Min hjärtliga vändagskväll

Jag sitter i kontoret och hör på The New Tigers som spelar för fullt i café. Jag sitter nästan alltid här under konserter, jag är så känslig för höga volymer (never said I wasn't a mommo). Dessutom youtubar jag "makeup tutorials for men" pga oväntat jobbuppdrag imorgon.

Idag konstaterade jag förresten att jag nästan jämt ser ut som en ledsen hund på alla bilder.Min kollega L sa också att jag alltid är glad i verkliga livet men så fort en kamera kommer fram så har jag ett stenansikte. Men jag tycker inte om att le på bild för att då ser jag lite lätt hjärnskadad ut. Men jag vet inte, hjärnskadad eller ledsen hund. Vet inte vad som är bättre riktigt. Ska tänka över min fotomin till nästa gång.

Ikväll rockar jag "seriös VD på hiphop-skivbolag"-looken, dvs kavaj och lagom blingiga accessoarer. Det här halsbandet kötpe jag i veckan på Lindex rea för en femma. Hänger tungt och bra om halsen.

Och till det mina favoritskor. Känner mig alltid fierce i dom, när jag köpte dom i somras frågade min kompis Q om jag är med i ett gäng. Bättre betyg på skor kan man knappast få. (Och ja, jag är så gangster ås jag sitter med fötterna upp på bordet - i kontoret!!!) Tänkte också ta en bild av mina byxor men när jag plötsligt insåg att jag satt och fotade mitt skrev blev jag lite tveksam till hela idén. De är i alla fall lila och kostade sju euro, också de på rea.

PS Måste bara tipsa om den här lovely pizzan jag lagade igår, men jag bytte ut naan-bröden mot potatisrieskan för att naanbröden jag hittade i butiken såg så svejtto ut. Det blev hur som helst sjukt gott. Åt så mycket att jag rpar Aura-ost än idag.

Namaste!

Idag hade vi indisk lunch på jobbet.

Överallt stod det Indien-inspirerade damer och herrar och jobbade. Eller instagrammade.

Och i taket hängde finfina tavlor.

Och på scenen projicerade vi Bollywood-klassikern Johdaa Akbar från 2007. Jag har inga belägg för påståendet att det är en klassiker, men jag tror det. Snygg är den i alla fall.

Först var den här bengaliska tigern lite blyg...

.. men sen klöste hon till och blev den fasansfulla mördartigern.

Om jag har en ursäkt att ha djursmink så tar jag den. Passande nog spelar bandet The New Tigers här ikväll på Friday I'm in Love, så de kan ni ju komma hit och se om ni blev sugna på tigrar efter det här.

Gårdagens smoothie

Jag käkar fortfarande vitaminer i kubik för att hållas frisk i sjuklägret som är mitt jobb. Igår fixade jag godaste smoothien so far; kiwi, svarta vinbär, kokos, lite banan för sötman, linfrön, havtornspulver & yoghurt.

Jag drack den i ett slurk så länge jag tittade på Moulin Rouge. Hade glömt hur mycket jag älskade den filmen för typ tio år(herregud, tio år. Insåg även idag p g a penkkis att det är åtta år sen jag tog studenten. ÅTTA! Det var ju typ igår) sedan, det var under min ökända musikalperiod i livet. Känns för övrigt väldigt konstigt att dricka smoothie och ta selfies på samma gång. Löjligt helt enkelt.

Efteråt blev jag lika pigg som den här fisken. Näe, jag vet inte... Men jag kände mig frisk i alla fall. Nu känner jag mig mest trött och lite krasslig. Ska göra dubbelsats smoothie ASAP.

Böcker, katter och vitaminer

Eftersom cirka alla är sjuka på mitt jobb spelar jag defensivt och smäller i mig C-vitamin på längden och bredden. Så igår gjorde jag en smoothie, eftersom det också känns som en sån där duktig blogg-grej att göra. Jag mixade yoghurt, banan, kiwi, nån blå och röd bärblandning jag hittade i frysen, linfrön och torkade & malda havtornsbär och dekorerade med ett sånt där papperssugrör. Blev gott, men alltså de där sugrören är totalt värdelösa, TOTALT. Och allt får en bismak av - just det - papper. Men ska man blogga om sin smoothie så känns ju pappersugrör nästintill obligatoriska.

Gick som sagt till bibban igår och vilken hög jag kom med! Skulle egentligen bara ha Göra gott av Trude Marstein som min handledare tipsade om, men hittade jääni. Hade en riktigt skön stund i soffan med min smoothie och mina låneböcker.

Night film! Bridget Jones: Mad about the boy! Oktober i Fattigsverige! Massa böcker jag velat läsa länge. Och några jag inte vetat jag vill läsa. Jag har nästan helt sluta köpa nya böcker sen jag började gå till bibban igen. Jag har sagt det förr, men alltså Jeppis bibban!!! Bättre bibliotek får man leta efter.

Den här lilla boken hittade jag också. Och läste. Allt Jonas Hassen Khemiri gör är guld i mina ögon, let's leave it there. Tycker också väldigt mycket om den här (inte så nya längre) trenden med att ge ut noveller så där.

Viola var också nöjd med bokhögen.

Kantele var inte nöjd, men hon är sällan nöjd med nåt. Hon föredrog sin gamla böcker på fönsterbrädet (det är nämligen ett element rakt under, så där är det varmt och gött att va).

Glöm Grumpy Cat. Behold - Evil Cat.

Och jo, det är så här vi sover oftast.  Helt okej, tills hon börjar dregla.

Hur JAG ser ut?

Typ så här. På en bra dag. Kanske lite mindre självgod, men jag är charmigare som rörlig och icke på stillbild så det är väl plus minus noll tänker jag.

Anne Hietanen frågade Hur ser du ut? på sin blogg och bl a Ela svarade, klokt som vanligt. Jag har funderat lite på det där, hur ser jag ut egentligen? (beroedne på betoningen i den där frågan kan den ha olika betydelser, jag har funderat på dem alla). Och svaret är väl; så här. Jag försöker ha så avslappnad inställning som möjligt till mitt utseende och försöker att inte be om ursäkt för att jag ser ut som jag gör. För vad fan ska jag göra åt det liksom? Jag har inte råd med plastikkirurgi, jag orkar inte svälta mig och jag tycker inte ens att det felas så jävla mycket på mitt utseende.  Tycker visserligen inte jag är så snygg jämt, men jag hade inte tänkt bygga mitt liv på mitt utseende heller (tackar givetvis ja till modelluppdrag om ni vill, obs obs obs), så skit samma.

Jag har tillbringat så jävla mycket tid med att hata mig själv och mitt utseende, upprepa elaka kommentarer om och om igen i huvudet och försöka synas så lite som möjligt. Jag har hackat och hamrat på min kropp för att passa in i alla möjliga mallar jag aldrig varit bekväm i.  Allt det där har jag gjort så jävla mycket (och gör fortfarande ibland när jag riktigt dåligt) och det har inte lett till nåt bra alls. Så till slut sket jag i det. OCH! Jag har aldrig känt mig så snygg som när jag slutade försöka vara så snygg. (Här kommer nån att tänka, men vadå sluta försöka vara så snygg, du sminkar dig ju hela tiden, och ja - det gör jag, men det är för att jag tycker det är kul, inte nödvändigt). Eller kanske rättare sagt - när jag började intala mig själv att jag är snygg så blev jag snygg.  Och om nån annan inte tycker det så ger jag dem ett stort jävla JAHA.

Jag är inte rädd för att åldras eftersom min erfarenhet säger mig (tror jag) att jag blir bara snyggare vart efter jag hittar mitt eget utseende mer och mer.  Så år 2040 kommer jag vara snyggast i världen, enligt mina egna teorier, mohahahaha. Nå nej. Nu låter det som att jag har  självförtroende av stål, men det har jag inte, långt ifrån. Vissa dagar tycker jag det bästa vore att slänga mig själv i en köttkvarn. Vissa dagar känner jag mig så ful så jag blir tveksam till om jag borde visa mig för barn under tolv, gravida och pensionärer. Vissa dagar drömmer jag om gratis plastikkirurgi utan sjukskrivning efteråt. Men samtidigt, det här är ju jag. Jag är stor, bullrig, varm och ganska kaotisk.  Precis som mitt utseende. Så ser jag ut.

(Eller som en kan säga med tre ord; Blejk, fejt & fab)

Kolla vem som laddat kamerabatteriet!

Så här mysigt hade vi igår kväll när vi (okej, måste börja använda JAG när det bara är jag och katterna det handlar om) kollade film. Svenska Call Girl och franska Amour. Båda två helt sevärda, men Amour var bättre. PS Röker alltså INTE inomhus även om det råkar ligga en tobaksask där på bordet. Den följde bara med ur jackfickan när jag sökte efter tändare till ljusen. Jag är äcklig, men inte så äcklig.

Imorse när jag kom till jobbet hittade jag den här fina lappen min bror hade lämnat efter sig i fredags. Tack för den.

Dagens första kund var Malin som drack kaffe och poserade vant.

Det här serverade vi till lunch idag på jobbet. Jag tänkte att matbilder är ju alltid poppis. Så varsågod, här har ni en matbild. På bilden ser ni gratinerad kyckling, men jag åt blomkålsgratäng pga vegetarian.

Sen hade jag handledarträff med Antin, min LittSkap-handledare och jag känner mig lite bättre nu. Som att det kanske finns nån slags riktning och mål och mening med mitt roman-projekt. Känner mig också lite inspirerad att fortsätta, trots skittråkigt parti just nu. Jag tog inga bilder från den träffen, men senare tog jag en bild av mitt hår, eftersom jag går i hår-förändringstankar. Vad göra liksom? Färga rött, färga blont, behålla luggen, spara ut den, klippa hela håret, bara toppa. Ja vejt int. Hur som helst måste jag göra nåt, för det bara hänger där nu.

Nu ska jag springa till min kommunaltjänst - bibban! Sen ska jag fika med Emmi och sen är väl den här dagen färdig. Om jag inte går på bio, de visar 12 years as a slave på filmklubbsvisningen, men jag vet inte om jag orkar. Jag är inte främmande för att somna på bio och idag känns som en dag det kunde hända. Vi får se.

O-tips

Nu vill jag o-tipsa om en film, nämligen Diana om Lady Di och med Naomi Watts i huvudrollen. Lady Di är ett av mina specialintressen och jag har de flesta böcker som getts ut om henne. Därför var jag ganska excited över den här filmen. Men alltså, hur kan man förminska nån sån inflytelserik kvinna som gjord så mycket till det våp som hon framställs som i filmen? Jag fattar inte. Jag blev faktiskt mest bara arg. Dessutom kändes Naomi Watts överspelad. Så veckans o-tips lyder; filmen Diana. Skit i den och gör något bättre med de två timmar du sparar. Typ pilla dig i näsan eller nåt.

Det våras

Små feta fåglar är något jag tycker väldigt mycket om. Andra fåglar också, men speciellt bofinkar och talgoxar och dom. Det är något i kombinationen smala korta ben och stor mage som är oemotståndlig. Det här och mycket annat har jag funderat på i helgen. I fredags satt det en talgoxe och sjöng i trädet utanför mitt hus och när jag hör sånt blir jag alltid lite glad. Nu har det dessutom varit plusgrader ett par dagar, så trots att jag vet bättre, att det kommer vinter ännu, så kan jag inte låta bli att tänka på uteserveringar och solglasögon, tunna skor och vindar från havet. Och då är jag inte någon som vurmar för våren annars. Rent konkret så har jag varit på ypperligt trevlig personalkväll hemma hos N & P, tack för det. Jag har också druckit te med Mia-Irene och ätit gudomliga mockarutor, tack för det med. Sen har jag försökt skriva lite, men allt jag gör blir till skit just nu. Så istället har jag raderat, strykit och skrivit om. Vilket fyller sin funktion det med, eftersom jag gärna långt och mycket om detaljer utan direkt betydelse för handlingen. Men det är en jobbig fas när allt en har skrivit låter som kattpiss när en läser igenom det.

http://www.youtube.com/watch?v=Y3Vm5Gt8y6w

Jag har också lyssnat en hel del på Kwabs. Den rösten alltså.

Förresten, jag jobbar heltid nu igen kan jag berätta. Min fina kollega D försvann till sjöss så tills vi pusslat ihop personalstyrkan igen jobbar jag utan mina skrivarmåndagar. Det suger, men så är det ibland. nån dag kommer det bli bättre. Men istället har jag fått ett skrivande extraknäck den här veckan som jag är skitglad över. Jag berättar mera sen, eftersom jag gärna vill vara en av de där bloggarna som håller hemligheter och inte berättar nåt.

Och jag lovar att jag ska ladda kamerabatteriet den här veckan. Och att jag ska vara gladare och lyckligare. Satan.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Eftersom jag är på URUSELT humör idag - vi pratar farligt hög blodtrycksnivå - så har jag rent spontant lite svårt med att komma på något som skulle vilja få mig att high five:a i vardagen så där. Men för att få mig själv på bättre humör tänkte jag lista saker som är värda ett high five.

• när jag hittar en bekants blogg jag inte tidigare vetat om
• när snygga polyesterklänningen jag hittat på loppis sitter perfekt.
• när jag vet svaret i På Spåret

• når jag vaknar extra tidigt och är skitpigg
• när avokadon är perfekt mogen
• när jag spottar en bok i hyllan på bibban som jag velat läsa länge, men glömt bort att jag vill läsa.

• när jag har en bra hårdag
• när jag har mens och inte värk
• när jag lagat mat jag aldrig gjort för och det är skitgott

• när jag drar ett roligt skämt och någon annan än jag skrattar
• när nån idiotstatus på facebook inte får likes
• när jag är färdig med något före deadline

• när jag får annan post än räkningar och reklam
• när jag kastar nåt i roskisen och träffar
• när jag hittar den perfekta presenten åt nån, helst strax före deras födelsedag

• när jag lägger sista biten i ett pussel
• när jag tror toalettpappret är slut men inser att jag gömt undan en rulle i skåpet
• när jag fått en kommentar på bloggen

• när min chef ber mig göra något och jag redan har gjort det
• när jag skrivit färdigt ett kapitel i min roman (händer mycket sällan)
• när jag hör Destinys Child eller Spice Girls på radion

Trodde i ärlighetens namn jag skulle bli gladare av den här listan, men den har bara påmint mig om att ingen av de här sakerna har hänt idag (OCH att Tina Fey är the queen of high fives) (och att jag verkligen borde ladda mitt kamerabatteri, gifs känns lite lame). ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Vad är det med alla dessa dåliga dagar lately? Det kan ju omöjligt ha med min egen attityd att göra.

Dröm om mitt Larsmo

Larsmo känns ibland som en av de mer okända kommunerna i landet. Folk använder det som exempel eller synonym för allt vad som är dåligt i Österbotten. Och okej, jag kan ju för all del förstå en del av det, varje gång vi (jag skriver vi, trots att jag inte varit skriven i Larsmo på flera år) figuerar i nationell press så är det i samband med skandaler inom laestandianismen och så. Och jo, min bild av min hemkommun är inte romantiskt rosenröd heller, det finns tydliga problem där och jo, en del Larsmobor (kanske to m en högre procentandel än i vissa andra kommuner) är inskränkta och extremt konservativa. Här finns åsikter som gör mig mörkrädd och fly förbannad. MEN.

Larsmo är också sällsynt naturskönt.  Jag har aldrig behövt vara rädd - på riktigt -  i Larsmo, jag har rört mig som jag velat hela barndomen. Och människor är ändå till stor del snälla i Larsmo. Det finns en gemenskap och en trygghet som jag värdesätter. Det finns också humor och värme. Larsmo är hemma, vart jag än flyttar. Och det tänker jag aldrig sticka under stol med, det vägrar jag skämmas över. Jag har hållt upp de bra sidorna med Larsmo varje gång nån frågat om hur det är att växa upp i Larsmo. Jag har försvarat, t o m laestadianismen har jag försvarat, fast jag personligen cirka noll goda erfarenheter av den som rörelse. Jag känner visserligen ett flertal insnöade idioter som är lessare, men jag känner också jättetrevliga lessare. Lite så där som, tja, HELA MÄNSKLIGHETEN är.

Och  jag har varit så trött på folk som jämt, jämt, jämt ska klanka ner på Larsmo, eller på Österbotten överlag. SKITTRÖTT. Som att jag skulle behöva en ursäkt för att bo här. Eller nån snyfthistoria från min Larsmo-barndom för att folk ska blir riktigt nöjda. Jag har också varit helt öppen med att jag gärna skulle flytta tilblaka till Larsmo nån gång.  För att jag tycker om det och för att jag tycker man ska kämpa för det man tycker om. Och för att Larsmo är så mycket mer än vad folk säger att det är.

MEN. IGEN.

Jag vet faktiskt inte om jag orkar kämpa, försvara, eller ens tycka en hemkommun som gör sånt här. För nu får alla som hånat, skrattat och talat skit om Larsmo rätt. Eller i alla fall vatten på sin kvarn. Det känns som att ha försvarat en kompis ingen gillar i flera år bara för att kompisen sen bara skiter en i ansiktet. Jag känner mig uppriktigt sårad. Fy skäms, Larsmo. Du är en dålig kompis.