Vad är rasism?

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism. Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism. Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism. Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism. Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism. Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism. Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism. Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.

Vad är rasism?

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism. Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism. Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism. Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism. Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism. Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism. Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism. Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.

Kom igen då hösten, jag är redo nu.

Nu är vi inne i de sista tolv timmarna av min semester. Jag har haft världens bästa semester med alla ingredienser jag var ute efter. Vin, mat, kompisar, läsande, sol, bad, nya intryck ja, men ni hör ju, jag har inte så unika önskemål av min semester. Men allt detta har jag fått. Och nu är det nästan slut. Ikväll dränker jag min sorg över den avslutade semestern i en påse ostbågar. Skålar i guacamole från igår på min semesters grav.

Men jag ser fram emot hösten, det gör jag.

Kom igen då hösten, jag är redo nu.

Nu är vi inne i de sista tolv timmarna av min semester. Jag har haft världens bästa semester med alla ingredienser jag var ute efter. Vin, mat, kompisar, läsande, sol, bad, nya intryck ja, men ni hör ju, jag har inte så unika önskemål av min semester. Men allt detta har jag fått. Och nu är det nästan slut. Ikväll dränker jag min sorg över den avslutade semestern i en påse ostbågar. Skålar i guacamole från igår på min semesters grav.

Men jag ser fram emot hösten, det gör jag.

Väsentlig information

I veckan fick jag erfara en ny grej, en dålig recension. Inte för att jag är så jävla van med bra recensioner, men jag är inte så van med recensioner överhuvudtaget. I alla fall var det en recensent som tyckte min novell i vår antologi... tja, inte var så bra helt enkelt. Och det måste man ju få tycka, jag inbillar mig inte att jag är så satans bra att jag inte förtjänar lite kritik. Men det är en märklig sak att få recensioner. Samtidigt som det är jävligt roligt att ens bli noterad så svider det ju, om dom inte är så bra. Men det är sånt man måste ta, har jag ju hört många gånger. Jag önskar att jag kunde säga att jag tog det hela med jämnmod men det gjorde jag inte. Typ tvärtom. Mitt i tandborstningen började jag stortjuta ala Helena Bergström på film och mitt sällskap rusade till toaletten och frågade oroligt vad som hänt. "Jag.. är... så... ledsen... för... det där med... recensionen" hulkade jag fram med tandkräm rinnandes ner för hakan.

Och det var jag. Det är jag, trots långa kramar och försäkringar om att jag varken är sämre eller bättre på att skriva än vad jag var pre recensionen. Jag har ju dessutom som heltidsmål i livet att provocera, så egentligen borde jag ju bli glad om nån inte tycker om det jag gör. Jag har inga behov av att vara omtyckt av alla (eller har jag?) och jag vet ju att dessa recensioner kommer fortsätta komma, om jag fortsätter att skriva. Så det är väl bara att dra upp snorn, torka hakan ren från tandkräm och skriva vidare.

Vet bara inte om man ska skaka av sig orden eller om man ska ta det till sig och göra något konstruktivt av det. Kanske nåt, precis mitt i mellan. Hur som helst hoppas jag att jag inom kort kan kategorisera just den här recensionen under "erfarenheter" och likt andra nederlag i livet snart använda det som anekdot-material att liva upp nån tråkig middag med. Det är nåt jag är ganska bra på. Jag blir så enkelt nedslagen, men hittills har ingen kunnat hålla mig nere. Sen hjälper det ju med de där långa kramarna också.

Det är inte hela världen att bli dåligt recenserad. Det kanske är en liten del av världen, men hela är det inte. Hela världen består av så mycket annat; nattbad och Lotta-böcker, skorpor och te, ögon som himlar i samförstånd, klasskamp och Håkan Hellström, irriterade själar och lokaltidningsnyheter. Bland annat. Och det är jag väldigt glad för.

Väsentlig information

I veckan fick jag erfara en ny grej, en dålig recension. Inte för att jag är så jävla van med bra recensioner, men jag är inte så van med recensioner överhuvudtaget. I alla fall var det en recensent som tyckte min novell i vår antologi... tja, inte var så bra helt enkelt. Och det måste man ju få tycka, jag inbillar mig inte att jag är så satans bra att jag inte förtjänar lite kritik. Men det är en märklig sak att få recensioner. Samtidigt som det är jävligt roligt att ens bli noterad så svider det ju, om dom inte är så bra. Men det är sånt man måste ta, har jag ju hört många gånger. Jag önskar att jag kunde säga att jag tog det hela med jämnmod men det gjorde jag inte. Typ tvärtom. Mitt i tandborstningen började jag stortjuta ala Helena Bergström på film och mitt sällskap rusade till toaletten och frågade oroligt vad som hänt. "Jag.. är... så... ledsen... för... det där med... recensionen" hulkade jag fram med tandkräm rinnandes ner för hakan.

Och det var jag. Det är jag, trots långa kramar och försäkringar om att jag varken är sämre eller bättre på att skriva än vad jag var pre recensionen. Jag har ju dessutom som heltidsmål i livet att provocera, så egentligen borde jag ju bli glad om nån inte tycker om det jag gör. Jag har inga behov av att vara omtyckt av alla (eller har jag?) och jag vet ju att dessa recensioner kommer fortsätta komma, om jag fortsätter att skriva. Så det är väl bara att dra upp snorn, torka hakan ren från tandkräm och skriva vidare.

Vet bara inte om man ska skaka av sig orden eller om man ska ta det till sig och göra något konstruktivt av det. Kanske nåt, precis mitt i mellan. Hur som helst hoppas jag att jag inom kort kan kategorisera just den här recensionen under "erfarenheter" och likt andra nederlag i livet snart använda det som anekdot-material att liva upp nån tråkig middag med. Det är nåt jag är ganska bra på. Jag blir så enkelt nedslagen, men hittills har ingen kunnat hålla mig nere. Sen hjälper det ju med de där långa kramarna också.

Det är inte hela världen att bli dåligt recenserad. Det kanske är en liten del av världen, men hela är det inte. Hela världen består av så mycket annat; nattbad och Lotta-böcker, skorpor och te, ögon som himlar i samförstånd, klasskamp och Håkan Hellström, irriterade själar och lokaltidningsnyheter. Bland annat. Och det är jag väldigt glad för.

Powerstäda

Har en del bilder från Helsingfors jag hade tänkt blogga om idag och typ skryta lite om hur trevligt jag har haft det, men jag orkar inte riktigt just nu. Jag har i alla fall haft det väldigt trevligt och fått en massa nya intryck. Tycker Helsingfors blir trevligare för var gång jag varit där. Skönt att vara hemma också, trots att det är Flow i helgen. Är en tråkig gammal fjärt som inte trivs på festivaler, hur instagramvänliga, fullproppade med bra musik och organiserade de än är. Sori nu ba. Jag berättar om Hesa en annan gång. Sitter för tillfället och googlar snabbstädning och gör lämpliga playlists med powerballader (bästa musiken att städa till, men det är väl internationellt känt redan). Inser att om jag hade bara börjat städa när jag började med "researchen" hade jag varit färdig nu. I alla fall, här är mina bästa städlåtar.

Och när jag pratar städ-power i balldform så kan i glömma gubbarna, för let's face it, det är ju inte som att gubbarna är kända för att göra nåt i hushållen. Så de förtjänar inte vara med, hejdå Meatloaf liksom. Enda männen som får vara med är Michael Jackson, eftersom MJ står över allt vad genus, kön och sexualitet heter i min bok, han är en fucking alien. Och så klart Bruce Springsteen, eftersom jag så gärna vill tro att arbetarklassens hovleverantör av anthems vet hur det är torka svetten ur pannan efter att skurat rent spisen.

Så nu är det bara att sätta igång. Och förlåt alla grannar för min stundtals tveksamma musiksmak.

Powerstäda

Har en del bilder från Helsingfors jag hade tänkt blogga om idag och typ skryta lite om hur trevligt jag har haft det, men jag orkar inte riktigt just nu. Jag har i alla fall haft det väldigt trevligt och fått en massa nya intryck. Tycker Helsingfors blir trevligare för var gång jag varit där. Skönt att vara hemma också, trots att det är Flow i helgen. Är en tråkig gammal fjärt som inte trivs på festivaler, hur instagramvänliga, fullproppade med bra musik och organiserade de än är. Sori nu ba. Jag berättar om Hesa en annan gång. Sitter för tillfället och googlar snabbstädning och gör lämpliga playlists med powerballader (bästa musiken att städa till, men det är väl internationellt känt redan). Inser att om jag hade bara börjat städa när jag började med "researchen" hade jag varit färdig nu. I alla fall, här är mina bästa städlåtar.

Och när jag pratar städ-power i balldform så kan i glömma gubbarna, för let's face it, det är ju inte som att gubbarna är kända för att göra nåt i hushållen. Så de förtjänar inte vara med, hejdå Meatloaf liksom. Enda männen som får vara med är Michael Jackson, eftersom MJ står över allt vad genus, kön och sexualitet heter i min bok, han är en fucking alien. Och så klart Bruce Springsteen, eftersom jag så gärna vill tro att arbetarklassens hovleverantör av anthems vet hur det är torka svetten ur pannan efter att skurat rent spisen.

Så nu är det bara att sätta igång. Och förlåt alla grannar för min stundtals tveksamma musiksmak.

Saker jag ätit

Jag försökte gå igenom mina bilder från den här veckan nyss, för att se vad jag gjort och vad jag kunde rapportera om. Det verkar som jag mest har ätit under den här semestern, vilket är fine by me, för jag kan inte komma på mänga andra aktiviteter jag hellre skulle göra. Jag har ätit...

... pizza, idag faktiskt. Logistiken var emot oss så vi åkte inte till Vasa för Meillä on unelma-picknicken. Hade en liten egen unelma-picknick i Skolparken istället med hämtpizza. Rekommenderar btw INTE pizzan med amerikansk paj-degstängerna. Alldeles för, tja, degigt.

Igår köpte jag och Nikko ett våffeljärn vilket så klart resulterade i våfflor. Ska ta tillfället i akt och en gång för alla säga: NEJ, jag och Nikko är inte ihop (av uppenbara orsaker). JA vi köper hushållsprylar tillsammans. Frågor på det?

Om nu nån Arabia-nörd läser det här och ba åååh, vilken fin kanna där i bakgrunden så kan jag berätta att den köpte jag i Seinöjoki i torsdags för spottstyver. Den är lite sprucken, men det stör mig icke. Jag brukar annars försöka hålla mig borta från Arabia-porslinet på loppisar, jag ser med förtjusning fram emot är luften går ur loppis-porslinsbubblan och folk slutar försöka sälja en tallrik för 25 euro. Seinäjoki är hur som helst en mycket bra loppisstad jag kan rekommendera. Fyndade både det ena (Nike-sneakers) och det andra (gipshäst).

Jag har ätit röjka sik. OM jag blir dömd till döden och får välja en sista måltid i livet så ligger röjka sik, knäckebröd och potatissallad bra till. En kaffe och cigg på det och de får skjuta mig.

Jag har ätit vårrullar.

Jag har plockat och ätit blåbär. Bl a som våffel-accessoar.

Tack och lov har jag fortsatt att ägna mig åt nattliga simturer (och photoshoots) för annars skulle jag väl ha jäst ihjäl mig av all mat. Måtta med allt (lol, so not my motto). Här är jag med Sonia, the queen of selfies. Jackan jag har på sig, en bombarmodell i rosalila satin är också från loppis i Seinäjoki. Mascaran som rinner längs mina kinder är Lancôme Grandiose. Den är skitbra, men inte vattenfast.

Jag och Nikko ska släppa mixtape och det ska se ut så här. Det här kan också kvalificera sig som dagens outfit-bild. Jacka - loppis, TLC - Asos, Kjol - H&M tror jag, badtofflor - Adidas och plastpåse - loppis. Hörde jag swag?

Och igår kväll såg jag förresten Brorarna i Madison County för första gången på flera år. OMG WTF LOL shit den filmen är bra alltså!!! Helt sjukt. Jag är sån skåpromantiker, jag brukar inte vilja kännas vid det för det är ju inte så snyggt alla gånger, men åååh. Om nån minut av mitt liv vore så romantisk som Broarna är, så vore jag nöjd. Och Meryl Streep. Och Clintan. Nej, alltså fy, jag börjar gråta igen när jag tänker på det. Se den snälla ni, om ni inte redan sett den. Ledord: romantik, midwest, sextiotal via nittiotalsögon, bästa. filmen. någonsin. Ni kan också läsa den som bok, men då får ni ju inte Meryl-upplevelsen.

Det får vara allt från filmavdelningen. Nästa vecka åker jag ner till Helsingfors för att insupa kultur och umgås med vänner. Tror det blir minst lika bra som denna vecka har varit.

Till sist ett meddelande från våra sponsorer:

Saker jag ätit

Jag försökte gå igenom mina bilder från den här veckan nyss, för att se vad jag gjort och vad jag kunde rapportera om. Det verkar som jag mest har ätit under den här semestern, vilket är fine by me, för jag kan inte komma på mänga andra aktiviteter jag hellre skulle göra. Jag har ätit...

... pizza, idag faktiskt. Logistiken var emot oss så vi åkte inte till Vasa för Meillä on unelma-picknicken. Hade en liten egen unelma-picknick i Skolparken istället med hämtpizza. Rekommenderar btw INTE pizzan med amerikansk paj-degstängerna. Alldeles för, tja, degigt.

Igår köpte jag och Nikko ett våffeljärn vilket så klart resulterade i våfflor. Ska ta tillfället i akt och en gång för alla säga: NEJ, jag och Nikko är inte ihop (av uppenbara orsaker). JA vi köper hushållsprylar tillsammans. Frågor på det?

Om nu nån Arabia-nörd läser det här och ba åååh, vilken fin kanna där i bakgrunden så kan jag berätta att den köpte jag i Seinöjoki i torsdags för spottstyver. Den är lite sprucken, men det stör mig icke. Jag brukar annars försöka hålla mig borta från Arabia-porslinet på loppisar, jag ser med förtjusning fram emot är luften går ur loppis-porslinsbubblan och folk slutar försöka sälja en tallrik för 25 euro. Seinäjoki är hur som helst en mycket bra loppisstad jag kan rekommendera. Fyndade både det ena (Nike-sneakers) och det andra (gipshäst).

Jag har ätit röjka sik. OM jag blir dömd till döden och får välja en sista måltid i livet så ligger röjka sik, knäckebröd och potatissallad bra till. En kaffe och cigg på det och de får skjuta mig.

Jag har ätit vårrullar.

Jag har plockat och ätit blåbär. Bl a som våffel-accessoar.

Tack och lov har jag fortsatt att ägna mig åt nattliga simturer (och photoshoots) för annars skulle jag väl ha jäst ihjäl mig av all mat. Måtta med allt (lol, so not my motto). Här är jag med Sonia, the queen of selfies. Jackan jag har på sig, en bombarmodell i rosalila satin är också från loppis i Seinäjoki. Mascaran som rinner längs mina kinder är Lancôme Grandiose. Den är skitbra, men inte vattenfast.

Jag och Nikko ska släppa mixtape och det ska se ut så här. Det här kan också kvalificera sig som dagens outfit-bild. Jacka - loppis, TLC - Asos, Kjol - H&M tror jag, badtofflor - Adidas och plastpåse - loppis. Hörde jag swag?

Och igår kväll såg jag förresten Brorarna i Madison County för första gången på flera år. OMG WTF LOL shit den filmen är bra alltså!!! Helt sjukt. Jag är sån skåpromantiker, jag brukar inte vilja kännas vid det för det är ju inte så snyggt alla gånger, men åååh. Om nån minut av mitt liv vore så romantisk som Broarna är, så vore jag nöjd. Och Meryl Streep. Och Clintan. Nej, alltså fy, jag börjar gråta igen när jag tänker på det. Se den snälla ni, om ni inte redan sett den. Ledord: romantik, midwest, sextiotal via nittiotalsögon, bästa. filmen. någonsin. Ni kan också läsa den som bok, men då får ni ju inte Meryl-upplevelsen.

Det får vara allt från filmavdelningen. Nästa vecka åker jag ner till Helsingfors för att insupa kultur och umgås med vänner. Tror det blir minst lika bra som denna vecka har varit.

Till sist ett meddelande från våra sponsorer: