Jag hostade så mycket imorse att jag började fundera på att ställa in dagens skolbesök och workshop. Men så där är det alltid, när jag är nervös inför något tar det sig uttryck på så sätt att jag känner mig extremt oförberedd och ovillig att göra det jag ska göra och börjar hitta orsaker för att inte genomföra nåt. Idag var det ju tacksamt med hostan, för den var verkligen ganska jobbig just imorse. Jag har ingen traditionell scenskräck, men jag kan få grav ångest inför att göra något.
Ibland tror jag att människor glömmer bort att saker är svåra och jobbiga för andra också. Jag vet att jag glömmer det. Jag tror att alla som verkar orka mer än mig automatiskt ät ångestfria. Men så är det ju inte. Jag jobbar jättehårt med att typ få mig själv att göra allt jag gör.
Jag har lärt mig att den där ångesten släpper så fort jag börjat göra det jag ska och att det efteråt oftast bara känns bra, men det kommer man ju inte ihåg just när man, till exempel som imorse, sitter i bilen på väg till den aktuella skolan och ropar ”fan fan fan fan fan FAAAAAAAN varför gör jag det här?!”.
Sen gör jag det ändå och kommer ihåg precis varför jag gör det. För att det är så himla roligt. Typ det roligaste som finns.
Idag imponerade jag på en klass 11-12åringar genom att veta vad “memes” är. När lektionen var slut frågade också en av dem var jag köpt mina skor, dvs mina Adidas Falcons. Jag tar det som den högsta formen av komplimang. Om en 12-årig pojke gillar mina skor har jag nog lyckats hålla nån slags coolhet vid liv. Hurra!
Förutom att blända lågstadiekids med min coolhet tänkte jag ha en ganska lugn och normal vecka. Imorgon kväll ska jag visserligen lyssna på Stina Wollter i Bennäs - kul!
Och sen är det ju Eurovision också. Ni vet att det är årets absoluta tv-höjdpunkt för mig, men det är svårt det här med att det ordnas i Israel i år. Vad som händer där nu och har hänt där länge är inget annat än en mänsklig tragedi, ett mörkt kapitel i historien i stil med Sydafrikas apartheid. Hur tänker ni andra Eurovision-fans kring att det anordnas i Israel i år? Jag har funderat på bojkott, men ärligt talat så känns det som att det inte riktigt gör nån skillnad. Fast man kanske inte ska tänka så där. JAG VEEEET INTE hjälp mig nån. Det enda jag vet att det är problematiskt att det är i Israel i år. Men then again, det har anordnats på så satans många problematiska ställen de senaste åren, att man borde kanske ha reagerat redan. Jag tycker ärligt det är skitsvårt. Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig från att se - och livekommentera - men jag är mycket osäker om det är det rätta att göra.
Något som jag däremot är helt säker på var det rätta att göra var att åka ut till Fäboda i lördags och äta frukost där. Inget fancy, bara en termos med kaffe, en flaska med ingefärsspetsad apelsinjuice, ett par mackor på var och några ägg. Varför gör man inte sånt oftare? Det ger liksom en helt annan glans till hela dagen. Om ångest är att sitta och skrika i en bil för sig själv pga nervositet så är frukost på en klippa i maj motsatsen. Noll procent ångest, bara fint. Så här såg det ut:
Det är sånt man kommer ihåg sen. Att vi dessutom fick se en utter på typ fem meters håll gör ju INTE saken sämre. Som syrran sa “ja, det här var nog en upplevelse det”. Ska äta frukost utomhus och på olika ställen hela sommaren igenom tror jag.
Men först ska vi väl ta oss igenom vecka 20.