Lite tips

Mitt liv är som det alltid är, men här kommer en hoper tips med saker jag tycker om just nu: https://www.youtube.com/watch?v=_vQk9dvmkoE

Sabina Dmumba. Har tipsat om henne tidigare, men hennes musik är så exakt up my alley att jag måste tipsa igen. Längtar till första skivan. Annars har jag lyssnat ganska mycket på Alabama Shakes nya låtar, Jonathan Johanssons nya, Jamie XX, Bobby Schmurda, thestand4rd och gamla klassiker som Mariah Careys Music box.

P1 dokumentären Bibliotekarien. Dokumentärer i podcast-format är min nya drog och älskar att jag har morgonskifte den här veckan för då kan jag städa och fixa inför att vi öppnar med podcast i hörlurarna. Är också så tacksamt med ett medium som bara tar upp ett sinne, så man kan göra annat samtidigt. MVH har aldrig tillräckligt många timmar på dygnet. Hur som helst, P1 har massor av dokumentärer tillgängliga och Bibliotekarien är min favorit so far. Som om Dan Brown hade regisserat verkligheten lite (vilket kanske inte är så säljande slogan men ni fattar). Lyssnar också gärna på Stil i P1, modenörderi när det är som bäst.

<- liten bild, men stor grej!

Min kompis Martina Moliis-Mellberg (älskar när man sådär casually kan skryta på det där sättet, "min kompis...") kommer ut med sin bok A nu i april. Köp den till exempel här, eller stöd en lokal bokhandel. När jag fick andra pris i Arvid Mörne för ett par år sen så vann Martina, för andra gången i rad. Sen dess kan man inte delta mer än en gång om man fått pengapris. Ni fattar, hon är så bra så man måste ändra regler pga henne.

Äh, jag vet inte. Kommer inte på nåt annat, fast jag kände att jag hade massor att tipsa om. Kollar inte på TV typ nånsin, har inte läst en skönlitterär bok på idk when - JA OKEJ Athena Farrokzhads Vitsvit, sjukt bra, läs den nu - och browsar sällan internätet nu för tiden, så ja.

Men idag gjorde jag en befriande sak - jag hoppade av genusvetenskapen. Det suger förstås också, för kursen var sjukt bra och lärorik och jag vill verkligen gå den, MEN jag har helt enkelt inte den tid och energi den kräver. Vill heller inte göra något halvhjärtat, speciellt inte något jag verkligen brinner för. Tänker jag ska gå den när jag har den tiden och energin igen. Det är inte heller hälsosamt att ha ångest varje kväll för att du (jag) ligger och tänker på hur jag ska hinna eller orka. Så det kan ju vara ett tips; ibland är det bra att hoppa av saker fast du gillar dem, det kommer nya tåg. När jag sen studerar genusvetenskap igen vill jag kunna koncentrera mig på det helhjärtat. Amen.

För övrigt har jag bara två katter igen. Trean fick flytta hem igen till sin biologiska familj, för det funkade inte med tre katter i en liten lägenhet (ni ba, told you so) och all tre katterna började må dåligt. Det var ett hemskt beslut och jag har gråtit över Trean en hel del, men jag vet att hon har ett bättre hem nu och Kantele och Viola mår mycket bättre igen. Så det är för det bästa.

Okej - positivt nu då - har en jättemegaawesomecool grej på gång men får berätta först nästa vecka! Men fy fan vad jag ska berätta då! Tills dess!

Lite tips

Mitt liv är som det alltid är, men här kommer en hoper tips med saker jag tycker om just nu: https://www.youtube.com/watch?v=_vQk9dvmkoE

Sabina Dmumba. Har tipsat om henne tidigare, men hennes musik är så exakt up my alley att jag måste tipsa igen. Längtar till första skivan. Annars har jag lyssnat ganska mycket på Alabama Shakes nya låtar, Jonathan Johanssons nya, Jamie XX, Bobby Schmurda, thestand4rd och gamla klassiker som Mariah Careys Music box.

P1 dokumentären Bibliotekarien. Dokumentärer i podcast-format är min nya drog och älskar att jag har morgonskifte den här veckan för då kan jag städa och fixa inför att vi öppnar med podcast i hörlurarna. Är också så tacksamt med ett medium som bara tar upp ett sinne, så man kan göra annat samtidigt. MVH har aldrig tillräckligt många timmar på dygnet. Hur som helst, P1 har massor av dokumentärer tillgängliga och Bibliotekarien är min favorit so far. Som om Dan Brown hade regisserat verkligheten lite (vilket kanske inte är så säljande slogan men ni fattar). Lyssnar också gärna på Stil i P1, modenörderi när det är som bäst.

