Böckerna 2021

Hur var bokläsningsåret 2021?

Det var bra! Jag läste mer än jag gjort på 10 år, hela 85 böcker blev det. Det ska sägas att jag läser en hel del ungdomsböcker och poesi och annat som är textfattigt. Och så läser jag snabbt och slarvigt, men jag tänker inte ens be om ursäkt för det, för jag vet inte hur man läser annars. Jag läser liksom en halvsida, en sida i taget, inte ord för ord. Vet inte hur jag ska förklara det. I alla fall, bra statistik från 2021!

Antal lästa romaner under 2021:

Ja, 85 böcker men inte allt har ju varit romaner. Det allra mesta dock är romaner ser jag nu när jag går igenom listan.

Vilka böcker var det?

Hela lista hittar ni här. Det finns också listor elva år tillbaka. Dom med hjärtan efter sig är såna jag tyckt extra mycket om, men jag ifrågasätter det systemet helt, jag litar inte alls på mitt eget omdöme. Många böcker som är utan hjärtan kanske skulle förtjäna ett och många böcker med hjärta förtjänar det icke. Nej vet ni, exakt nu tog jag beslutat att skippa hjärtana 2022.

Vilken månad läste du flest böcker? Vilken månad läste du minst?

Svårt att säga. Kom in i läsandet riktigt ordentligt dan före midsommaren, minns det så väl. sen dess har det suttit i. Men tror nog det mest är en känsla, tror jag läser ungefär lika mycket hela tiden.

En bok du inte läste klart?

Tills alla dör av Diamant Salihu har jag av nån jävla anledning inte lyssnat klart på. Samma sak med Shuggie Bain av Douglas Stuart. Det säger inget om den böckerna, det är nog bara att något annat kom emellan. Annars har jag faktiskt läst klart allt jag påbörjat i år tror jag. Men med det sagt så ligger ett par böcker kvar på nattduksbordet från tidigare år och hoppas på att deras tid ska komma.

Några oerhört bra noveller?

Läste knappt en enda novell! Mycket kortromaner som jag tyckte om och Elizabeth Strouts Mitt namn är Lucy Barton och Vad som helst kan hända är liksom inte noveller, men vissa passager kunde kanske läsas som noveller. Och Nigel Slaters självbiografiska Toast:The story of a boys hunger med korta essäer utgående från olika maträtter var ljuvlig. Det räknas ju nästan som noveller.

En ny genre för året?

Ingen egentligen, men jag gjorde en sak av att läsa sånt som gör mig lite rädd. Jag läste en bok på finska (har just läst en annan!), Sivuhenkilö av Saara Turunen och så läste jag en hel del poesi och lät mig både tröstas och utmanas av insikten att det inte behöver vara svårare än vad man gör det.

Några omläsningar?

Jag har inte antecknat nåt, men jag är ganska säker på att jag läste nån Astrid Lindgren i våras, som jag brukar. Kerstin och jag en gång i året, det är lite tradition. Men vet att jag inte lsäte en enda Lotta-bok, det som annars också brukar höra till. Men det kanske är dags snart igen.

En bok som fick dig att gråta?

Jag gråter faktiskt sällan till böcker, vilket egentligen är konstigt, för jag är väldigt gråtmild annars. Men jag vet att i mellandagarna när jag inte mådde så bra läste jag Inger Christensens Brev i april och kände mig märkligt tröstad på ett lite rörande sätt.

En bok som fick dig att skratta?

Samma sak här, skrattar sällan till böcker. Jag kan liksom tänka i huvudet “det här var ju roligt” eller “oj så sorgligt”, men känslorna når inte ansiktet och musklerna där. Kanske för att jag läser så snabbt. Men Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare var ju KUL, det tyckte väl alla.

En bok som fick dig att vilja skriva?

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof. Har tänkt så himla mycket på den sen jag läste den.

