1: Såg en julig film på bio

Idag såg jag Last Christmas på bio med Emmi. Jag och Emmi har ett gemensamt intresse: julfilmer! Så vi bestämde oss för att fira första advent och första december med att gå på bio och se en julfilm.

Den var fin! Ett cineastiskt mästerverk? Indeed not, men det var inte heller vad jag var ute efter. Jag ville ha en feel good-historia med glitter och juleljus och det fick jag. Plus fint porträtt av London och England, nån liten Brexit-kommentar och en inte allt för klassisk kärlekshistoria. Jag både frustade till av skratt ett par gånger och grät en (inte så liten) skvätt. Kan gott och väl rekommendera den. Ät lite popcorn och drick en Cola med kanelsmak till så får du två riktigt juliga timmar.

Den perfekta julklappen

Igår fick jag den perfekta julklappen och ville bara tipsa vidare till er som går i julklappsköpstankar. Jag fick den av Linnea, som även tidigare har visat sig vara en fena på presenter. Så egentligen borde jag väl bara hänvisa till henne istället, men eftersom jag är fena på att få presenter så presenterar jag nu Årets Julklapp (fuck off mobillådan).

Ett gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på. Varsågod för syntolkning. Strömberg är alltså inte bara mitt efternamn, utan också en gammal tillverkare av ugnar och spisar och det här är väl nån slags merch/företagsgåva från första början. Vågar man säga mitten av 1900-talet?

Nu säger jag inte att just detta lilla askfat är den perfekta present till vem som helst; redan om du inte heter Strömberg kan det ju kännas lite eeh, men detta är i sanning den perfekta presenten, ety:

1. Den funkar åt - om aldrig bara exakt jag, men åt en väldigt begränsad skara människor. Tyder på en kännedom av varelsen Ellen M. E. Strömberg.

2. Den är sprungen ur ett ögonblick av ”jag tänkte på dig när jag såg den” och inte ett ”jag behöver hitta nåt åt Ellen”. Eller vad vet jag, men eftersom jag och Linnea inte har nån egentlig historia av att utbyta julegaver så tror jag mer på detta förra. Allt vi mennsker vill är ju att bli tänkta på då och då.

3. Den var oväntad. Dels för att jag inte förväntade mig en julklapp där och då men också för att jag aldrig i mitt liv hade kunnat tänka ut att skriva ”gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på” på önskelistan, men likväl visste jag ju i samma stund jag såg det att detta kan jag ej längre leva utan.

Och får man till åtminstone två av tre av dessa tre Perfekt Julklapp-punkter så tror jag man får till en lyckad klapp. Det kräver ju kanske mer tid än gå in på valfri hemsida -> bestäm summa på presentkort -> klicka köp, men effekten blir ju också därefter. Med det sagt - ett presentkort kan vara precis det som behövs också MEN NI FATTAR.

Och om inget annat - köp en bok. Vilken du ska köpa återkommer jag till nån annan dag. Och tack Linnea igen ❤️❤️❤️

Att ge det tionde i kreativitet

Jag deltog i ett superfint litteratur&konst-fanzine för en tid sen! Det heter Siin och har hittills kommit ut i ett nummer. Alexandra hade fixat ihop hela zinet och det blev skitfint! Det fanns att haffa på en poesi-kväll vi ordnade på After Eight för ett par veckor sen men eftersom det var extremly limiter edition tänkte jag posta mitt bidrag här, ett par veckor senare.

Grejen är att jag är about to påbörja mitt gyllene år, mitt arbetsstipendieår nu i januari och inför det har jag tänkt så himla mycket. Det här är kanske det enda stipendieår jag nånsin kommer få, det vet vi inte, och jag vill verkligen få ut så mycket som möjligt av detta år. Inte som att jag ska skriva så många böcker som möjligt på ett år, men att jag verkligen ska ge mig tiden att typ utvecklas, fördjupa mig, frodas i mitt skrivande liv.

Jag kommer så klart jobba järnet (don’t u worry Kulturfonden om du läser detta) pga det gör jag jämt och jag vill snart ge ut en till bok och en till och en till, men jag tänker också ta tillvara på detta år på andra sätt. Jag ska engagera mig mer i föreningar och skrivargemenskaper (har en vision om ett starkt Skrivarösterbotten, hehe), läsa jättemycket, kanske skriva nåt som kräver research men framför allt - pröva på nya saker! Våga va ”bara” kreativ och inte alltid tänka att allt skapande nödvändigtvis måste gynna nån slags produkt eller ens ha en ambition. Låter så jävla tidningen Amelia men: jag vill hitta glädjen igen! Och inte bara glädjen - punken kanske? Kampen? Spretigheten? Kaoset?