<- liten bild, men stor grej!

Min kompis Martina Moliis-Mellberg (älskar när man sådär casually kan skryta på det där sättet, "min kompis...") kommer ut med sin bok A nu i april. Köp den till exempel här, eller stöd en lokal bokhandel. När jag fick andra pris i Arvid Mörne för ett par år sen så vann Martina, för andra gången i rad. Sen dess kan man inte delta mer än en gång om man fått pengapris. Ni fattar, hon är så bra så man måste ändra regler pga henne.

Äh, jag vet inte. Kommer inte på nåt annat, fast jag kände att jag hade massor att tipsa om. Kollar inte på TV typ nånsin, har inte läst en skönlitterär bok på idk when - JA OKEJ Athena Farrokzhads Vitsvit, sjukt bra, läs den nu - och browsar sällan internätet nu för tiden, så ja.

Men idag gjorde jag en befriande sak - jag hoppade av genusvetenskapen. Det suger förstås också, för kursen var sjukt bra och lärorik och jag vill verkligen gå den, MEN jag har helt enkelt inte den tid och energi den kräver. Vill heller inte göra något halvhjärtat, speciellt inte något jag verkligen brinner för. Tänker jag ska gå den när jag har den tiden och energin igen. Det är inte heller hälsosamt att ha ångest varje kväll för att du (jag) ligger och tänker på hur jag ska hinna eller orka. Så det kan ju vara ett tips; ibland är det bra att hoppa av saker fast du gillar dem, det kommer nya tåg. När jag sen studerar genusvetenskap igen vill jag kunna koncentrera mig på det helhjärtat. Amen.

För övrigt har jag bara två katter igen. Trean fick flytta hem igen till sin biologiska familj, för det funkade inte med tre katter i en liten lägenhet (ni ba, told you so) och all tre katterna började må dåligt. Det var ett hemskt beslut och jag har gråtit över Trean en hel del, men jag vet att hon har ett bättre hem nu och Kantele och Viola mår mycket bättre igen. Så det är för det bästa.

Okej - positivt nu då - har en jättemegaawesomecool grej på gång men får berätta först nästa vecka! Men fy fan vad jag ska berätta då! Tills dess!

Känn dig som Blemma

Okej, så länge jag lyser med min frånvaro här kan ni hurra över att Blemma nystartats! Än så länge lite försiktigt, men jag har stor tilltro till mina medsystrar. Jag kommer inte figurera så mycket där till en början, eftersom jag försöker "få ihop livspusslet" <- jag hatar att jag är DEN människan just nu. Jag har, i min aldrig sinande tro på att framtids-Ellen klarar allt, anmält mig till två nätkurser, en i flickofrskning (som jag kanske nämnt tidigare) och en i genusvetenskap. Alltså skitbra, otroligt intressanta ämnen och jag lär mig hela tiden. Men de äter upp en stor del av min fritid, den fritid som är kvar efter heltidsjobb, skönlitterärt skrivande och diverse annat, typ ungdomsgrupper och möten.  Sen är mina social relatinoer ganska viktiga för mig och dessutom har jag ett stort behöv av egentid (äta glass, catch up on my 90's sit-coms, lacka tånaglarna, ligga på soffan, lära mig Drake-texter, googla Acne-sneakers och sucka över priset, ni vet) och ett hushåll med tre katter som jag är ensam om att sköta, så... Det blri nite så mycket tid över för annat. Typ bloggen, som inte fyller nån livsviktig funktion för nån.

Men jag vill fortfarande blogga, så jag återkommer nog. Tills vidare... BLEMMA! (Och jag är mycket mer aktiv på Instagram under namnet larsmoellen. Ba ti föli!)

