Pop that cherry

Idag fick jag mitt semester-Adlibrispaket. Vilket alltså innebär att jag legat i sängen och gosat med mina nya böcker hela kvällen. Har redan läst Iggy 4-ever och är halvvägs i Kära Liv och Caroline. Båda mycket bra, som väntat. Och titta där, där ligger Martinas bok! Så självgod över det faktum att jag känner folk som skriver böcker.

Köpte också körsbär idag, eftersom de är, trots att de är lite överexploaterade av hela 5o-talssvurmen, mitt favoritbär. Hade glömt bort/ignorerat att jag är allergisk mot det mesta, så efter en handfull bär kliade hela ansiktet och hasen och läpparna kändes som Kylie Jenners Lip Challenge. Så jag donerade bort resten av bären för att hindra mig själv att äta upp dem, vilket jag utan tvekan skulle ha gjort om jag behöll dem.

När jag tog den här bilden och varsamt placerade ett bär PÅ boken medan jag nynnade med i nån Billie Holiday-låt från Spottan, så drabbades jag av en liten livskris. Kände mig alltför medelklassigt, god smakig, bloggig för att orka med mig själv. Bär i skål, pasteller och knastrig jazz är så inte min vardag och jag vill inte att ni ska tro det eller tro att jag vill att ni ska tro det. Vill inte va sån, aaaaaah!!! Chipssmulig säng och Destinys Child är min vardag och det står jag för.

Hur som helst, livskrisen gick om ungefär lika snabbt som den kom. Imorgon kommer mamma & Nora hit så med dem kommer jag fira midsommar. Hoppas ni får en skön helg peeps, värsta prestationshögtiden till trots.

Liljekonvaljer och lösglass

Ikväll låg jag och Julia och degade på min soffa när jag drabbades av ett akut behov av att plocka liljekonvaljer. Sagt och gjort, vi drog med oss tredje systern Lina och åkte iväg till Larsmo, där liljekonvaljerna frodas i en skogsplätt nära vårt barndomshem. Här har Julia anlänt och gjort sig bekväm.

Pappa plockade inte heller så mycket blommor.

Men jag plockade desto mer! Alltså jag älskar liljekonvaljdoft, det är sommar for realz. Dessutom är de så där tidigt nittitalssnygga (det lite senare nittiotalets it-blomma var ju solrosen förresten). När jag stod och instagrammade denna vackra grönska ropade den alltid lika stödjande systern Lina "om tre månader instagrammar du borrelia!". Hon och Julia vägrade stiga in i skogsplätten p g a risken för fästingar. Däremot stod de i skogsbrynet och snapchattade bilder av min röv i vädret när jag stod framåtlutad och nynnande Den blomstertid. Tack.

Överhuvudtaget är det hjärtskärande vackert i Larsmo (säkert annorstädes också) just nu. 50 shades of grönska.

Åt förresten årets första lösglass idag. Pistage och salmiak. Det var en besvikelse. Dyrt, onödigt stora bollar och dessutom tänkte jag på pekan när jag beställde pistage och fick en smaklökschock.

Men jag har ätit nypäärona med dill och smör till middag idag, så jag har haft en ganska somrig och bra dag, trots tidigare jul-längtan och glassbesvikelse. Nu står liljekonvaljerna på balkongen (eftersom de tydligen är giftiga för katter) och doftar och jag ska gå och lägga mig med ett avsnitt Arrested Development.

Liljekonvaljer och lösglass

Ikväll låg jag och Julia och degade på min soffa när jag drabbades av ett akut behov av att plocka liljekonvaljer. Sagt och gjort, vi drog med oss tredje systern Lina och åkte iväg till Larsmo, där liljekonvaljerna frodas i en skogsplätt nära vårt barndomshem. Här har Julia anlänt och gjort sig bekväm.

Pappa plockade inte heller så mycket blommor.

Men jag plockade desto mer! Alltså jag älskar liljekonvaljdoft, det är sommar for realz. Dessutom är de så där tidigt nittitalssnygga (det lite senare nittiotalets it-blomma var ju solrosen förresten). När jag stod och instagrammade denna vackra grönska ropade den alltid lika stödjande systern Lina "om tre månader instagrammar du borrelia!". Hon och Julia vägrade stiga in i skogsplätten p g a risken för fästingar. Däremot stod de i skogsbrynet och snapchattade bilder av min röv i vädret när jag stod framåtlutad och nynnande Den blomstertid. Tack.