Det är nåt sånt jag är ute efter. Jag tjuvstartade i Siin genom att förklara det mer ingående och göra två grejer jag vanligtvis inte gör; skriva haikus och rita serier.

Kulturkonsumenten vecka 47

Senaste tiden har jag….

LÄST

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. Alltså förlåt, men den är så jää-ävla tuggig. Kommer liksom ingen vart i den och då är den ändå liksom lättläst. Den bjuder liksom inget större motstånd, men det känns som att jag läst den i hundra år redan och den ligger som en tvångströja runt mig, hindrar mig från att plocka upp nån annan bok. Jag kommer aldrig glömma Jonas Gardell och vad han betytt för mig genom högstadiet och gymnasiet - herregud, läste Ett ufo gör entré typ en gång i veckan under nian - men det är nog här och nu jag inser att han nog inte längre platsar in på favoritförfattarlistan. Han är fortfarande bra på det här med att skriva tragikomiskt och jag gillar att det inte är så cleant, det är svulstigt och bibliskt, men näe. Jag tänker också: hur folkkär och hyllad kan man vara och fortfarande spela nåt slags underdog-kort före det blir oklädsamt? Har inga svar, bara undrar.

Alla andra böcker som ligger och väntar på att läsas ropar på mig likt sjungande sirener. Så här är det precis just nu i min lässituation:

Ska läsa klart den ikväll, eller i alla fall försöka, så jag kommer vidare i livet nån gång. Fast ja, läste förresten Olivia Bergdahls Barnet som e-bok igår i typ smyg för mig själv och Gardell och den får fem av fem rakt av. Jag vet inte hur den är som actual bok, men som e-bok är den 19 sidor, det är alltså en sonettkrans dvs en lång dikt på rim typ. 19 sidor hinner vem som helst läsa när som helst, läs den nästa gång du sitter på toa fast. Otroliga formuleringar och en jättefin berättelse om en uppväxt. Om Gardell-boken är tuggig är Bergdahl antitesen till det. Inte ett enda onödigt ord. Så här ser den ut så att ni kan komma ihåg det nästa gång ni är i bokhandeln/bibblan och haffa den:

LYSSNAT PÅ

Diverse års- och decenniebästa-listor. För tillfället, medan jag skriver detta så lyssnar jag på Gaffas 100 bästa låtar från decenniet. Det är ju så med musiktidningar som lägger heder i att vara så breda som möjligt (men ändå alltid creddiga ofc) att alla hundra låtar passar inte just din smak, hur spretig den än må vara. Black metal är alltid bara black metal, hur creddig och kvalitativ den är. Men jag tycker ändå det är trevligt med såna här listor, jämt hittar man ett par nya favoriter.

SETT

Håhåjaja, det är inte mycket att skriva hem om där inte. Jag och Pär ser på Alla mot alla varje kväll (finns på svenska Dplay) och det är sannerligen perfekt varva ner-tempo på den underhållningen. Inget man egentligen behöver hålla reda på, bra bredd på frågorna, lite kul men ändå inte så kul att det gör en speedad, snygg man i bild (Fredrik), lätt att hitta favoritlag (Claes och Linnea, Ebbot och Hanna, E-type och Olof) och tja… Bra tv helt enkelt. Förutom att om man som jag gör, lyssnar på en del poddar och följer rätt mkt folk på insta som jobbar/har jobbat/hänger på Nexiko blir det lite rundgång. Det känns verkligen som coola gänget i högstadiet som har sina inside-skämt man bara kan låtsas förstå. Tacka fan att man är för ful för medie-Stockholm.

Annars har jag bara sett en massa Hallmark-julfilmer. Så som sagt, inte mycket att skriva hem om.

Plötsligt händer det

Man bloggar. Man har en helt vanlig kontorsdag, en dag helt utan skolbesök, möten, extragrejer, kvällskurser eller ens planer för kvällen. Det känns nästan lite högtidligt.

Eller jo, jag har faktiskt lite planer. Jag har en dejt med Nikko över Facetime, vi ska dricka vin och skvallra. Det låter kanske inte jättehäftigt, men just nu är det precis vad jag vill göra.

Jag vill jobba klart nu i eftermiddag, logga ut och göra ärenden. Jag vill trängas mellan vinflaskorna och chipspåsarna med alla andra, jag vill ta en sväng via helgöppna loppiset, jag vill komma hem och göra smördegspizza åt oss. Jag vill tända ljus bara för att, jag vill byta om till mjukiskläder och jag vill korka ett gott rödvin. Sen vill jag dricka ett par glas med Nikko via nätet. Sen vill jag sätta mig i soffan bredvid Pär som kollat nån bandymatch och se på gårdagens avsnitt Alla mot alla eller vad som helst. Jag vill somna tidigare än vad jag hade tänkt mig och så vill jag vakna vid åtta imorgon. Jag vill nån god frukost, kanske gröt, kanske nåt lyxigt pålägg, kanske ägg och sen vill jag dricka en stor kopp kaffe efteråt framför nån film. Sen vill jag läsa, kanske ta en promenad eller göra nåt utomhus en stund, laga mat och bara gå och plocka. Kanske torka damm eller jag vet inte vad. Sen vill jag läsa mer, dricka mer kaffe, kanske ta en tupplur. Lacka naglarna.

Vecka 46

Hej från Helsingfors! Jag sitter som den unga, urbana, kreativa människa jag är på café i Helsingfors och skriver. Caféet har såna där vattenglas som är liksom bredare än vad de är höga och små smakfulla lattekoppar utan öron. Jag tror att det är tänkt man ska känna sig lite spontan eller typ att de här glasen och muggarna ska hänga lite i handen på den och matcha de högt uppdragna jeansen som liksom hänger i midjan. Lite som oj råkade jag lägga på mig de här jeansen idag och råkade jag gå in hit till det här caféet och beställa en latte. Men det är ett trevligt cafe.

Igår kväll hade jag och Ulla Donner så kallad Bokfika på Luckan här i Helsingfors. Det var fem pers i publiken, men det var trevligt ändå. Imorgon ska jag ut till Ekenäs och kulturkarnevalen där jag ska jobba hela helgen. Det är sista extra uppdraget/jobbresan för i år och ärligt talat vill jag mest att det bara ska vara över. Jag är helt övertygad om att det blir roligt bara jag kommer igång med kulturkarnevalandet, men så här dagen före känner jag mig bara matt. Vi pratade om det igår; att det måste vara nån slags form av nervositet det här att man känner sig som en ballong utan luft före nåt framträdande eller jobbuppdrag.

Det verkar som att många har haft eller har en tung höst. Är det kanske alltid så, eller är det nån astrologisk retrograd på gång eller är det det kanske så att när man själv har det tufft så är mer mer uppmärksam på andra som har det tufft? I couldn’t help but wonder osv.

Efter denna vecka ska jag ta julledigt. Eller inte julledigt julledigt, jag har ju fortfarande rätt mycket kvar att göra på mitt “vanliga” jobb, men jag ska inte åka nånstans och jag ska växla ner lite. Och kanske börja… julpynta lite? I alla fall plocka fram nån stjärna i fönstret och lite mer värmeljus. Bona in mig före julen. Jag är så redo för några veckors lugn och ro. Läsa böcker, äta choklad, dricka vin och bara hänga.

Tills dess lyder jag uppmaningen jag hittade på ett skolgolv här förra veckan:

Tänk om jag hade missat detta

För flera veckor sen när jag var på väg hem från jobbet och himlen betedde sig så här:

Så slog det mig som en piano i huvudet: tänk om jag hade missat det här.

Jag vet inte varför just där och då, men nån vecka tidigare hade vi fått ett tragiskt dödsbud, en ung människa som dött way way too early och jag var kanske lite extra öppen för såna insikter. Jag kunde inte sluta tänka på hur synd det hade varit att missa just den där solnedgången. Och kanske inte ens solnedgången i sig utan att kunna vara där och ens lägga märke till den solnedgången som något fint.

Så många år var jag pissigt deprimerad och det känns nästan förbjudet att skriva sånt här, men depression är en dödlig sjukdom och jag har inte alltid varit säker på jag skulle överleva. När jag var 21 och mådde som allra, allra sämst var jag helt övertygad om att det aldrig skulle gå att reda upp den här skiten, att jag aldrig skulle lära mig orka leva med det som är jag och att jag aldrig skulle få allt det jag ville ha.

Tänk om jag inte hade överlevt. Då hade jag missat solnedgången en oktober eftermiddag över K-market. Jag har fortsatt tänka på det där hela hösten, allt det där jag hade missat.

Senast idag när jag körde in vår bil i vårt garage kände jag nån slags förundran. Tänk att jag fick en bil och ett garage. Tänk att det ordnade sig så till den milda grad att jag har en bil och ett garage. Tänk att jag blev så frisk att jag kunde känna små bubblor av glädje över nåt så fånigt som en bil och ett garage.

Så synd det hade varit att missa det.

Tre bra saker idag

Det är Svenska Dagen.

Haha lol, nej det är inte en av sakerna. Eller det är ju onekligen Svenska Dagen idag men - don’t hate me nu!!! - men jag är inte så brydd om den. Kanske är det för att man som finlandssvensk inte är så hotad eller kuvad i Jakobstad? Det känns nästan som tvärtom tbh. Kanske är det för att jag typ identifierar mig mer som österbottning än som finlandssvensk? Kanske för att jag tycker vi finlandssvenskar gnäller onödigt mycket om onödigt lite ibland? Don’t get me wrong, jag är ingen sannfinländare.

Äh, jag vet inte, kul att det finns olika språk och kul om vi kan samsas. Min erfarenhet säger att de flesta människor blir glada bara man försöker prata deras språk, mig själv inräknad. Med det sagt försöker jag våga prata mer finska, även om det känns som fel dag att säga det.

Nåja, jag gillar iaf Modersmålets sång - den är go’! Vi lyssnar på den:

For you non-finlandssvenskar out there: det här är alltså en sång man som finlandssvenskt barn står och sjunger i skolan. Det tycker jag är bäst med att va finlandssvensk: att man inte räds att ha åttaåringar att stå och skandera ”… och en dag så ska han bjuda åt oss i graven frid”. Det och det faktum att man som författare ändå kan ha det ganska gott ställt.

Men det tre bra sakerna idag då!!! Här är dom, utan inbördes ordning:

Mina vinterskor kom och de passade! Och de var mjuka och sköna och varma och neongula. Jag förstår att de inte är for everyone men jag älskar dem.

Vädret! Bättre än så här blir det inte. Kallt, torrt, soligt. Skulle det va så här jämt skulle jag inte behöva nån sommar. Jag och Anniina hade den goda smaken att ta en 20 minuters utomhuspaus mitt under vår tolvtimmars arbetsdag and it made all the difference.

Vi byggde det finskaste som finns - en björkskog med ordkonst-tonåringarna idag. En dikt-björkskog alltså. Det blev så fint!!!!

Här är en exempeldikt jag gjorde. För att göra diktbjörkar behöver du vitt papper, svart tusch, sax, limstift och gamla veckotidningar. Figure out the rest.

Det var det. Halvhjärtat, halvhjärtat. Nu ska jag äta kvällsmacka, en annan bra sak.

Halvhjärtat vill jag göra allt som jag nånsin gör

Tjena mittbena här är jag nu igen!

Glöm veckoinläggen, glöm månadssammanfattningarna, glöm mina bästa memes, glöm åsiktsinlägg. Jag ska försöka diala down ambitionen ännu en smula när det gäller den här bloggen. Jag vill liksom bara blogga, han nånstans att teckna ner diverse funderingar kring diverse saker. Jag gillar visserligen att göra mer typ öööh… ”redaktionella” inlägg också som typ ”Så här ser min bästa godispåse ut” eller ”30 saker man kan göra för att mjuka upp november” MEN jag har inte tid med det och när jag inte har tid med det så blir tröskeln högre att göra nåt alls för jag vill inte göra något halvhjärtat. Men vet ni vad!!!! Vad fan är det så fel med halvhjärtat egentligen? Tänker halvhjärtat blogga nu på obestämd tid. Eller halvhjärtat och halvhjärtat, men spontant. Blir också extremt inspirerad av Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nystartade blogg. Den är så där som bloggar va förr!!! Och den är nystartad! God bless.

Saker jag hade bloggat om om jag hade orkat/hunnit blogga just nu:

✍🏻 Jag har möblerat om i vardagsrummet och flyttat in tv:n i biblioteket. Bästa förändringen jag gjort här hemma på år och dagar. Inte för att jag är anti-tv på nåt sätt, tvärtom. Men det är väldigt mysigt att se tv i ett mindre rum och vardagsrummet som ändå är det rum vi umgås med gäster i slipper va tv-fokuserat. Plus att det skapade behovet av en andra soffa som jag glatt köpte för 30€ (inkl hemleverans) från Åldringsvännerna.

