Oktober blues

Hej alla barn, jag sitter på bussen på väg till Vasa, jag har ett första kurstillfälle i att skriva dramatik att se fram emot. Gjorde just en liten lista för att ha något att lyssna på nu eftersom jag gillar att åka kollektivtrafik, lyssna på musik, stirra ut genom fönstret och låtsas vara med i en musikvideo. Och så tänkte jag att ni kanske törstar efter låttips, så varsågoda. Min oktober. Mycket NWA pga såg Straight outta Compton för ett par veckor sen och mycket Titiyo pga fortfarande nyförälskad i hennes skiva. Slit listan med hälsan och trevlig helg.

Det kom ett paket

Jag fick ett AdLibris-presentkort av min kusin och hennes pojkvän till födelsedagen - tack! - och igår fick jag äntligen böckerna jag beställde.

Skulle egentligen mest köpa Jonas Hassen Khemiris nya, som jag sett fram emot en livstid typ. Meeen, min vana trogen slank det ner några pockets i köpvagnen. En ny Glaskupan, eftersom jag gav mitt förra ex till Quynh i somras efter att han tjatat en vecka (och lovat mig tofu som tack), de två uppföljarna till Att föda ett barn och så två inte så vilda wildcards.

Kolla vad fina! Älskar de här små klassikerpocket-serierna om fyra Albert Bonniers ger ut (Glaskupan ingår i deras feministklassiker-serie förresten) och de här två ingår i arbetarlitteratur-serien. Alla serier är skitsnygga, man köper dem lika mycket för pärmen som för innehållet.

Hur som helst - new books yay!

Veckans skiva

En kategori som det varit tyst om en stund men så PANG BOM kommer Titiyo ut med sin nya, svenska, megasmootha skiva. Lyssna på den nu, för ni kommer få höra mycket om den. Av mig och många andra. Så bra är den. Hade tänkt somna för nån timme sen, men ligger bara och lyssnar. Lite sådär sanslöst bra, som bara händer ibland, när man verkligen klickar med en skiva.

Hej hööni, FREDAG!!!

Ungefär så här trött är jag just nu. Minus smink och fläta. Cari* åkte imorse vilket krävde extra tidig väckning. Det sista vi gjorde före den extra tidiga väckningen var att sitta uppe alldeles för sent och dra kiss- och bajsskämt (the best kind), äta wienerbröd och lära Cari det svenska uttalet av vagina (vilket hon tyckte va hilaaarious, grattis svenska språket och alla dess utövare) så jag är alltså helt jävla övermänskligt trött just nu. Ser också löjligt mycket fram emot att komma hem från jobbet idag, sparka av mig jeansen och lämna dem halvvägs mellan ytterdörren och sängen och sen ba somna med händerna under kudden och Netflix snurrandes i bakgrunden.

Ikväll blir min första kväll utan gäster hemma på nästan tre veckor. Även om jag saknar Pär like a motherfucker och även om Cari och Ashlee (Caris kompis som var här första veckan, vet inte om jag nämnt henne) är välkomna när som helst, så kan jag inte sätta ett pris på den ensamtid jag ska vältra mig i ikväll. Jag tänker att jag ska göra alla de där små sakerna som på nåt sätt faller bort när du hänger med nån 24/7; plocka ögonbrynen, läsa bloggar, lacka tånaglarna, dricka kaffe i sängen, ordna om böcker, tvätta underkläder, äta glass framför repris av Sinkkulaiva (vet inte om jag nämnt hur mycket jag lärt mig att älska den tv-serien men omg, LOVE), bara typ ligga och fundera. Meeeeeen jag kommer säkert sova bort det mesta av denna eftertraktade ensamtid. Vilket kanske är lika bra pga kunde lätt landa huvudroll i The Walking Dead just nu.

