Cravings

in

Visst var det så det hette en gång i tiden under modebloggarnas guldålder? Hur som helst, nu har jag insett att jag MÅSTE (i ordets lösaste bemärkelse, skulle välja mycket annat före detta, typ luft) ha en ny soffa. Min nuvarande soffa är jätteskön men så nedsutten och sönder att det guldiga paisley-mönstret inte väger upp det längre.  Den här nya soff-hetsen började redan i våras när jag såg den perfekta rosa soffan på loppis i Vasa och inte köpte den. Grämer mig fortfarande och grips stundtals av obändlig lust att köra till Vasa och se om den finns kvar, men det är den nog inte. Så, nu har jag inlett jakten på ett substitut. En ny soffa. Min nya soffa ska va:1. Bekväm 2. Tresitsig 3. Färgglad (eller färg- i alla fall) 4. Gärna på träben, men ej ett krav 5. Rundad i hörnen, men ej heller krav

Min nya soffa ska inte vara

1. Av läder 2. Vit eller nittiotalsblommig 3. Ny 4. Sådär stor och L-formad och amerikansk 5. Skarp och obekväm

Har Du en soffa som uppföljer dessa kriterer? Hör av Dej! Lovar att ge soffan ett bra hem.

 

Cravings

Visst var det så det hette en gång i tiden under modebloggarnas guldålder? Hur som helst, nu har jag insett att jag MÅSTE (i ordets lösaste bemärkelse, skulle välja mycket annat före detta, typ luft) ha en ny soffa. Min nuvarande soffa är jätteskön men så nedsutten och sönder att det guldiga paisley-mönstret inte väger upp det längre.  Den här nya soff-hetsen började redan i våras när jag såg den perfekta rosa soffan på loppis i Vasa och inte köpte den. Grämer mig fortfarande och grips stundtals av obändlig lust att köra till Vasa och se om den finns kvar, men det är den nog inte. Så, nu har jag inlett jakten på ett substitut. En ny soffa. Min nya soffa ska va:1. Bekväm 2. Tresitsig 3. Färgglad (eller färg- i alla fall) 4. Gärna på träben, men ej ett krav 5. Rundad i hörnen, men ej heller krav

Min nya soffa ska inte vara

1. Av läder 2. Vit eller nittiotalsblommig 3. Ny 4. Sådär stor och L-formad och amerikansk 5. Skarp och obekväm

Har Du en soffa som uppföljer dessa kriterer? Hör av Dej! Lovar att ge soffan ett bra hem.

 

Filmfetton

in
NEBRASKA-MOVIE-01-1024x734

I helgen har jag kollat på en hel del film, först Gone Girl på bio med min bio-partner nr 1. Den var bra. Typ 3½ tomma och flottiga popcornslådor av 5 möjliga. Sen hyrde jag och brorsan film i lördags. Lukas Moodyssons superfina Vi är bäst! (Som jag visserligen sett förr, men inte brorsan. Och jag älskar den filmen, för den påminner så mycket om min egen högstadietid, plus att den är så genial i detaljer, så klockren, en 4½ av 5) och till den filmen jag vill prata om idag, Nebraska. Nebraska är gjord av samma kille som gjort Sideways och The Descendants, två gubbiga men ändå bra filmer. Nebraska är lite lika, gubbig, men ändå bra. Den handlar om en on the edge of Alzheimers-pappa som tror sig ha vunnit en miljon och hans son som efter många om och men går med på att köra honom till Nebraska för att hämta upp "vinsten". Det är en fin och lågmäld (svartvit for some reason, men det funkade) historia om familj och försoning och bla bla bla. Se den, om ni har två timmar över. Också en bra skildring om den punkterade amerikanska drömmen. Och är en svag för spökstäder och obskyra motels så är det en fullträff, typ.

Men. Och det här är vad jag egentligen ville säga om filmen. Huvudrollen, David, har en ex-flickvän, som figurerar kort i historien och... HON ÄR TJOCK! UTAN ATT DET GÖRS TILL EN GREJ!!!

Och nej, hon är inte "kvinnlig" (wtf, vad är det?) och "kurvig" (<- det här är alltså uttryck som brukar användas för att beskriva smala människor som t ex Kate Winslet eller Jennifer Lawrence men som av nån anledning ses som plus size och  underbara för att de fångas på bild ätandes hamburgare, aaaargh, så många fel i världen, errro, error, error) utan sådär vanligt Midwest-tjock. Hon är inte rolig, hon är inte skämt, hon är inte elak, hon är inte dum, hon är inte lat och det kommenteras inte ens att hon är tjock. Hon bara är. Det här kanske låter som en konstig grej att haka upp sig på, men om ni riktigt börjar tänka efter - när har ni senast sett en tjock människa på film som inte är rolig eller dum? Eller tillskriven nån annan fördumsfull tjock-egenskap? Tänk riktigt noga efter. Och ge mig gärna ett exempel om ni kommer på nån.  Det var så befriande att se Missy Doty (som skådisen heter) spela en HELT. VANLIG. TJEJ. Så om inte för annat så kan ni ju se filmen.

Sen att filmen inte klarar Bechdel-testet på långa vägar eller  är sjukt vit, det är klart. Men allt är ju hemåt och jag jublar för minsta lilla steg. En helt vanlig tjockis, wohoo!

Filmfetton

NEBRASKA-MOVIE-01-1024x734 I helgen har jag kollat på en hel del film, först Gone Girl på bio med min bio-partner nr 1. Den var bra. Typ 3½ tomma och flottiga popcornslådor av 5 möjliga. Sen hyrde jag och brorsan film i lördags. Lukas Moodyssons superfina Vi är bäst! (Som jag visserligen sett förr, men inte brorsan. Och jag älskar den filmen, för den påminner så mycket om min egen högstadietid, plus att den är så genial i detaljer, så klockren, en 4½ av 5) och till den filmen jag vill prata om idag, Nebraska. Nebraska är gjord av samma kille som gjort Sideways och The Descendants, två gubbiga men ändå bra filmer. Nebraska är lite lika, gubbig, men ändå bra. Den handlar om en on the edge of Alzheimers-pappa som tror sig ha vunnit en miljon och hans son som efter många om och men går med på att köra honom till Nebraska för att hämta upp "vinsten". Det är en fin och lågmäld (svartvit for some reason, men det funkade) historia om familj och försoning och bla bla bla. Se den, om ni har två timmar över. Också en bra skildring om den punkterade amerikanska drömmen. Och är en svag för spökstäder och obskyra motels så är det en fullträff, typ.

Men. Och det här är vad jag egentligen ville säga om filmen. Huvudrollen, David, har en ex-flickvän, som figurerar kort i historien och... HON ÄR TJOCK! UTAN ATT DET GÖRS TILL EN GREJ!!!

Och nej, hon är inte "kvinnlig" (wtf, vad är det?) och "kurvig" (<- det här är alltså uttryck som brukar användas för att beskriva smala människor som t ex Kate Winslet eller Jennifer Lawrence men som av nån anledning ses som plus size och  underbara för att de fångas på bild ätandes hamburgare, aaaargh, så många fel i världen, errro, error, error) utan sådär vanligt Midwest-tjock. Hon är inte rolig, hon är inte skämt, hon är inte elak, hon är inte dum, hon är inte lat och det kommenteras inte ens att hon är tjock. Hon bara är. Det här kanske låter som en konstig grej att haka upp sig på, men om ni riktigt börjar tänka efter - när har ni senast sett en tjock människa på film som inte är rolig eller dum? Eller tillskriven nån annan fördumsfull tjock-egenskap? Tänk riktigt noga efter. Och ge mig gärna ett exempel om ni kommer på nån.  Det var så befriande att se Missy Doty (som skådisen heter) spela en HELT. VANLIG. TJEJ. Så om inte för annat så kan ni ju se filmen.

Sen att filmen inte klarar Bechdel-testet på långa vägar eller  är sjukt vit, det är klart. Men allt är ju hemåt och jag jublar för minsta lilla steg. En helt vanlig tjockis, wohoo!

 

 

Augenentzündung

in
10670041_10205178167683035_7664626938641021277_n

Som rubriken skvallrar åt den tysklärde läsaren har jag åkt på en liten ögoninflammation. Eller nåt. Ont som satan gör det i alla fall. Orkar i stunder inte hålla upp ögjäveln så då får en ta till vad en hittar i skrivbordslådorna i kontoret. Vet inte varför jag köpt den här, men säkert hade jag nån fin tanke bakom det.

För övrigt har det inte hänt så mycket, jag har pms-at hela veckan och mest legat i sängen och ätit godis och sett på film. Såg bl a Grand Budapest Hotel (helt underhållande, men har lite svårt för Wes Andersons hysteriskt quirky:iga värld gpa finns aldrig kvinnor med betydande roller och dessutom är det så mycket fokus på ytan att innehållet blir lite platt, men jo, okej, helt sevärd) och Her (superfin och intressant framtidstolkning, kändes trovärdig. Plus fina skådespelare!) på en och samma dag. Ikväll fortsätter jag på filmtemat och går på bio, Gone Girl. Har sjukt höga förväntningar.

Om jag ser nåt genom ögoninflammationen d v s.

Hänt extra. Eller nåt.

in
10723508_10152495630969107_1661697859_n

Det roligaste som hänt mig förra veckan var att jag fick guldgrillz av Ronja till födelsedagspresent. Som jag önskat mig!!! Har tagit fler selfies än vad jag vågar erkänna och känner mig coolare/vitare än vad jag heller vill erkänna.

10719124_10152495630984107_734146614_n

Det oroligaste som hänt på senaste var när Kantele var på veterinärbesök. Eller alltså, sjävla besöekt gick bra och hon är nite sjuk, hon skulle bara putsa tänderna. Men efteråt, när hon vaknade upp - jag har adlrig sett nåt så ynkligt i hela mitt liv. Hon ylar, hon ramlar, hon dreglar, hon gråter, you name it. Och.

Hon sket ner sig.

Nu känner jag mig lite elak som berättar om det här, men det är det konstigaste någonsin, hon ba låg på sidan och bajsade. Helt lealös. Men på bilden har hon just somnat in, efter tio minuters ylande och hulkande. Viola är av en annan sort, hon bara somnar och stiger upp sen, raglar lite, men inte värre än your average Joe på väg hem från krogen.

10681658_10152495630974107_734855445_n

Sen så har vi ju fått tillskott i Måndagsklubben. inte bara en bebis, utan två.  Så i torsdags hade vi baby-träff. SÅ SMÅ HÄNDER!!! Cuteness overdose.

10718970_10152495637334107_745479122_n

Annars är det väldigt mycket höst, vilket illustreras här med en klassisk höstlövs-bild. Jag svär, ser jag ett ruska-träd till på Instagram somnar jag av tråkighet. Alltså, ja, det är skitfint, men eh. Bidrar ju själv till den här hösthetsen, vilket jag är medveten om, men det är en annan sak.

Sen så har jag dansat hela natten, handlat fyllemat, låst ut mig och sovit på grannens golv i helgen. Känner mig som en ungdom på 18 igen. Ska eventuellt försöka komma ihåg min egentliga ålder och vad det innebär (i Österbotten om inte annat) och inte stå halv fyra vid en bardisk och tycka att den här sista drinken är ju ändå en bra idé. Och nu ska jag springa iväg på kommunfullmäktigemöte. Alltså, ytterligheterna i mitt liv.  Fattar inte hur jag har tråkigt nånsin, men det har jag, rätt ofta.

Always on my mind

in

Alltså förlåt bloggen, jag har försummat dig. Jag glömde bort dig när jag hittade ett yngre och snabbare socialt media. Jag lät mig förblindas och i nyförälskelsenrosa dimmor försvann du för ett ögonblick. Men jag kommer aldrig ifrån dig, bloggen. Vi har en livslång kärlekshistoria på gång, du och jag. Vi är Romeo och Julia, vi är Jack och Rose, vi är oslagbara. Allt det andra, det är bara krafs. Twitter, Insta, Facebook - allt sånt är förgängligt. Du, Bloggen, du är för evigt. Även om jag inte alltid behandlar dig som jag borde. Men in the immortal words of Willie Nelson; http://www.youtube.com/watch?v=R7f189Z0v0Y

DEN BANDANAN!!!

PS Som sagt, @larsmoellen på din närmaste smartphone. Så här ungefär ser min Instagram ut;

insta4

Försök att vara artsy plus skryt om talanger jag egentligen inte har, i det här fallet gröna fingrar.

insta5

Katter och alkohol.

insta1

Reklam för mitt jobb, t ex för vår dagsfärska tidning! Vill nån ha ett exemplar, så hojta till, jag postar mer än gärna.

insta2

Kompisar och snabbmat.

insta3

Och gryniga selfies som inte alls speglar verkligheten.

Men som sagt, bloggen först. Heh.