✍🏻 Min bok har kommit ut på finska nu också!!! Syyhy heter den då och det är lite kul med ens egen text på ett språk man knappt kan. Väntar med spänning på om den kommer recenseras alls på finska, men risken är väl överhängande att den inte gör det.

✍🏻 Jag har köpt en vit skjorta. Skjortor passar överlag inte på mig, så jag är väldigt glad över min vita skjorta. Jag har också köpt vinterskor som borde komma på posten any day now. Jag hoppas så de passar och är bekväma, skulle verkligen inte orka försöka hitta ett annat par jag gillar. Om de passar ska jag visa dem. Spoiler alert: de är neongula.

✍🏻 Jag har fått en del recensioner på svenska. I dagspress har jag fått två översvallande hyllningar och två mer restriktivt hållna. Jag är frestad att kalla de två sistnämnda sågningar men Pär säger att jag inte får det. Jag blev superledsen på recensionsdan, alltså jag låg verkligen och storgrät medan jag lyssnade på Both sides now på repeat. Trodde inte jag skulle reagera så hårt, men haha. Så sval och proffsig är jag. För Jaga Vatten fick jag nästan bara praise (förutom en människa på Goodreads som gav den en stjärna och sen dess har jag inte kunnat gå in på Goodreads, true story :-)))) ) så jag är väl ovan också. När jag mår bra tänker jag: det här är inte min bästa bok och det är okej. När jag inte mår bra tänker jag: jag har skämt ut mig för hela världen.

✍🏻 Jag har varit sjuk! Så klart. Det verkar va så att jag blir det på ett eller annat sätt efter bokmässor. Denna gång nån slags influense-variant som gjorde mig svag på ett sätt jag inte upplevt på kanske aldrig. Sov - utan överdrift - kanske 20 timmar första dygnet. Undrade de få timmar jag orkade vara vaken om det här ens var influensa eller om det är nu sammanbrottet kommer. Jag vet faktiskt inte riktigt ännu.

✍🏻 Jag har skrivit ett barnboksmanus. Som det är nu vet jag inte om det är en bilderbok eller börja läsa-bok pga det är 3000 oredigerade ord och kunde typ va lite både och. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta jobba med det - eller jo, men jag tänker så här: antagligen är jag svinduktig på att skriva för barn och ungdomar ELLER så tror jag att jag är det och så egentligen är jag pissdålig. Kan inte bara nån säga bu eller bä tack!? Håller också på att skriva en tonårsgrej och det är jättekul, men vet inte om det håller.

Det har så klart hänt en massa andra små saker men för att hålla det halvhjärtat slutar jag här. Vi ses en annan gång istället.

Vecka 43

Alltså, det här är ju fånigt. Ska jag upprätthålla en blogg jag nätt och jämnt får ihop ett inlägg i veckan till? Jag vill kanske inte direkt sluta blogga, men jag förstår inte hur jag ska komma upp ur den här svackan. Det har liksom haltat sen i somras. Jag vet det bara är en vanesak, men jag har liksom inte riktigt tid att bygga upp den där vanan igen just nu. Jag drömmer om nästa år, nästa ljuvliga år. All denna skrivtid jag kommer ha då! Både för böcker och för bloggen.

Jag sparar memes på instagram och tänker att jag ska använda dem här nån gång. Jag fotar saker och tänker att det här ska komma upp på bloggen. Jag möblerar om, läser böcker, ser om You’ve got mail och tänker på den beiga koftan och allt detta - allt detta skulle så lätt kunna bli blogginlägg. Folk hör av sig med önskemål om vad jag kunde skriva om. Bra önskemål! VARFÖR FÅR JAG INTE TILL DET?!

Jag är också väldigt, väldigt trött just nu. Det har varit en märklig höst med mycket jobb och mycket att fundera på. Men om ett par veckor så glesnar det i kalendern och tills dess ska jag ha in bloggvanan igen. Jag kan inte lova så mycket mer dessa enstaka instick per vecka, men det är i alla fall nåt.

Tills jag får styr på det (för det ska jag få, jag älskar att blogga!!!), säger jag som Wille Nelson: