Åh fy fan, jag är trött på att de ordnar bröllopsmässa här i stan år efter år. Tycker det bara är så otroligt löjligt att propagandera heteroäktenskap på det där sättet och i Jeppis dessutom! Känns som att de gör det BARA för att provocera. Det förstör ju hela stadsbilden och jag kommer nog undvika att besöka hela stan under bröllopsmässan. Räcker det inte med att de får gifta sig i kyrkorna och överallt nu för tiden? Måste de vara så in your face?!Känner mig så obekväm med alla dessa brudar i vit klänning och brudgummar i kostym, hur ska jag förklara för mina barn varför de där har guldringar på fingrarna? Syns inte heteroäktenskapen tillräckligt i alla medier redan med bröllopsannonser och artiklar om unga heteropar som gift sig redan? Jag säger det är en trendfluga, det kommer försvinna om några år! Har också hört rykten om att de ska flyga in 10 000 tyska bröllopstårtor. Synd att dom förstör en liten stad på det där viset.
Så kan en ju också tycka. Men det gör jag inte, det vore ju knäppt. Att låtsas som att jag har monopol på stan, att bara evenemang som tilltalar mig personligen får arrangeras. Vore också knäppt att tycka att heteroäktenskap och bröllop är fel, bara för att jag själv nödvändigtvis inte vill vara en del av det. Men det här är en kommentar som vore helt rimlig att tänka sig, om en byter ut alla heteron och bröllop mot homos och Pride.
Jag är med i vad en kunde kalla kärntruppen inom planeringen med Jeppis Pride. Jag har sen folk fick nys om hela prajdaset svarat på frågor, tackat för lyckönskningar och förbannat mig över och till slut börjat undvika kommentarsfälten på diverse sidor. Överlag så har ju 99% av reaktionerna varit positiva, den där negativa procenten har varit på de här kommentatorsfälten då. Och det vet ju alla, kommentarsfält lockar dårar till sig som honung lockar flugor. Och dårarna (ja, sori nu ba, jag orkar inte vara diplomatisk och kalla de som uttrycker åsikter som mitt exempel något annat än dårar).
Jag har valt att inte skriva så mycket om Priden innan, mest för att jag inte orkar slösa energi på att försöka övertyga någon om att vi inte är farliga, smittsamma eller ens främlingar. Jag tror inte att någon som på allvar är så äcklade eller rädda för oss att de måste skriva hatiska kommentarer kommer ändra sig, även om jag drar upp alla argument som; HBTQI-människor är inget nytt för Österbotten eller Jeppis, vi tar inte hit nån grej, det är era bröder och systrar som det handlar om, det handlar om kärlek, inte sex, vi vill inte provocera vi vill bara få finnas och fira att vi finns osv osv osv i all evinnerlighet amen. Jag kan bara hoppas att det kommer den dagen när människan ifråga måste ändra uppfattning tack vare någon närastående som kommer ut. Jag lägger hellre min energi på att stödja dem som behöver det och uppmuntra dem som redan har insett att det inte är nåt farligt med människor av andra sexuella läggningar än en själv. Jag har också valt att inte skriva om Jeppis Pride för mycket, för jag är inte ute efter sensationsläsare eller lättköpta besök på min blogg, för att jag skriver om Priden. DESSUTOM har jag enormt svårt att hålla mig sval och saklig i de här frågorna.
Men nu har det varit lugnt en stund. Men så blossar debatten upp igen, så fort nån nämner Jeppis Pride. Via Karolina hittade jag - som skrev ett bra inlägg själv - Carros inlägg om Priden. Ett kort, sakligt och glatt inlägg om Jeppis Pride. Bra så, skitbra! Men så exploderar det i kommentatorsfältet, folk nästan snubblar på varann för att få säga sin åsikt om hur "onödigt" Jeppis Pride är. Det slutar aldrig. Åsikterna om Jeppis Prides vara eller helst icke vara då, det är the neverending story. Och nu orkar jag inte vara tyst längre.
Vi får finnas, men helst inte synas. Och absolut inte leva med samma rättigheter som andra. En vanlig tankegång verkar vara att vi vill lyfta upp HBTQI-identiteter till skyarna, på nåt sätt få det att framstå som att det är bättre att vara gay än straight. "Var är Straight Pride?" gnäller nån. EVERY FUCKING DAY IS STRAIGHT PRIDE. Är det för mycket begärt att vilja ha två dagar om året att fira sig själv och uppmärksamma de orättvisor som finns kvar i världen?
I Uganda har de just lagstiftat om livstidsstraff på homosexualitet. I Ryssland förföljs och torteras HBTQI-människor dagligen.
I Arizona diskuterar de att lagstifta om servicepersonals rätt att neka HBTQI-människor service.
Vi lever tack och lov inte under såna omständigheter här, men det betyder inte att allt är okej här heller. Erhm, erhm, sannfinländare i riksdagen, erhm, erhm. Dessutom får vi aldrig, aldrig ta vår relativa frihet och jämställdhet för givet. Jag förstår att det är skrämmande med saker som känns nytt och främmande. Men det är inte nytt! Och det är inte främmande! Det syns bara nu. Och du, o kommentarsdåre, du behöver inte vara rädd. Jag lovar. Så låt oss för fan fira hur långt vi kommit och komma ihåg hur långt vi har kvar en gång per år. Okej? Okej.
PS Och tack alla smarta, fina människor som orkar ge sig in i debatten och säga emot dårarna!
