a 6 länder, 250 gr hundraeuros sedlar och 1/2 msk skog och natur i sina livsrecept. Och det blir som dikter!

Ni får gärna posta ert bidrag i kommentarerna eller så gör ni det bara hemma för er själv. Eller om ni är den delen av befolkningen som inte alls fattar skrivövningar - skit i det här inlägget. Det kommer nåt annat imorgon.

PS Mitt andra förslag på återkommande kategori, Pärspektiv är på gång, men Pär och hans
-spektiv blev som bekant sjuka förra veckan, så det blev en viss fördröjning.

Kom och säg hej!

Hej ungdomar! Jag har haft en ganska buzzzy dag och precis alldeles nyss smällt igen datorn för idag så jag har inte hunnit blogga. Imorgon ska jag till Vasa & Korsholm och prata och det vore ju himla roligt om nån trogen bloggläsare kom förbi och sa hej! Jag kommer va den tjocka som ser sur ut :-))) Så här ser infon ut:

FullSizeRender.jpg

Visst ser jag ut som Déas evil step mom när man sätter våra bilder bredvid varandra så här? Lol. I alla fall, kom gärna förbi!  

Det blev inte mer än så här idag, jag måste gå och lägga mig nu pga lång dag imorgon. Ska t ex köra TVÅ VARV till Vasa imorgon pga dubbelbokning som gör att jag måste hem till Jeppis en sväng mitt på dan. Aaaah min kalender den här veckan <333 Men nästa vecka - då ska jag nästan bara ta det lugnt. 

Vi hörs! Och kanske ses - hoppas!

Världens bästa författare

Det enda som är läskigare än de där djupa dalarna i skrivandet när man tvivlar på exakt allt och med tårar dallrande i ögonfransarna mejlar redaktörn och frågar om det är nån vits ens, är de här ögonblicken när jag är helt säker på att det här, det här är tammefan det bästa som nånsin skrivits!!!

IMG_2570.JPG

Jag är just nu inne i en sån period där jag är fylld av tilltro och självförtroende. Jag är liksom världens bästa författare. Skrivandet går precis som det ska, det föder sig själv, jag behöver inte göra nåt alls. Och det är så bra och så unikt och så otroligt och folk kommer älska det och förundras över hur nån kan ha en så intrikat hjärna som jag som har skrivit den här delikata texten. Jag kommer få priser och bli översatt och bli jätterik, jag är helt hundra på att det här blir en modern klassiker. Folk kommer gråta av hänförelse.

Jag överdriver inte en cent, jag är verkligen så uppfylld av mitt eget skriveri för tillfället.

”För tillfället”, ja. Det är så klart roligt när det känns så här ibland, för oftast är det ju tandagnisslan och hjärteblod. Men det är också som sagt var skitläskigt. Är det så här det är att va fullblodsnarcissist? Det är ju inte speciellt sympatiskt att gå runt och älska allt en gör på det här sättet. Tänk om man fastnar? 

Men det allra läskigaste är fallhöjden. Det är som dom där sekunderna berg-och-dal-banevagnen står högst upp och  svajar. Snart, snart går det neråt igen. Och med fart.

Men just nu, om det nu bara är idag, är jag världens bästa författare.

 

Nytt år, nytt jag

Grattis på födelsedagen till mig! För att fira lanserar jag min nya header! Visst är den fin?! Det är Anna Lolax som gjort den. Vem? Kanske ni frågar - här är en liten mini-intervju med Anna jag gjorde för lanseringen av min kanske BÄSTA header nånsin!!!! Säg hej till Anna!

42098402_1382238925242515_9209270924782600192_n.png

 Hej Anna! Vilken fin header du har gjort! Kan du berätta lite, vem är du och vad gör du?
- Hej Ellen! Men jestas, tack! Den var ett sant nöje att illustrera! Jag är en katt-tokig, feministiskt lagd och skojfrisk grafisk designer och illustratör ursprungligen från Korsnäs, som nyss bosatt mig i Göteborg där jag inlett mina masterstudier i design vid HDK.

Hur blir man så bra på att rita som du är?
- De två viktigaste sakerna är nog övning och passion! Precis som med de flesta skills behöver man lägga ner många timmar på att bemästra sitt område. Tyvärr finns det ingen enkel genväg (tro mig, jag har letat) utan det är nog till största del den tid och energi du lägger på din konst som får dig att utvecklas. Men om man behöver lite hjälp på traven finns det så många bra tutorials och tips på nätet för t.ex. anatomi, komposition, färglära och liknande. Men framför allt vill jag nog köra en klassiker som: ”Just do it!”. Bli inte avskräckt om din första teckning ser skit ut, det händer oss alla, fortsätt rita om du tycker det är kul så kommer resten med tiden!

Vilka illustratörer inspireras du själv av?
- Oj, så många! Mina allra första illustrationsgudar var nog Sven Nordqvist och Ilon Wikland, redan som barn var jag så fascinerad av deras bilder. Carson Ellis är en annan storfavorit. Andra nämnvärda är Isabelle Arsenault, Rafael Mayani, Nina Cosford, Lois van Baarle, Rune Fisker, Laura Callaghan och Tom Haugomat.

Vad är ditt drömuppdrag?
Ett av mina drömuppdrag är nog att få illustrera en artikel eller story för en stor tidning som t.ex. New York Times eller något stort livsstils-/modemagasin. Att få jobba tillsammans med ett team och illustrera/animera en musikvideo eller kortfilm av något slag skulle också vara otroligt kul!

Om man vill se mer av sånt du gjort, var kan jag se det då?
Bästa stället att hålla sig uppdaterad om vad jag sysslar med är nog på instagram! Där finns både gammalt och nytt och har även många nya projekt på kommande. Man hittar mig på @annalolax

--

Det var det! Nu ska jag ut i världen och fortsätta fira födelsedagen på det mest lågmälda sätt.
Vi ses!

Blejk, fejt och i Göteborg!

Hej hej vänner, fiender och andra! Jag har en ganska skitdag idag - inte av nån anledning alls annat än att jag kan - och därför tänkte jag försöka liva upp både er och mig själv med en påminnelse om att jag nästa vecka faktiskt besöker Göteborg bokmässa för första gången i livet! Som författare dessutom!

Faktiskt första gången jag ska se andra ställen än Centralstationen i Göteborg, så jag är ganska megapepp. Som livslång Håkan Hellström-fan är det ju märkligt egentligen att jag inte lyckats ta mig dit än, men det är så där när man har familj i ena ändan landet; man håller sig där omkring och inte så mycket mer. Jag har ganska bra koll på Skåne och Blekinge, men allt norr över det är ett ganska stort jaha.

I ALLA FALL. Bokmässan. Göteborg.

Jag tänkte vi skulle gå igenom mitt program där och då, så vet ni, om ni har vägarna förbi, var ni hittar mig! Alla program förutom lördagens seminarium tar plats på Finlandsarenan och allt det är gratis (med mässbiljett så klart) att komma och lyssna på. För att komma in på seminarier behövs speciellt seminariumpass, men om sånt kan du läsa mer om på Bokmässans hemsida.

FREDAG

9:30 Farliga flickor
Jaga vatten är en befriande debutroman om flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet. Tänk Girls i glesbygd med sandvägar och baksäteshångel.”
Först börjar jag med att prata om “farliga flickor” med Janina Orlov och det ser jag jättemycket fram emot, Janina är hemskt trevlig.

14:30 Familjen i upplösningstillstånd
Många böcker speglar en verklighet där ena föräldern försvunnit och barnen lämnas åt sitt öde. Hur mår kärnfamiljen i litteraturen i dag? Finns det alternativa lösningar?”
Tänk, vilka ämnen man får uttala sig om som författare. Kärnfamiljen, det hade jag aldrig tänkt mig. Här ska i alla fall Philip Teir prata med mig och Peter Sandström.

15:00 Kvinnans villkor genom decennierna
”En diskussion om kvinnors frigörelse och samhällets syn på kvinnokroppen genom decennierna. Varför har kvinnans sexualitet uppfattats som så farlig?”
Från ett högt flygande ämne till ett annat. Här ska jag prata med Janina Orlov, Merete Mazzarella och Sabine Forsblom. Kul!

LÖRDAG

12:00-12.45 Farliga flickor, SEMI 45
Vad händer när unga tjejer tar initiativet, makten och bestämmanderätten över sin egen sexualitet. Hur reagerar omvärlden och blir sexet bättre? Ellen Strömberg som debuterar med romanen Jaga vatten diskuterar med Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forssberg från podcasten Kulturens ABC om kvinnors sexualitet och samhällets syn på kvinnokroppen. Vika är strategierna som kulturer genom tiden använt sig av för att styra (unga) kvinnors sexualitet och varför har den uppfattats som så farlig att den behöver styras med fast (patriark)hand?
Okej, det här är ju the big bang! Jag ska prata med Cecilia och Caisa-Stina från Kulturens ABC!!!! På en stor scen!!! Är 50% spyfärdig av nervositet, 50% helt säker på att vi kommer bli typ vänner för jag har ju lyssnat på deras podd och gillar dem så mycket.

SÖNDAG

13:00 Farliga flickor
Jaga vatten av Ellen Strömberg är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Déa Solins ungdomsroman En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Tillsammans diskuterar de förälskelser och farliga flickor.
På söndag är det äntligen dags för mig att träffa Peppe IRL! Eller, ja, vi kanske springer på varann på mässan före det, men i alla fall. Och dessutom får jag prata med underbarnet och fellow Jeppis-bon Dea, kul!

Det var mitt program under helgen. Förutom det tänkte jag mest springa runt och storögt titta på allt jag aldrig sett förr. Ses vi där?