Överhuvudtaget är det hjärtskärande vackert i Larsmo (säkert annorstädes också) just nu. 50 shades of grönska.

Åt förresten årets första lösglass idag. Pistage och salmiak. Det var en besvikelse. Dyrt, onödigt stora bollar och dessutom tänkte jag på pekan när jag beställde pistage och fick en smaklökschock.

Men jag har ätit nypäärona med dill och smör till middag idag, så jag har haft en ganska somrig och bra dag, trots tidigare jul-längtan och glassbesvikelse. Nu står liljekonvaljerna på balkongen (eftersom de tydligen är giftiga för katter) och doftar och jag ska gå och lägga mig med ett avsnitt Arrested Development.

Tusen år till julafton

Eftersom den här sommaren suger vädervis so far (fast idag verkar det ju faktiskt bli liiite bättre), kan man ju lika gärna börja sukta efter julen. Och jag är ingen som suktar efter julen, men i år så kan jag knappt vänta tills december. Allt p g a Lotta Lundgren, den lilla pralinen. Jag ÄLSKAR Historieätarna. Och Landet Brunsås. Eller okej, jag kunde bitchslappa Eric Haag any day, men Lotta. Alltså, åh, Lotta... Hon är allt jag skulle vilja vara. Förutom köttätare och ihop med Eric fucking Haag, men ja, ni vet.

Hur som helst, i år gör Historieätarna julkalendern för SVT!!! Fatta, 24 luckor Lotta. Det blir nåt det. Men okej, sommar först nu då.

Tusen år till julafton

Eftersom den här sommaren suger vädervis so far (fast idag verkar det ju faktiskt bli liiite bättre), kan man ju lika gärna börja sukta efter julen. Och jag är ingen som suktar efter julen, men i år så kan jag knappt vänta tills december. Allt p g a Lotta Lundgren, den lilla pralinen. Jag ÄLSKAR Historieätarna. Och Landet Brunsås. Eller okej, jag kunde bitchslappa Eric Haag any day, men Lotta. Alltså, åh, Lotta... Hon är allt jag skulle vilja vara. Förutom köttätare och ihop med Eric fucking Haag, men ja, ni vet.

Hur som helst, i år gör Historieätarna julkalendern för SVT!!! Fatta, 24 luckor Lotta. Det blir nåt det. Men okej, sommar först nu då.

Litteratur- (och låt) tips

Mitt ben är utsträckt i tomheten på Volts sida av sängen. Hans lakan är redan så sommarsvala de kan bli, prasslar i all sin anemi. Det har förmodligen gått flera timmar sedan han stigit upp, också värmen har försvunnit från lakanen intill mina. Min kompis och kurskamrat i Littskap Satu gick ju och vad Arvid Mörne-tävlingen här alldeles nyligen. Nu kan du läsa hennes mycket vinstvärdiga novell Vi varandra på hennes blogg. Tycker jag du ska göra.

https://www.youtube.com/watch?v=j0irdDuWZW8

Och så ser du på den här genialiska videon av Min stora sorg eller som jag brukar kalla henne - Min stora idol. Höhö. Mitt life goal no 1 är att passa i sån sval och bara-råka-va-sexig nittitalsfrisyr. Life goal no 2 är att sova och det tänker jag göra nu. Efter jobb och sex timmar, nej vänta lite högre, SEX TIMMAR!!!! i fullmäktigemöte så skulle jag lätt skippa alla future hairgoals om jag fick sovmorgon imorgon.

Du är cool nu, babe. Du är cool nu.

När jag var fjorton brukade jag ligga vaken de flesta nätter och tänka på hur misslyckad jag var. Hur förbannat ocool och ful och fel jag var. Jag hade en vision om hur mitt liv borde vara, och verkligheten stämde inte alls överens med den visionen. Jag var så fruktansvärt olycklig och fast i en liten by som inte gav mig nåt annat än klaustrofobi. Allt jag tyckte om i världen fanns någon annan stans och allt jag ville göra måste man vara äldre för. Livet var till för nån annan. Jag var fast, för evigt. Jag önskar att jag idag,  14 + 14 år (tänk, jag är lika gammal som två åttoneklassister), kunde åka tillbaka till en av de där värsta nätterna. Sätta mig på sängkanten, pausa Kent-skivan som säkert spelat på repeat tre, fyra gånger redan och stryka mig själv över den svartfärgade luggen. Böja mig fram och viska i örat:

"Ta det lugnt. Allt det du vill ha får du, men det kommer inte se ut som du tror nu. Du måste bara gå igenom en massa skitjobbiga saker först, men sen. Sen lossnar det plötsligt och du kommer vara cool. Kanske inte i allas ögon, men vet du, efter några år så kommer du skita i de där andra. Du kommer inte spela i punkband och inte åka på massa festivaler, du kommer inte bo i New York och det du kommer begära mest är en stuga i precis den by du nu försöker fly. Du kommer inte designa kollektioner för H&M, ingen kommer på det sättet äntligen ~*förstå*~ dig, för du kommer inte vara så jävla speciell. Du kommer lyssna på r'n'b, och inte ens i smyg! Du kommer inte ha gett ut nån bok - än - och du kommer alltid vara lite katthårig. Du kommer inte heller ha gjort akademisk blixtkarriär och du kommer aldrig kunna ha nagellack, för du serverar mat på ditt jobb. Du kommer vara kompis med din familj.

Men. Du kommer vara cool.

Du kommer ha ett jobb där du får träffa och lära känna massa roligt folk. Du kommer att ha vänner och de kommer vara bra vänner, alla de andra har du skakat av dig nu. Folk kommer vilja läsa (en del i alla fall) av det du skriver. Du kommer förstå att svart inte är din hårfärg. Du kommer att bo ensam och ha en hel vägg med böcker och få bestämma själv vad du vill äta till middag. Du kommer att få lön och köpa det du vill ha (men du kommer inte köpa en endaste skiva, för nu har vi Spotify, men jaja). Du kommer få träffa massa band och artister tack vare ditt jobb och kanske gå på efterfest med dem. Du kommer göra saker som betyder något. Ibland om nätterna så kommer du stanna uppe allt för länge bara för att sitta och skratta med dina kompisar. Du kommer få hångla! Du kommer få göra saker du aldrig trodde kunde hända. Typ DJa på en båt till Umeå. Sitta på fullmäktigemöten. Såna grejer. Du kommer ha insett att alla de du tycker coola nu, inte var speciellt mycket coolare än dig. Folk kommer gilla dig men det bästa - DU kommer gilla dig! Jojo, jag lovar. Du kommer få vara full och få köpa cigg och inse att varkendera är så kul ändå. Du kommer kunna ligga i sängen en hel dag och äta glass om du vill. Och det vill du. Du kommer vara cool. Så ta det lugnt."

Det skulle jag sitta och berätta åt mitt fjortonåriga jag. Jag skulle stryka luggen ur ögonen på henne och med en dramatisk suck tillägga, samtidigt som jag skulle kasta ett lila kuvert i fejset på henne:

"Och tror du mig inte, så här är ett brev Jens Lekman skrivit åt dig."

(Egentligen ville jag bara skryta om att jag fått brev av Jens Lekman (& Malin!) idag, men ville ändå göra det lite snyggt. Tror mitt liv peakar nu. Det blir nog inte bättre. Ja, det skulle vara att de FINALLY erbjöd mig en egen talkshow på tv, men. Det kommer väl.)

Du är cool nu, babe. Du är cool nu.

När jag var fjorton brukade jag ligga vaken de flesta nätter och tänka på hur misslyckad jag var. Hur förbannat ocool och ful och fel jag var. Jag hade en vision om hur mitt liv borde vara, och verkligheten stämde inte alls överens med den visionen. Jag var så fruktansvärt olycklig och fast i en liten by som inte gav mig nåt annat än klaustrofobi. Allt jag tyckte om i världen fanns någon annan stans och allt jag ville göra måste man vara äldre för. Livet var till för nån annan. Jag var fast, för evigt. Jag önskar att jag idag,  14 + 14 år (tänk, jag är lika gammal som två åttoneklassister), kunde åka tillbaka till en av de där värsta nätterna. Sätta mig på sängkanten, pausa Kent-skivan som säkert spelat på repeat tre, fyra gånger redan och stryka mig själv över den svartfärgade luggen. Böja mig fram och viska i örat:

"Ta det lugnt. Allt det du vill ha får du, men det kommer inte se ut som du tror nu. Du måste bara gå igenom en massa skitjobbiga saker först, men sen. Sen lossnar det plötsligt och du kommer vara cool. Kanske inte i allas ögon, men vet du, efter några år så kommer du skita i de där andra. Du kommer inte spela i punkband och inte åka på massa festivaler, du kommer inte bo i New York och det du kommer begära mest är en stuga i precis den by du nu försöker fly. Du kommer inte designa kollektioner för H&M, ingen kommer på det sättet äntligen ~*förstå*~ dig, för du kommer inte vara så jävla speciell. Du kommer lyssna på r'n'b, och inte ens i smyg! Du kommer inte ha gett ut nån bok - än - och du kommer alltid vara lite katthårig. Du kommer inte heller ha gjort akademisk blixtkarriär och du kommer aldrig kunna ha nagellack, för du serverar mat på ditt jobb. Du kommer vara kompis med din familj.

Men. Du kommer vara cool.

Du kommer ha ett jobb där du får träffa och lära känna massa roligt folk. Du kommer att ha vänner och de kommer vara bra vänner, alla de andra har du skakat av dig nu. Folk kommer vilja läsa (en del i alla fall) av det du skriver. Du kommer förstå att svart inte är din hårfärg. Du kommer att bo ensam och ha en hel vägg med böcker och få bestämma själv vad du vill äta till middag. Du kommer att få lön och köpa det du vill ha (men du kommer inte köpa en endaste skiva, för nu har vi Spotify, men jaja). Du kommer få träffa massa band och artister tack vare ditt jobb och kanske gå på efterfest med dem. Du kommer göra saker som betyder något. Ibland om nätterna så kommer du stanna uppe allt för länge bara för att sitta och skratta med dina kompisar. Du kommer få hångla! Du kommer få göra saker du aldrig trodde kunde hända. Typ DJa på en båt till Umeå. Sitta på fullmäktigemöten. Såna grejer. Du kommer ha insett att alla de du tycker coola nu, inte var speciellt mycket coolare än dig. Folk kommer gilla dig men det bästa - DU kommer gilla dig! Jojo, jag lovar. Du kommer få vara full och få köpa cigg och inse att varkendera är så kul ändå. Du kommer kunna ligga i sängen en hel dag och äta glass om du vill. Och det vill du. Du kommer vara cool. Så ta det lugnt."

Det skulle jag sitta och berätta åt mitt fjortonåriga jag. Jag skulle stryka luggen ur ögonen på henne och med en dramatisk suck tillägga, samtidigt som jag skulle kasta ett lila kuvert i fejset på henne:

"Och tror du mig inte, så här är ett brev Jens Lekman skrivit åt dig."

(Egentligen ville jag bara skryta om att jag fått brev av Jens Lekman (& Malin!) idag, men ville ändå göra det lite snyggt. Tror mitt liv peakar nu. Det blir nog inte bättre. Ja, det skulle vara att de FINALLY erbjöd mig en egen talkshow på tv, men. Det kommer väl.)

Litteratur- (och låt) tips

Mitt ben är utsträckt i tomheten på Volts sida av sängen. Hans lakan är redan så sommarsvala de kan bli, prasslar i all sin anemi. Det har förmodligen gått flera timmar sedan han stigit upp, också värmen har försvunnit från lakanen intill mina. Min kompis och kurskamrat i Littskap Satu gick ju och vad Arvid Mörne-tävlingen här alldeles nyligen. Nu kan du läsa hennes mycket vinstvärdiga novell Vi varandra på hennes blogg. Tycker jag du ska göra.

https://www.youtube.com/watch?v=j0irdDuWZW8

Och så ser du på den här genialiska videon av Min stora sorg eller som jag brukar kalla henne - Min stora idol. Höhö. Mitt life goal no 1 är att passa i sån sval och bara-råka-va-sexig nittitalsfrisyr. Life goal no 2 är att sova och det tänker jag göra nu. Efter jobb och sex timmar, nej vänta lite högre, SEX TIMMAR!!!! i fullmäktigemöte så skulle jag lätt skippa alla future hairgoals om jag fick sovmorgon imorgon.

Måndag

Veckan börjar som en spark i röven med jobb 7-14 och fullmäktigemöte 14-evinnerligheten. Det är självvalt, men alltså ibland kan jag inte låta bli att tänka att det vore skönt att vara katt och kunna sova 20 timmar i dygnet och inte kräva desto mer stimulans än ett papper i ett snöre och en full matkopp. Ack, min mänsklighet, den kommer bli min död. Men fick TLC-tröjan idag, wohoo!Vore det inte så att jag misstänker att det är emot den oskrivna dresscoden att ha tröjor med budskapet crazy sexy cool i kommunalpolitiska sammanhang, skulle jag ta på mig den nu och aldrig ta av mig den mera. Men ja. Ibland måste man leka vuxen också.