Fint läsminne från 2021:

Alla bokcirkelsträffar som kunde bli av. Jag minns speciellt den vi hade i april hemmos hos Sofie. Det var första gången på länge vi kunde ses, folk hade börjat få vaccin, vi satt i den inglasade verandan med värmelampor och frös nästan inte alls. Det var smältvatten på vägarna och vi hade läst Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Tror det kändes hoppfullt.

Bästa läsplats 2021?

Det bästa är ju när man bara är så uppslukad av boken man läser att det inte spelar så stor roll hur man ligger eller sitter. Jag rör på mig ganska mycket när jag läser, i soffan eller sängen. Benen i vädret, på mage, på rygg, ihopkringlad, sitta rakt upp, ligga på osv osv. Men med blicken fixerad i boken. Och så kommer Pär och säger “hördu, nu vill jag lägga mig här” och man vaknar upp och inser att man typ står på hans huvudkudde eller nåt sånt. Då är det en bra bok.

I vilken form läste du böcker 2021?

52 fysiska böcker, 25 ljudböcker och sex hela e-böcker. Det bästa är ju så klart Boken, men eftersom jag kräver konstant underhållning är ljudboken jättebra till promenader, städning och dylikt. Ni vet ju. E-boken är egentligen bara ett format jag tar till när jag inte kan sova men vill hålla lampan stängd. Eller om jag är jättejättesugen på en bok och inte orkar vänta på att köpa fysiska boken. Eller av nån annan anledning har bråttom att läsa klart boken.

En ny författarupptäckt?

Många, ingen som direkt står ut.

Vilken ljudbok lyssnade du på med störst behållning?

Haha okej, bered er på okreddigaste tipset på denna lsita. I höstas sträcklyssnade jag på en serie böcker, Prästdöttrarna av Maria Gustavsdotter när jag stickade. Var besatt av de här böckerna och levde mig verkligen in i 1600-talet, när de utspelar sig. Det är verkligen såpopera, men i bokformat, men vet ni, det var så lustfyllt att hänga med.

En bok du köpte men aldrig läste?

Karin Smirnoffs Sockerormen till exempel. Eller Ya Gyasis nya som jag inte orkar googla fram namnet på. Köpte mycket, samtidigt som jag började låna mycket från bibblan igen. Mycket av det som känns livsviktigt att låna/köpa lämnar ju trots allt oläst.

En bok med bra driv:

Station Eleven av Emily St John Mandel. GUD vilken berättelse. Också så märklgit trösterikt att läsa om en postpandemisk och apokalyptisk värld i dessa tider. Hoppingivande, tankeväckande, skrämmande. Verkligen 10/10.

En bok som är en resa:

Läste två historiska romaner som utspelar sig i England för länge sen. Först och främst Hamnet av Maggie O’Farrell som handlar om Shakespeare och hans familj - alltså, löst baserat på osv. Sen Matrix av Lauren Groff, en historia som också utgår från en verklig historisk person, men ändå helt fiktiv om nunnebossen och poeten Marie de France. Det de här båda böckerna hade gemensamt är förmågan att göra även det historiska så tidlöst. Även om det utspelade sig i ett kloster på 1100-talet eller i en liten stad på 1500-talet så är det mellanmänskliga samma sak. Kärleken, avundsjukan, åtrån, girigheten och längtan är det samma, oavsett de yttre omständigheterna. Finns det inte en stor tröst i det?

En bok du läste men inte minns mycket av:

Inne i spegelsalen av Liv Strömquist. Älskar i regel det hon gör, men av nån anledning var jag på en plats där det inte gick in något i mig när jag läste den. Ska nog läsa om så småningom.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?:

Tror jag har nämnt många av dem redan i tidigare frågor, orkar inte rada upp dem igen.

Och om du måste välja en?

Skugga och svalka av Quynh Tran.

Hur tänker du kring läsningen 2022?

Vill dels läsa “svårare”, sånt som öppnar upp nya rum och utmanar och tränar hjärnklumpen. Dels lättare, lustfylldare, njutningsstyrt. Vill läsa allt och aldrig ha dåligt samvete. Varken för det jag inte läser eller det jag läser.

Boklista snodd av McFlorry (varsågod för smeknamn).

Årets första loppisrunda

Igår var jag på årets första loppisrunda - och kanske sista på en stund pga restriktionerna som nafsar oss i hälarna nu igen. Orkar inte vara den som klagar på restriktionerna för jag fattar ju att de kanske måste till, men orkar faktiskt inte riktigt leva i det här samhället just nu heller. Men jaja, så illa ställt är det väl inte, igår fick jag alltså gå på loppis. Nedan följer en detaljerad redogörelse för vad jag kom hem. Förutom två ljus som jag glömde fota och nu inte orkar göra.

Om vi börjar med det lilla, mest onödiga eller vad vi ska säga. En magnet med pommes. Ångrar att jag inte köpte en annan som låg i samma låda som föreställde ett stekt ägg. Men man kan inte få allt i världen.

En annan liten sak som fick följa med hem var det här fräsiga hårspännet, pga känns i linje med min trendspaning om flamenco för 2022.

Lite större sak, men trotzdem för liten för mitt huvud. Den här hatten för 30 cent, ett löjligt pris för en otrolig huvudbonad. It’s giving me Midi, Maxi & Efti, it’s giving me Blossom. Jag tyckte den var fin på Pär, men han var inte så övertygad. Men den har hittat ett hem hos vår kompis Beppe istället, som erbjöd sig köpa den för det dubbla priset. Det är så här man blir rik.

Köpte också lite kläder, eftersom det tydligen är vad jag gör nu för tiden. Den här festliga jacketten ville absolut följa med hem. Okej, sa jag, men jag kan inte lova att jag inte kombinerar dig med ljusa jeans och band-tshirt. Eller slänger dig över min gröna klänning för verklig färgkrock.

Är tydligen mycket inne på struktur atm.

Den här gröna koftan ville jag så gärna ha pga färgen att jag inte ens provade, men turns out den var lite tajt över axlarna för mig och jag är lite för bekväm för att inte ha bra sittande kläder these days så nu står vi här och stirrar på varann, jag och koftan och vet inte vad vi ska göra.

Den här blåa tröjan var så skön i materialet (plus strukturen, hörni, strukturen!) så den fick följa med hem trots att jag är lite tveksam till den pga jag vet inte. Det är nåt. Men den är väldigt väldigt skön, så som en hel vanlig vardagströja kommer den nog komma till användning.

Och till sist: en redig korg. Det är min fjärde korg på ett år kanske, men vet ni, jag har användning för dem alla. Korgen är perfekt väska för stranden eller sommarfesten när man ska ha med vinflaskor eller kafferepet vintertid när stickningen ska med. Och den här har lock! LOCK! Perfekt korg.

Det var allt. Förutom de där ljusen då, men det var två bivaxljus, helt vanliga. Sånt jag alltid plockar på mig om jag ser på loppisar. Bruksvaror.

Hello from the other side

Hej och välkommen till ännu ett år på Ellens blogg. Alla vi anställda här vill önska er en god start på det nya året och vi hoppa så klart att ni haft en avkopplande och underbar julledighet. Nu till det egentliga programmet!

Jaha, nähä men så var man här igen då. Det går längre och längre mellan gångerna jag skriver, det märker både ni och jag. Men jag vet inte, det känns helt okej, i alla fall för mig. Är frestad att säga att jag inte bryr mig på samma sätt längre, men det låter så negativt men jag upplever det som en positiv förändring. Känner inte att jag behöver hålla i allt så krampaktigt längre. Vågar tro på att de som vill hittar hit även utan dagliga - eller veckovisa ens - uppdateringar. Men med det sagt vill jag verkligen skriva mer, både blogg och annat, 2022. Det är trots allt första veckan i januari och oavsett år så vill jag alltid skriva mer. Läsa mer, promenera mer, sova mer, umgås mer, allt det där ni vet. Det är väl på sätt och vis barnsligt att bygga upp förhoppningarna på samma sätt varje år, men vad är egentligen alternativet?

Har ingen större lust att berätta om senaste veckorna, det var var det var och nu är det förbi och det är nytt år. Men här kommer en jättekort recap i bilder i alla fall, för det är ju ändå kul med bilder på en blogg:

23:e inleddes julen med julvaka med julvakegänget. Hade dukat fram ostbricka med julknäcke, chips och givetvis personliga favoriten gräddfil + tångkaviar. Jag och Pär hade fixat traditionsenlig julbingo, i år fick deltagarna välja bingovinster från kategorierna Litteratur eller Lidl.

Så här såg värdparet ut. Juliga och kuliga. Julaftonen dagen efter var vi också juliga, men inte så kuliga pga tröttma.

Mina julklappsböcker i år.

Pärs. Vi var båda mycket nöjda.

Juldagen gick vi på bio och såg Spencer. Det var en riktigt lagom ansträngande juldagsaktivitet plus bra film.

Annandagen fikade vi hos fammo. Hon fick garn och bok till julklapp, vi fick rulltårta med vispad grädde och smultron till kaffet.

En mellandag var vi bjudna på korv och glögg utomhus av Freddi med familj. Den möjligheten var vi inte sena att hoppa på, väldigt trevligt med umgänge (och korv!) runt en brasa i kalla minusgrader.

Det här lilla ullhuvudet led stora besvikelser hemma hos oss en annan mellandag. Först råkade han ta en Dumle DARK ur godisskålen och sen visade sig att hans faster inte har Minecraft - eller ens en ipad att ladda ner Minecraft till. Djup suck.

Läste en del, så klart. Årets sista bok blev den här, Rachel Cusks Andra stället. Älskade den.

Det blev nyårsafton. Även om de inte ser så glada ut så hade Emma och Nikko anmält sig frivilliga till att fixa maten. Detta eftersom jag pga fysisk åkomma (ej corona men lets not get into it) var utmattad. Nikko hade lovat att jag bara behövde sitta och titta på och dricka en drink, bara jag lovade klä upp mig.

Så det gjorde jag. En paljettprydd parentes i mjukisklädda mellandagar.

Nyårsdagen sov jag precis hela dan.

Men som sagt, nu är det nyår och ni ser ju hur ny och hoppfull inför framtiden jag känner mig. Riktigt sprudlar om mig. Jag smygstartar jobbmåssigt den här veckan - även om jag tänkte ta det ganska lugnt ännu, det behöver jag nog. Men allt man gör den här veckan känns som en bonus inför äkta starten nästan vecka.

Speciellt när man kommer ihåg resterna från julens rocky road, hehe.

EDIT: jag veeeet inte varför vissa bilder ser ut som att de är strechade och av nån anledning får jag inte fixat det så lev med det, tack och hej.

Så småningom tar året slut

Nu har jag officiellt läst mer än vad jag gjorde förra året, mer än vad jag gjort på flera år. Och det är flera veckor kvar av året ännu. Slog igen Fierce attachments av Vivan Gornick igår och kände en stor tillfredställelse. Över statistiken, men också över en läsupplevelse.

Fick också ett till syskonbarn i veckan som gick. Ibland känns det som att dagarna bara går, utan att lämna nåt spår alls, men man hinner både utöka famljen och läsa böcker tydligen. Hade årets sista deadline - i princip - i fredags. Skönt. Har terminsavslut med ordkonsten idag, också det: sköööönt.

Hängde i Helsingfors i helgen. Det skulle ha varit en kombinerad jobb- och nöjesresa, men jobbet blev inställt pga coronakarantän, så nöjet fick ta över helt. Efter att den första psykiska fan fan fan-reaktionen på ändrade planer lagt sig så var det ju egentligen bara trevligt. Lunchade, AW:ade, åt middag och hälsade på nya och gamla vänner. Drack mer sprit än jag gjort på flera månader. Ångrar inte en centiliter, även om jag ännu idag känner mig som något överkört.

Den där känslan som jag skrev om senast här, av att sitta runt ett bord och prata med människor som är i samma världsfrånvända bransch som en själv, som har samma intressen, som greppar tag i en referens man slungar ut. Det är skönt att inte känna sig fullständigt dödsfånig, vilket jag titt som tätt ändå gör. Det är också skönt att inte sitta vid bara såna bord, jag skulle nog lätt bli odräglig om alla runt omkring mig bekräftade min världsbild jämt.

Glammande

Igår var jag på middag med några kollegor. Se där, en mening som kan verka ganska vardaglig, men som i sanning är det icke för en författare. Middagar går man ju på och trevligt har man ju lite då och då, men det där att sitta och prata med människor som jobbar med samma saker som du, det händer allt för sällan. I och för sig pratade vi kanske inte ens så mycket jobb igår när jag tänker efter, det blir väl mest det vanliga glammandet (älskar det vanliga glammandet) vem man än sitter med, men ändå. Underförståelsen som finns där.

Imorse var jag inte lika pigg, men det var det värt. ÄR uppfylld av beurre blanc och det där glammandet dock. Började dessutom det o-pigga dagen idag med en träff med min förläggare, vilket kan göra den tröttaste förmiddag till ett technicolor-sprakande äventyr.

Nu överdrev jag kanske lite, men roligt är det alltid att träffa folk man inte träffat på länge. Dryfta problem som i andra sammanhang lätt känns fåniga.

För övrigt mår jag också bra, minusgrader är mitt klimat det. Speciellt när det kombineras med solsken.

Text och sömn

Jag läser ganska mycket just nu. Har försökt plocka upp en poesisamling eller nån prosalyrik varje gång jag är på bibblan. Utmana läsögona lite, anstränga mig lite för vissa texter. Samtidigt som jag försöker sluta ha dåligt samvete de gånger jag sträcker mig efter det lätta, när jag bara vill vara i en historia, när jag vill glömma. Det finns få saker jag tycker så mycket om som en bra roman. Håller på att lyssna på Matrix av Lauren Groff just nu, den är ljuvlig. Matig och spröd samtidigt, som en småkaka.

Igår var det sista kurshelgen för skrivkursen jag och Linn dragit i år. Ett efterlängtat avslut, nåt annat ska jag inte påstå. Men också vemodigt så klart, en skrivargrupp är aldrig så sammansvetsad och bra som när det är dags att sluta. Så klart, så det är ju det alltid.

Igår kväll skrev jag något som kanske är ett första kapitel på något. Kunde inget annat, det kom över mig och kändes viktigare än allt. Klassiskt. Har nämligen tre andra projekt jag borde slutföra först. Men den här historien, eller början till historien kom till mig när jag nästan sov, nästan som en dröm det också. Blev tvungen att skriva ner det på telefonens anteckningar. Vet inte om det nånsin kommer användas eller om jag ens kommer ihåg det om en vecka. Men för ett ögonblick kom jag ihåg hur det kan vara när det är som bäst. När det faktiskt bara kommer över en.

Har överhuvudtaget drömt mycket och vrickat de senaste nätterna. Hade/gjorde/led av? en sömnparalys i natt, kan fortfarande känna hur det kändes i kinderna när jag försökte ropa på Pär, försökte rymma från kroppsfängelset, försökte väcka kroppen. Blev som vanligt förvånad när jag till slut kunde röra högerhanden och skuggorna vid fotändan sängen lättade.

Man ser aldrig mönstren när man är mitt i dem.

Man måste inte blogga

Man måste faktiskt inte det. hittills har ingen dött fast jag inte skrivit nåt här på ett par veckor.

Vi skulle åka till Blekinge och hälsa på för första gången på ett par år förra veckan. Det hela slutade med att endast Pär åkte, eftersom jag fick influensa. Grät som ett barn på söndan när jag insåg att jag varken skulle ha samvete eller ork att sätta mig på ett plan dagen därpå. Sov i feberyra i två dagar, fortsatte sova efter att febern lagt med sig. Sover än. Oroligt, lätt, fel tid på dygnet, men jag har en känsla av att jag ändå går genom dagarna med ett sömnfilter över ögonen. En märklig fick i tiden att befinna sig i, en egentlig semestervecka som blev en sjukvecka. Under andra omständigheter hade det kunnat var skönt, men det har mest känts deprimerat och deprimerande nu.

Jag har försökt hålla fast vid dom minsta rutinerna i alla fall. Äta något varmt varje dag, plocka i och ur diskmaskinen, sticka några varv på tröjan. Men även de minsta ansträngningarna gör mig trött.

Det är vad det är, men det är på väg till något annat. Katterna har hållit mig sällskap - på gott och ont. Igår kväll böt jag lakan och tvättade håret. Hade sovit riktigt gott om inte Sylvi bestämt sig klockan två för att göra arkeologiska urgrävningar i Pärs garderob. Vaknade av en smäll, ett dörrknarr och små tassande. Tog många minuter före jag godkände att det var en katt och inte en demon som lurade i skuggorna.

Pärs dag

Pär blev förkyld i fredags kväll. I går tog han test, så nu väntar vi på resultat. Varken han eller jag tror väl riktigt han skulle ha corona, och även om han skulle ha är vi ju båda dubbelvaccinerade, så det känns ändå lugnare. Lugnare, men inte lugnt. Det är längesen nån av oss varit ordentligt förkylda, man har glömt hur det är. Jag tycker också jag känner mig lite krasslig, men det kan lika gärna vara inbillning eller symptom av att ha suttit inomhus större delen av helgen. Eller det enkla faktum att jag känt mig “krasslig” i 34 år nu.

Pär fyller också år idag, men det får han ha ifred. Känner inget som tyder på att det också skulle vara min födelsedag. Förutom att två av tre möten idag blev inställda/framflyttade och det känns ju alltid som en födelsedagspresent.

Sticka, lyssna, repeat

Skulle just börja skriva nåt här när jag noterade att jag bara för ett par dagar sen skrivit om att jag skulle skriva morgonsidor. Det har jag inte gjort idag. Eller igår. Så jag antar att jag ska börja med att skriva dem då istället.

För övrigt sker det ändå inte mycket här. Jag stickar en tröja. Den är enfärgad och beige, sober nästan. Jag lyssnar på ljudbok medan jag stickar. Den senaste veckan har jag varit besatt av en serie böcker som heter Prästdöttrarna. Det är såpopera på 1600-talet om, you guessed it, några prästdöttrar. Vet inte ens om dom finns som vanliga böcker eller om det är specifikt ljudböcker. Vet nite om jag vill rekommendera, men jag kan i alla fall inte sluta lyssna.

Så jag lyssnar, om kvinnor på 1600-talet och så stickar jag. Däremellan försöker jag jobba så att jag ska få in lite pengar. För även om jag till synes bara stickar och lyssnar på ljudbok lyckas jag ändå göra av med en massa pengar. Bilservice, läkarbesök, kattmat och bröd.

Men okej. Morgonsidorna var det ja.

Are you shitting me

Igår såg jag ett videoklipp av en åttioåring som fick biljetter till Dua Lipa i födelsedagspresent. Han blev jätteglad, han var tydligen ett stort Dua Lipa-fan. Are you shitting me, are you shitting me, upprepade han glatt, med tårar i ögonen.

Jag tänkte först att jag hoppas jag kan vara sån när jag är 80, om jag får bli 80. Att jag dels hänger med så pass mycket så att jag vet vem Dua Lipa (eller motsvarande om 46 år) är, dels att jag lyckas uppbåda en sån energi att jag blir glad vid tanken på en stor konsert.

Det ser ju inte bra ut, eftersom min första fråga som relativt ung 34-åring, om jag fick biljetter till Dua Lipa idag, skulle vara: är det sittplatser?

Min andra fråga är vem som är vem av Dua Lipa och vem är Doja Cat, men det tänker jag jag kan lära mig.