*= har jag ens berättat hur jag och Cari hänger ihop? Vi träffades när vi båda bodde i Tyskland hösten 2009. Cari är från Pittsburgh och amerikansk på ett ganska adorable sätt. Första gången vi träffades bondade vi direkt via vår gemensamma förkärlek till kiss- och bajshumor, bandet Hanson och socialism. Andra gången vi träffades bondade vi ännu mer genom att bli skitfulla genom att utmana varandra att dricka pitchers med Long island ice teas och sen försöka komma in på metalklubb genom att dra ner byxorna (Cari) och hävda att jag som finländare borde ha naturligt tillträde till alla metalklubbar (jag), bli nekade inträde till nyss nämnda klubb, åka taxi vidare till en adress vi trodde var en annan (icke metal)klubb som visade sig vara en lugn gata med egnahemshus och barncyklar på trottoaren så vi åkte tillbaka samma väg och steg av där vi hoppade in, kissa utanför en Louis Vuitton-affär, röka shisha med vad vi senare misstänkte var en lesbisk maffiaboss på en shisha-bar (som vi senare flydde från och aldrig betalade notan, sorry) och till slut dansa salsa på sleezy kvart i fyra-raggbar. Ah, good old times. Hur som helst, vi har sen den ödesdigra hösten hållt kontakt via mejl och ja. The rest is history.

Saker, saker

Hej och hallå. Ville bara visa lite grejer jag köpt på senast. Den här affischen med sjömännen och deras lilla skeppskatt (som knappt syns men den är där i mitten) är från stadsmuséet. Fast jag har inte köpt den, jag fick den av Minerva, efter att jag uttryckt beundran inför den.

Jag och Pär blev med plättpanna förra veckan. Den uppmärksamma läsaren kanske minns att jag köpte ett våffeljärn med en annan man (Nikko) i somras, men jag kan berätta att jag tycker man behöver både plättpanna, våffeljärn och flera olikaxmän i livet. Hur som helst, nu kan jag äntligen steka miniplättar! Och ännu bättre - äta miniplättar. Vi kom överens om att det är mycket roligare att äta små plättar än stora.

Lite grönväxter jag köpte efter att ha konstaterat att åtminstone tre av mina tidigare krukväxter nu måste räknas som kliniskt döda. Så hej aloe vera, elefantöron (man håller väl koll på trendväxterna i bloggvärlden) och en skitfin kaktus. Hoppas de lever en stund i alla fall.

Loppisfyndade Adidas-sneakers, känns och ser ganska oanvända ut och kom in i mitt liv igår för två usliga euro. Jag har lite halvhjärtat sökt efter ett par helsvarta, enkla sneakers så blev ganska lycklig när jag hittade de här igår.

Ja, det var väl det. Annars har jag fortfarande Cari från Pittsburgh här på besök. Vi pratar mest kulturskillnader och äter goda saker. Det är fint.

<3

Jag har haft the boyfriend på besök denna vecka, han åkte idag. Grät som en gris både igår kväll och idag. Ligger i sängen och borde sova, för jag ska jobba om en handfull timmar. Men lakanen luktar som honom och det värker i halsen, i hjärtat, i magen när jag tänker på att jag inte kommer se honom före sena december. Och sen får jag dåligt samvete för det är bara att åka precis som vi vill över landsgränserna (så mycket plånboken tillåter) och ingen bygger mänskliga murar gentemot en vit kille från Blekinge. Och jag intalar mig själv att jag är förbannat lyckligt lottad. Ville någon av oss flytta vore det bara att flytta och i andra postlådor dimper avslag från Migrationsverket ner. Det kunde vara värre. Det ÄR värre för många. Jag är hemskt tacksam. Jag är också hemskt kär. Och mest av allt är jag tacksam att jag är kär i en människa som bara fungerar som en fittigt stor bonus, det känns inte som jag ger upp något när jag är med honom. Jag behöver inte kompromissa med något jag tror på eller tycker om. Det enda jag gett upp är batterierna i köksklockan, för den tickar för högt för hans smak.

Och så är han fin. Visslar Internationalen när han diskar. Och han diskar. Drar ordvitser i tid och otid. Han gillar katterna, speciellt Viola. Han är genuint intresserad av andra människor. Han lyssnar massor på radio. Han har bra smak, i allt. Han skickar länkar till artiklar han tror jag skulle vara intresserad av och han tror nästan alltid rätt. Och han säger att om han vinner på Stryktipset så ska jag få pengar så jag kan skriva på heltid.

Ja, jag vet inte. Ville kanske mest skriva av mig för jag ligger här och saknar. Och längtar. Och bubblar. Lovar dock sluta spy gullighetsgalla över internet, kära människor är fan det mest irriterande som finns. Men nu vet ni. Och imorgon är jag arg igen, promise.

PS Vi såg Straight outta Compton i fredags. SE DEN och fatta varför jag älskar hiphop. Så jävla fet film.

Helgtips

Mitt tips inför helgen är att se dokumentären Iris på Netflix, som handlar om Iris Apfel. Om du är det minsta intresserad av kläder, kulturhistoria eller gamla tanter så måste du nästan se den. Jag tänkte hänga på Netflix och i sängen resten av helgen. Mår halvdåligt och är slutkörd efter en vecka av krassel i kroppen och jobb, så jag ställde in mina planer på skrivhelg. Det kan vara mitt andra, inofficiella helgtips; det är helt okej att göra ingenting.

Gäsp alltså.

Inte för att något i världen, eller i detta landet är "gäsp" just nu, skulle politiska läget vara en kroppsfunktion skulle jag nästan vilja likna det vid en... sur uppstötning. Men i alla fall, så håller jag på att vaggas in i den där dvalan som håller i sig hela vinterhalvåret. Don't get me wrong, jag gillar vinterhalvåret, men det blir svårare och svårare att stiga upp om mornarna. Och enklare och enklare att hitta ursäkter för att inte alls gå upp de där lediga dagarna.

Just nu är det i alla fall fullbokat hemma hos mig. I lördags kom min kompis Cari (som jag hängde med när jag bodde i Tyskland) och hennes kompis Ashlee hit. Lyckan i att se henne efter sju år av mestadels sporadisk mejl-kontakt, överstiger till och med mina kontrollfreaks-nojor över att ha folk hemma hos mig. Som de amerikaner de är så ska de travel Europe lite när de är här, men vi hinner hänga en hel del ändå. Igår hade vi dinner and a movie-date och såg Sicario på bio. Sicario kämpar sig nätt och jämnt över okej-strecket, så ni behöver inte se den.

Och!!! Om sex dagar kommer Pär hit, det ska bli helt fantastiskt roligt. Amerikanarna har den goda smaken att vara på oktoberfest då, så jag kan koncentrera mig på att vara kär. Och sen är det skrivarhelg i Vasa med gamla LittSkap-gänget i helgen och Jeppis Music & Arts nästa vecka med Vasa Flora & Fauna på jobbet och sen ska jag träffa en afghansk tjej jag ska vara vänfamilj åt idag och jag borde rensa garderoben och färga håret och jag känner mig lite krasslig, som att något förkylt lurar i min kropp.

Så det är precis som alltid om höstarna. Förutom att det är bättre.

Den senaste veckan

ETT. har jag fyllt år, 28 stycken. Firade med fest med USA-tema och blev jättefull och mådde jättedåligt dagen därefter. Ganska perus. Festen var liksom allt en bra hemmafest ska vara; tequila-race i köket, allsång till Whitney, kö till toan, hångel i hörnen och dagen efter; ett jämntjockt lager av plastmuggar, serpentiner, ölburkar, ballongrester, chips och kvarglömda saker över hela golvet. Man kanske borde bli vuxen nån gång men alltså jag vet inte om jag orkar. Eller okej, det är väl mer det att jag inte riktigt fattar varför det finns ett (1) sätt att vara vuxen på i den här landsändan. Jag blir sårad när folk tror att jag är ytlig och ansvarslös och barnslig, bara för att jag gillar vissa ytliga, ansvarslösa, barnsliga grejer. Jag är inte mindre vuxen än du, bara för att jag inte är vuxen på samma sätt. Hur som helst - kul med födelsedag. Fick många bra presenter, bl a gjutjärnsgryta, blandband, AdLibris-presentkort och Lush-grejer. Är mycket tacksam. TVÅ. har jag så klart varit arg. På vadå? Ja, vad har jag inte varit arg på? Jag har haft en överhängande känsla av att aldrig få vara riktigt orationellt arg på riktigt. Och det blir jag arg på. Nu kommer nån säga, ja men var det inte du som hade en tjugo minuters rant om musiksnobbar som gillar Queen igår? Jo, det var jag. Men.

Ta Katrin Zytomierska till exempel, som här i veckan satt i Malou efter 10 och gnällde på feta människor. Alltså long story, ni får googla om ni vill ha all bakgrundsfakta. Men, i alla fall, hon är så förbannat genomkorkad och hatisk den människan att jag bara vill bitchslappa henne med en chipspåse, tvångsmata henne med en plåt muffins och trycka ner hennes ansikte i en skål med dipp, riktigt mobbarstyle. Men det kan jag inte. Inte bara rent praktiskt, för att jag bor för långt borta, men för att mina åsikter överhuvudtaget ska släppas in i samma rum som hennes så krävs det att jag står där med ett lyssnade öra, ett milt leende och BEMÖTER hennes skit med pedagogiska, genmtänkta argument. NÄR JAG BARA VILL KASTA BAJS PÅ HENNE, HELT UTAN FÖRKLARING.

Samma sak med människorna i människomuren i Torneå. Jag vill bara ta alla flyktingar jag hittar, hyra så många limousiner som det behövs, placera flyktingarna i dem, ge dem ruttna tomater och ägg och sen leda detta limousintåg med en FUCKING ÅNGVÄLT över till Torneå och meja ner idioterna och sen se på när flyktingarna kastar tomaterna och äggen på dem. Men nej, vi ska diskutera oss fram till saker, försöka förstå. VARFÖR LEVER JAG I EN VÄRLD DÄR JAG TVINGAS BEMÖTA VANSINNE MED SVALHET?!?! Gång på gång på gång!!! All min kraft går åt till att besvara samma fucking frågor tusen gånger om, vi kommer aldrig nån vart i den här farten.

TRE. Lyssnat på Mattias Alkbergs Tjugonde, Lana Del Rays Honeymoon och Ryan Adams fantastiska versioner av Blank space och Shake it off. Inte för att jag inte uppskattar orginalen, men en bra cover är en bra cover. En dålig cover är något helt annat, talking to you, killen som gjorde akustisk version av Hey ya! , ditt satans svin. En uptempo poplåt blir liksom inte automatiskt bra för att nån spelar den långsamt på gitarr. Gillar inte heller t ex Ane Bruns version av Halo. Så, nu är det sagt.

Sorry för ordrikt inlägg utan bilder men bloggen ville inte ladda upp bilderna jag hade tänkt mig, så fuck it. Ni får föreställa er. Sen vill jag tacka tidningen Astra, för att den hade den goda smaken att ligga på hallgolvet med temat Manshat idag. Ni som inte köper varje nummer/prenumererar redan, gör det nu.

Nu ska jag se lite Downton Abbey, äta tofukorv-broccoli-paprika-gryta och klappa katterna. Allt för att inte förgås av ilska.

There's no party like a Sipiläs TV-talparty

Kan vi prata lite om Sipiläs tal igår? Anyone? Jag blev mest förbannad för att A) det är ju inte det att vi inte förstår hur grav situationen är, det är bara det att vi ifrågasätter hur han och hans kompisar tänkt lösa det. Sluta prata till oss som barn bara för att vi har ideologier kvar. B) det är hans jobb, inte mitt, att hitta en bättre lösning. Nu röstade jag ju givetvis inte på honom, men många gjorde uppenbarligen det. Så gör ditt jobb, Sipis, och sluta leva ut drömmar om en tv-karriär. Och sluta låta som en tolvåring som gjort ett skitjobb till grupparbetet, "gör det bättre själv då", moget. Folk smartare än jag har ju presenterat lösningar men de duger ju inte de heller. Och jag har dessutom rätt att protestera även om jag inte kan så mycket. Min åsikt är lika mycket värd hur obildad och hur oinsatt jag än är. C) "nu måste vi alla hjälpa till" mm okej, det köper jag. Jag är beredd att hjälpa till att få detta landet på rätt köl igen. Men i så fall vill jag veta att han och hans rika gubbkompisar gör det också. Sipiläs definition av alla verkar skilja sig lite från min. Varför i helvete är det dom ni redan kör över dagligen som ska betala mest? Ta av dom som har nåt att ta av. D) jag är trött på att bli matad tomma gester. Skitfint att Sipilä lånar ut sitt hus till flyktingar men jag vill ha ordentliga lösningar på flyktingkrisen. Jag vill ha lite sämhälleligt ansvar. Jag vill ha politik! E) tv-tal? Really? Hej Sipilä, du har telefon här, det är femtiotalet/USA/Sovjet som vill ha sin image tillbaka.