Känn dig som Blemma

Okej, så länge jag lyser med min frånvaro här kan ni hurra över att Blemma nystartats! Än så länge lite försiktigt, men jag har stor tilltro till mina medsystrar. Jag kommer inte figurera så mycket där till en början, eftersom jag försöker "få ihop livspusslet" <- jag hatar att jag är DEN människan just nu. Jag har, i min aldrig sinande tro på att framtids-Ellen klarar allt, anmält mig till två nätkurser, en i flickofrskning (som jag kanske nämnt tidigare) och en i genusvetenskap. Alltså skitbra, otroligt intressanta ämnen och jag lär mig hela tiden. Men de äter upp en stor del av min fritid, den fritid som är kvar efter heltidsjobb, skönlitterärt skrivande och diverse annat, typ ungdomsgrupper och möten.  Sen är mina social relatinoer ganska viktiga för mig och dessutom har jag ett stort behöv av egentid (äta glass, catch up on my 90's sit-coms, lacka tånaglarna, ligga på soffan, lära mig Drake-texter, googla Acne-sneakers och sucka över priset, ni vet) och ett hushåll med tre katter som jag är ensam om att sköta, så... Det blri nite så mycket tid över för annat. Typ bloggen, som inte fyller nån livsviktig funktion för nån.

Men jag vill fortfarande blogga, så jag återkommer nog. Tills vidare... BLEMMA! (Och jag är mycket mer aktiv på Instagram under namnet larsmoellen. Ba ti föli!)

Saker som håller mig vaken

Hjärtvärk pga svåra beslut (berättar mera sen),en döende lunginflammation, hosta, weltschmerz, snuva, stress, magknip,

ungefär i den ordningen.

Alltid när jag deppar går jag tillbaka till den musik jag lyssnade på i högstadiet, musiken från då har liksom blivit soundtracket till mitt depp, kanske för att jag var konstant deppig högstadiet igenom. Tonåren och ~*de stora känslorna*~. Skillnaden från deppet då och nu är kanske att jag förstår idag att det kommer bättre tider. Jag väntar med öppna armar på de tiderna nu och när de kommer lovar jag att försöka komma ihåg att vara tacksam.

Här är i alla fall min högstadieblues, finally sammanställd i en och samma lista. Ingen kvalitetsgaranti.

Saker som håller mig vaken

Hjärtvärk pga svåra beslut (berättar mera sen),en döende lunginflammation, hosta, weltschmerz, snuva, stress, magknip,

ungefär i den ordningen.

Alltid när jag deppar går jag tillbaka till den musik jag lyssnade på i högstadiet, musiken från då har liksom blivit soundtracket till mitt depp, kanske för att jag var konstant deppig högstadiet igenom. Tonåren och ~*de stora känslorna*~. Skillnaden från deppet då och nu är kanske att jag förstår idag att det kommer bättre tider. Jag väntar med öppna armar på de tiderna nu och när de kommer lovar jag att försöka komma ihåg att vara tacksam.

Här är i alla fall min högstadieblues, finally sammanställd i en och samma lista. Ingen kvalitetsgaranti.

Feeling sick

Tack så hemskt mycket för alla fina kommentarer till mitt senaste inlägg. Jag blev inte blyg av den översvallande uppmärksamheten, men jag har varit sjuk och sängliggande i vad som känns som större delen av februari. Igår var jag till en läkare (igen...) och mitt infektionsvärde var skyhögt och mina lungor rosslar, så nu går jag på tio dagars monsterkur antibiotika. Jag är van med att vara sjuk, men som jag känt mig i helgen vill jag aldrig mer känna mig. Jag har frossat så att jag fått duscha flera gånger per dag i skållhett vatten (därför har min röda hårfärg också bleknat och jag är numera lite tomatspy-blond), hela kroppen har värkt, inge mat jag äter smakar nåt, jag blir yr om jag står upp för länge, jag har haft svårt att andas och när jag hade som högst feber låg jag och grät och yrade. Nu har jag inte lika hög feber längre, så det är jag tacksam för. Annars mår jag ganska bajs ännu. Tack till alla som hjälpt mig, handlat och städat och ringt. Utan er skulle jag ha hoppat ner från balkongen för länge sen.

https://www.youtube.com/watch?v=SCfdlUv22vU

Feeling sick

Tack så hemskt mycket för alla fina kommentarer till mitt senaste inlägg. Jag blev inte blyg av den översvallande uppmärksamheten, men jag har varit sjuk och sängliggande i vad som känns som större delen av februari. Igår var jag till en läkare (igen...) och mitt infektionsvärde var skyhögt och mina lungor rosslar, så nu går jag på tio dagars monsterkur antibiotika. Jag är van med att vara sjuk, men som jag känt mig i helgen vill jag aldrig mer känna mig. Jag har frossat så att jag fått duscha flera gånger per dag i skållhett vatten (därför har min röda hårfärg också bleknat och jag är numera lite tomatspy-blond), hela kroppen har värkt, inge mat jag äter smakar nåt, jag blir yr om jag står upp för länge, jag har haft svårt att andas och när jag hade som högst feber låg jag och grät och yrade. Nu har jag inte lika hög feber längre, så det är jag tacksam för. Annars mår jag ganska bajs ännu. Tack till alla som hjälpt mig, handlat och städat och ringt. Utan er skulle jag ha hoppat ner från balkongen för länge sen.

https://www.youtube.com/watch?v=SCfdlUv22vU

Komplexxx

Jag är numera ganska befriad från rent fysiska komplex, jag har förlikat mig med mina eventuella skavanker och tror faktiskt jag har fler känna mig snygg-dagar än de flesta. Inte för att jag skulle vara snyggare än de flesta, utan för att jag aktivt jobbat och jobbar väldigt hårt med att tycka om den fysiska Ellen. Och det är en pågående kamp, självförtroende är som en muskel för att använda ett utnött uttryck, man måste använda det, annars för förtvinar det. Men alltså. Jag lider av grava intellektuella komplex. Jag dras till och umgås med en hel kulturellt bevandrade människor och människor med distinkt "fin" eller "cool" smak (här kan man hävda att alla har cool smak på sitt sätt, JA, det är sant, men det finns ju ändå på nåt vis en tydlig uppdelning, vad som är fint och vad som är fult i kulturvärlden, hur fel det än är) och det finns knappt ett sammanhang där jag inte konstant känner mig i underläge. Jag har aldrig sett de rätta filmerna, jag skrattar åt fel saker, jag klär mig inte rätt, jag kan inte namedroppa rätt namn och mina referenser är alltid en smula för o-edgy. Det här är inte människorna jag umgås meds fel, de är (med några få undantag) snälla människor som jag inte tror medvetet skulle titta ner på nån smak eller preferenser. Felet ligger i mig.

Jag går en nätkurs just nu, Från flätor till flickmakt, en mycket intressant kurs om flickforskning. Love it. Men som akademiska kurser är och ska vara, så är den väldigt, tja, akademisk i språket. Jag är typ skitovan med det här, eftersom jag oftast använder uttryck som "typ skitovan". Så det är nyttigt för mig. Men ack, vilken skräll för mitt självförtroende. Jag känner mig konstant dum. Jag får kämpa och kämpa för att förstå vad jag läser och när jag läser andras kommentarer får jag ibland hålla i mig för att inte bara trycka på "avregistrera mig från kurs" och gå och dö. Jag tror ju ingen läser akademisk text som en pekbok och jag förstår att det helt enkelt handlar om vana, men alltså, hur lockande är det inte att bara skita i det och läsa just pekböcker istället. Men eftersom jag ändå eftersträvar nån slags utveckling, så...

Lite samma sak är det ibland på LittSkap, vilket är en kurs befolkad med de mest sympatiska individerna. Ändå sitter jag där och känner mig konstant för dum, för dålig, för icke-avancerad i mitt språkbruk. Jag känner mig som Camilla Läckberg i ett rum full med Nobelpristagare. Om ni fattar. Därför går mitt skrivande i snigelfart most of the time, för att jag sitter och rackar ner på mig själv hela tiden, det här är för ytligt, det här är för babbligt, jag har ingen röst och inget budskap... Tröttsamt.

Någonstans logiskt vet jag att jag inte är dum och jag förstår ju också att eftersom jag ändå blivit antagen till LittSkap och flickforskningen för den delen så betyder det att jag hör hemma där, Läckberg eller icke. dessutom är jag militant vägrare av fin- och fulkulturuppdelning och jag hatar att kultur eller intellekt ska vara en klassfråga eller statusmarkör. Fuck that. Alla kulturyttringar är lika värdefulla, hur mina egna preferenser än må vara och alla har rätt att känna sig smarta och coola, oavsett var gängse normer är.

Men logik har man sällan nån användning av i praktiken och militant eller inte så är jag ganska tam mot demonerna i mitt eget huvud. Det här är definitivt något jag måste jobba med. Men hur lär man sig sånt? Det här är alltså inte en retorisk fråga, utan jag efterlyser tips. Har ni, jag vet inte, tankeövningar eller yogaställningar eller whatever, som stärker det intellektuella självförtroendet? Eller förstår ni ens vad jag menar här? Jag fiskar inte efter uppmuntrande kommentar i stil med "men du är ju smart Ellen". Jag vet att jag är det, men jag känner det icke! (Den här sista meningen ska läsas som ett ångestvrål ur valfri Bergman-film).

Komplexxx

Jag är numera ganska befriad från rent fysiska komplex, jag har förlikat mig med mina eventuella skavanker och tror faktiskt jag har fler känna mig snygg-dagar än de flesta. Inte för att jag skulle vara snyggare än de flesta, utan för att jag aktivt jobbat och jobbar väldigt hårt med att tycka om den fysiska Ellen. Och det är en pågående kamp, självförtroende är som en muskel för att använda ett utnött uttryck, man måste använda det, annars för förtvinar det. Men alltså. Jag lider av grava intellektuella komplex. Jag dras till och umgås med en hel kulturellt bevandrade människor och människor med distinkt "fin" eller "cool" smak (här kan man hävda att alla har cool smak på sitt sätt, JA, det är sant, men det finns ju ändå på nåt vis en tydlig uppdelning, vad som är fint och vad som är fult i kulturvärlden, hur fel det än är) och det finns knappt ett sammanhang där jag inte konstant känner mig i underläge. Jag har aldrig sett de rätta filmerna, jag skrattar åt fel saker, jag klär mig inte rätt, jag kan inte namedroppa rätt namn och mina referenser är alltid en smula för o-edgy. Det här är inte människorna jag umgås meds fel, de är (med några få undantag) snälla människor som jag inte tror medvetet skulle titta ner på nån smak eller preferenser. Felet ligger i mig.

Jag går en nätkurs just nu, Från flätor till flickmakt, en mycket intressant kurs om flickforskning. Love it. Men som akademiska kurser är och ska vara, så är den väldigt, tja, akademisk i språket. Jag är typ skitovan med det här, eftersom jag oftast använder uttryck som "typ skitovan". Så det är nyttigt för mig. Men ack, vilken skräll för mitt självförtroende. Jag känner mig konstant dum. Jag får kämpa och kämpa för att förstå vad jag läser och när jag läser andras kommentarer får jag ibland hålla i mig för att inte bara trycka på "avregistrera mig från kurs" och gå och dö. Jag tror ju ingen läser akademisk text som en pekbok och jag förstår att det helt enkelt handlar om vana, men alltså, hur lockande är det inte att bara skita i det och läsa just pekböcker istället. Men eftersom jag ändå eftersträvar nån slags utveckling, så...

Lite samma sak är det ibland på LittSkap, vilket är en kurs befolkad med de mest sympatiska individerna. Ändå sitter jag där och känner mig konstant för dum, för dålig, för icke-avancerad i mitt språkbruk. Jag känner mig som Camilla Läckberg i ett rum full med Nobelpristagare. Om ni fattar. Därför går mitt skrivande i snigelfart most of the time, för att jag sitter och rackar ner på mig själv hela tiden, det här är för ytligt, det här är för babbligt, jag har ingen röst och inget budskap... Tröttsamt.

Någonstans logiskt vet jag att jag inte är dum och jag förstår ju också att eftersom jag ändå blivit antagen till LittSkap och flickforskningen för den delen så betyder det att jag hör hemma där, Läckberg eller icke. dessutom är jag militant vägrare av fin- och fulkulturuppdelning och jag hatar att kultur eller intellekt ska vara en klassfråga eller statusmarkör. Fuck that. Alla kulturyttringar är lika värdefulla, hur mina egna preferenser än må vara och alla har rätt att känna sig smarta och coola, oavsett var gängse normer är.

Men logik har man sällan nån användning av i praktiken och militant eller inte så är jag ganska tam mot demonerna i mitt eget huvud. Det här är definitivt något jag måste jobba med. Men hur lär man sig sånt? Det här är alltså inte en retorisk fråga, utan jag efterlyser tips. Har ni, jag vet inte, tankeövningar eller yogaställningar eller whatever, som stärker det intellektuella självförtroendet? Eller förstår ni ens vad jag menar här? Jag fiskar inte efter uppmuntrande kommentar i stil med "men du är ju smart Ellen". Jag vet att jag är det, men jag känner det icke! (Den här sista meningen ska läsas som ett ångestvrål ur valfri Bergman-film).